STARK star⁴k, förr äv. STÄRK, adj. -are ((†) komp. starkre BROMAN Glys. 3: 11 (c. 1730). stärkre EkenäsDomb. 1: 15 (1628); superl. -est G1R 13: 36 (1540: then starkeste winter), SWEDBERG Lefw. 233 (1729: starc- kesta rop), -st AOXENSTIERNA 6: 353 (1631), ELDH Vitt. 413 (1723: den aldra starksta näfva)). n. o. adv. -T (Mat. 14: 30 (NT 1526; n.), AOXENSTIERNA 2: 667 1624; adv.) osv.) ((†) == HovförtärSthm 1712, s. 1481 (n.), KKD 7: 247 1722; adv.)). (staark 1560 (: staarkheet). stark (-rc, -rck, -rkh) 1521 osv. stärk (-ck) 1558–1703. – n. sg. o. adv.: starkt (-gt) 1526 osv. start (-rrt, -rtt) 1589–1662, 1941 (bygdemålsfärgat). stert 1706)

[ fsv. starker, stärker; motsv. fd. stark, stærk (d. stærk), fvn. sterkr, starkr, nor. dial. sterk, fsax. stark, mlt. stark, sterk, flfrank. stark, mnl. stare, stere (nl. sterk), ffris. sterk (fris. sterk, stark), fht. stark (t. stark), feng. stearc (eng. stark); i avljudsförh. till STYRKA, sbst. o. v., o. STORKNA, sannol. äv. till STORK; till en utvidgning av den rot som bl. a. ingår i gr. στεϱεός, styv, stark, o. STARR, ögonsjukdom; ordet är sannol. en ustam vars ursprungliga paradigmatiska växling mellan iomljudd o. icke i-omljudd form gett upphov till växlingen stark: stärk. – Jfr stärka, v.¹-², stärkvatten]

A)

[STARK 1]

1) (†) styv; hård o. d.

[STARK 1.a]

a) som icke lätt går att böja, styv, stinn; anträffat bl. i ssgrna MAG-STARK o. (bildl., i fråga om halsstarrighet) HALS-STARK.

[STARK 1.b]

b) hård l. kompakt (utan närmare tanke på hållbarhet l. motståndskraft); särsk. om jord l. jordart: hård, tung, styv; jfr 2 (b) o. 4 c. All Frucht som har Steenar, will giärna hafwa Grund något sandig, men Kiärn-Frucht starek Jord, särdeles Äplen, men Pärun något lösare. RÅLAMB 14: 27 (1690). Stark .. fast, stadig, hård, tät .. Ett starkt tyg, Pannus firmus. SCHULTZE Ordb. 4967 (c. 1755). Stark jord kallas den, som är djup, och af så seg art, att hon länge kan qwarhålla den tillblandade fetman, samt emotstå varma, och andra af luften förorsakade olägenheter. WALLERIUS Åkerbr. 137 (1761). (Jordmånen) Är af åtskillig art, när den tages öf:r hela sochnen. Swartmylla, starck och lindrigare lera, myrjord och sandachtig. SockenbeskrHäls. 202 (1790). SCHULT- HESS (1885). – särsk. om träkol (med bibet. av 2 l. 10 a): som per volymenhet innehåller stor mängd fast (o. verksam) massa. Den tankan .. (är) allmänt rådande, ehuru ännu icke bevisad, att kol utur Liggmilor, till smältningar och alla andra förefallande behof, äro starkare och kunna med större fördel begagnas. UHR Koln. 112 (1814). De kol, som erhållas af yngre skog, likasom ock af bakar, ribb, qvist m. m., äro, som man säger, mera "starka", d. v. s. innehålla inom samma vo- Iym mera fast massa än kol af tjock, mogen stamved. SVEDELIUS Koln. 157 (1872). som har stor kraft l. motståndsförmåga l. intensitet o. d. (motsatt: svag). 2) som (på grund av sin grovlek l. robusta byggnad l. konstruktion l. hårdhet l. fasthet l. elasticitet) tål stor belastning l. annan stor påfrestning l. väl tål nötning l. annan jämförelsevis långvarig påfrestning, som har god bärkraft l. samman- l. fasthållande förmåga; stabil; som håller länge, hållbar; jfr 1 b. Stark byggnad, is, järnbalk, skare, spång. Starkt rep, tyg. Friska, starka tänder; jfr 3 a η. Simon bygde then Borghena Adida j Sephela, och giorde henne fast, och bewaradhe henne medh en starek port. 1Mack. 12: 38 (Bib. 1541; Apokr. 1921: försåg .. med fasta portar och bommar). The som Jesum fångat hade, bundo honom .. medh starck band. LPETRI ChrPina S 1 b (1572). Ond Munn wil haa starekan Rygg .. (dvs.) Dhen som haar en oförskiämd Munn, han må intet stoort vndra, at honom biudz hugg på Ryggen. GRUBB 620 (1665); jfr 3 a, 4 a. Allmän winterwäg öfwer siöar och mossar, skal hwar by för sina ägor utstaka, ther isen starekast är. BB 25: 7 (Lag 1734). PH 4: 2838 1749; om skor). Det fordras ett starkt lås att hålla inne en orättfärdig penning. WENSELL Ordspr. (1863). Tandborstar (med borst av nylon) sägas vara så starka, att skaftet slites sönder långt innan borsten är avnött. BOLIN KemVerkst. 164 (1942). jfr BÄR-, JÄMN-, JÄRN-, KÖR-, LIM-, O-, ROT-, SEG-, SLIT-, ÖVER-STARK m. fl. – särsk. a) (mindre br.) tekn. i uttr. stark sulfatmassa l. sulfat l. sulfitmassa l. sulfit, sulfatmassa resp. sulfitmassa (för produkter) med stor hållfasthet; kraftmassa. Stark sulfatmassa. HbSkogstekn. 23 3 (1922). Försäljningen av massa har varit relativt omfattande under den senaste tiden. Ganska betydande partier stark sulfat ha sålts till U. S. A. TT 1927, Allm. s. 161. SvD(A) 1929, nr 355, s. 9 (: sulfitmassa). b) (numera mindre br.) som har god inre sammanhållningsförmåga; seg (o. smidig); jfr a. (Ett kännetecken på en bra, eldfast lera är) At hon fäster sig wid tungan, ju starkare och bättre hon är, ju mera. KAHLMETER LerArt. 4 (1743). Segt jern, starkt jern, smi- digt jern, böjligt jern, mjukt jern m. fl. hör man synonymt omtalas, ehuru origtigt det än är. JernkA 1820, s. 106. Också qvarlemnas i allmänhet, der denna metod (att skära upp torv i rektangulära stycken, som sedan torkas) använ- des, den bästa och starkaste torfdyn. MosskT 1888, s. 24. c) (numera föga br.) om klövjeväg o. dyl. l. stig: bärkraftig l.

[jfr 11 f) tydlig (o. bärkraftig).

Vi (hade) hört, att endast trenne vägar .. (från Lillhärdal) föra ned till Dalarna och att de alla äro s. k. starka klöfjevägar. TurÅ 1906, s. 198. Stigen i björkliderna är stark och öfver kalfjället utprickad med täta rös. Därs. 1911, s. 253. Vägenblir .. på sina ställen otydlig. Starkare väg leder från Legards jaktvilla .. fram till Dalen. TurHb. 24: 125 (1920). d) i överförd anv., om sätt att vara byggd l. (hop)bunden l. (hop) fäst o. d.: som medför l. inne- bär stor hållbarhet l. säker l. fast l. orubbar sammanhållning o. d.; fast, säker; ofta ss. adv. (jfr e): på ett sätt som medför l. innebär stor hållbarhet osv. (äv. närmande sig 12); fast; bas- tant, hårt; jfr 3 a ζ. Stark bindning, fogning, hophäftning, murning. (Kyrkan) blef mycket starkt bygt, och .. wäl tilhopa satt och limat. PERINGSKIÖLD Hkr. 2: 102 (1697). Renhudar uppspikades på rummets yttre sida. På den inre lät jag .. utbreda några bastmattor, hvilka fastfröso så starkt vid väggen, att de sedermera endast styckevis kunde lösslitas. CASTRÉN Res. 2: 270 (1817); jfr 12. Bind repet starkt. AHLMAN (1865). Stärkt hopmurad av sten var denna (gamla riks-)väg och en lång sträcka .. fanns ännu obruten kvar. HÖGBERG JesuBr. 1: 142 (1915). Stark skrovkonstruktion. UFlottMansk. 1945, s. 171. e) om försvarsanläggning o. dyl. l. om ngt annat betraktat ur försvarssynpunkt l. (allmän- nare) med tanke på möjligheten till forcering l. utbrytning; särsk. (närmande sig 5 b γ): kraftigt gjord l. av motståndskraftigt material o. erbjudande goda försvarsmöjligheter; väl befäst; försvarskraftig; äv. ss. adv. (jfr d), i fråga om sätt att vara befäst o. d.: kraftigt, väl; äv. bildl. (jfr f). We then stora stadh Babilon, then starka stadhen, ty ath vthi en stund är thin doom kommen. Upp. 18: 10 (NT 1526). En troghen wen är itt starkt beskerm, then honom haffuer han haffuer en mectig skatt. Syr. 6: 14 (öv. 1536). Wij skolom .. låta befästa thenna wår stad rundt omkring mycket starkt och fast. VERELIUS Gothr. 122 (1664). (Sv.) Starka bröstvärn med skotthål på handelsfartyg: (eng.) Close-quarters. UGGLA Skeppsb. SvEngLex. (1856). En av humanismens starkaste borgar under renässansen. ÖSTERGREN (1945). – särsk. (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., i fråga om fängsligt förvar. (G. II A. bör låta sina fogdar arrestera polska uppviglare i Sv.) och them .. uthi starekt hächte insettia. RA II. 2: 142 (1617). (Lars Wivallius) sitter starekt förvarat och skall intet löös komma för än (osv.). RP 2: 108 (1631). LAGERBERG Dagb. 208 1711; om förvar). f) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr e); särsk.: fast l. hållbar; stundom äv. liktydigt med: var- aktig; jfr 5 a, 8. War mich een stark klippa, och itt fast hws at tu hielper mich. Psalt. 31: 3 (öv. 1536; äv. i Bib. 1541; Bib. 1917: fast). Tesse try Rijkes stareke förbund. SVART Gensw. H 3 a (1558). Moot fiender ock så Ty- ranner, / Teslikis ock alle onde granner, / .. Haffuer han (dvs. G. I) warit en staff så stärek / Gudh haffuer genom honom vpbygdt gott wärek. Därs. K 4 b. Dig tillönskas Kärlek, Tro och goda Gärningar av Gud den Alrahögste; hvilket hos dig skall varda Helsa och stark Frid, som är Alt. 3Saml. 5: 60 (c. 1817). Såsom tidens erfarenhet var blifven rikare, blef 1809 års statsförfattning säkrare grundlagd och derföre starkare i sitt bestånd än den som bildades år (1719). SVEDELIUS i 2SAH 55: 5 (1878). Hur starkt sammanfogat det romerska väldet var, det skulle visa sig under de hårda påfrestningar, som snart kommo, först genom Pyrrhus' fålttåg och sedan genom kriget med kartagerna. GRIMBERG VärldH 3: 450 (1928); jfr e. Mel- lan familjen och honom lossnar banden – de har inte varit så starka. JOHNSON Här 80 (1935). jfr BERG-STARK. 3) i fråga om kroppskrafter l. mekanisk kraft l. naturkraft o. d.

[STARK 3.a]

a) om människa l. djur l. kroppsdel o. d.: som har (mycket) stor förmåga att lyfta l. bära osv., som har (mycket) stora kroppskrafter l. (mycket) stor (muskel) kraft, kraftig; jfr 4. En stor och stark karl. Stark som en björn. Cirkusen med "världens starkaste man" hade kommit till staden. Vara stark i armarna l. benen l. händerna l. ryggen. Starka björnramar. Starka vingar. Det starkare (äv. det starka) könet, se KÖN sbst., 3 a γ. (Adam) förmåtte .. mera, medh jtt ordh, än Leyon och biörnar och annor stark diwr, medh allo theres macht, Ty the woro honom aff Gudhi vndergiffuin. OPETRI 3: 524 (c. 1535). Den aldra starksta näfva. ELDH Vitt. 413 (1723). Sven Dufva växte opp likväl, blef axelbred och stark. RUNEBERG 2: 49 (1816). Lisen är inte stark i fötterna. CALLERHOLM Stowe 58 (1852). Det fördras redan stor styrka att bära en tunna råg på ryggen, så som många kunna göra .. Men ännu större styrka ega så kallade starka män, hwilka resa kring landet för att wisa sina konster; de lyfta flera skeppunds tyngd med tänderna. BERLIN Lsb. 7 (1852). Se blott, hur stark han (dvs. den unge vikingen) tyckes vara, hur lätt och smidigt han går, och hur stolt han blickar på oss! SCHÜCK o. LUNDAHL Lb. 1: 44 (1901). Han var stark som en oxe. MOBERG FörrädL 43 (1967). jfr ALL-, ARM-, BJÖRN-, BÅL-, JÄTTE-, KÄMPA-, LEM-, MUSKEL-, NERV-, RAM-, RYGG-, RÅ-, UR-, VING-, ÖVER-STARK m. fl. särsk. α) i ordspr. l. ordspråksartade uttr. En tollugh (dvs. tålmodig) är bätre än en stark, och then som råder sitt sinne är bätre än then som städher winner. Sal- Ordspr. 16: 32 (öv. 1536). Han skal haffue stareke been, som god dagar drage skal. SvOrds. A 8 b (1904). Stark finner altid sin öfwerman. KOLMODIN QvSp. 2: B 2 b (1750). Ty mannens mod är qvinnan kärt, / det Starka är det Sköna värdt. TEGNÉR (WB) 5: 7 (1822). "Stark är jag inte, men springa kan jag!" – sa' skräddarn. SCHULTZ Ordstäf 35 (c. 1865). Du har rätt, för du är starkast. HOLM Ordspr. 311 (1964). β) i fråga om styrka i strid l. kamp; särsk. (numera bl. ngn gg, i högre stil) i substantivisk anv., liktydigt med: hjälte l. kämpe l. krigare; äv. bildl. (jfr ϑ); jfr δ o. 5 b. Thå en stark bewäpnat bewarar sitt hws, så bliffuer thet j fridh som han ågher, men ther en starkare tilkommer och öffuerwinner honom, tagher han bort all hans wampn (dvs. vapen) ther han tröste vppå. Luk. 11: 22 (NT 1526). Alle starke män formågha intit med theres hender (då Gud vredgas). Psalt. 76: 6 (öv. 1536; Bib. 1541: krijghare; Bib. 1917 stridsmännen). När han (dvs. Leviatan) reser sigh förfåra sigh the starke, och bölionar warda bedröffnadhe. Job 41: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917 hjältar). De gode andar rödja / Den väg jag vandra skall; / De starke hjeltar stödja / Min gång i mödans kall. WALLIN FörslPs. 31 (1816); jfr Ps. 1937, 143: 2. γ) i fråga om styrka som (mest) tar sig uttryck i härdighet i arbete l. uthållighet i löpning o. d.; i sht förr särsk. liktydigt med: härdig l. uthållig; jfr 4. Wora oxar starke til at arbeta. Psalt. 144: 14 (öv. 1536; Bib. 1541: At wåre oxar mågha mykit arbete göra; Bib. 1917 när våra oxar gå rikt lastade). Dhe (dvs. en trupp polska soldater som antagits till svensk krigstjänst) äre mesteparten hurtige karlar och haffve starke Ryske valacker. OxBr. 5: 128 (1619). Stark fotgängare, (dvs.) härdig fotgängare. WESTE FörslSAOB (c. 1817). (Drängen) var fåordig och tungsint och inte vidare stark i arbetet. HEIDENSTAM Svensk. 1: 130 (1908). δ) (numera bl. mera tillf.) i uttr. vara l. bliva l. (ålderdomligt) varda ngn för stark l. vara osv. för stark för ngn, vara resp. bliva en övermäktig motståndare för ngn; besegra l. övermanna ngn. Övermakten blev till slut den lilla truppen för stark; jfr β. Szå wartt Lasse Gammall Hanns för starck och fiik dagerten aff hondena på Hansse och slogh honom 2 blå öghan m(ed) hans egin waerie. 2SthmTb. 2: 139 (1551). (Sv.) Han är mig för stark, (lat.) Viribus me superat. SAHLSTEDT (1773). ε) i vissa överförda anv. α') om rörelse l. handling o. d.: som utföres l. sker med l. präglas av styrka l. kraft (se d. o. 2, kraftig (särsk. dels om steg l. språng: med kraft tagen, dels om örfll: med styrka l. kraft slagen l. utdelad); äv. (med bibet. av

[STARK 2]

2) om tag l. grepp: tagen l. bibehållen med styrka l. kraft, fast; äv. ss. adv. (se slutet); äv. bildl. (jfr v; numera i sht närmande sig 11 resp. 12. ConsAcAboP 3: 69 1665; om örfil). Skall (vid probering av värjklingor) medh hvar Klinga slåås i längden och effter sielfwa flatan af wärgian ett starckt slagh ändalängs een Furuplanka af fyra tum tiockleek. SvVapSÅ 1926, s. 26 (1685). Åt mig .. skulle blott en enda flyktig vår förunnas? .. Sedan kommer förödelsen med starka steg. WALLIN 2Pred. 2: 34 (1821). (Mannen) tog ännu ett starkare tag i sin fiende. WETTERBERGH Sign. 87 (1813). (Lodjuret) smyger sig .. omkring tyst och utan buller, för att upptäcka ett rof, eller också, om det nalkas honom, lägger han sig dold i försåt och låter det komma sig så nära, att han med 3–4 starka språng kan gripa det. NILSSON Fauna 1: 134 (1817). Så starkt har .. (dansle- kens) grepp om människorna varit, att den uppträder hos många folk och trotsar nya dansformer. NILSSON FestdVard. 93 (1925). särsk. (numera mindre br.) ss. adv.: med styrka l. kraft; äv. i fråga om sätt att hålla ngt l. hålla i ngt: fast. Jag (tag rodret i stor- men,) upmuntrade de förskräckte Båtzmänn, och befalte dem stryka segel, de rodde starekt och wij gingo emellan klipporne. EHRENADLER Tel. 140 (1723). Vägen är brant; man måste starkt hålla i ändan af ett bälte, eller rep, som förarn binder om lifvet. ATTERBOM Minn. 518 (1818). (Sv.) Starkt .. förswara: (lat.) firmiter, strenue defendere. LINDFORS (1824); jfr β. För att ge sina ord större eftertryck .. tog han den ena dödskallen och lyfte den i vädret. I det samma bet den honom så starkt i fingret, att han knappt kunde få det ur tänderna. GHT 1895, nr 137 B, s. 3. β') (mera tillf.) i uttr. ngas starkaste ålder, ålder vid vilken ngn är starkast l. har de bästa kroppskrafterna. EHRENADLER Tel. 851 (1723). ζ) med bibet. av 2 l. 4, om (person med tanke på) kroppsbyggnad o. d.: som är massiv l. grov l. stabil o. präglas av l. vittnar om styrka, stabil, kraftigt byggd; äv. (jfr ε α' slutet) ss. adv. (i sådana uttr. som starkt byggd l. växt): massivt l. grovt l. stabilt o. vittnande om styrka, stabilt, kraftigt; jfr 13. En starkt bygd karl. WESTE FörslSAOB (c. 1817). Den starka men tillika smärta växten af hans kropp. HWASSER VSkr. 1: 38 (1852). (Sv.) stark karl (lat.) vir robustus. CAVALLIN (1876). Prinsen var .. i sin bästa ungdomskraft, en högväxt, starkt byggd gestalt med till- dragande manligt utseende. ADELSKÖLD Dagsv. 2: 176 (1906). η) med bibet. av 2, om kroppsorgan; äv. bildl. (jfr v; jfr 4 (a). Lögnen, Sveket och Smickret hviska; men Sanningen har stark lunga .. at tala med hög stämma. KELLGREN (SVS) 5: 607 (1792). Ha starkt hjär- ta, starka lungor. SvHandordb. (1966). – jfr LUNGSTARK. θ) i bildl. anv. som står den eg. bet. nära (jfr β, ε, η, o. 5 b); särsk. i uttr. ha nog stark rygg till ngt l. vara så stark i ryggen att osv., se RYGG 1 g β ε' (slutet). Jagh är icke ähnn så starek i ryggen, att jagh kan uthstå dhe expenser, her vil vara af nöden. OxBr. 11: 352 (1644). Från den stora huvnddalen utgingo först två väldiga grendalar .. Sedan sände den bara ut smådalar, tills den kom rätt långt mot norr. Där sträckte den åter ut två starka armar. LAGERLÖF Holg. 2: 270 (1907). b) i fråga om mekanisk kraft l. naturkraft (särsk. på olika sätt utvunnen naturkraft) o. d.: som kan utveckla l. (se särsk. α, δ) som präglas l. är fylld av stor (l. så l. så stor) kraft l. energi. Stark bil, grävmaskin, motor, traktor. Vid många och kanske de fläste tilfållen är icke något vunnit med de så kallade stärka skotten efter grofva Berg-bor. VetAH 1769, s. 294; jfr 10 a. Därs. 1785, s. 66 (om krut); jfr 10 a. WESTE 1807; om fjäder). FOCK 1Fys. 532 1855; om magneter). Den starkaste kraften är ej dynamiten, den är kärleken. GHT 1898, nr 248 A, s. 2; jfr 5 b. ÖSTERGREN 1945; om motor). – särsk. α) om vattendrag l. vind o. d.; särsk. (om vattendrag): mäktig; särsk. utan klar avgränsning från 11 a. En tornado är ofattbart stark. Tu vtdelar brunnar och becker, tu läter vttorkas starka strömer. Psalt. 74: 15 (öv. 1536). The stora och stareka älfnar Volga och occa. PETREIUS Beskr. 1: 33 (1614). – jfr STRÖM-, VÅLD-STARK. β) i fråga om elektricitet: som har l. utmärks av l. har avseende på stor elektrisk kraft l. högt amperetal l. stor strömstyrka. Stark elektrisk ström. Stark glödlampa. En och annan starkare (radio-)station. SvD(L) 1926, nr 31, s. 9. Den starka lampan över timmergluggen vräkte ut ljus i överflöd. JOHNSON Här 104 (1935); jfr 11. γ) kem. om ämne l. element: som besitter stor förmåga att reagera (i enlighet med sin konstitutiva egenskap); särsk. dels om bas l. syra: som reagerar kraftigt med syra resp. bas (enligt speciellare, nutida uppfattning liktydigt med: som har stor förmåga att upptaga resp. avge protoner), dels om elektrolyt: som har (viss bestämd) långtgående tendens att joniseras. NF 2: 26 1876; om baser). Elektrolyterna indelas i starka och svaga elektrolyter. De starka elektrolyterna äro sådana, som i vattenlösning praktiskt taget fullständigt dissocieras i joner. STARCK Kemi 90 (1931). NaOH och KOH äro typiska starka baser, som i vattenlösning fullständigt sönderdelas i positiv metalljon och negativ hydroxyljon. Därs. 116. En syras styrka måste mätas i dess tendens att fungera som syra, dvs. att avge protoner. På samma sätt måste styrkan av en bas mätas i dess tendens att uppta protoner .. En stark syra korresponderar .. mot en svag bas och tvärtom. HÄGG OorgKemi 309 (1963). Om en elektrolyt har en dissociationskonstant som är storre än omkring 10-2 kallas den en stark elektrolyt. LexKemi 144 (1976). δ) (föga br.) i n. sg. i substantivisk anv.: dynamit. Dalman såg sig omkring i bergbotten. Här hade man arbetat sig fram bit för bit. Ätit sig ner i berget, vräkt i massor av starkt och skjutit och riskerat liv och lem. KOCH Arb. 322 (1912). 4) som har l. präglas av (stora kroppskrafter o.) god fysik l. god fysisk form l. hälsa l. stor livskraft; full av fysisk kraft; robust; som är vid full hälsa l. har full l. normal fysisk förmåga; frisk; äv. dels: som har god växtkraft o. d. (se b), dels (om jord): näringsrik o. d. (se c); äv. bildl.; jfr (2 o.) 3 a (η). Vara stark till hälsan. (Visheten) skal möta .. (den gudfruktige) som een modher .. Hon scal spijsa honom med förståndz brödhe, och giffna honom dricka aff wijshetennes watne, ther igenom warder han stark at han kan fast stå. Syr. 15: 4 (öv. 1536; Apokr. 1921: Han stoder sig vid henne och vacklar icke); jfr 5 a. (Faraos brutna arm) skal intet förbunden warda at han helas må, eller medh bandom tilbunden warda at han må starek bliffna, och itt swerd fatta kunna. Hes. 30: 21 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Hr Steen hafuer en Iångligh tijdh varit illa siuck, lickvist menar jagh, om Gudh vill, han kan blifna så stark, thett han kommer .. till mötett, som (osv.). OxBr. 3: 481 (1634). Effter then inwertes skapnaden, äre .. (våra kroppar) antingen helbregde, eller siwklighe, Fööre och Starke, eller Swage och späda. SCHRODERUS Come- nius 279 (1639). (Sv.) En stark natur, (lat.) Vis naturæ permagna. SCHULTZE Ordb. 4966 (c. 1755). Livet, där det pulserar starkast. HALLSTRÖM Halbe Io 326 (1918); jfr 12. Jag är inte så stark. Jag har aldrig riktigt fått tillbaka krafterna efter min svåra operation. HEDBERG DockDans. 73 (1955). jfr BRÖD-, SJÖ-STARK. – särsk. a) om kroppskonstitution l. fysik l. hälsa: icke bräcklig, robust, god. Källerhalss, och Prustekrydder är för them som stark complexioner haffna. LEMNIUS Pest. 22 1572; uppl. 1917). Den starka kroppskonstitutionen har grof kroppsbygnad, goda matsmältningsredskap och ett friskt utseende i allmänhet. HARTELIUS Sjukgymn. 114 (1870). Bygger .. (koreagrafen) upp en starkare, lyckligare, bättre utrustad fysik, så förlöser han ock därmed en starkare, lyckligare, bättre utrustad själ. RUIN Gyckl. 102 (1934). Hennes hälsa är inte stark. SvHandordb. (1966). b) om (del av) växt l. om växtlighet: som (är stor l. grov resp. präglas av stora l. grova arter l. individer o.) har god l. stor växtkraft (o. förmåga att tåla påfrestning), kraftig l. frodig; härdig; äv. allmännare l. bildl., i fråga om annat än (till)- växtprocess o. d. En eeld gick vthaff .. (vinträdets) starcka quistar, then förtarde thes frucht, så at ther inge stareke quistär meer vppå äro til någhra Herraspiro. Hes. 19: 14 (Bib. 1541; LUTHER: von jren stareken reben, Vulg.: de virga ramorum ejus; Bib. 1917 från dess yppersta gren). Tulipanerne äro stareke och kunna obetäckte wäl utstå frosten. AHLICH 7 (1722). (Klövern) qväfves .. stund- om, om den säd, i hvilken han blifvit sådd, är så stark, att den lägger sig. QLm. 4: 39 (1833). Mellersta Chile tillhör det tempererade bältet, har rikliga regn och stark växtlig- het. ROTH 2Geagr. 273 (1882). Min föresats hade växt sig starkare. STRÖMHOLM Fält. 85 (1977). c) (numera föga br.) om jord l. jordmån: (kompakt l. tung o.) näringsrik l. bördig, fet; utan klar avgränsning från 1 b; jfr äv. 2 b. (I vissa socknar i Härjed.) nödgas .. (inbyggarna) om hösten dra til fiälls och taga hvitmåsa och momåsa nogot närmare, som är 1/3-del foder för deras boskap, den de ha nogot mera än i stareka land, der säd vanckar åhrl(igen). ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 79 (1737). Starkaste Sädesjorden Iärer ofelbart wara en med giödsel wäl blandad lera. SmålHembygdsb. 4: 21 (1749). Lerjorden, i allmänhet tillräckligt mullblandad, är Ölands starkaste växtjord och intager strandremsan mellan vestra landtborgen och sundet. HÖJER Sv. 2: 402 (1877). Stark jord, (dvs.) fet. SUNDÉN (1891). Cannelin (1939). 5) som har l. präglas av stor (l. så l. så stor) andlig l. immateriell fasthet l. kraft; som har l. präglas av makt o. d. a) (i fråga) om (kristen) tro l. förtröstan l. kärlek l. ståndaktighet l. vilja l. sinnesnärvaro l. psykisk jämvikt o. d.: som har l. kännetecknas av (kraft o.) fasthet; (kraftig o.) fast; orubblig l. svårrubbad; äv.: som har l. kännetecknas av inre l. själslig l. psykisk styrka. Stark tro, förtröstan, övertygelse. Stark i tron l. anden l. i vänskap l. hat. Hon var stark i sin olycka. (Abraham) twiffladhe intit på gudz lyffte medh otrooheet, vtan stoodh starker j trona, geffnandes gudhi ära. Rom. 4: 20 (NT 1526; Bib. 1917: blev .. starkare i sin tro). Jach wille gerna ath iach wore starek emoot syndenne. OPETRI 2: 41 (1528). GudlVis. A 7 b 1530; om tro). ALMQVIST Arb. 7 1839; i fråga om vilja). Också en qvinna kan vara stark i ett löfte. JOLIN Barnhusb. 114 (1849). Att bedja till Gud, som du icke ser, för de bröder, hvilka du måhända aldrig med ditt lekamliga öga skall skåda, dertill kräfves en stark och lefvande förtröstan. RUNDGREN Minn. 2: 222 (1870, 1883). Den gamla tiden var stark i kärlek men kanske ännu starkare i hat. NordT 1879, s. 529; jfr 9 a (α, β). Det är en kvinnas bästa trumf att .. låtsa sig starkare än hon är. WÄGNER Norrt. 60 (1908). Mannen brukar skryta med att han har ett starkt humör, men han börjar frukta, att den här gnisselmusiken .. skall göra slut på det. LAGERLÖF Körk. 44 (1912). ESTLANDER 11Årt. 1: 83 1919; om karak- tär). Att han inte ögonblickligen sköt ned smädaren tyder på stark och ovanlig sinnesnärvaro. ZETTERSTRÖM Dag 163 (1946). jfr HÅG-, KARAKTÄRS-, SINNES-, TROS-, VILJE-STARK. – särsk. (numera mindre br.) om mod: fast, god, frisk. När hans Fadher Philippus .. hade nyköpt then stora ofanliga Hästen Bucephalum, och ingen funs .. som honom kunde twinga och berijda, stegh Alexander på honom medh starekt modh. RUDBECKIUS Starcke D 2 a (1624). b) som har l. präglas av stor (l. så l. så stor) kraft (se d. o. 1 c, d) l. (stort l. så l. så stort) inflytande l. (stor l. så l. så stor) förmåga att hävda sig l. göra sig gällande; mäktig l. väldig (i sht förr äv. närmande sig bet.: grym l. våldsverkande). En stark regent. En stark personlighet. Frestelsen l. längtan blev honom för stark; jfr 11 e. Ett i ekonomiskt avseende starkt land. Jach döper idher j watn till bätring, men then effter mich kommer, är starkare än iach. Mat. 3: 11 (NT 1526). Thet är een dande quinna som ärona bewarar, men the äre starke som rikedomar förwara. SalOrdspr. 11: 16 (öv. 1536; Bib. 1541: the stareke; Bib. 1917 våldsverkare). En trifven åbo blir då (dvs. när skagarna sköts) stareker, / Då fins lätt näring mångafult. UrFinlH 651 (1754). Veten god' herrar .. / At ingen monark / I verlden så stark / Förmår i sitt land / Förbjuda min hand / At på min harpa ... Spela en Pålska. BELLMAN (Bellms) 1: 147 (c. 1775, 1790). Den starkaste kraften är ej dynamiten, den är kärleken. GHT 1898, nr 248 A, s. 2; jfr 3 b. Så kastar sig den dådlöse Peer Gynt in i en vanvettig handling, till sin mors och allas häpnad – han "som blott i munnen var stark". Det är så han röfvar bruden på Hægstad gård och ilar med henne till skogs. LARSSON Stud. 3 (1899); jfr 9. Fakhry Bey Nashashibi, Palestinas starke man och storste politiker. SPARRE HetKust. 208 (1934). FORSSELL Gal. 37 1964; om regents ställning). jfr KÖP-STARK. – särsk. α) i ordspr. l. ordspråksliknande uttr.; jfr 3 a α. Ensam är stark. Kerleken är starek såsom dödhen. HögaV 8: 6 (Bib. 1541). Twång, är ett starekt dragplåster. GRUBB 828 (1665); jfr 10 a. Ingen man är starkare än sitt öde. SvFolks. 228 (1844). Döden är stark som sjutton par oxar. STRÖM SvenskOrdspr. 100 (1926); jfr 3 a. Blott den är stark som ibland kan ge efter. HOLM Ordspr. 311 (1964). β) om medtävlare l. motståndare, liktydigt med: svår. P. Osbeck .. hade många, ehuru rätt starka competitores till Prästsysslan (vid Osotindiska Kompaniet), men hans Naturalkundskap öfvervägde de andras magt, så att han framför de andra blef utvald af Directeurerna. 2Saml. 17: 9 (i handl. fr. 1750). Stark motståndare. Cannelin (1939). γ) i fråga om stridsförmåga l. militär styrka l. motståndskraft; äv. med bibet. av l. svårt att skilja från 15 a; äv. ss. adv.; jfr ε, θ o. 2 e, 3 a β. Han halp mich ifrå mina starka fiendar, ifrå mina hatare som mich förmectuge wore. Psalt. 18: 18 (öv. 1536; Bib. 1917: min starke fiende). (De svenska ryttarna måste vara) stadde ved sine verijer, så ath the kunne vare samme (värvade) tydske ryttere stareke nok, hvar the elijest vele anhäffve någet perlemente eller annet ondt tilväge bringe. G1R 28: 117 (1558). Konungh Gustaff (höll) medh sin Häst på vpsala Bärgh, ther nu Slottet bygdt är, til at besee huru starek Fienderne wore. TEGEL G1 1: 25 (1622); jfr 15 a. Starkt försvar. WESTE FörslSAOB (c. 1817). Napoleon hade en hög tanke om GustafAdolph, trödde på hans fasta karaktère och ville göra honom stark emot Ryssland. 2MoB 1: 27 (c. 1850). (Sv.) stark besättning (lat.) firmum, satis validum præsidium. CAVALLIN (1876). (Sv.) starkt rustad (lat.) summa vi, omnibus copiis para- tus. DENS. Starkare i försvaret än i anfallet. ÖSTERGREN (1945). jfr SJÖ-STARK. δ) (numera föga br.) i uttr. stark ande l. själ l. starkt snille, person begåvad l. utrustad med stor andlig kraft resp. tankekraft. (Från år 1755) Alt intil sin död stridde .. (N. Wallerius) väldeliga emot de så kallade Starka Snillen. BERGMAN ÅmVetA 1765, s. 24. I synnerhet bör du akta dig för samtal och umgiänge med de så kallade esprits forts, starka andar, eller fritänkare, hwilka (osv.). HOF Underr. 24 (1766). Starka själar taga icke lätt intryck, men behålla dem desto längre. KELLGREN (SVS) 5: 264 (1793). Det har funnits starka själar, mäktige andar, som utfört storverk. WIKNER Pred. 8 (1866). En stark ande. SUNDÉN (1891). ε) i uttr. (vara) stark (till) att göra ngt, som har styrka l. makt (resp. ha styrka l. makt) att göra ngt, särsk. (o. numera nästan bl.) (vara) stark nog (till) att göra ngt; äv. (vara) stark till ngt, som har styrka (resp. ha styrka) till ngt l. till att göra ngt; i sht motsv. γ; jfr 9. Om man sin fiend kan ey wara starek uthspana, / Då må man honom wäl till yppet Fältslag mana. CupVen. C 1 b (1669). (Kon- stitutions-)Utskottet har sökt att bilda .. en lagstiftande makt, visligt trög till verkning, men fast och stark till motstånd. JÄRTA 1: 44 (1809). Hon hade känt Hans (dvs. Guds) kraft mäktig i sig, hon hade känt sig stark till hvarje offer. GEIJERSTAM Gråkallt 36 (1882). Tåliga och uthålliga (ryska) soldater. Starka att försvara sin egen jord, men svaga mot en .. (okuvlig) fiende (vid en främmande front). BERG Krig. 137 (1915). Min beundran för George var .. icke längre stark nog att skydda mig för möjliga frestelser. HALLSTRÖM Händ. 16 (1927). ζ) (†) om ansiktsuttryck: som vittnar om styrka o. fasthet; jfr a. (G. III:s) uppsyn var mild, men stark, fårgen frisk, målet oförändradt (på morgonen dagen efter mordförsöket mot honom). SCHRÖDERHEIM Skr. 167 (c. 1795). η) i fråga om spelkort på hand l. om spelpjäs; närmande sig bet. 7. α') kortsp. om person, i uttr. stark i trumf l. i den l. den färgen, som har bra (l. så l. så bra) trumf o. därigm god (l. så l. så god) position i spelet resp. som har bra (l. så l. så bra) kort o. därigm god (l. så l. så god) position i den l. den färgen. Har man (i vist) en Honneur med 3 andra trumf till, så kan detta redan kallas stark i trumf. Düben Talism. 3: 11 (1817). Stark i trumf kallas, om man har 5 trumf och däribland 1-2 figurer, eller man utan sådan har 6–7 hackor. HbiblSällsk. 1: 64 (1838). Med ess, kung och tre små kort i en fårg (i vist), spelas ess och kung, om man är stark i trumf, och i annat fall inviteras med ett litet kort, så att medspelaren .. kan göra första sticket. HAGDAHL Fråga 16 (1883). Stark i ruter men renons i hjärter. ÖSTERGREN (1945). β') om schackpjäs l. annan spelpjäs: som har stark position i spelet. Kungen är .. en stark pjäs, och dess deltagande i .. slutspelet, är ofta av avgörande betydelse. WIGFORSS Schack 39 (1923). GUSTAFSSON FamF 21 (1975). θ) i substantivisk anv., om person l. gndom o. d., i sht i sg. l. pl. best.: den resp. de som har makten, den l. de mäktiga; äv. motsv. y; i sht förr äv. med klandrande innebörd: den (mäktige o.) grymme resp. de (mäktiga o.) grymma o. d.; i sg. best. äv. liktydigt med: Gud. The wacta epter minne siel. the starke samla sich emoot mich. Psalt. 59: 4 (öv. 1536; Bib. 1917: grymma människor). (När) afvund (lärde) oss förtycka / Hvarandras lott .. / Då såg man svärdet jorden stycka, / En stark den svagare förtrycka; / Och en Tyran bli född af millioners bröd. KELLGREN (SVS) 2: 97 (1790). Väl formar den starke med svärdet sin verld, / väl flyga som örnar hans rykten; / men någon gång brytes det vandrande svärd / och örnarne fällas i flygten. TEGNÉR (TegnS) 1: 252 (1810, 1828); jfr 3 a (β). Allt mörker skall förjagas / Utaf den Starkes hand. Ps. 1819, 224: 6. Jag (dvs. dödens ängel) är den starke, som hafver makten, / Till dess en starkare komma skall. WALLIN (SVS) 2: 275 (1839). Det var en syn, som dugde se, / När Kulneff togs med Finnarne; / De visste bära opp hvarann, / De starke, de och han. RUNEBERG 2: 98 (1817). Den starke (dvs. G. I), som frälst ett rike, / Ej kunde sitt lam, / Sin fagra Cecilia skydda / För ofård och skam. SNOILSKY 2: 4 (1881). 6) om ngt sakligt: som hyser l. är fylld av andlig l. immateriell kraft l. av liv (se d. o. I 9 b) o. andlig osv. kraft (särsk. närmande sig bet. 7, företrädesvis om litterärt l. konstnärligt arbete); äv.: som härrör från l. omvittnar utvecklad andlig osv. kraft; äv. om person med tanke på andlig l. konstnärlig kraft l. tankekraft (se c). Iagh (dvs. Gud) weet at Konungen j Egypten icke skal låta idher (dvs. Israels folk) fara, vthan genom stark vnder, ty iagh skal vthreckia mina hand, och slå Egypten medh allahanda vnder. 2Mos. 3: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917 icke ens när han får känna min starka hand). Hufvudsakliga reglorne för denna nya Epileptiska Poesien äro följande .. Tro tankan vara hög, när man ej begriper sig sjelf, versen stark när han sliter örat. KELLGREN (SVS) 2: 241 (1787). (Skriften) Hade förträffliga och starka, äfven nya och diupa tankar, ordning i planen, röjde en philosophisk författa- re. 3SAH LXXIV. 3: 259 (1792). Det var en stark, men trolös tid, / Den tid vi kalla hans (dvs. K. XII:s) , / Det var en skön, men ojemn strid, / I hwilken han befans. CVASTRANDBERG 1: 227 (1868). En utmärkt formgifaing kan adla till konstverk en tafla, som ej är stark i koloris- tiskt afseende. RYDBERG Varia 151 (1894). (Dikten) "Epibdai" höll .. (min vän) högt. Den innehöll det finaste och starkaste av min diktning. Det centrallyriska momen- tet. LIDMAN Vällust 16 (i dagboksant. fr. 1904). Nu hade (korpen) Bataki lärt pojken ett par ord, som voro så starka och farliga, att de .. måste viskas, såvida man inte ville bruka dem på allvar. LAGERLÖF Holg. 2: 201 (1907). Hela det föregående (i ett skådespel) kunde vara dåligt, inver- kade inte så mycket, men aktsluten måste vara starka. MOBERG Rosell 190 (1932). Vi skall försöka glömma värl- den och vår svaghet. Starkt liv, stark död, stark natt omkring oss. Och starkt vin inom oss. EKELÖF Utflykt. 12 (1947); jfr 10 a α. särsk. a) (numera mindre br.) i fråga om språk (se SPRÅK 6 a) l. språklig stil l. uttryck(ssätt) l. ord: fylld av kraft l. kraftfull; jfr 10 c α. Ett starkt och manligt skrifsätt. ROSENSTEIN 1: 49 (1783). Stilen vårds- lösade jag aldrig, utan skötte honom snarare för mycket, så at han för at vara stark ofta förföll i en mörkhet för den enfaldiga. WALLQUIST Själföiagr. 12 (1789). Då vi be- hjerta och tillegna oss dessa starka och betydelsefulla (Jesus-)ord, så vilja vi (osv.). FLENSBURG KyrklT 97 (1870). Vida flere runor äro hållna i en stark, allvarsam och högstämd ton än i en behaglig och glad, hvartill orsaken ligger i folkets lynne. SkrSvLitSällskFinl. 83: 79 (1908). b) (numera mindre br.) närmande sig bet.: som är central l. viktig l. utgör ngts höjdpunkt. (Eng.) In the midst of his pretensions, (sv.) uti det starkaste af hans påstående. SERENIUS Mm 1 b (1734). Starka tider. Äro (inom musiken) de vigtiga tider af takten, då handen (vid dirigering) nedslås, antingen på Italienska eller Fransöska sättet. ENVALLSSON (1802). I något star- kare ögonblick af handlingen (i operan) samlar .. (sånger- skan) sina hvilande krafter, och lyfter mot skyn örnens fålda vingar. RYDQVIST i 3SAH LIX. 3: 97 (1836). c) (numera mindre br.) om konstnär l. för- fattare med tanke på konstnärlig kraft l. fram- ställningsförmåga o. d.; jfr 5 b o. 9. Hermelin är starek och behagelig i sine latinske vers. KKD 6: 96 (1708). Grafskrifft öfwer fr. Adlerfelt af en obekant author, men wacker och stark poët. BENZELSTIERNA Cens. 116 (1740). En Hume, en Raynal .. desse starka pennor. GJÖRWELL SthmKrön. 202 (1778). Händel bevarade hela sin levnad den storsta aktning för Zachow, om vilken han sedermera yttrade: "den mannen var mycket stark i sin konst." JEANSON (o. RABE) 1: 244 (1927). 7) (numera bl. ngt vard.) om ngt sakligt, övergående (från 3 l.

[STARK 6]

6) i bet.: (mycket) bra l. förträfflig; äv. ss. adv.; jfr 9. (Eng.) What can be said more home? (Sv.) hwad kan sägas starkare? SERENIUS Cc 4 a (1734). Västermalms Schreuder gick starkt på denna (sista) sträcka (i stafettlöpningstävlingen) och tog nästan in Mariebergs försprång. IdrBl. 1924, nr 62, s. 3. Los Angelespolisen släppte honom. Men dom skulle inte ha släppt honom om dom hade sett det där fotot. Fotot därför starkt utpressningsmaterial. EDLUND Chandler Syst. 173 (1950). (Nöjd med sin tidningsrubrik utropar journalisten) entusiastiskt, högröstat: "Stark sak, i mitt tycke pang." KIHLMAN Se 12 (1960). 8) välgrundad; säkert gällande l. säkert garanterande o. d. a) om l. i fråga om verklighetsunderlag l. bevekelsegrund l. bevis: hållbar l. säker l. välgrnndad l. välunderbyggd (o. bevisande l. tvingande); äv. ss. adv. LPETRI 2Post. 3 b 1555; om bevis). (Man bör) eij hålla them för lönlige synder .. hwilke stoort, eller och enkannerligen långsampt rychte, grundat på starke och sannelijke præsumptioner .. röija och anklaga. KOF II. 2: 60 (c. 1655). Tv stareka skiäl til wereklig barmhertighet emot then fattiga och elenda. Först (osv.). SWEDBERG Cat. 73 (1709). Återlösningens allmänhet kan af intet skäl starkare bewisas, än af detta, at hela männi- skoslägtet (osv.). NOHRBORG 187 (c. 1765). Emot ett så- dant voteringssätt (dvs. bifall med acklamation) har en bonde .. ingifvit ett starkt memorial. HT 1918, s. 201 (1809). Hedlund har gett starka skäl för att denna dikt (dvs. den i NIllT 1890 publicerade dikten "I skagen") skulle tillhöra Karlfeldt, då den erbjuder slående likheter med hans lyrik från denna tid. NAFZELIUS (1934) hos KARLFELDT UngdD 139. Ett påstående kan ju göras med storre eller mindre säkerhet eller på starkare eller svagare grunder. REGNÉLL Sem. 149 (1958). b) (uttryckligt formulerad l. fastställd o.) (mycket) bindande l. säkert gällande l. säkert garanterande ngt; särsk. i uttr. stark borgen, se BORGEN 1 b α; äv. ss. adv. Med stark breff oc insegle. G1R 1: 27 (1521). Får han (dvs. Pyramus) weta, I (dvs. Tisbe) ha honom kiär, / Han rygger sitt löfthe (att tjäna Diana), huru starkt thz ähr. ASTEROPHERUS 45 (1609; uppl. 1909). (Processen) blef till wijdere ransakning up- skuthen, och i medler tijd skall Jacob Amundson och Ras- mus Hare ställa starek borgen för sigh. 3SthmTb. 10: 105 (1618). RARP 9: 282 1664; om revers). Ståndsprivilegier .. äro något starkare bekräftade, än enskilta Näringsprivile- gier. LBÄ 21– 22: 79 (1799). STRINDBERG Brev 8: 317 1891; om kvitto). I promemorian behandlas bl a frågorna om hävande av adoptivförhållande och övergång från svag till stark adoption. FrDepartNämnd. 1970, s. 299. – särsk. om person(s namn): som utgör säker garanti för ngt, säker. (Simon begärde, att Olaus skulle) wara förplichtadh att swara till hans ljff, så frampt honom något widhkommer innan natt och åhr, och medh stareke löfftesmän th(et) försäkra. ConsAcAboP 1: 489 (1651). SD(L) 1901, nr 475, s. 1 (om namnteckning på revers). 9) skicklig l. duktig; välutvecklad o. d.; jfr 7.

[STARK 9.a]

a) som har stor l. god förmåga l. skicklighet i visst avseende, duktig, skicklig, "styv"; äv. (med viss bibet. av 3 a) i fråga om fysisk förmåga; jfr 5 b ε. En part (av drinkare) berömma sig aff sine begångne Brister, huru starek han är til at dricka, huru mycket han der eller der drack allena. FERNANDER Theatr. 23 (1695); jfr α. Jag twiflar intet ther om, at icke ju bemelte betient, som war en starek simmare, hade kunnat hielpa både mig och sig til Landz, om intet (osv.). HUMBLA Lander. 6 (1740). (Per Kalm) är starek at känna Foglar, Fiskar och Kräk. LINNÉ Bref l. 2: 59 (1746). Jag är ej stark i complimenter. TEGNÉR Brev 2: 73 (1818). Ö f v e r s t e n (om en löjtnant:) .. F-n så stark i exereisen! CVASTRANDBERG 2: 274 (1860). Fornforskaren var stark på namn och årtal, som flödade ur hans blonda skägg. LEVERTIN Magistr. 38 (1900). Ett lag med landets star- kaste spelare på varje plats måste bli bättre än ett, med svaga spelare här och var. JONASON Fotb. 87 (1917). Man förstår, att Linköpingspojkarna på den tiden (dvs. då lati- net hade en dominerande ställning i skolundervisningen) blevo starka latinare. OoB 1930, s. 142. jfr BIBEL-, FÄRG-, INBILLNINGS-, RÅD-, SPEL-, ÖL-STARK. – särsk. α)(numera mindre br.) med förbleknad innebörd, i uttr. vara stark i ngt, övergående i bet.: ivrigt ägna sig åt ngt, särsk. vara stark i maten l. dryckjom l. dryckeslag, övergående i bet.: äta resp. dricka (påfallande) mycket; förr av. i uttr. vara stark (till) att dricka, övergående i bet.: dricka (påfallande) mycket. ConsAcAboP 3: 46 (1665: att dricka). Därs. 3: 53 (: till att drickia). Huru starka Romarne voro i personificationer, visas genast af gudanamnen: Aequitas, Clementia, Concordia (osv.). LYSANDER RomLittH 143 (1858). Herr Tord är stark i dryck- jom denna kväll, – / kom af sig ren vid fjärde strofen, tror jag. MELIN Snöhvit 36 (1897). Af naturen rå och trätlysten var han, (dvs. I. Månsson Stiernkors), i likhet med många af den tidens adel, stark i dryckeslag. FinBiogrHb. 2082 (1903). Varken hon eller hennes mor voro särdeles starka i maten. NYBLOM Vän. 199 (1912). β) om ngt sakligt: som ngn är stark i, där ngn har sin styrka; särsk. i uttr. ngas starka sida, äv. den starka sidan av ngn l. ngt, se SIDA sbst., 22 a. Doctor Olof Celsius (har), efter sin starka kunskap i och om Runa- skrift, en del af bemälta skrift på Ringen .. (som sitter i kyrkdörren) för oss upenbaradt. WETTERSTEN Forssa 86 (c. 1750). En utmärkt klokhet och försigtighet war egentli- gen den starka sidan af Tillys krigareförmåga. FRYXELL Ber. 6: 325 (1833). Utländska ord är ju inte min allra starkaste sida. GUSTAF-JANSON LastHäxa 70 (1969). b) om yttre sinne l. minne, förstånd o. d.: (mycket) väl utvecklad l. god l. bra. Någhre, som hafaa warit medh een sådan stark syyn begåffnade, at hon haffuer sträckt sigh til fåmtijo eller sextijo mijler. PHRY- GIUS HimLif. 106 (1615). Salig Herr Biskop Serenius war en man af sällsynt förstånd, starkt omdöme om saker och människjor, (osv.). WALLQUIST Ecclsaml. 1–4: 137 (1788). (Drottning) Kristina hade ett serdeles starkt min- ne. FRYXELL Ber. 9: 19 (1811). Lukten (hos katten) är ej så stark som hos hunden, men synen är starkare. NILSSON Fauna 1: 108 (1817). Han följer (trots sin sjukdom) med affärerna, och han läser kurslistan i tidningen varje dag. Nej, på det sättet är han alldeles oförändrad. Konrad har ett mycket starkt huvud. HEDBERG Räkn. 230 (1932). 10) kraftigt verkande; som har mycket av verkande l. konstituerande ämne l. beståndsdel.

[STARK 10.a]

a) om l. i fråga om (födo)ämne l. medel o. d.: som har stor verkan l. innehåller ämne med stor verkan l. innehåller en stor mängd av verksamt ämne, kraftig; koncentrerad; i fråga om ngt som kan upplevas av smak- l. luktsinnet oftast med bibegrepp av l. utan klar avgränsning från 11 g γ. Stark krydda, lut, medicin, tobak. Starkt gift, gödningsmedel, kaffe, te. (Beträffande spetälska) befaler Gudh .. (i 3Mos. 13–14) icke allene, at man then sinkes Klädher, Sängeklädher och Sänger, etc. rensa, vthan och at man theras Huss, medhan at Förgifften så starek och fahrligh är, vpbränna skal. BERCHELT Pestors. D 3 b (1589). Den osed, som i Finland är öflig, at Mödrar- ne straxt efter förlåszningen gå sielfwa tillika med det späda barnet i stark Badstugn. PH 6: 3859 (1755). Den swarta Kalken hålles för, i de orter der han wankas, at wara den starkaste, den grå dernäst, och den hwits al- raswagast, när alla tilbörligen äro släckte. BRAUNRR Bosk. 80 (1756). Stark gödsel kallas den, som mycket finnes öfwerlastad med salier af förrutnade wäxter, diur, eller ock i fall tilfälligt något sådant ifrån minerarriket blifwit tilblandadt. GADD Landtsk. 3: 206 (1777). Lappar- ne göra en mycket stark ost af renkornas mjölk. BERLIN Lsb. 49 (1852). LANGLET Husm. 621 1884; om såpa). Det är med hårda straff som med starka läkemedel; användas de ständigt och i otid, så blifva de kraftlösa när de verkligen behöfvas. WISÉN i 3SAH 4: 160 (1889). En doft av starkt äkta kaffe spred sig genom rummet. HEDBERG VKind. 191 (1954). jfr HALV-, MEDEL-STARK. – särsk. α) som innehåller hög procent l. halt alkohol l. en stor mängd l. andel av alkoholhaltig dryck; som innehåller l. utgöres av alkohol(haltig dryck), alkoholhaltig, rusande; särsk. i (mer l. mindre klart) eufemistiska beteckningar för alkoholhaltig dryck, i sht brännvin (se särsk. α' – γ'); äv. (jfr 11 g γ) med tanke på såväl alkoholhalt som smak- l. luktintryck. Starka drycker. Wijn gör spottare och starke drycker göra wijldho, then som ther til lust haffuer han warder aldrigh wijs. SalOrdspr. 20: 1 (öv. 1536; Bib. 1917 rusdrycken). När alt maltet .. är uti karet, slås mera upkokat watten dertil, och mäskas det så tiockt eller tunt som man wil hafwa drickat starkt til. WARG 645 (1755). I helgedomen skolen I offra till drick-offer stark dryck Herranom. 4Mos. 28: 7 (öv. 1839). Den starkaste sprit, man vanligen erhåller i handeln, är 95 %. AHB 39: 83 (1870). Starkt öl gör stora ord. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). Mrs Johnson blandade en stark grogg åt sig själv och sköt viskykaraffen över till Petreus. HELLSTRÖM Kärlek 66 (1942). Viskyn var stark så den brände i strupen. ÖSTERGREN (1945). Ingen drack nagot starkare än öl. OLSSON Källa 34 (1971). – jfr ALKOHOL-STARK. – särsk. α') (i sht ngt vard.) i uttr. starka varor, starkvaror. För det jag genom för mycken åtrå til stareka waror misshushållar med min ägendom. VDAkt. 1792, nr 379. NILSSON Festdvard. 43 (1925). β') (ngt vard.) i uttr. starka saker, starkvaror, brännvin, alkohol. EKELUND Fielding 262 (1765). Han lefver mycket måttligt, äter litet, dricker inga starka saker och ej mycket vin, samt röker sällan tobak. GOSSEL- MAN Col. 2: 333 (1828). Han behövde verkligen starka saker nu, stackars Percy. SIWERTZ Sel. 2: 66 (1920). γ') (ngt vard.) i n. sg. obest. i substantivisk anv.: starkvaror, alkohol, brännvin; äv. i n. sg. best. i substantivisk anv.: starkvarorna, alkoholen, brännvinet. (Gubben gick till) skåpet, lyfte på en stor fyrkantig flaska och frågade: "Han gagna' la inte star't?" ALDÉN Getapul. 26 (1883). (Flickan) var .. rädd att (morfar) skulle ta henne på knät, för han luktade af starkt. BENEDICTSSON Ber. 114 (1887). När jag i marken vandrar, vill jag min flaska ha, / blott därför, att mot ormars gift det starka är så bra. KARLFELDT Fridvis. 18 (1898). Det fanns gott om öl och vin i värdshuset, och oaktat de flesta av karlarna inte smakat en droppe starkt på år och dag förekom ingen dryckenskap. EJE Reitz Död- Häl. 144 (1933). Vill han sätta på litet kaffe så bjur jag, fast något start finns inte i huset. LINDSTRÖM Landk. 51 (1941). β) om luft: som verkar kraftigt (livgivande) på sinnena; sökande. Mer stark är sjöluft (i september), dagrarnas spel mer rikt. WIRSÉN Fur. 50 (1896). Den starka luften stack mig i ansikte och kinder. GEIJERSTAM Lillebr. 133 (1900). SÖDERHJELM Runebg 2: 522 (1906). γ) (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som stark sandjord, sandstark jord. Föga korn sås här, emedan sandjorden är för stark uti torra åhr. LINNÉ Öl. 114 (1745). δ) om dos (av läkemedel): som (är stor till volymen o.) innehåller stark medicin l. starkt ämne, kraftig; jfr 15 b. WESTE (1807). Han hade tagit tre gånger så stark dos som läkaren föreskrivit. ÖSTERGREN (1945). b) (numera mindre br.) om föda l. måltid: näringsrik (o. kompakt l. svårsmält), kraftig. Seent och starekt Afftonmåål, giör en oroolig sömpn. GRUBB 567 (1665). Starek mat .. med ett glas godt bränwin är stärekande för friska människor, som förrätta strängt arbete. WÅHLIN LbLandth. 55 (1804). Stark och närande föda. ÖSTERGREN (1945). jfr MAG-STARK. c) i fråga om ngt immateriellt. α) om ord l. uttryck l. uttalande l. försäkring l. befallning o. d.: (mycket) uttrycksfull l. betydelseladdad, i sht förr äv. dels: hård l. sträng, dels: eftertrycklig; äv. om person (se slutet) med tanke på sätt att uttrycka sig. Starka ord, äv. liktydigt med: kraftuttryck l. dyl. Han hade inte ord starka nog att fördöma företeelsen. Breffuen (från Paulus) .. äro swår och starek, men personlighe närwarelsen är swagh, och oordhen ringa actat. 2Kor. 10: 10 (NT 1526; Bib. 1917 myndiga och stränga). UUKonsP 6: 93 1662; om påbud). (N. Chesnecopherus föll i onåd hos G. II A.) och måste gifwa en starek Skrifft ifrån sig .. och bekiänna, at hwad han i .. (en viss) Skrifft och Protesta- tion författat hafwer, wara skiedt aff blotta obetäncksam- heet. WIDEKINDI G2A 383 (c. 1676). (En huvudregel i tal och skrift är) At ej slösa med ord, utan nyttja de starkaste och mäst innebärande, som språket för hwar sak äger, således at man likwäl noga förenar eftertryck med tydlig- het. BERGKLINT MSam. 1: 189 (1781). Skalden väljer ger- na det starka ordet. EHTEGNÉR i 2SAH 58: 53 (1882). I harm kunde Järta till sina närmaste låta undfalla sig starka ord om Geijer. WIRSÉN i 3SAH 14: 133 (1899). Bellman är improvisator i detta ords starkaste mening. ANNERSTEDT Därs. 17: 30 (1902). Mor använde .. många starka ord innan hon fick rummen snygga. MARTINSON MötDikt. 55 (1950). – särsk. (numera föga br.) om person: som använder starka ord l. uttalar sig strängt, sträng. Erich Brunnius .. en ganska så starek Lagsens Predikant, at han på en tjd sattes ifrån Åmbet(et). BROMAN Glys. 2: 308 (c. 1745). β) (i sht ngt vard.) som frestar l. chockerar känslan för vad som är anständigt l. tillåtet l. för vad man l. ngn kan acceptera l. förlika sig med l. tåla l. tro på l. åhöra med bevarad sinnesjämvikt, (väl) kraftig, "magstark", "svårsmält"; från, besk. (Vi) haffue fått starke tidende j frå thenne landzende Småland the ther fast dragha tiil eth nyth Inrikis opror. GIR 6: 33 (1529). Hr voltaire, Hr d'Alem- bert, äfven Hr Rousseau och Hr Hume få här (dvs. i "Lettres Critiques", utgivna 1761 av en engelsk präst vid namn Brown) höra starka Sanningar. BJÖRNSTÅHL Resa 2: 39 (1773). En bonde ger ett starkt, ett groft, ett näsvist svar: / Han derför tiga bör som muren. STENHAMMAR 135 (1795). (Sv.) Ett starkt skämt, (t.) ein bitterer Scherz. HEINRICH (1814). (Marat krävde 1790) fem till sex hundra .. hufvud .. och efterhand vande man sig att tåla än starkare saker; längre fram begärde han ej några hundra hufvud, utan 270,000. HEDIN Rev. 130 (1879). De voro mycket goda vänner, förde ett fritt och starkt språk med hvarandra, skrädde ej orden. BILLING LevnBisk. 59 (1914). Hoffman är romantikens enfant terrible, för stark till och med för Tieck. ÖSTERGREN (1945). – särsk. ss. predikativ bestämning till neutralt pronomen syftande på satsinnehåll o. d., i sht i uttr. det är väl l. nog l. för l. bra starkt (för ngn), l. bl. det är starkt, det är svårt att finna sig i l. acceptera l. tåla l. tro; det är att ta i i överkant. Förlåt mig, det der tycks mig något starkt; grottorna, Joniska hafvet, ridande på kameler, alt ini Audience-salen. NORDFORSS Theaterdir. 35 (1799). WESTE (1807: nog). Att inför denne småleende hofman blottställa en kär persons rykte .. det blef honom för starkt. TOPELIUS Vint. II. 1: 133 (1850, 1881). M a r j o. Jag sade ju ifrån .. hvarför lät ni mig inte vara i fred? S t i n a. Nej, det var för starkt; att du är en näspärla, det visste jag nog, men (osv.). LUNDQUIST Vingåk. 10 (1877). Att en människa skall piska sig helt kallblodigt, det är alt bra starkt det. LIDFORSS DQ 2: 662 (1892). Att Petrarea .. skulle ha nyttjat sådana (bittra) ord (om en mot honom kritisk kardinal) i en epistel till äftervärlden, det synes mig dock vara alltför starkt. WULFF Petrarcab. 74 (1905). Hota Asta med att dra tillba- ka din borgen i Sundsvallsbanken, det var väl ändå lite väl starkt, säg? GUSTAF-JANSON Äng. 304 (1967). d) om (l. i fråga om) glasögon, kikare o. d.: som korrigerar resp. förstorar mycket. Med starka synglas kan man se flera tusen .. himlar. MELIN Pred. 3: 145 (1852). Jag behöver starkare glasögon. ÖSTERGREN (1945). Osynligt även i det starkaste mikroskop. DENS. 11) som ger sig tillkänna l. sker l. utvecklas l. manifesteras i hög (l. så l. så hög) grad l. utpräglad form l. stor (l. så l. så stor) omfattning l. (mycket) intensivt, kraftig; höggradig; häftig; äv. liktydigt med dels: snabb, dels: svår l. sträng (se e), dels: väl tilltagen l. stor; äv. (o. numera företrädesvis) med bibet. av 3 l. 4 l. 6. Stark förstoring, förtvivlan, förvirring, lutning, matlust, oro, pliktkänsla, rökutveckling, trängsel, verkan, värme. Han kände ett starkt begär att bemäktiga sig dyrgripen. Starka misstankar, motsatser. (Visheten gav den rättfärdige) segher j enom starkom campe, på thet han skulle weta at gudhactigheet är mectughare än all ting. SalWijsh. 10: 12 (öv. 1536; Bib. 1541: j en starck kamp; Apokr. 1921: svår); jfr e. Syr. 28: 10 (Bib. 1541; om vrede). Sedan ösa the thet salta watnet i en stor kättel (för utvinnande av salt) och göra starker eld. BOLINUS Dagb. 31 (1668). En tämmeligen stark gissning och icke så just att anföra. ENEMAN Resa 2: 287 (1712). DeFoë RobCr. 52 1752; om aptit). Man började med starka police förhör med de personer, som (osv.). HT 1918, s. 182 (1809). I afseende på rummet, som tillryggalägges, indelas galoppen i kort, stark och sträckt galopp. BILLING Hipp. 162 (1836); jfr 3 a ε α'. HWASSER VSkr. 1: 3 1852; om flit). Tidens nervositet gör sig .. i ganska stark mån kännbar. RYDBERG Varia 135 (1894). Det enda man kun- de anmärka på djuret var, att hullet möjligen var väl starkt. FALK Skolp. 151 (1903); jfr 13. Doktor olaison hade ett både vetenskapligt och mänskligt starkt intresse för patienten. SIWERTZ Tråd. 65 (1957). jfr HÅG-, KÄNSLO-, REKORD-, SOL-, TRAFIK-STARK. – särsk.

[STARK 11.a]

a) om vind l. ström l. sjögång l. annan fysisk kraft (i sht med starkare l. svagare bibet. av 3 b α): kraffig; häftig. Sy och skepen ee huru stoor the äro, och vthaff starka wädhre driffnas, warda the doch likwäl vmkastat medh itt litit rodher e hwart rodhermannen will. Jak. 3: 4 (NT 1526; Bib. 1917 starka vindar; NT 1981: hårda). War Kong Rolof sijst til reds (att segla); ther til med gick Drakan intet fort, efter han behöfde en stark wind. VERELIUS Gothr. 168 (1664). Brädet flytandes alt fort (ur Mälaren), är nu kommit til starkesta strömen. HOORN Jordg. 2: 78 (1723). Fartyget rullade otäckt i den starka sjön, den starka sjögången. ÖSTERGREN (1945). Motstå det starka trycket i (osv.). DENS. b) (numera föga br.) om leende: stor, bred; av. om ögonkast, dels: fast l. skarp, dels: mar- kerad l. uttrycksfull o. stolt l. självmedveten o. d. (Jag) gaf gossen en stark blick. AVHAUSWOLFF (1809) hos BÅÅTH-HOLMBERG FlickDagb. 276. HALLSTRÖM Brilj. 184 1896; om leende). I fönstren sitta kvinnorna med hy som alabast. / Och nedanför gå riddersmän med ridderliga later / och värjor och plymager och starka ögon- kast. FOLCKE FörlSon. 9 (1920). c) övergående i bet., förr äv. helt liktydigt med: som har stor utbredning l. (i sht) stort omfång (se d. o. 5) l. stor omfattning, stor; stundom närmande sig (o. i ä. språkprov svårt att skilja från) 15 b. Stareke præparationer giöres i Tysklandh. AOXENSTIERNA 5: 58 (1630). Den 3: dje April gjorde vi en stark resa .. stante intet förr, än vi kommo inunder (berget Sinai) om aftonen. ENEMAN Resa 2: 16 (1712). Ert goda hjärta var försatt med en stark Portion skälmagtighet. ALTÉN Fästm. 51 (1796). I de inre hedlan- den (i Spanien) idkas en stark fårskötsel. ROTH 1Geogr. 154 (1881). (Västergötl.) står redan öfver stambanan i stark trafik med Göteborg. GHT 1895, nr 236 s. 2. Under 1700-talets mitt har tydligen en stark import av tyska julseder till Sverige försiggått. NILSSON FestdVard. 127 (1925). Utbredningskartan .. visar, att kimningen i nu- tids- och äldre nutidsseden har sin starkaste utbredning i Malmöhus län. BRINGÉUS Klockringn. 178 (1958). d) (†) om väg: som är livligt trafikerad l. spelar stor roll för (den långväga) trafiken, stor. Elliest ligger detta giäldet mit wti starekesta Korss wäghar åt alla städer, och storste gässninge wägh. VDAkt. 1660, nr 38. (Landshövdingen skall) hafva därpå inseende, at .. Allmogen för skiutzhåldning skall befrias, hvarest inga stareka stråkvägar äro. 2RARP I. 2: 363 (1723). 2ne starcka landswägar stryka förbi och resande folk kunde gudstienstema besöka. KulturbVg. 1: 7 (1742). e) (numera mindre br.) om ngt som drabbar ngn l. bereder ngn möda l. besvär l. räknas som moralisk belastning o. d.: svår; sträng; mödosam, tung. OPETRI Kr. 166 (c. 1540; om vinter). Tå the Moabiters Konung sågh, at strijdhen wardt honom för starek, toogh han siw hundradhe män til sigh som swerd vthdrogho, til at slå vth emoot Edoms Konung. 2Kon. 3: 26 (Bib. 1541). Stora misgerningar och starka synder .. straffas .. medh stoort straff och starka plåghor. OMARTINI QuatConc. F 3 b (1614). RP 5: 86 1635; om sjukdom). Det nekades mig .. i förstone att uthdela .. bröd åth wåre fattige fångue Wiborgske soldater, som af hunger alldeles försmächtade, och ändock ett starekt arbete med jordbä- rande wid (ryske) admiralens huus förrätta måste. AL- LEWENHAUPT (1718) i KKD 2: 282. Vänta stark vinter. ÖSTERGREN (1945). f) som (är stor l. bred l. djup l. klart avgränsad från omgivningen o. därigm) tydligt l. i hög grad framträder för ögat; kraffig; framträdande; markerad; kraffigt tecknad. (Eng.) Thick-browed, (sv.) som har starka öguabryn. SERENIUS E 2 B (1734). Litet Blått tilblandas (av porträttmålaren) för de delar (av ansiktet) som vika tilbaka, och tvärt om litet gult för de mera starka, det är, för dem som framstiga. Miniatursk. 34 (1784). Hon var ej ung mer och dragen voro alltför starka, men de voro af renaste form. BREMER Grann. 2: 116 (1837). DENS. NVerld. 2: 289 1853; om näsa). Å alla fyra mot gården vettande yttermurarne finnas starka sprickor, synnerligast å norra husets södra mur. BRtiksdP 1893, Saml 1. I. 2: nr 30, s. 20. Alldeles invid stolpen tog .. ett starkt spår av till vänster i rät vinkel mot landsvägen. SETTERBERG LängdSkid. 75 (1923). BERGHOLM Fys. 4: 22 1957; om linjer, i solspektrum). g) om l. i fråga om ljud l. ljus l. färg l. lukt l. smak: som ger kraffigt l. intensivt intryck o. d. – särsk.

[STARK 5.g.α]

α) om l. i fråga om ljud: kraffig(t ljudande), hög. Hebr. 5: 7 (NT 1526; om ropande; äv. i Bib. 1917; NT 1981: höga rop). Han .. är (för) svagh til sitt bröst och mål att vidare Academie läsningar utstå, som födra starkt och myckijt talande. RUDBECK Bref 38 (1664). Med stareka Bösze-skott (dödas sälar), när the .. simba up i watubry- nan. BROMAN Glys. 3: 561 (c. 1740). Orehestern stöter an uti starka Instrumenter för Minervæ ankomst. LINDAHL MenlöshT 6 (1749). (O. I) utandades sina sista suckar med starka ljud, i hvilka man .. igenkände hans förna vanliga röst. DE GEER Minn. 1: 187 (1892). Alla sjöng med efter förmåga, och sången steg stark under stugans låga tak. MOBERG Utvandr. 177 (1949). jfr TORDÖN-STARK. – särsk. α') om röst l. stämma: kraffig, hög; stundom äv. om person, i uttr. stark i stämman (i sht förr äv. målet); särsk. med bibet. av 3 a η. Stark i stämman som han var hörde alla tydligt hans ord. (Isl.) Dimiraddadur .. (Sv.) Den som har en giäld och stark Röst, (lat.) Cui gravis & remugiens vox est. VERELI- US 50 (1681). Om än hwarje träd och gräs på wår mark / Fått stämma och talande tunga; / Om djurens och fåglar- nas, ljuflig och stark / Som englarnes röst, kunde sjunga: / Förmådde de aldrig tillfyllest Guds Son, / Wår Frälsare Jesum, lofwa. Ps. 1819, 424: 4. (P. l. Rudbeck blev) 1692 Biskop i Skara, en långer man .. stark i målet. BL 5: 11 (1839). Herr X:s skäl äro lika svaga, som hans stämma är stark. CEDERBLAD Levord. 36 (1933). β') språkv. om språkljud: kraftigt artikulerad l. starkt ljudande, särsk. om konsonant: kraffigt artikulerad (o. explosiv l. tonlös), som utgör en förtis; äv. (o. utom mera tillf. numera bl.) om uttal l. artikulation: kraffig. Denne mandomen i Swenska tungomålet wiser sig i synnerhet i det öwerflöd det hafwer på a, o, å, k, c, g, r, oc andra starka oc höga stäfwer. PFEIF DeHabitu 80 (1713). Uttalet bör hvarken vara för svagt eller för starkt. MOBERG Gr. 21 (1815). Af de två clusila ljuden är det ena starkt (sonus fortis), t. ex. p, t, k; – det andra svagt (s. lenis), t. ex. b, d, g; – p är ett starkt uttal afb; t afd; k af g. VetAH 1855–56, s. 42. En ettljudande medljudsbokstaf är .. stark, då den betecknar ett starkt medljud. NORDVALL Modersm. 11 (1883). Uti de ofwanstående ex- emplen äro de förra ljuden i hwarje ord starka; de senare swaga. Således: ö starkt, y swagt (i ordet försyn). THORE- LIUS SvSpr. 2 (1887). Det starka tjock-l (dvs. tjockt l med efterslag) bildas sålunda, att (osv.). SVAHN LbMuntlFöredr. 62 (1903). Ett ljud är, rent fysikaliskt eller "objek- tivt" sedt, starkt (lat. förtis) eller svagt (lat. lenis) .. alltefter vibrationernas .. större eller mindre svängnings- vidd. NOREEN VS 1: 344 (1905). γ') i sht språkv. om accent: som har stor intensitet l. representerar huvudtryck (l. starkt bitryck); äv. om stavelse o. d.: som har stark accent, betonad; äv. om tonhöjd. (Sv.) Starkare accent, uttal, (fr.) un accent plus prononcé. WESTE (1807); jfr β'. MANKELL Lb. 26 1835; om taktdel). Slotten Carl- berg och Rosendal .. uttalas .. med den högsta och starkaste betoningen på sista ordet. RYDQVIST SSL 2: 348 (1857). Stafvelser med heltryck eller halftryck kallas tryckstarka eller starka stafvelser. BRATE SvSpr. 10 (1898). Starkt bitryck. ÖSTERGREN (1945). jfr KALV-, TRYCK-STARK. β) om l. i fråga om ljus, dager, färg o. d.: intensiv; med kraffig verkan, kraffig, klar (o. skarp). Understundom .. föll en så stark dag ned igenom then oöfwertakta öpningen af nysnämde Skakt (i Sala gruva), at man nedre på första botnen af Grufwan under Skaktet på 106 famnars diup wid pasz, nästan kunnat läsa i bok derwid. VetAH 1741, s. 114. BESKOW i 3SAH 37: 131 1842; om belysning). Om sommaren skydda trä- den mot hetta och allt för starkt ljus. LbFolksk. 192 (1890). De närmaste höjderna skifta i starka gröna färger, de bortre i allt lättare blåa toner. HEDIN Pol 2: 6 (1911). Hon älskade vita kläder .. men kände en instinktiv avsky för starka, heta kulörer. SIWERTZ JoDr. 82 (1928). – jfr FÄRG-, LJUS-STARK. – särsk. oeg. l. bildl. Den bitterhet, som Sveriges fiender .. (gm ovannämnda ohederliga beteende) troddes hafva ådagalagt emot detta Riket, målas med stark penna (i en viss skrift). SCHÖNBERG Bref 2: 389 (1778). Broder, dig vi alla tacke - / Starkt och ljust är oss ditt minne, / Du, som krafttag tog med lifvet, / Man med soligt, trofast sinne. BÅÅTH GrStig. 168 (1889). γ) (i fråga) om lukt l. smak: (i regel på ett mer l. mindre chockerande sätt) kraffig; offa: kraftig o. obehaglig, från l. besk; äv. (offast med bibet. av 10 a) om t. ex. (födo)ämne: som har sådan smak (l. lukt). Stark kryddost l. senap. Tå the (dvs. nejonögonen) äro steekte, (kan man) giuta hwad Soppa en behagar öfwer them, allenast then är aff een starek Smak. Salé 71 (1664). På tungan smakar han (dvs. salpeter) kall och stark. SCHULTZE PVetA 1762, s. 10. En stark smak af kanel. WESTE FörslSAOB (c. 1817). De säga att fattiga klienter ha stark andedrägt, nu skola de få känna att wi också ha starka armar. HAGBERG Shaksp. 1: 102 (1847); jfr 3 a. På Saltsjöns fördäck stod en besättningskarl och tjärströk en trall i solskenet. Tjärdoften slog emot dem, ren och frisk, och blev starkare ju närmare de kom. GUSTAF-JANSON ÖvOnd. 6 (1957). jfr KUMLE-, KRYDD-, LÖK-, SMAK-STARK. – särsk. (i vitter stil) i uttr. vara stark av ngt, vara fylld av den starka lukten av ngt. Atmosfären var stark av sältran och skinn. MACFIE o. WESTERLUND Wasaw. 183 (1935). h) i överförd anv., om person (l. djur).

[STARK 5.h.α]

α) som i hög grad l. stor utsträckning l. med häffighet l. iver osv. är l. gör det som uttrycks med huvudordet; stor; häffig l. ivrig l. intensiv l. energisk. Jagh Herren tin Gudh är en starek hempnare, then som sökier fädhernas misgerning, in på barnen, alt in til tridie och fierde ledh. 2Mos. 20: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: en nitälskande Gud, som hemsöker ..). Om Keyser Tyberio läser man, honom hafwa warit en så stark och mechtigh Drinckare, at man förthenskull nämde honom, icke Tyberium, vthan Biberium. SCHRODERUS Albert. 1: 6 (1638). (Jag) hörde Ekstedt och flera starka Mössor reso- nera öfver deras riksdagsgöromål. TERSMEDEN Mem. 4: 244 (c. 1790). En liten kaffehusnymf, en den starkaste brunett jag sett. MoB 2: 80 (1792); jfr g β. Det var en karl .. som gick omkring och tiggde och var en stark älskare af tobak. NYGÅRD Päivärinta Bild. 4: 157 (1887). Thorild hade varit en stark motståndare till Akademien. SEGERSTEDT i 3SAH XC. 1: 139 (1983). – särsk. (†) i uttr. stark värd, värd som bjuder frikostigt, värd som är duktig på att bjuda. (Han) var en stark värd emot främande. CFRGEIJER (1768) hos DAHLGREN Carl 32. Ehuru amiralen var stark värd, höllt bienséancen oss alla tillbakars, så att endast en glad munterhet utan superi rådde. TERSMEDEN Mem. 4: 269 (c. 1790). β) (†) i uttr. stark i ngt, som häffigt är i ngt, som är i ngt av häffig l. svår karaktär. Nedlutad, blind och stark i vridna händers qval, / Ett ouphörligt ack! var hennes enda tal. BELLMAN Gell. 72 (1793). 12) ss. adv. (äv. ss. t-lös ssgsförled med adverbiell innebörd), motsv. 11: i hög grad l. utpräglad förm l. stor omfattning, höggradigt, mycket; väl tilltaget; häffigt l. intensivt l. påtagligt l. livligt l. energiskt l. effertryckligt l. snabbt (äv., o. numera företrädesvis, med bibet. av 3 l. 4 l. 5. Han kände sig starkt dragen till den radikala falangen. Det har varit starkt på tal att han skall flytta utomlands. Han talade med starkt dialektal brytning. Aldenstund her .. gik så stark(t) et rycht(e) af fienden, huruledes han kringh om Elbingen med macht ströfä skulle, haver jagh (dvs. J. Banér) för den skuld ichke (osv.). OxBr. 6: 7 (1626); möjl. adj. AOXENSTIERNA 4: 619 (1629). (Galten) höltz före at starkare löpa än något annat diur. RUDBECK Atl. 1: 110 (1679). Jag är äfven starkt bjuden till Schwerins i Sala, en 5 à 6 mil härifrån. Jag tviflar att det blir af. GEIJER Brev 185 (1814). Turkar och Svenskar .. drabbade starkt emot hvarandra (i Bender 1713). BL 23: 130 (1857). (Det hade) snöat så starkt, att trafiken på jernvägarne .. var afstan- nad. PT 1888, nr 3 A, s. 3. Jag funderar .. starkt på - att ta afsked. CAVALLIN Kipling Gadsby 136 (1897). Någon tid efteråt (dvs. efter ett samtal med O. II i en omtvistad fråga) sade mig Boström, ej utan misshumör: "du måtte ha behandlat kungen starkt." BILLING AntRiksd. 194 (1901). Det var just nu som var verklighet - och han förnam detta så starkt, att han knappast kunde bära det, andas i det. JOHNSON Nu 231 (1934). (CARLSSON o.) ROSÉN SvH 1: 179 1962; i fråga om överdrift). Hon svettades starkt under ärmarna. GUSTAFSSON FamF 17 (1975). – särsk. a) motsv. 11 b: intensivt l. fast. Hans .. tankar blefwo förstörde af en qwinna, som, sedan hon sett på honom helt starkt, Iåpp in i tjockaste skogen. EKELUND Fielding 119 (1765). Grefvinnan ser ganska starkt omkring sig. ENVALLSSON Walltr. 90 (1793). Att titta på honom starkt var nästan som att ryka på en polis i tjänst. JOHNSON Slutsp. 307 (1937). b) motsv. 11 c, närmande sig l. övergående i bet.: i stor mängd l. stort omfång l. talrikt; mycket; jfr 15 a, b. (Det) vore gott, att foicket icke för starekt anmarscherade, utan litet uppeholles på någre dagar. AOXENSTIERNA 2: 667 (1624). I Dantzigk döör thet starekt. NAv. 19/3 1657, nr 1 s. 1. Han hade .. i 6. åhr legat til Sängz, och åt starekt, och sof mäst. RUDBECK Atl. 3: 245 (1698). Byggnaderne voro starkt omgifne af Gårdar. LINNERHIELM 1Br. 145 (1797). Prag .. har ett starkt be- sökt universitet. ROTH IGeagr. 166 (1886). Mycket starkt befölkad är .. ön Java, om 13 mill. hektar med en fölk- mängd af 25 millioner. Ekons 2: 3 (1894). c) (numera mindre br.) motsv. 11 e: svårt, häffigt (särsk. i fråga om sjukdom); förr äv.: i strängt l. tungt arbete. (I februari) gick kopporna och mäszlingen på barnen; och än starkare i följande Månader. BROMAN Glys. 1: 428 (1730). Hästen twättas under läpparne och tänderne några dagar efter Curen med Åtti- ka eller salt lake, mödas litet och fodras, at han repar sig förr än han brukas starkt. PH 5: 3116 (1751). I Lund gå kopporna starkt nog. UrKorrCronholm 121 (1850). d) liktydigt med: klart l. tydligt; jfr e. Ingenting ådagalägger starkare de svårigheter, med hvilka (osv.). ATTERBOM Minnest. 1: 272 (1848). I Simplicissimus visade sig nog (fiende-)hatet (i Tyskl. under första världs- kriget) starkast. LAURIN Minn. 4: 486 (1932). e) motsv. 11 f: med stark l. kraffig teckning l. starka l. kraffiga streck l. drag o. d., kraffigt; jfr d. De starkt tecknade ögonbrynen. CARLÉN Skuggsp. 1: 10 (1861, 1865). (Den tecknade människo-)typen, särskildt den qvinnliga, har en viss ideal prägel, med plastisk profil, stora starkt konturerade ögon i fäceställning (osv.). PT 1896, nr 48 A, s. 3. f) motsv. 11 g.

[STARK 12.f.α]

α) motsv. 11 g α: med starkt l. starka ljud; kraffigt, högt (o. effertryckligt). Hwem till höör den koen swart / Som Stygger skäller på så start. KOLMODINUS Gen. B 7 a (1659). "Hans (dvs. hertig Karls) grymma välde måste krossas!" utbrast prinsessan starkt. MELLIN Nov. 1: 571 (1832, 1865). Starkt applåderad. EDHOLM SeklSlut 23 (1873). På avstånd men starkt (hörs) en ångbåts vissling. BERGMAN Patr. 7 (1928). särsk. motsv. 11 g α b', γ'. Om jag jemför med hvarandra ljuden i orden sill, sil; så finner jag lätt, att lljudet uttalas starkare i förra ordet än i det senare. L- ljudet säges derföre vara starkt i ordet sill, men svagt i ordet sil. NORDVALL Modersm. 10 (1883). Vid lös sammansättning kan förstavelsen även ställas för sig själv efter verbet. Förstavelsen blir då starkt betonad .. (t. ex.) avlämna eller lämna av .. urspåra eller spåra ur. KÄLLQUIST SvSpr. 107 (1954). β) motsv. 11 g β: med starkt ljus l. stark(a) färg(er), kraffigt l. intensivt. Nåden har låtit sitt ljus lysa allt starkare öfver verlden ifrån den stund, då änglarne i Bethlehems ängd bebådade Hans ankomst i verlden. RUNDGREN Minn. 2: 212 (1870, 1883). Himlen var klar och starkt blå och tätt genomstungen av stjärnor. LAGERLÖF Holg. 1: 228 (1906). Solen lyste så starkt. DELBLANC Gunn. 15 (1978). γ) motsv. 11 g γ: kraffigt; fränt. Silfwerblänkiande Håår (hade mannen), med band garnerat i Rooser, / Pu- dher alt i bestänckt, af alt starekt luchtade Balsam. CupVen. C 4 a (1669). Turkens tal, när det är bråttom, är intet ljuvt blomsterspråk utan osar starkt av svavel. AMBOLT Kar. 132 (1935). C) grov; dryg; talrik o. d. 13) (†; se dock slutet) (stor o.) grov; stor; fet, korpulent; sannol. äv. med bibet. av 2: kraffig, bastant. Iach sågh en starkan engil som predicadhe medh en högh röst. Upp. 5: 2 (NT 1526; Bib. 1917 väldig). (Sv.) Stark åkk tiåkk til kroppen, (lat.) Crassior & corpulentior. SCHULTZE Ordb. 4966 (c. 1755). (Godset Tjolö- holm) har .. ingen backe på sina vägar; men starka och branta berg här och där. BARCHÆUS LandthHall. 36 (1773). Då bäst han grof – två starka stänger / Gediget Guld hans spada fänn. BELLMAN Gell. 11 (1793). Pelaren är något starkare nedantill. WESTE FörslSAOB (c. 1817). (Rak-)asken vägde tolf lod, en stor och stark pjes. WET- TERBERGH Penning. 204 (1847). – särsk. (numera mindre br.) jäg. om (hane av) hjortdjur: stor l. tung, kraffig. Stark skofvelhjort. HAHR HbJäg. 342 (1866). Stark. Detta ord användes ofta af jägaren i stället för stor eller tung. Så säger man en stark hjort i stället för en stor hjort. Därs. 2: 461 (1882). 14) (†) som gott o. väl utgör den mängd l. sträcka osv. som huvudordet betecknar, god (se d. o. 7, dryg (se d. o. 2. Så stoora Band (sättas i sädesskylen), att 2 Skylar till twå och en half, giöra ett starekt Lasz. RÅLAMB 13: 99 (1690). En starck fierdingzwäg. HIÄRNE 2Anl. 231 (1706). Äfwen anlades en trägård af starka 2:ne tunnelands rymd. Där äro satte mer än 80 äkta träd, alla wid gården updragne. WALLQUIST EcclSaml. 1– 4: 146 (1788). Enligt Wallqvists berättelse, varade .. (ett av G. III hållet tal) i två starka timmar. BESKOW i 2SAH 44: 227 (1866). AHLMAN 1872; om mil). 15) talrik l. manstark; stor med hänsyn till sin summa l. sitt antal l. tal; omfattande o. d. a) som har l. består av ett stort antal av ifrågavarande individer l. beståndsdelar o. d.; talrik; i sht i fråga om personer: talrik l. manstark, äv.: folkrik; äv. använt för att beteckna (storlek l. omfattning med hänsyn till individernas l. delarnas o. d.) numerär l. antal, särsk. i uttr. så l. så många stark l. (o. numera företrädesvis) så l. så många man stark, så l. så många (till antalet) l. med så l. så många i sitt följe l. sin här o. d. resp. (med) så l. så många man l. personer osv. (i sitt följe l. sin här o. d.); numera bl. med bevarad anslutning till 5 b γ. (Han kunde ej neka) tij th(e)r waa(re) saa stark witne til. OPETRI Tb. 55 (1525). (Biskoparna samtyckte till västerås recess 1527 o. beslutet att de) her i riket icke skola .. starkare ridha, en som konungen them tilstäder. RA l. 1: 88 (1527). STIERNMAN Com. 1: 954 1627; om familj). The förmögne, mächtige och Rijke komma med itt starekare Föllie. Schouten Siam 41 (1675). Det är .. försigtigt, at lemna några ganska starka (bi-)kupor oskattade, i den ovisshet man altid är, huru fördelaktigt nästkommande året kan blifva. GULLANDER SvarVetA 114 (1773). Trakten (dvs. Listers harad i Blekinge) är rik, befolkningen ganska stark, boende mest i storbyar som i Skåne. HÖJER Sv. 2: 453 (1877). De fem mycket olika starka kompanierna (vid adelsfanan) indelades (alldeles i början av 1700-talet un- der K. XII: s fälttåg i Polen) på sex jämnstarka. HT 1924, s. 250. Polisen kom tre man stark och gjorde slut på oväsendet. ÖSTERGREN (1945). Bävern har en mycket stark stam i (Värml.). TurÅ 1985, s. 96. jfr BI-, FOLK-, FÄLT-, KREATURS-, KVINN-, MAN-STARK m. fl. – särsk. α) (numera föga br.) i uttr. stark på l. till l. i l. med, förr äv. av ngt, talrik l. manstark l. välförsedd med avseende på ngt. Rydzerne ähre mykit stareke på resigfolk (dvs. ryttare). G1R 26: 337 (1556). RA I. 2: 13 (1561: medh). AOXENSTIERNA 11: 145 (1634: till mantal). Rådet tyckte vara skiäligt, att, efftersom dhe i Commereiecollegio inthet ähre starke nogh till personer, dhet man några af Rådet deputerar, dhe der saken uptaga och deruthi resolvera. RP 16: 314 (1655). SÖDERMAN ExBook 4 (1679: aff). Committerade böra icke förbigå att anmärka huru Skaraborgs Höfdingedöme år 1751 warit starkare på fölk än Halland. HJELT OffnelsvTab. 31 (i handl. fr. 1761). Stark i rytteri. CAVALLIN (1876). De äro många bataljoner starkare på fotfolk. HALLSTRÖM K11 92 (1918). β) (†) föregånget av själv o. ordningstal l. grundtal, för att beteckna att ngn tillsammans med sitt följe utgör så l. så många man. Jagh haffuer .. lathit förähra posten, som stoona (från ärkebiskopen av Bremen) införde (i Sv.) .. 100 riksdaler till tärepeningar, aldenstundh han var sielff 4 stark. OxBr. 3: 43 (1622). Jag .. reste i föllie medh twenne neapolitanische adelsmän sielf siuende starke .. ifrån Neapoli till Capua. DAHLBERG Dagb. 69 (c. 1660; uppl. 1912). γ) (numera föga br.) i överförd anv.: som utföres l. representeras o. d. av många l. så l. så många (man); manstark. När wid omröstandet .. i Rådkammaren, meningarne blifwa lika stareke å bägge sidor, behåller den delen öfwerwigten, som Kongl. Maj:t bifäller. PH 1: 17 (1719). Stark .. marsch .. (dvs.) af många menniskor. LINDFORS (1824). δ) om skriffligt arbete; i uttr. så l. så många nummer l. sidor l. verser o. d. stark, som omfattar så l. så många sidor osv.; förr äv. utan bestämning: som omfattar många sidor, tjock, stor (jfr b). Verket kommer, at bestå af 2 starka Band i folio; och hvaraf det första lofvas färdigt sist til nästa års borjan. SvMere. 1765, s. 190. Huru kan man väl yrka på sträng hållning i ett drama, som ofta var blott en dags göra, oaktadt det var hela 2 å 3000 vers starkt. RYDQVIST i 2SAH 12: 360 (1827). (På geolagiska institutionen i Lund finns) en 371 nummer stark bergartsamling. TEGNÉR LundUniv. 240 (1897). (C. G. Mannerheims bok) "Resa genom Asien" (är) ett mycket omfängsrikt verk .. (Den engelska upplagan kom ut) i två digra volymer, den första omfattande 741 sidor, den andra, 250 sidor stark. Ymer 1940, s. 162. ε) (†) i uttr. till l. vid l. av l. à så l. så många (man l. personer o. d.) stark, (till antalet) så l. så många (man l. personer osv.) l. med så l. så många (man l. personer osv.) i sitt följe l. sin här o. d. (Konungen var) vid 1400 foick stark. LPETRI Kr. 127 (1559). Jens Gotus .. foor hwar winter omkring och visite- rade wehll till 200 man starek. SVART G1 100 (1561). Jag låter edher veeta, att i går ähr ett parti uthur Polnische lägret uthmareheradt, som berettes stareke till 3,000 musketerare. AOXENSTIERNA 4: 556 (1629). 6 nywerfwadhe Regementer til Häst à 4000. starcke. PostTijd. 1655, s. 2. Sedan jag skreff i går är een rÿsk Enuoyé ankåmin stark aff ällefna pärsoner. EKEBLAD Bref 2: 357 1663; rättat efter hskr.). till 15 a. Förr uppträdde stundom stark i denna bet. ss. ett oböjl. adj. När som hälst fursterne dragha til Konungens hoff, skole the tå icke starckare medh föick, anten til foot eller Ryttare komme, än hundret stark, Frwentimbret vndantagandes. CHESNE- COPHERUS Skäl I 4 a (1607). (Man ämnar) begära någre byiar till Wöre soken .. på dett att mantaledt måtte der i cappell håldett så starck blifve, att de caplanen der sammestedz destte better underhålla måtte. OxBr. 5: 29 (1613). The blefuo tusen starck framdeles. JMESSENIUS (1629) i HB 1: 100. b) med mindre klar l. utan tanke på talrikhet (särsk. om l. i fråga om (penning) summa): som (före)finns i riklig l. stor mängd l. utsträckning l. omfattning, rikdig), omfattande, betydande, stor; äv. (o. numera bl.) med (bevarad) anslutning till 5 l. 10 l. 11, numera i sht om kassa: välförsedd l. god (särsk. i uttr. vara (stadd) vid stark kassa). (I varje stad borde finnas) ett wist Gille Borgare som anrättade och bearbetade starcke och store Humblegårder. RARP 3: 257 (1642). (Franciskanerna) hafva en starkare pung (än greker o. turkar i Jerusalem) och gripa djupare där in, enär det gäller (att vinna ngn träta). ENEMAN Resa 2: 221 (1712). Man såg ock deras dygd bli några lispund stark, / Som, på afundens wåg, knapt wägde up en mark. NORDENFLYCHT (SVS) 1: 108 (1745). Angående Assistence-Contoiret beklaga någre sig at där tages för stark Procent, andre at de gifva alt för litet på Panterne (osv.). FISCHERSTRÖM Dagb. 50 (1773). NICANDER 2: 192 (c. 1830; om penningsumma). Sällan är något vatten så rent, att det är fullt fritt från främmande .. beståndsdelar, af hvilka i hafsvattnet koksaltet är den starkaste. PALMBLAD LbGeogr. 24 (1851). Som jag var (stadd) vid tämligen stark kassa beslöt jag att slå på stort och (osv.). ÖSTERGREN (1945). jfr ANINGS-, EXTRAKT-, FANTASI-, GRÄDD-, GULD-, HUMLE-, JÄRN-, KAPITAL-, LIM-, LJUS-, MALT-, MEDEL-, MJÖL-, MULL-, NERV-, NUMMER-, PENNING-, RÖK-, SALT-, SAND-, VALUTA-STARK m. fl. – särsk. (†) i uttr. stark på l. i ngt (jfr a α), som har gott om l. är välförsedd med ngt, rik på ngt. Om han intet så starcker på medel vore, som han är, miukades väll hans sinne förr. VDAkt. 1703, nr 460. Om fantasien inskränker sig till åskådningen, så blir hon stark i natursanning, men fattig på idealitet. LJUNGGREN Est. 2: 214 (1860). D) 16) GRIMM lanserade) anv. av t. stark; eg.: som har egen l. inre förmåga till böjning (specialanv. av 6)] om deklination l. konjugation l. komparation som innebär förändring av stammen l. erbjuder jämförelsevis många distinktioner. Stark flexion, – denna mystiska bildning, som synes tillhöra språkets skapelse-dagar. RYDQVIST SSL 1: 249 (1850). Böjningen kallas stark, när den hufvudsakligen visar sig i ordens stamstafvelser eller så att böjningsändelserna .. fogas till stammen. STRÖMBORG SvSprSkol. 18 (1857). a) om germ. nominalböjning av annan art än n-stamsböjning; dels om substantivböjning av all annan art än n-stamsböjning l. (inskränktare) om substantivböjning kännetecknande de gamla o-, i-, o. u-stammarna, dels om adjektivböjning: obestämd; äv. om nomen: som har sådan böjning. Den mest vetenskapliga indelning af substantiverna med afseende på deras böjning vore den uti svaga och starka. SCHILLER SvSpr. 31 (1855). Stark deklination hafva alla substantiver, som ändas på konsonant, samt alla maskuliner och femininer likasom flerstafviga neut- rer, som ändas på vokal med ljudvigt. Därs. 90 (1859). Denna växling inom och mellan de särskilda germanspråken af starka och svaga substantivbildningar är en välkänd sak. AntT 5: 284 (1878). Vid stark böjning (av adj.) är böjningsändelsen -t eller i några fäll -tt i neutrum singnlar och -a i alla genus i plural. KÅLLQUIST SvSpr. 130 (1954). b) om konjugation: som främst känneteck- nas av avljud i stamstavelsen; äv. om verb: som har sådan konjugation. Verber, som bilda känneför- merna genom vocalförändringar inom sjelfwa stammen, sägas wara starka. MUNCH FsvFnoSpr. 34 (1849). Gala och mala (har) haft en, ännu ej utdöd, stark böjning. RYDQVIST SSL 1: 70 (1850). Imperfektum bildas .. starkt, d.v.s. utan ändelse och med förändring af stamvokalen (afljud). BECKMAN SvSpr. 100 (1904). Han ryckte till, när Vera plötsligt började tala om de starka verben i frans- kan. SIWERTZ JoDr. 39 (1928). c) (†) om komparation: som kännetecknas av ändelserna -re, resp. -st o. vanl. avljud i stamsta- velsen. SCHILLER SvSpr. 51 (1855). Därs. 119 (1859).