STANS stan⁴s, sbst.³, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (JournManuf. 2: 90 (1826) osv.), äv. (numera knappast br.) -er (TT 1904, Allm. s. 261, CANNELIN (1921)). (stands 1778 (: stands mejslar)– 1789. stans 1778 osv. stanz 1861) [jfr dan. o. nor.
stanse; av t.
stanze, stamp l. puns o. d., stans, av ovisst urspr. (jfr
STANSA)]
(i sht i fackspr.) verktyg l. maskin för stansning, stansverktyg l. stansmaskin o. d.; i sht förr äv. om stamp (se
STAMP, sbst.¹
[STANS.sbst3 1]
1) l. stämpel l. puns (se
PUNS, sbst.³ 2) l. matris l. patris o. d. för prägling l. drivning (se DRIVA, v.² ²¹
a) l. för åstadkommande av relieftryck l. avgjutningar o. d.; äv. om (hand)verktyg varmed ngt slås fast l. slås till önskad form (särsk. i ssgma
DIKT-,
MÄRL-,
NIT-,
REVOLVER-STANS).
BoupptVäxjö 1778. Stands heter en stamp, hvar- med någon metall drifves uti et sänke, at antaga den däruti graverade figuren.
RINMAN 2: 798 (
1789).
Till me- daljaftryck (begagnas) de s. k. stansarne, eller de stålpjeser hvarmed mynt preglas. ALMSTRÖM KemTekn. 1: 382 (
1844).
Vid brist på .. formar kan man med tillhjälp af ett glasrör .. såsom stans göra sig .. tuber af stanniol. AHLBERG FarmT 205 (
1899).
Hålen i blecket slår .. (blecksla- garen) ut med stansar. HECTOR Husg. 104 (
1904).
För åtsidan till minnespenningen har stansen till Svenska Akademiens Stagnelius-medalj .. med benäget tillstånd använts. ActaOel. 4: 16 (
1931).
Stans (dvs.) .. En apparat som kan göra hål i en databärare, såsom hålkort eller hålremsa. KARLQVIST ADBOrdb. 91 (
1973). – jfr
ALFABET-,
HÅL-,
MEDALJ-,
MYNT-,
PERFORERINGS-,
PLÅT-,
RUND-,
SERIE-,
SIFFER-,
TABLETT-,
TENN-,
UNDER-,
ÖVER-STANS m. fl. – särsk.
[STANS.sbst3 2.a]
a)adont. i amalgam, gips l. plast utförd modell av preparerad tand.
LINDSKOG o. ZETTERBERG (
1975).
[STANS.sbst3 2.b]
b)med. (i sht vid öron- o. näsoperationer använt) saxliknande in- strument vilkets båda mot varandra skärande delar har oval l. rund form.
LbKir 2: 182 (
1922).
KatalStille 1926,
s. 47.
Ssgr(i sht i fackspr.; jfr stansa ssgr):
–
STANS-ARM.
jfr arm, sbst. III 4. SvLädskoind. 1911,
s. 128.
–
STANS-FABRIK. (
förr)
fabrik för tillverkning av stansar. RAMSAY VägvFinl. 339 (
1905).
–
STANS-FILARE.
stansmakare. VL 1899,
nr 79, s. 2.
SvYrkeslex. nr 145, s. 1 (
1955).
–
STANS-FODER jfr foder, sbst.² ³ d. HufvudkatalSonesson 1920,
1: 511.
–
STANS-GRAVÖR.
gravör som graverar stansar. ÖSTERGREN (
1945).
YrkesförtArbFörmedl. 9 (
1952;
i metallindustrin).
–
STANS-HUVUD.
på stansverktyg: huvud (se d. o. 6) bestående av en platta vid vilken stanshållare fästes. BERGMAN HbJärn. 3: 36 (
1926).
–
STANS-HYVEL.
tekn. hyvel för framställning av stansverktyg. HbverkstTekn. 2: 311 (
1944).
–
STANS-KISTA. (
förr)
kistliknande ställning vari stans var anbragt. ENEBERG Karmarsch 2: 484 (
1861).
–
STANS-KOLV.
kolv (se d. o. I 5) på vilken stans(verktyg) är anbragt. TT 1901,
V. s. 30 (på nitmaskin).
–
STANS-MAKARE.
verktygsmakare som tillverkar stansar (stansverktyg). SvYrkeslex. nr 145, s. 1 (
1955).
–
STANS-MEJSEL eg.: stansliknande mejsel; möjl. == diktmejsel. Några .. stands mejslar 2 par Stansar. BoupptVäxjö 1778.
–
STANS-OPERATRIS.
operatris (se d. o. 2; jfr -operatör. GHT 1944,
nr 78, s. 20.
DN 1970, nr
56,
s. 17.
–
STANS-OPERATÖR.
man med uppgift att sköta stans (hålkortsmaskin); jfr -operatris. Stansoperatör(.) Utför stansning av hålkort. Yrkesnomenkl. 31 (1955).
–
STANS-SLID.
jfr slid, sbst.¹ ¹ b. HufvudkatalSonesson 1920,
1: 390.
–
STANS-STÅL.
specialstål (lämpligt) för stansar. CANNELIN (
1921).
SvD(A) 26/4 1922, s. 1.
–
STANS-SUPPORT.
på stansmaskin: support för stansverktyg; jfr -slid. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 433.
–
STANS-TAND. (
numera föga br.)
på stans(verktyg): tandliknande del varmed stansningen sker. JernkA 1878,
s. 200.