STICKANDE stik³ande², p. adj.; adv. ==.
[STICKANDE I]
I) [ fsv. stikkande; jfr äv. fsv. stikkasta storm (ack. sg.), stickande storm (sannol. felaktigt för stikkansta, superl. av stikkande), sv. dial. (Finl.) stickande; jfr ä. d. stieckind (i uttr.
stieckind storum); sannol. av mlt.
stikende (i uttr. stikende storm), p. pr. av
sticken, sticka (se STIC- KA, v.¹), l. ombildning (med anslutning till sticken) av ett verb motsv. ä. nl.
stinkende (i uttr. stinkende storm; se STINKA, v.²
I 4); möjl. är dock anv. (delvis) utvecklad ur STICKA, v.¹ I ¹8]
sjöt. i uttr. stickande storm, mycket stark l. häftig l. rasande storm (företrädesvis till sjöss o. ofta i samband med slagregn l. snöyra o. d.); äv. om blåst l. snöyra o. d. (i denna anv. svart att skilja från STICKA, v.¹ I ¹8); jfr III WALLIUS 2Likpr. 2 (
1628).
(I början av augusti kom) så mycket rägn, högt Siöwatn och stickande nordost storm, at ganska månge fartyg omkommo. BROMAN Glys. 1: 420 (
1728).
Då nu stora Kravelen satte upp alla sina segel i den stickande stormen, så upphann han snart (det fientli- ga skeppet). FRYXELL Ber. 3: 160 (
1828).
(Besättningen på en isbåt måste) hela timmarna ro mot en stickande blåst. UB 7: 245 (
1874).
QUENNEESTEDT Torneå 2: 331 (
1903;
om snöyra).
JENNINGS Solstr. 57 1919;
om motvind).
[STICKANDE II]
II) [liksom d.
på den(ne) stikkende stund sannol. ombildning (med anslutning till
STICKA v.¹,) av lt.
tor stikken stund, op stikkenstunt, op stick un stünn o. d., sammanställning med lt.
stick, stick, punkt (se
STICK, sbst.¹)]
(
†)
i uttr. på stickande stund(en), på ögonblicket, ögonblickligen, omedelbart. CAVALLIN Herdam. 4: 86 (
cit. fr. 1704:
stund).
[STICKANDE III]
III) (
numera i Sht i vissa trakter)
ss. adj. o. adv., i sådana uttr. som
stickande mörk, stickande mörker, alldeles l. fullständigt mörk resp. fullständigt l. absolut mörker; äv. dels i uttr.
i stickande språng l.
sken, i fullt språng l. sken, dels i uttr.
på stickande fyren, i full galopp, i sporrsträck, i full fart (jfr
FYR sbst.⁵,).
En qwäll, då stickande mörkt war. ROLAND Minn. 99 (
c. 1748).
KELLGREN (SVS) 6: 255 (
1789:
i stickande mörkret).
Ratsch! som vinden varjag lös – och undan derifrån (dvs. från galgen) i stickande språng. NICANDER 2: 660 (
1834).
BERNDTSON (
1880:
fyren).
För- stadsstationerna .. ligga insvepta .. i en stickande tjock dimma. SIÖSTEEN ModBelg. 230 (
1906); möjl. till STIC- KA, v.¹ I ¹8
c.
(Tjuvskyttens) medhjälpare, som väntade vid åkdonet, körde bort i stickande sken och lämnade kamraten åt hans öde, när han fick höra röster ifrån skogen.
MÖLLERSVÄRD VerklSkog 98 (
1924).