); pl. best.
.
. A
. A
)). (stjärn i vers
). stjärna (sjern-, skern-, stiern-, stiärn-, stjern-)
stjärnor på himlen. Sirius är den klarast lysande stjärnan på himlen.
).
). Det finnes ännu
andre Kroppar, förutan Jorden, som äfven vandra kring Solen .. Dessa kallas Planeter. Alla andra Stjärnor vi se, utom Cometer, kallas Fix-Stjärnor och äro oändligen längre bort än Solen. DE
).
).
).
).
). jfr
m. fl. – särsk.
).
).
).
).
).
).
).
: Orörlig).
, Prognost.
).
: med svans).
).
). δ) (
).
: dagens stjer- na). Stjernan, som i dagens panna / Satt så skön, ej ville stanna / Öfver jorden mer.
).
).
). – jfr
.
).
. Och se, stjärnan som de hade sett i östern gick framför dem, till dess att den kom över det ställe där barnet var.
). jfr
.
).
är herligare än solen och alla stiernor.
).
).
/ Det stod skrivet i stjärnorna att vi skulle mötas, dvs.: det var förutbestämt (av ödet).
.
).
).
).
). jfr
. – särsk. (
).
).
).
). Migh
tychte at solen och månen och elleffua stiernor bughadhe sigh för migh.
). Så småningom slutade snöstormen, det klarnade, stjärnorna började titta fram här och där mellan de söndertrasade molnen.
).
).
).
).
).
).
).
).
slutet.
). jfr
.
).
).
[efter amerik. eng. star war]
.
).
På Kosan Ögat Ehrt min klarste Stierna war.
).
).
).
). jfr
. – särsk.
[sannol. efter t. kern und stern]
).
).
).
.
).
).
).
(om figurer i konståkning på skridskor).
.
.
. jfr
m. fl.
).
).
. – jfr
.
).
).
).
).
). – jfr
m. fl.
).
).
). – jfr
.
Urm.
).
).
). – jfr
.
stiernor.
.
). – jfr
.
).
). Ström- mingen lägges ..
i en stjärna.
). jfr
.
.
Stjärna.
).
).
). jfr
.
.
.
).
).
(om sjöstjärna). Stjernorna, steilse, hos stjernlika koraller.
). jfr
.
o.
flogels dynor medt Röde stierner.
).
).
.
. – jfr
. – särsk.
[medlemmarna bär emblem bestående av en blå (förr röd) stjärna på föreningsdräkten]
.
.
.
.
. Oxe med hwijt Stierna i pannan.
).
).
).
).
).
). Mot .. natthimmelen
ett briljant fyrverkeri i solar, stjernor och bländande raketer.
).
. – jfr
.
).
).
).
).
.
). SCHLEGEL o.
). – jfr
.
[jfr motsv. anv. av t. stern]
).
).
).
).
).
).
).
).
).
).
l. glänsa l. starkt framträda l. dra till sig uppmärksamheten på något område (t. ex. inom vetenskap l. konst l. litteratur); äv. om l. (hyperboliskt; jfr
) i tilltal till person som ngn älskar l. dyrkar l. ser upp till o. d.; äv. motsv.
, om ngn som utgör ledstjärna för ngn; stundom i utvidgad anv., dels om djur, dels om tidning l. litterärt verk o. d.
).
.
).
).
).
. MUNS-
).
Pax var författarskola. Vi arbetarförfattare skaffade stället nya, inhemska stjärnor.
). – särsk.
[(väsentligen) efter motsv. anv. av eng. star]
star).
).
).
.
m. fl.
Ssgr:
A
: (2 o)
–
STJÄRN-ABONNEMANG. (
förr)
telefonabonnemang vars innehavare mot en fast avgift åtnjöt rätt till obegränsat antal rikssam- tal utan periodavgift till vissa taxeområden; jfr -abonnent, -telefon. RTKatal. 1924, 1: XVIII.
–
(2 o) STJÄRN-ABONNENT. (
förr)
telefonabonnent som innehade stjärnabonnemang. EkonT 1915,
s. 60.
– (
3)
STJÄRN-ADVOKAT.
mycket känd l. ryktbar l. framstående advo- kat, advokat som är en stjärna. SvD(A) 30/10
1962,
s. 9.
– (
2)
STJÄRN-AGAT. (
numera föga br.)
agat med stjärnlika teckningar. RETZIUS Min. 269 (
1795).
ÖoL (
1852).
–
STJÄRN-ANDE.
( stjärn- 1834 osv. stjärne- 1749–1889) rel.-hist. i hermetisk l. gnostisk l. teosofisk åskådning beteckning på ande (se d. o. IV) som tänkes ha sitt hemvist i l. bland stjärnorna (l. planeterna l. stjärnbilderna); fattat l. modifierat pä olika sätt i olika läror o. olika tider; jfr astral- ade. LIND (
1749).
De utwaldas själar måste (enl. en urkristen sekt) .. efter sin död för att komma i ljusriket, paszera igenom de sju werlds- och de sju stjernandarne. RYDBERG o. TEGNÉR Engelhardt 1: 119 (
1834).
Stjärnan- den, vår eteriska och osynliga kropp, är (enl. paracelsisten O. Crollius) ett med firmamentet, vars krafter den genom en särskild magnetisk förmåga drager till sig. JNORD- STRÖM (1924) hos STIERNHIELM (SVS) II. 1: 91.
Ekbohrn 135 (
1936).
–
(1, 2, 2 h) STJÄRN-ANEMON.
[växten har stjärnformiga blommor]
trädg. hybrid av prydnadsväxten Anemone fulgens J. Gay in DC. HbTrädg. 6: 20 (
1876).
– (
1)
STJÄRN-ANHOPNING ~⁰²⁰. konkret: anhopning av stjärnor. Arrhenius Värld. 2: 80 (
1929).
BOLIN VFöda 165 1933;
om Vintergatans galax).
– (
1,
2)
STJÄRN-ANIS - [jfr t. sternanis, eng. star-anise; fruktkapslarna sitter stjärnformit på fruktfästet]
bot. o. farm. växten Illicium verum Lin., vars frukter innehåller en om anis päminnande aromatisk olja (anetol) o. vilka används ss. krydda i bröd, alkohol o. i (hostlindrande o. slemlösande) mediciner; oftast om frukten l. om härur framställd drog (äv. i uttr. äkta stjärnanis); äv. i uttr. falsk stjärnanis, om (frukten av) växten Illicium religiosum Sieb. & Zucc. (vars frukt är giftig o. använts ss. förfalskning av äkta stjärnanis). ApotT 1739,
s. 2.
BERZELIUS Kemi 4: 404 1827;
om växten).
FörhLäkS 1881,
s. 292 (:
falska).
HbTrädg. 7: 175 (
1883:
äkta).
HEWE VälsignVäxt. 216 1939;
ingående i drog).
SFS 1977,
s. 2094.
Ssgr:
–
stjärnanis-olja.
[jfr t. stermanisöl, eng. star-anise oil]
olja (i l.) utvunnen ur stjärnaniskapslar. BERLIN Vextchem. 83 (
1835).
–
stjärnanis-träd [jfr t. sternanisbaum]
bot. trädet Illicium verum Lin. HARTMAN Naturk. 119 (
1836).
–
(2 j) STJÄRN-ARM. (
†)
om var o. en av de armar (se arm, sbst. III) som radiellt utgår från en sjö- stjärnas centrala del, sjöstjärnearm. SUNDEVALL Zool. 130 (
1835).
–
(3 slutet) STJÄRN-ARTIST.
artist (se d. o. 1 b a) som är en stjärna. BERGMAN ClownJ 101 (
1930).
–
(1, 2, 2 h) STJÄRN-ARV. (
numera föga br.)
växten Stellaria graminea Lin., grässtjärnblomma, (vanlig) stjärnblomma (se -blomma 3 d). PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 72.
2NF 38: 519 (
1926).
2SvUppslB (
1953).
jfr skogs-, spröd-stjärnarv.
– (
1,
2)
STJÄRN-ASKIDIE.
[djuren bildar stjärnformiga kolonier]
(
numera föga br.)
askidie (se d. o. I) tillhörande släktet Botryllus Gärtn. THORELL Zool. 2: 322 (
1865).
2NF (
1917).
Ssg (numera föga br., zool.):
–
stjärnaskidie-koloni .
jfr kolom 6 d. THORELL Zool. 2: 322 (
1865).
– (
1)
STJÄRN-ASSOCIATION.
[jfr t. sternassoziation]
astron. instabil grupp av löst förbundna stjärnor utan speciell struktur o. med ringa stjärntäthet. BonnierLex. (1966).
– (
1)
STJÄRN-ATLAS.
astron. atlas innehållande stjärnkartor. CRONSTRAND ÅrsbVetA 1834,
s. 5.
– (
1)
STJÄRN-ATMOSFÄR.
[jfr eng. stellar atmosphere]
astron. atmosfär (se d. o. 1) kring en stjärna; jfr sol-atmosfär o. foto-sfär. LUNDMARK Stjärnrymd. 223 (
1927).
– (
1)
STJÄRN-AVSTÅND ~⁰² l. ~²⁰. [jfr t. sternentfernung, eng. star distance]
astron. avstånd (från jorden) till en stjärna; förr äv. om en avståndsenhet: parsek. NATHORST JordH 86 (
1888).
Redan Herschel sökte bestämma stjärn- avstånden på indirekt väg. Arrhenius Värld. 2: 22 (
1929).
–
(2 g) STJÄRN-BAKELSE. (
förr)
bakelse i form av en stjärna. HAGDAHL Kok. 23 (
i handl. fr. 1793).
Ssg:
–
stjärnbakelse-form. (
förr)
jfr form II 1. BoupptVäxjö 1843.
– (
1)
STJÄRN-BANA.
( stjärn- 1858 osv. stjärne- 1820) astron. om stjärnas skenbara l. verkliga bana (se bana, sbst.¹ 1 e β slutet) på himlavalvet; äv. dels om den tid en stjärna existerar l. om dess utvecklingsbana, dels bildl. SJÖBERG (SVS) 1: 174 1820;
bildl.). Hvarje skenbar stjernbanas fullkomligen lika gestalt och läge å ömse sidor om
meridian-planet.
LINDHAGEN Astr. 140 (
1858).
(En dvärgstjärna är) cirka 10.000 gånger ljussvagare, än när hon som ung sol började sin stjärnbana. LUNDMARK Världsallt. 89 (
1941).
– (
1,
2)
STJÄRN-BAND,
sbst.¹ (sbst.² se sp. ¹¹975) [efter motsv. anv. av fr. étoilé, eg.: stjärnformig]
(
†)
vid armbrott o. d. använt bandage vars ändar var korsade; jfr -bindel. DALIN FrSvLex. 1: 429 (
1842). WoJ (
1891).
–
STJÄRN-BANER.
[STJÄRN-BANER.ssg 1]
1) (
i vitter stil)
till 1; bildl., om stjärnorna på himlen. Nu Söderns himmel sitt stjernbanér / För qvällens vindar utrullar. SNOILSKY 1: 158 (
1864,
1869).
[STJÄRN-BANER.ssg 2]
2) [efter amerik. eng. the starspangled banner]
till 2, om USA:s flagga (där varje delstat representeras av en stjärna i det blå övre inre hörnet); äv. ss. symbol för USA; företrädesvis i sg. best.; jfr -flagg, -krans 3. AB 1865,
nr 99, s. 2 (
i sg. best., ss. symbol för USA).
(I hamnen i Hamburg) svajar Nordamerikas stjärnbaner bredvid Englands blodröda flagga.
LbFolksk. 728 (
1893).
SvFl. 1941,
s. 63 (
i sg. best.).
– (
1)
STJÄRN-BEGLÄNST,
p. adj. (
i vitter stil)
jfr -belyst. PoetK 1822,
1: 285.
– (
1)
STJÄRN-BEKRANSAD,
p. adj. (
i vitter stil)
bekransad med stjärnor. Den stjernbekransade Jungfrun. STAGNELIUS (SVS) 3: 83 (
1817).
– (
1)
STJÄRN-BEKRÖNT,
p. adj. (
i vitter stil)
bekrönt (se bekröna 2, 3) med stjärnor. Du ljusomstrålade, stjernbekrönte Herre och Monark, vid hvars blotta anblick solen blygsamt sänker sina strålar. STIERNSTOLPE ESkr. 108 (
c. 1820).
–
(1, 2, 2 b) STJÄRN-BEPRYDD,
p. adj. beprydd med stjärnor l. stjärnljus l. med ordensstjärnor. Än ser han (dvs. tyrannen) .. / .. lasten stjernbeprydd vid Thronen offer njuta. LIDNER (SVS) 3: 107 (
1788).
Gudars och menni- skors far i det stjernbeprydda palatset / Samlar sitt Råd. ADLERBETH Æn. 251 (1804).
Den amerikanska flaggan, stjärnbeprydd och randad. MOBERG Invandr. 59 (
1952).
–
STJÄRN-BERG.
( stjärn- 1747 osv. stjärne- 1687) [STJÄRN-BERG.ssg 1]
1) (
numera bl. tillf.)
till 1: berg på stjärna. WARNMARK (
1687).
[STJÄRN-BERG.ssg 2]
2) (numera föga br.) till
2, om ett slags asbest vars trådar bildar stjärnlika aggregat, strålstensasbest; jfr
-slag 1.
WALLERIUS Min. 145 (
1747).
WESTE FörslSAOB (
c. 1817).
–
(1, 2 n) STJÄRN-BESATT,
p. adj. särsk. (
†)
till 2 n, om raket: besatt (se besätta III 1) med stjärnor. LBÄ 11–
13: 28 (
1798).
– (
1)
STJÄRN-BESTRÅLAD,
p. adj. (
i vitter stil)
bestrålad av stjärnor l. stjärnljus. SÄTHERBERG Dikt. 1: 216 (
1862;
om lund).
– (
1,
2)
STJÄRN-BESTRÖ.
[jfr -beströdd]
(
i sht i vitter stil)
beströ (ngt) med stjärnor; jfr -strö. GEIJER Skald. (
1811,
1835).
Västerbottens vapen, vars fält stjärnbeströs. MeddRiksheraldÄmb. 9: 115 (
1941); jfr stjärna, sbst.¹
² p.
–
STJÄRN-BESTRÖDD,
p. adj. beströdd med stjärnor, stjärnströdd (se d. o. 1. [STJÄRN-BESTRÖDD.ssg 1]
1) (
i sht i vitter stil)
till 1, om himlen l. (i överförd anv.) om natt o. d.; äv. oeg. l. bildl. (Ögat) hvimlar / Från blomster-krönta fält til stjern-beströdda himlar. LIDNER (SVS) 2: 356 (
1784). O! Du som mildt vid korsets stam / Ditt stjärnbeströdda hufvud hvilar.
STAGNELIUS (SVS) 1: 240 (
1813).
Du ryk- tets stjernbeströdda väg beträder. NICANDER 2: 279 (
c. 1825).
Vinternatten, stjernbeströdd och kall. WIRSÉN i 2SAH 58: 92 (
1882).
RUIN Rumm. 84 1940;
om himlen).
[STJÄRN-BESTRÖDD.ssg 2]
2) till 2; särsk. till 2 b: tätt beprydd med ordensstjärnor. Mans barm var stjernbeströdd. RUNEBERG 5:
10 (
1860).
En stjärnbeströdd tapet. Form 1952,
s. 127.
–
STJÄRN-BESÅDD,
p. adj. (
i vitter stil)
bildl.: besådd med stjärnor. [STJÄRN-BESÅDD.ssg 1]
1) till 1, om himlavalvet: stjärnbeströdd (se d. o. 1; äv. om klädedräkt hos himlasänd person; jfr -sådd. Phosph. 1810,
s. 7 (om klädedräkt). På det stjernbesådda fästet.
WALLIN 2Pred. 3: 69 (
1815).
[STJÄRN-BESÅDD.ssg 2]
2) till 2; särsk. till 2 b: jfr -beströdd 2. PALMÆR Eldbr. 78 1834;
om likvagn).
CRUSENSTOLPE Ställn. 12: 19 1848;
om land som kännetecknas av många ordnar).
– (
1)
STJÄRN-BESÅLLAD,
p. adj. (
i vitter stil)
om himlavalvet: beströdd l. översållad med stjärnor. BJÖRCK Dikt. 184 (
1864).
–
STJÄRN-BETECKNING.
[STJÄRN-BETECKNING.ssg 1]
1) till 1: beteckning (se d. o. 1 b) på stjärna l. stjärnbild; jfr -namn 1. Stjärnbeteckningar sådana som Polstjärnan, Karlavagnen, Lyran, Svanen. EHVTEGNÉR i 3SAH 6: 277 (
1891).
[STJÄRN-BETECKNING.ssg 2]
2) (
mera tillf.)
till 2 o: beteckning (se d. o. 1 a) med asterisk. CORTIN SvampHb. 94 1951;
ss. beteckning för svamps kvalitet).
–
(3, särsk 3 slutet) STJÄRN-BETONAD,
p. adj. i sht
sport. som kännetecknas av stort inslag av stjärnor. Det stjärnbetonade (fotbollslaget från) Manchester. IdrBl. 1935,
nr 8, s. 10.
– (
1)
STJÄRN-BETÄCKNING.
[jfr t. sternbedeckung]
astron. ockultation; jfr -bortskymning, -förmörkelse, -ockultation. VetAH 1815,
s. 40.
WALLENQUIST AstrLex. 206 (
1973).
– (
1)
STJÄRN-BILD.
( stjärn- 1745 osv. stjärne- 1827) [jfr t. sternbild]
om var o. en av de (88) för ögat synliga stjärngrupper som sedan forntiden tänkts ss. (gm tänkta räta linjer förenade) geometriska figurer (föreställande föremål, djur l. människor o. d.); jfr konstellation 2, -flock, -krets 2 o. stjärne-ordning. Zodiakens (djurkretsens) tolv stjärnbilder. Den lilla stiern-bilden Flugan eller Biet. VetAH 1745,
s. 86.
Vi befinna oss excentriskt i (vintergat-)systemet, vars centrala dei är beläget i stjårnbilden Skorpionen, på ett avstånd av cirka 40,000 ljusår. RöstRadio 1933,
s. 419. särsk.
[STJÄRN-BILD.ssg 2.a]
a) i jämförelser. (G. II A.) står med sina närmaste vänner och omgifningar lik en stjernbild, sträckande sin glans ännu till de aflägsnaste åldrar. FRYXELL i 2SAH 14: 302 (
1831).
ARONSON SångPolstj. 30 (
1948).
[STJÄRN-BILD.ssg 2.b]
b) till 1 g, i fråga om astrologiska föreställningar. Under gynnande stjernbilder bröto de uti natten upp. BERGSTEDT Öfv. 6 (
1845).
SALLERT Astrol. 10 (
1974).
[STJÄRN-BILD.ssg 2.c]
c) oeg. l. mer l. mindre bildl.; äv. motsv. b. Före .. (Jesus) hade otaliga stjernbilder uppgått och åter slocknat i mensklighetens natt. ROGBERG Pred. 1: 76 (
1829).
(Våra vanliga tapeter) kom- mer en att misstänka, att dessinatören tagit sina inspirationer direkt från kaleidoskopets oorganiska stjernbilder. MeddSlöjdF 1892,
s. 72.
Även Vanja är född i "Saknadens stjärnbild". OoB 1963,
s. 353.
–
stjärnbilds-indelning.
2NF 26: 1425 (
1917).
– (
1,
2)
STJÄRN-BJÖRK.
[i ytan av snitt på björken framträder stjärnliknande figurer]
(
†)
(den asiatiska, bl. a. i Kamtschatka förekommande) björken Betula ermanii Cham., kamtschatkabjörk. SYNNERBERG (
1815).
– (
1)
STJÄRN-BLANK.
( stjärn- 1725 osv. stjärne- c. 1645–1838) [STJÄRN-BLANK.ssg 1]
1) blank (se blank, adj. [STJÄRN-BLANK.ssg 3]
3) likt en stjärna. ATTERBOM SDikt. 2: 239 (
1815,
1838;
om harpa).
[STJÄRN-BLANK.ssg 2]
2) (
i sht i Sveal. o. Norrl.)
om natt l. om väder: så klar (se d. o. 3 a, b) att stjärnorna syns, stjärnklar; jfr blank, adj. 3 i, j. I. ERICI Golerus 1: 47 (
c. 1645;
om väder).
KOCH GudVV 1: 50 1916;
om natt).
– (
1)
STJÄRN-BLICK.
( stjärn- 1820 osv. stjärne- 1837–1903) [STJÄRN-BLICK.ssg 1]
1) (
i vitter stil)
blick (se blick, sbst.¹ ¹ b) från en stjärna; numera bl. uppfattat ss. bildl. (jfr 2. Skåder hällens son, / Fram med dån / Qvälld, en stjernblick lik! PoetK 1820,
2: 40.
Stjernblicken förekom henne sträng och kall, den påminte om Edlas genomträngande öga. BREMER Nina 303 (
1835).
[STJÄRN-BLICK.ssg 2]
2) stjärnklar blick (se blick, sbst.¹ 2, strålande blick. Ditt öga, min Mor! glänste med stjernblick fram / Ur löfskuggorna. ATTERBOM SDikt. 1: 267 (
1837).
Ett barns stjärnblick. FOGELQVIST Minn. 167 (
1930).
– (
1)
STJÄRN-BLID.
( stjärne- 1882 osv.) (
i vitter stil) särsk.
om natt: blid (se d. o. 1 e, [STJÄRN-BLID.ssg 3]
3) o. stjärnklar. VETTERLUND StDikt. 132 (
1882,
1901).
– (
1)
STJÄRN-BLINK.
( stjärne- 1860 osv.) (
i vitter stil)
blink (se blink, sbst.¹ 1) av stjärnljus, stjärnglimt. TOPELIUS Dram. 275 (
1860).
–
STJÄRN-BLOMMA.
( stjärn- 1701 osv. stjärne- 1885–1731) [jfr t. sternblume (i bet. 2, 3)]
[STJÄRN-BLOMMA.ssg 1]
1) (
†)
. till 1, fiktivt: stjärnkrans. STAGNELIUS (SVS) 3: 70 (
1817).
[STJÄRN-BLOMMA.ssg 2]
2) till 1, 2, 2 h: stjärnformig blomma (se blomma, sbst. 1; äv. om figur föreställande sådan blomma; jfr -blomster 2. RUDBECK CampElys. 2: 52 (
1701).
(Gräsliljan har) långa blomstänglar med oansenliga vita stjärnblommor. LAURENT-TÄCKHOLM o. STENLID HemBlom. 50 (
1944).
ÅMARK SvMedeltKyrkklock. 136 1960;
om figur).
[STJÄRN-BLOMMA.ssg 3]
3) om olika växter som bär stjärnblommor (i bet. 2); jfr -blomster 3. jfr spirestjärneblomma. [STJÄRN-BLOMMA.ssg 3.a]
a) (†) växten Trientalis europaea Lin. (äv. i uttr. svensk stjärneblomma), skogsstjärna; jfr -blomster 3 a, -ros 2 a, -ört a. RUDBECK HortBot. 8 (
1685:
svensk).
PARTEDI (
1729) hos
LÖNNBERG Artedi 47.
PUGLA PraefNaesg. 27 (
1734),
[STJÄRN-BLOMMA.ssg 3.b]
b) (
†)
växten Gagea minima (Lin.) Ker-G., dvärgvårlök; äv. dels i uttr. smalbladig l. liten gul stjärneblomma, Om växten Ornithogalum pyrenaicum Lin., spansk stjärnlök, dels i uttr. större stjärneblomma, om en icke närmare känd växt, dels i uttr. gemen stjärneblomma, om växten Ornithogalum umbellatum Lin., morgonstjärna, dels i uttr. neapolitanisk stjärneblomma, om växten Ornithogalum nutans Lin., aftonstjärna, dels i uttr. alexandrisk stjärneblomma, om växten Ornithogalum arabicum Lin., arabisk stjärnlök. RUD- BECK HortBot. 82 (1685: Smal-bladig). Därs. (: gemen ..; Större). Neapolitanisk Stierneblomma.
Därs. 84. Alexand- risk Stierneblomma.
Därs. DENS. CampElys. 2: 139 (
1701: Liten gul). jfr
skogs-stjärnblomma.
[STJÄRN-BLOMMA.ssg 3.c]
c) (
†)
växt tillhörande släktet Aster Lin., aster; jfr -blomster 3 b, -ört b. NORDFORSS (
1805).
FRIES Ordb. 120 (
c. 1870;
klandrat).
d) bot. växt tillhörande släktet Stellaria Lin., särsk. dels om växten
S. graminea Lin., grässtjärnblomma (äv. kallad
vanlig stjärnblomma), dels om växten
S. media (Lin.) Vill., våtarv; jfr
-arv,
-ört c.
Liljeblad Fl.
245 (
1816).
ZETTERSTEDT SvLappm. 2: 53 1822;
äv. om S. graminea).
THEDENIUS Skolherb. 41 (
1868: Vanlig). Så gick Karin framåt med dansande steg, fogande guldgula smörblomster till mångfärgade styfmorsvioler, blåa ängsklockor till fina stjern- blommor.
LÖNNBERG BlSkär. 171 (
1876).
Det af åtskilliga författare (E. Fries m. fl.) brukade namnet stjärnblomma (på S.). NormFört. 60 (1894). Kring husen blommar den fattiga marken efter bästa förmåga med stjärnblommor, styvmorsvioler, renfana och gräslök. TurÅ 1942,
s. 305.
SELANDER LevLandsk. 95 (
1955).
jfr busk-, gräs-, käll-, kärr-, lund-, narv-, skogs-stjärnblomma. [STJÄRN-BLOMMA.ssg 4]
4) till 2; om blomliknande figur l. mönster; i ssgn stjärn bloms-mönstrad.
Ssgr:
–
stjärnbloms-mönstrad l.
stjärnblom-mönstrad,
p. adj. till -blomma 4; jfr mönstra, v.¹ ISAKSSON KvHuset 25 1952;
om möbeltyger).
–
stjärnbloms-släkte(t). (
numera föga br.)
till -blomma 3 d, om växtsläktet Stellaria Lin. ArkBot. II. 1: 60 (
1904).
2SvUppslB (
1953).
–
STJÄRN-BLOMSTER.
( stjärn- 1751 osv. stjärne- 1824) [STJÄRN-BLOMSTER.ssg 1]
1) (i vitter stil, numera bl. tillf.) till 1, om stjärna (föreställd ss. en blomma på en äng). ATTERBOM LÖ 1: 60 1824;
i bild).
[STJÄRN-BLOMSTER.ssg 2]
2) till 1, 2, 2 h, == -blomma 2. LINNÉ Sk. 39 (
1751).
[STJÄRN-BLOMSTER.ssg 3]
3) == -blomma 3. [STJÄRN-BLOMSTER.ssg 3.a]
a) (föga br.) == -blomma 3 a. LAGERGREN Minn. 8: 54 (
1929).
[STJÄRN-BLOMSTER.ssg 3.b]
b) (
†)
== -blomma 3 c. HbTrädg. 6: 27 (
1876).
SVENSSON Kulturv. 544 (
1893).
–
(1, 2, 2 h) STJÄRN-BLOMSTRIG. (
numera föga br.)
trädg. som har stjärnblomster (se d. o. 2; särsk. i uttr. stjärnblomstriga växter, om växter tillhörande underfamiljen Alsinoideae. NF (
1891).
SAOL (
1950).
– (
1)
STJÄRN-BLOSS.
( stjärn- 1817 osv. stjärne- 1689 osv.) (
i vitter stil)
om stjärna l. om stjärnljus; äv. mer l. mindre bildl.; jfr bloss 1 b. LykkoPris F
1 b
1689;
i bild, om person).
(Gossen) ser upp emot de klara stjärneblossen, / som öfver fästet gå sitt lugna tåg.
SÖDERBERG Dikt. 123 (
1901).
– (
1)
STJÄRN-BLÅ.
( stjärn- 1835 osv. stjärne- 1923 osv.) (
i sht i vitter stil)
blå som himlen en stjärnklar natt; äv. om natt o. d.: med stjärnklar o. (djup)blå himmel; äv. i n. sg. substantiverat.
ALMQVIST Luna 38 1835;
om nätter). Dam- mens stjärnblå bölja.
LEVERTIN NDikt. 16 (
1894).
En tan- kens lek, en dröm i stjärneblått. HENNING Stjärnskymn. 52 (
1923).
– (
1,
2)
STJÄRN-BLÄNDARE.
fotogr. bländare (se d. o. 3) med stjärnformigt hål (använd vid rasterreproduktion). HantvB I. 7: 81 (
1939).
– (
1)
STJÄRN-BLÄNK.
( stjärn- 1948 osv. stjärne- 1885 osv.) (
i vitter stil)
om (plötsligt o. kortvarigt framlysande) stjärnljus, stjärnglimt; äv. bildl. HANSSON Nott. 7 (
1885).
NY- BERG i 3SAH LIX. 1: 48 1948;
bildl.).
– (
1)
STJÄRN-BLÄNKANDE,
p. adj. ( stjärn- 1756 osv. stjärne- 1918 osv.) (
i sht i vitter stil)
blänkande av stjärnor; särsk. om him- lavalvet. SvMerc. 1: 632 (
1756).
KARLFELDT FlBell. 65 1918;
om turban hos "världssultanen").
– (
1)
STJÄRN-BOKSTAV -⁰² l. ~²⁰. (i vitter stil) jfr -skrift. Elementren lyda, liksom andarne, / Det ord, som har i stjernbokstäfver tecknat sig. ATTERBOM LÖ 2: 156 (
1827).
Barn, när kring jordens drag qvällen sin slöja väfver, / Guds majestät i skyn strålar med stjernbokstäfver. WIRSEN Sång. 4 (
1884).
– (
1,
2)
STJÄRN-BOLSTER.
textil. bolstervar med stjärnmönster; äv. om mönstret; jfr -var. ÖSTERGREN (
1946).
Textilbok. 428 1956;
om mönstret).
–
(2 n) STJÄRN-BOMB.
fyrverk. bomb (se d. o. 2) i form av fyrverkeripjäs som åstadkommer l. består av stjärnor. RiktprislHanssonPyrotekn. 1968,
s. 2.
– (
1)
STJÄRN-BONING.
( stjärne- 1818 osv.) (
i vitter stil) särsk.
om stjärnhimlen ss. Guds boning. PoetK 1818, 1:
32.
– (
1)
STJÄRN-BOREN.
( stjärn- 1818 osv. stjärne- 1932 osv.) (
i vitter stil)
fiktivt: född på l. av en stjärna l. bland stjärnorna o. d.; jfr -buren. ADLERBETH Ov. 289 (
1818).
Astralis, den stjärneborna. ALVING SvLittH 3: 33 (
1932).
– (
1)
STJÄRN-BORG.
( stjärne- 1685 osv.) (
i vitter stil)
om stjärnhimlen; äv. om stjärnhimlen tänkt ss. Guds l. de dödas hemvist o. d. SPEGEL GW 59 (
1685).
Sofva, sofva, liten sven! / Mor och far till stjerne- borgen / rest. LING As. 290 (
1833).
– (
1)
STJÄRN-BORTSKYMNING ~⁰²⁰. (numera föga br.)
stjärnbetäckning. VetAH 1816,
s. 12.
FinBiogrHb. 2310 (
1903).
–
(3 slutet) STJÄRN-BOXARE.
sport. boxare som är en stjärna. Swing 1921,
nr 35, s. 14.
– (
1)
STJÄRN-BRO.
( stjärne- 1852 osv.) (
i vitter stil)
bildl., om stjärnhimlen l. om Vintergatan tänkt ss. en bro; jfr bro 3 g. I tusen år så byggde de (dvs. Salami o. Zulamith) med omotståndlig tro, / Och så blef Vintergatan byggd, en strålig stjernebro. TO- PELIUS Ljungbl. 56 (
1852,
1860).
–
STJÄRN-BRODER.
( stjärn- 1880 osv. stjärne- 1880. stjärno- 1528) [STJÄRN-BRODER.ssg 1]
1) (
numera bl. tillf.)
till 1 g, om person som är född under samma stjärna (l. på samma gång) som ngn annan (o. bär samma namn l. får samma öde o. d.); i sht i pl.; äv. bildl.; jfr -syskon 2, -syster 1. WETTER- GRUND VBer. II. 1: 5 (
1880).
(Djävulen sade:) Gud och jag har så många intressen gemensamma. Vi äro stjärnbrö- der: ingen af oss kommer att öfverlefva den andra. SÖDERBERG Hjärt. 10 (
1909).
TINGSTEN Liv 1: 309 1961;
bildl.).
[STJÄRN-BRODER.ssg 2]
2) [jfr t. sternbruder]
(
om ä. l. utländska förh.)
till 2 b: person tillhörande orden vars medlemmar bär en stjärna ss. ordenstecken; äv. ss. tilltalsord mellan medlemmar av sådan orden; jfr stjänomunk. OPETRI 1: 480 (
1528).
(Sorlet) avbröts, när Ordfö- rande-Befallaren (i logen Adelstjärnan) .. tog till orda och .. yttrade: – Stjärnbröder! SJÖBERG Kvart. 429 (
1924).
Vill broder Planertz låta stjärnbroder Kumlin yttra sig? Därs. 431. jfr kors-stjärnebroder.
–
(1, 2, 2 h) STJÄRN-BRÄCKA.
[växten har stjärnformiga blommor]
bot. växten Saxifraga stellaris Lin.; jfr -stenbräcka. NYMAN VäxtNatH 2: 12 (
1868).
– (
1)
STJÄRN-BUREN,
p. adj. (
†)
stjärnboren. Stjernburna! blicka opp till detta fästes rund. ATTERBOM LÖ 2: 162 (
1827).
–
(1, 2, 2 h) STJÄRN-BUSKE.
[växterna har stjärnhår på bladen]
trädg. buske tillhörande släktet Deutzia Thunb. LAURENT-TÄCKHOLM o. STENLID BlomstLex. 120 (
1946).
VåraKulturvN 274 (
1977).
–
STJÄRN-BÅGE.
( stjärn- 1768 osv. stjärne- 1819 osv.) [STJÄRN-BÅGE.ssg 1]
1) (
i vitter stil)
till 1, om den stjärnbeströdda himlen. SJÖBERG (SVS) 1: 103 (
1819).
[STJÄRN-BÅGE.ssg 2]
2) (
i sht förr)
till 2: båge (se båge, sbst.¹ ², 3) ingående i ngt stjärnformigt; särsk. dels: valvbåge (jfr båge, sbst.¹ [STJÄRN-BÅGE.ssg 3]
3) ingående i stjärnvalv, dels om ett förr på Öland använt broderimönster kännetecknat av stjärnliknande stygn i bågform. Åhstrand Öl. 77 1768;
i fråga om broderi).
BRUNIUS Metr. 72 1854;
om valvbåge).
–
stjärnbågs-fält.
fält (se d. o. 6) utgörande båge (se båge, sbst.¹ 2) på tårtas stjärnformiga dekor. GRAFSTRÖM Kond. 234 (
1892).
– (
1,
2)
STJÄRN-BÅLMOSSA ~⁰²⁰. [mossan bildar stjärnlika kolonier]
bot. mossan Blasia pusilla Lin. KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 81 (
1907).
– (
2)
STJÄRN-BÅT.
[STJÄRN-BÅT.ssg 1]
1) [båten har ss. klassbeteckning en (blå) stjärna i seglet]
sjöt. (av J. Jacobson 1913 konstruerad) oruffad, med kapp försedd kappseglingsbåt för juniorer. HFSportlex. 6: 85 (1946). [STJÄRN-BÅT.ssg 2]
2) (
†)
i vapensköld: vapentecken i form av en båt o. stjärnor. BL 11: 398 (
1845).
–
STJÄRN-BÄGARE.
[STJÄRN-BÄGARE.ssg 1]
1) (
†)
till 1, 2: bägare (se d. o. 2) vars övre kant är stjärnformig. HISINGER Ant. 5: 130 (
1831).
[STJÄRN-BÄGARE.ssg 2]
2) (
numera bl. tillf.)
till 2 n: bägare (se d. o. 2 slutet) innehållande en hylsa med stjärnor. JournLTh. 1811,
s. 55.
–
(2 a) STJÄRN-BÄRARE.
om den av stjärngossarna som bar trettondagsstjärnan; jfr -förare 1, -konung 2. Hembygden(Hfors) 1914, s. 35.
– (
1,
2)
STJÄRN-CELL.
[STJÄRN-CELL.ssg 1]
1) (
i fackspr.)
om vart o. ett av de utrymmen som bildas mellan flera (minst fyra) intill varandra placerade silos. SDS 20/2
1965,
s. 24.
[STJÄRN-CELL.ssg 2]
2) anat. stjärnformig cell (se d. o. 6. Hygiea 1919,
s. 66.
–
(3 slutet) STJÄRN-CYKLIST.
sport. tävlingscyklist som är en stjärna. IdrBl. 1935,
nr 64, s. 6.
– (
1)
STJÄRN-DAG.
[jfr t. sterntag]
(
numera föga br.)
stjärndygn: jfr dag I 4, 4 c. GT 1788,
nr 53, s. 3.
STENFELT (
1920).
– (
1)
STJÄRN-DAMM. (
†)
om stor mängd av stjärnor (sedda genom ett teleskop ss. en dammsky); jfr -dimma, -töcken. 1NordUnivT I. 2: 29,
30 (
1855).
–
STJÄRN-DANS.
( stjärn- 1833 osv. stjärne- 1827 osv.) [STJÄRN-DANS.ssg 1]
1) (
i vitter stil)
till 1, om stjärnornas dans (se dans 7 a β slutet); äv. bildl., om ett angenämt l. bekymmerfritt o. upphöjt liv (jfr dans 1 h α). RUNEBERG (SVS) 2: 92 (
1827).
Och blef vårt lif en stjemedans, / Der tår ej gjöts, der suck ej fanns, / Till detta arma land ändå / Vår längtan skulle stå. DENS. 2: 5 (
1846).
RUIN VälMött 33 (
1938).
[STJÄRN-DANS.ssg 2]
2) (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
till 2 a: danstillställning ordnad i samband med stjärngossespel. CELANDER NordJul 1: 336 1928;
från Värml.).
– (
3)
STJÄRN-DETEKTIV.
detektiv (i sht i detektivroman) som är en stjärna. ELGSTRÖM o. RUNNQUIST) SvMordb. 43 (
1957).
– (
1)
STJÄRN-DIADEM.
( stjärn- 1960 osv. stjärne- 1893) (
i vitter stil)
bildl.: diadem av stjärnor. FORSMAN SprBl. 21 (
1893).
OLSSON i
3SAH L
XIX. 1: 12 (
1960).
–
(3, 3 slutet) STJÄRN-DIRIGENT.
dirigent som är en stjärna. SvD(A) 20/1
1964,
s. 9.
– (
1)
STJÄRN-DISK. (
†)
om stjärna sedd ss. en skiva genom ett teleskop; jfr disk, sbst.¹ I ¹. VetAÅb. 1905, s. 183.
– (
1)
STJÄRN-DISTANS. särsk. (
†)
om avståndet från solen till de närmaste stjärnorna (c. fem ljusår) ss. ett astronomiskt mått; jfr -avstånd. Frey 1847,
s. 281.
QUENNERSTEDT StrSkr. 1: 352 (
1907,
1919).
– (
1)
STJÄRN-DOK. (
i vitter stil)
bildl., om den stjärnbeströdda (natt)himlen; jfr dok 8 (d). STAGNELIUS (SVS) 4: 141 (
c. 1821).
–
(2 a) STJÄRN-DRAGARE. (
föga br.)
om stjärnbärare. Hembygden(Hfors) 1914, s. 4.
– (
1)
STJÄRN-DRIFT.
[efter eng. star-drift; termen tidigast använd
1870 av den engelske astronomen
K. A. PROCTOR (†
1888)]
astron. stjärngrupp vars medlemmar rör sig i parallella banor; jfr
-ström.
NordT 1911,
s. 325.
–
(2 k) STJÄRN-DRÄLL.
( stjärn- 1668 (: Stiern dräls dukar) osv. stjärne- 1673) (
förr)
dräll med stjärnmönster. BoupptSthm 1673, s.
373 b.
Ssgr (förr):
–
stjärndrälls-duk.
jfr duk 4. BoupptSthm 1671,
s. 77 (
1668).
–
stjärndrälls-servett jfr servett 1 a. BoupptSthm 1671,
s. 77 (
1668).
– (
1)
STJÄRN-DRÖM.
( stjärn- 1931 osv. stjärne- 1905 osv.) (
i vitter stil)
bildl.: (romantisk) dröm (se dröm, sbst.¹ 2 [STJÄRN-DRÖM.ssg 2.b]
b) om stjärnorna l. som siktar mot stjärnorna (jfr stjärna, sbst.¹ 1 j) o. d. BERGMAN TrAllt 225 (
1931).
BÖÖK i
3SAH LIV. 2: 293 (
1943).
–
STJÄRN-DUK.
( stjärn- 1743. stjärne- 1882 osv.) [STJÄRN-DUK.ssg 1]
1) (
i vitter stil)
till 1, bildl., om (stjärn)himlen. ALMQVIST Törnr. 1: 113 (
1839).
[STJÄRN-DUK.ssg 2]
2) (
numera bl. tillf.)
till 2 k: duk (se d. o. 2, 4) sydd av l. med mönster bestående av stjärnor. Linne 3 stjerndukar med 24 servietter. BoupptVäxjö (
1883).
–
stjärnduks-mönstersduk .
duk med stjärnmönster. ÅgerupArk. Bouppt. 1743.
– (
1)
STJÄRN-DYGN.
astron. stjärntidsdygn; jfr -dag, -tid. KJELLIN Astr. 14 (
1822).
Året har ett stjärndygn mer än soldygn, och ett soldygn är 1 och 1/365 rotation. NordKult. 21: 1 (
1934).
–
STJÄRN-DYRKAN.
[STJÄRN-DYRKAN.ssg 1]
1) relig. till 1: dyrkan (se d. o. II 1) av stjärnorna (i sht planeterna); jfr -kult 1. SCHULTHESS (
1885).
SvUppslB (
1935).
[STJÄRN-DYRKAN.ssg 2]
2) till 3 slutet: dyrkan (se d. o. II [STJÄRN-DYRKAN.ssg 2]
2) av stjärnor (t. ex. idrotts- l. filmstjärnor); jfr -kult 2. Swing 1920, julnr
s. 3 (i fråga om filmstjärnor).
–
STJÄRN-DYRKARE.
person som ägnar sig åt stjärndyrkan. [STJÄRN-DYRKARE.ssg 1]
1) i sht relig. till 1, motsv. -dyrkan 1; äv. om astrolog. TAMMELIN Alm. 1723,
s. 32 (
om astrologer).
SAOL (
1950).
[STJÄRN-DYRKARE.ssg 2]
2) (
mera tillf.)
till 3 slutet, motsv. -dyrkan 2. TSvLärov 1943,
s. 377.
–
STJÄRN-ELD.
[STJÄRN-ELD.ssg 1]
1) (
i vitter stil)
till 1, om stjärnornas ljus tänkt ss. en eld. EKSTRÖM VisVall 86 (
1910).
[STJÄRN-ELD.ssg 2]
2) [efter motsv. anv. av eng. starfire]
till 1, 2, i fråga om scouting (se d. o. 2) : lägereld bildad av flera (vanl. tre) stjärnformigt lagda stockar; äv. om förtjänsttecken med bild av sådan eld. SvScoutförbBibl 9: 88 1928;
bildunderskrift). Gbgp 1952,
nr 316, s. 8 (
om förtjänsttecken).
[STJÄRN-ELD.ssg 2]
2) fyrverk. till
2 n, om fyrverkerisats l.
-pjäs som avger stjärnor.
JournManuf. 2: 283 (
1827).
– (
1,
2)
STJÄRN-FACETT.
[jfr t. sternfacette, eng. star facet]
(
numera föga br.)
på briljants krona: facett som gränsar mot bordet. JournManuf. 4: 111 (
1834).
– (
1)
STJÄRN-FACKLA.
( stjärne- 1685) (
i vitter stil)
bildl., om stjärna liknad vid en fackla; jfr fackla 1 b α; jfr stjärnekerte. SPEGEL GW 35 (
1885).
– (
1)
STJÄRN-FAGER. (
i vitter stil)
fager på grund av stjärnljus. Öfver bygden låg tindrande stjärfager natten. FRÖDING Guit. 43 (
1891).
– (
1)
STJÄRN-FALL.
[STJÄRN-FALL.ssg 1]
1) om det ljusfenomen (den ljusstrimma) som bildas av en genom atmosfären fallande stoftpartikel l. liten sten (meteorid), meteor, meteorfall, stjärnskott; förr äv. om de ljusfenomen som bildas av en meteorsvärm; ofta i jämförelser; ngn gg äv. om annat, liknande ljusfenomen. Sporadiskt stjärnfall, enstaka stjärnfall (motsatt: stjärnfallsregn). LIND (
1738).
När ett hjertas eldklot brister, / likt ett stjernfall i det blå. TEGNÉR (TegnS) 2: 174 (
1816).
Ett grannt stjernfall bröt med sin stråle genom himlarnes stillhet och spann sin lysande tråd fram öfver vandrarnes hufvuden. BREMER Nina 623 (
1835).
Bessemerblåsningen med sitt gnistrande stjärnfall. LEWENHAUFT MinnV 207 (
1936).
Augusti är stjärnfallens månad. Nätterna omkring den 12 augusti brukar vi få uppleva årets rikligaste stjärnfallsregn. DN(A) 31/7
1964,
s. 8. jfr augusti-,
november-stjärnfall.
[STJÄRN-FALL.ssg 2]
2) i bildl. anv. av 1; företrädesvis i slutet. Ett stjernfall af bländande hugskott. GEIJER I. 2: 318 (
1846).
BÖRJESSON E14Son 86 (1847).
[STJÄRN-FALL.ssg 2.slutet]
särsk. (
om ä. l. utländska förh.)
om ordensförläning l. (vanl.; med tanke på stjärn- fallsregn) om ordensregn (jfr stjärna, sbst.¹ 2 b). AHNFELT HofvLif 3: 260 (
i handl. fr. 1801).
Denna sommar har varit ovanligt rik på stjernfall, ty nästan alla de utländska officerare, som varit i beröring med H. M., ha erhållit dekorationer. SöndN 1862,
nr 33, s. 1.
Gustavsdagens stora stjärnfall. IllSvOrdb. (1955). [STJÄRN-FALL.ssg 3]
3) (
†)
konkret, == sky-fall 2. C. A. EHRENSVÄRD Brev 2: 84 (
1795).
–
stjärnfalls-grupp. (
numera föga br.)
stjärnfallssvärm. FORSSMAN Stjernf. 13 (
1874).
–
stjärnfalls-kropp. (
numera bl. tillf.)
typisk kropp som bildar l. kan bilda en meteor (se d. o. 2. BJÖRLING Meteor. 25 (
1874).
–
stjärnfalls-meteor (
numera föga br.)
meteor (se d. o. 2. FORSSMAN Stjernf. 34 (
1874).
–
stjärnfalls-natt natt då stjärnfall är mycket vanliga. Så gick sommaren, och stjärnfallsnätterna lågo redan bakom dem. LUNDQUIST Fontane EBr. 332 (
1992).
–
stjärnfalls-radiant astron. 2NF 22: 850 (
1915).
–
stjärnfalls-regn astron. sammanfattande, om de många stjärnfall som bildas då jorden passerar en tät meteorsvärm (stjärnfallssvärm); jfr stjärnregn l. LfF 1872,
s. 385.
STRÖMGREN AstrMin. 1: 22 (
1921).
Ett antal meteorer tillhörande meteorsvärmen Le- oniderna fotograferade under stjärnfallsregnet den 17 no- vember (1966). Astronomi 244 1979; bildkommentar). –
stjärnfalls-tid jfr -natt. SELANDER Årsb VetA 1837–41,
s. 94.
– (
1)
STJÄRN-FATTIG.
fattig (se d. o. 2) på stjärnor; motsatt: stjärnrik. I den stjernfattigaste trakten (av stjärnhimlen). GYLDÉN Astr. 285 (
1874).
TISELIUS Larsson LivNödtorft. 400 1934;
om natt).
– (
1,
2)
STJÄRN-FIGUR.
figur (se d. o. 5) som liknar l. bildar en stjärna. HEINRICH (
1814).
Snö har vanligen formen af sex-sidiga stjernfigurer. RUBENSON Meteor. 46 (
1880).
Spegelskivor- na hade spräckts i besynnerliga stjärnfigurer. HEDIN Front. 552 (
1915).
– (
1,
2)
STJÄRN-FISK.
( stjärn- 1734–1897. stjärne- 1611) [jfr t. sternfisch]
(
†)
[STJÄRN-FISK.ssg 1]
1) sjöstjärna (se d. o. 1. FORSIUS Phys. 159,
160 (
1611).
SERENIUS Ggg 1 a (
1734).
Dagen 6/8 1897,
s. 3.
[STJÄRN-FISK.ssg 2]
2) om ett slags sjöborre? BERGIUS PVetA 1780,
2: 185.
– (
2)
STJÄRN-FLAGG. (
numera föga br.)
stjärnbaner (se d. o. 2. Det fria Amerikas fladdrande stjernflagg. CALLERHOLM Stowe 145 (
1852).
– (
1)
STJÄRN-FLAMMA.
( stjärne- 1851 osv.) (
i vitter stil)
oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr flamma, sbst. 1 b, c.
QVANTEN Dikt. 3 (
1851,
1880).
LEVERTIN Salomo 83 (
1905).
–
STJÄRN-FLICKA.
( stjärn- 1926 osv. stjärne- 1839 osv.) [STJÄRN-FLICKA.ssg 1]
1) (
i vitter stil)
till 1, 2: flicka som påminner om (l. liknas vid) en stjärna l. minner om stjärnvärlden l. dyl.; jfr stjärne-mö. ALMQVIST Amor. 98 (
1839).
[STJÄRN-FLICKA.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
till 2 k slutet, == -syster 2. SvD(A) 27/9
1926,
s. 6.
– (
1)
STJÄRN-FLOCK. (
numera föga br.)
stjärngrupp; äv.: stjärnbild; äv. mer l. mindre bildl. LANTINGSHAUSEN Young 2: 153 1790;
om stjärnbild). Ännu
(gives) på diktens himmel mången okänd stjernflock, som snillets fjerrglas en dag skall upp- täcka.
GRAFSTRÖM i
2SAH 25: 389 (
1850).
Stjernflocken Plejaderna. LINDHAGEN Astr. 132 (
1858).
BJÖRKMAN (
1889).
– (
1,
2)
STJÄRN-FLOCKA, förr äv.
-FLOKA . (växtens svepeblad är stjärnformigt ordnade]
bot. (växt tillhörande) det till umbellaterna hörande växtsläktet Astrantia Lin.; särsk. om växten Astrantia major Lin. (äv. kallad vanlig stjärnflocka); jfr flock, sbst.⁴, floka, sbst.² Astrantia, (dvs.) stjernfloka, mästerrot. HbTrädg. 6: 29 (
1876).
HYLANDER PrydnV 33 (
1948: stjärnflocka;
om släktet). Astrantia helleborifolia
(dvs.) kaukasisk stjärnflocka.
Därs. Därs. (: vanlig).
WEIMARCK SkånFl. 480 1963;
om A. major).
– (
1)
STJÄRN-FLOD.
( stjärn- 1924 osv. stjärne- 1689) [STJÄRN-FLOD.ssg 1]
1) (
†)
om stjärnbilden Floden (Eridanus). RUDBECK Atl. 2: 315 (
1689).
[STJÄRN-FLOD.ssg 2]
2) (
mera tillf.)
bildl., om de i universum framrusande stjärnorna tänkta ss. en flod. KEY Allsegr. 2: 222 (
1924).
– (
1)
STJÄRN-FLOR. (
i vitter stil)
jfr flor, sbst.i 2 b. Öfver himlens hvalf sitt stjernflor natten drog. STAGNELISS (SVS) 3: 192 (
1822).
–
(1, 2, 2 h) STJÄRN-FLOX.
[jfr eng. star phlox; växten är stjärnblomstrig]
trädg. prydnadsväxten Phlox lilacina Hort. LAURENT-TÄCKHOLM o. STENLID BlomstLex. 367 (
1947).
–
STJÄRN-FLYGARE.
[STJÄRN-FLYGARE.ssg 1]
1) (
i fackspr.)
till 2: deltagare i stjärnflygning. ÖSTERGREN (
cit. fr. 1936).
IllSvOrdb. (1955). [STJÄRN-FLYGARE.ssg 2]
2) till 3: flygare (se d. o. 2 a) som är en stjärna. GHT 1944,
nr 24, s. 10.
IllSvOrdb. (
1955).
– (
2)
STJÄRN-FLYGNING.
[jfr t. sternflug]
(
om ä. l. utländska förh.)
av duvor l. flygare (se d. o. 2 a) utförd tävlingsflygning, varvid deltagarna från olika startpunkter skall flyga mot ett gemensamt centrerat mål; jfr -tävling 1. HANSTRÖM SådDjur 144 1935;
i fråga om duvor).
ÖSTERGREN (
cit. fr. 1936;
med flygplan).
– (
1)
STJÄRN-FLYKT. (
i sht i vitter stil)
bildl.: flykt (se flykt, sbst.² ⁷ [STJÄRN-FLYKT.ssg 2.b]
b) upp mot stjärnorna; jfr stjärna, sbst.¹
j.
HASSELROTH Campe 125 (
1794).
– (
1,
2)
STJÄRN-FLÄCK.
(stjärn. 1836. stjärne- 1685) [äv. att hänföra till stjärn]
stjärnformig fläck (se fläck, sbst.¹ 1 b); särsk. (hippol.) om stjärna (se stjärna, sbst.¹ ² l). (Taranteln) är it ljtet Diur beprydt med Stierne-flecker. SPEGEL GW 242 (
1685).
BILLING Hipp. 127 1836;
på häst).
– (
1)
STJÄRN-FOLK.
( stjärne- 1847) (
i vitter stil)
om stjärnorna (ss. personifierade). RUNEBERG (SVS) 2: 242 (
1847).
–
STJÄRN-FORM.
[STJÄRN-FORM.ssg 1]
1) till 1, 2: form (se d. o. I 1) som liknar en stjärna(s) l. bildar en stjärna; ofta i uttr. i stjärnform, stjärnformig(t); ngn gg äv. konkret, om föremål av sådan form. MÖLLER (
1790).
Breda avenyer, som utgå i stjärnform från Place de France. CEDERSCHIÖLD Maghreb 81 (
1918).
(I trädgården finns bl. a.) ett prydnadskvarter med ett renässansmönster av fyr- och åttkantiga stjärnformer, i vilka
(bl. a.) röda rosor .. planterats.
NÄSSTRÖM FornDSv. 2: 201 (
1948).
StSyHandarbB 91 1972;
konkret). särsk. (numera bl. tillf.) om form hos stjärnvalv (takvalv l. valvbå- ge).
BRUNIUS Metr. 148 (
1854).
Korhvalfvet (i Odensala kyrka) har stjärnform. AntT XIV. 1: 123 (
1899).
2NF 16: 1417 (
1912).
[STJÄRN-FORM.ssg 2]
2) till 2 o: med asterisk betecknad (konstruerad) språkform; jfr form I 3 b. ÖSTERGREN (
1946).
[STJÄRN-FORM.ssg 3]
3) konkret: form (se d. o. II 1) i stjärnform (i bet. 1). HovförtärSthm 1692 A,
s. 2934 (sannol. om spritsmått).
– (
1,
2)
STJÄRN-FORMAD,
p. adj. som har stjärnform (se d. o. 1, stjärnformig. Medelst rund eller stjärnformad utstickare urtages en rad hål. GRAFSTRÖM Kond. 272 (
1892).
HOLZHAUSEN Lilj. 45 1927;
om blommor).
– (
1,
2)
STJÄRN-FORMIG.
som har stjärnform (se d. o. 1, stjärnformad; äv. ss. adv.; jfr -lik, -liknande. FISCHERSTRÖM 3: 50 1782;
om blom- mor).
2UB 10: 379 1907;
om snökristaller).
TurÅ 1950,
s. 122 (
ss. adv.).
– (
1)
STJÄRN-FORSKARE.
person som sysslar med stjärnforskning; astronom. LEOPOLD 4: 306 (
c. 1820).
Den store stjärnforskaren Ptolemaios. ASPELIN TankVäg. 1: 59 (
1958).
– (
1)
STJÄRN-FOTOGRAFI.
[jfr t. sternphotographie]
astron. [STJÄRN-FOTOGRAFI.ssg 1]
1) abstr. stellarfotografi, astrofotografi; jfr fotografi 1. SvUppslB (
1935).
[STJÄRN-FOTOGRAFI.ssg 2]
2) fotografi (se d. o. 2) taget av en stjärna l. en del av stjärnhimlen. BtRiksdP 1890, 8Hufvudtit.
s. 41.
– (
1)
STJÄRN-FOTOMETRI.
[jfr t. sternphotometrie]
astron. fotometri (gren av astronomien) med uppgift att mäta stjärnornas ljusstyrka, astrofotometri. BERGSTRAND Astr. 548 (
1925).
– (
1,
2)
STJÄRN-FRAKTUR.
med. fraktur varvid det skadade benet splittras i flera bitar (stjärnformigt). (Broman o.) HJORTSJÖ MännRör. 267 (
1952).
– (
1)
STJÄRN-FRID.
( stjärne- 1837 osv.) (
i vitter stil)
i (stjärn)himlen l. stjärnvärlden rådande frid (se fred 6 b). ATTERBOM SDikt. 1: 287 (
1837).
– (
1)
STJÄRN-FULL.
( stjärn- 1698 osv. stjärne- 1749 osv.) (
i sht i vitter stil)
om himlen: full av stjärnor, stjärnbeströdd l. stjärnbesållad o. d.; äv. om natt o. d.: kännetecknad av stjärnbeströdd himmel. RUDBECK Atl. 3: 217 (
1698).
REUTERDAHL SKH 1: 421 1838;
om natt).
– (
1)
STJÄRN-FYLLD,
p. adj. ( stjärn- 1920 osv. stjärne- 1895 osv.) (
i sht i vitter stil)
om himlen: fylld av stjärnor, stjärnfull; jfr -uppfylld 1. JENSEN NDikt. 138 (
1895).
–
(3 slutet) STJÄRN-FYND.
om stjärna som ngn upptäckt o. gjort känd l. dyl. Orkesterjourn. 1937,
nr 2, s. 22.
– (
1)
STJÄRN-FÄLT.
( stjärn- 1754 osv. stjärne- 1733 osv.) (
i vitter stil)
eg.: fält av stjärnor; särsk.: (stjärn)himmel; äv. i pl., motsv. himmel 3. (Satyren) reste (på sin väg från himlen till jorden) genom det stora stiern-fältet. DA- LIN Arg. 1: 64 (
1733,
1754).
Från sälla stjernefälten .. / Oss skyddar en osynlig hand. PoetK 1820,
2: 9.
– (
1)
STJÄRN-FÄRG.
[jfr eng. star colour]
om färgen hos ljuset från en stjärna l. stjärngrupp o. d. BtRiksdP 1890, 8Hufvudtit.
s. 42.
–
STJÄRN-FÄSTE.
( stjärn- 1799 osv. stjärne- c. 1685 osv.) [STJÄRN-FÄSTE.ssg 1]
1) (
i vitter stil)
till 1, om stjärnhimlen; jfr fäste 2. SkrVSocLd 22: 104 (
c. 1685).
BRAUN Dikt. 1: 39 1837;
i bild).
MOBERG Nybygg. 406 (
1956).
[STJÄRN-FÄSTE.ssg 2]
2) (om ä. förh., numera föga br.) till
2: stjärnformigt fäste (se d. o.
3.
AHRENBERG Hem. 214 (
1887).
– (
1,
2)
STJÄRN-FÖNSTER. (
i sht förr)
stjärnformigt fönster. (FORSSELL o.) GRAFSTRÖM 120 (
1833).
Rig 1942,
s. 61.
–
STJÄRN-FÖRARE.
[STJÄRN-FÖRARE.ssg 1]
1) (
i sht förr)
till 2 a: stjärnbärare. Hembygden(Hfors) 1913,
s. 147.
[STJÄRN-FÖRARE.ssg 2]
2) sport. till 3 slutet: tävlingsförare som är en stjärna. IdrBl. 1935,
nr 59, s.
3 (i fråga om motorcykelförare).
– (
1)
STJÄRN-FÖRDELNING.
om fördelningen (se fördelning [STJÄRN-FÖRDELNING.ssg 3]
3) av stjärnorna över himlavalvet. 2NF 26: 1424 (
1917).
– (
1)
STJÄRN-FÖRFAREN. (
numera bl. tillf.)
förfaren (se d. o. III 2) i fråga om stjärnorna, stjärnkunnig. TAMMELIN Alm. 1723,
s. 31 (
i pl., substantiverat).
– (
1)
STJÄRN-FÖRMÖRKELSE. (
†)
stjärnbetäckning. JJNERVANDER 1: 24 (
1847).
– (
3)
STJÄRN-FÖRSÄLJARE.
försäljare som är en stjärna inom sin bransch. FÖRBERG SäljFilm 184 (
1946).
– (
1)
STJÄRN-FÖRTECKNING.
[jfr t. sternverzeichnis]
(
numera föga br.)
förteckning över (observerade) stjärnor, stjärnkatalog. CRONSTRAND ÅrsbVetA 1821,
s. 195.
–
(3 slutet) STJÄRN-GAGE.
gage för stjärnartist. NDA(A) 1933,
nr 64, s. 1.
– (
1,
2)
STJÄRN-GANGLION.
anat. Stjärngangliet .. (dvs.) stjärnformat ganglion, uppkommet genom sammansmältning av nedersta hals- och översta bröstgangliet i sympatiska gränssträngen. BonnierLex. (1966).
– (
1)
STJÄRN-GATA.
( stjärne- 1839 osv.) (
i vitter stil)
bildl., om (stjärn)himlen (l. om Vintergatan); jfr gata 3 g. WALLIN (SVS) 2: 282 (
1839).
– (
1)
STJÄRN-GEMAK.
(i bibeln) bildl.: om det stjärnbeströdda himlavalvet; jfr gemak, sbst.² Job 37: 9 (
Bib. 1917).
–
STJÄRN-GLANS.
( stjärn- 1837 osv. stjäne- 1715 osv.) [STJÄRN-GLANS.ssg 1]
1) (
i sht i vitter stil)
till 1: glans (se d. o. 2, 3) utstrålad l. spridd av (en stjärna l.) stjärnorna (l. påminnande om denna glans); äv. bildl., särsk. om ögons glans. BROMS AGyllenstierna 15 1715; bildl.). Du blickar – ur en kyrkas fönster så / En stjernglans tindrar, ensligt åter- speglad.
ATTERBOM SDikt. 1: 191 (
1837). Vi
(kunde) länge .. sitta qvar på däck i nymånskenet och stjernglansen.
KBÆMER Orient. 94 (
1866).
Snillets eller viljekraftens ofta nog kyliga stjernglans. NYBLOM i 2SAH 61: 16 (
1884).
En stjärneblick, hvars stjärneglans / af intet jordiskt skym- mas hanns. EDGREN BrustnÅterlj. 76 (
1903).
[STJÄRN-GLANS.ssg 2]
2) till 3 slutet, bildl. (jfr 1): glans (se d. o. 3) spridd av en stjärna l. stjärnor. Två dansöser med kontinental stjärnglans kring sina namn. Skådebanan 1934,
s. 126.
– (
1)
STJÄRN-GLES. (
i sht i vitter stil)
om himmel l. natt o. d.: kännetecknad av att det är glest mellan stjärnorna. AGRELL Kam. 20 1912;
om natt).
JOHANSSON RödaHuv. 1: 185 1917;
om himlen).
– (
1)
STJÄRN-GLIMMER.
jfr glimmer, sbst.¹, o. -glans ¹, -ljus, sbst. 1. HEIDENSTAM Svensk. 1: 285 (
1908).
– (
1)
STJÄRN-GLIMT.
( stjärn- 1837 osv. stjärne- 1880–1919) (
i sht i vitter stil)
glimt av stjärnljus; äv. bildl. BREMER Grann. 2: 103 (
1837).
WIRSÉN i
3SAH 2: 870 1887;
bildl.).
– (
1)
STJÄRN-GLITTER.
( stjärne- c. 1835 osv.) (i sht i vitter stil)
jfr glitter 1 o. -glans 1. Hvilket herrligt stjerneglitter / Öfver isens spegelhäll! ZEDRITZ 1: 112 (
c. 1835).
– (
1)
STJÄRN-GLITTRANDE,
p. adj. ( stjärne- 1946 osv.) (
i sht i vitter stil)
som glittrar av stjärnor. SPONG Tavl. 195 1946;
om natt).
– (
1)
STJÄRN-GLOB.
( stjärn- 1812 osv. stjärne- 1897) [STJÄRN-GLOB.ssg 1]
1) om stjärnas glob (se glob 1 a). TEGNÉR (TegnS) 2: 112 (
1812).
[STJÄRN-GLOB.ssg 2]
2) glob (se d. o. 2) varpå den skenbara himmelssfären är framställd med (de klarast lysande) stjärnorna markerade, himmelsglob (se d. o. 2. SNOILSKY 5: 112 (
1897).
– (
1)
STJÄRN-GLORIA.
( stjärn- 1951 osv. stjärne- 1884) gloria (se gloria, sbst.¹ 2) bildad av stjärnor ss. bakgrund l. med glans ss. av stjärnor. WIRSÉN Sång. 94 (
1884).
HAMMENHÖG Torken 333 (
1951).
– (
1)
STJÄRN-GNISTRANDE,
p. adj. ( stjärn- 1925 osv. stjärne- 1861 osv.) (
i sht i vitter stil)
om himmel l. natt o. d.: gnistrande (se gnistra, v.¹ [STJÄRN-GNISTRANDE.ssg 3]
3) av stjärnljus. Den klara, stjernegnistrande natten. STURZEN-BECKER 1: 163 (
1861).
Tropikernas stjärngnistrande natthimmel. SPARRE Ön 7 (
1925).
–
STJÄRN-GOSSE.
[STJÄRN-GOSSE.ssg 1]
1) till 2 a, om var o. en av de (urspr. vanl. 5–6) manliga deltagarna i ett (urspr. på trettondagsaftonen uppfört, i senare tid med staffanssjungning o. luciaspel sammanblandat) spel (trettondagsspelet, stjärngossespelet), urspr. symboliserande de tre vise männens uppvaktning av den nyfödde Jesus enl. Matt. 2, varvid deltagarna, i det en av dem (stjärnkungen, stjärnbäraren) bar en stjärna, sjungande gick runt i husen (o. fick gåvor l. traktering); i senare tid vanl. om var o. en av deltagarna i sjungande procession l. tåg (ofta luciatåg) där de manliga deltagarna vanl. bär stjärnor, toppiga pappershattar o. fotsida skjortor; jfr
-gångare,
-man o.
stjärne-gåare.
2VittAH 19: 80 (
1836,
1850).
Jultiden med Lucias ljuskrans kring håret och stjärngossarna med julsånger och staffansvisa. HOLMGREN Hazelius 53 (
1928).
Det smällde köld i alla knutar och stjärngossarnas baner framskred i mörkret från gård till gård, i täten helga tre kungar, i eftertroppen Judas med pungen. FOGELQVIST Minns 39 (
1935).
Stjärngossarna. Deras visor och julspel. CELANDER (
1950;
boktitel). Stjärngossarnas toppmössor och ankellånga natt- skjortor.
ASPENSTRÖM Bäck. 94 (
1958).
[STJÄRN-GOSSE.ssg 2]
2) [korpralen bar en stjärna ss. distinktionstecken]
(om ä. förh., vard.) till 2 c: korpral med underofficers lön, tillhörande flottans ekonomiavdelning. SvFlH 3: 503 (
1945).
–
stjärngosse-gång .
jfr gång I 2 o. stjärn-gång 3. Rig 1932,
s. 15.
–
stjärngosse-spel.
trettondagsspel. Upsala 22/1 1927,
s. 7.
FoF 1940,
s. 138.
–
stjärngosse-sång.
om sjungandet l. om var o. en av de sånger som sjungs vid stjärngossespel (t. ex. staffansvisan). Stjärngossesångerna eller de s. k. Staffansvisorna. Rig 1921,
s. 97.
FoF 1922,
s. 159.
–
stjärngosse-sång.
Det stjärngossetåg som trettondagsafton drar genom Gamla stan har hävd från mitten av 1600-talet. DN(B) 1958,
nr 4, s. 1.
–
stjärngosse-vandring jfr -gosse-sång. FoF 1922,
s. 159.
– (
1)
STJÄRN-GRUPP.
astron. grupp av varandra närbelägna stjärnor (som bildar en stjärnbild l. en stjärnhop l. dyl.); jfr -flock, -hop, -komplex, -krets 2. Den stjerngrupp, som kallas .. Sjustjernorna, .. (visar sig) såsom en nebulosa för kortsyntare personer. LINDHAGEN Astr. 634 (
1861).
Sterope är en av systrarna i Plejadernas stjärngrupp. OLSSON i 3SAH LXXXVII. 2: 199 (
1979).
– (
1,
2)
STJÄRN-GRYN. (
numera föga br.)
i pl. l. koll.: stjärnmakaroner.
SCHULTHESS (
1885).
LAHT 1929,
s. 1140 (innehållande preparat).
–
(1, 2, 2 h) STJÄRN-GRÄS.
( stjärn- 1885–1848. stjärne- 1694) [växterna har stjärnformiga blommor]
(
†)
[STJÄRN-GRÄS.ssg 1]
1) om växt av släktet Stellaria Lin., särsk. om växten Stellaria holostea Lin., buskstjärnblomma; äv. i uttr. vitblommat stjärnegräs det större, större stjärngräs. RUDBECK HortBot. 48 (
1685).
Hwijtblommat Stiernegräs det större. BROMELIUS Chl. 43 (
1694).
Stiärngräs, .. stör- re. BROMAN Glys. 3: 759 (
1724).
En liten gul kista med en krans af blåbärsblad och stjerngräs på locket. WETTERBERGH Altart. 96 1848;
exakt bet. oviss).
[STJÄRN-GRÄS.ssg 2]
2) i uttr. lilla vit stjärnegräs, mindre stjärngräs, om växten Stellaria graminea Lin., grässtjärnblomma. BRO-
MELIUS Chl. 43 (
1694: Lilla).
BROMAN Glys. 3: 759 (
1724: mindre).
[STJÄRN-GRÄS.ssg 3]
3) växten Epilobium angustifolium Lin., mjölke. GADD Landtsk. 2: 188 (
1775).
– (
1,
2)
STJÄRN-GUD.
[jfr t. sterngott, eng. star-god]
(
numera bl. tillf.) särsk.
: gud som antas bo i (l. förkroppsligas av en bild av) en stjärna (l. planet). REUTERDAHL SKH 1: 90 (
1838).
Am. 5: 26 (
Bib. 1917).
–
STJÄRN-GÅNG.
( stjärn- 1862 osv. stjärne- 1674–1820) [STJÄRN-GÅNG.ssg 1]
1) till 1, om stjärnornas gång (se d. o. I 3 e); äv. bildl. SYLVIUS Mornay 293 (
1674).
PoetK 1820,
2: 15 (
bildl.).
[STJÄRN-GÅNG.ssg 2]
2) till 1, 2, konkret: gång (se d. o. III 1 d) som stjärnformigt delar sig. THOMSON Insect. 77 (
1862).
[STJÄRN-GÅNG.ssg 3]
3) till 2 a: stjärngossegång. NORLIND SvFolkl. 273 (
1911).
–
(2 a) STJÄRN-GÅNGARE.
( stjärn- 1911 osv. stjärne- 1889) (
numera bl. mera tillf.)
person som går stjärngång (se d. o. [STJÄRN-GÅNGARE.ssg 3]
3) , stjärngosse. HENRIKSSON PlägsDalsl. 10 (
1889).
–
(1, 2, 2 h) STJÄRN-GÅRDLÖK.
[växten har stjärnformiga blommor]
(
†)
växten Ornithogalum umbellatum Lin., morgonstjärna; jfr -fågel-mjölke, -lilja 1, -lök, -vår lök. LILJEBLAD Fl. 121 (
1792).
JönkHushSällskH 1828,
s. 127.
– (
1)
STJÄRN-GÖRDEL. (
i sht i vitter stil)
bildl.: gördel av stjärnor. LING As. 20 (
1833).
– (
1,
2)
STJÄRN-HARV. (
förr)
harv med harvpinnarna sittande i stjärnformiga rörliga klot, klotharv; förr äv. om harv med stjärnformigt förenade växeltänder (med 4 tänder i varje enhet, som vid utnötning ersätter varandra); jfr -vält. TT 1899,
M. s. 40.
SONESSON BöndB 92 (
1955).
– (
1)
STJÄRN-HIMMEL.
( stjärn- 1749 osv. stjärne- 1685 osv.) [STJÄRN-HIMMEL.ssg 1]
1) om den stjärnbeströdda himlen l. om himlen med dess (vid mörker synliga) stjärnor; ofta övergående till en samlande beteckning för himlens (alla l. synliga) stjärnor; äv. dels om den del av denna himmel som befinner sig över l. kan ses från en viss punkt l. ett visst område o. d. (jfr himmel 2, dels om denna himmel vid var o. en av olika tidpunkter; jfr -krets 1, -kupol, -loft, -mantel, -tält, -väg 1, -väv 1 o. stjärne-tjäll. Södra, norra stjärnhimlen. Orion, en framträdande stjärnbild på vår stjärnhimmel. Blir då (dvs. när planeten Jupiter förmörkas) klart wäder, wisar sig stiern-himmelen behagelig med 3 andra Planeters lysande, då de äro nästan i sitt bästa skien. HIORTER Alm. 1740,
s. 34.
Under sin genommönstring af stjernhimmelen har Merschel påträffat flere stjernor, hvilkas föränderlighet icke förut varit känd. SELANDER ÅrsbVetA 1837–41,
s. 33.
Undersköna kvällar med vackra solnedgångar, klara stjärnhimlar, stjärnfall (osv.). DAHLGREN Lyr. 133 (
cit. fr. c. 1885).
Under Öster- landets tindrande stjärnhimmel. LAURIN Konsth. 99 (
1900).
Oktobers stjärnhimmel. MARTINSON BakSvenskv. 294 (
1944).
Stjärnhimmeln i all sin prakt skrämmer oss med sin mörka likgiltighet. RUIN SjunknH 11 (
1956). särsk.
[STJÄRN-HIMMEL.ssg 1.a]
a) i fråga om ä. föreställningar, dels motsv. stjärna, sbst.¹
1 g, dels om den himmelssfär (se d. o.
1) på vilken stjärnorna förr ansågs vara fästa. Then samma klara Kreetz Wj Stierne-Himlen kalla, / Blant Elementerna then renaste för alla.
SPEGEL GW 60 (
1685).
Huru illa göre vi icke emot oss sjelfve, .. om vi försumme, at rådfråga Stjernhimmeln. LANTINGSHAUSEN Young 2: 169 (
1790).
[STJÄRN-HIMMEL.ssg 1.b]
b) mer l. mindre bildl. (jfr
2.
GEIJER I. 3: 391 (
1817).
För dig var kärleken en ny religion, en ny stjärnhimmel i stället för din gamla, som börjat spricka i taket. HELLSTRÖM Malmros 210 (
1931).
[STJÄRN-HIMMEL.ssg 2]
2) (
numera bl. tillf.)
bildl. (jfr 1 b), om stor mängd av ordensstjärnor på klädesplagg; jfr stjärna, sbst.¹ 2 b. TÖRNEROS 1: 253 1825;
uppl. 1925).
–
STJÄRN-HJUL.
( stjärn- 1735 osv. stjärne- 1788) [STJÄRN-HJUL.ssg 1]
1) (
tillf.)
till 1, bildl., i stjärnbilden Karlavagnen, om var o. en av de stjärnor som bildar "vagnens" hjul (se d. o. 1. BREMER GVerld. 2: 81 (
1861).
[STJÄRN-HJUL.ssg 2]
2) till 1, 2, om stjärnformigt hjul (se d. o. 2; särsk. om vart o. ett av de stjärnformiga (taggade) hjul som utgör ringar i viss ringvält (i ssgn stjärnhjuls-vält). NORMAN GossLek. 240 (
1878).
[STJÄRN-HJUL.ssg 3]
3) [jfr t. sternrad, eng. star-wheel]
tekn. till 1, 2: kugghjul med stjärnformigt, radiellt i hjulets plan utgående kuggar; motsatt: tappkugghjul, malteserkors. TRIEWALD Förel. 1: 246 (
1735).
På fjäderhustappen (i ett ur) sitter sparrhjulet .. hvilket medelst sparrhaken .. medtager stjernhjulet .. i den ena riktningen. UB 6: 222 (
1874).
NILSSON BombiNick 203 1946;
i vattenkvarn).
Ssgr:
–
stjärnhjuls-mekanism, äv.
stjärnhjul-mekanism.
till -hjul 3. TT 1900,
M. s. 126.
–
stjärnhjuls-stock. (
i sht förr)
till -hjul 3: stock utgörande axel för stjärnhjul. LO-JOHANSSON Stat. 2: 49 1937;
i ä. tröskverk).
-vält. (
förr)
till -hjul 2: ringvält med stjärnhjul; jfr stjärn-vält. TT 1899,
M. s. 53. Stjärnhjulvälten .. liknar ringvälten, men har alla ringarna med tandad kant.
LmUppslB 1195 (
1923).
– (
1)
STJÄRN-HOP.
( stjärn- 1672 osv. stjärne- 1734–1744) [jfr t. sternhaufe, eng. star cluster]
hop (se hop, sbst.³ I ²) av stjärnor; numera i sht (astron.): hop av med varandra gm gravitation förbundna stjärnor; ngn gg äv. oeg., om stjärna med dess omgivande planeter; i sht förr äv. dels om alla stjärnor på himlen, dels om stjärnbild. Klotformig stjärnhop, tät hop av mycket stort antal stjärnor (upp till flera miljoner) av hög ålder (tillhörande stjärnpopulation II), främst förekommande i Vintergatans halo. Öp- pen stjärnhop, oregelbunden yngre stjärnhop (hörande till stjärnpopulation I) med upp till flera tusen medlemmar, förekommande i Vinter- gatans spiralarmar. Om Daen i Stiernhopen skijnlös står, / För Solens stora glans. LUCIDOR (SVS) 218 (
1672).
SERENIUS K 1 b
1734;
om stjärnbild).
Den intressanta stjärnhopen h Persei. ASScF 23: Minnestal 8: 11 (
1897).
BERGSTRAND Astr. 639 1925;
om solen o. dess planeter). Med det nya jätteteleskopet .. fotograferar
(astronomerna) .. stjärnor och stjärnhopar, som ligger ända till ettusen miljoner ljusår borta.
Dædalus 1951,
Ann. s. 33. Ca två dussin öppna stjärnhopar kan ses med blotta ögat.
Astro- nomi 46 (
1979).
De äldre .. (stjärnorna) påträffas i de klotformiga stjärnhoparna och i galaxcentrum. Därs.
Ssgr:
–
stjärnhops-system, äv.
stjärnhop-system. särsk.
: stjärnsystem utgörande en stjärnhop. VetenskIDag 292 1949;
om Vintergatans galax).
–
stjärnhops-undersökning.
Na-turvForsknRådÅb. 1948–49, s. 139.
–
STJÄRN-HUS.
( stjärn- 1833 osv. stjärne- c. 1685 osv.) [STJÄRN-HUS.ssg 1]
1) (
i vitter stil)
bildl., om himlavalvet. Dhet höga stierne huus. LEYONCRO- NA Vitt. 160 (
c. 1685).
[STJÄRN-HUS.ssg 2]
2) i astrologisk föreställning, == hus 11 a; jfr stjärna, sbst.¹ 1 g. När glada Valhalla / och stjernhusen alla / med Magterna falla, / och jordlifvet flytt; / då (osv.). LING As. 492 (
1833).
Om sol och måne röja med sin ställning / i stjärnehusen, då en mänska födes, / de dolda krafter, som (osv.). RUNDT Öd. 68 (
1912).
[STJÄRN-HUS.ssg 3]
3) [jfr t. sternhaus]
byggn. till 2: stjärnformigt bostadshus med tre l. flera huskroppar utgående från ett gemensamt trapphus. DN(B) 1947,
nr 143, s. 10.
–
stjärnhus-område.
område bebyggt med stjärnhus. TurÅ 1975,
s. 35.
–
stjärnhus-stad.
stadsdel utgörande stjärnhusområde. SvD(A) 12/5
1945,
s. 10.
–
(1, 2, 2 h) STJÄRN-HYACINT.
[växten har stjärnformiga blommor]
[STJÄRN-HYACINT.ssg 1]
1) [jfr t. sternhyasinthe]
(
†)
växt tillhörande släktet Scilla Lin., blåstjärna; särsk. dels om växten Scilla amoena Lin., dels om växten S. bifolia Lin. (äv. i uttr. tvåbladig stjärnhyacint blå). Twåbladig stiern-Hyacint blå. RUDBECK HortBot. 53 (
1685).
MÖLLER 1790;
om S. amoena).
LILJA FlOdlVext. 42 1839;
sannol. om klockhyacint). Stjernhyacint ..
(dvs.) En art af örtslägtet Scilla.
DALIN (
1854).
jfr FRIES Ordb. 120 (
c. 1870).
[STJÄRN-HYACINT.ssg 2]
2) bot. o.
trädg. växt av släktet Camassia Lindl. HYLANDER PrydnV 36 (
1948).
–
STJÄRN-HÅR.
( stjärn- 1866 osv. stjärne- 1852 osv.) [jfr t. sternhaar (i bet. 2)]
[STJÄRN-HÅR.ssg 1]
1) (
i vitter stil)
till 1: stjärngnistrande hår (se hår, sbst. 1. SÄFSTRÖM Amul. 6 (
1852).
[STJÄRN-HÅR.ssg 2]
2) bot. till 1, 2: stjärnformigt förgrenat hår (se hår, sbst. 4; jfr -ludd. UpsLäkF 1865–66,
s. 220.
Stjärnhår, 3-flergrenigt hår med grenarna utgående från 1 punkt. WEIMARCK SkånFl. XXI (
1963).
– (
1,
2)
STJÄRN-HÅRIG.
[jfr t. sternhaarig]
bot. om växt(del): som har stjärnhår (se d. o. 2. BotN 1846,
s. 175.
WEIMARCK SkånFl. 255 1963;
om örter).
– (
1)
STJÄRN-HÄR.
( stjärn- 1833 osv. stjärne- 1683 osv.) (
i vitter stil)
bildl., om himlavalvets stjärnor uppfattade ss. en härskara; äv. i utvidgad anv., om otalig skara människor; jfr -skara. Himmelen ock thesz Stierne-Häär. Voigt Alm. 1683, s. 6.
En strålande Olymp jag (dvs. Jupiter) i det låga skapar. / Bekrönt af Minnets Sol / Och häfdens stjernehär den magiskt efterapar / Odödlighetens pol. STAGNELIUS (SVS) 2: 92 (
c. 1820).
När vintergatans stjärnehär / i snön kristaller strör. 500Schlagervis. 316 (1952). –
STJÄRN-HÖG. (
i vitter stil)
[STJÄRN-HÖG.ssg 1]
1) till 1 (j): (så) hög (se hög, adj. 3, 10 a, d) att man l. det når upp till l. befinner sig bland stjärnorna. Man är intet så Stiernhög heller, sa Bonden om Länsman. CELSIUS Ordspr. 12: 169 (
1714).
Betänk, att hur / Stjernhögt mål man än med konst kan hinna, / Man likwäl (osv.). JournLTh. 1812,
nr 42, s. 3. Fru Stjernstedts alltför stjärnhöga tro på människornas godhet.
HEDÉN 5:
67 (
1921).
Det som vi ha gemensamt / är stjärnhögt över oss. / .. Det som vi ha gemensamt / är ljuset över oss. EDENHOLM Snäck. 85 (
1952).
[STJÄRN-HÖG.ssg 2]
2) till 1, om natt l. kväll o. d.: stjärnklar; jfr hög, adj. 3 h. LEVERTIN NDikt. 31 1894;
om vinternatt).
AHLMAN HändSpel. 28 1917;
om kväll).
– (
1)
STJÄRN-HÖJD.
( stjärn- 1875 osv. stjärne- 1819 osv.) [STJÄRN-HÖJD.ssg 1]
1) astron. o.
sjöt. om en stjärnas höjd (se d. o. 2 slutet). UB 7: 469 (
1875).
[STJÄRN-HÖJD.ssg 2]
2) (
i vitter stil)
om den höjd (se d. o. 3) där stjärnorna är belägna. Mans ansigte låg vändt mot stjernehöjden. poetK 1819,
1: 67.
–
(3 slutet) STJÄRN-IDROTT ~⁰² l. ~²⁰. sport. idrott för stjärnor l. där stjärnor får det uteslutande l. huvudsakliga intresset. SvD(L) 1925,
nr 296, s. 11.
–
(3 slutet) STJÄRN-IDROTTSMAN ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. sport. idrottsman som är en stjärna. IdrBl. 1924,
nr 32, s. 7.
–
STJÄRN-JUVEL. (
i vitter stil)
bildl., om stjärna; jfr juvel 2 b. BÖTTIGER 1: 261 (
1837,
1856).
– (
1,
2)
STJÄRN-KAKTUS.
[jfr t. sternkaktus, eng. star cactus]
trädg. kaktusen Astrophytum myriostigma Lin., biskopsmössa; äv. allmännare, om kaktus tillhörande släktet Astrophytum Lin. SvUppslB Tilläggsb.
106 (
1937).
HYLAN- DER PrydnV 33 1948; allmännare).
– (
1)
STJÄRN-KALL.
( stjärn- 1895 osv. stjärne- 1915 osv.) (
i sht i vitter stil) särsk.
: kall o. stjärnbelyst; äv. bildl. HEIDENSTAM Dikt. 201 1895;
om nätter).
Filosofiens stjärnekalla höjder. VFl. 1915,
s. 137.
–
STJÄRN-KAMMARE.
( stjärn- 1672 osv. stjärne-- 1848 osv.) [STJÄRN-KAMMARE.ssg 1]
1) (
i vitter stil)
till 1; särsk. i pl., bildl., om stjärnhimlen tänkt ss. gudarnas hemvist. CVASTRANDBERG 1: 79 (
1848).
[STJÄRN-KAMMARE.ssg 2]
2) till 2: stjärnprydd kammare (se kammare, sbst.² 2 a); jfr 3. Blå Stiern Cammaren Ähr klädd omkring medh Gyllenläder aff allehanda fergor. KARLSON EBraheHem 96 (i handl. fr.
1672).
[STJÄRN-KAMMARE.ssg 3]
3) [efter eng. star-chamber; sessionsrummet tros ha haft stjärnprytt tak; jfr 2]
hist. till 2: fr. o. m. 1500-talet (l. tidigare) till 1641 verksam kunglig engelsk överdomstol med utomordentliga befogenheter, bestående av bl. a. medlemmarna (l. vissa medlemmar) av kungens råd; ngn gg äv. i utvidgad anv., om rådsförsamling med stora befogenheter; jfr kammare, sbst.² ¹⁰. BrinknArch. 2: 389 1824;
om supponerad församling av kritiker i Uppsala). Bjud icke till att öfwertala mig .. saken måste inför Stjernkammaren.
HAGBERG Shaksp. 11: 161 (
1851).
Almquist VärldH 5: 331 (
1933).
– (
1)
STJÄRN-KARTA.
[STJÄRN-KARTA.ssg 1]
1) [jfr t. sternkarte, eng. star-map]
karta (se karta, sbst.² V) över (en del av) stjärnhimlen; ngn gg äv. oeg., dels om stjärnhimlens stjärnor, dels om uppräkning av himlens stjärnbilder. 1782 utkom ..
(den tyske astronomen J. E. Bodes) Stjernchartor på 34 graverade blad.
KJELLIN Astr. 70 (
1822).
Jag .. följde henne hem. Tryckte hennes arm på Skeppsholmsbron och förklarade hela stjernkartan. STRINDBERG Giftas 1: 278 (
1884).
Stjärnkartorna öfver hela norra himlahvalfvet. ASScF 23: Minnestal
8: 7 (
1897).
LAMM Oxenst. 286 1911;
om upp- räkning av stjärnbilder).
[STJÄRN-KARTA.ssg 2]
2) (tillf., skämts.) bildl., om samling av ordensstjärnor som pryder ngns bröst; jfr stjärna, sbst.¹ 2 b. GGUMÆLIUS (1909) hos LAGER- LÖF Brev 2: 89.
– (
1)
STJÄRN-KATALOG.
[jfr t. sternkatalog, eng. star-catalogue]
astron. katalog över (synliga l. på annat sätt observerade) stjärnor på (en del av) himlavalvet, med angivande av vissa data (t. ex. positioner, magnituder, avstånd); jfr -förteckning, -lista, -tabell 1, stjärne-tavla. Michael Lalande's StjernCatalog. VetAH 1811,
s. 291.
LUNDMARK Världsallt. 104 (
1941).
–
(3 slutet) STJÄRN-KATEGORI.
kategori (se d. o. 3) av personer utgörande stjärnor. SvD(A) 3/7
1928,
s. 10.
–
STJÄRN-KEDJA.
[jfr t. sternkette (i bet. 1)]
[STJÄRN-KEDJA.ssg 1]
1) astron. till 1: kedjeliknande stjärngrupp. WALLENQUIST AstrLex. 208 (
1973).
[STJÄRN-KEDJA.ssg 2]
2) sport. till 3 slutet: kedja (se kedja, sbst. 3 a δ6) av stjärnspelare. IdrBl 1935,
nr 25, s. 8 (i bandylag).
– (
1)
STJÄRN-KIKANDE,
p. adj. ( stjärn- 1820. stjärne- 1821) (
numera bl. tillf.)
om näsa: som pekar mot stjärnorna, som är en uppnäsa. MarkallN 1: 23 (
1820).
Därs. 2: 159 (
1821).
–
STJÄRN-KIKARE,
sbst.¹ ( stjärn- 1619 osv. stjärna- 1631. stjärne 1587–1844. stjärno- 1541–1748) [jfr t. sterngucker, eng. star-gazer (båda i bet. 1, 2 b)]
[STJÄRN-KIKARE.ssg 1]
1) till 1: person som ägnar sig åt stjärnobservation; i fråga om ä. förh. l. föreställningar i sht om sådan person som (väsentligen) är astrolog l. spåman o. d. (förr äv. med mer l. mindre nedsättande bibet.); i fråga om moderna förh. numera bl. (skämts. o. vard.) om astronom; äv. bildl. Tå lät han tilhopa komma alla stiernokijkare och wijsa, och trollkarlar, och Chaldeer, at the skulle säya Konungenom sin dröm. Dan. 2: 2 (
Bib. 1541;
Bib. 1917 spåmän). Dieffwulen, eller Dieffwulsk Partij, såsom äro: Spåmän, Stiernekikare (
m. fl.).
L. PAULINUS GOTHUS Pest. 71 b (
1623).
SvMerc. 1763,
s. 722 (
bildl.). På Rhodos .. levde astronomen Hipparchos, som i antiken räknades som den störste av alla stjärnki- kare.
HENRIKSON AntikHist. 1: 201 (
1958).
[STJÄRN-KIKARE.ssg 2]
2) till 1, om djur. a) hippol. om häst som sticker med nosen (se sticka, v.¹ I ¹⁰ d). WESTE FörslSAOB (
c. 1817).
BILLING Hipp. 183 (
1836).
[STJÄRN-KIKARE.ssg 2.b]
b) [fiskens ögon sitter ovanpå huvudet]
zool. strupfenig fisk tillhörande familjen Uranoscopidae; särsk. om medelhavsfisken Uranoscopus scaber Lin.; i pl. äv. om familjen. SvSaml. 3– 6: 120 1765;
om U. scaber).
(Lat.) Jugulares,
(sv.) Strupfisk ..
(lat.) Uranoscopus,
(sv.) Stjernkikare.
BRANDER NatH 31 (
1785).
DjurVärld 6: 461 1962;
i pl., om familjen).
[STJÄRN-KIKARE.ssg 3]
3) (
numera bl. om ä. l. utländska förh., skämts.) till
2 b, om person som fikar efter ordnar.
AB 27/11 1889,
s. 2.
–
stjärnkikar-hus, äv.
stjärnkikare-hus. (
†)
astronomiskt obsevatorium. SERENIUS Oo 4 b (
1734).
HEIN- RICH (1828).
–
stjärnkikar-instrument (
numera bl. tillf.)
astronomiskt instrument. Dædalus 1951,
s. 45 (
cit. fr. 1763).
–
stjärnkikar-koja.
(†) astronomiskt observatorium. LIND 1: 1474 (
1749).
–
stjärnkikar-konst (
numera bl. tillf.)
om (den observe- rande) astronomien; jfr stjärn-kik-konst. SWEDBERG SabbRo 542 (
1701,
1710).
DALIN (
1854).
–
stjärnkikar-redskap (
†)
== -kikar-instrument. SERENIUS Oo 2 a (
1734). -torn. (numera bl. tillf.) torn ss. astronomisk observationsplats.
LIND 1: 1474 (
1749).
–
stjärnkikar-vetenskap (
†)
== -kikar-konst. EKBLAD 26 (
1764).
– (
1)
STJÄRN-KIKARE,
sbst.² (astronomisk) kikare (använd) för stjärnobserva tioner; refraktor l. reflektor (spegelteleskop) o. d.; ngn gg äv. oeg., om föremål använt att sikta in sig mot en stjärna med vid stjärnobservation; jfr -tub, stjärne-glas. BJÖRKMAN (
1889).
(Skorstenen) var tämligen vid och var under klara vinterkvällar, en utmärkt stjärnkikare, men med begränsat område. Järnvägsminn. 12 (1952). BonnierLM 1954,
s. 734.
– (
1)
STJÄRN-KIKERI ¹⁰⁰⁴ l. ⁰¹⁰⁴, äv. ³-⁰⁰². ( stjärn- 1734 osv. stjärne- 1678–1749) [STJÄRN-KIKERI.ssg 1]
1) (numera bl. tillf.) stjärnobservation; astronomisk(a) observation(er); äv.: astronomi. De Chaldéer hafwe ok icke lijte lagdt sig på studier, i synnerhet Astronomien, eller Stjernekijkerij. COLUM-
BUS Ordesk. 47 1678;
uppl. 1963).
ALVING FamS 17 (
1919).
[STJÄRN-KIKERI.ssg 2]
2) (
vard.)
konkret: astronomiskt observatorium. DA 1771,
nr 109, s. 3.
ALMQVIST DrJ 447 (
1834).
(Observatoriet) blev en .. (Sthms) kära tillhörighet och benämndes helt enkelt stjärnkikeriet. Ymer 1934,
s. 225.
– (
1)
STJÄRN-KIK-KONST. (
†)
om astronomien; jfr -kikarkonst. LIND 1: 1411 (
1749).
– (
1)
STJÄRN-KLAR.
( stjärn- 1639 osv. stjärne- 1821 osv.) [STJÄRN-KLAR.ssg 1]
1) (
i vitter stil)
stjärnbelyst o. klar (se d. o. 1) l. lysande l. glänsande. Till Oden sjelf i stjernklar sal / uppstiger hennes ättartal. TEGNÉR (WB)
5: 11 (
1822).
[STJÄRN-KLAR.ssg 2]
2) om öga l. blick o. d.: klar (se d. o. 1) likt en stjärna l. en stjärnas ljus; äv. dels ss. adv., dels bildl. BREMER GVerld. 2: 360 1860;
om blickar).
KEY SjälNeutr. 25 1916;
bildl.). Hennes ögon glänste så stjärnklart.
SANDGREN Hav. 94 (
1930).
[STJÄRN-KLAR.ssg 3]
3) om himlen: klar (se d. o. 3 b) så att stjärnorna syns; äv. om natt l. kväll o. d.: kännetecknad av sådan himmel; ofta i n. sg., i sådana uttr. som det är stjärnklart, betecknande att himlen l. natten o. d. är stjärnklar. SCHRODERUS Comenius e 2 a (1639). Bort verldsligt Regemente, / Verlden blir mera bitter, / Stjernklara firmamente, / Mig nu öfverhvälf. BELLMAN (BellmS) 1: 263 (
c. 1785,
1790).
Promenerande, som njöto af den svala, stjernklara nattens klarhet. RYDBERG Ath. 202 (
1859).
STRÖMGREN AstrMin. 1: 68 1921;
om kväll). Det var stjärnklart ute och nästan fullmåne.
GUSTAFJANSON Äng. 70 (
1967).
[STJÄRN-KLAR.ssg 4]
4) (
tillf.)
bildl.: fullständigt klar (se d. o. 10); jfr sol-klar 3. SJÖBERG Syntaxuppr. 26 1925;
om bevis).
– (
1)
STJÄRN-KLASE.
( stjärn- 1781 osv. stjärne- 1775) (
numera nästan bl. i vitter stil)
oeg. l. bildl.: klase (se
klase, sbst.¹ 3)
av stjärnor; förr äv.: stjärngrupp l. stjärnhop l. stjärnbild o. d. Den Stjerne-klasen, samlingen af flera Himla-ljus, den man kallar: Orion. CARLSSON JCDeGeer 4 (
1775).
Medan julis lilafärgade himmel mörknade och augustis stjärnklasar tändes över byn. LUNDKVIST FlodHav. 35 (
1934).
–
STJÄRN-KLASS.
[STJÄRN-KLASS.ssg 1]
1) (
†)
till 1: klass (se d. o. 6) vartill stjärna l. stjärnor hänförs med avseende på sin ljusstyrka, storleksklass, magnitud; äv.: stjärnbild. WASSENIUS Alm. 1742,
s. 31 (om stjärnbild).
NF (
1891).
[STJÄRN-KLASS.ssg 2]
2) (
numera mindre br.)
till 2 o, om var o. en av de tre (med en till tre stjärnor i stigande skala betecknade) klasser (se klass 5 [STJÄRN-KLASS.ssg 2.c]
c) vari ätliga svampar indelas. CORTIN SvampHb. 198 (
1942).
[STJÄRN-KLASS.ssg 3]
3) till (3,) 3 slutet: klass (se d. o. 5 c) bestående av stjärnor; äv. i utvidgad anv., i fråga om saker av hög kvalité o. d. Stå i stjärnklass, tillhöra eliten l. det bästa o. d., stå i särklass. Swing 1921,
nr 36, s. 4 (
i fråga om sport). Man behöver ju inte stå i stjärnklass för att ha ett och annat att viska åt en stammande amatör.
Ergo 1925,
s. 59.
Detta idealskepp, som stod bland de främsta svenska i stjärnklass. PALMQVIST Oceaner 109 (
1942).
(Matematikläraren var) respekterad och vördad av alla, även av dem som inte stod i någon matematisk stjärnklass.
LundagKron. 3: 137 (
1955).
–
(3, 3 slutet) STJÄRN-KLASSARE. (
mera tillf.)
person som står i stjärnklass (se d. o. 3. IdrBl. 1935,
nr 60, s. 12 (
i pl., om tävlingscyklister).
– (
1)
STJÄRN-KLOK.
( stjärn- 1753–1946. stjärne- 1743) [jfr ä. t. sternklug]
(
numera föga br.)
klok (se d. o. 3) i fråga om stjärnor, stjärnkunnig; i sht i fråga om kunskap i astrologi (jfr stjärna, sbst.¹ ¹ g); särsk. substantiverat (särsk. liktydigt med: astrolog).
NORDENFLYCHT (SVS) 1: 195 (
1743).
Ingen stjärnkloker (skall) wåga sig säja, at himmelens lopp har förebådat det förfärliga djuret, som Tiberströmmen för några år sedan, uti Rom, dödt upkasta- de. BORG Luther 1: 58 (
1753).
ÖSTERGREN 1946;
äv. ss. sbst., om astrolog).
– (
1)
STJÄRN-KLOT.
( stjärn- 1853 osv. stjärne-- 1871 osv.) [jfr t. sternkugel]
(
i sht i vitter stil)
om stjärna; jfr klot, sbst.¹ ² h. BREMER NVerld. 2: 158 (
1853).
–
(3 slutet) STJÄRN-KLUBB.
sport. idrottsklubb med många stjärnor ss. medlemmar l. som fostrat stjärnor. IdrBl. 1924,
nr 60, s. 9.
– (
1,
2)
STJÄRN-KLUBBA.
kulturhist. stridsklubba med klubbhuvud bestående av en med taggar stjärnformigt besatt kula; jfr morgon-stjärna 3. Ymer 1922,
s. 117 (
i fråga om ä. förh. i Peru).
– (
1)
STJÄRN-KLÄDD,
p. adj. (
i vitter stil)
bildl., om himlen: klädd (se kläda 4)med stjärnor, stjärnbeströdd l. dyl. ALMQVIST Herm. 43 (
1833).
–
(2 k) STJÄRN-KNAPP.
på l. till klädesplagg: (prydnads)knapp i form av en stjärna l. försedd med stjärnformigt mönster. Fatab. 1938,
s. 114.
– (
1,
2)
STJÄRN-KNOP.
[efter eng. star knot]
sjöt. knop (se knop, sbst.¹ 1) lagd av tre till sex (vanl. fem) kardeler (se kardel, sbst.¹ 3) i form av en tre- till sexuddig stjärna. MARTINSON Nässl. 299 (
1935).
– (
1)
STJÄRN-KOMPLEX. (
numera bl. mera tillf.)
komplex (se kom- plex, sbst. [STJÄRN-KOMPLEX.ssg 2]
2) av stjärnor, stjärngrupp. Frey 1849,
s. 467.
– (
1)
STJÄRN-KONST.
( stjärn- 1746–1872. stjärne- 1635–1942) [jfr t. sternkunst]
(
numera bl. tillf.)
stjärnkunskap l. stjärnvetenskap; särsk. med syftning på dels astrologi, dels astronomi; jfr -kikar-konst, -tydar-konst o. konst 2, 3 e. Om någen menar, at man skal troo Stiernekonsten eller thet som ther vtaff spås: Han wari förbannat. SCHRODERUS Os. 1: 580 (
1635).
DENS. Modersch. 34 1642;
om astronomi).
Mycket älskade de gamle Stjern-konsten. 1VittAH 1: 17 (
1755).
Detta (människopar) vars framtid ingen stjärne- konst hade kunnat spå. THORÉN Herre 163 (
1942).
–
STJÄRN-KONSTELLATION.
[STJÄRN-KONSTELLATION.ssg 1]
1) till 1, 1 g, i fråga om (ä.) astrologiska föreställningar: konstellation (se d. o. 1) av (stjärnor l.) planeter; äv. konkret: stjärnbild, konstellation (se d. o. 2; jfr -ställning o. stjärne-stånd. TAUBE Ellinor 82 1923;
i bild).
IllSvOrdb. 1955;
om stjärnbild).
Kulturen 1956,
s. 58 (
i fråga om föreställningar På 1400-talet).
[STJÄRN-KONSTELLATION.ssg 2]
2) i bildl. anv. av 1. [STJÄRN-KONSTELLATION.ssg 2.a]
a) om samling av ordensstjärnor som ngn bär; jfr stjärna, sbst.¹
2 b.
GRANQVIST Grev. 1: 230 (
1931).
[STJÄRN-KONSTELLATION.ssg 2.b]
b) om samling av personer som utgör stjärnor (se stjärna, sbst.¹ ³, särsk. 3 slutet). IdrBl. 1924,
nr 55, s. 3 (
i fråga om löpare).
Orkestern var .. en stjärnkonstellation. Orkesterjourn. 1937,
nr 7, s. 17.
–
(3 slutet) STJÄRN-KONSTNÄR ~⁰² l. ~²⁰. konstnär (se d. o. 2) som är en stjärna. SvD(A) 1933,
nr 277, s. 15.
–
STJÄRN-KONUNG l. (i bet.
2 enbart)
-KUNG.
( stjärn- 1817 osv. stjärne-1685–1844) [STJÄRN-KONUNG.ssg 1]
1) (i vitter stil, numera mindre br.) till 1, om solen (tänkt ss. stjärnornas konung). SPEGEL GW 176 (
1685).
RUNEBERG (SVS) 3: 303 (
1844).
[STJÄRN-KONUNG.ssg 2]
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. kulturhist.) till 2 a, om stjärnbärare. 2VittAH 19: 80 (
1836,
1850).
– (
1,
2)
STJÄRN-KOPPLA.
el.-tekn. med avs. på elektrisk(t) ledning, fassystem l. transformator o. d.: koppla medelst stjärnkoppling; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Stjärnkopplad trefaslindning. TT 1897,
M. s. 102.
15 st. stjärnkopplade enfastransformatorer.
Därs. 1904,
V. s. 32. Nu kunna .. de tre lindningarna
(i en växelströmsmaskin) antingen stjärnkopplas, hvilket
(osv.).
ELFVING Starkstr. 78 (
1909).
IngHb. 1: 831 1947;
i p. pf, om fassystem).
– (
1,
2)
STJÄRN-KOPPLING.
[jfr t. sternschattung]
el.-tekn. vid system för elektrisk flerfasström: elektrisk koppling (jfr koppla
1 f) varvid fasströmmarna sammanförs i en nollpunkt (se d. o.
d); Y-koppling; motsatt: deltakoppling, triangelkoppling.
2UB 3: 353 (
1897).
(Vissa växelströmsmotorer görs) omkopplingsbara för start i s. k. stjärnkoppling och för normal gång i s. k. triangelkoppling.
HantvB I. 2: 156 (
1934).
BraBöckLex. (1979).
– (
1)
STJÄRN-KOR.
( stjärne- 1692 osv.) [jfr t. stern(en)chor]
(i högre stil) i sg., bildl., om stjärnorna tänkta ss. en kor (se kor, sbst.¹ 3. ACHRELIUS Jos. B 1 a (
1692).
– (
1,
2)
STJÄRN-KORALL.
[jfr t. sternkoralle, eng. star-coral; korallens grenar har stjärnformigt ordnade rum för polyperna]
(
numera mindre br.)
koralldjur tillhörande underklassen Madreporaria, egentlig korall, stenkorall. LINNÉ Gothl. 281 (
1745).
2SvUppslB (
1953).
–
STJÄRN-KORN.
[STJÄRN-KORN.ssg 1]
1) (
tillf.)
till 1: av stjärna bildad punkt på himlavalvet; jfr korn 6. SANDGREN Furst. 40 (
1962).
[STJÄRN-KORN.ssg 2]
2) [genomskärningen av axet bildar en likformig, sexuddig stjärna]
lant. till 1, 2: kornslaget Hordeum vulgare Lin. (emend. lam.), (äkta) sexradskorn (med seg axspindel). LUNDEQVIST Landtbr. 325 (
1845).
–
STJÄRN-KORS.
[jfr t. sternkreuz (i bet. 2)]
[STJÄRN-KORS.ssg 1]
1) till 1: stjärnkonstellation i form av ett kors (se d. o. I 6). Den södra polens gnistrande stjernkors. BÖTTIGER 4: 85 (
1847,
1869).
[STJÄRN-KORS.ssg 2]
2) till 1, 2: stjärnformigt kors (se d. o. I 7). HIÄRNE 2Anl. 186 1706;
om märke på kroppen åstadkom- met av blixtnedslag).
–
STJÄRN-KRANS.
( stjärn- 1812 osv. stjärne-- 1672 osv.) [STJÄRN-KRANS.ssg 1]
1) (
i vitter stil)
till 1, om krans (se d. o. 4) av stjärnor (särsk. i pl., om himlavalvets alla stjärnor); i fråga om ä. naturvetenskapliga föreställningar äv. om stjärnsfär. Han (dvs. den högsta sfären) löper rund omkring the nedra StierneKrantzar. SPEGEL GW 61 (
1685).
Månen såg jag träda / Upp bland stjernekransar. HEDBORN Minne 18 (
1835).
[STJÄRN-KRANS.ssg 2]
2) (
i vitter stil)
till 1, bildl., motsv. krans 2; jfr 1. Then wärden här så titt medh Seger-Cronor krönt, / Blijr mädh en Stierne-Krans nu aff Gudh sielfuan lönt. LUCI- DOR (SVS) 197 (
1672).
Agardhs namn tillhör stjernkran- sen af våra mest strålande snillen. BÖTTIGER 4: 146 (
1861,
1869).
SthmSlH 2: 262 (
1949).
[STJÄRN-KRANS.ssg 3]
3) till 2, om krans av stjärnformade figurer; särsk. (numera föga br.) om stjärnbaneret. CRUSENSTOLPE Mor. 2: 87 (
1840).
– (
1)
STJÄRN-KRANSAD,
p. adj. (
i vitter stil) särsk.
om kväll: omkransad av stjärnklar himmel. STAGNELIUS (SVS) 3: 346 (
c. 1820).
– (
1)
STJÄRN-KRETS.
( stjärn- c. 1710 osv. stjärne- 1706 osv.) [jfr t. sternkreis (i bet. 1)]
[STJÄRN-KRETS.ssg 1]
1) (
i sht i vitter stil)
stjärnhimmel (se d. o. 1 o. jfr krets, sbst.¹ 4; äv. dels motsv. krets, sbst.¹ ⁴ slutet, dels hyperboliskt (motsv. stjärna, sbst.¹ 1 j); i sht förr äv. om planet- l. solsystem. Så komme wij til Stierne-Kretzens och wårt Christelige Lopps Ändemåhl, nemliga thet Himmelske Wäsendet. LACANDER Gyllen- stierna 46 (1706). Om Gud och Mans försyn de (dvs. kvin- norna) kunna wackert skrifwa, / De kunna dygders pris til stiärnekretsen drifwa. KOLMODIN QvSp. 2: 436 (
1750).
Du hörde / Stjernkretsarna och alla sferer ljuda; / Och såg planeterna med lyssning stanna / Att se Hans (dvs. Guds) uppfarts jubeltåg. JGOXENSTIERNA 4: 252 (
1815).
(Sv.) Stjernkrets .. (fr.) système planétaire ell. solaire. SCHULT- HESS (1885). Fatab. 1938,
s. 96.
[STJÄRN-KRETS.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
stjärngrupp l. stjärnkonstellation (se d. o. 1; äv. i fråga om astrologi, motsv. stjärna, sbst.¹ ¹ g); äv.: stjärnbild. (Sv.) Stjern-krets, (t.) das Gestirn. LIND (
1738).
Lejonets stjern-krets. DENS. (
1749).
Således borde alla, som hafwa et melancholiskt temperament och woro födde under samma stiernekrets eller constellation, kunna prophetera. ALMQUIST InlHelSkr. 516 (
1775).
Framför .. (Wallenstein) låg en med stjärnkretsar överritad tavla. HEIDENSTAM Svensk. 2: 96 (
1919).
– (
1)
STJÄRN-KRONA.
( stjärn- 1810 osv. stjärne- 1673 osv.) (
i högre stil)
mer l. mindre bildl.; särsk. dels om stjärnhimlen (jfr krona, sbst. [STJÄRN-KRONA.ssg 4]
4) , dels om krona (se krona, sbst. 3 c α) av stjärnor l. lysande liksom av stjärnor o. tänkt ss. given åt var o. en av de saliga i himlen. LUCIDOR (SVS) 333 1673;
given åt en död i himlen). Och Svea sitter å sin thron på fjellen, / med stjernekronan omkring gullgult hår.
TEGNÉR (TegnS) 2: 57 (
1811).
Än i stjernekrona / Jag sett dig (dvs. sången) stråla, än förutan prakt / I blåklintskrans du sväfvade på gräset. WIRSÉN NDikt. 252 (
1880).
– (
1,
2)
STJÄRN-KRUT.
[efter t. sternkraut; växtens blommor är stjärnformiga]
(
†)
växten Galium verum Lin.?, gulmåra?; jfr krut, sbst.¹ IERICI Colerus 2: 123 (
c. 1645).
– (
1)
STJÄRN-KRÖNT,
p. adj. ( stjärn- 1827 osv. stjärne- 1829 osv.) (
i vitter stil)
krönt (se kröna 1 c) med stjärnor. Stjernkrönta Nyx! ATTERBOM LÖ 2: 154 (
1827).
–
(2 n) STJÄRN-KULA. (
förr)
ss. lysraket använd ihålig kula (se kula, sbst.³ 1) innehållande stjärnor. KrigVAH 1825,
s. 148.
–
STJÄRN-KULT.
[STJÄRN-KULT.ssg 1]
1) [jfr t. sternenkult]
rel.-hist. till 1: kult (se kult, sbst.²) av en stjärna l. stjärnorna (ss. gudom resp. gudomliga väsen); jfr -dyrkan l. UpplFmT 30: 174 (
1915).
[STJÄRN-KULT.ssg 2]
2) till 3 slutet, bildl.: kult (se kult, sbst.² slutet) av en stjärna l. stjärnor; jfr -dyrkan 2. Swing 1923,
nr 7, s. 2.
– (
1)
STJÄRN-KUNNIG.
( stjärn- c. 1680 osv. stjärne- 1723) kunnig (se d. o. II 2) i fråga om stjärnorna; i sht substantiverat, oftast liktydigt med: astronom (l. astrolog); jfr -klok, -vis. En Stiernkunnig kan för ut se och weta, när förmörkelse skal ske. SPEGEL Pass. 292 (
c. 1680).
De stjernkunnige eller astronomerna. Alm(Sthm) 1842, s. 42. I speglade stjernorna spåddes / kommande glädje och ve af djupt stjernkunniga kvinnor. HEIDENSTAM Vallf. 40 (
1888).
Babyloniernas stjärnkunniga präster hade kommit långt i den astrono- miska observationens konst. ASPELIN TankVäg. 1: 34 (
1958).