STOCK stok⁴, sbst.¹, r. l. m. (i bet. 1 g β m.|ig.); best. -en; pl. -ar (SthmSkotteb. 3: 242 (1524) osv.), efter räkneord i pl. stundom äv. == (SvD(B) 1927, nr 1, s. 5 (i bet. 3) ) ((†) -a ALMQUIST CivLokalförv. 3: 185 (i handl. fr. 1544), MÅNSSON Ört. 196 (1628: Kåålstocka); -e KyrkohÅ 1911, MoA. s. 100 (1585: laathstocke); -er ALMQUIST Civ- Lokalförv. 3: 157 (i handl. fr. 1540), Fatab. 1913, s. 172 (1714: Röste ståcker)); pl. best. -arna (VRP 1686, s. 271 (: Tiggestockarna) osv.) ((†) -anar MEYERSON VapArboga 219 (i handl. fr. 1550: Hiwll stockanar); -arnar Hovför- tärSthm 1686, s. 1140; -erna (-e) NorrlS 10: 111 (1644: muskwete ståckerna), SCHÜCK VittA 2: 451 (i handl. fr. 1667)); förr äv. STOCKA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (ALMQUIST CivLokalförv. 3: 156 (i handl. fr. 1540), Weise 273 (1697)). (stock (-å-, -ch, -chk, -kk) 1522 (: stochoffuer), 1524 osv. stocka 1562 (: trästocka) – 1594 (: schole stoc- kan, best.). stocke, efter prep. 1562. stocker 1528 (i bet. 1 g β). stog c. 1575 (: plogstog) – c. 1675. stohk- i ssg 1558 (: Stohkekneckten). stok 1526 (: winstok) – 1837 (: stokhus). -ståckler, pl. 1632 (: Mutståckier). ståg 1538. ståk 1571 (: Sågeståker, pl.) – 1702 (: ståkhuset)) 1) (nedersta parti l. grenlöst parti av) trädstam; stubbe; avkapad trädstam l. avkapat stycke av trädstam; äv. om (gm bilning l. skrädning o. d.) grovt bearbetad sådan stam osv.: bjälke o. d.; äv. (i sht i Finl.) koll.; jfr 2. Kapa trädet till stockar. Murkna stockar låg överallt i urskogen. 14 fots stockar. Skrädda, obilade stockar. Syll kallas den understa stocken i ett trähus. En spång av några kluvna stockar. Förr användes urholkade stockar som båtar. SthmSkotteb. 3: 242 (1524). Staden skall vttföre af huartt qwarteer fyro stocker till spettalss kyrkiegården. BtÅboH I. 4: 3 (1626). En sågqwarn (har) twenne (rörelseeffekter) i det sågen och stockens framflyttning fordra hwar sin serskilte invention och combination. POLHEM Invent. 4 (1729). Han stod på tom- ten, afqwistade stockarne och .. med bilan skapade dem till fyrkantigt timmer (till ett nytt boningshus). ALMQVIST Grimst. 36 (1839). ÖoL 1852; om kubb ss. underlag för städ). Det är ett tungt slit att hugga stock. MOBERG Sedebetyg 408 (1935). (På) trähusområdet finns det 71 tvåvåningshus i stock, byggda 1910–1927. Hufvudstadsbl. 15/1 1980, s. 9. jfr ALM-, ANKAR-, ASP-, BI-, BJÖRK-, BOK-, BRO-, DRIV-, GRAN-, LÅNG-, NYINGS-, PLANK-, PÅL-, RUND-, RÖT-, SKATTE-, STUBB-, SÅG-, TAK-, TALL-, TIMMER-, TOPP-, TORR-, TRÄ-, TRÄD-, VED-, VÄLTER-STOCK m. fl. – särsk. a) i ordspr. Han lyder hwarken stock eller stork .. (dvs.) Han är geenwördig, och medh ingen tilfredz: Han taar Betzlet medh Tänderna. GRUBB 300 (1665); jfr STORK, sbst.² 1 a. Det räcker hvarken till stock eller vägg. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). b) i jämförelser; i sht med tanke på stockens orörlighet l. livlöshet l. avsaknad av tankar l. känslor o. d. (jfr c β, g β); numera företrädesvis i uttr. sova som en stock. Hennes krop ligger orörligh, såsom en stock. LPETRI 3Post. 68 a (1555). Det finnes et .. slags railleurer, dumma som stockar, hwilka aldrig äro capable til at såya något som smakar af quickhet. Sedolär- Mercur. 2: nr 24, s. 6 (1731). Han är lat som en stock. WESTE (1807). (Slaget) träffade honom över tinningen, och han föll som en stock. ERIKSSON Afr. 171 (1932). (I måndags natt) sov jag som en stock. LUNDQUIST SannMCl. 275 (1965). c) i sg. l. pl., i förb. med sten(ar), i uttr. stock och sten l. stockar och stenar (äv. stock eller sten). Hon bedriffuer horerij medh stock och steen. Jer. 3: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917 sten och trä). At förbanna sig under stockar och stenar (dvs. svära vid stockar o. stenar). IHRE DissJurForm. 15 (1746). (Svinet sprang) ned mot bryggan där det fanns ett tomrum under stockar och stenar. FRIDE- GÅRD Offerrök 30 (1949). – särsk. α)om l. med tanke på nedfallna trädstammar i oländig l. obanad terräng; i sht i uttr. över stock(ar) och sten(ar), betecknande att ngn (i hög fart) färdas fram l. att ngt rör sig i oländig l. obanad terräng; äv. mer l. mindre bildl. (jfr g). Wagn och hästar gå .. öffuer stock och steen. PERICI Musæus 4: 59 b (1582). Wår Vngdom brusar fram såsom en större bäck, / Then öfwer stock och steen faar genom dy och träck. SPEGEL ÅPar. 24 (1711). De poetiska markerne woro icke (på 1700-talet) så odlade som nu för tiden; det geck öfwer backar och berg, öfwer stock och sten, och det war redan en förtjenst att icke stjelpa med Phoebi karét. SKN 1841, s. 201. Det var ras, det var lek öfver stockar och stenar. FRÖDING Guit. 43 (1891). Det bar i väg över stock

[ar]

och sten

[ar]

. SvHandordb. (1966). β) med tanken riktad på stockens livlöshet l. orörlighet l. avsaknad av tankar l. känslor (jfr b); särsk. i hyperboliska uttr.; äv. motsv. b; förr äv. i det bildl. uttr. predika för l. tala till stockar och stenar (jfr g), predika för l. tala till döva öron. Thet nu så wppenbarlighit är, at stock och steen må thet .. begripa. LPETRI DialMess. 139 a (1542). Ey tu grofwe Tylpel, tu äst oförståndigere än stock och steen, efter tu stöter tigh på thesse ord (i evangeliet). CARL IX Bew. E 2 a (1604). Thet förtröt honom .. at han så skulle stå och predika för Stockar och Steenar. Lindner Tijdhfördr. 1 (1641). Det kan ju förarga både stockar och stenar, at se et sådant lefverne, som nu går i svang. ENVALLSSON Niugg 4 (1784). Ack, onkels barm är ej af sten och stock, / Han skulle göra allt, det kan jag finna. RUNEBERG (SVS) 6: 42 (1862). Tala till stockar och stenar. BJÖRKMAN (1889). γ) motsv. d, om l. med syftning på stock (l. träbeläte o. d.) ss. bild av l. symbol för avgud l. helgon o. dyl. o. utgörande föremål för dyrkan l. tillbedjan; ofta övergående i 2. OPETRI 3: 369 (1530). Meenige man öfver heela rijket .. effter hednisk villo dyrkadhe stock och steen (vid templet i Uppsala). LPETRI Kr. 37 (1559). (Ärkebiskopen) wijer klåckor, / Stenar, alta- re, och stockor, / Sälier aflatzbreff (osv.). PRYTZ GI G 2 a (1621). KARSTEN NaturfRel. 63 (1923). d) (i sht i bibeln) om bearbetad stock l. träbeläte föreställande gudomlighet (avgud); ofta övergående i 2; jfr c γ. Hedhninganars hieltar .. bära theras affgudhars stockar, och bidhia then Gudh som them intet hielpa kan. Jes. 45: 20 (Bib. 1541; Bib. 1917 föra sina träbeläten omkring). Mitt folk frågar sin stock till råds och vill hämta besked av sin stav. Hos. 4: 12 (Bib. 1917). e) i namn på lekar; särsk. i uttr. klyva stocken, idrottslek varvid en deltagare ligger på magen, en står på alla fyra med huvudet i den liggandes ryggslut o. två fattar en femte i händer o. fötter på var sin sida samt med honom slår till den på alla fyra stående så han stupar över ända. Det lektes friskt i denna (jul-)halm. Man smusslade läst, tog julbock, kastade kråka, drog rot, klöv stocken och rodde i Tyskland. FOGELQVIST Minn. 20 (1930). (Leken) Rulla stock (består i att) Man lägger sig raklång och rullar i sidled utför en slänt. TILLHAGEN (o. DENCKER) SvFolklek. 1: 94 (1949). f) i utvidgad anv. α) om ngt som liknar l. påminner om en stock; i ssgrna DJUR-, ETTER-, ROM-, ROSEN-, ÄGG-STOCK.

[STOCK.sbst1 1.f.β]

β)

[efter fvn. fyrir innan stokk]

(i skildring av fornnord. förh.) i uttr. inom stock, inom huset, i allt som rörde hushållet. HILDEBRAND Isl. 298 (1883). g) bildl. (jfr c α, β); särsk. == BJÄLKE, sbst.¹ 1 a slutet. Försth tagha stocken aff theres egit ögha och sidhan grandit aff hans grannes. G1R 3: 101 (1526). Om Siön (vid en översvämning i jan. 1682) brutit där igenom (dvs. vid Katwijk), wore hwarken Stubb eller Ståck aff hela Holland qwarblifwit. RelCur. 132 (1682). När i Jerusalem thet (dvs. Urias') dödzfall blef berättadt, / Wardt Davids hierta strax af sit bekymmer lättadt: / Ty nu han vtwäg fann, at giöra saken god, / Tå stocken war vr wägg (dvs. ur väggen), som för i wägen stod. KOLMODIN QvSp. 1: 429 (1732). – särsk. α) (†) heraldisk bjälke (se BJÄLKE, sbst.¹ 1 d); äv. speciellare, om diagonalställt sådant tecken, bastardsträng. RÅLAMB 4: 86 (1690). Tree goola Liljor i blååt Fäldt, ther ibland een röd Stock, icke aldeles uprätt ståendes .. (betyder) Hertige- dömmet Bourbon, Valois och de Dombes. Därs. 93. β) (ngt vard.) ss. nedsättande beteckning på person för att beteckna honom ss. lat l. trög l. dum l. okänslig l. i avsaknad av intellektuell rörlighet o. fantasi l. anpassningsförmåga o. d. O herre iach är en arm syndare och en later stocker til thet gott är. OPETRI 2: 43 (1528). (Du) liuger .. tin gamble stock. MESSENIUS Disa 37 (1611). Up, I stockar! I isklumpar, I tröga, känslolösa sofvare. Up! Vill ingen vakna? RUTSTRÖM Schiller Röfvarb. 113 (1799). Han är en stock, – utan känsla eller hjerta. KNORRING Ståndsp. 3: 92 (1838). VLitt. 1: 510 (1902). jfr FLOTT-, GAP-, KÅL-, LAT-, LÖGN-, MUT-STOCK. 2) del (l. stubbe) av (grov) trädstam (l. annat kortare stamstycke) med viss användning (o. vanl. formad resp. format l. behandlad resp. behandlat för denna användning); äv. allmännare, om bastant stycke trä med viss användning; äv. om timmerstock med speciellare användning (se a, g – m); äv. i utvidgad anv., dels om anordning med sådan träddel ss. dominerande l. viktig (huvud)del, dels om föremål l. anordning av material som ersätter sådan trädel; ofta elliptiskt för ssgr med ordet ss. senare led. MURENIUS AV 291 (1654). Til Watnkonsten (dvs. vattenledningen) äro 80 (ur- borrade) ståckar färdighe. RUDBECK Bref 5 (1662). BAR- CHÆUS LandthHall. 14 1773; om pumpstock). Stocken hvaromkring ett vindspel drejas. WESTE FörslSAOB (c. 1817). Lavettens hufvuddelar (på den franska kanonen) äro: stocken, de begge sidplankorna, axel och hjul, samt rigtmachin. Så väl stock som plankor äro af ek. KrigVAT 1843, s. 350. Manglingen tillgår så, att på den lösa "stoc- ken" eller rullen lindas så hårdt och tätt, som möjligt, antingen ett eller två af de förut hoplagda plaggen. LANG- LET Husm. 612 (1884). WISTRAND NordMAllmog. 23 1909; om sängstock). jfr ANKAR-, AXEL, BAND-, BILL-, BIND-, BOLSTER-, BOTTEN-, BRO-, BÄDD-, BÄNK-, DRILL-, DRIV-, DYNG-, DÖRR-, FLO-, FLÖJEL, FOT-, FÄRG-, GARVAR-, GIST-, GRAN-, GRUND-, HAMMAR-, HAMMEL-, HASPEL-, HJUL-, HJÄRT-, HOV-, HUGG-, KARV-, KIL-, KITT-, KRAN-, KRON-, KVARN-, LAMP-, LAVETT-, LÅNG-, MANGEL-, MIL-, MULL-, NÅL-, ORO-, OX-, PIP-, PLANK-, PLOG-, PRESS-, PUMP-, PÅL-, RAM-, RODER-, RULL-, RÄLS-, RÄT-, RÖST-, RÖT-, SKIFT-, SKIV-, SKJUT-, SKRUV-, SKÄR-, SLAG-, SLIP-, SMED-, SNED-, SNO-, SPEL-, SPRING-, STUP-, SYLL-, SÄNG-, TAK-, TIMMER-, TRÄ-, TRÄD-, TVÄR-, VIND-, VÄGG-, VÄND-STOCK m. fl. – särsk. a) om ankarstock (se d. o. 1. VetAH 1796, s. 3. När stockankaret nått bottnen, lägger sig stocken utmed denna, varvid genom fartygets dragning ena armen tvingas ned i sjöbottnen. NFSportlex. 1: 208 (1938). b) i sht snick. om hyvelstock. BoupptVäxjö (1781). Små amerikanska hyflar med stock af järn. HandlednPedSnick. 48 (1904). HantvB I. 2: 108 (1934). – jfr HYVEL-, OX-HYVEL-STOCK. c) (förr) på l. till armborst l. pilbåge: långsträckt trästycke (med ränna l. dyl. vari pilen lades o.) vari bågen var fäst. COLLAN Kalev. 1: 78 (1864). Armborstet består av båge, stock, sträng, lås och på många armborst fotbygel. ALM VapnH 21 (1927). jfr ARMBORST-, PILBÅGS-STOCK. d) (i sht i fackspr.) Om den av trä förfärdigade huvuddel av ett gevär l. en pistol (l. annat handeldvapen) varpå pipan o. övriga huvuddelar av vapnet är fästa. ArkliR 1545, avd. 1 (1551). Skilrer med Musqueten. Säncker högra Handen uth på Ståcken, så långt neder, som j kunnen utan at röra Pijpan och utan att bocka eller luta eder (osv.). ExInf 1693, s. 3. Haka, Enkelhaka eller Hakebössa, var mindre och lättare (än dubbelhaken), försedd med Stock och Lunta. TÖRNGREN Artill. 2: 4 (1795). Glad i sitt sinne besåg han den nyss svartmålade stocken (på bössan). RUNEBERG (SVS) 3: 38 (1832). SCHREBER v. SCHREEB Lifskvadr. 19 1942; på pistol). jfr BAK-, BÖSS-, FRAM-, GEVÄRS-, HALV-, JÄRN-, KARBIN-, MUSKÖT-, PISTOL-, SNAPPRÖRS-, SVAMPRÖRS-STOCK m. fl. e) (i sht i fackspr.) form (se d. o. II 3) av trä (äv. av metall); i sht om hatt- l. möss- l. perukstock. IERICI Colerus 1: 33 (c. 1645; om hattstock). 1 (gammal) .. Peruk medh Stock. BoupptSthm 1668, s. 1130. 1. st. Bordtäcke sydt på ståck. BoupptVäxjö (1744). BERG Handarb. 100 1874; om mösstock). Varulex. Beklädn. 250 1945; om hattstock). jfr FORM-, HATT-, KALOTT-, KARDUS-, MUFFEL-, MÖSS-STOCK. – särsk. (tillf., vard.) om manslem. Det fordras båd styrka och vighet i kroppen / att sätta den lilla peruken på stocken. 3SAH XLVII. 2: 142 1837; i ett citat från en skabrös 1700- talsvisa, sannol. av Bellman). f) (i sht i fackspr.) noggrant planslipad skiva av hårt träslag varpå träsnitt l. trästick anbringas medelst inskärning l. gravering för mångfaldigande gm tryckningsförfarande; i pl. äv. allmännare, med inbegrepp av kliché(er); äv. i utvidgad anv., dels om det som ingraverats på stämpel, dels om vinjett framställd medelst träsnitt (i ssgn FINAL-STOCK); förr äv. om den utskurna bilden, träsnitt. Three Stocker .. vthskar (Va- lentin kopparstickare), till at tryckia medh vdi Biblietittlerne. AntecknSaml. 146 (1623). Stock kalla Sättarne ofta rent utaf en i träd utskuren teckning, Finalstock, Vignette, Lista o. s. w. Täubel Boktr. 2: 53 (1823). BokbOrdl. (c. 1847; om stämpel, äv. av metall). Träsnitt eller klichéer, gemensamt kallade stockar. NORDIN Boktr. 156 (1881). Larsson har redan afsändt tre stockar till vår Sveaartikel. STRINDBERG Brev 3: 315 (1883). Tapettryckaren klistrade samman (pappers-)arken till våder och tryckte sedan för hand med lösa stockar, en stock för varje färgnyans (på empiretapeterna). KarlJohStil. 55 (1924). Såna där ansik- ten som kunde vara stocken till ett träsnitt. EKMAN Mened. 11 (1979). jfr RUN-, SNITT-, TRÄSNITTS-STOCK. g) (†) == MYNT-STOCK 1. G1R 4: 332 (1527). – jfr MYNT-, PRÄGE-, PRÄGEL-, PRÄGLINGS-STOCK. h) (i fackspr.) om det städ varpå en bleck- l. plåtslagare formar plåten. Een Stycken Ståck (efter guldsmed). BoupptSthm 1676, s. 1424 b, Bil. Underlagen (hos bleckslagaren), hvarpå hammararbetet försiggår, kallas dels stockar (poler-, spann- och driftstock), dels horn och dornar. UB 6: 197 (1874). Som underlag har (bleckslagaren) .. städ, s. k. stockar (poler., spann- och driftstockar m. fl.), med olika formade kanter och horn. HECTOR Husg. 105 (1904). jfr DRIV-, POLER-, RÖR-, SCHVEIF-, SICK-, SPANN-STOCK. i) (i sht förr) om giller för djurfångst bestående av l. innehållande en l. flera stockar, fallstock l. stockfälla o. d.; jfr LÄM 2. HYLTÉN-CAVALLIUS Vär. 2: 59 (i handl. fr. 1626). Mård fånges dels med skjutande och dels med stockar. NORDHOLM Djurf. 41 (1749). SVEDERUS Jagt 191 1831; för fångst av tjäder). Stock eller läm (för björnjakt) består i ett vid gångstig upptimradt giller, täckt med granris och bärande 30 punds tyngd. KÄLLSTRÖM Jagt 204 (1850). SFS 1938, s. 543. jfr BÄVER-, FALL-, FÅGEL, FÄLL-, GILLER-, GRÄVLINGA-, HÅR-, MÅRD-, RÄV-, SKOGS-FÅGELSTOCK m. fl. o. LEKATT-STOCKAR. j) fisk. fiskeredskap (mjärde, tina) förfärdi- gat av en urholkad stock l. (o. numera bl.), i utvidgad anv., av bräder l. flätade vidjor o. d. Ho som tager annans mans krabbe eller hanckesten eller stock (vid ett fiskeläge), böte 3 Marcker. SCHMEDEMAN Just. 587 (1669). (Tinor och mjärdar för nättingfångst) förfärdigas ofta af videkvistar .. och denna variant förekommer åtminstone från Ume älf, där den kallas "kasse" till skillnad från "stocken", som göres af bräder, upp till Kalix (Torne?) älf i norr. EKMAN NorrlJakt 396 (1910). Stock, benämning på nättingtina. SvFiskelex. (1955). jfr NÄTTING-STOCK. k) (förr) om bistock (se d. o. 2; äv. dels om bikupa av annat material (jfr HALM-STOCK), dels om bisvärm hemmahörande i en stock (l. kupa). VarRerV 28 (1538). Stundom skeer at när en Stock hafwer swärrnat, tå (osv.). IERICI Colerus 2: 103 (c. 1645). Den första möda och förrättning en Swärm sig företager, sedan de blifwit satte uti en ny stock, består der uti at bygga sina boo. TRIEWALD Bij 27 (1728). Bien drogo ut på här- nadståg bland blornmor och gräs och kommo åter till stoc- ken, lastade med byte. LÖNNBERG Ragnf 144 (1873). HAGBERG DödGäst. 152 (1937). – jfr AVEL- BI-, HALM-, LIGG-, MAGASIN-, MODER-, SKÖNJE-STOCK. l) (förr) om offerstock; äv. om kassa använd till understöd åt fattiga. Then hielp sorn .. förwerffues på the fattigas wägna, skal leggias vthi een .. stock .. j Sacristion. LPETRI KO 92 a (1561, 1571). Stocken i sakris- tian var .. ett slags kassaskåp, där de åt de fattiga insam- lade penningmedlen förvarades. LEVANDER FattFolk 186 (1934). jfr FATTIG-, HAMN-, HOSPITALS-, KYRK-, OFFER-, SOCKEN-STOCK. m) (förr) om straffredskap bestående av en (kluven) stock l. två plankor o. använd för att hålla ngn fängslad, straffstock; i sht om (kluven) stock l. två plankor (vilkens delar resp. vilka lades mot varandra på längden), förenade medelst gångjärn i ena änden o. med en låsanordning i den andra, i anliggningsytorna försedda med tvärgående, runda hål i vilka delinkventens l. delinkventernas ben (ngn gg äv. armar) fast låstes i sittande (äv. i stående) ställning; oftast om sådant redskap placerat i l. utanför kyrka för exekvering av kyrkligt l. världsligt skamstraff, gapstock, kyrkstock, skamstock. Sitta (äv. ligga l. stå) i stocken. Sätta (äv. kasta) ngn i stocken. Syr 33: 27 (öv. 1536). Stock .. (dvs.) en träästock på foten som i fängelsen och til straf brukas. WALLENIUS Proj. C 7 a (1682). The som .. förhärdeligen förtörna Gud (med eder o. svordomar) .. skola .. med fem Daler Sölfwermyntz Böter plickta, eller sittia twå Söndagar i Stocken. StadgEed. 1687, 1: 3. Swär öfwermage; then skal .. med ris agas .. Sker thet oftare; sättes i stocken wid Kyrkiodören. MB 3: 2 (Lag 1734). DALIN Hist. 2: 414 (1750: kastades). SCHULTZE Ordb. 5028 ( c. 1755: ligger). Christer Schär- beck .. lät sätta Härtigarna (Erik o. Valdemar) med händer och fötter i stockar. LAGERBRING 1Hist. 3: 121 (1776). Vid skolorna fanns (på medeltiden) gemenligen .. ett fängelse samt en stock för att deri innesluta de uppstudsiges fötter. RIETZ SkolvH 46 (1848). Lars i Mossen ska' sitta i stocken för han sköt på galten. STRINDBERG SvÖ 2: 250 (1883). FRÖDING Eftersk. 2: 103 (1892, 1910: stod). MOBERG Rid 277 (1941). I stocken. THOMSON 1972; bok- titel). jfr FOT-, FÅNG-, GAP-, KYRK-, PLIKT-, SKAM-, SKOL-, STRAFF-STOCK. – särsk. α) (numera mindre br.) i mer l. mindre tautologisk förb. med block l. järn. HH XIII. 1: 39 (1562: stocke och blocke). Lyd, eller smidas / skall du, min son, i jern och stock! HEIDENSTAM Vallf 132 (1888). β) i utvidgad anv. α')om skampåle l. spöpåle. Brita. Min bror skall bära ditt skarn till jorden .. Men jag skall följa dig till stocken, när du får ris. STRINDBERG Kronbr. 87 (1902). β') om stockstraffet. När någon diechne bedrifwer nogon skalkhet .. må thet warda straffat med scholanepst, som är proban, stocken, rijs eller ferla. RUDBECKIUS Kyrkiost. 47 (c. 1635). På sockenstäm- man .. (dömdes) till böter och stock, till skampall och nattvardens förlust. RöstRadio 1933, s. 296. γ) mer l. mindre bildl. (Gud) haffuer satt min foot j stocken, och förwarat alla mina wäghar. Job 33: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917 sätter mina fötter i stocken). I verkligheten stod hon i den djävulska gamla stocken. ARONSON Medalj. 99 (1935). n) om stupstock. Kånnan (som bedrivit otukt) skall denne resonn wijsas af by medh mästermannen, kommer hon ähnn ene rese igenn, då schall honn stupas widh stockenn mista öhronn och föruisas stadhenn. 3SthmTb. 6: 97 (1605). (Missdådaren, som skall avrättas, säger:) Jag måste nu på Stundene räckia min Hals på Stocken. FERNANDER Theatr. 118 (1695). HEIDENSTAM NDikt. 158 (1915). o) i utvidgad anv. α) (†) i svarv: patron (se PATRON, sbst.² 2, spännhylsa. DALIN (1854). β) (†) om den inre huvudbyggnaden (manbyggnaden) i en befästning l. ett befäst slott o. d.; äv. om stor (slottsliknande) byggnad i allmänhet. Nähr .. polackarna hade på slottett .. vältradh stycken neder i slottzgraffvan, begoffvo the sigh inn på stocken och bollvärkade portten igen. HH 20: 340 (c. 1640). (Lantmarskalken ville veta) hwad ett sådant huss eller stock (dvs. nya riddarhuset) skulle komma till att kosta. RARP 3: 234 (1642). Besättningen tände .. själf eld på porten och rundelen och drog sig in i Stocken. HALLEN- BERG Hist. 5: 371 (1796). 3) i sht bot. o. trädg. hos vissa örter o. d.: grov (o. förvedad) stam (särsk. jordstam) l. stjälk l. stängel (särsk. dels om kålstock, dels om det stora ax med bananer i klase som bäres av en bananplanta, bananstock); äv. om rotstock; ss. senare led i ssgrna FRÖ-, NEJLIKE-, VIN-STOCK äv. om individ l. planta l. stånd av växt. Spansk Kerfwel .. desz Ståck .. skiuter sigh opp om Wåhren .. är godh till Sallat. RÅLAMB 14: 14 (1690). Effter Michaelis gräfwas the unga stockarna (av ärtskockorna) vp. AHLICH 113 (1722). Utaf kål-hufwuden skrädes bort alla de gröna yttersta bladen och ståcken. WARG 343 (1755). På våren borttages .. jorden (i humlegården) från stockarne, som starkt beskäras, så att (osv.). JUHLIN-DANNFELT 152 (1886). Ymer 1952, s. 173 (om bananstock). jfr FRÖ-, HUMLE-, KÅL-, LÖK-, ROSEN-, ROT-, TULPAN-, VIN-STOCK m. fl. o. DUN-STOCKAR. – särsk. a) trädg. o. lant. i uttr. skjuta stock l. gå l. löpa i stock, utveckla blombärande stjälk. Då (tobaks-)plantorna börja skjuta stock, bör du kupa dem. LfF 1838, s. 369. Större eller mindre benägenhet (hos rotfrukter) att gå upp i stock redan första året. UtsädT 1896, s. 19. Mer eller mindre allmänt förekommer, att de tvååriga rotfrukterna redan första året skjuta blombärande stjälk, "löpa i stock", och sätta frö. LB 2: 408 (1901). b) (tillf.) i uttr. växa på stock, växa i stamform. Han .. stannade framför en rabatt praktfulla fuksior, som växte på stock. HELLSTRÖM Kusk. 144 (1910). 4) om smäckrare (o. kortare) trästycke, stake l. käpp l. pinne l. kavel o. d. 1. Siööbok medh siöökort stock och Kors. BoupptSthm 1676, s. 101 b (om gradstock; se d. o. b). En hwit fahna utan stock. CEDERSTRÖM o. MALMBORG ÄLivrustk. 85 (i handl. fr. 1748). LINDFORS 1824; om laddstock). jfr FOT-, KARV-, KNYPPEL-, LUNT-, LÄSKE-, PACK-, PATRON-, PLANT-, PLUNDER-, PUK-, PUTS-, SKRUV-, SKÄR-, SLAG-, TÄLT- STOCK m. fl. – särsk. a) käpp (ss. redskap); spatserkäpp o. d.; äv. (o. numera bl.) mus. om trumpinne. Ett flamsktt täken ther wppå en Man szom haffuer en Jungfru i fampnen, och en stock wdi wenstra Handen. GripshInvent. 2/5 1548. (Herden) fattade sig een stock och slåår ormen i 100 stycken sönder. UHIÄRNE Vitt. 43 (1668). Stödia sig på ståkken. SCHULTZE Ordb. 5027 (c. 1755). NORDSTRÖM Samh. 2: 259 1840; använd ss. vapen). SAOBArkSakkSvar (1986). b) (†; utom ss. senare led i ssgr) om måttstock (se d. o. 1; särsk. om ett slags alnmått (se d. o. 2) för mätning av tyg; i ssgrna MIL-, MÅTT-STOCK äv. om skala. RÅLAMB 1: 41 (1690). Högstange- lägit är at (täck-)Diket effer stock och vattupass göres väl lutande mot öpna Flodiket. PhysSH 89 (1776). – jfr GRAD-, KALIBER-, METER-, MÅTT-, MÄT-, PEJL-, RUM-, TUM-STOCK. c) (förr) om kvitto på ett för färgning i färgeri inlämnat gods. SAHLIN SkånFärg. 117 (1928). Därs. 210 (betecknat ss. "skånsk benämning"). d) (†) ss. måttsord, betecknande en (likt en käpp o. d. formad) knippa (se KNIPPA, sbst.¹ 1 a) l. dyl. l. Stock Snöreremar (betingar i gränstull) 18 P(enningar). STIERNMAN Com. 2: 234 (1639). 19 Stockar Skiort Knappar, 8 p(a)r på stocken. BoupptSthm 1689, s. 1059 a. 10 stockar Violin strängar. BoupptVäxjö 1773. 5) i vissa bildl. anv. av 1 (o. 2.

[STOCK.sbst1 5.a]

a) ss. förled i ssgr

[ofta med motsvarigheter (l. förebilder) i d., nor. (, mlt.) o. t.]

vilkas senare led är ett adjektiviskt, ngn gg ett substantiviskt ord (urspr. i jämförelse, med bet.: sådan l. sådan som en stock), övergående i adverbiell, allmänt förstärkande bet.: alldeles l. helt (igenom) l. fullständigt o. d.; jfr STOCK-BLIND, -DUM, -LAT m. fl. samt STOCKE-BEST.

[STOCK.sbst1 5.b]

b) (numera bl. mera tillf.) intrusion av eruptiv bergart, vars yta i markplanet understiger 100 km² (o. vanl. är diskordant gentemot sidobergarten); äv. i fråga om malmkroppar o. d.; jfr GÅNG III 2, LAGER, sbst.³ 1 a. Jagh .. förmodar, Gudh hafva här uppenbarat een heel stock af malm. OxBr. 11: 169 (1646). En mäktig aflång Stock af Cristallskärfvig och anskuten Qvarts om någre hundra alnars bredd. TILAS PVetA 1765, s. 78. I utlandet är numera inom grufvebrytningens idkare vanligt att skilja mellan 3:ne slags förekomstsätt hos malmdeposita nemligen gångar, lager och stockar. JernkA 1859, s. 43. (Granitbildningar) kunna .. uppträda .. såväl i form af lagergranit .. som ock .. i form af stockar eller gångar. Fennia XII. 2: 2 (1895). Blötmalmen (i Falu gruva) bildar tillsammans med svavelkis ett antal stora stockar. LINDROTH Gruvbrytn. 1: 17 (1955). jfr APATIT-, GRANIT-, LAGER-, MALM-, SALT-STOCK m. fl. c) kortsp. om den hög av på spelbordet (hos en av deltagarna) liggande kort varifrån spelaren under spelet drar kort l. varpå han lägger de kort som (t. v.) utgår ur spelet; jfr TALONG Det öfversta kortet .. lägges öppet under de öfrige (Stocken eller Talon). ReglKortsp. 2: 39 (1809). (Varje spelare) gifver sig .. nedifrån af sin talon 7 kort, osedda, och det öfversta af dessa uppvändes och bildar med de 6 andra den så kallade stocken, hvilken man lägger bredvid sig på bordet. LUNDEQUIST KonstSpel. 3: 76 (1849). CRONSJÖ 100pat. 182 (1968). d) (förr) i fråga om beredning av sulfitmassa, om det långsträckta, vertikalt o. centralt placerade valvet i ett slags kisugn (etageugn), kungsaxel. TNCPubl 29: 37 (1958). e) (†) om människas bål. SCHRODERUS Os. 1: 614 (1635). f) (†) om vart o. ett av de distrikt vari en stads kvarter i administrativt l. judiciellt avseende var indelade, rote (se ROTE, sbst.¹ 2. HÜLPHERS SvStäd. 2: 4 (1783). g) om bergknalle; i ssgn BERG-STOCK.

[STOCK.sbst1 5.h]

h) (mera tillf.) om murad skorsten; i ssgrna MUR-, RÖK-, SKORSTENS-STOCK o. elliptiskt för des- sa. HbSkorstFej 4: 7 (1949). i) (numera föga br.) om trappspindel. 2NF 8: 1312 (1908). jfr TRAPP-STOCK. 6) (†) i hus: våning, etage; äv. om lokal använd för visst ändamål (i ssgn BRYGG-STOCK). Lättelighen skola (de) lära kenna .. sin Granna, efner som dhe vthi een Stock, och såsom Wegg wedh Wegg medh hwar andra ähre boendes. SthmStadsord. 1: 162 (1661). 7) (föga br.) elliptiskt för: stocknota. 2NF 28: 36 (1918). 8) i sht ekon. o. handel. om hela l. det huvudsakliga l. väsentliga l. grundläggande (l. ursprungliga) beståndet l. om hela osv. mängden av ngt (l. ngra; se b, c) som finnes ngnstädes (t. ex. inom ett land l. i en bransch l. ett företag) vid en viss tidpunkt o. betraktat (betraktad) ss. en fond l. ett förråd varav man kan ta o. använda (i sht köpa o. sälja); i sht om den i omlopp på marknaden varande mängden av ngt; äv. i uttr. i stock, i lager. Den allmänna ståcken af pensioner. 2RARP 15: 692 (1747). I de kyrkliga hemmanen fick hon (dvs. kronan på G. I:s tid) .. ett skatteobjekt lika användbart som den gamla stocken af skatte- och kronogods. FORSSELL Hist. 1: 229 (1869). Nationalgalleriet (i Lon- don) är jämförelsevis ungt. År 1823 inköptes den första stocken af 38 målningar. NordT 1886, s. 350. Förfrågning- ar förekomma på särskilda specifikationer (av trävaror) .. men mera sällan på vanliga i stock förekommande partier. SD(L) 1895, nr 244 s. 14. Stocken av obetalda räkningar var .. betydande. SAXON Handelsb. 120 (1932). SvAf- färslex. (1948). jfr MODELL-, ORDER-, TIDSKRIFTSSTOCK. – särsk.

[STOCK.sbst1 8.a]

a) i sht bankv. om hela mängden l. summan av de (i ett land l. i en juridisk persons ägo befintliga,) i omlopp varande penningmedlen l. sedlarna l. aktierna l. statsobligationerna o. d.; i sht ss. senare led i ssgr; förr äv. ss. beteckning på bokföringskonto för bestånd av ngt. WIDEGREN 1788; äv. om penningstock). Huru stor skall då den ståc- ken af godt mynt bli, som mäktar sätta oss i bättre för- svsrs-stånd, än wi fordom ägde af wårt ymniga folk. BLIX SvFinance 145 (1797). JernkA 1835, s. 148 (om konto). Hos oss betyder stock eller penningestock hela massan af utelöpande papperspenningar. GYNTHER ConvHlex. (1848). Stock, (dvs.) summan af en stats utelöpande statsobliga- tioner. SMEDMAN Kont. 7: 81 (1874). Man fick hela stoc- ken till ett pris under pari. SvHandordb. (1966). – jfr AKTIE-, PENNING-, RÖRELSE-, SEDEL-, SILVER-, SPEL- STOCK. b) i fråga om personer. (Lehnberg) hade uti sin konversation all gravité af Akademiens gamla stock af oss Rosensteinianer. SCHRÖDERHEIM (1790) hos SYLWAN Kellgren 163. VetAH 20: 254 1799; om folkstock). Ätter- nas ständigt växlande stock. FAHLBECK Ad. 2: IV (1902). Vår fasta stock (av medlemmar i S:t Knuts Gille), de besutna Lundaborgarna. FLENSBURG (o. COLLIN) 63 (1907, 1915). jfr ARBETAR-, ARBETS-, FOLK-, PRENUMERANT-STOCK. c) (i fackspr.) i fråga om djur; i fråga om husdjur: besättning (se d. o. 2 b β slutet) l. stam (se STAM, sbst.³ II ¹⁰). I skogen hade en gång till och med funnits en stock vildsvin, som nu var utdöd. LINDSTRÖM Blåst. 117 (1928). Ännu 1907 höll man (i Norge) .. 23 % av landets hela stock av mjölkkor vid sätrarne. SvGeogrÅb. 1929, s. 178. Gårdens hela stock av nötbo- skap. SvHandordb. (1966). jfr BOSKAPS-, DJUR-, FISK-, FÅR-, HÄST-, KORALL-, KREATURS-, NÖTKREATURS-, POLYP-, REN-STOCK. d) om fullständig samling av uppgifter rö- rande ngt; i ssgn HANDELS-STOCK.

Ssgr:

A

:

– STOCK-AL,

se -årder.

– (1, 2) STOCK-AMBOLT [FIle:S12001]

[jfr ä. d. stokambolt, t stockamboss, eng. stock-anvil]

(†)

städ bestående av en stock l. med rund yta (liknande en stocks), använt vid drivning (se driva, v.² ²¹ a); jfr -bänk 2 o. stock, sbst.¹ 2 h. BoupptSthm 1677. s. 490 a, Bil. (efter kopparslagare). Därs. 1679, s. 388 a, Bil. (efter kopparslagare).