–
stormhärdighet ,
r. l. f. särsk.
(i sht skogsv.) till -härdig 1. SkogsvT 1904,
s. 13 (
i fråga om gran).
–
STORM-HÄRJAD p. adj. härjad (se
härja 3 b) av storm.
HEDBERG Gunnarsson Fost. 158 (
1919;
om fura).
RiksdP 1954 B, 2 K
nr 1, s. 10 (
om skogar).
–
STORM-HÄRJNING jfr härjning 2 o. -härjad. SkogsvT 1903,
s. 43.
–
STORM-HÄTTA.
[STORM-HÄTTA.ssg 1]
1) (
mindre br.)
hätta (se hätta, sbst. 1, 1 a) att bäras som skydd mot blåst o. oväder. SvKulturb. 11–12: 294 (
1932).
[STORM-HÄTTA.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
stormhatt (se d. o. 3); jfr hätta sbst., 2 c α. NormFört. 29 (
1894;
om växten Aconitum napellus Lin.).
HantvB I. 3.
1: 141 (
1935;
om släktet Aconitum Lin.).
LAURENT-TÄCKHOLM o. STENLID BlomstLex. 12 (
1946).
–
STORM-HÖG.
om havsvåg: ovanligt hög (o. uppkom men gm att havsvind med stormstyrka ökat på vågornas höjd). Ett oväder bröt ut med stormhöga vågor. LINDQVIST Sprakfål. 42 (
1943).
–
(I 5) STORM-HÖJD. (
†)
höjd över terrängen hos fästningsmur l. befäst ningsverk o. d., tillräcklig för att försvåra l. eventuellt omöjliggöra stormning. Denna ypperligt belägna sjöföstning (dvs. Karlsten) har .. några brister, bland hvi'ka förnämligast må nämnas murarnes otillräck liga stormhöjd på somliga ställen. KrigVAH 1842,
s. 47.
SCHULTHESS (
1885).
–
STORM-IL jfr il sbst.², 1; äv. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr storm sbst.¹, I 2). (Med sin kristna tro har man) måst wärja sig emot desza (djävulens) storm-ilar och wattu-böljor. BORG Luther 2: 812 (
1753).
Stormilarne slå med stelnade skurar mot rutan. RUNEBERG (SVS) 3: 128 (
1836).
MOBERG Utvandr. 177 (
1949; i
eg. anv.).
–
STORM-ILING (
numera bl. i vissa trakter)
jfr iling 1; äv. i jämförelse. Fienden rusade med al Macht til Storms, såsom en förskräckelig Stormiling. DRYSELIUS Måne 88 (
1694).
VDAkt. 1760,
nr 210.
–
STORM-ILNING. (
numera bl. i vissa trakter)
jfr ilning, sbst.² 1. LINNERHIELM 1Br. 77 (
1788,
1797).
–
(I 5) STORM-INFANTERI.
mil. lättrörligt (, specialtränat o. specialutrustat) infanteri att sättas in vid stormanfall.
LD 1960,
nr 115, s. 1. –
STORM-JAGAD p. adj. (i vitter stil) särsk. om snabbt farande moln(massor) l. (havs- l. sjö)våg: jagad av stormen. Stormjagade moln. LAGERLÖF Berl. 2: 101 (
1891).
På klippiga skär till is blef allt, / som sköljdes af stormjagad våg. SMITH Högr. 34 (
1902).
–
(I 5 e) STORM-JAN. (
numera föga br.)
spelt. i brädspel, om jan (se d. o. 2 a) som erhållits gm forcerat offensivt spel; jfr spräng-jan 2. Düben Talism. 6: 62 (1818). Storm-Jan göres, när det spelas utan Junker. LINDSKOG Spelb. 307 (
1847).
–
STORM-JÄRN.
[STORM-JÄRN.ssg 1]
1) byggn. om stång o. d. av järn lagd tvärs över (stor) fönsterruta (med blyinfattningar) i kyrka o. d. för att stadga o. för stärka rutan (o. framför allt uppta det tryck denna utsätts för när hård vind ligger på); äv. om sådan stång i drivbänksfönster o. d. för att förstärka o. utgöra stöd för skyddsmattor o. d.; jfr -stång 1 o. -ten. (Ett) stormjern på hwartdera fönstret. VDAkt. 1716, Syneprot. F III 7.
HbTrädg. 1: 111 (
1872;
i drivbänksfönster).
BOIERTH Drivb. 20 (
1918;
i drivbänksfönster).
[STORM-JÄRN.ssg 2]
2) == -stäng 2. NERÉN (
1930).
–
(I 5) STORM-JÄRNKULA. (
†)
jfr -bjälke o. -fyrboll. HEDBERG Artill. 241 (
i handl. fr. 1568).
–
STORM-JÄTTE jätte tänkt ss. framkal lande storm l. rådande över stormen; i sht äv. (i vitter stil) oeg., ss. personifiering av stormen. När Stormjätten fram öfver fjällarna kör, / den fjettrade Lokes suckar hon hör.
LING As. 282 (
1833).
Mot norr mörknar synkretsen af snö- och hagelbyar öfver frost- och stormjättarnes framryckande massor. RYDBERG Gudas. 194 (1887).
–
STORM-JÄTTINNA (
i sht i vitter stil)
jfr -jätte. RYDBERG Myt. 1: 179 (
1886).
–
(I 5) STORM-KANON.
[jfr t. sturmkanone]
mil. jfr -artilleri; i sht om (under andra världskriget införd) pansarvärnskanon monterad på terränggående pansrat fordon. 2SvUppslB 2: 439 (
1947).
Ssgr (mil.):
–
stormkanon-förband.
Armésold. 36 (
1962).
–
STORM-KAPPA remsa l. bälte o. d. av skog som skyddar för storm; särsk. (skogsv.) om (i sht vid avverkning kvarlämnad) remsa l. kant av skog som ger bakomvarande hygge l. bestånd stormskydd; i sht förr äv.: bälte (av avsevärd omfattning) l. region av skog som ger (kakomva rande område(n)) skydd mot storm l. hårda vindar; jfr kappa sbst.¹, 2. STRÖM Skogsh. 139 (
1830;
kvarlämnad).
En god plantering af träd, en s. k. stormkappa. SDS 1870,
nr 202, s. 3.
Angelägenheten att icke äfventyra förlusten af det skydd skogarne i lappmarken, såsom en naturlig stormkappa, nu lemna mot .. fjellvindarne, gör det .. till en nödvändighet att .. söka bevara dessa skogar från förstörelse. BetSkogsförhNorrl. 1870,
s. 183.
TNCPubl. 43: 102 (
1969).
–
STORM-KARTA meteor. kar ta över förekomst av stormar o. stormars rörel ser o. d. SvLoF 185 (
1901).
–
STORM-KAST kast (se kast, sbst.⁴ III 3) som storm(en) gör; i sht konkretare, med tanke på den i rörelse satta luften i vind kast l. kastby under storm l. med stormstyrka, stormby. (De häftiga vinterregnen i Palestina) afsköljer mullen ned till klippan. Tillika infalla stormkast, som sätta ortens bygnader i fara. ÖDMANN StrFörs. 1: 185 (
1799).
Sjöfarare förfäkta att Vättern är en nyckfull sjö med häftiga stormkast och elak böljegång. TurÅ 1938,
s. 118.
–
STORM-KATASTROF katastrof (se d. o. 3) förorsa kad av storm. DE GEER SvNatRiked. 1: 76 (
1946).
–
(I 5) STORM-KED. (
†)
kedja till kedjelod; anträffat bl. koll.; jfr -kedja. Storm-ked om 30 famnar a 24 öre famnen. STIERNMAN Com. 4: 541 (
1683).
–
(I 5) STORM-KLOCKA.
( storm- 1593 osv. storme- 1622) [fsv. stormklokka; jfr mlt. stormklocke, t. sturmglokke]
[STORM-KLOCKA.ssg 1]
1) (
numera bl. i skildring av ä. förh.) (torn)klocka använd för att slå larm l. (slå larm o.) kalla till samling vid fientligt (storm)anfall l. ofred l. revolution l. brand o. d.
Stormklockan l. stormklockorna ringer l. ljuder. Ringa i l. med, äv. klämta med l. slå i, i sht förr äv. (utan prep.) ringa l. röra stormklockan l. stormklockorna. RA I. 3: 180 (
1593).
När thet ringdes om morgonen vthi Stormklockorna, tå skulle hwar och en wara färdigh til at löpa til slottet. PETREIUS Beskr. 2:172 (
1614).
LittT 1796,
s. 420 (:
rörde Stormklockorna). NORDFOESS (
1805: Ringa med stormklockan).
WESTE FörslSAOB (
1817: Klämta med stormklockan).
Från hwarje kyrktorn hördes stormklockorna. FRYXELL Ber. 6: 343 (
1833).
Överallt ringde stormklockorna till tecken på att ofred rådde. ÖSTERGREN (
1947).
Då storm klockan kallade till kamp mot branden. Dens. Länsman nens fogde blev ihjälslagen av åtta borgare, sedan dessa först ringt i stormklockan. HallHist. 1: 403 (
1954).
[STORM-KLOCKA.ssg 2]
2) i mer l. mindre bildl. anv. av
1; särsk. i uttr.
ringa i stormklockan, väcka upp o. varna för hotande
fara o. d. RYDQVIST i 2SAH 12: 429 (
1827).
(På ungdomen) verkade krigsryktet såsom en stormklocka. GEIJER II. 5: 56 (
1838).
Bland de storordigaste talarne (på riddar huset under riksdagen 1760) utmärkte sig kaptenen vid flottan J. L. Hammarhjelm, som dag efter dag ringde i stormklockan. MALMSTRÖM Hist. 5: 16 (
1877).
(Litteratu ren blev) demokratisk, stundom socialistisk .. en storm klocka som bjöd uppbrott till ett heligt krig. HÖGLUND Branting 1: 50 (
1928).
[STORM-KLOCKA.ssg 2.slutet]
särsk. (
†)
i vissa uttr. a) höra stormklockan röras, märka tendens till oro l. ofred l. uppror o. d. I Holland hörer man stormklockan röras; men i Engeland raisoneras fogeligen nog. BARK Bref 2: 156 (
1706).
b) gjuta stormklockor mot var annan, uppamma o. underhålla split o. kiv sinsemellan. Icke giuta Stormeklåcker emoot hwar annan.
PJANGERMANNUS Tröstskr. F 1 b (
1622).
[STORM-KLOCKA.ssg 3]
3) [specialanv. av 2]
i sg. best., ss. namn på en av Stockholms socialdemokratiska ungdomsklubbar
1908 grun dad tidning, sedan
1917 organ för vänstersocia listiska ungdomsförbundet o. från
1921 organ för Sveriges kommunistiska ungdomsförbund; i sht förr äv. i pl. om de s. k. ungdemokraterna. Stormklockan. (
1908;
titel på tidning).
HÖGLUND Branting 1: 478 (
1928;
i pl. best.).
SPÅNGBERG BanbrHövd. 172 (
1939;
om tidningen).
Ssgr:
–
stormklocks-klang l.
stormklocke-klang. (
i vitter stil)
till -klocka 1: klang av stormklocka. LINDQVIST FinLyr. 1: 97 (
1926).
–
stormklocks-socialism. (
mera tillf.)
till -klocka 3: den typ av socia lism som förfäktades i Stormklockan. SPÅNGBERG BanbrHövd. 180 (
1939).
–
(I 5) STORM-KLUBBA, äv.
KLUBB? (-klubba 1673–1828. -klubbar, pl. 1672 (möjl. felaktigt för -klubbor)) (
†)
om vid stormning använt, mer l. mindre klubbformat vapen l. klubbformad fyrpil l. dyl., omvecklat (omvecklad) med brännbara, i beck l. dyl. doppade ämnen, vilket (vilken) sköts l. kastades mot fienden.
LUCIDOR (SVS) 247 (
1672). När Fienden skiöt uth Eldkulor ok Granater, / Storm Klubbor, giftig Rök. Därs.
351 (
1673).
Man förde spiut, liar, stormklubbor på wallarna och utanwärcken (i Riga). NORDBERG C12 1: 71 (
1740).
HEINRICH (
1828).
–
STORM-KLYVARE sjöt. jfr
-segel.
RÖDING 1: 870 (
1794).
Jakter na förde 2- à 3-refvadt storsegel och stormklyfvare. GHT 1896,
nr 169, s. 2.
–
STORM-KNÄCKT p. adj. knäckt (se
knäcka, v.¹
II 1) av storm(en); särsk. om träd.
TurÅ 1905,
s. 177.
–
(II) STORM-KOKA. (
ngt vard.)
koka "våldsamt" o. bubblande, koka mycket häftigt. THULIN Boo ÄvTid. 125 (
1932).
–
( I 5) STORM-KOLONN.
[jfr t sturmkolonne]
(
förr)
mil. kolonn (se d. o. 2 a) som utför (den avgörande l. initiala inbryt ningen vid) stormning (av fientlig ställning l. befästning o. d.) l. stormanfall. MANKELL Fältsl. 749 (
1859).
särsk. (ngt oeg.) i fråga om människo massa som vid upplopp stormar en byggnad o. d.
LUNDEGÅRD Stormf 41 (
1893).
–
STORM-KOMPASS (
†)
[jfr nl. stormkompas]
om styrkompass (med tanke på att den i kompasskålens botten försetts med rörelse dämpande tyngd(er) för att fungera (i kardanupphängning) äv. i kraftig sjögång). Stormkompas sen skiljer sig från styrkompassen blott derigenom, att dosan är betydligt längre och nedtill belagd med bly för att göra hennes rörelser långsammare. UB 7: 452 (
1875).
–
(I 5) STORM-KORG. (
†)
korg indränkt med beck l. annat lättantändligt ämne använd som brand projektil vid stormning. (Fienden kastade) Granater, Fyrkuhlor .. Storm korger och stoor Steen. HSH 28: 158 (
1658).
–
(I 5 e β γ') STORM-KORT.
kortsp. i fråga om kortspel: synnerligen fördelaktigt kort (som ger möjlighet att spela offensivt).
LUNDGREN Koppel AuktBr. 111 (
1923).
–
(I 4, 5) STORM-KRAGE. (
†)
(del av) rustning som skyddar halsen; anträffat bl. ss. heraldisk term; jfr krage 2 a. UGGLA Herald. 140 (
1746).
MÖLLER (
1807).
–
(I 5) STORM-KRANS.
( storm- 1563 osv. storme- 1563. storms- 1563) [jfr t sturmkrantz]
[STORM-KRANS.ssg 1]
1) (förr) om handkastat, vid stormning (av de an fallande l. försvararna) använt ringformigt an tändningsredskap med en med beck o. d. in dränkt behållare med brandsats (äv. i kombina tion med mordslag l. granater); äv. om liknande brandprojektil (skjuten med mörsare o. d.); jfr
-kula o.
beck-,
fyr-krans. Är kommit till
11 store stormkranntzer 89 tierukranntzer och till
5 fyrebollar Tiera – 2
t(un)nor.
ArkliR 1563, avd. 22. Under sjelfva stormen
(av fästningen) mottogos de anfallande med ha gelskott ur Stormstycken, stormkransar, stenar med mera, som från muren nedkastades på de stormande.
2VittAH 3: 413 (
1788,
1793).
JAKOBSSON ArtillK12Tid. 229 (
1943).
[STORM-KRANS.ssg 2]
2) (
†)
murkrona (se d. o. 1). SvMerc. 3: 501 (
1757).
Ssgr (till 1; †):
–
STORM-KRINGBRUSAD ~⁰²⁰,
p. adj. (i vitter stil)
kringbru sad av stormen. JOHANSSON HomOd. 9: 400 (
1844).
–
STORM-KRINGDRIVEN ~⁰²⁰,
p. adj. (i vitter stil)
kringdriven (se kring-driva 2 a) (på havet) av storm. JOHANSSON HomOd. 8: 14 (
1842,
1844).
–
(I 5) STORM-KRONA. (
†)
murkrona (se d. o. 1). WIKFORSS 2: 710 (
1804).
NORDFORSS (
1805).
–
STORM-KRÖKT krökt av stormen. BRUNIUS Resa 1838 5 (
1839;
om träd).
–
(I 5) STORM-KULA. (
†)
fyrboll. ArkliR 1565, avd.
21 (
1570).
HOLMBERG Artill. 3: 190 (
1883;
om förh. på 1500-talet).
–
STORM-KUST kust hemsökt av stormar. Phosph. 1810,
s. 281.
–
(II) STORM-KÄR. (
ngt vard.)
oerhört l. mycket häftigt förälskad (i ngn); jfr kär II 1 c. CARLÉN Köpm. 1: 147 (
1860).
–
STORM-KÖK portabel kokapparat i robust utförande vars vär mekälla är en brinnande låga o. som är så konstruerad att lågan inte (lätt) slocknar i hård vind; jfr kök 3. IAllväd. 1954,
nr 4, s. 23.
Turist 1970,
nr 1, s. 8.
–
STORM-LADDAD p. adj. laddad (se ladda, v. 2 b (o. 4 b)) med storm; äv. i bildl. anv. (jfr storm, sbst.¹ I 2). Gråsvarta, stormladdade moln hade seglat upp från havet. JANSON Vänsk. 48 (
1925).
När jag första gång en besökte Kislovodsk, var luften stormladdad, trots det vackra högsommarvädret. Man märkte, att något betydel sefullt var i görningen. JOHNSSON Essad Kauk. 206 (1931).
–
STORM-LAMPA om lampa i robust utförande vars ljuskälla är en brinnande låga o. som med avseende på lampglas o. d. är så konstruerad att dess ljus inte (lätt) släcks ut i hård vind; jfr -lanterna o. -lykta. FRIDNER Idriess AustrDjung. 81 (1938).
–
STORM-LANTERNA jfr lanterna 1 o. -lampa. FORSS VindBläs. 219 (
1942).
–
(I 4, 5) STORM-LARM. särsk.(
†)
: larm (se d. o. 7) som uppstår vid strid. Aldrig .. i förbistrade Ares' / Stormlarm, nånsin jag (dvs. skölden) svek Kleitos' förhärjande arm. TRANÉR Anakr. 227 (
1833).
–
STORM-LEDARE ~²⁰⁰,
m.; best. -en; pl. =. [senare leden san nol. ombildning av lejdare, sbst.³ gm påverkan av ledare (se d. o. 9)]
(
numera föga br.)
== -lejdare. FFS 1920,
s. 635.
Därs. 1924,
s. 311.
–
STORM-LEDER n.; pl. =. (storm- 1566–1796. storme- 1566) [jfr ä. d.
stormledder, stormstege; sannol. av ett icke anträffat (m)lt.
stormled(d)er, motsv. t.
sturmleiter: se
-lejdare]
(
†)
[STORM-LEDER.ssg 1]
1) till I 1, 5, = lejdare. PIHLSTRÖM SkeppAflöpn. 1: 4 (
1796).
[STORM-LEDER.ssg 2]
2) till I 5: vid stormning använd repstege. BtFinlH 4: 328 (
1566).
ADLERSPARRE HSaml. 2: 86 (
i handl. fr. 1566).
–
STORM-LEJDARE.
[jfr d. stormlejder: jfr äv. nl. stormladder, t. sturmleiter, båda dels: utombords använd lejdare, dels o. urspr.: repstege använd vid stormning (jfr -leder 2); anv. om lejdare (delvis) uppkommen under anslutning av förle den till bet. I 1 hos storm, sbst.¹, o. av efterleden till sjötermen lejdare. Jfr -ledare, -leder]
sjöt. lejdare; i sht om lejdare fäst i vaterbom (l. i akter) (o. huvudsakligen använd i hårt väder); äv. (o. nu mera bl.): lejdare för lots, lotslejdare. EKBOHRN NautOrdb. (
1840;
om lotslejdare).
Stormlejdare, (dvs.) repstege, som hänges öfver skeppssidan. UB 7: 359 (
1874).
SFS 1952,
s. 1229 (
om lotslejdare).
–
(I 5) STORM-LIE.
[jfr t. sturmense]
(
om ä. förh.,
numera föga br.)
om lie (med nedåtriktat blad) använd ss. vapen av fäst ningsförsvarare o. d.; äv. om lieblad (l. lie) an bringat (l. anbringad) i bröstvärn o. dyl. ss. stormhinder; jfr -skära o. strids-lie. Jagh läth .. repa rera alla Batterierne, och rätta Stormbalckarne .. sampt alla Storm Lijar.. som i Confusion komne woro, i ordning satte. CGSKYTTE (1705) i KKD 11: 250.
ALM BlVap. 168 (
1932;
i anslutning till ä. källor).
–
STORM-LIK lik (se lik, adj. [STORM-LIK.ssg 2]
2) en storm; särsk. (
i vitter stil)
i fråga om annat än vind l. sjögång l. dyl. (jfr
storm sbst.¹,
I 2). Ej mindre stormlikt kastades Hans
(dvs. den i Guds stridsvo;gn segerrikt framdragande Messias) pilar / Ifrån de fy ras
(dvs. de fyra väsendenas) fyradubbla ögon, / .. Hvart öga / Sköt blixt och sände fort en vådlig ljungeld.
JGOXENSTIERNA 4: 224 (
1815).
Ett stormlikt sorl af harm. DENS. 5: 161 (1817). Ut sig drogo de berserkar tolf, /.. med elgspannen stormlikt de ilade bort. LING Tirf. 1: 73 (
1836).
(Vi) gingo .. rakt emot vinden, hvilken nu blåste med stormlik häftighet BESKOW Res. 25 (
1861).
Hårt, stormlikt kunde han slå. ULLMAN Ros. 13 (
1921).
–
STORM-LINJE.
[STORM-LINJE.ssg 1]
1) (
†)
till I 1: linje (se d. o. 1 c) ut huggen i skog så att vinden kan blåsa igenom varigm kantträden härdas o. görs stormfasta. CNATTINGIUS 155 (
1878,
1894).
[STORM-LINJE.ssg 2]
2) [jfr t. sturmlinie]
mil. till I 5; i sht förr särsk.: linje (se d. o. 3 b α, β) utförande stormning l. stormanfall. Bortom floden ligger en rad brända hus mellan knotiga enstaka träd. Där gå stormlinjerna fram. BERG Krig. 132 (
1915).
KrigVAT 1921,
s. 83.
–
STORM-LIST (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) [STORM-LIST.ssg 1]
1) list (se list, sbst.² [STORM-LIST.ssg 3]
3) fastsatt i rät vinkel mot den in mot taket vettande övre kan ten av vindskiva på ett sådant sätt att listen skjuter in över taktäckningen o. håller kvar te gelpannor l. halm l. dyl. på taket vid hård vind. VDAkt. 14/9 1894, Syneprot. [STORM-LIST.ssg 2]
2) (föga br.) list (se list, sbst.² [STORM-LIST.ssg 3]
3) för servisens kvarhållande vid sjögång; jfr slinger-bräda 1 o. slinger-kant. EHRENMARK HalvfrÅr 127 (
1979).
–
(II) STORM-LJUGA. ljuga synnerli gen grovt, storljuga.
FALK Krigarl. 59 (
1892).
–
(I 5) STORM-LOPP.
[jfr t. sturmlauf]
(
numera mindre br.)
stormanlopp; ofta i oeg. l. bildl. anv. (jfr storm sbst.¹, I 5 e), äv. [med viss anslutning till
storma 6]
(
1878).
Alla kommo på benen, uppe och nere. De sprungo redan i stormlopp öfver gården. KARLFELDT Bang Tine 110 (
1902).
Tyskarna hade under ett sex veckors oavbrutet segerrikt stormlopp trängt fram till Paris. STEFFEN Krig 1: 45 (
1914).
Man erinre sig turkarnas stora misslyckade stormlopp mot Wien 1683. NYBERG i
3SAH LXII. 2: 45 (
1951).
–
STORM-LUCKA.
[STORM-LUCKA.ssg 1]
1) sjöt. till I 1: lucka (se lucka, sbst.² 1) vilken placeras över fartygsventil l. kajutfönster o. tillsluts vat tentätt (som skydd vid hård vind o. grov sjögång); jfr -port 2. WIDEGREN (
1788).
[STORM-LUCKA.ssg 2]
2) (
förr)
till I 1: lucka (se lucka, sbst.² 1) (av bräder) i väderkvarnsvinges brädbeklädnad nära axeln (vilken avlägsnades vid mycket vind då vingen revades). IllSvOrdb. (
1955).
[STORM-LUCKA.ssg 3]
3) (
i sht i fackspr.)
till I 1, om lucka (se lucka, sbst.² 1 a) i skibord (se d. o. 2) l. utgörande (del av) skibord, som är monterad i fördämningsbyggnads vägg o. genom vilken (vid högt vattenstånd orsakat av storm l. storm flod o. d.) överflödsvatten kan avledas l. vilken kan tjäna som extra skydd mot anstormande vattenmassor, utskovslucka. SPF 1841,
s. 314.
Därs. 1848,
s. 228.
[STORM-LUCKA.ssg 4]
4) till I 1: lucka (se lucka, sbst.² 3) i skog åstadkommen av storm. SELANDER LevLandsk. 256 (
1955).
[STORM-LUCKA.ssg 5]
5) [jfr t. sturmlücke]
(
numera föga br.)
till I 5, = -hål. KLINT (
1906).
AUERBACH (
1913).
–
(II) STORM-LUGN, adj. (vard., numera mindre br.) ytterst l. fullständigt lugn.
CARLÉN Köpm. 1: 58 (
1860).
–
STORM-LUVA. (
numera bl. tillf.)
vindtät luva som kan dras utanpå den vanliga luvan som extra för stärkningsplagg i hård vind. För att förstärka mössan bör en stormluva eller kapuschong medföras (på skidfärden). PåSkid. 1931, s. 73.
–
STORM-LYKTA lykta (se lykta, sbst.² 1) i robust utförande vars ljuskälla är en brinnande låga o. som med avseende på lampglas o. d. är så konstruerad att den inte (lätt) släcks i hård vind; jfr -lampa o. -lanterna. LBl. 1911,
nr 47, s. 380.
–
(I 5) STORM-LÅDA. (
†)
== -styckelåda. ArkliR 1565, avd. 38.
–
STORM-LÄ lä (se d. o. I 1) för storm. TurÅ 1958,
s. 18.
–
STORM-LÄGE för storm utsatt läge (se d. o. 4 b); i sht förr (skogsv.) särsk. ss. beteckning för att träd har en för storm utsatt växtplats (jfr läge 4 b). CNATTINGIUS 14 (
1894).
SkogsvT 1909,
s. 435.
–
(II) STORM-LÄNGTA. (
ngt vard.)
längta ytterst häftigt l. intensivt. ÖgCorr. 28/12
1934,
s. 5.
–
STORM-LÄNS ~län²s, r.;
best. -en; pl. -ar [senare leden till länsa, v.², l. utlöst ur -länsledning]
sjöt. om extra sugrör som ansluts till sugledning för cirkulationspump i ångfartyg o. möjliggör nödlänsning (vid storm). STENFELT (
1920).
–
(II) STORM-LÄRD. (
ngt vard.)
yt terst lärd, oerhört lärd. BRINKMAN (o. ADLERSPARRE) Brevväxl. 222 (
1833).
–
(II) STORM-LÄSA. (
ngt vard.)
läsa (ngt) ytterst intensivt l. koncentrerat o. flitigt; äv. abs.; äv. ungefär liktydigt med: läsa (ngt) raskt rakt igenom. Verd. 1883,
s. 217; jfr
läsa v.³,
1 e. Jag .. levde i ensamhet och stormläste Goethe och Schiller, Hoffmann och Heine.
NORLING Mänskl. 70 (
1930).
Innehållet är så rikt, att man ej kan stormläsa boken (dvs. "Riktig svenska" av E. Wellander) utan bör anamma den i småbitar. TT 1941,
V. s. 107. I Malmö satt jag .. flitigt vid min gröna skrivbordslampa och stormläste de föreskrivna kurserna.
ÖSTERLING MinnV 138 (
1967).
–
(I 5 a α, d, II) STORM-LÖPA.
[jfr t. sturmlaufen]
särsk. (
†)
till I 5 a α, d: löpa till storms mot l. storma (stad l. befästning o. d.); äv. (o. numera bl., föga br.) utan obj. (särsk. i uttr. stormlöpa mot ngt); äv. i p. pr. i substantivisk anv.: person som löper till storms (mot ngt) l. deltar i stormning; äv. i oeg. l. bildl. anv. (jfr storm sbst.¹, I 5 e α slutet). Stadhen Oreum wardt vppå twenne sijdhor stormluppen. SCHRODERUS Liv. 422 (
1626).
(Sv.) En stormlöpande, (t.) ein Sturmläufer. HEINRICH (
1814).
(Mod) fordras hos infante risten .. då han skall stormlöpa en mur, eller eröfra en väl försvarad bresch. HAZELIUS Förel. 292 (
1839).
Jag hade hört berättas, att Grefve C. H. Ankarsvärd skulle på Rid darhuset stormlöpa mot Styrelsen. STENHAMMAR Riksd. 2: 20 (
1840).
(Polackerna) stormlöpa mot slottet. MELLIN Nov. 2: 128 (
1867).
SvTyHlex. (
1872).
–
(I 5 a α, d) STORM-LÖPARE.
[jfr t. sturmläufer o. -löpa]
(
†)
person som löper till storms mot l. deltar i stormning av ngt; äv. (o. numera nästan bl., mindre br.) i bildl. anv. (jfr
storm sbst.¹,
I 5 e α slutet).
SCHULTZE Ordb. 2816 (
c. 1755). Stylen är ej utan förtjenst, men jag vet ej hvad för en ton af stormlöpare jag tycker mig finna deri, och som ej behagar mig. Ju starkare saker man har att säga, ju mer borde man bemöda sig att säga dem ljuft och varsamt.
LEOPOLD (SVS) II. 3: 98 (
1799).
Jag hade icke kunnat motstå en sådan stormlöpare (dvs. en friare). BREMER Brev 4: 452 (
1865).
Dædalus 1936,
s. 123.
–
(I 5 a α, d) STORM-LÖPNING.
särsk. [STORM-LÖPNING.ssg 1]
1) (
numera i sht i skildring av ä. förh.)
stormanlopp l. stormanfall l. stormning; äv. (o. numera bl.) i utvidgad anv., dels om snabbt (o. manstarkt l. mångtaligt) an fall mot fienden, dels om snabb framryckning (av här o. d.) l. offensiv över fientligt territorium; äv. i fråga om sjöslag. WESTE FörslSAOB (
c. 1817).
Blott detta trupp-slag (dvs. infanteriet) kan nyttjas till stormlöpning mot brantare höjder, befästningar, bygg da orter (osv.). HAZELIUS Förel. 114 (
1839).
Med all den fart som vind och ånga gemensamt kunde förläna rusade .. (den österrikiska flottan) mot sina (italienska) motstån dare i det hopp, att med en enda stormlöpning kunna segla dem i sank. OSCAR II IV. 1: 141 (
1869,
1890).
(Batteriet) kunde .. med snabbeld .. förbereda infanteriets stormlöpning. KrigVAT 1890,
s. 185. De kampanska eröv rarna fortsatte .. på 420-talet sin stormlöpning genom att vända sig mot grekerna vid Neapelbukten.
Almquist VärldH II. 1: 247 (
1931).
[STORM-LÖPNING.ssg 2]
2) (
numera knappast br.)
i bildl. anv. av 1: handlingen att löpa till storms (se storm, sbst.¹ I 5 e α slutet) mot ngt l. ngn l. (avgörande) attack l. angrepp o. d.; i sht förr äv. i uttr. stormlöpning på ngt, attack mot ngt. BERGMAN i 3SAH LV. 1: 79 (
cit. fr. 1828:
på känslan).
Byström sjelf var ett slags Hercules i kroppsbyggnad; men den svigtade och bröts genom öfverdrifvet förlitande på sin egen förmåga att motstå stormlöpningarna af vällefnad och njutningar. CRUSENSTOLPE Ställn. 13: 138 (
1848). Dörren gaf efter
(för en spark) ... ännu en stormlöpning och det rostiga låset brast.
RYDBERG Frib. 257 (
1857).
Den egentliga stormlöpningen (vid skidjakt efter varg) företa ges som en kort afslutning .. väl förberedd genom den föregående taktiken (att uttrötta vargen gm att driva den fram o. tillbaka). EKMAN NorrlJakt 102 (
1910).
De skum mande vågornas våldsamma stormlöpningar. KNÖPPEL Öd. 13 (
1918).
SAMUELSSON HALärovUpps. 386 (
1952). särsk. anstormning l. rusning (efter ngt); särsk. i uttr.
stormlöpning efter, äv.
om ngt, anstormning l. rusning för att få tag i l. tag på ngt. Under den tid Vega låg i Napolis hamn, var hon bokstafligen utsatt för stormlöpning af besökande.
NORDENSKIÖLD Vega 2: 449 (
1881).
BENEDICTSSON FruM 10 (
1887: om .. balprogram). Nyemissionen kom .. till stånd med den vanliga stormlöpningen efter aktierna.
OLSON JanP 163 (
1918).
–
(I 5, II) STORM-MARSCH.
[jfr t. sturmmarsch]
[STORM-MARSCH.ssg 1]
1) snabb marsch l. marsch "med stormsteg" (se d. o. 1) för l. vid stormning, stormanlopp (till fots); äv. (o. numera nästan bl.) [med anslutning till
storma 6]
,
s. 213. Jag begaf mig upp på min kammare, der jag böijade en stormmarsch af och an.
SCHWARTZ Pos. 99 (
1863).
Det är en stormmarsch, han (dvs. J. F. Höckert) företager genom .. (Italien år 1862), men han ser och studerar allt hvad han hinner. NORDENSVAN SvK 438 (
1892).
ÖSTERGREN (
1947).
[STORM-MARSCH.ssg 2]
2) (
förr)
marsch (se marsch, sbst.¹ 2) (av den art) o. d. som slogs på trummor vid stormning; äv. i bildl. anv. SP 1809,
nr 44, s. 1 (:slog storm-marche). Hennes hjärta slog storm marsch vid tanken på att
(osv.). WESTBERG Vollquartz LilD 23 (
1921).
Inom militärmusiken förekom under 1800 talet paradmarsch .. språngmarsch .. och stormmarsch (pas de charge). 3NF 13: 936 (
1930).
Ssgr (till -marsch 1):
–
stormmarsch-galopp. (
mera tillf.)
del av l. tur i galopp (se d. o. 3), utförd i mycket snabbt tempo. SÄFSTRÖM Skymn. 21 (
1853).
–
stormmarsch-takt (den snabba) takt som utmärker stormmarsch; särsk. i bildl. anv. Jag ser icke mer än ett område, där vi rört oss i stormmarschtakt, det är – budgetens.
HEDIN Tal 1: 232 (
1894).
–
(I 5) STORM-MARSCHERA. (
numera föga br.)
marschera i stormmarschtakt; särsk. allmännare, i fråga om hastig o. snabb gång. KRÆLMER Orient. 153 (
1866).
–
(I 5) STORM-MOGEN.
mil. om befästning l. fientlig ställning o. d. (ur angriparens synvinkel): mogen (se d. o. 6) för stormning, mogen att stormas (sedan artilleriet åstadkommit tillräck liga skador o. förluster). KNÖPPEL Barb. 94 (
1916;
om taggtrådsfält).
3NF 8:169 (
1927;
om fästning).
Artilleriet gör med sin eld fiendens ställning "stormmogen". SoldIInf 1944, s. 302.
–
STORM-MOLN.
[STORM-MOLN.ssg 1]
1) moln som uppträder vid storm, dels om långsmala sönderslitna snabbflygande molntrasor, dels om mörka upp tornande molnmassor (särsk. om molnbank i cykloncentrum); äv.: stormbådande moln, särsk. om slöjmoln l. täta l. hopgyttrade cirrusmoln med böjda trådar; jfr -sky. Kring fullmånan sig slöt en bädd af stormmoln. Phosph. 1810,
s. 35.
Cirro-cumuli (strömoln), cirro-stratus (storm-moln) cumulo-stratus (åskmoln) och nimbi (regnmoln). FOCK 1Fys. 661 (
1881). Cirrus, lätta fjädermoln .. se oftast ut som fina vita trådar. När dessa trådar äro böjda eller eljest genom sin form ange stark luftrörelse, förebåda de ankomsten av en cy klon och kallas då stormmoln.
TurÅ 1938,
s. 279.
[STORM-MOLN.ssg 2]
2) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr
storm sbst.¹,
I 2). Sålunda drog .. ett stormmoln upp på Axels himmel.
BACKMAN Reuter Lifv. 2: 191 (
1870).
Politiska stormmoln höllo (vid mitten av 1500-talet) på att skocka sig över Nederländerna. GRIMBERG VärldH 9: 128 (
1940).
ÖSTERGREN (
1947).
–
STORM-MORGON jfr -dag 1. Antarctic 1: 422 (
1904).
–
(I 5) STORM-MÖRSARE. (
†)
om lätt mörsare (se d. o. 2) för användning vid stormning. ArkliR 1564, avd. 45.
Därs.
–
(I 5) STORM-MÖSSA. (
†)
== -huva 2. MÖLLER (
1745;
under armet).
SvMerc. 1764,
s. 701.
–
(II) STORM-NJUTA. (
ngt vard.)
njuta ytterst intensivt, njuta omåttligt. CAEHRENSVÄRD Brev 2: 301 (
1799).
–
(I 5) STORM-NÅL. (
†)
vallnål; jfr nål 2 f o. -påle. STÅHLSVERD 39 (
1755).
–
STORM-NÄSTE tillhåll för stormar; jfr näste sbst.⁴, 3. KRÆMER Orient. 4 (
1866).
–
STORM-OMBRUSAD ~⁰²⁰, p. adj. (
i vitter stil)
ombrusad av storm(ar). ANHOLM Norm. 162 (
1898).
–
STORM-OMFLUTEN ~⁰²⁰,
p. adj. (ngn gg, i vitter stil) omfluten av stormande hav l. vatten, omgiven av storm; äv. i bild (jfr storm, sbst.¹ I 2). Vi, som mötas några korta stunder, / barn av samma jord och samma under / på vår levnads stormom flutna näs. HEIDENSTAM NDikt. 39 (
1907,
1915). –
-OMRÅDE~⁰²⁰. i sht meteor. särsk. område inom vilket en storm uppträder, område för storm(ar). Ett fartyg, som misstänker sig vara i närheten av en storm eller inom ett stormområde, (måste) lägga bi. CARELL o. EDELSTAM 157 (1916).
–
STORM-OMSVEPT ~⁰²,
p. adj. (i sht i vitter stil)
omsvept (se omsvepa 2) av storm. Antarctic 2: 82 (1904).
–
STORM-OMTÖCKNAD ~⁰²⁰,
p. adj. (i vit ter stil, föga br.) omtöcknad (se omtöckna 1) av stormmoln l. inhöljd o. omsluten av rök l. skum av sönderpiskat vatten o. d. BEMALMSTRÖM 6: 171 (
1840;
om fjärd).
–
(II) STORM-OND. (
numera bl. tillf.)
jfr ond 22 o. -förtjust. NORDENSVAN Lek 75 (
1887).
–
(II) STORM-OVETTIG ~⁰²⁰. (vard., numera mindre br.) ytterst ovettig, oerhöft ovettig (mot ngn).
CHORÆEUS Bref 37 (
1799).
Cannelin (
1939).
–
(I 5) STORM-PATRULL. (
numera föga br.)
mil. (del av) förband av patrulls storlek (se patrull, sbst.² 2) utgörande stormtrupp l. tillhö rande stormtrupperna. Handgranatpatrull vid anfall (stormning), benämnes vanligen stormpatrull. SoldIInf. 1918, Tillägg
s. 51.
Stormpatruller, uttagna "ur kompani ernas sköte" till en elittrupp .. kan (osv.). KrigVAT 1922,
s. 69.
Ssg:
–
stormpatrull-personal.
KrigVAT 1922,
s. 4.
–
(I 5) STORM-PENGAR l.
-PENGAR, pl.
( storm- c. 1564–1565. storme- 1563–1565) (
†)
kontant ersätt ning (se penning I 5 n) (given ss. belöning) till soldater som deltagit i stormning. BtFinlH 4: 185 (
1563).
ROSÉN E14HNämnd 181 (
i handl. fr. 1565).
–
STORM-PERIOD. period (se d. o.
3) med storm(ar); äv. i bildl. anv. (jfr
storm sbst.¹,
I 2 (
d)). I närvarande stormperiod af vår litteratur, synes
(osv.).
Phosph. 1810,
s. 303. Så inträdde "vindstillan mellan två stormperioder" i Tysklands liv.
Almquist VärldH 7: 475 (
1928).
Antalet stormperioder med vind av styrkan 10 Beaufort och där över (har) vissa tider minskat. Ymer 1942, 1–
2: 29.
–
(I 2) STORM-PETITION.
[jfr t sturmpetition]
(
numera föga br.) (mer l. mindre ultimativ) petition direkt l. gm icke gängse kanaler överlämnad av revolutionär l. oppositionell grupp till regent l. person i be slutsfattande ställning (vid massuppbåd l. dyl.). Den Österrikiska Riksdagen .. decreterade i ögonblicket allt hvad som begärdes ute på gatan eller genom stormpetitioner.
Tiden 1848,
nr 257, s. l. Missnöjet
(i kantonen Basel) gaf sig .. luft, först (
1830) i en till stora rådet adresserad stormpetition från landsbygden, och derefter (
1831–33)
i öppen fejd mellan stad och land. NF 2: 31 (
1876).
(Man) föreslog .. att adressen (till kejsaren med vädjan om att återställa lugnet i det politiskt oroliga Wien 1848) af alla underskrifvarne personligen – genom en s. k. stormpetition – skulle delgifvas kejsaren. LUNDEGÅRD Stormf. 44 (
1893).
–
(I 5) STORM-PIL.
[jfr t. sturmpfeil, ävensom lat. falarica]
(
†)
brandpil skjuten med båge l. kast maskin mot befästningsverk i samband med stormning. (Sv.) Stormpil .. (Fr.) Falarique. NORDFORSS (
1805).
(Sv.) Stormpil .. (lat.) falarica. CAVALLIN (
1876).
–
STORM-PINAD p. adj. pinad (se pina, v. I 4 b, 5 d) av storm. ROSENIUS Naturst. 58 (
1897;
om buske).
Fornv. 1957,
s. 265.
–
(I 5) STORM-PIONJÄR.
mil. pionjär (se d. o.
1) särskilt utbildad o. utrustad för storm ning (av befästning).
AnvSkyttStrid 51 (
1949).
–
(I 5) STORM-PIONJÄR-GRUPP. (
numera bl. tillf.)
mil. grupp ingående i stormpionjärpluton. SoldIInf. 1944,
s. 305.
–
STORM-PIONJÄR-PLUTON. (
numera bl. tillf.)
mil. pluton sammansatt av stormpionjärer. SAOBArkSakkSvar (1987).
–
STORM-PISKAD p. adj. piskad (se piska, v. 4 b) av storm. RYDBERG Myt. 1: 607 (
1886;
om näs).
–
(I 5) STORM-PISTOL. (
numera bl. tillf.)
mil. kulsprute pistol (avsedd att verka mot de täta mål som är vanliga vid stormanfall). Vid såväl anfall som försvar kunna användas s. k. stormpistoler. WIKNER InfTakt. 20 (
1920).
–
(I 5) STORM-PJÄS. (
numera bl. tillf.)
mil. [STORM-PJÄS.ssg 1]
1) lätt pjäs (se d. o. 4) i befästning för snabbeld vid avvärjande av stormanfall. 2NF 1: 878 (
1903).
[STORM-PJÄS.ssg 2]
2) på terränggående pansarfordon monterad artilleripjäs; äv. om själva pansarvagnen varpå pjäsen monterats; jfr -artilleri o. -artilleri-vagn. SoldIArtill. 1944,
s. 18.
–
(II) STORM-PLUGG. (
vard.)
mycket intensivt l. hårt plugg (se plugg, sbst.² 1), "vrålplugg". GLINDQVIST hos ESSÉN Prill. 9 (
1920).
–
(II) STORM-PLUGGA. (vard.) jfr
plugga v.,
3 a,
b, o.
-läsa. Verd. 1883,
s. 287.
LINDQVIST Stud. 27 (
1906).
–
(I 5) STORM-PLUTON. (
numera bl. tillf.)
mil. för anfall o. stormning specialutbildat, alltid organisatoriskt tillgängligt för band (l. del av förband) av plutons storlek; äv. om tillfälligt, av vanligt infanteri o. vanliga pionjär- l. ingenjörstrupper sammansatt förband (för anfall l. stormning). Vid stormning av starkt befästad ställning kan gevärspluton .. förstärkas med en eller flera pionjär- eller ingenjörgrupper. Så organiserad pluton benämnes stormpluton. SoldIInf. 1944,
s. 305.
InfRegl. 1945,
1: 188.
–
STORM-POLLARE sjöt. pollare (se d. o. 1) för extra förstärkning av fartygsförtöjningar i storm. WEINBERG Sjömansk. 414 (
1954).
–
STORM-PORT sjöt. jfr port sbst.¹, 4. [STORM-PORT.ssg 1]
1) (i brädgången) ovanför själva fartygssidan befintlig öppning l. port (med lucka) så konstruerad att vatten inkommet vid hårt väder snabbt kan rinna ut medan vatten utifrån vanligen inte kan tränga in i ngn större mängd. STENFELT Skepp. 166 (
1903).
SohlmanSjölex. (
1955).
[STORM-PORT.ssg 2]
2) (numera mindre br.) bastant lucka l. port som sätts för kajutventil l. -fönster l. akterliga stora ventiler l. fönster vid storm l. hårt väder till sjöss; jfr
-lucka 1.
ROSWALL Skeppsm. 1: 92 (
1803: i kajutan).
BERGDAHL Antip. 74 (
1906).
–
(I 5) STORM-POTT. (
föga br.)
pott (se pott, sbst.³ 3); jfr -huva 2 o. stormhatt 1, kamp-huva. Den s. k. skottfria potten eller stormpotten .. en mycket kraftig hjälm av smitt järn, som hade så breda och nedåtböjda brätten, att de kunde stödja på axlarna. Livrustk. 1937–39,
s. 77.
Stormhatt el. stormhuva, även stormpott, (är) olika benämningar på den öpp na hjälmen under 1600-talet. 2SvUppslB 27: 851 (
1953).
–
(I 1, II) STORM-PUMP.
sjöt. om sug- l. tryckpump med stor kapacitet för snabb länsning (i nödsituation) l. för kraftig vattensprutning (t. ex. vid eldfara). RÖDING 2: 303 (
1796).
Stormpumpen är en stor tryckpump, som i stället för kedjepumpen är anbringad på understa batteriet, och hvars rör horizontelt utgår genom sidan strax under vattenytan. LAVÉN Sjöv. 18 (
1853).
NF 13: 422 (
1889: för .. kraftig sprutning, t. ex. vid eldfara).
(På trossdäcket) akter om skorstenskappen hade den för handkraft avsedda stora skeppspumpen eller stormpumpen och därjämte en spolpump sina platser.
HÄGG Örl. 68 (
1943).
–
(I 5) STORM-PÅLE.
[jfr t. sturmpfal]
(förr) om var o. en av ss. stormhinder anbragta, snett uppåtriktade spetsiga pålar (på insidan av vallgrav l. utsidan av befästningsverk); förr möjl. äv. allmännare: palissadpåle; jfr
-nål, fräs, sbst.¹
2, vall-nål.
RP 5: 109 (
1635).
Fraises eller StormPåhlar sätter man twärt uti Wallen, närmast öfwer Kanten, förhindra Öfwerlöpare, Item Stormstegar. RÅLAMB 8: 57 (1691). 2SvUppslB 22: 258 (
1952).
–
STORM-RANUNKEL se d. o.
–
(II) STORM-RASANDE, p. adj. (vard., numera föga br.) fullständigt galen (se d. o.
2).
RUNEBERG (SVS) 6: 448 (
1850).
Rakt framför gården hugger du bart, och sådana der jättar till träd! Är du stormrasande? LANGE Ödeb. 195 (
1884).
–
(II) STORM-REA. (
vard.)
== -realisation. SvD 7/1
1969,
s. 11.
–
(II) STORM-REALISATION. (
vard.)
rea lisation med mycket kraftigt nedsatta priser. SD 1892,
nr 344, s. 10.
–
(I 5) STORM-REDSKAP ~⁰² l. ~²⁰
[jfr t. sturmgerät]
(
numera föga br.)
stormningsredskap. DRYSELIUS Måne 110 (
1694).
CAVALLIN (
1876).
–
(I 1, II) STORM-REGN. slagregn l. hällregn; äv. (o. numera nästan bl., mera tillf.): regn i förening med storm l. mycket kraftig vind. Åhrs wäxten ähr af frussen och af dagligit storm rängn för derffuat.
NorrlS 10: 89 (
1641).
Stormregn .. (dvs.) Regn med storm; äfv. Häftigt regn, slagregn. WESTE FörslSAOB (
1817).
TurÅ 1938,
s. 94.
–
(I 1, II) STORM-REGNA. (
numera föga br.) särsk. till
II: störtregna, hällregna.
WESTE (
1807).
Cannelin (
1939).
–
STORM-REM.
[STORM-REM.ssg 1]
1) [benämningen given med tanke på hakremmens viktiga funktion vid stormning o. annan snabb förflyttning]
(
†)
till I 5, till hjälm: hakrem; jfr -band 3. KONOW (
1887).
[STORM-REM.ssg 2]
2) [möjl. utvidgad anv. av 1 (med anslutning till storm sbst.¹, I 1)]
(
numera föga br.)
till huvudbonad: rem normalt placerad på mössas framkant o. Vid kraftig blåst använd som hakrem. VexjöBl. 1835,
nr 49. En stormrem an bringas över brättet
(på mössan).
AllerFamJ 1922,
nr 3, s. 33.
HARLOCK (
1944).
–
(I 2, II) STORM-REVOLUTIONÄR, adj. (mindre br.) revolutionär (se d. o.
I) på ett våld samt o. stormande sätt.
SPÅNGBERG StMän 3: 150 (
1924).
DENS . BanbrHövd. 68 (
1939).
–
STORM-RIDEN p. adj. (
i vitter stil)
i bildl. anv.: riden (jfr rida v., [STORM-RIDEN.ssg 8]
8) av storm(en). HELLSTRÖM Kusk. 14 (
1910;
om trädgrenar). I viken låg det halvruttna vraket av en galeas, som .. sökt sig hit in en stormriden novembernatt.
DENS .
Storm 143 (1935).
–
STORM-RIGG sjöt. rigg (se rigg, sbst.¹ [STORM-RIGG.ssg 1]
1) l. segel sättning för storm (med stormsegel uppe o. övri ga segel revade l. bärgade). LAHT 1902,
s. 293.
–
STORM-RIK. 1) till
I 1: rik på stormar. Vintern är den stormrikaste årstiden.
CARELL o. EDELSTAM 151 (
1916).
[STORM-RIK.ssg 2]
2) (
ngt vard.)
till II: ytterst rik, oerhört rik, stenrik. ENVALLSSON Julaft. 40 (
1801).
–
STORM-RIKTNING [STORM-RIKTNING.ssg 1]
1) till I 1: riktning (se riktning, sbst.² [STORM-RIKTNING.ssg 3]
3) i vilken storm blåser. SAOL (
1950).
[STORM-RIKTNING.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
till I 5: riktning i vilken stormanlopp l. stormanfall sker; särsk. i bildl. anv. (jfr storm sbst.¹, I 5 e). Ledningen (av kritikstormen mot nakenstudier i konsten) hemfaller åt pryderiet, och stormriktningen vrides då så pass många streck ur sin kosa, att anloppet göres ej mot nakenhetens missbruk i konsten, utan mot dess bruk. RYDBERG Nakenh. 15 (
1895).
–
(I 5, 6) STORM-RINGNING (om ä. förh., föga br.) ringning med l. i stormklocka (vid anfall av fiender l. vid krigsutbrott l. annan nödsituation); äv. i oeg. l. bildl. anv.
FAHLCRANTZ Schiller Fiesko 157 (
1821).
HJÄRNE BlSpörsm. 27 (
1903;
om förebud om kulturkamp).
SvH 2: 425 (
1905;
i oeg. anv.).
–
(I 5) STORM-RITT. jfr
-galopp 1 o.
2; särsk. (o. numera nästan bl.) i utvidgad anv. (med anslutning till
storma 6): häftig l. stormande ritt. Ingen stormridt öfver diken och gärdesgårdar!
HEDBERG Lej. 13 (
1868).
–
(I 2) STORM-RIVANDE, p. adj.(
mera tillf.)
som river ned en storm l. stormar av applåder l. bifall; särsk. i överförd anv., i uttr. stormrivande applådåska, stormande (se storma 3 a) applådåska. ESSÉN KessGen. 212 (
1915).
–
STORM-RIVEN p. adj. [STORM-RIVEN.ssg 1]
1) (i sht i vitter stil) sönderriven av storm(en); som stormen rivit i l. rivit partier ur; särsk. om moln l. vatten; jfr -piskad. Stormrifna fiskarhyddor. LAGERLÖF Drottn. 234 (
1899).
En stjärnglimt mellan stormrifna moln. BERG SvSkald. 61 (
1906).
Solen sjönk alltmer, snart skulle den nå horisonten av den stormrivna Atlanten under mig. BESKOW FlyktPortug. 141 (
1934).
LO-JOHANSSON Stockh. 276 (
1954;
om trädkronor).
2) loss- l. nedriven av storm(en).
TurÅ 1937, s. 345
(om frukt från träd).
–
STORM-ROP. 1) (i vitter stil, numera föga br.) till
I 1: rop som liknar l. för tanken till dånande storm. Här fordras .. wältalighet .. Icke dessa tama stormrop, som .. förlora sig i ljudets uprörda wirfwel.
ÖDMANN StrFörs. II. 2: XIII (
1803).
[STORM-ROP.ssg 2]
2) (ngt vard., numera mindre br.) till II: mycket kraftigt rop, vrålrop. "Hör skeppare! Hvar är skepparen? Kalla skepparen der nere." Sådane stormrop och oljud bevisa .. kraft i lungan. PLATEN Glascock 1: 36 (
1836).
–
(II) STORM-ROPA. (vard., numera mindre br.) ropa för full hals, vråla.
RUNEBERG (SVS) 6: 489 (
1850).
–
STORM-ROPARE (
förr)
ropare (se d. o. [STORM-ROPARE.ssg 5]
5) l. megafon använd till sjöss då förstärk ning av talljud behövs (t. ex. under storm l. i hårt väder l. vid ordergivning ombord l. dyl.). GOSSELMAN SNAmer. 1: 107 (
1833).
SvFlH 2: 443 (
1943).
–
STORM-RUNA (i skildring av ä. förh.) om runa ristad på skeppsstäv o. roder vilken enligt folktron skulle klara skeppet oskatt gm alla stormar. IllSvH 1: 356 (
1877).
–
STORM-RÄDD rädd för storm; äv. i bildl. anv. (om buskar). Blott låga täta enbuskar krypa stormrädda nere vid marken mellan kringströdda stenar.
FoFl. 1917,
s. 63.
SagSed 1967,
s. 70.
–
STORM-RÖRD p. adj. (
i sht i vitter stil)
upprörd av storm; äv. i bildl. anv. (jfr
storm sbst.¹,
I 2), särsk. dels om sinne o. d., dels i bild. Roflystnad och raseri öfwer det enwisa motståndet . - drefwo hedningarnes maszor likt stormrörda hafswågor emot fästets murar.
HOLMBERG Bohusl. 1: 47 (
1842).
Den blick som lugnast är, den mun som ler / kan dölja blott ett stormrördt, sorgset sinne. TÖRNQVIST Skymt. 43 (
1910).
Måssällskapet .. styrde raka vägen öfver det stormrörda vattnet in mot Värmlandsnäs. DAHLLÖF Vänersag. 12 (
1912).
–
STORM-RÖST (
numera bl. tillf.)
röst dånande som stormen; äv. (i vitter stil) om storm(en)s Uud liknat vid en då nande röst. Alla talade på en gång och sökte öfverrösta hvarandra, men öfver dem alla ljöd den finske sjökapte nens stormröst. BLANCHE Bild. 3: 55 (
1861,
1864).
Ocea nen hade sänkt sin grova, dånande stormröst. MOBERG Utvandr. 499 (
1949).
–
STORM-SEGEL sjöt. i hård vind fört segel av grov o. kraftig duk o. med mindre yta än normalt; äv. allmännare, om mindre segel fört i l. lämpligt att föra i hård vind; jfr -apa, -fock, -gaffelapa, -klyvare, -klyvfock, -mesan, -me- sansegel, -stagfock, -stagsegel, -stor, -storsegel. NORDFORSS (
1805).
Stormsegel, (dvs.) trekantiga segel som fö ras i storm. GYLLENGRANAT SvSjökr. 1: 333 (
1840).
Väx er stormen i styrka, så att han öfvergår till orkan, tar man in alla segel och bibehåller blott ett mindre som stormsegel, för att ännu ha någon makt öfver fartyget. UB 7: 483 (
1875).
EKELÖF Ordl. 190 (
1898;
om grova special segel huvudsakligen använda vid biliggning i storm).
Ssgr (sjöt.):
–
stormsegel-skot l.
stormsegels-skot.
jfr skot sbst.¹, 2. TIdr. 1882,
s. 193.
–
stormsegel-ställ.
segelställ för storm. SvKryssKlÅ 1935,
s. 116.
–
stormsegel-tackling.
(speciell) tackling för stormsegel (på större fartyg). Stormsegelstack lingen framtages och stufvas så att den är till hands. EKELÖF Skeppsm. 112 (
1881).
–
STORM-SIDA sida (se sida, sbst. [STORM-SIDA.ssg 9]
9) mot vilken storm(en) ligger på. MUNSTERHJELM Trapperl. 2: 150 (
1921).
–
STORM-SIGNAL.
[STORM-SIGNAL.ssg 1]
1) till I 1: stormvarningssignal; särsk. om (i Sv. inte längre använd) optisk signal; äv. allmännare, om vädertecken o. d. som förebådar l. anses före båda storm. UB 7: 514 (
1875).
Grann solvarg ger storm signal på firmamentet. ÖSTERGREN (
cit. fr. 1927).
[STORM-SIGNAL.ssg 1.slutet]
särsk. i bildl. anv. (jfr
storm sbst.¹,
I 2).
OSSIANNILSSON Hav. 133 (
1910).
[STORM-SIGNAL.ssg 2]
2) till I 5: signal till stormning; ofta i bildl. anv. (jfr storm sbst.¹, I 5 e). WESTE FörslSAOB (
1817).
(Man) kan sätta Röda rummet som den litterära stormsignalen omedelbart före 50-talets in brytande revoltskede. HÖGLUND Branting 1: 56 (
1928).
–
STORM-SKADA skada (se
skada, sbst.
[STORM-SKADA.ssg 1]
1) uppkommen gm storm. WESTE FörslSAOB (
1817).
[STORM-SKADA.ssg 1.slutet]
särsk. om skada på skog gm storm l. i form av stormfällning
WESTE FörslSAOB (
1817).
Ssgr:
–
stormskade-försäkra.
försäkra mot stormskada. SvD(A) 3/5 1933,
s. 7.
–
STORM-SKADAD,
p. adj. skadad av storm; särsk. om träd l. virke: skadad gm storm l. stormfällning (o. av lägre kvalitet). WESTE FörslSAOB (
1817). Stormskadade trän.
FFS 1902,
nr 32, s. 54.
Motion i 2 kam. 1943,
nr 371, s. 2
(om virke).
ANDERSSON SkånH 1: 380 (
1947;
om fartyg).
Skog stormskadad. Vägar blockerades. DN(B) 1961,
nr 68, s. 11.
–
(I 5 e, II) STORM-SKALL. (mycket) häftigt hundskall, förr särsk. i speciel lare anv., om jakthunds häftiga skall vid kon frontation med villebrådet (motsatt: ståndskall); äv. i bildl. anv.
(Då hundarna) känna lukten af en samling skälar, springa de genast deråt och skälla storm skall då de hunnit fram till stället.
SWEDERUS Jagt 136 (
1831).
(Ordet) Stormskall .. (bör) skiljas ifrån ståndskall och egentligen nyttjas då en half strid uppstår; man hör af den morrande och arga tonen att en strid föregår. Därs. 363. Med förenade krafter hjälptes vi nu åt under förnyadt stormskall från hundarna att (osv.). KNÖPPEL Morg. 52 (
1913).
Efter en start i utpräglat sovjetvänlig stämning slutade Lehrman sitt stora östeuropeiska reportage bitter till sinnes och med ett stormskall på den ryska ockupationsmakten. SvD(B) 1948,
nr 100, s. 7.
–
(I 2) STORM-SKEDE.
skede (se skede, sbst.² [STORM-SKEDE.ssg 4]
4) (upp)fyllt av storm(ar). LAMM StrindbgDram. 1: 243 (
1924).
–
(I 5) STORM-SKJUTA. (
†)
(med artilleri) beskjuta (fästning o. d.) ss. förberedelse för stormning. GIRS J3 84 (
1627).
DENS . G1 157 (1630).
–
(II) STORM-SKRATT. (numera mindre br.) ohejdat skratt, gapskratt.
WESTE (
1807).
SCHULTHESS (
1885).
–
(II) STORM-SKRATTA. (
ngt vard.)
skratta ohejdat, gapskratta. SÄFSTRÖM Banquer. B
2 b (
1753).
–
(II) STORM-SKRIK. (vard., numera mindre br.) mycket kraftigt l. häftigt skrik.
WESTE FörslSAOB (
1817).
–
(II) STORM-SKRIKA. (
vard.)
skrika våld samt l. för full hals. WESTE (
1807).
–
STORM-SKUR skur (se skur, sbst.¹ [STORM-SKUR.ssg 1]
1) i samband med storm. ADLERBETH Ov. 99 (
1818).
–
STORM-SKY.
( storm- 1734 osv. storme- 1715) jfr -moln; äv. i bildl. anv. (jfr storm sbst.¹, I 2). Mörksens macht ifrån mig drif; / Biud the storme-skyar lugna, / Och med Andans frid mig hugna. LYBECKER 138 (1715). CARELL o. EDELSTAM 144 (1916).
–
STORM-SKYDD skydd (se d. o. 2 b) mot storm l. blåst l. (stark) vind; äv. konkret, om ngt som ger sådant skydd; äv. i bildl. anv. (jfr storm, sbst.¹ I 2). TÖRNBLOM Livsöd. 81 (
1915;
i fråga om skog).
(K. XIV J:s) lynne kunde ibland föranleda häfti ga oväder .. Magnus Brahe var med sin fina takt och sitt orubbliga lugn vid sådana tillfällen ett effektivt stormskydd.
LEWENHAUPT Sjuttiot. 62 (
1937).
Cigarrettändare med stormskydd. ÖSTERGREN (
cit. fr. 1937).
SvD 17/11
1982,
s. 10.
Ssgr:
–
stormskydds-häck.
häck (se häck, sbst.¹ [stormskydds-häck.ssg 2]
2) anlagd till stormskydd, lähäck. Fatab. 1934, s. 65.
–
stormskydds-reflektor.
reflektor som även utgör stormskydd. En ljusstake med .. stormskyddsreflektor. Dædalus 1953, s. 20 (1952).
–
STORM-SKYDDAD p. adj. skyd dad (se skydda, v.² 2 b) för storm. ÖSTERGREN (
1947).
–
(II) STORM-SKÄLL. (
vard.)
häftigt l. våldsamt skäll (se skäll, sbst.³ 2); jfr -gräl. ROGBERG Portug. 123 (
1931).
–
(I 5) STORM-SKÄRA.
[jfr t. sturmsichel]
(om ä. förh.; numera föga br.) jfr
skära sbst.⁶,
3 b, o.
-lie. ADLER Meyer 430 (
1894).
–
(I 5) STORM-SKÄRM. (
förr)
(ur en mycket stor, mot marken stödd infanterisköld utvecklad) (väggliknande) skärm använd ss. skydd för anfallare vid stormning, stormvägg; äv. i bildl. anv. 2VittAH 20: 71 (
1849,
1852).
"Mina underbefälhafvare," sade .. (Kristian IV i slaget vid Fe mern 1644), "bruka mig som stormskärm." TOPELIUS Planet. 3: 46 (
1889).
–
(I 5) STORM-SKÖLD. (numera bl. i fråga om ä. förh.) sköld (se
sköld, sbst.²
[STORM-SKÖLD.ssg 1]
1) använd vid stormning av fästning o. d. Rig 1943,
s. 160.
Anm. I NF 1: 1273 (
1876) används ordet äv. om AthenaMinervas sköld som liksom Zeus-Jupiters var sinnebild för åskmoln l. oväder (jfr
storm sbst.¹,
I 1).
–
STORM-SLAGEN, p. adj. (
i sht i vitter stil)
jfr slå v., I 2 a. En stormslagen Algier-galeja, utan åror och styre. WALLENBERG (SVS) 1: 215 (
1771).
Gutarnas Ö, det stormslagna, vågombrusade gamla vikinganästet. SvTidskr. 1873, s. 160. Doft som stormslagna hafvets dön / sus steg från skymmande skogar.
LEVERTIN Dikt. 13 (
1901).
–
STORM-SLEIF (numera mindre br.) (framför allt vid blåst knäppt) sleif på mössa l. på rockkrage, varmed mössan hålls stadigt fast på huvudet resp. var med kragen tillsluts om halsen. En riktig sjömans mössa med stormslejf tvärsöfver.
NORDSTRÖM Lack 106 (
1912).
Varulex. Beklädn.
207 (
1945;
på krage till sportjacka).
–
STORM-SLITEN p. adj. sliten (se slita 1 d) l. illa medfaren av storm(en); äv. (i vitter stil) om sjö: stormpiskad så att vattenpartiklar slits loss från vågorna (o. yr omkring) o. d. ARNELL Scott Sjöfr. 55 (1829;
om ek).
Över havet brann Mars: en röd signal / till de stormslitna, mörknande landen. MÖRNE ÖHavMars 24 (1939).
För sista kluten av de stormslitna seglen söka nödhamn. ÖSTERGREN (
1947).
TurÅ 1954, s. 102
(om sjö).
–
STORM-SNABB. (
i sht i vitter stil)
snabb som stormen. ÅboAllmT 1818,
nr 126, s. 1.
–
(II) STORM-SNO. (ngt vard., numera mindre br.) med avs. på garn: sno oer hört hårt.
CARLSTRÖM Spinnm. 37 (
1832).
–
(I 5) STORM-SOLD. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) med våld avtvingad sold. För bristande sold och föda öfvade knektarne
(1521 i det belägrade Sthm) allt möjligt öfvervåld, tvenne gånger aftvungo de staden stormsold.
STRINNHOLM Vas. 2: 97 (
1820).
–
STORM-SONAT (
i sht i vitter stil)
bildl., om stormens ljud liknat vid en sonat. JOHANSSON UnderlMänn. 32 (
1934).
–
(I 5) STORM-SPETS.
[efter t. sturmspiess, med anslut ning av senare leden till spets, sbst.²]
(
†)
vid storm ning o. d. använt rörformigt fyrverk (se d. o. 2); jfr spets sbst.², 1 a. JAKOBSSON ArtillK12Tid. 558 (
i handl. fr. 1691).
Fyra Storm Krantzar Fyra Storm Spitzar. KKD 11: 275 (
1704).
Allehanda Fyrwerkeri, såsom Raqu eter .. Stormspetzar, Stormkrantzar, Granater, Bomber. EKLUND Upf. 36 (
1746).
Ssgr:
–
stormspets-buldan.
JAKOBSSON ArtillKl2Tid. 672 (
i handl. fr. 1689)
-sats. JAKOBSSON ArtillKl2Tid. 295 (
i handl. fr. 1720).
–
(II) STORM-SPRINGA. (
ngt vard.)
springa för fullt, springa oerhört snabbt l. allt vad man kan. NordIdrL 1901,
s. 232.
–
STORM-STAGFOCK ~⁰²
sjöt. (numera bl. mera tillf.) stormfock, stormstagsegel.
HÄGG TretungFl. 124 (
1941).
–
STORM-STARK. 1) (
mera tillf.)
stark nog att tåla storm. TurÅ 1893, s. 144
(om tält).
[STORM-STARK.ssg 2]
2) (
i sht i vitter stil)
om vind: som har stormens styrka l. stormstyrka. FRÖDING Reconval. 119 (
1908).
[STORM-STARK.ssg 3]
3) (
i vitter stil)
stark som stormen; särsk.: som ljuder o. d. stark(t) som stormen; äv. ss. adv. Sjung högt och stormstarkt vår klasskampssång. JÄNDEL KärlekHat. 27 (
1917).
Nu ljuder kampens / stormstarka melodi. LANGENSKJÖLD Dikt. 150 (
1917,
1921).
–
(I 5, II) STORM-STEG.
[jfr t. sturmschritt, fr. pas de charge, o.-skritt]
[STORM-STEG.ssg 1]
1) (
numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.)
i sht i pl.: snabba steg tagna vid framryckning i stormning l. stormanfall; särsk., i speciellare anv., i fråga om marsch med 120 steg per minut. (Sv.) Stormsteg .. (fr.) pas de charge. WESTEE (
1842).
För stormsteg den dammande jordytan skälfver (i striden). ZEIPEL 108 (
1843).
Stormsteg .. (dvs.) Marsch, då 120 steg tagas i minuten. DALIN (
1854).
(En svensk bataljon) framryckte (den 18 oktober 813), under stödd af fem ryska bataljoner, med stormsteg genom den till torget förande hufvudgatan (i Leipzig). MANKELL Krigsm. 1: 592 (
1865); jfr
2. Vår stadsmur till trots en hvitsköldad här / Emot staden rusar fullrustad fram med stormsteg.
ALEXANDERSON Sept. 9 (
1868).
[STORM-STEG.ssg 2]
2) [i sht med anslutning till storma 6]
i utvidgad l. bildl. anv.
a) i utvidgad anv., i fråga om (mycket) snabb gång l. förflyttning över huvud taget; nästan bl. i uttr.
med stormsteg, (häftigt o.) med (mycket) snabba steg l. (mycket) snabbt.
(Han) sprang med stormsteg sin vän i famn.
ALMQVIST TreFr. 3: 155 (
1843).
Budbäraren. Gif akt, mylord! Med stormsteg nalkas kungen. HAGBERG Shaksp. 3: 234 (
1848).
Patron Lennartson .. gick med stormsteg af och an genom rummet. ROOS Strejk. 54 (
1892).
(Hundarna kopplades.) Och sedan bar det i väg med stormsteg .. över plöjningarna. SPARRE Tattarbl. 76 (
1923).
[STORM-STEG.ssg 2.b]
b) i uttr. med stormsteg, i bildl. anv., i fråga om skeende l. utveckling o. d.: myc ket snabbt, i rasande tempo. Nattens och vinterns grafro breder sig med stormsteg öfver äng och dal. BREMER Strid 146 (
1840).
När demokratiens öfvermakt an ryckte med stormsteg. BESKOW i 2SAH 34: 129 (
1861). Anna-Lisa Thomson har gått framåt med stormsteg, hon var litet ängsligt torr i början, nu rör hon sig suveränt med de klassiska formerna.
Form 1940,
s. 109.
–
STORM-STEGE [STORM-STEGE.ssg 1]
1) (
†)
till I 1: stormlejdare. JUNGBERG (
1873).
[STORM-STEGE.ssg 2]
2) (
i sht förr)
till I 5: vid stormning, för bestigning av mur l. vall o. d. (äv. för forcering av löpgrav) använd (specialgjord, lätt) stege. SKYTTE Und. B
7 b (
1604).
De allierade till anfall mot Casinobergen med stormstegar. UNT 15/5 1944,
s. 1.
–
STORM-STICKA stormtändsticka.
GHT 1889,
nr 267 B,
s. 2.
–
STORM-STOR sjöt. storse gel i form av stormsegel; jfr -storsegel. SvD 15/5 1977,
s. 17.
–
STORM-STRANDLINJE ~⁰²⁰.
geol. på rull stensås förekommande gammal strandlinje bil dad (i isälvsgrus l. dyl.) vid tillfälliga stormar (som lett till högre vattenläge än det för tid punkten normala); jfr -terrass. Ymer 1925,
s. 33.
–
STORM-STRUKEN, p. adj. (
i vitter stil)
"bestruken" (se be- stryka [STORM-STRUKEN.ssg 3]
3) av storm. WESTER Hambro IrlStrövt. 35 (1921;
om strand).
–
STORM-STRÄVA (
numera bl. tillf.)
byggn. sträva inskuren o. fastspikad på insidan av taksparrar (ss. förstärkning mot påfrestning i samband med hård vind).
STÅL Byggn. 2: 14 (
1834).
–
STORM-STRÖM. (
numera föga br.)
i hav o. angränsan de sund: på grund av storm uppkommen ytström. RUBENSON Meteor. 94 (
1880).
2SvUppslB (
1953).
–
(I 5) STORM-STYCKE.
( storm- 1554 osv. storme- 1580. storms- 1558 (:Stormz stycker)) (
om ä. förh.)
om en (under 1500- o. 1600-talet använd) artilleripjäs med tunt gods o. rymligt (kort) kullopp för avlos sande av hagel l. skrot l. en samling smärre kulor l. för avlossande av fyrbollar (o. andra brandprojektiler), vilken bl. a. användes vid stormning (för att driva undan försvararna av en bräsch); äv. om mörsare använd för sönder skjutning av murar vid stormning o. d.; jfr -mörsare o. potthund. ArkliR 1554, avd. 11.
(Lyckades fien den borda) skulle man .. bruka hagel-skott af stormstycken, både ifrån skeppet och märsarna.
1VittAH 4: 262 (
1781).
(Utom det s. k. grova skyttet o. fältskyttet) nyttjades ett annat slags Skytt kalladt Stormstycken; dessa voro korrta och tunna, med rymligt kullopp: man betjente sig af dem för att .. skjuta hagelskott, egenteligen när man gick till storms. 2VittAH 3: 236 (
1788,
1793).
Stormstyc ken kallades på 1500-talet ett slags större skjutpjeser eller kanoner, förfärdigade af jern eller koppar, med hvilka stora jernkulor afskötos. SKL (
1850).
LANDSTRÖM SeglSkepp 133 (
1969).
Ssgr (förr):
–
stormstycke-förställare.
förställare (se d. o. 1) till stormstycke. ArkliR 1567, avd. 25.
-låda. låda (se
låda, sbst.¹
2 a) till stormstycke.
ArkliR 1565, avd. 38.
–
STORM-STYRKA vindstyrka (i sht bestämd i Beaufort) l. vindhas tighet (i sht bestämd i m per sekund l. i knop) som råder vid l. räknas ss. storm (dvs. 10 Beaufort, som motsvarar 24,5-28,4 m per sekund l. 48-55 knop). Full stormstyrka. Halv stormstyrka, vindstyrka som råder vid l. räknas som halv storm (dvs. 9 Beaufort, som motsvarar 20,8-24,4 m per sekund l. 41-47 knop). HILDEBRANDSSON Buchan 191 (
1874).
–
STORM-STYVARE byggn. styvare för förstärkning av byggnadskonstruktion mot på frestning vid hård vind. VDAkt. 1760,
nr 257.
–
STORM-STÅNG. (
numera föga br.)
[STORM-STÅNG.ssg 1]
1) byggn. stormjärn. 2NF 9: 359 (
1908).
EHRSTRÖM Konsthantv. 144 (
1924).
[STORM-STÅNG.ssg 2]
2) ledbar stång på vagnssufflett, varigm suffletten kan fällas ner o. upp samt låsas i uppfällt läge; äv. om sådan stång på sufflett i öppen bil. Storm stång (på vagns-suffletter). THOLANDER Ordl. (
1872).
SvTeknFHb. 65: 39 (
1941).
–
(I 5) STORM-STÄLLNING. (nume ra bl. tillf.)
mil. [STORM-STÄLLNING.ssg 1]
1) ställning i vilken trupp bere des skydd under slutförberedelse för stormning. HEDIN KrRyssl. 419 (
1915).
FörslFälttjRegl. 1928,
2: 51.
[STORM-STÄLLNING.ssg 2]
2) ställning i permanent befästning varifrån försvararen avser att slå tillbaka en stormning. KrigVAH 1898,
s. 111.
2NF 25: 1286 (
1917). –
-STÄMNING. [STORM-STÄLLNING.ssg 1]
1) (hotande) stämning (som) inför en storm; särsk. i bildl. anv. (jfr storm sbst.¹, I 2). Hvart hade ruskänslan af ungdom, af krafter till arbete och fulldaning tagit vägen? Bortblåst alltsammans för ilarna af en ny stormstämning! ÖBERG Makt. 1: 42 (
1906).
[STORM-STÄLLNING.ssg 2]
2) i sht konst. målning (l. teckning) som återger stäm ning i naturen inför l. under en storm. 2NF 1: 97 (
1903).
–
STORM-STÖT.
[STORM-STÖT.ssg 1]
1) vindstöt under storm l. med stormstyrka; jfr -kast. SJÖSTEDT Västafr. 206 (
1904).
[STORM-STÖT.ssg 2]
2) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk.
(astron.) om kraftig intensitetsökning hos solens radio frekventa strålning.
WALLENQUIST AstrLex. 211 (
1973).
–
(II) STORM-SUPA. (
ngt vard.)
jfr -dricka. AHLMAN (
1885).
–
STORM-SUS (
i sht i vitter stil)
sus av storm; äv. i bildl. anv. (jfr
storm sbst.¹,
I 2). Men klingar det fram ur min dikt någon gång / en låt af stormsus och vattusprång, / en tanke
(osv.).
KARLFELDT Vildm. 4 (
1895).
BLANCK NordRenäss. 78 (
1911;
i bildl. anv.).
–
STORM-SVALA.
[jfr t. sturmschwalbe]
[STORM-SVALA.ssg 1]
1) zool. fågel av (den (svalliknande) ordningen stormfåglar tillhörande) familjen Hydrobatidae (l. det i ä. systematik härtill svarande släktet Thalassodroma Vig.); särsk. dels: fågeln Hydrobates pelagicus Lin., dels i pl. om nämnda familj (resp. nämnda släkte); förr äv. allmännare: stormfågel (i ssgn jättestormsvala). SCHEUTZ NatH 119 (
1843;
om H. pelagicus).
KonvLex. (
1861;
i sg., om släktet).
Till stormfåglarna höra också de s. k. stormsvalorna, Thalassidroma, små nätta, mörkfärgade fåglar, som, när de i sin ilande flykt följa seglaren under en stormig kväll, liksom tyckas löpa öfver wågorna. QUENNERSTEDT StrSkr. 1: 43 (
1919).
Sjö männen se ofta i stormsvalornas uppträdande ett förebud till storm. VäglednRiksmusUtlFågelsaml. 79 (
1923).
jfr jätte-stormsvala. a) särsk. i vissa uttr. α) klyk stjärtade stormsvalan, fågeln Oceanodrama leu corrhoa Vieill. (vars stjärt är kluven i spetsen). HOLMGREN Fogl. 995 (
1871).
FoFl. 1936,
s. 15. β)
[benäm ningen given i motsättning till klykstjärtade stormsvalan (se α) som är betydligt större än H. pelagicus]
(
†)
lilla stormsvalan, om Hydrobates pelagicus Lin. NILSSON Fauna II. 2. 2: 244 (
1834).
Lilla stormsvalan .. räddar sig för inbrytande stormar gerna på skepp, hvilka han följer. Rabau NatH 1: 494 (
1879).
CARLSON Fågl. 365 (
1894).
[STORM-SVALA.ssg 1.b]
b) i jämförelser. 1830 och 1848 års idéer flögo som stormsvalor även över Nordhavet. BLOMBERG BlVulk. 45 (
1924).
Som en stormsvala flaxar han riket ikring / och kvittrar om folkfrisinnade ting. FJELNER TypTank. 11 (
1927).
Det var en liten fin skuta, snabb som en stormsvala och med ovanligt bra befäl. JACOBSSON BöljBlå 186 (
1932).
[STORM-SVALA.ssg 2]
2) i bildl. anv. (jfr storm sbst.¹, I 2); särsk. mer l. mindre liktydigt med: förebud om l. första tecken på storm (se storm, sbst.¹ I 2) l. stormar l. ngt olycksbådande l. dyl. " Reformationens" stormsvalor hade .. uppenbarat sig. SCHÜCK i 3SAH 27: 37 (
1915).
Slutligen en morgon anlände äntligen några jägare. De voro de första stormsvalorna bådande ryssarna ofärd Arena 1918,
s. 73.
Ingen anade (år 1927), att den stora upprustningen skulle komma som en stormvind över Europa .. Det är den maritima kapprust ningens stormsvalor, Deutschland-skeppen, som inlett denna utveckling. VFl. 1937,
s. 66. Det fanns ännu en som
kunde räknas till stormsvalornas släkte – eller kanske snarare till olycksfåglarnas. POSSE Bygg. 293 (
1942).
Ssg (till -svala 1):
–
stormsvale-släkte l.
stormsvals-, äv.
stormsval-släkte (t). zool. släkte inom familjen Hydrobatidae, i sht förr särsk. i speciellare anv., om släktet Hydrobates Boie konstituerat av få geln H. pelagicus Lin. o. vissa närstående arter; förr äv.: (det i ä. systematik uppförda) släktet Thalassodroma Vig. (svarande till familjen Hyd robatidae i nutida systematik) Stormsvaleslägtet (Thalassidroma, Vigors). NILSSON Fauna II. 2. 2: 243 (
1834).
4Brehm 9: 446 (
1926;
om släktet H. Boie).
3NF (1933; om släktet H. Boie).
–
STORM-SVALL (i sht i vitter stil) av storm åstadkommet (våg)svall; äv. i bildl. anv. (jfr storm sbst.¹, I 2). ADLERBETH Æn. 125 (1804). Nordliga land .. / Der mot kritberg bränningar slå, med dönande stormsvall. ATTERBOM Lyr. 2: 124 (
1828).
Efter jordlifvets strider du (dvs. Gud) möter mig huld / i en värld, dit ej stormsvallet når. SUNDELÖF Dikt. 185 (
1913).
–
STORM-SVEP snabb stormby l. stormil som sve per fram över ett område; äv. i oeg. l. bildl. anv. (med anslutning till storm, sbst.¹ I 5). Upsala(A) 25/7 1935, s. 3. Ett stormsvep av piskande vildgåsvingar.
AHLGREN Veckopr. 186 (
1940).
Konjevs trupper hade in nan de började stormsvepet in i Schlesien att bryta ige nom tyskt försvar. GHT 1945,
nr 44, s. 12.
–
STORM-SVEPT p. adj. (
i vitter stil)
(kring)svept l. hemsökt av storm(ar); äv. i överförd anv. om avbildat land skap l. vy o. d.: som ser ut att vara kringsvept av storm. ZILLIACUS Aischylos Prom. 24 (
1931).
Stormsvep ta skärgårdsvyer .. finner man inte hos (konstnären G.) Sandels. TurÅ 1964,
s. 174.
–
STORM-SÅNG (
i vitter stil)
1) till
I 1, bildl., om vinande ljud åstadkommet av stormen; äv. (jfr
storm sbst.¹,
I 2 d) om sång- l. musikstycke som ljuder starkt o. kraftigt l. vilt. Våren, den susande, / har inga visor mer för oss. / Lifvet är brusande, / stormsång och stormdans bara.
KARLFELDT FridLustg. 64 (
1901).
Vid sidan af mörka stormsånger träffas (hos T. Rangström) ej sällan blidare, skirt melodis ka ingifvelser. 2NF 37: 1231 (
1925).
[STORM-SÅNG.ssg 2]
2) till I 4, 5; i sht i bildl. anv.: sång sjungen i strid l. under stormning, stridssång, kampsång. Den passionerade själf bekännelsen i en (av) Byrons stormsånger mot samhället. MARCUS GeijerL 267 (
1909).
–
(I 5) STORM-SÄCK. (om ä. förh., föga br.) säck fylld med explosivt l. bränn bart ämne använd som bomb (se d. o.
1) l. kast kropp vid stormning.
HC12H 3: 188 (
1710).
SCHULTHESS (
1885).
–
STORM-SÄKER.
[STORM-SÄKER.ssg 1]
1) till I 1: som tål (dvs. inte lossnar l. bryts l. slits sönder vid l. i) storm l. som kan stå emot storm. SkånAB 1908, nr 89, s. 1
(om taktäckningsmaterial). Stormsäkert sömmade segel.
HEMMER Morgongåv. 81 (
1934).
Ett stormsäkrare tält kan du aldrig få. ÖSTERGREN (
1947).
[STORM-SÄKER.ssg 1.slutet]
särsk.
a) i sht
shogsv. om träd: som (är fast rotat o. därför) inte (lätt) fälls av storm, stormfast; jfr
-fast 1 a. HantvB I. 3.
1: 348 (
1935).
[STORM-SÄKER.ssg 1.b]
b) om lykta l. lampa: som (på grund av speciell konstruktion) inte (lätt) släcks i storm; jfr -fast 1 b, -fri 2 o. -lykta. LBl. 1911,
nr 47, s. 380.
HufvudkatalSonesson 1920,
3: 140.
[STORM-SÄKER.ssg 1.c]
c) om låga: som ej (lätt) släcks ut av storm. ÖSTERGREN (
cit. fr. 1939).
[STORM-SÄKER.ssg 2]
2) (tillf., om ä. förh.) i sht mil. till I 5, om fästning: som är stormfri (se d. o. 4), som inte kan intagas vid stormningsanfall; i avledn. stormsäkerhet. [STORM-SÄKER.ssg 3]
3) till II: ytterst l. fullständigt sä ker (på ngt). (Sv.) stormsäker .. (eng.) cock-sure. Woh (1904). Från havet hade molnen stigit upp, och då kunde man vara stormsäker på nederbörd. SPARRE SkeppJub. 60 (
1917).
Avledn.:
–
stormsäkerhet ,
r. l. f. [stormsäkerhet.avl 1]
1) till -säker 1. SvVäxtförädl. 2: 26 (
1951).
[stormsäkerhet.avl 2]
2) (tillf., om ä. förh.) i sht mil. till -säker 2. KrigVAH 1842,
s. 49.
–
(I 5) STORM-TAK.
[jfr t. sturmdach]
(
förr)
(rörligt) skyddstak för an gripare vid stormning l. till murbräcka särsk. om stort täckt galleri på hjul (sammanbyggt med belägringstorn). Itt storm tak. Linc. Kkk 3 a (1640). Mot kast-machinernes verkan nyttjades et storm tak af bräder, öfverklädt med hudar. KrigsmSH 1799, s. 42.
(Demetrios I) lät
(under belägringen av Rhodos år 304 f. Kr.) af trä upbygga et ofanteligt stormtak, hvilket fram skaffades på åtta hjul, och var försedt med et torn af omkring 150 fots höjd.
KrigVAH 1826,
s. 179.
Under be lägringen af Paris (i mitten av 800-talet) finner man att nordmännen begagnat stormtak af hudar. Därs. 1849, s. 104.
TIGERSTEDT Nov. 97 (
1923).
jfr skärm-stormtak. –
(I 5, II) STORM-TAKT.
[jfr -marsch 1, -steg m. fl.]
ytterst snabb takt; i sht i uttr. i stormtakt. Hans hjärta slog i stormtakt, och han böjde sig fram för att noga iaktta hennes uttryck. KRUSENSTJERNA Dagdriv. 63 (
1916,
1923).
Myggen bolmar upp som rök ur videsnåren .. Man kan inte stanna.. inte göra något annat än marschera på i stormtakt. TurÅ 1942,
s. 348.
–
STORM-TECKEN.
[STORM-TECKEN.ssg 1]
1) till I 1: tecken (i naturen) som förebådar storm; äv. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr storm sbst.¹, I 2). OLZON Buck KämpÄng. 275 (
1937;
bildl.).
ÖSTERGREN (
1947).
[STORM-TECKEN.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
till I 5: (givet) tecken till stormning. EMANUELSSON Plut. 3: 331 (
1843).
–
STORM-TERRASS geol. terrass formation bildad gm erosion av stormvågor (på den tid då terrassen var strandmark); jfr -strandlinje. Ymer 1925,
s. 28.
–
STORM-TID ( storm- 1786 osv. storms- 1541) [STORM-TID.ssg 1]
1) (
numera bl. mera tillf.)
till I 1: tid då det är storm l. då storm råder. Am. 1: 14 (
Bib. 1541).
[STORM-TID.ssg 2]
2) till I 2: tid l. tidsperiod fylld av oro o. ovädersstämning o. av tumultartad kamp o. strid. LING Gylfe 272 (
1814).
Vuxen i folkungafejdens stormtider tänkte Birgitta i förstone på (om hon kunde känna sig trygg i sitt nya hem). HEIDENSTAM Birg. 162 (
1901).
Tidningens (dvs. Göteborgs Aftonblad) första år blefvo en stormtid, under hvilken den energiske ledaren utan hänsyn eller fruktan gick till anfall mot stadens liberala fraktion. 2NF 10: 900 (
1908).
–
STORM-TJUT.
[STORM-TJUT.ssg 1]
1) till I 1: tjut av storm(en), stormens tjut. JANSON Par. 38 (
1900).
[STORM-TJUT.ssg 2]
2) (
ngt vard.)
till II: våldsamt tjut; jfr -skrik. KarlstT 1895, nr
1728,
s. 3.
–
(II) STORM-TJUTA.
a) (ngt vard.) i fråga om högljutt o. häftigt skrikande; jfr
-skrika.
BENEDICTSSON Folkl. 161 (
1884,
1887).
[STORM-TJIUTA.ssg 2.b]
b) (
vard.)
i fråga om högljutt o. häftigt gråtande; jfr -gråta. HEDENSTIERNA Svenssons 223 (
1903).
–
(II) STORM-TOKIG, äv.
-TOKOT. (vard., numera mindre br.) jfr
-galen.
BORG Luther 2: 868 (
1753).
Stormtokigt, adv. Mycket dåraktigt; mycket pusslustigt, öfvermåttan löjligt. WESTE FörslSAOB (
1817).
ÖSTERGREN (
1947).
–
(I 5) STORM-TORN.
[jfr t. sturmturml (
numera mindre br.)
belägringstorn. SCHRODERUS Liv. 442 (
1626).
2VittAH 20: 85 (
1849,
1852).
–
STORM-TRAKT trakt där svåra stormar ofta förekommer. RUBENSON Meteor. 165 (
1880).
–
(II) STORM-TRIVAS. (
ngt vard.)
trivas ytterst l. oerhört bra. POSSE Bygg. 72(
1942).
–
(I 5) STORM-TRUPP. 1) (numera bl. tillf.) trupp som utför stormning l. stormanfall o. dyl. l. (speciell) trupp som används som förtrupp (o. utför den avgörande l. initiala inbrytningen) vid stormning (av fientlig ställning l. befästning o. d.) l. stormanfall; särsk. om infanteri som organiserades o. specialutrustades under första o. andra världskriget för inledande genombry tande anfall o. d.
Särskilda trupper hållas i beredskap i grafvarne att genast inrycka, så snart fästningsportarne öppnas af de först inträngande stormtrupperna. HAZELIUS Bef. 322 (
1857).
Det ogynnsamma inflytande, som bildan det av särskilda stormtrupper .. hade på tyska härens homogenitet. KrigVAT 1922,
s. 310.
HOLMBERG Churchill 2Världskr. 8: 613 (
1951).
[STORM-TRUPP.ssg 2]
2) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr
storm sbst.¹,
I 2); särsk. om människor som går i spetsen för ngt l. är förkämpar för ngt (idé, organisation l. företag l. dyl.).
2NF 36: 415 (
1924).
Längs hundratusentals kilometer havskust (pågår) ett oavlåtligt förstörelsearbete mot fastlandets forma tioner med havsvågorna som stormtrupper. PETTERSSON Oceanogr. 140 (
1939).
Vi fiskare vill gärna vara storm trupperna i Sveriges folkförsörjning, men då få myndighe terna inte vara njugga på det flytande bränslet. SvD(B) 1943,
nr 22, s. 9.
Ssgr (till trupp 2):
–
stormtrupps-avdelning.
Den tyska nazistagitationen i Nordslesvig har .. efter tyskt mönster upprättat stormtruppsavdelningar. SvD(A) 1933,
nr 224, s. 6.
–
stormtrupps-organisation. jfr
organisa- tion 3. De nationalsocialistiska stormtruppsorganisationerna.
2NF 38: 1044 (
1926).
–
STORM-TRÄD (
numera föga br.) träd som tjänar (i sht: som är planterat för att tjäna) ss. stormskydd (för andra, ömtåligare träd l. växter).
SvMerc. 6: 460 (
1761).
FRIES BotUtfl. 3: 316 (
1859,
1884).
–
(II) STORM-TRÄTA, r. l. f. (
ngt vard.)
jfr -gräl. WESTE (
1807).
–
(II) STORM-TRÄTA, v.(
ngt vard.)
jfr -gräla. SAHLSTEDT (
1773).
–
(I 5) STORM-TUNNA. (
förr)
fyrtunna; jfr fat. JAKOBSSON ArtillK12Tid. 558 (i handl. fr. 1691).
KFÅb. 1912, s. 392 (1703: Bomber, stormtunnor, wallgranater). BILLMANSON Vap. 282 (
1882).
–
(II) STORM-TUR. (
ngt vard.)
oerhörd tur, (helt) fantastisk tur. KarlsT 1895, nr
1714,
s. 3.
–
(I 5) STORM-TYG. (storm-
1620–1852.
storme- 1685–1705)
[jfr t. sturmzeug]
(
†) stormningsredskap.
SCHRODERUS JMCr. 335 (
1620;
om murbräcka).
(Filip II:s av Makedonien) kastmachiner, stormtyg och öfriga belägringsredskap .. omtalas såsom otroligt många, samt af flera slag.
2VittAH 20: 68 (
1849,
1852).
–
(I 5) STORM-TÄCKE. (
†)
[STORM-TÄCKE.ssg 1]
1) klädnad att bära under harnesk; anträffat bl. i ssgn sammets- storm-täcke (SCHÜTZERCRANTZ Olyksöden 146 (
1775)).
[STORM-TÄCKE.ssg 2]
2) stormtak. SYLVIUS Curtius 378 (
1682). –
-TÄNDARE. (†) stormtändsticka. STRINDBERG Hafsb. 10 (
1890).
–
STORM-TÄNDSTICKA ~⁰²⁰.
om tändsticka (av spe cialimpregnerat trä o. med speciellt stor tänd sats av annan kemisk sammansättning än tänd satsen på en vanlig tändsticka o. därigm) an vändbar också i hårt väder, stormsticka. AUERBACH (
1913).
Ssg:
–
stormtändsticks-fodral.
fodral för stormtändstickor. PriskurLeja 1895–96,
s. 85.
–
STORM-TÄT. så tät att hård vind inte tränger igenom.
De mest stormtäta snår. LAGERLÖF Länk. 112 (
1894).
Trygve Gran visar sin nya stormtäta luva. IdrBl. 1935,
nr 47, s. 6.
–
STORM-UNGE. (
vard.)
[STORM-UNGE.ssg 1]
1) om obetydlig storm, ansats till storm. ADELSKÖLD Dagsv. 4: 313 (
1901).
[STORM-UNGE.ssg 2]
2) i bildl. anv. (jfr
storm sbst.¹,
I 2), om obetydligt orosmo ment l. dyl.
GHT 17/1 1916,
s. 6.
–
(I 1, 2) STORM-UPPFYLLD ~⁰² l. ~²⁰,
p. adj. (i sht i vitter stil)
uppfylld av storm(ar); i sht till I 2 (l. till I 1, i bildl. anv.). Så obekant med verlden! / Och dock en gång du skall åstad / På stormuppfylda färden. WIRSÉN LifvVår 34 (
1888).
Genom mörka, stormuppfyllda tider. BERGER SvAmMed. 126 (
1916).
–
STORM-UPPRÖRD ~⁰² l. ~²⁰,
p. adj. (i vitter stil)
[STORM-UPPRÖRD.ssg 1]
1) till I 1: upprörd av storm(en). SNELLMAN Gift. 1: 119 (
1842;
om vågor).
HAGSTRÖM TorrTräd. 13 (
1937;
om hav).
[STORM-UPPRÖRD.ssg 2]
2) till I 2 l. i bildl. anv. av I 1: upprörd av storm(ar). De stormupprörda känslor, som / I bröstet höllo krig. NICANDER 1: 126 (
1826).
Det stormupprörda sextonde seklet. SCHYBERGSON FinlH 1: 377 (
1887).
LfF 1909,
s. 81.
–
(I 5) STORM-UTRUSTNING ~⁰²⁰. speciell, lätt utrustning för storm anfall (tilldelad stormtrupp).
ESTLANDER 11Årt. 4: 259 (
1927).
–
STORM-VARNING.
[STORM-VARNING.ssg 1]
1) (utsänd) varning för storm (l. hård vind); i sht om varning för storm l. kuling (med vindstyrka från 7 Beaufort) utsänd från meteorologiskt institut l. dyl. medelst radio l. TV l. via telenätet ngn gg äv.: varningstecken för annalkande storm. Stor, liten stormvarning. UB 3: 526 (
1873).
Då stormvarningar skola utsändas till hamnarna. HILDEBRANDSSON Buchan 181 (
1874).
Den första stormvarningen (i Sv.) utsändes den 15 september 1905. LfF 1907,
s. 100.
(Det) slog.. oss att föregående dags lätta (båt-)färd hade varit en stormvarning: det onaturliga lugnet före ovädret. MALM Roberts Arund. 246 (
1939).
RYDHOLM (
1967).
[STORM-VARNING.ssg 2]
2) (i sht med prägel av fackspr.) i pl., om stormvarningssystem l. stormvarnings signal l. inrättning för optisk stormvarning o. d. (se b). [STORM-VARNING.ssg 2.a]
a) om hela stormvarningssystemet l. stormvarningsväsendet. Telegrafstyrelsen har till Kungl. Maj:t inkommit med underdånigt utlåtande röran de förslag till inrättande af signalstationer och stormvar ningar å rikets kuster. PT 1903,
nr 302, s. 2.
VFl. 1913, s. 146.
b) om (i Sv. förr använd) optisk signal för stormvarning, stormvarningssignal; äv. (
tillf.)
om l. med inbegrepp av den mast vari signalen hissades. ERDTMAN Brottsjöson. 64 (
1909).
Åt nordost Huvudskär med sin fyr och stormvarning och sina röda stugor. FRIDEEN Skärg. 40 (
1923).
[STORM-VARNING.ssg 2.a.slutet]
särsk. i uttr.
dubbel stormvarning, optisk signal som bestod av klot i kombination med tratt l. kon o. som angav att vindstyrkan väntades nå verklig stormstyrka (dvs. minst 10 Beaufort).
JÄGERSKIÖLD Upplevt 465 (
1943).
[STORM-VARNING.ssg 3]
3) i bildl. anv. (jfr storm sbst.¹, I 2 (c)). Glansen i ögonen, vecken i pannorna, stämmornas an strängt likgiltiga tonfall – allt verkade stormvarning. JOHNSSON ÖknFolk 160 (
1935).
Är 1905 bildades (i Forsbacka) en socialdemokratisk ungdomsklubb som en förelö pare och stormvarning till vad som komma skulle. Järnbruksminn. 72 (1952). Ssgr (till -varning 1):
–
stormvarnings-lykta. (
förr)
optisk stormvarningssignal nattetid (bestående av röda l. vita (l. röda o. vita) lyktor hissade över varandra i olika kombinationer). NUMERS PortrBlm. 63 (
1936).
–
stormvarnings-mast.
(förr använd) mast för upphissande av stormvarning; jfr storm-varning 2 b. DN(B) 29/3 1925, Bil. s. 2.
–
stormvarnings-signal.
(i Sv. förr använd) optisk signal för stormvarning (jfr storm-varning 2 b); äv. om stormbådande tecken i naturen. UB 7: 515 (
1875).
Endast före oväder skall .. (vikaren) låta höra ett kort råmande, hvilket betraktas som en ofelbar stormvarningssignal. FoFl. 1921,
s. 256.
–
stormvarnings-station.
(förr använd) sta tion l. anläggning för mottagande av stormvar ning utsänd över radio- l. telenätet l. per tele gram o. för vidarebefordran härav (dels gm att anslå telegrammet på en anslagstavla, dels gm att hissa stormvarningssignal). NF 15: 702 (
1891).
–
stormvarnings-system.
särsk., konkretare, om inrättat system (t. ex. inom ett land l. i större skala) för utsän dande av stormvarningar från en meteorologisk institution o. d. (o. mottagares vidarebefordran av varningarna gm signalering o. d.). UB 3: 528 (
1873).
VFl. 1913,
s. 146.
–
stormvarnings-telegram.
PT 1903,
nr 302, s. 2.
–
stormvarnings-tjänst (offentlig) inrättning (se
inrättning, sbst.²
1 c) med an svar för att stormvarning skall kunna utfärdas samt för utsändande o. vidarebefordran av stormvarning; äv. om tjänstgöring vid sådan in rättning o. om den service som inrättningen ger.
PT 1903,
nr 302, s. 2. Vid de meteorologiska centralan stalterna i Paris, London, Hamburg och Amsterdam inrät tades en särskild stormvarningstjenst.
LfF 1907,
s. 96. Stormvarningstjänsten ombesörjes i Sverige av Statens Meteorologisk-Hydrografiska Anstalt.
NFSportlex. 6: 674 (
1946).
–
stormvarnings-väsende(t).
sammanfattande, om alla de institutioner o. anordningar o. verksamheter som tillsammans utgör stormvarningstjänsten inom ett område (vanl. ett land). 2NF 27: 238 (
1917).
–
( I 5) STORM-VASE. (
om ä. förh.,
numera föga br.)
faskin an vänd ss. stormningsredskap (gm att läggas i vallgrav till uppfyllnad l., stundom, i tjärat skick sättas på pikar o. brinnande svängas mot försvarare på fästningsverk). LMil. 2: Föret. 26 b (1764).
SCHULTHESS (
1885).
–
STORM-VENTIL sjöt. stormlucka. NF 15: 701 (
1891).
–
(I 5) STORM-VERK.
[jfr t. sturmwerk]
(
†)
om redskap o. anordningar för stormning (t. ex. stormtak o. stormtorn o. d.). SCHRODERUS Liv. 443 (
1626).
Sedan hela dagen medh mycket fächtande war åthgången, och Memnon trodde the .. trötta Macedonerne .. hålla een sömnig wacht, ty giör han vthur Staden ett mächta starckt vthfall, och tänder Elden vthi Konungens (dvs. Alexander den stores) Stormwärck. SYLVIUS Curtius 188 (
1682).
KULLBERG Tasso 2: 175 (
1860).
–
(I 5) STORM-VERKTYG ~⁰² l.~²⁰.
[jfr t. sturmwerkzeug]
(
förr)
stormningsredskap. KULLBERG Tasso 2:176 (
1860).
–
STORM-VIN (
i sht i vitter stil)
vin av storm. NordRevy 1895,
s. 16.
–
STORM-VINANDE p. adj. särsk. bildl., om röst l. tongång.
ATTERBOM Minn. 28 (
i senare bearbetat brev fr. 1817).
Sorlet växer, alltjämt utan tydliga ord – dock genomfars det i stormvi nande tongångar av ordet: Juden – juden. BERGMAN Patr. 111 (
1928).
–
STORM-VIND ( storm- 1625 osv. storme- 1741) [STORM-VIND.ssg 1]
1) vind med stormstyrka, vind som uppträder l. råder vid l. utgör storm. HT 1920, s. 103 (
1625).
En stormvind ruskade om aplarna, en blixt, en våldsam knall nästan rakt över. FRIDEGÅRD Somm. 11 (
1954).
Stormvind, ung. == 14 m/s och däröver. SvGeogrÅb. 1958,
s. 53. särsk. i jämförelser, med tanke på vindens snabbhet o. styrka; jfr
2.
(Opinionen) går fram som en stormvind, och de starkaste böja sig undan först, men följa sedan, viljelöst.
STRINDBERG TjqvS 5: 49 (
1886,
1909). Under det jag klev
(uppför trädstammen), for falkhonan med ett skärande skri som en stormvind ur boet.
FINNILÄ BortPolcirk. 25 (
1917).
[STORM-VIND.ssg 2]
2) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr
storm sbst.¹,
I 2); jfr
1 slutet. Wår lefnad är et haf, wår tid en storme-wind.
NORDENFLYCHT 1: 282 (
1741).
Så skall min tunga krigets stormwind näpsa / Och göra sol sken i ert mulna land. HAGBERG Shaksp. 2: 322 (
1847).
Din vredes stormvind. Psalt. 18: 16 (
öv. 1888).
Han (dvs. H. Wergeland) var den första stormvinden i norsk litteratur. KIHLMAN NordProf 183 (
1933); jfr
storm sbst.¹,
I 2 c. –
STORM-VINGE [jfr t. sturm(es)flügel]
(
i vitter stil) bildl.: stormens vinge (särsk. i pl., i uttr. beteck nande snabb flyktrörelse); äv. (med anslutning av förleden till storm, sbst.¹
I 2): storm(ar) fram kallande l. med storm(ar) förknippad vinge (hos mytologiskt väsen l. dyl.). Man upphör ej att måla oss förnuftet, som en förfärlig Afgrunds-Engel, flygande på stora svarta storm-vingar öfver verlden.
LBÄ 25-26: 18 (
1799).
I slumrande sund, der ej stormvingen röres. SÄTHERBERG Blom. 2: 16 (
1844).
ATTERBOM PoesH 1: 124 (
1848).
–
STORM-VIRVEL vindvirvel med stormstyrka l. vindvirvel i storm; äv. om mindre cyklon l. tromb; äv. i bildl. anv. (jfr
storm sbst.¹,
I 2).
BLOCK Progn. 118 (
1708).
De förstnämnda stormdagarne äro märkvärdiga derför, att icke mindre än fyra stormhvirflar under denna tid ströko fram öfver den skandinaviska halfön. AB 1869,
nr 73, s. 3.
Inför revolutionernas stormhvirflar svika alla objektiva beräkningar. KJELLÉN Stormakt. 2: 185 (
1905).
(Mannen) sögs in i stormvirveln (kring revolutionen 1917) och försvann i Ryssland. KÅHRE Strandh. 71 (
1933).
Gustaf Erikssons ansiktsmuskler be bådade en annalkande stormvirvel. Och den kom i ett tal på bortåt en halvtimme. NärGickSkol. 179 (
1934).
(Gross handlaren läste) om oron på börsen i London .. Han glöm de alla de gånger han beundrat underrättelseväsendets effektivitet, då han förr stått utanför stormvirvlarna. BEIJER BritaGrossh. 122 (
1940).
–
(I 5 e β γ') STORM-VIST. (
mera tillf.)
kortsp. vist som spelas "med storm". LINDSKOG Spelb. 109 (
1847).
–
STORM-VRAK av storm kringvräkt föremål, särsk. om fartygsvrak; äv. i bildl. anv. Hvilken präktig skeppsbemanning, / sammanblåst från alla stränder, / ödets stormvrak, gamla, unga, / sköflade på hoppets skatt!
RYDBERG Dikt. 1: 51 (
1864,
1882).
IllSvOrdb. (
1955;
om fartyg).
–
STORM-VRIDEN p. adj. i sht om träd: som har vriden växt till följd av att det pinats av stormen, vindpinad o. vriden; äv. i bildl. anv., om person o. d.
BÖÖK 1Ess. 1 (
1913;
bildl.).
KNAPE FrHav 65 (
1922).
–
STORM-VRÄKA.
I. till I 1. [STORM-VRÄKA.ssg 1]
1) tr. a) om hav o. d.: få (fartyg l. sjöfarande) att (redlöst) driva omkring l. grundstöta l. stran da l. gå i kvav i storm; äv. om oväder l. dyl. (jfr [STORM-VRÄKA.ssg 1.b]
b) : vräka upp l. vräka omkring (vågor l. hav o. d.) i storm l. gm storm(en); i sht i pass. (närman de sig deponentiell anv.) l. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Stormvräkta seglaren. LING As. 175 (
1833).
Här är en främling, ej känner jag hvem, som ländt till min boning, / antingen österifrån han stormvräkts eller från vester. JOHANSSON HomOd. 8: 29 (
1842,
1844).
Stormvräkta vågors dån. LAGERLÖF SkildTid. 1: 27 (
1892).
[STORM-VRÄKA.ssg 1.b.slutet]
särsk. i uttr. stormvräkt hav, hav med av storm uppvräkta vågor.
ELKAN Hall 124 (
1899).
[STORM-VRÄKA.ssg 1.b]
b) (mera tillf.) om oväder l. dyl.: vräka omkull (träd l. dyl.); särsk. i p. pf.
På en stormvräkt torrstam sitter en fågel. NordT 1902,
s. 277.
[STORM-VRÄKA.ssg 2]
2) intr., om hav o. d.: vräka på i storm. BERGER Ysaïl 187 (
1905).
II. (ngt vard.) till II: med våldsam kraft vräka sig fram (t. ex. i finish i löpning). IdrBl. 1935,
nr 77, s. 4.
–
STORM-VÅG.
( storm- 1560 osv. storme- 1732) [STORM-VÅG.ssg 1]
1) större vat tenvåg orsakad av vindar av stormstyrka; äv. i jämförelser l. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr storm, sbst.¹ I 2). SLAURENTII Ridd. F 2 b (
1622).
Fast bedröfwelsens stormwågar brusa vppå mig. SWEDBERG SabbRo 441 (
1688,
1710).
Förändringarne på ytan af detta näs (dvs. den skandinaviska halvön) likna närmast en stormvåg .. som stelnat i samma ögonblick den skolat bryta sig. FORSELL Stat. 2 (
1844).
Polarhafvets tunga stormvågor. NORDENSKIÖLD Periplus 120 (
1897). Världskrigets stormvågor slå in över Albanien.
AURÉN EurOr. 42 (
1936).
[STORM-VÅG.ssg 2]
2) [jfr 1]
(
numera bl. tillf.)
om (första stadiet av) extremt högvatten (uppkom met i samband med hård pålandsvind) (jfr -flod 1)i form av en större vattenvåg åtföljd av högvatten. LPETRI Psalt. 69: 3 (
1560;
i bild); jfr
Ps. 1695,
68: 1.
En orkan med åtföljande stormvåg bryter fram öfver en kuststräcka, och vägen, der de gått fram, utmärkes af ruiner och lik. KrigVAH 1883,
s. 300.
CARELL o. EDELSTAM 145 (
1916).
[STORM-VÅG.ssg 3]
3) skov l. anfall av storm. I de korta ögonblicken mellan stormvågornas an fallstjut hör man den jämrande, knakande och gnisslande undertonskören från skogens otaliga fjädrande konstruktioner. TurÅ 1955,
s. 39.
–
STORM-VÄDER ( storm- 1536 osv. storme- 1715) [STORM-VÄDER.ssg 1]
1) väder präglat av storm, väder med storm, stormigt väder; i sht förr särsk. i individuell anv.: oväder i form av l. präglat av storm; förr äv.: stormvind. Lijka som itt hws thet fasta forbundit är vti itt annat hws aff stormwädher icke vm kull faller. Syr. 22: 16 (
öv. 1536).
Medhan the .. Rådslogho, kom itt hastigt, och häfftigt stormwädher, och giorde sådant gny och rusandhe j skoghen, at (osv.). BALCK Es. 138 (
1603).
Ty eens menniskios hierta är så som itt skip j wilda haffuet, hwilket stormwädhret jfrå the fyra werldennes hörn drijffuer. FörsprPsalt. (Bib. 1618).
Starka orcaner eller stormwäder. KALM Resa 3: 127 (
1761).
Det blev stormväder, ordentligt stormväder. SAMZELIUS HarBrush. 145 (
1900,
1919).
[STORM-VÄDER.ssg 2]
2) i mer l. mindre bildl. anv.; jfr
storm sbst.¹,
I 2, o.
-vind 2. PERICI Mussæus 1: 31 a (
1582).
Skakad af motgångens stormväder. KELLGREN (SVS) 6: 4 (
1770).
Under borgeli ga stormväder, af hvilka det upretade Folkets sinnen, kastas af och an såsom flygsanden i Afrikas öknar. INGMAN TalFörenSäkerhAct. 11 (
1790).
Emellan Baron K .. och hans fru var det nästan beständigt stormväder. BREMER FamH 2: 112 (
1831).
Nu kom Brita med flygande lockar rusande förbi som ett stormväder. ÖSTERGREN (
1947).
Ssgr (till -väder 1):
–
stormväders-fågel. (
numera föga br.)
stormfågel. VetAH 1745,
s. 93. Stormwäders fogel .. Procellaria pelagica, avis.
SAHLSTEDT (
1773).
Stormväders-foglarne, Procellariæ äro i all mänhet tranige. S ÖDMANN (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 31. HORTLING Fågelnamn 284 (
1944).
–
(I 5) STORM-VÄGG. (
förr)
stormskärm. ADLER Meyer 423 (
1894).
–
(II) STORM-VÄRK. (
ngt vard.)
ytterst intensiv l. våldsam värk. THOLANDER 1Ordl. (
1850).
–
(II) STORM-VÄRKA. (
ngt vard.)
värka ytterst intensivt o. häftigt. THOLANDER 1Ordl. (
1850).
–
(I 1, 2) STORM-ÅR. särsk. till
I 2: år fyllt av storm(ar).
2NF 3: 1451 (
1905).
–
(II) STORM-ÄTA. (
ngt vard.)
äta oerhört (häftigt o.) mycket. ROSENDAHL SkogÅbor 21 (
1932).
–
STORM-ÖGA i sht sjöt. om lågtryckscentrum, centrum av tro pisk virvelstorm l. dyl., stormens öga (jfr storm, sbst.¹ I 1 c). CARLSTÉN VindStröm. VII (
1864).
–
(I 2 c, d) STORM-ÖGD, p. adj. (
i vitter stil)
som har ögon fyllda av storm. Den, som är stormögd, kan, när han riktar vredgad blick på någonting, urladda ur ögonen en förstö rande kraft. RYDBERG Gudas. 47 (
1887).
B
(
†):
C
(
†):
Avledn.: