© Svenska Akademien. SAOB spalt: S12815; tryckår: 1993
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
STRYKA stry³ka², v. -er, strök strø⁴k (ströko strø³ω²), strukit strω³kit², struken strω³ken²; förr äv. strykte, strykt, strykt. – pr. sg. l. sg./pl. pass. -es SkeppsgR 1543 (: struckes öffuer) osv.: -s CAEHRENSVÄRD Brev 1: 42 (1781: stryks öfver) osv. – ipf. -te RP 7: 433 (1639), ORRE SkissÖkn. 204 (1922). – ipf. sg. strock OxBr. 5: 375 (1625: uthstrock); struk DRYSELIUS Måne 30 (1694: struk ut); ströck SkeppsgR 1545 (: ströcks), UUKonsP 20: 136 (1691: ströck .. af sig); strögkes, pass. SkeppsgR 1547; strök SalOrdspr. 7: 13 (öv. 1536) osv. – ipf. pl. strucku SkeppsgR 1543; struke SVART G1 81 (1561: struke .. till sigh), VDR 1665, s. 149 (: vppstruke); struko 3SthmTh. 12: 79 (1620: struko tillsamman), RYDBERG Brev 2: 12 (1858); ströke UUKonsP 7: 165 (1665: ströke tillsammans), CVASTRANDBERG 3: 102 (1868: nederströke); ströko SvForns. 2: 98, WERWING Hist. 2: 82 (1690: ströko omkring), ÖSTERGREN (1948). – sup. strijkt CansAcAboP 1: 240 (1647: strijkt sigh opå); stroket LPETRI 3Post. 32 a (1555); strucket G1R 29: 375 (1560: struckett .. igenom), VDAkt. 1699, nr 151 (: afstrucket); struket Hes. 13: 12 (Bib. 1541), BREMER Hertha 163 (1856: struket under); strukit 3Mos. 14: 43 (Bib. 1541: bestrukit) osv.; stryckt RP7: 311 (1638); strykit SvLitTidn. 1821, sp. 328, Vasabl. 9/10 1979, s. 1 (: strykits på). – p. pf. stroken VarRerV 45 (1538), LReg. 35 (1602); strucken PrivSvStäd. 3: 287 (1575), RÅLAMB 13: 110 (1690); struckin SkeppsgR 1544, s. 22 a (: struckit öfwer, n.), SthmStadsord. 1: 91 (1642); struke, n. sg. ConsEcel- AboP 406 (1660); struken Jes. 48: 19 (Bib. 1541: vthstruket, n.) osv.; strukin 3Mos. 14: 48 (Bib. 1541: bestrukit, n.), WESTE (1807); stryckt UUKonsP 10: 60 (1673); stryken SCHILLER SvSpr. 112 (1855); strykt RegHorol. 20 (1745: bestrykt), OLZON Buck FjärrL 172 (1937: strykta, pl.); stråken Weise 18 (1697: påstråkne, pl.)) vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.), -ER (sed. o.); jfr STRYK sbst.¹, ( strick-i ssgr 1556 (: Strick Jern)– 1691 (: Strick-Winkeln, sg. best.). strijck- 1675 (: landstrijckare). strijk- 1610–1691 (: Strijk-Winkelen, sg. best.). strik- 1593 (: landstrikere)– 1673 (: Strikmått). strych- 1594 (:landzstrychende, vbalsbst.)– 1648 (: strycha öfuer). stryck- (-ÿ-) 1526 (: hwdhstryckning)– 1929 (: Strycklod). stryk- (-yy-, -ÿ(ÿ)-) 1525 osv. -a 1525 osv. -ia 1574 (: vpsfrykia)– 1688 (: Strykiejern))
[fsv. stryka; jfr fd. strykæ, stryge (d. stryge), nor. stryke, fvn. strjúka (nor. dial. strjuka); till den utvidgning av roten i STARRA, som äv. föreligger i fslav. stru'zati, skava, lett. strugains, randig, gr. στϱεύγομαι, förlorar krafterna; jfr äv. mlt., mnl. strīhen, flit. strīhhan osv. (se STREICHGARN, STREJK), till en annan utvidgning av roten i STARRA; jfr äv. fvn. strìkja, strìkva. avledn. av strjúka (se ovan): formerna med -i(j)- åtm. delvis av mlt. strīken; ordet är i många bet. oversättningslån av l. i varje fall (starkt) påverkat av mlt. strīken l. nl. strijken l. (i sht) t. streichen. Jfr STRUKA, -STRYK, STRYKA, sbst., -STRYVA, STRÄK, sbst.², STRÅKA, sbst.²]
Översikt av betydelserna.
[STRYKA.v I]
I färdas l. bege sig över en yta i mer l. mindre rak bana o. d.
[STRYKA.v I.1]
1) om person, djur l. rörligt föremål: färdas (i bestämd l. viss kosa o. d.).
[STRYKA.v I.2]
2)
om vind l. ström l. luft o. d.: gå l. löpa l. strömma sin (bestämda) väg fram (med god fart). Härunder bl. a. i p. pr., om vind: gynnsam o. stark (äv. om storm: kraftig), om fors: kraftigt strömmande, om avsättning l. handel: stark l. livlig, om aptit o. d.: stor (b).
[STRYKA.v I.3]
3)
om (tänkt) linje l. väg l. naturformation (ås, o. d.): löpa l. sträcka sig o. d.
[STRYKA.v I.4]
4)
om gång av malm o. d.: sträcka sig l. löpa horisontalt.
[STRYKA.v I.5]
5)
röra l. förflytta sig tätt intill ngn l. ngt o. d.
[STRYKA.v I.6]
6) bege sig bort i smyg; smita.
[STRYKA.v I.7]
7) om väg l. bergskedja o. d.: löpa l. sträcka sig tätt intill ngt o. d.
[STRYKA.v I.8]
8) från befästning avge eld som bestryker terräng o. d.
[STRYKA.v I.9]
9) driva l. sticka (stickvapen genom ngn) o. d.
[STRYKA.v I.10]
10) om linje: tangera ngt.
[STRYKA.v I.11]
11) med avs. på tröskel: nöta gm att gå ofta över den (vid täta besök).
[STRYKA.v I.12]
12) lägga (däcksplanka) o. spika fast den i däck. i
[STRYKA.v I.13]
13) gå i handgemäng l. flyga ihop med ngn o. slåss o. d.
[STRYKA.v II]
II. ströva l. driva l. flacka omkring o. d. Härunder bl. a. om djur (b).
[STRYKA.v III]
III. (med lätt tryck) föra hand över ngn l. ngt o. d.
[STRYKA.v III.1]
1) (med lätt hand) föra hand l. redskap över ngn l. ngt o. d. Härunder bl. a. fäkt. (a); föra handen l. händerna (fundersamt o. d.) över ansikte l. haka o. d. (b).
[STRYKA.v III.2]
2)
i fråga om att smeka. Härunder bl. a. bildl., i fråga om att smickra o. d. (c).
[STRYKA.v III.3]
3) refl.: smeksamt låta kroppen glida mot ngn l. ngt o. d. (i sht om katt).
[STRYKA.v III.4]
4)
föra l. lägga (hår l. skägg) gm att föra handen genom det.
[STRYKA.v III.5]
5)
i fråga om att stryka i medicinskt syfte.
[STRYKA.v III.6]
6) ifråga om att stryka (gnida) för att alstra elektricitet o. d.
[STRYKA.v III.7]
7) i fråga om att glida med en fot mot l. över ngt o. d.
Härunder bl. a. i uttr. stryka på foten (b); om häst: vid gång nöta med ena foten mot den andra (d).
[STRYKA.v III.8]
8) om vapen: ytligt beröra (o. orsaka ytligt sår) o. d.
[STRYKA.v III.9]
9) skärpa egg på (lie o. d.) medelst gnidning med bryne o. d.
[STRYKA.v III.10]
10) slätgöra (ngt) gm att låta ngt glida däröver o. d. Härunder bl. a. slätgöra tyg (med strykjärn) o. d. (a).
[STRYKA.v III.11]
11) föra probernål över (ädelmetall) för att av strecket avgöra halten.
[STRYKA.v III.12]
12) spela på (sträng på stråkinstrument) med stråke o. d.
[STRYKA.v III.13]
13) påföra l. breda ut ngt flytande på ytan av (ngt) o. d. Härunder bl. a. måla (ngt) o. d. (a).
[STRYKA.v III.14]
14) ta bort ngt från ytan av (ngt) o. d. (i fråga om rengöring o. d.). Härunder bl. a. avlägsna kalk från kalkad hud (c); i uttr. stryka sig om munnen (g).
[STRYKA.v III.15]
15) hämta upp (ostron) gm att föra en skrapa över havsbotten o. d.
[STRYKA.v III.16]
16) ta av rågen (se RÅGE 2) från (fyllt målkärl) med strykträ o. d. Härunder bl. a. i p. pf., om målkärl (äv. i uttr. struket mått o. d.;
[STRYKA.v III.16.a]
a) .
[STRYKA.v III.17]
17) framställa (tegelsten) för hand.
[STRYKA.v III.18]
18) i p. pf., om korn (se d. o. 8).
[STRYKA.v III.19]
19) ta av l. dra av (klädesplagg o. d.).
[STRYKA.v III.20]
20) repa (löv l. lin l. bär o. d.).
[STRYKA.v III.21]
21) bildl.: raka l. roffa åt sig (ngt) o. d.
[STRYKA.v III.22]
22) hudflänga l. hudstryka (ngn); ge ngn stryk o. d.
[STRYKA.v III.23]
23) mäta (tyg) med mätsnöre.
[STRYKA.v IV]
IV. gm att stryka (i bet. III 1) över ngt åstadkomma (ngt) o. d.
[STRYKA.v IV.1]
1) gm att stryka tändsticka mot plån åstadkomma (eld) o. d.
[STRYKA.v IV.2]
2) skriva (streck l. linje) med penna o. d. Härunder bl. a. stryka ett streck över ngt (i sht bildl.; a); i p. pf., om not: streckförsedd (b).
[STRYKA.v IV.3]
3) radera (skrift o. d.) gm att dra streck över (vanl. oeg. l. bildl.) o. d.
[STRYKA.v V]
V snabbt gå åt l. förbrukas l. gå förlorad o. d.
[STRYKA.v VI]
VI. i fråga om att hejda rodd l. ro bakåt o. d.
[STRYKA.v VI.1]
1) upphöra att ro l. hejda båts fart gm att mynna l. ro bakåt o. d.
[STRYKA.v VI.2]
2) om häst: rygga o. d.
[STRYKA.v VII]
VII. fira ned (segel l. flagga l. rå o. d.).
[STRYKA.v VIII]
VIII. förse (segel) med förstärkning i form av duk l. kant o. d.
[STRYKA.v I]
I färdas l. bege sig l. fara l. röra sig l. gå över en yta (i sht marken) i mer l. mindre rak bana l. i sin mer l. mindre (förut)bestämda riktning o. dyl. o. i härur härledd anv.
[STRYKA.v I.1]
1)
om person (äv. om djur) l. om ngt rörligt sakligt (i sht fartyg): fara l. bege sig l. gå l. draga l. röra sig (i mer l. mindre rak linje) i sin (bestämda l. vissa) kosa l. väg l. led o. d.; stundom (särsk. i fråga om fartyg) med inbegrepp av snabb rörelse; äv. med obj. (se b); äv. närmande sig 5, med tanke på (glidande) rörelse tätt över en yta. Ingen skal (enl. krigsartiklarna) i tugandet strycka framman förre heller blanda sigh bland trotzen. GUSTAF II ADOLF 252 (1621). (Fregatten) Hvita Örn med Danska besättningen strök sin väg (då svenska fartyg ankom). HC12H 1: 116 (1734). Winden war West Nord gen Osten och wi ströko fort, så at innom twå Timglas hade wi Waxholmen på ryggen. SAHLSTEDT TuppSag. 24 (1759). (Sillen) inkommer .. årligen vid början af Sommaren uti Cattegat och stryker söder ut åt Sundet och Östersjön, hvarest den fiskas hela sommaren öfver. VetAH 1817, s. 44. Samtidigt (med mannekänguppvisningen i salongen) strök genom kapprummet mannen med den höga kragen. SIWERTZ Varuh. 134 (1926). Lien stryker susande genom gräset (vid slåttern) och bäddar upp en sträng vid vänstra sidan. SvNat. 1934, s. 94. jfr BE-, BORT-, EFTER-, FRAM-, GENOM-, NED-STRYKA.
[STRYKA.v I.1.slutet]
särsk. a) (numera mindre br.) ss. vbalsbst. -ande, i uttr. (gå) i ett strykande, (gå) direkt l. rakt l. utan uppehåll (till en plats). TJäg. 1834, s. 775.
[STRYKA.v I.1.b]
b) () i uttr. stryka fart, ha hög fart. WESTE FörslSAOB (1817).
[STRYKA.v I.1.c]
c) mer l. mindre bildl.: löpa l. gå l. ila i väg i sin (bestämda) bana; förr äv. i uttr. stryka ifrån förnuftet utur vägen, om handling: avvika från förnuftet, icke följa förnuftet. LUCIDOR (SVS) 104 (1670). SYLVIUS Mornay 279 (1674: vthur wägen). Ett halft århundrade och mer se'n dess / med sky och solsken strukit öfver verlden. STUBZEN-BECKER 5: 219 (1859, 1862).
[STRYKA.v I.1.c.slutet]
särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. stryka i fickan på ngn, om pengar: i hemlighet l. förstulet gå i ngns ficka; jfr III 21. HH XXV. 2: 151 (1815).
[STRYKA.v I.2]
2)
[specialanv. av 1]
om vind l. vattenström l. eld(slåga) l. luft(drag) o. d.: röra sig l. blåsa l. strömma l. löpa sin väg l. sin (bestämda) kosa fram (i sht med inbegrepp av tanke på god fart); särsk. i fråga om strömfåran i vattendrag; stundom närmande sig 5, med inbegrepp av rörelse tätt intill ngt; äv. dels opers., dels med obj. (se a); äv. bildl. Floden stryker mitt genom staden. Strider strömer strykæer: Mædan dæn arme mjölsækken rykier. BUREUS Suml. 78 (1600). (Motala ström) begynner draga sig til strykande .. up uthi Motala-wijken wid Råsnäset. TISELIUS Vätter 1: 45 (1723). Sakernas egen kraft .. låter sig förnimma, – som den nödvändighet, hvars dolda kraft eljest aflägse fruktas, stryker så lågt, att man känner sig fattas och föras af dess oemotståndliga fart. GEIJER I. 1: 127 (1818). De warma från Afrikas öknar kommande windar, som stryka öfwer södra Europa. DAHM GeogrElSkol. 23 (1865). Elden (i kakelugnen) flammade, så att det blef ljust i rummet, strök uppåt med en dof susning. BENEDICTSSON Ber. 96 (1885). GÖTH Rall. 52 (1932; i fråga om strömfåra). jfr FRAM-, GENOM-, KRING-, LAND-, OM-STRYKA o. VIND-STRUKEN samt LÅGT-STRYKANDE. – särsk.
[STRYKA.v I.2.a]
a) () tr., i uttr. stryka sin rätta fors, om vattenström: gå i sitt rätta lopp. LINNÉ Skr. 5: 96 (1732).
[STRYKA.v I.2.b]
b) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. i vissa speciellare anv.
[STRYKA.v I.2.b.α]
α) i sht sjöt. om vind: gynnsam l. förlig o. kraftig l. stark; äv. ss. adv. DALIN Hist. 2: 206 (1750). Ett, tu, tre, bäst man tycker att man seglar i klar sjö med förlig, ja strykande vind, stöter man (osv.). ATTERBOM (1852) i 3SAH XXXVIII. 2: 68. Passaden är strykande jämn och arbetet enformigt ombord. HEDIN Pol 2: 450 (1911). VFl. 1926, s. 39. – särsk. (numera bl. tillf.) i inskränktare anv., om storm: kraftig l. stark; äv. om medvind. På vägen fingo de hvast och ogynsamt väder med strykande storm. BÅÅTH EgilS 84 (1883; fisl. orig.: veðabalk harðan). HT 1926, s. 203 (om medvind).
[STRYKA.v I.2.b.β]
β) (numera mindre br.) om vatten (i fors): kraftigt l. starkt strömmande, som har kraftigt strömmande strömfåra; om fors l. ström: som har kraftigt strömmande vatten. TILAS PVetA 1742, s. 21 (om fors). Figuren 2. Visar (sluss)Portarne öppna i strykande vatten. VetAH 1811 s. 69. NYBLOM i 3SAH 5: 161 (1890; om ström). Maskfiske med flöte efter harr i strykande vatten .. är oftast synnerligen givande. HAMMARSTRÖM Sportfiske 214 (1925).
[STRYKA.v I.2.b.γ]
γ) i utvidgad anv. av α: kraftig (se d. o. 4 f) l. stark (se d. o. 11) l. stor l. väldig l. våldsam o. d.; äv.: kraftigt ljudande l. dyl. Lyckligtvis hade Hjortsberg haft en strykande otur (i viraspelet). HLILLJEBJÖRN Hågk. 2: 71 (1867). Isen, som hvisslar en strykande vals / kan bågna vid farten (under skridskoåkningen). TAVASTSTJERNA NVers 178 (1885). Den friska, strykande realismen, det osentimentala, hårdhänta greppet (hos P. Molin) är från Strindberg. ATTOEPS Molin 215 (1930). – särsk. α') om avsättning (se d. o. 3) l. åtgång: stark l. betydande l. stor. Blåskägget (dvs. ett litterärt verk) tyckes få en strykande afgång. BrefNSkolH 224 (1811); jfr AVGÅNG 7. Risgrynspuddingen blef snart en favoriträtt och fick en strykande afsättning (hos skolpojkarna). ÖDMAN VårD 1: 20 (1887). FÅHRÆUS LäkH 2: 201 (1946; om åtgång av vara). β') (numera föga br.) om handel l. marknad: som kännetecknas av stor omsättning, livlig; äv. ss. adv. JUNGBERG (1873; om handel). Naboth anskaffade sig.. en pojke till att kunna expediera alla (till affären) inlöpande beställningar. Handeln gick strykande. CAVALLIN Kipling Emir. 81 (1898). Innan man visste ordet af, hade från omnejden samlats folk till en strykande marknad i boden. HÖGBERG Vred. 1: 351 (1906). γ') om aptit l. matlust; äv. ss. adv.: mycket, väldigt. Det stekstycke, på hvilket han (dvs. Nestor) åt med strykande matlust. MarkallN 1: 55 (1820). Aptiten var ständigt strykande stor. MUNSTERHJELM NIsh. 89 (1911). Aptiten var strykande efter långpromenaden och badet. POSSE Fång. 205 (1931). δ') (numera mindre br.) om fart: hög l. stark l. rejäl l. full o. d. WESTE FörslSAOB (1817). En täckt vagn, hvilken rullade åstad med strykande fart genom Norreport. SPARRE Stand. 88 (1847). I strykande fart bar det af. NDA 20/12 1876, s. 4. Cannelin (1939). ε') (tillf.) om slag i tennis o. d.: utfört med stor kraft erhållen gm stor längd i den kraftsamlande rörelsen, svepande. NTIdr. 1899, julnr s. 35 (om forehandslag i tennis).
[STRYKA.v I.2.c]
c) (numera föga br.) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., i fråga om vind l. moln, dels om molns rörelseriktning, dels om det område inom vilket viss vind blåser. Man (dvs. ett naturforskande sällskap) ville lära känna åsk molnens vanligaste strykning. EHRENHEIM Phys. 2: 159 (1822). En uppstickande blåst, i hvars strykning vi .. snart kommo in. HEDIN Asien 1: 614 (1903).
[STRYKA.v I.3]
3) om (tänkt) linje l. väg l. långsträckt (natur)formation (t. ex. ås l. bergskedja) o. d.: löpa (se LÖPA v.¹, V) l. sträcka sig l. gå (fram); äv. bildl.; jfr 4, 7. Vägen stryker rakt igenom byn. En Mur.. lagd med horizontele flate stenar, strök twärt öfwer hela Öland. LINNÉ Öl. 82 (1745). Som alla Meridianer, genom det de gå från Pol til Pol, tillika stryka, öfwer Äquatorn, så kan man på honom räkna Grad-talet dem emellan. BERGKLINT MSam. 1: 279 (1781). I det inre landet (dvs. i Frankrike) .. stryka Auvergne-bergen. PALMBLAD LbGeogr. 144 (1842). Elektriska ledningar ströko genom den tysta skogen. LAGERLÖF Holg. 2: 100 (1907). De medmänniskor hon (dvs. Marie Curie) möter på sina dagliga vandringar spela inte större roll i hennes liv än husväggar och murar, förbi vilka hennes väg stryker. RINGERTZ Curie Mor 119 (1937). jfr FRAM-, FÖRBI-, GENOM-STRYKA. – särsk. a) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., om det håll l. den riktning vari en långsträckt naturformation (särsk. en ås l. bergsrygg o. d.; äv. en ljusstråle) sträcker sig. FISCHERSTRÖM 1: 425 (1779; i fråga om bergssträckningar). BERGKLINT MSam. 1: 151 (1781; i fråga om ljusstrålar). Gränserna mellan de tre afdelningarna (av Värend) gå rätt i norr och söder, liksom sjöarnes strykning och strömmarnes lopp. HILDEBRAND Hedn. 178 (1872). Öarnas längdriktning (i Sthms skärgård) följer bergens strykning, d. v. s. ungefär N 80ø O. SVGeogrÅb. 1948, s. 87.
[STRYKA.v I.3.b]
b) oeg. l. bildl. Från slätten strök doft från hövålm / och mognande vång. HANSSON NVis. 15 (1907). Melankoli strök med sin spröda klang genom själen. JOHNSON Slutsp. 39 (1937).
[STRYKA.v I.4]
4)
[specialanv. av 3]
geol. o. bergv. om bergart l. gång (se d. o. III 2) av malm l. bergart o. d.: sträcka sig l. löpa mer l. mindre horisontellt; motsatt: stupa; ngn gg äv. om grotta o. d. Strykande kallas det, när Streket löper ifrån någon wiss Ort och continuerar till den andra ändan bortåth såsom ifrån Söder till Norr. HIÄRNE Berghl. 435 (1687). Stenkols bäddar stryka understundom jämnt med öfre ytan. BERGMAN Jordkl. 1: 218 (1773). Då .. lagren (av bergarter) stupa mot norr, måste de nödvändigt stryka i öster och vester. LINDSTRÖM Lyell 54 (1857). SVGeogrÅb. 1949, s. 224 (om tvärdalars förlopp). – särsk.
[STRYKA.v I.4.a]
a) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om gång (se d. o. III 2) av bergart o. d.: som stryker; motsatt: stupande. Nu såsom förmält är, att malmen sin strykande gång hafuer uthur Bondhestöten åth Måns Nilssons Grufwa; Så (osv.). HSH 31: 237 (1667). Om Båttnen (hos fälten) .. är af en ej långt från ytan strykande speke lera så circulerar vattnet ymnigt igenom Jordmassan. CAEHRENSVÄRD Brev 2: 208 (1798). På djupet skola utmål (för gruva) .. räknas efter lodlinien af utmålens sidor ofwan jord, då malmgången är strykande fält. SFS 1855, nr 9, s. 14. LINDROTH Gruvbrytn. 1: 75 (1955; om malmgång). – särsk. i överförd anv. α) (numera föga br.) om brytning (se BRYTA 9) av malm o. d.: som sker i strykande gång. JernkA 1903, Bih. s. 53. β) (tillf.) om vinkel: som gäller strykande gång, som utgör vinkel mellan strykande gång o. vertikalplanet. LINDROTH Gruvbrytn. 1: 660 (1955).
[STRYKA.v I.4.b]
b) ss. vbalsbst. -ning, om förhållandet att l. (konkretare) sättet varpå en gång (se d. o. III 2) l. (ett skikt av) en bergart o. d. stryker; motsatt: stupning. Et bergs lynne och strykning. KyrkohÅ 1912, MoA. s. 109 (1747). Strykning och stupning hos bandade och vresiga skiffrar och gneiser variera ofta .. starkt inom korta afstånd. Fennia XII. 3: 10 (1896). (Yucatan)Halvöns nära nog vinkelräta läge mot den förhärskande strykningen. SydsvGeogrSÅb. 1926, s. 144. Skifferns strykningsriktning är obestämd; överhuvud växla strykningarna mellan en förhärskande nord-sydlig i skärgården till en nordväst-sydostlig på fastlandet. SMEDS Malaxb. 3 (1935). TNCPubl. 73: 161 (1979). jfr LAGER-, SKIFFER-STRYKNING.
[STRYKA.v I.5]
5)
[jfr 1]
betecknande att ngn l. ngt rör sig l. förflyttar sig tätt intill o. längs med l. förbi ngn l. ngt (utan beröring); i sht dels om person l. djur: förflytta sig så för att hålla sig dold, dels med bestämning inledd av prep. (t. ex. över l. längs l. utmed); stundom med inbegrepp av ytlig beröring (jfr III 1) l. svårt att skilja från III 1; äv. opers.; jfr 2, 6. Katten stryker runt husknuten. Molnen strök tunga över slätten. Dimman kom strykande tätt över marken. Bollen strök tätt under ribban, strax utom räckhåll för målvakten. Mannen strök längs husväggen på ett skumt sätt. Om fienden till efventyrs medh sinne espinger eller lådior långz Curiske stranden kommo stryckandes h[jtt inpå oss (osv.). OxBr. 10: 63 (1623). (Mur)Spadans platta sida kan stryka lodrätt utefter väggen. LBÄ 19–20: 126 (1799); jfr III 1. Klorkalk beredes sålunda, att man låter klorgas stryka öfver kalkhydrat. UB 5: 466 (1874). (Längdhopparen) skall icke vid hoppet stryka efter marken, ty då skall han snart finna, att han ej kan göra några långa hopp. IdrB 4: 17 (1907). (Vi) avseglade påföljande morgon .. för nordlig kuling, strykande sydskånes förtjusande franska kust. TAUBE Ellinor 92 (1923). Stillheten över Ostia, / Det stryker en molnskugga. FORSSELL Röst. 30 (1964). jfr BE-, FÖRBI-STRYKA. – särsk. a) fisk. med avs. på rev: vittja gm att ro längs den o. låta den glida i handen l. händerna samt ta av fisken o. samtidigt låta reven återgå i sitt förra läge. SCHRÖDER Fiske 57 (1900). SD(L) 1901, nr 208, s. 2.
[STRYKA.v I.5.b]
b) (numera i sht post.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om post (se POST sbst.³, 7): som sändes direkt till adressaten utan mellankommande sortering; i sht förr äv. om tåg l. lägenhet (se d. o. 5; t. ex. flyg- l. post- l. tåglägenhet): som går från begynnelse- till ändstation utan uppehåll på mellanstation(er), direktgående. KrigVAT 1892, s. 422 (om post). SD 1899, nr 544, s. 5 (om tåg). Försändelsernas utsändande äger rum med strykande post, där så kan ske, men eljest med nästa lägenhet. SFS 1907, nr 89, s. 67. Med strykande lägenhet erhåller prenumeranten sin tidning genom postverkets försorg. SvPostv. 100 (1924). PostKundtidn. 1961, nr 2, s. 2 (om flyglägenheter).
[STRYKA.v I.5.c]
c) () i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om gångarten trav: som kännetecknas av låg aktion (varvid hovarna förs lågt); äv. om steg kännetecknat av sådan aktion. KrigVAH 1805, s. 8. EHRENGRANAT Ridsk. 2: 100 (1836; om steg).
[STRYKA.v I.5.d]
d) (om ä. förh.) i p. pr. i adjektivisk anv., om kula: som helt o. hållet fyller loppet i vapnet, som har samma diameter som loppets kaliber, slutande; motsatt: löpande l. rullande. ALM Eldhandv. 1: 78 (1933).
[STRYKA.v I.5.e]
e) oeg. l. mer l. mindre bildl. Tankan stryker nära intil M(in) Herres. Posten 1769, s. 446. Frossan och .. koleran, hvilka .. helst stryka utefter vattendragen. BLANCHE Bild. 2: 70 (1864). En lukt av havsskum, uppkastad tång strök tätt utmed kinderna. TROTZIG Svek. 10 (1966). – särsk. om blick l. öga (med tanke på dess blick): (snabbt l. ytligt) granskande överfara (ngt); ofta i uttr. stryka över ngt; äv. utan obj.: granskande löpa l. röra sig. Det var med ett uttryck af välbehag hennes blick strök det mjuka atlastyg, som kringslöt moderns fylliga figur. BENEDICTSSON FruM 110 (1887). Den väldige (dvs. prosten Sandsten) mönstrade (kyrkoherde) Alm i ett ögonkast, som strök från skorna upp till det blonda håret, och såg ögonblickligen att han var född bondpojke. MÅNSSON Rättf 2: 303 (1916). Blicken strök varje sten. Han letade i diken och i rännstenar (efter en tappad slant). AHLIN Markn. 199 (1957).
[STRYKA.v I.6]
6)
[jfr 1]
() ge sig av l. bege sig bort (till en plats) i smyg; smita, bryta upp i hemlighet; äv. i uttr. stryka (i) håll, smita undan, gå o. gömma sig l. dyl., äv.: stämma ned tonen l. bli spak; ge upp, ge sig (jfr HÅLL sbst.¹, III 1). (Styvmodern) var inte der (dvs. i sin makes hem) mer än i dagarne två, / De stylbarn ströko hvar i sin vrå. SVForns. 2: 98. See huru the (dvs. fienderna) .. struke i håll, / Ewen som rädde Haarar. BRASCK TyKr. F 3 a (1649). Så stora de (dvs. de krigslystna parterna) woro förr i orden, så måste de dock nu stryka håll. BROWALLIUS Holbg 58 (1744). TILAS Ant. 1: 351 (1766; om person som ger sig i diskussion). (Sv.) Stryka (pop.) (fr.) déloger sans trompette, prendre les jambes à son cou .. (et) s'en aller, décamper. WESTE (1807). – jfr UT-STRYKA.
[STRYKA.v I.7]
7)
[utgående från dels 3, dels 5]
betecknande att väg l. långsträckt naturformation (t. ex. bergskedja) o. d. går l. löper l. sträcker sig tätt intill ngt; med bestämning inledd av prep.; ofta svårt att skilja från 3. Stora allmenne wäg der stryker uth med. VDAkt. 1664, nr 64. Den norra (av Alpernas kedjor), Berner-Alperna, börjar ö(ster) om Genever-sjön, stryker längs Rhônes norra sida (osv.). PALMBLAD LbGeogr. 32 (1835). Järnvägen stryker tätt intill byn. SörmlH 11: 196 (1946).
[STRYKA.v I.8]
8)
[jfr 5]
() betecknande att man från (del av) befästning avger eld som bestryker (se BE- STRYKA 4) ett terrängområde; i p. pr. äv. om befästnings front (se d. o. 2 f): som kan avge bestrykande eld. G1R 20: 252 (1549). Man beslöt .. öpna Löpgrafwen mot Citadellen, hwar Fronten war starkt strykande åt fältet. RICHARDSON Krigsv. 3: 244 (1749). jfr BE-, IN-STRYKA.
[STRYKA.v I.9]
9) (mera tillf.) om person, med avs. på stickvapen: snabbt (o. med kraft l. häftighet) driva l. sticka (genom ngn); äv. (i ssgn GENOM- STRYKA) allmännare, i fråga om att pressa ngt genom ngt. Hembygden(Hfors) 1911, s. 140.
[STRYKA.v I.10]
10)
[jfr 5]
() närmande sig III 1, om linje, tr., betecknande att den i en viss punkt kommer i kontakt med l. berör ngt, tangera (ngt). Drag från Centro A een Cirkel, att han stryker Æquatorem i Puncten M. RÅLAMB 4: 59 (1690; i fråga om kartritning).
[STRYKA.v I.11]
11) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på (ngns) tröskel: nöta (se NÖTA v.², 3) gm att ofta gå över den, ofta nyttja; i uttr. betecknande att ngn ofta l. länge går ut o. in ngnstädes. För mig .. som här struket Scholietrösklarne sedan jag ett litet barn wart. VDAkt. 1719, nr 120. Hon ernade intet stryka deras trösklar. Därs. 1724, nr 113 (1723).
[STRYKA.v I.12]
12)
[sannol. efter motsv. anv. av nl. strijken, t. streichen; sannol. utgående från bet. 3, med tanke på (längd)utsträckning]
() med avs. på däcksplanka: lägga ut till däck o. spika fast på underliggande bjälk lag. JUNGBERG (1873).
[STRYKA.v I.13]
13)
[med tanke på häftigt framrusande]
betecknande att ngn går i (häftigt) handgemäng med ngn l. ryker ihop l. flyger ihop med ngn l. börjar slåss; i de särsk. förb. STRYKA IHOP o. STRYKA TILLSAMMAN(S). II.
[jfr I 1, 5]
om person: fara l. färdas l. resa (omkring) hit o. dit (vanl. mer l. mindre planlöst, utan bestämt mål l. bestämd avsikt l. utan fast bostad l. arbete o. d.), ströva l. driva l. flacka (omkring) o. d., stryka omkring (se STRYKA OMKRING 2); ofta med pejorativ bibet.; särsk. i fråga om lösdriveri; ofta (o. numera företrädesvis) dels med adverbial betecknande plats l. väg där man far (omkring) osv., dels ss. senare led i ssgr o. i särsk. förb.; äv. om djur (se b). Vad går du här och stryker för (l. efter)? Stryka land och rike runt (l. kring land och rike). En misstänkt figur har strukit kring huset i natt (jfr I 5). Gå ute och stryka. (Fogden o. profossen) haffue tilstadt landzköpmänn draghe och stryke egenom hele Westerbotnenn.
HH XIII. 1: 250 (1566). Tattarna som strykia om landet, sosom och .. andre landstrykare. RARP 2: 163 (1635). Ser man tig (dvs. lättingen) icke dageligen .. stå fåfäng på torget? Stryka gata vp och gata ner. SCHERPING Cober 1: 334 (1734). Folket, som beständigt var i rörelse och strök fram och åter. CEDERBORGH OT 1: 28 (1810). Detektiv I. (till Henriette) .. jag har uppsigt öfver strykande damer, och i går var Du här med en herre, i dag med en annan; det kallas för att stryka. STRINDBERG HögreR 273 (1899). Underliga existenser som stryker runt på gatorna. SvHandordb. (1966). jfr GAT-STRYKA. – särsk.
[STRYKA.v I.13.a]
a) (numera föga br.) med obj. betecknande dels området, dels vägen man far (omkring) osv. på l. tillryggalägger, dels den sträcka som befares. (Utländska köpmän) stryke rikit (dvs. Sv.) tuärtt och enndelongz medh theris köpenschap. PrivSvStäd. 3: 179 (1571). (Turkarna) ströko stundom twå hundrade mil genom landet (dvs. Grekland), at sköfla. DALIN Montesquieu 211 (1755). Skola vi stryka gatorna och besöka Greta Hughes, Lena Gwyn eller Mistriss Knight – se Italienska Marionetterna (osv.). ARNELL Smith Brambl. 3: 118 (1827). Gesäller ströko landets landsvägar från ort till ort för att skaffa meriter för gesällbrevet. SUNESON GGrund 115 (1926; om förh. c. 1850).
[STRYKA.v I.13.b]
b) om djur; vanl. dels om vilt djur (särsk. varg), i fråga om dess sökande efter föda o. d., dels om katt. På slätten, der wargen mäst stryker. FörarbSvLag 1: 463 (1693). Hjortar ströko genom skog, / Nu der, nu åter här. RUNEBERG 3: 139 (1833). Strykande kattor äro .. synnerligen leda djur. ERICSON Fågelkås. 1: 141 (1906). Det är kanske en räv som stryker där uppe i skogskanten. KRUSENSTJERNA Pahlen 1: 166 (1930). – särsk. α) om fågel; särsk. (zool.) i fråga om vissa fåglars (strykfåglars) förflyttning inom ett (begränsat) område vid sökandet efter föda. När foglarne stryka hoptals. SCHULTZE Ordb. 5142 (1755). De strykande vildsvanarnas kackel. STRINDBERG TrOtr. 4: 142 (1897). (De flyttande svartmesarna) såväl som de andra, vilka endast "strukit" i hemlandet, äro vid mitten av april .. tillbaka i sina hem. ROSENIUS SvFågl. 1: 187 (1917). Viporna och spovarna förföljde de strykande kråkorna mycket ivrigt. FoFl. 1964, s. 28. β) i sht fisk. om fisk. Den Fisk, som stryker i Sjön, som Abborar, Mörtar, Gjäddor. TISELIUS Vätter 1: 120 (1723). Gammelgäddan .. var ute på rof. Hon strök sakta runt vålen ett tag. FORSSLUND Djur 170 (1900).
[STRYKA.v I.13.b.slutet]
särsk. (fisk.) i utvidgad anv., om sik (äv. om sill): gå i stim; äv.: gå upp (på grundare vatten), stiga (se STIGA v.³, I 4 k). Siken "stryker" d. v. s. går i stim om våren vid löfsättningstiden. NILSSON Fauna 4: 457 (1853). LILLIEBORG Fisk. 2: 777 (1888; om sik som stiger vid lek). γ) jäg. i uttr. stryka vitt ut, om räv vid rävjakt: springa (fram o. tillbaka l. hit o. dit) över ett vidsträckt område. TIdr. 1895, s. 425.
[STRYKA.v I.13.c]
c) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. stryka efter (ngn l. ngt), jaga runt l. löpa omkring o. fika efter (ngn l. ngt). WESTE (1807). (Sv.) Stryka efter .. (fr.) courir aprés. SCHULTHESS (1885).
[STRYKA.v I.13.d]
d) mer l. mindre bildl.; äv. motsv. a o. b. Den som troor, att vij (dvs. svenskarna) så få sittia lijka som i een rosengårdh uthan något besvär, i synnerheet der krigen så stryka kring oss, han menar inthet rätt. RP 16: 4 (1654). Du (dvs. Kellgren) flitigt stryk de vittra torg, / O blomsterrike kavaljer! THORILD (SVS) 1: 111 (1784); jfr a. Våldet springer opp till rof, / och hungrig stryker svärdets ulf kring berg och dal. TEGNÉR (TegnS) 4: 141 (1821); jfr b. Ja, människor de gno och gny, / fastän sällan tar de lyckan fatt, / ity lyckan är en tjuv i by / och hon stryker som en juninatt. FERLIN KulörtLykt. 68 (1944). III.
[jfr I 5]
utan tryck l. med lätt tryck föra handen (l. foten; se 7) l. ett redskap över ytan av (ngn l. ngt) o. i härur härledda anv.
[STRYKA.v I.1]
1) utan tryck l. med blott lätt tryck föra handen l. ett redskap över (ngn l. ngt); äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av l. över o. d.; äv. i förb. med adverbial betecknande den del av obj. som vidröres på sådant sätt; äv. dels i uttr. stryka med ngt (dvs. hand l. verktyg), dels i uttr. stryka händerna l. handen över l. mot ngt o. d.; äv. dels: på sådant sätt föra (ngt, t. ex. hand l. verktyg, mot l. över ngn l. ngt o. d.). Stryka över täcket (med handen). Hennes hår strök mot hans kind. Grenarna strök henne i (l. över) ansiktet, när hon trängde sig fram i skogen. ConsAcAboP 3: 90 (1665: strukit honom på armen). När en stryker på hennes (dvs. luddtåtelns) blad, är, som kände man på sammet. KALM VgBah. 190 (1746). Häpen gick jag på sidan och strök mot väggarna mäckan. RUNEBERG (SVS) 3: 90 (1832). Ofta åtlyder hästen bättre en strykande skänkel än en tryckande d. v. s. att skänkeln strykes mot hästens sidor bakifrån och framåt. Balck Idr. 1: 227 (1886). Hon strök händerna af och an på täcket ROOS Norrsk. 141 (1897). Släpet (på sidenklänningen) strök öfver det mattbelagda golfvet. KUYLENSTIERNA-WENSTER Ber. 72 (1898). Han strök emellanåt det blanka myntet mot ärmen. STRÖMHOLM Fält. 57 (1977). jfr AN-, IN-, NED-, PÅ-, SAMMAN-STRYKA o. AN-, HAND-STRYKNING. – särsk. a) fäkt. låta egen klinga med början vid dess starka (bakre) del glida mot motståndarens med början vid dess svaga del (spets) o. på så sätt (söka) föra motståndarens klinga åt sidan (för en följande offensiv stöt); äv. utan obj. (l. därtill svarande prep.-uttr.) i uttr. stryka inåt l. utåt. NF 2: 55 (1876: stryka inåt (utåt)). Coulé är en .. förberedelse till anfall (vid ftorettfäktning), då man under armens fullständiga sträckning med egen klinga stryker utefter motståndarens och därigenom för hans spets ur linjen. HELLSTEN Florettf. 101 (1922). NFSportlex. 3: 456 (1940: strykning).
[STRYKA.v I.1.b]
b) betecknande en mer l. mindre omedveten l. oavsiktlig rörelse, varvid handen l. händerna (i sht eftersinnande l. generat) glider över del av kroppen (i sht ansikte l. haka o. d.) l. genom skägg l. hår. Han strök fundersamt sin mustasch. Han strök yrvaket över ögonen. Somblige Boiarer stryka och breda uth sine skägg och tijga rätt stilla der wijdh. BARCKHUSEN Cotossichin 29 (1669). – särsk. refl.; i sht i sådana uttr. som stryka sig om hakan l. skägget l. i håret l. över pannan. Hand på boken lägg. / Fan är listig, jag är dristig, / Lagen klar, men rätten tvistig. / Stryk dig om ditt skägg. BELLMAN (BellmS) 1: 205 (1771, 1790). Något är det värdt, svarade kaptenen tryggt, strök sig om hakan och (osv.). ALMQVIST Går an 70 (1839). Stryka sig i håret, om munnen. DALIN (1854). BARTHEL Ramsöpojk. 32 (1928: om näsan). Hon strök sig lite nervöst över håret. EVANDER Härl. 12 (1975).
[STRYKA.v I.1.c]
c) bildl. Yrväckt strök sig våren öfver pannan. RUNEBERG Dikt. 67 (1909). – särsk.
[STRYKA.v I.1.c.α]
α) (numera föga br.) i uttr. stryka alla över en kam, skära alla över en kam (se KAM, sbst.² 1 b α). Man .. behandlade .. (olika diskonton) aldeles lika, och ströko dem alla öfver en kam. AGARDH (o. LJUNGBERG) I. 2: 153 (1853). β) (numera bl. tillf.) i uttr. stryka ngn om (äv. i) näsan med ngt (äv. ngn), öppet l. oförblommerat säga ngn ngt (resp. om ngn) l. kasta ngt i ansiktet på ngn; förr äv. i uttr. stryka ngn under näsan, behandla ngn respektlöst, sätta sig på ngn. RP 6: 397 (1636: under näsan). VDAkt. 1675, nr 139 (: struket om näsan). Hvad F. beträffar är det icke någon tom gissning (att han haft sexuell förbindelse med Strindbergs hustru). Två personer har strukit mig i näsan med honom. STRINDBERG Brev 6: 248 (1887).
[STRYKA.v I.2]
2) i fråga om att smeka (se SMEKA v., 1): smekande l. smeksamt stryka (ngn l. ngt; i bet. 1); äv. dels med obj. betecknande det varmed man smeker o. prep.-bestämning betecknande den l. den kroppsdel som smekes, dels abs.; äv. i uttr. stryka på ngn l. ngt; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild smekning. Stryka ngn på l. över kinden (med handen). Stryka katten på l. över ryggen. Han strök henne om nacken. Hon ströök honom, och kyste honom oförskemt. SalOrdspr. 7: 13 (öv. 1536). Där (dvs. vid bordet) Ni till Gudens älskling gjord, / Långt från at skalders matsorg draga, / Får stryka på en plägad maga. CGLEOPOLD (1778) i 2Saml. 6: 147. Först fattade .. (gåsen) tag i .. (pojken) och ruskade honom, så strök hon näbben upp och ner längs hela hans kropp. LAGERLÖF Holg. 2: 328 (1907). Han stod där och strök och strök (dvs. hästen) och hade svårt för att titta upp. SIWERTZ Sel. 2: 46 (1920). Tack, Gustav, svarade hon stillsamt och gav av fullt hjärta hans hand en öm strykning. BÄCKSTRÖM ClarySkilj. 95 (1932). Kamrater är de ju i lust och nöd, tattarna och deras hästkrakar Stryker varandra och sparkas. LUNDKVIST Vindingev. 7 (1956). – jfr BE-STRYKA. – särsk.
[STRYKA.v I.2.a]
a) i ordspr. lu meer man stryker kattan på ryggin iu högre setter hon vp rumpan. SvOrds. B 3 b (1604). Stryker man Kattan, så klöser hon igen. GRUBB 417 (1665). Skittna migh först, och stryk mig sedan. DENS. 724.
[STRYKA.v I.2.b]
b) i uttr. stryka (djur) med l. (e)mot håren l. luggen, stryka (djur) medhårs l. mothårs o. d., smeksamt stryka (djur) i resp. mot den riktning i vilken hår l. päls ligger; äv. abs.; ofta bildl. (jfr c), med personobj., i fråga om att smickra l. vara inställsam mot ngn o. dyl. resp. reta l. irritera ngn. Stryka .. mot håren el. luggen. HOLMBERG 2: 584 (1795). SCHULTHESS (1885: mothårs). Pappa kan vara så hygglig som helst, om man bara inte stryker honom mot håren. HAMMARLING Wodehouse Tack 216 (1936). Man måste alltid "stryka henne längs med håren ", annars blev hon tvär och grov i sitt sätt. GRÖNLUND Lěskov SoldNov. 110 (1946). Stryka ngn medhårs. SvHandordb. (1966).
[STRYKA.v I.2.c]
c) († utom i slutet) bildl. (jfr b), i fråga om att smickra (se d. o. I 1) ngn l. vara inställsam mot ngn, smeka (se SMEKA v., 3); äv. i uttr. stryka ngn l. ngt med ngt, smickra ngn resp. ngt med ngt; äv. abs.; äv. i (det sannol. äv. med huvudtrycket på partikeln uttalade) uttr. stryka med ngn, inställsamt hålla med ngn. (Befälhavarna) lofwade .. (Alexander den store) jämwäl hoos gemene Krijgzfolcket all lydna .. om han allenast wille röra och stryka theras Sinnen med ett fogeligit och tiänligit Taal. SYLVIUS Curtius 431 (1682). SCHULTZE Ordb. 5141 (c. 1755; abs.). Till att blifva hörd, hon strök mig med beröm. BERGKLINT Vitt. 39 (1772). (Peter den store:) Tror du jag älskar den där uslingen August i Polen? Nej, det tror du inte, men jag måste stryka med honom .. för Rysslands skull! STRINDBERG HMin. 2: 293 (1905). jfr FJÄDER- STRYKA. – särsk. (fullt br.) i uttr. stryka ngn om munnen (med ngt), se MUN sbst.¹, 2 a; äv. i uttr. stryka ngn om munnen med harfoten l. en harfot, se HAR-FOT 1 a; förr äv. dels i uttr. stryka munnen på ngn, dels i uttr. stryka ngn under kind, stryka ngn om munnen, dels i uttr. stryka sig om näbben med ngt, smickra sig själv med ngt. Weise 300 (1697: om nebben). ENEMAN Resa 2: 259 (1712: munnen på). LUNDBERG PAULSON Erasmus 169 (1728: under kind).
[STRYKA.v I.3]
3)
[jfr 2]
refl.: (smeksamt) låta sin kropp utan tryck l. med lätt tryck glida (mot, äv. på ngn l. ngt l. ytan av ngt o. d.); i sht om (hus)djur, särsk. katt; äv. utan angivande av vad strykandet sker mot osv.; äv. med refl.-obj. ersatt av beteckning på den kroppsdel varmed strykningen sker; äv. bildl. (Katten) slickrar, twättar sig, fot öfwer öra tar, / Sig stryker gladelynt. Kolmodin QvSp. 1: 126 (1710, 1732). SAHLSTEDT (1773: ). (G. III) smeker och stryker sig på en, som katten. CRUSENSTOLPE Mor. 1: 265 (1840). Mot konungens (dvs. K. XII:s) händer han (dvs. hans gamla livhäst) strök sig lent. SNOILSKY 2: 77 (1881). Klara vågen .. / den kom och strök sig mot stranden. TAVASTSTJERNA NVers 29 (1885). (Lejonet) strök sig mot fängelsets (dvs. burens) galler. HALLSTRÖM Than. 51 (1900). Först strök .. (katterna) sig förstås mot herr Rasmussens ben och tackade på så sätt för maten. KNUTSSON SvanslSkol. 59 (1945).
[STRYKA.v I.4]
4) med avs. på hår (l. skägg l. mustasch o. d.): föra l. lägga (i viss riktning l. ur l. i ett läge o. d., t. ex. gm att låta handen glida över l. genom det osv.). Effter Alcoranens Befalning bleff .. (de troende muslimerna) pålagdt at (före bönens förrättande) twå Ansichtet, Händerna och Armarna .. såsom och stryka Håret. SCHEODERUS Os. 2: 219 (1635). (Anckarström) tog (före sin avrättning) upp en hvit mössa .. satte den på sig och strök håret i nacken upp under densamma. MoB 2: 71 (1792). RUNEBERG 5: 63 (1857: Strök mustascherna åt sidan). Så stryker de håret ur pannan. ARONSON Byar 120 (1937). jfr BORT-, FRAM-, GENOM-, NED-, TILLBAKA-, UPP-STRYKA o. SLÄT-STRUKEN. – särsk. i utvidgad anv., betecknande att ngt placeras l. kommer i ett lågt läge (liksom ett rufsigt hår som strykes i ordning); i p. pf. äv. (i fackspr.) om låg bebyggelse: jämnhög. Halft bedöfvad, och dock beredd att kämpa för lifvet, / låg han (dvs. vargen), grinande styggt, med öronen strukna längs nacken. KLINCKOWSTRÖM Örnsjötj. 19 (1906). Snön stack och sved som nålar (i blåsten), och riddarnas fjäderbuskar strökos bakåt över hjälmarna. HEIDENSTAM Svensk. 1: 203 (1908). LD 1958, nr 117, s. 10 (i p. pf, om bebyggelse). Båten .. smög med struken skorsten under bron. SJÖWALL o. WAHLÖÖ MannRök 86 (1966).
[STRYKA.v I.5]
5) i fråga om att stryka (i bet. 1) ngn i medicinskt (förr äv. i magiskt) syfte; i sht i fråga om lätt massage; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild rörelse. Hoon hafuer .. om missomars natt tagit dagg på en duk, och then leffwererat en pijga Marit Jörans dotter, att hoon ther medh schu] le stryka sigh och så bliffwa hellbregda. HALL KultInt. 38 (i handl. fr. 1631). HYLTÉN-CAVALLIUS Vär. 1: 409 (1864; i magiskt syfte). Strykning sker tämligen lindrigt med utbredd hand i samma riktning, som blodströmmen går, d. v. s. centripetalt. WRETLIND Läk. 3: 149 (1895). Strykningar (vid idrottsmassage) göras dels från nacken och utåt armarna, dels från nacken utefter ryggraden. NFSportlex. 4: 246 (1941). jfr ARM-, BEN-, RYGG-STRYKNING.
[STRYKA.v I.6]
6) i fråga om strykning (i bet. 1) l. gnidning för att alstra elektrisk l. magnetisk kraft; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild gång av sådan strykning. När een Ring är struken / Med ringaste Magnet, strax är then Kraft indrukken / I samma Ring. SPEGEL GW 139 (1685). (Stål) Stängerna omvändes och strukos 7 gångor på den uplagde sidan (vid magnetiseringen). VetAH 1802, s. 200. (Magnetisören) strök och arbetade så att svetten lackade. HELLBERG Samtida 9: 50 (1873). Genom en kraftig strykning i stavens längdriktning med en hartsad tyglapp alstras i staven en stående longitudinell (ljud)våg. BERGHOLM Fys. 4: 71 (1957). – jfr MAGNET-STRUKEN o. CIRKEL-STRYKNING.
[STRYKA.v I.7]
7) i fråga om att (avsiktligt l. oavsiktligt) glida med en fot l. foten mot l. över ngt (o. därigm åstadkomma ett skrapande ljud l. en skada o. d.). jfr IN-STRYKA.
[STRYKA.v I.7.a]
a) () i uttr. stryka med foten i ngt, låta foten glida över ngt ss. ett uttryck för ringaktning (med tanke på att man söndersmular ngt under foten?).
ConsAcAboP 1: 451 (1650).
[STRYKA.v I.7.b]
b) i uttr. stryka på foten (förr äv. på fot l. på skon), förr äv. stryka fot, skrapa med foten (se SKRAPA, v. 3 a α) ss. (belevad) avskedshälsning (o. gå sin väg l. bege sig av); äv. ss. (belevad) sådan hälsning då man träffar ngn; jfr FOT 1 c. Kom der en dräng och skule gå vt. Och mädh thet sama strök han på foten, och mädh thet sama föl han kul och hade så när slagti kul guman mädh sig. HORN Beskr. 64 (1657). Han, som Plogen styyr, när han kom til sin Kiära, / I det han ströök på foot, gaf twee fällt Handeslag, / Och steeg til baaka gien. DAHLSTIERNA (SVS) 90 (1698). Then vtwärtes wänligheten är nu för tiden mycket gängse Then ene ler; Then andre smickrar .. En trycker mig i handen, en annan stryker på foten. SCHERPING Cober 1: 53 (1734). Allt strök, vid snäsorna, på skon, / Och kröp sin väg ödmjukeligen: / Så högtansenlig var Baron. LEOPOLD 2: 365 (1794, 1815). – särsk. bildl.: ge sig l. ge upp l. falla till föga l. lida l. erkänna sitt nederlag o. d.; om person äv. i fråga om att lämna l. avgå från en post l. lida förlust; om ngt sakligt äv.: (lida nederlag gm att gå ur bruk o.) försvinna. Han fick stryka på foten för sin medtävlare. Jag winner (på lotteri) med den som winner, och stryker på foten med den, som får intet. DALIN Arg. 1: 156 (1733, 1754). KOLMODIN QvSp. 2: 161 (1750: strukit fot). Kroglifvet .. skulle komma att stryka på föten, menar jag. GANDERSSON (1846) i AnderssonBrevväxl. 2: 278. (Det) säges, att Schartau, Brink, Almgren, Hesselgren äro mätta af lagrar - vilja slippa och önska få stryka på foten (vid riksdagsval). KALMGREN (1853) i HH XXXVI. 3: 58. De naturalistiskt färgrika blomstren (ss. porslinsdekor) fick i Meissens omfattande produktion från 1760-talet delvis stryka på foten för blombuketter i enhetlig färghållning. Fatab. 1951, s. 102. – särsk. (tillf.) i uttr. stryka stövel för ngn, slå för ngn, uppvakta ngn. Sadelmakarens Anna, som Knallen och Knallskan slå efter, och som Olof stryker stöfvel för på byadansarna. WIGSTRÖM FyrtioÅr 24 (1870).
[STRYKA.v I.7.c]
c) (mera tillf.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om gång (se d. o. I 1 d): hasande (se HASA, v.² 1 a). ENCKELL Tillbliv. 15 (1929).
[STRYKA.v I.7.d]
d) (i fackspr.) refl., om häst (l. oxe o. d.): vid gående snudda med ena foten (i sht ena bakfoten) mot vidstående fot l. ben (o. orsaka sår l. svullnad); äv. om hästs ben; ngn gg äv. dels intr., om hov: snudda mot vidstående ben l. fot, dels i p. pf., om djur: som (skadats gm att det) har strukit sig, som fått strykskada. (Det) är et godt stodh och stryker sig medh framfötterna. VRP 1649, s. 466. Blir .. (oxen) trampad eller struken -. brukas denna Salfwa. BRAUNER Bosk. 41 (1756). Hästens strykning med .. (frambenen) på karlederne och tätt under knäen (betraktas som ett fel vid trav). EHRENGRANAT HästRör. 56 (1818). DENS. Ridsk. I. 1: 57 (1836; om hästs bakben). Den hof som stryker beslås med en sko, hvars ytterrand är indragen. BERGMAN Hofbesl. 108 (1905). RYD Timmerskog. 109 (1980).
[STRYKA.v I.8]
8) om vapen (svärd l. lans l. yxa o. d.) l. (i sht) kula: ytligt beröra (ytterdel av kropp l. ngn med tanke på ytterdel av hans kropp) o. orsaka mer l. mindre ytligt sår; äv. i uttr. stryka med ngt efter ngt, om person: hugga med ngt (vapen) efter ngt; jfr I 5. HH 20: 173 (1585). (Clytus) war then samma, hwilken .. högg aff Rhosaces Hand, när han syfftade och strök medh sin Sabbel effter Konungens (dvs. Alexander den store) Hufwudh. SYLVIUS Curtius 554 (1682). Samma år (dvs. 1702, blev jag, dvs. en karolinsk officer) af passkula struken fram på wänstra kindbenet. HH XVIII. 3: 44 (1730). En Musket-Kula hade strukit utföre det tjocka på mit ena ben. Weise 1: 50 (1769).
[STRYKA.v I.9]
9) skärpa egg på (lie l. rakkniv) gm att dra ett bryne l. dyl. mot den l. gm att dra den mot en strigel l. dyl.; äv. utan obj. JUSLENIUS 380 (1745; utan obj.). Varför var det .. så nödvändigt att stryka lien, när man gjorde uppehåll i eller avbröt skördearbetet? Arv 1946, s. 139. Han började stryka rakkniven emot den blanknötta skinnpärmen. MOBERG DinStund 43 (1963). – jfr UPP-STRYKA o. NY-STRUKEN.
[STRYKA.v I.10]
10) slätgöra (ngt) gm att låta ngt glida över det under (lätt) tryck; företrädesvis i a. Öfwertäck .. (pastejbottnarna) medh .. Deegh, stryk dhen, och lät det baka i half annan Tijma. RÅLAMB 14: 115 (1690). Stryka glatt (hos krukmakare). NORDFORSS (1805). Strykning eller falsning, (dvs.) då man med en omkring 1 dm. lång trä- eller benbit viker (pappers)arken. AMBROSIANI DokumPprsbr. 383 (1923). jfr EFTER-, JÄMN-, PLATT-, PYR-, SLÄT-STRYKA o. JÄMN-, PLATT-, SLÄT-STRUKEN.
[STRYKA.v I.10.slutet]
särsk.
[STRYKA.v I.10.a]
a) slätgöra (tyg, oftast lätt fuktat) gm att föra ett varmt slätt järn (strykjärn) l. dyl. (äv. en hand l. händerna) under tryck över det; äv. i den resultativa förb. stryka slät; äv. utan obj.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om textilier som skall strykas; jfr PRESSA I 1 a β. Stryka tvätt, skjortor. Syssla med tvätt och strykning. Kragarna är strukna. SPEGEL GW 134 (1685). Spetsarna .. strykes helt släta med et warmt stärck-järn. WARG 715 (1755). Tafsarne böra .. läggas i watn at genomblötas, och medan de äro wåte, strykas wäl med händren, innan de brukas första gången. SCHULTZE Fisk. 198 (1778). Så snart kläderna torkat, nedtagas de för att strykas eller manglas. PASCH ÅrsbVetA 1827, s. 112. Tvätt och strykning mottages. ÖSTERGREN (1948). Mikaels mamma står i sitt kök och stryker. HEDBERG SvDygd. 15 (1965). jfr FIN-, GLANS-, IN-, TILL-STRYKA o. NY-, o., SLÄT-STRUKEN.
[STRYKA.v I.10.b]
b) i utvidgad anv. α) bokb. i fråga om att med varmt strykjärn anbringa dekor (linjer o. d.) på bokband. BokbOrdl. (1899). GrafUppslB (1951). β) (numera bl. tillf.) i inf., övergående i substantivisk anv., närmande sig bet.: strykning. KNORRING Skizz. II. 2: 28 (1845). γ) (numera bl. tillf.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om person: iklädd (ny)strukna kläder. BELLMAN (BellmS) 1: 205 (1771, 1790). CVASTRANDBERG 1: 248 (1870). δ)
[äv. med tanke l. syftning på 14]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) liktydigt med: hyvla (ngt) ss. en första bearbetning; i sht i fråga om att hyvla ngts smala kant(er). At af de inköpta ekar skogen tilhugga, samt sedan här på stället skräda stryka och bora 20.000 takspån. VGR 1802, Verif. s. 305. Kanterna (av stavarna till fjärdingar) stryker .. man på strykbanken (dvs.) .. en lång hyvel, som har en svagt böjd skiva .. försedd med en list. Landsm. 1926, s. 28 (från Luletrakten). jfr FOG-, KANT-, REN-, UPP-STRYKA. η) gm att stryka (i bet. a) ta bort (ngt från ngt); äv. (repslag.) med avs. på nyslaget tåg: gm att dra en kring tåget hårt lindad repstump (strykare) längs tåget avlägsna skävor o. göra det mjukare o. hanterligare; jfr 14. Stryka skrynklor ur kläder. WESTE FörslSAOB (1817). SAOBArkSakkSvar 16/11 1983. ζ) (i fackspr.) gm att överfara (ngt) med strykjärn l. strykmaskin o. d. åstadkomma hophäftning l. dyl. Strykning (dvs.) gummering av väv med hjälp av strykmaskin. TNCPubl. 39: 100 (1968). η) i fråga om att ge ngt en jämn l. ogrumlad yta; i p. pf. i adjektivisk anv. α') tekn. om svets: som utgör svetsskarv med plan l. finvågig yta. SVTeknOrdb. 258 (1946). β') () om färdigblandat brännvin som är färdigt för filtrering: klar (se d. o. 2) l. blank (se BLANK, adj. 3 h) o. fri från ojämnheter l. grumlighet i ytan. LEUFVENMARK Vin. 1: 138 (1869).
[STRYKA.v I.10.c]
c) mer l. mindre bildl.; äv. motsv. a, b. Hans bref är obestridligen ortodoxt; det är sä slätt struket, som en notaries nattkappa. TOPELIUS Vint. I. 2: 85 (1867, 1880); jfr SLÄT-STRUKEN 2. Naturen har med varsam hand och med leran som material spacklat igen oregelbundenheterna i berggrunden och strukit ytan plan och jämn (i slättbygderna). FURUSKOG VLand 95 (1943).
[STRYKA.v I.11]
11) (förr) i fråga om probering (se PROBERA 1 a) av ädel metall: under tryck föra probernål över (ädelmetall) l. vice versa för att av det därvid erhållna strecket (se STRECK sbst.¹, 7) kunna avgöra halten. Medh .. Nålarne strykes Vngerske, och andre godhe Gull, som hafue litet af Koppar. STIERNHIELM Arch. D 1 b (1644). (Mästaren bör) sielf med thertil tjenlige Wärktyg, i Rådmännens närwaro, slå ControllStämpeln på thesz Arbete, sedan han strukit thet samma på (prober)stenen. PH 5: 3565 (1753). Stryka guld åkk Silver. SCHULTZE Ordb. 5141 (1755).
[STRYKA.v I.12]
12) med avs. på sträng på stråkinstrument: spela på gm att låta stråken glida över; äv. med obj. betecknande stråkinstrumentet (äv. i uttr. stryka på sträng l. fiol o. d.); äv. abs.; äv. bildl. Harpestränger strykas medh en Strocka, eller Pengreen (plecht). SCHRODERUS Comenius 776 (1639). Gnida, stryka, tralla, fidla, / Dricka, slumra, såfwa, spela .. / .. Det är Spelmans proprium. IHOLMSTRÖM (1700) i 2Saml. 2: 93. Stryk på Fiolerna. Stöt i Trumpeterna. BELLMAN (BellmS) 1: 200 (1771, 1790); jfr: Stryka på fiol; detta senare betyder ofta Spela illa på fiol. WESTE FörslSAOB (1817). Han strök på samma sträng. GRANLUND Ordspr. (1880). (Eleven vid musikkonservatoriet) strök sin iol för Randel och studerade musikteori för Behrens d. ä. HågkLivsintr. 24: 122 (1943). jfr AN-, SAMMAN-, UPP-STRYKA o. AN-STRYKNING. – särsk.
[STRYKA.v I.12.a]
a) med avs. på drag utfört med stråke över stråkinstruments sträng(ar) l. med avs. på ton l. musikstycke: utföra resp. frambringa gm att stryka en sträng l. strängarna med stråke. Då någon på Violin stryker tonen a. DE ROGIER Euler 1: 103 (1786). Strömkarlen stryker då och då ett drag på sin fiol. WENNERBERG 3: 84 (1883). Den första låt han strök (dvs. på felan) / det var trummor, skott och rök, / det var blåa led och blänkande gevär, ack ja! KARLFELDT Vildm. 62 (1895).
[STRYKA.v I.12.b]
b) () i uttr. stryka en god fiol, se FIOL sbst.¹, 1 a.
[STRYKA.v I.12.c]
c) mus. i utvidgad anv., l. i p. pr. i adjektivisk anv., om ton l. klang o. d. hos orgel: som har karaktär av en på stråkinstrument frambringad ton; äv. ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om sådan tonkaraktär.
DRAKE Töpfer 252 (1850; om ton). Den fasta massiva och av en sjudande strykning karakteriserade principalklangen. Fornv. 1933 s. 243. Stråkstämmor kallas en typ öppna labialstämmor i orgeln med strykande klang, t. ex. fugara, salicional och gamba. BraBöckLex. 22: 66 (1980).
[STRYKA.v I.13]
13) gm att stryka (i bet. 1) påföra l. breda ut l. smölja på ngt (i sht ngt flytande l. mjukt) på ytan av (ngt) l. huden hos (ngn); i sht i uttr. stryka ngt på ngt l. stryka ngt (äv. ngn) med ngt; äv. dels: bestryka (ngt), dels: breda ut (ngt il. över ngt o. d.); äv. i fråga om att gnida ngt med ngt för att ge smak l. lukt. Stryka salva på såret. Stryka klister på tapetvåden. (Du) skalt tagha aff hans (dvs. den slaktade stutens) blodh, och stryka vppå altarens horn medh titt finger. 2Mos. 29:12 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). (Mot pest skall modern l. amman) blande Triakelse vthi Scabiose watn och ther medh strycke Barnet vnder Axlarne och j Röserne. BERCHELT PestOrs. C 8 b (1589). Stryk Faatet eller Tallrickan medh Hwijtlöök. RÅLAMB 14: 106 (1690). (Sjömännen) togo med händerna i daggen, och ströke sig ther med i munnen. PERINGSKIÖLD Hkr. 1: 330 (1697; fisl. orig.: oc brugdu i munn sier). Deras (dvs. främlingarnas) händer och ben woro swullnade, hwilket förorsakade dem stor smärta, och lät jag fördenskull .. smörja och stryka dem. DeFoë RobCr. 101 (1752). När allt detta (dvs. ingredienserna till en mandeldeg) är wäl blandadt, strykes det i små krusiga formar. NORDSTRÖM Matlagn. 153 (1822). Stryka plåster. SCHULTHESS (1885). Castro doppade penseln i burken och strök ymnigt med plast över glasväven. HESSLIND Sista 94 (1974). – jfr BE-, BLOD-, FOG-, IN-, LER-, PÅ-, TILL-, UPP-, UT-, ÖVER-STRYKA o. SLÄT-STRUKEN samt FOG-STRYKNING. – särsk.
[STRYKA.v I.13.a]
a) (med pensel l. dyl.) påföra ett (prydande l. skyddande) lager av färg (l. fernissa o. d.) på (ngt), bestryka l. överstryka l. måla (se MÅLA v.², 1); äv. med objektiv predikatsfyllnad betecknande resultat; äv.: påföra ett lager av (färg på ngt); äv. i uttr. stryka ngt med ngt, bestryka osv. ngt med ngt (äv. utan obj.); äv. helt utan vare sig obj. l. annan bestämning. Stryka väggen med kalk. Fönstren måste strykas minst vart tredje år. Stryka taket vitt. Väggarna är strukna, men inte dörren. Hes. 13: 12 (Bib. 1541; med obj., betecknande färgen; Bib. 1917: ströken på). Framwijste Hr Doct: Benzelius ett prof .. huru .. (färgerna) se ut, när de blandas uth med blyhwitt, eller stryckas på Lius grund. BokvGP 47 (1721). En målaregesäll .. höll på att stryka på en af plåtarna. STRINDBERG NRik. 139 (1882). (Målnings)Arbetet utföres medelst .. slätspackling af ytan, strykning och slipning med pimpsten. TLev. 1904, nr 26, s. 1. Männen (i en sydamerikansk indianstam) äro .. begivna på prydnader .. De stryka sig röda i ansiktet och blåvioletta på armarna. HEDIN Pol 2: 426 (1911). Till sist rappades byggningen och ströks med rödfärg LINDROTH Gruvbiytn. 1: 563 (1955). jfr AN-, ASFALT-, BOTTEN-, GRUND-, GUL-, KRIT-, LIM-, OLJE-, OM-, REN-, TJÄR-, UT-, VIT-STRYKA m. fl. o. RÖDFÄRGS-STRUKEN samt AN-, ASFALT-, LIMFÄRGS-, RUND-, RÖDFÄRGS-, TAK-STRYKNING. – särsk. α) i utvidgad anv., i fråga om att måla (se MÅLA, v.² 2); äv. utan obj.; äv. bildl. (jfr d). Man har anmärkt mot Författarens arbeten .. brist på nödig aflilning .. Hans hand är för tung, för att kunna arbeta med tapisserisömnad och stråperlor, och han penslar mycket sämre än han stryker. BLANCHE Våln. 6 (1847). Det var en tid, då jag tänkte utbilda mig till figurmålare. Jag låg nere i Rom .. och strök duk. HEIDENSTAM Col 89 (1888). OoB 1928, s. 462 (med avs. på färg). β) ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv., dels om omgång varvid ngt strykes, dels om den påstrukna färgen; äv.: anstrykning, nyans. Är .. den första strykningen rätt torr, så laseras för andra gången. AHB 13: 21 (1865). De ljust gulaktiga, mörkt brunfläckiga äggen (i snäppans bo) glänsa i solen och förefalla nästan ha en svag strykning i skärt. 2NatLiv 760 (1931). Det hela (dvs. att måla en vagn) kunde inte gå på mindre än en vecka med tid för torkning mellan de olika strykningarna. WIGFORSS Minn. 1: 19 (1950).
[STRYKA.v I.13.b]
b) i uttr. stryka smör på (bröd), breda smör på (bröd; se BREDA v., 3 b). IERICI Colerus 2: 118 (c. 1645). Landshövdingen strök .. smör på en långskorpa. BERGMAN Mark. 105 (1919). SvHandordb. (1966).
[STRYKA.v I.13.c]
c) (numera föga br.) i uttr. stryka ngt i ngt, gm att låta ngt glida i ngt förse det med ett tunt ytlager av detta senare. Chiron .. blef dräpt af en pil, som var struken i Lernas Hydras blod. 2VittAH 5: 99 (1789, 1796).
[STRYKA.v I.13.d]
d) mer l. mindre bildl.; äv. motsv. a (särsk. i fråga om att försköna ngt). Så haffuer thet ock wisserliga här til gänget (dvs. vid ba rna mordet i Betlehem), Herodes och hans rådhgiffuare, the öffuerste Prestema haffua stroket här een fergho vppå. LPETRI 3Post. 32 a (1555). Du har giordt at jag kan rätta mitt fehl, och aftorcka den Fläck, som jag strukit på min ähra. MÖRK Ad. 1: 80 (1743). Var fin! och kringom munnen stryk / En politessens siraps-rand. THORILD (SVS) 1: 110 (1784). Jag minns en gammal bygdesmed / med svärtat hår och skägg / av sot och rök, som tiden strök / kring smedjans tak och vägg. LARSSON Hemf. 42 (1923). jfr PÅ-STRUKEN. – särsk. () i uttr. stryka sig om munnen med ngt, få åtnjuta l. få del av ngt, ngn kan stryka sig om munnen med ngt, ngn går miste om ngt l. ngt går ngns näsa förbi. Skal sådan galning (dvs. Ismael) med min (dvs. Saras) fromma Isac ärfwa, / Och stryka sig om mun med thet J (dvs. Abraham) fått förwärfwa? Kolmodin QvSp. 1: 19 (1710, 1732). (Fr.) Il n'a qu'a s'en torcher le bec, (sv.) han kan stryka sig om munnen dermed, det går hans näsa förbi, det får han ingenting af. DALIN FrSvLex. 2: 536 (1843).
[STRYKA.v I.14]
14) gm att stryka (i bet. 1) ta bort (ngt) från ngt, i sht från ytan av ngt l. huden på ngn l. rigt; särsk. i fråga om att rengöra gm att ta bort smuts l. damm o. d. från ngt, torka av l. bort, stryka av; ofta dels med objektiv predikatsfyllnad betecknande resultat, dels med obj. följt av prep.-uttr. inlett av av l. från l. ur; jfr 10 b δ, ε. Stryka svetten ur (äv. från) pannan (l. ansiktet). Stryka smulorna av (äv. från) bordet. Stryka en tår ur ögat. (Lat.) Penicillus (sv.) wisk til at stryka noghot reent med. VarRerV 25 (1538). Jtem anders glassmester fick til stryke glas meth Helsingelerofftz lakan -1 st(yck)en. GripshR 1547–48. Intet wil du stryka näsan på ärmen, du wil ha silkesnäsdukar. DALIN Arg. 1: 128 (1764). Först dock drack han hvad öfrigt af öl i den tumlande stäfvan / Blifvit, och strök ur mustascher och skägg det fastnade skummet. RUNEBERG (SVS) 3: 67 (1832). Nu tog han av sig hatten och strök svetten från pannan. WILHELM BerByn 90 (1929). EKMAN Dödsklock. 171 (1963). jfr AV-, BORT-, REN-STRYKA. – särsk.
[STRYKA.v I.14.a]
a) (numera bl. tillf.) refl., i uttr. stryka sig om näsan, torka sig om näsan l. snyta sig. SERENIUS Ppp 1 b (1734).
[STRYKA.v I.14.b]
b) med avs. på sko: rengöra gm att torka l. borsta (äv. med inbegrepp av blankning); äv. med avs. på fötter (med tanke på smutsiga skor): torka av (på matta o. d.); förr äv. bildl., i uttr. stryka sina skor på ngn l. ngt, ss. uttryck för starkt förakt. Ingen är så vsel och arm, at han (som tecken på förakt) iw wil stryka sina skoor på theras kiortel, som vthi .. (predikoämbete) stadde äro. LPETRI 2Post. 83 a (1555). Wilja alla stryka sina skoor vppå mig (sade drängen). Weise 172 (1697). (När man kommer till kyrkan skall man icke) stryka fötterna. ENEMAN Resa 2: 212 (1712). Stryk dem (dvs. stövlarna) rena. BIURMAN FrSpr. 46 (1729). (Sv.) Stryka skor, (eng.) To rub shoes. WIDEGREN (1788). jfr SKO-STRYKNING. c) garv. avlägsna kalk (o. fett) från (kalkad hud) gm att föra ett hårt föremål över (den på en bom placerade) huden; särsk. ss. vbalsbst. -ning; numera bl. i fråga om maskinell sådan behandling. En machin till hudarnes afllårning, skafning och strykning. PASCH ÅrsbVetA 1846, s. 13. Förbundet 1907, nr 6, s. 6.
[STRYKA.v I.14.d]
d) () i uttr. stryka sin bak, torka sig där bak efter tarmtömning; äv. i det bild] . uttr. stryka sig bak med ngt, helt strunta i ngt, inte bry sig det bittersta om ngt. Thå skulle Hinrich Arffuidson haffue swaret: På thet paszebordh paszer iagh så myckit, at iagh will taget och stryke migh bak ther medh. 2SthmTb. 4: 401 (1575). Borgmäst(aren) klaga öfuer Jesenhausen Hr Per, att han hafr strukit sin haak, sal va venia (dvs. med förlov sagt), mz rådstugu rättens citation. ConsEcclAboP 421 (1660). LIND (1749).
[STRYKA.v I.14.e]
e) () i fråga om att före skrädning (se SKRÄ- DA, v. 2 a) av säd bortta kli o. agnar o. d. gm att föra en duk över spannmålen. Til ath stryke säedt meth när hon sca] ] scredd(es) Helssinge lerofftz lakan – 1 st(yck)en. Grips hR 1547–48. f) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., i fråga om att skjuta ngt så att det glider över en yta till en ny plats, skjuta; särsk. i uttr. stryka ngt ur vägen, skjuta ngt ur vägen. Jag strök släden i lidret och Musti ur vägen. TOPELIUS Dram. 64 (1851, 1881). Åsneföraren .. förde djuret under ett lågt, taggit träd, hvars grenar slogo mig (dvs. ryttaren) i ansigtet och höllo på att stryka mig bakåt öfver åsnans länd. Kongo 2: 468 (1888).
[STRYKA.v I.14.g]
g) i uttr. stryka sig om (äv. över) munnen, (efter att ha ätit l. druckit) torka sig om munnen; äv. oeg. l. bild] . (jfr h), dels ss. ett uttryck för belåtenhet med vad man ätit l. druckit l. vad som kommit en till del (l. vad man fikar efter), dels ss. ett uttryck för att man går miste om ngt o. d. (Horkonan) vpsluker och stryker sigh om munnen och sägher Jach haffuer intit illa giort. SalOrdspr. 30: 20 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Mången tu bedrager och så lockar, / Stryker tigh så om Munnen och pockar. CHRONANDER Bel. I 4 b (1649). När du är mätt, så stryk dig om mund. DALIN Vitt. 6: 173 (1758). Att se henne nyter komma ut från köket (efter att ha förtärt en sup brännvin) och mysande stryka sig med handens avigsida över munnen. ZILLIACUS Karel. 37 (1934).
[STRYKA.v I.14.h]
h) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr g); ofta i uttr. stryka sömnen ur ögonen o. d., gnugga sömnen ur ögonen (se GNUGGA 1 a); förr äv. dels i uttr. stryka äran av ngn, ta äran av ngn, dels i uttr. stryka bästa blomma av ngt, få bästa möjliga resultat l. det mesta möjliga ut av ngt (jfr BLOMMA sbst., 3 c). G1R 10: 237 (1535: besta blomma). Emedhan Menniskiorna äre försänkte vthi .. Säkerheet, så kommer Herren Gudh, och igenom Förföljelse, som han them tilskickar, stryker them Sömnen vthur Ögonen. SCHRODERUS Os. 1: 824 (1635). At .. Jättar här (dvs. i Hälsingl.) sig uppehållit och bodt hafa, tyckes stryka all hyggelighet af orten. WETTERSTEN Forssa 57 (1750). Polyfem III. 5: 2 (1810: äran). Nästa morgon, när jag vaknade och strök sömnen ur ögonen, var jag (osv.). HAGLUND Masthugg. 172 (1928). Stryk grubblet från din panna / och gå i striden ut. LAGERKVIST SångStrid 46 1940).
[STRYKA.v I.15]
15)
[jfr 14; sv. dial. stryka, fånga räkor]
(i fackspr.) gm att föra en skrapa (se SKRAPA sbst., 1 a) över havsbotten hämta upp (ostron), skrapa (se SKRA- PA, v. 1 a); äv. i fråga om att föra en håv genom vatten för att ta upp fisk l. räkor l. gli (dels utan obj., dels med obj. betecknande tag med håv); äv. i fråga om att dragga (se d. o. 2). GT 1786, nr 6, s. 2. Man kunde knappt stryka ett tag med handhåf öfver (brunalgsarten) Fucus utan att erhålla något exemplar (av en viss snäckart). ÖfversVetAFörh. 1902, s. 171. Stryka, (dvs.) med stryk(e)dragg dragga efter något på havsbottnen. Termen användes på västkusten. SvFiskelex. (1955). jfr RÄK-STRYKNING.
[STRYKA.v I.16]
16)
[jfr 14]
(numera i sht i skildring av ä. förh.) i fråga om mätning av vissa torra varor (i sht spannmål): gm att föra ett rakt föremål (ett strykträ l. dyl.) längs randen (av ett med varan överfyllt kärl, i sht ett målkärl) avta rågen (se RÅGE 2) l. tillse att kärlet är fyllt till randen o. icke mer; äv. med obj. betecknande målkärlets innehåll (äv. med objektiv predikatsfyllnad betecknande resultat); företrädesvis i a. Bergv. 1: 546 (1703). Huru skulle wi (dvs. handelsmännen) wäl lefwa, sedan Handelen blifwit så inskränkt, om wi icke förstode sådant, och at stryka fierdingen eller tunnan med ett krokugt träd, som går ett stycke neder i kärilet. STAGNELL Banquer. 21 (1753). När målkärlet .. blifwit öfwerfyldt .. strykes innehållet jemnt med ett rakt strykbräde. SFS 1855, nr 16, s. 11. När målkärlet (vid mätning av spannmål, frö o. salt) .. blivit överfyllt, må varan icke med skoveln vidröras eller på avsiktligt sätt packas, utan strykes innehållet jämnt med ett rakt strykbräde med avrundade kanter. SFS 1934, s. 742. jfr AV-, JÄMN-STRYKA. – särsk.
[STRYKA.v I.16.a]
a) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om målkärl: som strukits (i ovan angiven bet.); motsatt: rågad (se RÅGA v., 2 b); särsk. i det adverbiella uttr. (i l. efter l. med) struket mått l. mål, förr äv. enbart struket, betecknande att vara mätes l. mätts på så sätt att målkärlet strukits (jfr LÖS 25); förr äv. med huvudord betecknande spannmål o. d.: som mätes l. mätts med struket mått; i fråga om nutida förh. företrädesvis i fråga om mätning vid matlagning l. medicinering o. d. (vanl. icke i fråga om handel). Sälja i l. med l. efter struken spann (om ä. förh.; förr äv. sälja struken spann). (Det romerska måttet) medius (innehåller) widh pass en fierding aff en stroken span. VarRerV 45 (1538). Jag will heller åpbäre gåth korn råketh aff landhboerne, och sielff late mälted, än struketh mz malth. VgFmT I. 10: 94 (1586). SCHMEDEMAN Just. 232 (1638: medh). STIERNMAN Com. 3: 41 (1661: effter). Bonden nödgas .. (köpa säden) igen om wåhren af Borgaren strukit måhl. HIÄRNE 2Anl. 322 (1706). SynodA 1: 247 (1707: i). En del (har) mätt löst .. en del strukit, andra rågat. FörordnMåhlMåttVigt 29/5 1739, s. A 4 b.Hvad statsbanornas kolvagnar beträffar, så skola .. (kolmåtten i järnvägsvagnarna) vara strukna. VL 1895, nr 298 B, s. 1. Det går åt cirka 15 gram (bakpulver) till ett bak, d. v. s. en struken matsked. HOLM AlltFläck. 40 (1946). JANSSON (1950). jfr JÄMN-, O-STRUKEN.
[STRYKA.v I.16.b]
b) mer l. mindre bildl.; i sht motsv. a. En kropp där skiönhets måhl, ey strukit fins, men råga. IHOLMSTRÖM (1700) i 2Saml. 2: 102. Om ej kyrkolivet skall strykas med mått, utjämnas, standardiseras, är det lika nödvändigt, att traditionsbevararnas släkte icke dör ut. ANDRÆ Herdabr. 16 (1937).
[STRYKA.v I.17]
17)
[jfr motsv. anv. av t. streichen; jfr 16]
(förr) med avs. på råtegel (se d. o. 1): forma l. framställa för hand gm att lägga leran i en form o. dra en bräda l. dyl. över formens övre kanter för att avta överflödig lera; i ssgn STRYK-MASKIN äv. i fråga om maskinslagning av tegel som avses imitera handslaget tegel. VgFmT III. 34: 30 (cit. fr. 1587). 1000 Tegel bör en karl stryka om dagen. WIJNBLADH Tegelbr. 29 (1761). Fatab. 1982, s. 165. jfr HAND-STRYKA.
[STRYKA.v I.18]
18)
[jfr t. gestrichenes korn; jfr 16]
i sht mil. o. jäg. i p. pf. i adjektivisk anv., om korn (se d. o. 8): vid vapnets inriktning placerat l. taget så att kornspetsen syns (mitt) i siktskåran i jämnhöjd med siktets överkant; jfr FIN, adj. II 5, FULL, adj. 6 l, GROV 1 c. KÄLLSTRÖM Jagt 239 (1850). En jagtstudsare bör vara så skottstäld, att man med fint korn erhåller träff på 100, med struket på 200 och med groft på 250 fot. HAHR HbJäg. 148 (1885). SoldIInf 1944, s. 74.
[STRYKA.v I.19]
19)
[jfr 14, I 5]
dra av l. åt (ngt) o. da) ta av l. dra av (ngt tättsittande); numera nästan bl. med obj. i förb. med prep.-uttr. inlett av prep. av l. över; ngn gg äv. i fråga om att lägga ngt tätt kring ngt. Honn ströck gulbondett aff sin arm, / gulringenn aff sinn handh. Visb. 1: 33 (1572). Han släpte tuenne hästar bort helgonmessodaghen, och ströck selarna och kastade them på marken. MURENIUS AV 453 (1660). Han strök skjortan öfver hufvudet på sig. WIDEGREN (1788). (Man kan vid förlossning) med fingrarne stryka den utfallna öglan (av navelsträngen) omkring fostrets hufvud. CEDERSCHIÖLD QvSlögtl. 2: 267 (1837). Kopplen strykas och i ett nu äro taxarna under jord. SvKennelklT 1903, s. 27. På herrgårdens gårdsplan strök både bonde och torpare av mössan (för sin kyrkoherde). Fatab. 1963, s. 111. jfr AV-STRYKA. b)
[sannol. utvecklat ur a]
() dra åt (snara); anträffat bl. refl., i den särsk. förb. STRYKA ÅT.
[STRYKA.v I.20]
20)
[jfr 19]
(i sht i fackspr.) med avs. på löv l. lin l. bär o. d.: repa (se REPA v.², II 1). Qwinfolken (i Älvdalen), som qware äro på sina fäboställen, gingo nu uti skogen att stryka löf. LINNÉ Dal. 39 (1734). När (vin)Bären äro wäl mogne af Stjelkarne strukne, och sönderpräszade (osv.). BRAUNER Bosk. Bih. 3 (1756). Af ett stort lummigt träd (dvs. en asp), hämtas ofta en tunna strukit löf, ungefär af lika godhet med 2 lispund hö. FISCHERSTRÖM Mäl. 257 (1785). När man hade ryckt linet kördes det hem .. Sen gick det till strykning. Dom strök alltså bort fröna .. på en stor kam. LevTextil 14 (1987). jfr AV-, UT-STRYKA.
[STRYKA.v I.21]
21)
[jfr 14]
(numera mindre br.) bildl., betecknande att ngn (sniket l. hänsynslöst) rakar åt sig l. roffar till sig ngt (i sht pengar), i sådana uttr. som stryka ngt (i sht pengar) i sin pung l. i fickan l. sin (egen) ficka l. sina fickor, förr äv. i uttr. stryka mynt, raka åt sig pengar; förr äv. intr., i uttr. stryka i ngns fickor, om pengar l. dyl.: hamna i ngns fickor. När iagh (dvs. en köpman) står vthi min Krämboodh, / För mit godz stryker iagh wäl mynt. CHRONANDER Surge E 1 b (1647). Han strök penningarna i sin pung. LIND (1749). (Quinze)spelet slutades kl. 10, och jag strök en vacker hop dukater i min västficka. TERSMEDEN Mem. 1: 82 (1790). Differencen (mellan större o. mindre försvarsanslag) har folket strukit i sina egua cassor, derigenom att det afskuddade sig skattebördorne. PALMBLAD Norige Bib. 82 (1847). En ringa del .. (av gåvorna till missionsverket) redovisas i tidningar, resten stryker i directionens fickor. AnderssonBrevväxl. 2: 152 (1853). Stryka pengarna i sin (egen) ficka. WoH (1904). Cannelin (1939). jfr UPP-STRYKA.
[STRYKA.v I.22]
22)
[jfr 1, 14; sannol. dels med tanke på att pisksnärt l. ris tänkes glida över ryggen på delinkventen, dels med tanke på att hud avlägsnas]
(om ä. förh.) gm att ss. (i sht offentlig) bestraffning med piska l. ris o. d. (på ett speciellt sätt) slå (ngn), flå ränder av rygghuden på honom, hudflänga, hudstryka; sannol. urspr. i (det sannol. äv. med huvudtrycket på partikeln uttalade) uttr. stryka (rygg)huden av ngn; äv. allmännare: klå (upp), ge stryk l. smörj; äv. i fråga om skolaga (särsk. med obj. betecknande hand; jfr PLAGGA v.²,); äv. med obj. betecknande ränder på ryggen; numera nästan bl. ss. senare led i ssgn HUD-STRYKA; förr äv. i uttr. stryka ngn vid (äv. ) örat l. öronen, slå ngn på örat l. öronen, ge ngn en örfil l. örfilar. TbLödöse 395 (1597: hudhen aff). Ställtes för rätten de twå gåssar som hafue stulet den kåpparen uti Hans Urbansons bodh, och bleff afsagt, at stadztiänaren stryker huden aff dem uti rådstugugången. 3SthmTb. 11: 151 (1619). Jag will sättia det på din räkning så länge, sa Bonden wille strijka drängen. CELSIUS Ordspr. 1: 50 (1708). Han stryker pilten med ris. SCHULTZE Ordb. 5142 (1755). SAHLSTEDT (1773: wid örat). MEURMAN (1847: på öronen). Om man t. ex. försökte att -. stryka eller på annan sätt plåga en rättskaffens och villig tjenare (i syfte att styrka denne i hans goda beteende), vore det så säkert, att experimentet just ledde till hvad man önskade? BOSTRÖM 3: 304 (1865). ROOS Skolg. 7 (1868; i fråga om handplagga). Mana på dem (dvs. trälarna som Filbyter vill tvinga dansa) en smula, bryte! Stryk brudgummen om hälarna HEIDENSTAM Folkung. 1: 46 (1905). Stryka ngu på örat. CANNELIN (1921). jfr AV-, HUD-, KÅK-, PÅ-, TILL-, UPP-STRYKA o. O-STRUKEN. – särsk. (mera tillf.) tr., om piska: vid piskslag åstadkomma (rand o. d.). Piskan strök ränder i kors och tvärs (hos oxen som icke orkade dra). LO-JOHANSSON Stat. 1: 42 (1936). 23)
[utvecklat ur 1 med tanke på att mätsnöret glider över tyget]
() om speciell ämbetsman: mäta (importerat tyg) med mätsnöre. TbLödöse 524 (1605). IV. gm att stryka (i bet. III 1) ngt över ngt åstadkomma (ngt) o. d.
[STRYKA.v I.1]
1) gm att stryka en tändstickas tändsats mot plån o. d. (söka) åstadkomma (eld); äv. i uttr. stryka eld på (tänd)sticka; äv.: på sådant sätt tända eld på (tändsticka); äv. i uttr. stryka med (tänd)sticka; äv. i överförd anv., i fråga om att sätta ngt i brand gm bombardemang. Först när hon strök med den sjette stickan, tog det eld. ALMQVIST GMim. 2: 22 (1842). (Gubben) fick upp en svafvelsticka ur västfickan, och med ett hastigt rits strök han den öfver sin breda akterdel. DAHLLÖF Brudkr. 127 (1910). Ett skogsband skymmer vår by för ryssarnas batterier .. Vore inte det, så hade de väl länge sedan strukit eld på alltsammans. BERG Krig. 44 (1915). Då man vaknar upp ett slag vid tresnåret, stryker eld, tittar på klockan och (osv.). LINDQVIST Herrgårdsh. 92 (1921). Då vi ströko en tändsticka syntes (osv.). DAHLIN BrännBreddgr. 107 (1926). Stryka eld på en tändsticka. SvHandordb. (1966).
[STRYKA.v I.2]
2) med avs. på streck (se STRECK sbst.¹,
[STRYKA.v I.1]
1)
l. linje (i sht förr äv. kors): åstadkomma gm att under lätt tryck föra ett skrivredskap (i sht en penna) över ett papper (l. annat skrivmaterial), dra; äv.: överdra l. markera (ngt) med sådant l. sådana streck; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, betecknande strecket (skrivtecknet) l. strecken osv.; jfr 3. Sidst stryka en Linea under (additions)Ciphrorna, hwar under Summan, eller facit, sättias skall. RÅLAMB 1: 2 (1690). BIURMAN Brefst. 24 (1729; med avs. på skiljetecknet komma). Under.. (de skrivna siffrorna vid en addition) strykes et strek. PALMQUIST Räkn. 13 (1750). (Det var) den afton, vid hvilkens dato i min Almanacha jag sedermera strök ett kors. BREMER TecknHvard. 1: 145 (1828). Det vanligaste fallet af sjelfbindning betecknas med struket atomtecken (Berzelii dubbelstreck). ROSENBERG OorgKemi 86 (1887). Grundformen (av fsv. d) är det ofvan beskrifna d .. "strykningen" är identisk med förkortningstecknet, alltså viggformad. SkrHVSamfU IX. 3: 11 (1904). jfr FÖR-, SAMMAN-, UNDER-, ÖVER-STRYKA o. TRE-, TVÅ-STRUKEN. – särsk.
[STRYKA.v I.1.a]
a) i uttr. stryka ett streck över ngt (ngn gg av., elliptiskt, stryka ett streck), dra ett streck över ngt skrivet för att markera att det skrivna icke gäller; i sht bildl., särsk. liktydigt med: (i fortsättningen) icke ta hänsyn till l. bry sig om ngt, glömma ngt (äv. med obj. betecknande person: glömma). Jernvägarne hafva strukit ett groft streck öfver de teorier på hvilka den gamla portofrancoinrättningen grundade sig. Samtiden 1873, s. 57. Hör nu, Alice; lofva mig en sak .. Jo, att för alltid stryka ett bredt streck öfver vår vän Gustaf. MICHAELSON Skand. 115 (1891). Ömsesidiga förseelser böra .. ömsesidigt förlåtas och ett streck strykas över det förflutnas missgrepp. KyrkohÅ 1942, s. 111. (Sv.) Stryka ett streck över .. (eng.) draw a line through. HARLOCK (1944). ANTTI MyckJord. 71 (1987). – särsk. (förr) i kortspelet kambio l. kille, med avs. på vart o. ett av de streck (se STRECK, sbst.¹ 1 e) som spelare hade vid spelets början o. varav ett skulle markeras gm överstrykning vid varje förlorat stick: gm ett pennstreck markera ss. förlorat; äv. utan obj., om spelkort l. person: förlora (för annat kort som är mera värt o. ev. tvingas stryka ett streck); äv. (i kortspelet kasino): (med streck) markera vunnet stick. Värdshus måste stryka. BELLMAN (BellmS) 13: 124 (1767–68). Stryk för hugget. Därs. 125. En röst. Strök Blaren? En annan. Ja. En tredje. För hvem? En fjerde. För kungen sjelf. FAHLCRANTZ 7: 52 (c. 1830, 1866). Sedan bytningen (i kambio) är slutad, begär gifvaren kortens uppvisande, då den, som har sämsta kortet, får stryka ett streck. Finnes make till sämsta kortet, så stryka båda kortens innehafvare. HbiblSällsk. 1: 504 (1839). BLANCHE Läk. 7 (1845; utan obj., om spelkort). Hvarje spellag (i kasino) markerar, eller, såsom det heter, stryker genast streckar för de points, det vinner. LINDSKOG Spelb. 210 (1847).
[STRYKA.v I.1.b]
b)
[jfr t. gestrichene note]
mus. i p. pf. i adjektivisk anv., om not (se NOT, sbst.³ 1): försedd med streck (se STRECK sbst.¹,
[STRYKA.v I.4]
4) över notens huvud l. hals (ss. beteckning för visst tidsvärde). En struken not i musiken. MÖLLER (1745; under croche). CANNELIN (1921). jfr ETT-, O-STRUKEN.
[STRYKA.v I.3]
3)
[jfr III 14]
med avs. på ngt skrivet l. tryckt o. d.: göra ogiltig l. markera ss. utesluten gm att stryka (i bet. 2) ett l. flera streck över; äv. i fråga om att radera (se RADERA v.¹, 1); vanl. oeg. l. bildl.: ta bort l. utesluta (ngn l. ngt); avskaffa l. icke medta (ngt); i sht i fråga om att utesluta l. ta bort ngn l. ngt i en (planerad) skrift l. lista l. rulla o. d. (särsk. i uttr. stryka ngn ur rullan l. rullorna); ss. vbalsbst. -ning äv. dels konkretare, om enskilt tillfälle då ngt strykes, dels övergående i konkret anv., närmande sig bet.: penndrag l. dyl. (varmed strykning markeras); äv. utan obj.; äv. bildl. Ämnet har nu strukits på schemat. Personen i fråga har strukits ur medlemsförteckningen. Kravet på republik ströks ur programmet. Texten är översållad av strykningar och rättelser. Censuren har strukit flitigt i brevet. HELSINGIUS Ff 8 b (1587). De Frälse-Hemman, som äro strukne utur Råå och Röörs Frijheeten. STIERNMAN Riksd. 1966 (1686). I desza stilböker strykes grufweligen, för dem, som icke gå privatim. VDAkt. 1781, nr 588. Tre veckor därpå (dvs. efter ett skottdrama) var jag (dvs. en f, d. korpral) struken ur rullorna. ZILLIACUS Hågk. 157 (1899). Så som jag nu bränner dessa skuldsedlar, skall Herren Gud stryka mina skulder ur lifsens bok. STRINDBERG HMin. 2: 79 (1905). I (teater)styckets slutreplik (varför var den struken på lördagen?) profeterar hr Poirier. DN 1921, nr 70, s. 1. Ibland skedde plötsliga omkast i arbetsordningen – eller någon patient ströks från operationsprogrammet. JERSILD BabH 181 (1978). jfr AV-, GENOM-, NED-, REN-, UT-STRYKA.
[STRYKA.v V]
V
[sannol. utgående från I 2]
(vard.) snabbt gå åt (se GÅ ÅT 3) l. förbrukas l. snabbt försvinna l. gå förlorad l. "ryka" (se RYKA v.², 11 b), stryka med.
[STRYKA.v V.3.a]
a)
[åtm. delvis sekundärt till b]
utan förb. med partikel; äv. i uttr. stryka i putten, gå i putten (se PUTT sbst.¹, 3 b); äv. allmännare: gå förlorad. Som Sockneboerne .. lefvererade bräder och stockar til reparation, strök äfven bränvin åt dem.
MUNCKTELL Dagb. 2: 14 (1816). (Den för mord på sin hustru anklagade bonden) inbillade sig slippa undan med ett hallstarrigt nekande, och dermed höll han i tills hufvudet strök. CRUSENSTOLPE Tess. 2: 6 (1847). AnderssonBrevväxl. 1: 199 (1860; allmännare). JOLIN Smädeskr. 53 (1863: strök i putten). Det stryker som smör i solsken. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). "Där strök den bästa!" sade kaptenen (sedan en besättningsman insjuknat i svår sjukdom). NYLANDER Sjöfolk 2: 66 (1906). Vackert är här (dvs. i bostaden), men så förfallet, att min sista styver nu stryker för att få rummen beboeliga. BÖÖK Heidenstam 2: 218 (1946). – jfr FÖRBI-STRYKA. – särsk. (ngt ålderdomligt) i uttr. stryka i skrinet, se SKRIN e α. (Tidskriften) Kometen strök i skrinet. CFDAHLGREN (1828) hos THOMANDER TankLöj. 163. CANNELIN (1921).
[STRYKA.v V.3.b]
b) i förb. med partikel, i sht i förb. stryka med, åt. jfr MED-, ÅT-STRYKA. VI.
[jfr motsv. anv. av t. streichen; sannol. utgående från bet. I 5 o. III 1]
i fråga om hejdande av rörelse vid rodd o. i fråga om rodd bakåt o. i härur utvecklad anv.
[STRYKA.v V.1]
1) (i sht i fackspr.) i fråga om att vid rodd upphöra att ro (o. därvid hålla årbladen stilla tätt över vattenytan l. i vattnet nära ytan, ofta vända mer l. mindre horisontellt för att minska motståndet; jfr SKEVRA v.¹,
[STRYKA.v V.3]
3) l. i fråga om att svänga roddbåt gm att hålla ena årbladet stilla (i luften l. vattnet) o. ro med det andra l. (i sht) i fråga om att hejda båts fart gm att mynna (se MYNNA, v.²) l.
[jfr motsv. anv. av t. die riemen streichen o. d.]
i utvidgad anv.,i fråga om att driva roddbåt bakåt gm att mynna; ofta i uttr. stryka med (äv. på) årorna l. åra; äv. med obj. betecknande båt; förr äv. med obj. betecknande åra; jfr BACKA v.¹, 2 a slutet.
SAHLSTEDT (1773: med årorna). Stryk nu årorna. WESTE FörslSAOB (c. 1817). (Alla hellener) ströko .. på årorna och rodde bakåt mot stranden. CARLSTEDT Her. 3: 259 (1833). Med en strykning af ena åran ändrade han båtens kurs. HEMBERG Jaktsk. 190 (1896). Under det Harry varsamt stryker ekan baklänges emot strutstången, som (osv.). KNÖPPEL Vildm. 81 (1915). Stryk nu litet på högra åran och framåt på den vänstra. FASTBOM LivLek. 40 (1916). Skall båten drivas akteröver, kommenderas: Överallt – stryk! UFlottUnderbef, 1940, s. 92. RYDHOLM (1967).
[STRYKA.v V.2]
2) (i sht i fackspr.) om häst: gå baklänges, backa, rygga (se RYGGA v., I 3 b); äv. om körsven, betecknande att han låter häst rygga; äv. om vagn, betecknande att häst ryggar med den l. att körsven låter häst rygga med den; äv. dels med obj. betecknande häst l. vagn, dels i uttr. stryka med häst l. vagn; äv. dels i sådana uttr. som stryka bakåt l. baklänges, dels med obj. betecknande steg, dels i opers. uttr., dels refl. Är wägen så trång, at .. (endera ekipaget av två mötande) måste stryka tilbaka, stryke då den, som minsta wägen hafwer, eller det beqwämligast göra kan. PH 2: 1144 (1734). MÖLLER (1790; refl.). Kuskarna ströko de gnäggande hästarna för hövagnen. BELLMAN Lev. (BellmS) 45 (1794). SvLittFT 1837, sp. 278 (opers.). Kärran började sacka utföre .. Snart hejdade vi kärran och fingo henne åtminstone ifrån att stryka. ALMQVIST Skälln. 8 (1838). Stryka med vagnen. BERNDTSON (1880). Ryttarna ströko bakåt med hästarna. HEIDENSTAM Karol. 1: 268 (1897). Ett par (av hästarna) ströko .. baklänges ett steg. BERG Krig. 13 (1915). Hästkreaturet .. blev sprallig så fort han fick se spårvagnen, ställde sig på bakbenen, strök baklänges och hoverade sig. MARTINSON MötDikt. 71 (1950). jfr TILLBAKA-STRYKA. VII.
[efter motsv. anv. av mlt. strīken, nl. strijken, t. streichen, eng. strike; möjl. med anslutning till III 14 (o. 19, 20)]
sjöt. med avs. på hissat segel (se a) l. hissad flagga (se b) l. på mast o. d. sittande rå l. stång (se d): fira l. hala ned l. ta ned; äv. utan obj. (se
[STRYKA.v V.2.slutet]
särsk.
[STRYKA.v 2.c]
c) ; utom i ssgn NED-STRYKA o. den särsk. förb. STRYKA NED bl. i a–d. jfr NED- STRYKA.
[STRYKA.v V.2.a]
a) med avs. på segel; se SEGEL sbst.¹, 1 b γ. - jfr SEGEL-STRYKANDE, SEGEL-STRYKNING.
[STRYKA.v V.2.b]
b)
med avs. på flagga l. vimpel l. befälstecken på fartyg;
jfr FLAGGA sbst., 1 c. NORDBERG C12 1: 529 (1740: wimpel). Alla Flaggmäns och Öfverste Commando tecken hissas och strykes på en gång med Chefens. SjöreglÖrlFl. 1785, 3: 8. Dör officer, hwilken är befälhafware på enkelt Örlogs-fartyg, då skall fartygets flagg och wimpel strykas på half stång. SFS 1836, nr 28, s. 12. IllSvOrdb. (1955).
[STRYKA.v V.2.b.slutet]
särsk. α) i fråga om att hala ned flagga ss. ödmjuk hälsning för överordnat l. överlägset fartyg l. (o. numera bl.) ss. tecken på kapitulation i strid l. inför hot om strid. RP 8: 299 (1640). Då en Engelsk friegatte af 38 canoner glatt lag .. wille twinga os stryka wimpel. VDAkt. 1760, nr 388. Svenska skepp skulle för Kroneborgs slott stryka flagga. FRYXELL Ber. 7: 225 (1838). Nära hälften af besättningen hade stupat eller blifvit sårad, och skeppet var ett redlöst vrak, innan han strök flagg. MALMSTRÖM Hist. 1: 62 (1855). Främmande flottor, som (vid 1600-talets mitt) seglade inom ett vidsträckt område kring Brittiska öarna, borde enligt deras mening stryka flagg vid möte med engelskt krigsskepp. Almquist VärldH 5: 164 (1933). SohlmanSjölex. (1955). β) mer l. mindre bildl. (jfr c); företrädesvis (motsv. α): ge sig, ge upp, kapitulera; ngn gg äv. intr., om flagga: halas ned, betecknande att ngn har förlorat; förr äv. om ngt sakligt: gå förlorad l. bli förstörd l. försvinna. TOPELIUS Dagb. 3: 323 (1838). Möjligen skola också, i fall (tidningen) Tiden, som det heter, snart stryker sin flagg, dess pennor och vänner .. hålla till godo äfven med Allehanda. HELLBERG Samtida 6: 87 (cit. fr. 1852). AHLMAN (1865; om mössa, betecknande att den går förlorad I. förstörs). Snart Spaniens flagga stryker / och hanefjädern ryker / ur hertig Albas hatt. WIRSÉN Fur. 117 (1896). LIDMAN Lågan 224 (1952).
[STRYKA.v V.2.b.slutet]
särsk. (numera föga br.) ss. vördnadsfull hälsning avta huvudbonaden. SAOB F 743 (1924).
[STRYKA.v V.2.c]
c) (numera föga br.) utan obj., motsv. a, b; äv. bildl. (jfr b β). Hafwe the (dvs. danskarna) skuttett på honom (dvs. en svensk amiral) och welet twinge honom till att strijke för sigh wdj frije öpne Siön. RR 1610, s. 38 a. Besuärade Hans Matss(on) Tullenär ath ingen will stryka för Konungens Tulhuus. GävleDomb. 146 (1635). Han kom medh full segell och ville inthet stryka i rättan tijdh för amiralskepet. RP 16: 609 (1656). I det han, när Åtta Engelska Örlog skiep honom mött och påstådt strykning, eij allenast straxt satt sig i motvärn (osv.). SvFlH 2: 97 (1719). Det är lustigt på stormande haf: / låt det gå, låt det gå: den som stryker är feg. TEGNÉR (TegnS) 4: 103 (1825). Ahlander .. (har) blifvit utnämnd till Lector i Calmar för sitt höga betyg skull, men torde komma att stryka för en klagande, som besvärat sig. AnderssonBrevväxl. 1: 247 (1852). Vill fienden ej stryka, blir han sänkt, munsjörn. WILHELM SläcktFyr. 35 (1916).
[STRYKA.v V.2.d]
d) med avs. på rå l. stång: hala ned l. sänka med kvarsittande rigg (t. ex. vid hårt väder, så att den lätt kan riggas upp igen). WILLMAN Resa 206 (1667; med avs. på rår). (Högbåtsmannen) måste .. wara uti märsarne, enär stängerne strykas eller upsättias, såsom ock wid Märseglens refwande. Siöregl. 1741, 4: C 1 a. Det blåste en svår storm af sydlig vind; och alla skepp i Sundet hade stänger och under-råer strukna. PLATEN Glascock 1: 49 (1836). Det blåste en hund. Jag kryssade opp / med refvade segel och struken topp / genom sundet vid skräddarns stuga. MELIN Dikt. 2: 171 (1904). RYDHOLM (1967).
[STRYKA.v V.2.e]
e) i fråga om nedfirande av ngt i däcksrum; i den särsk. förb. STRYKA NED. VIII.
[utgående från I 3?]
()
med avs. på segel: förse med förstärkning i form av en över seglet löpande duk l. kant l. list o. d.? SkeppsgR 1543. Jttem vij Julij bleff wijborgs Barckens Fucka struckin m(edh) Eth kors bandh och ij Rååduck, kom th(er) til Pecklingh – liiij alna. Därs. 1547. jfr ÖVER-STRYKA.
Särsk. förb.:
STRYKA AN . () jfr an, adv. o. prefix¹ II 1 b. jfr anstryka.
[STRYKA AN.fb 1]
1)
till I 5, intr.: strykande komma emot. SWEDENBORG RebNat. 1: 17 (1719). (Blanklaxen) stryker an wid strander, näs och uddar. BROMAN Glys. 3: 604 (c. 1740).
[STRYKA AN.fb 2]
2) till III 13 a: stryka på (ngt; se stryka på 1); äv. bildl. (jfr stryka v., III 13 d). Med grofwa färgor nog hon (dvs. girigheten som last) aldrig stryckes ann. ÖB 36 (1712). Stryka an något med färg. WIDEGREN 192 (1788). Han bord och stolar strykte ann, / Och fönsterposter med ibland. BJÖRN FörfFl. 28 (1793). SCHULTHESS (1885).
STRYKA AV ¹⁰⁴.
[fsv. stryka af (i bet. 2, 4)]
[STRYKA AV.fb 1]
1) (numera mindre br.) till I 1, om person: (snabbt) ge sig av l. i väg l. bege sig bort; äv. om djur l. om ngt sakligt; äv. opers.: gå undan l. bära i väg med god fart; äv. bildl. Himlen gaf / Att skadan tycktes strukit af / Och säkert hopp om hälssa. TRUDEEN Vitt. 312 (1699). Det lungnade intet, det strök tämeligen af i natt och tills kl. 4 i mårse så hadde vi sedan i aftse seglat 12 mil. EHRENSVÄRD BrKickan 25 (1785). BLANCHE Tafl. 380 (1845; om person). TOPELIUS Sommarsjö 1: 53 (1897; om skridskor vid åkning). ROSENIUS SvFågl. 4: 37 (1931; om stork).
[STRYKA AV.fb 2]
2) till III 14: stryka (se stryka, v. III 14); med obj. betecknande dels det som borttages, dels den l. det varifrån ngt borttages; äv. utan obj.; äv. med båda typerna av obj. (i uttr. stryka av ngt ngt, gm att stryka ta bort ngt från ngt); äv. bildl. (förr äv. i uttr. stryka av ngn ngt, ta ifrån ngn ngt, roffa av ngn ngt; jfr stryka v., III 21). Stryka av askan på l. från cigarren. Kyrkian skall Klockaren låtha sopa hwar 14 dagar och låtha stryka af alla bänkiarna dambet. KOF II. 2: 516 (c. 1655). RISINGH KiöpH 78 (1669; bildl., med obj. betecknande profit). BL 14: 3 (1847: stryka af bonden både pung och penningar). Om Larsson bara stryker af pänseln på en vägg, så (osv.). AGRELL Sthm 45 (1892). Ädlingarne från 1500-talet.. de snöto sig i fingrarne och ströko af på de vackert stickade skörten. ENGSTRÖM Lif 76 (1907). Ge henne (dvs. en flicka som insjuknat i scharlakans feber) en översköljning på morgonen och stryk så av henne med en våt handduk emellanåt! LINDER Tid. 214 (1924). Litern vandrar, man dricker i tur och ordning, stryker av halsöppningen med tummen och lämnar flaskan ifrån sig. MOBERG Sedebetyg 351 (1935). jfr avstryka. särsk. refl. (jfr stryka av sig), i uttr. stryka av sig (äv. i sådana uttr. som stryka av sig om fötterna; jfr stryka v., III 14 b); företrädesvis i uttr. stryka av sig ngt; äv. bildl. Andreas will gerna stryka aff sigh tiufwa nampnet. ConsAcAboP 1: 36 (1641). Stryka af sig smutsen. BERNDTSON (1880). Stryka af sig om fötterna på mattan. BJÖRKMAN (1889). KOCH GudVV 1: 23 (1916; bildl.).
[STRYKA AV.fb 3]
3) (numera i sht om ä. förh.) till III 16: ta av råge på (mätkärl); äv. utan obj. Sedan (spannmåls)Tunnan är .. blefwen upfyld, strykes den jämt af. PH 2: 1259 (1735). Sedan röres 12 skedblad miöl uti (en sockerkakssmet), så fulla tagne, at då man löst med fingren stryker af, det blifwer liten råga på skeden. WARG 490 (1755).
[STRYKA AV.fb 4]
4) till III 19: ta av l. dra av (ngt); äv. dels refl., i uttr. stryka av sig ngt, dels oeg. l. bildl. Stryk aff gullringen och tagh til greepen. SvOrds. C 2 b (1604). Ibland Hästarna finner man wäl offta them, the ther icke wilja stå bundna, vthan slijta och sönderryckia Tygelen, eller stryka Grimman aff sigh. Hildebrand MagNat. 118 (1650). Hon skulle kunna stryka af sig all förställning som en främmande dräkt. LUNDEGÅRD Tit. 249 (1892). Männen stryker av sig huvudbonaderna. SAJLE DessBröd. 197 (1964). jfr avstryka.
[STRYKA AV.fb 5]
5) till III 20: repa av (löv l. kvist o. d.). RISINGH LandB 57 (1671; om humle: aff strykes; möjl. ssg). SERENIUS EngÅkerm. 10 (1727; med avs. på kvistar o. löv). jfr avstryka.
[STRYKA AV.fb 6]
6) () till IV 3: stryka streck över (siffra); jfr stryka över 7. RÅLAMB 1: 4 (1690). jfr avstryka.
[STRYKA AV.fb 7]
7) () till V: gå åt, "ryka". PORTHAN BrCalonius 354 (1797).
STRYKA AV SIG ¹⁰⁴⁰. (tillf.) till III 14: om färg: fastna då ngn l. ngt stryker l. strykes emot den, färga av sig då man stryker mot. Det färdiga (kopie)trycket måste väl torka, enär färgen lätt stryker af sig. MeddSlöjdF 1893, s. 100.
STRYKA BORT ¹⁰⁴.
[fsv. stryka bort (i bet. 3)]
jfr bortstryka.
[STRYKA BORT.fb 1]
1) (numera mindre br.) till I 1: (med hög fart) ge sig av l. i väg.
VERELIUS 246 (1681). En liten flock sånglärkor tjirrar upp och stryker bort. ROSENIUS SvFågl. 1: 406 (1920).
[STRYKA BORT.fb 2]
2) till III 14: gm strykning ta bort (ngt); äv.: med strykande rörelse (oförmärkt l. lönnligt) ta bort (ngt), snappa bort (ngt). Str˜ker bort tårar wåtha, / låter igen at gråtha. Visb. 3: 185 (1651). THOMANDER 3: 243 (1826; i fråga om att snappa bort). Han .. vred vattnet ur de knälånga raggsockorna och strök bort så mycket väta han kunde ur byxorna. SUNDMAN AndréeLuftf 220 (1967). särsk. bildl.; särsk. i pass. närmande sig deponentiell anv. Jag hade länge hördt .. / Om Jesu stora werk, at Han .. / Obotlig krankhet bort, med bara handen, strök. KOLMODIN QvSp. 2: 334 (1750). Tiggaren röck till och leendet ströks bort (ur hans ansikte). JANSON Gast. 203 (1902). Salomo stryker Sulamith bort ur sitt liv. BÖÖK i 3SAH LIV. 2: 284 (1943).
[STRYKA BORT.fb 3]
3) (i sht om ä. förh.) till III 16: gm strykning ta bort (råge). VEST Runebg 29 (1902).
[STRYKA BORT.fb 4]
4) () till III 22: med ett piskslag slå bort (ngt). Kän väl om örat sitter där! Du mins den Store Leopoldt: / Han gaf en snärt, och strök det bort. THORILD (SVS) 1: 106 (1784).
[STRYKA BORT.fb 5]
5) till IV 3: stryka (ngt). Jag stryker rakt bort hälften (av namnen på visitlistan). RUNERERG (SVS) 6: 330 (1833). 14,2 miljoner (har) strukits bort från nämndernas budgetförslag. HangöT 1979, nr 135, s. 7.
STRYKA FRAM ¹⁰⁴. jfr fram 3 o. framstryka.
[STRYKA FRAM.fb 1]
1)
till I 1, II: strykande färdas fram l. bege sig fram; äv. bildl. VERELIUS 246 (1681; om fisk). (Soldaterna) marschera ej som trupp, men stryka fram som fårskockar. TEGNÉR Armfelt 2: 388 (1884). Sjön Åmänningen, der fartygen stryka fram. SVEDELlUS Lif 393 (1887). Ingen talade mera om strejken; den hade strukit fram öfver stället som ett plötsligt uppstigande och försvinnande oväder. ROOS Strejk. 73 (1892).
[STRYKA FRAM.fb 2]
2) till I 2, om ström l. stjärna l. vind o. d.: löpa fram i sin bana; äv. bildl.; förr äv. refl., i uttr. stryka sig fram. (En stjärna i stjärnbilden Lejonet hade) just wid Printzens Födelsestund, strukit sig fram öfwer Stockholms Horizont. NORDBERG C12 1: 3 (1740). En hafsdimba, som stryker fram. BARCHÆUS LandthHall. 54 (1773). Elben stryker fram genom landet. DALIN (1854). En sommarvind, som stryker fram genom pinieskogarna. LAURIN LivKonst 278 (1935).
[STRYKA FRAM.fb 3]
3) till I 3; om väg l. bergskedja l. ngt som bildar en linje o. d.: löpa fram, gå fram, sträcka sig. På Södra sidan om Biörnsunds fiärden, hwarest theras (dvs. sockenböndernas) Råmärken stryka fram. BROMAN Glys. 3: 712 (c. 1740). Handelsvägen ifrån Khorasan strök fram igenom provinsen. 2VittAH 21: 92 (1843, 1857). Ymer 1939, s. 32 (om bergskedja). jfr (skämts.) : På sina resor han (dvs. Dumbom) förnam, / Hur väl Försynens nåd reglerat, / Som floder öfver alt placerat / Der stora Städer stryka fram. KELLGREN (SVS) 2: 325 (1790); jfr 2.
[STRYKA FRAM.fb 4]
4) till I 4, om malmgång o. d.: sträcka sig, löpa fram. WESTE FörslSAOB (c. 1817). LINDFORS (1824).
[STRYKA FRAM.fb 5]
5) till (I 1 o.) I 5; i fråga om att röra sig fram tätt intill ngt. Stockholmarne visade främlingen på honom (dvs. en tiggare), där han med stapplande steg strök fram längs husraden. ELKAN Hall 480 (1899). Ballongen stryker med god fart fram över den isbelagda fjärden. LAGERLÖF Saga 245 (1908).
[STRYKA FRAM.fb 5.slutet]
särsk. om blick: granskande fara fram (över ngt). LUNDEGÅRD Prom. 1: 26 (1893).
[STRYKA FRAM.fb 6]
6) (tillf.) till III 1: gm att stryka framkalla (ngt). Hon .. försökte bli kvitt tumultet i sitt inre med att stryka fram en hinna av kyla, avstånd och likgiltighet i sitt ansikte. SJÖMAN Lekt. 31 (1948).
STRYKA FRÅN , se stryka ifrån.
STRYKA FÖR ¹⁰⁴. till IV 2: gm att stryka streck framför markera (ngt skrivet l. tryckt); i fråga om sådan markering gm streck i marginalen utanför passage i ngt skrivet l. tryckt. TEGNÉR Brev 9: 160 (1839). JOHANSON Stärbh. 182 (1946; med avs. på rader i bok). jfr förstryka.
STRYKA FÖRBI ¹⁰⁰⁴. jfr förbistryka.
[STRYKA FÖRBI.fb 1]
1) till I 1, 2, 3: (snabbt l. skyndsamt) röra sig l. färdas l. fara l. gå l. löpa l. passera l. sträcka sig förbi (ngn l. ngt); ofta i fråga om att på sådant sätt röra sig osv. nära l. tätt förbi ngt (jfr stryka v., I 5); stundom äv. i fråga om att röra sig förbi ngt under beröring; av. utan obj. När (barnet) .. aldeles är födt .. skal (barnmorskan) .. gifwa acht på Barnets Öra, Axla och Hyfft, om the ey någon Skada lidit, när the thet hårda Jiszbenet förbij strukit hafwa. HOORN Jordg. 1: 180 (1697). En bäck strök tätt förbi (byn). AVHAUSWOLFF (1808) hos BÅÅTH-HOLMBERG FlickDagb. 103. Här strök vinden dem förbi. ALFTHAN Vind. 19 (1904). Här i grannskapet (av Västermalm i Örebro) strök .. skalden Lars Wivallius förbi på sin långa väg till skolan vid Nicolaikyrkan. FORSS Skom. 115 (1965).
[STRYKA FÖRBI.fb 1.slutet]
särsk. oeg. l. bildl. (jfr stryka, v. I 1 c, 3 b, 5 e). Han tilsade mig sitt bistånd i alla angelägenheter, och lät ingen lägenhet stryka förbi, med mindre han ju wille giöra mig munter och rolig. HUMBLA Landcr. 249 (1740). Att stryka förbi livets källor verkar alltid stimulerande även på i allo aktningsvärda personer. HEDBERG Räkn. 100 (1932).
[STRYKA FÖRBI.fb 2]
2) (tillf.) i bildl. anv. av 1: gå över, gå förbi, försvinna. FERLIN Goggl. 10 (1938; om leende).
STRYKA GENOM , se stryka igenom.
STRYKA HOP , se stryka ihop.
STRYKA I ¹⁰⁴.
[STRYKA I.fb 1]
1) till III 14: med strykning föra i ngt i (ngt) l. iföra (ngt i ngt).
HEINRICH (1814).
[STRYKA I.fb 2]
2) (vard.) till III (14,) 21, refl., i uttr. stryka i sig (mat), hungrigt l. glupskt sätta i sig (mat), sluka. SUNDÉN (1891).
STRYKA IFRÅN ¹⁰⁴ äv. FRÅN ⁴. särsk. (numera bl. tillf.) till III 14, refl., i uttr. stryka ifrån sig ngt på ngt, göra sig kvitt ngt gm att stryka av det (se stryka av 2) på ngt. Hildebrand MagNat. 185 (1650).
STRYKA IGENOM ¹⁰⁰⁴⁰ l.⁰³², äv. GENOM ⁴⁰ l. ³² jfr genomstryka.
[STRYKA IGENOM.fb 1]
1) till I 1, 2: (snabbt) fara l. löpa igenom (ngt, särsk. ett område); äv. utan obj. TISELIUS Vätter 1: 49 (1723; om vatten, utan obj.). (Mätningen av jord i Finl. i slutet av 1700-talet) betaltes efter markens vidd, som man strök igenom i fyrsprång. PORTHAN BrCalonius 251 (1796). SCHULTHESS (1885).
[STRYKA IGENOM.fb 1.slutet]
särsk. bildl.; särsk. (numera föga br.) dels i fråga om att godkännas i något avseende: gå igenom (se gå igenom 2 c), bli godkänd, dels i fråga om läsning: snabbt gå igenom l. plöja igenom (ngt). CFMENNANDER (1768) i MoB 3: 83. HWALSTRÖM SpecPaid. 39 (1773; med avs. på litteratur).
[STRYKA IGENOM.fb 2]
2) (numera mindre br.) till II: under kringflackande genomfara (område o. d.). G1R 17: 461 (1545). Jag strök hafwet igenom såsom en Flycktinge. EHRENADLER Tel. 375 (1723). DÄHNERT (1784).
STRYKA IHOP ¹⁰⁰⁴, äv. HOP ⁴ l. (ålderdomligt) TILLHOPA⁰⁴⁰ äv.³⁰².
[STRYKA IHOP.fb 1]
1) (numera bl. tillf., vard.) till I 13: "ryka' ihop", "flyga ihop", (börja) kämpa l. slåss; jfr stryka tillsamman(s). Pether .. drogh .. vth sin wäria och strök i hop medh Hans.
3SthmTb. 6: 304 (1608). VERELIUS Gothr. 241 (1664).
[STRYKA IHOP.fb 2]
2) () till III 14: skjuta l. maka l. föra ihop (ngt) så att det kommer i tänkt ordning l. tillstånd. Han (dvs. färsen i en pastej) strykes wäl tilhopa, så at ingen öpning blifwer emillan. WARG 66 (1755).
STRYKA IKRING , se stryka omkring.
STRYKA IN ¹⁰⁴.
[STRYKA IN.fb 1]
1) (numera mindre br.) till I 1: (snabbt l. häftigt) komma l. fara in (ngnstädes l. i l. till ngn l. ngt o. d.).
SYLVIUS Curtius 561 (1682). Fisk skal ymnigt stryka in i Wärkar, Ryszjor eller Mjärdar efter ljus. BRUNO Gumm. 178 (1762). Ströko vi in till en Schweizare och drucko ett glas öl. TOPELIUS Dagb. 2: 78 (1835). Den dagen hade två stora brittiska korvetter strukit in i hamnen. HÖGBERG Frib. 151 (1910).
[STRYKA IN.fb 1.slutet]
särsk. bildl.; särsk. dels i uttr. stryka in i ngt, ge sig in i l. på (o. lära sig) ngt, dels abs.: gå i folk (se gå i 2 b), gå hem, accepteras o. d. Gåszen lärde sig piquet på en afton, l'Hombre på de efterföljande, och nu stryker han in i sit Quinze. Posten 1768, s. 109. Visst ljuga .. (tidningarna) tappert icke så sällan och förvränga sakerna – men det stryker dock in. STENHAMMAR Riksd. 2: 200 (1841).
[STRYKA IN.fb 2]
2) till I 2, om vind l. väder l. solsken o. d.: (snabbt l. häftigt) strömma l. komma in. SWEDENBORG Res. 86 (1738; om väder). Tidevattnet stryker in mot bankarne. STENFELT Skepp. 10 (1903). Vårsolen strök in genom fönstren. SJÖMAN Lekt. 161 (1948).
[STRYKA IN.fb 3]
3) (numera föga br.) till I 3, om bergskedja l. ngt som bildar l. tänkes ss. en linje o. d.: löpa l. gå l. sträcka sig in (i ngt o. d.). En liten Stad, ligger wid Norra hörnet af inre wiken, som stryker in ifrån hafwet. LINNÉ Sk. 334 (1751). Bägge (fjällryggarna) förlora sig i Bergs- och Skogsryggar, och stryka wäl in i Wärmeland på åtskillige håll. FERNOW Värmel. 30 (1773).
[STRYKA IN.fb 4]
4) till III 10 a, med avs. på tvätt (tvättade textilier): (ta in från torkning o. dyl. o.) stryka (o. lägga in i förvaringsutrymme). EDGREN ESkr. 1: 194 (1892). När prästgårdsflickorna flera dagar å rad ströko in de stora tvättarna .. skedde det vanligen under sång. MinnGPrästh. 1: 191 (1924). jfr instryka.
[STRYKA IN.fb 5]
5) till III 13: medelst strykning gnida in (ngt i ngt); äv. i uttr. stryka in ngt med ngt, stryka in ngt i ngt; förr äv. i uttr. stryka in i ngt med ngt. Tag een Hönefiäder, och stryk in i Ögat där medh (dvs. med läkemedlet). RÅLAMB 13: 167 (1690). Hon strök in kakformen med ett tunt lager smör. SvHandordb. (1966). jfr instryka.
[STRYKA IN.fb 6]
6) (numera mindre br.) till III 21: raka åt sig l. skrapa in (pengar o. d.); äv. bildl. ENEMAN Resa 2: 235 (1712). NDA 1896, nr 61, s. 1 (bildl., med avs. på hyllningar). ESSÉN HExc. 208 (1916).
[STRYKA IN.fb 7]
7) i sht sjöt. till VI 1: mynna l. ro baklänges in (till en plats o. d.). UFlott. 1: 133 (1903).
[STRYKA IN.fb 8]
8) till VI 2: backa in (vagn l. häst). BJÖRKMAN (1889; med avs. på vagn).
[STRYKA IN.fb 9]
9) sjöt. till VII a, i uttr. stryka in sina segel, bildl.: ge efter, ge upp. När Walen .. förestälde .. (slottsherren på Stäkeborg) med åtlöje sin dårskap (att vägra avträda slottet) .. strök han ock in sina segel, och Stäkeborg upgafs utan widare drögsmål. LAGERBRING lHist. 4: 148 (1783).
STRYKA KRING , se stryka omkring.
STRYKA MED ¹⁰⁴.
[STRYKA MED.fb 1]
1) () till I 1: följa med vid kringstrykande. EKBLAD 102 (1764).
[STRYKA MED.fb 2]
2) (vard.) till V b: (snabbt) gå åt (se gå åt 3)l. förbrukas l. konsumeras; äv.: gå förlorad, gå (all världens väg), ryka (se ryka, v.² 11 b). Hela byn strök med i branden. All maten strök med. BERGMAN Jordkl. 411 (1766). Det var öfver 100 skott (i kanonsaluten) och skarpa voro de, så att flere rutor .. i huset ströko med. UVHELAND (1843) hos DAHLGREN 2Ransäter 161. Jag .. kände mig frisk och kry som förr, ehuru alla öfverflödiga krafter strukit med. Kongo 2: 171 (1888). Söta mor rev av sig köksförklädet, så att linningen strök med. LAGERLÖF Liljecr. 68 (1911). jfr medstryka.
[STRYKA MED.fb 3]
3) om person (äv. om djur l. växt): gå åt (se gå åt 4), (icke kunna räddas till livet utan) dö; ofta i hyperboliska uttr.; äv. om ngns liv: gå förlorat, icke stå att rädda; förr äv.: (gå vilse o.) omkomma. Han var så sjuk att han höll på (l. var nära) att stryka med. SAHLSTEDT (1773). Det är fasligt hvad Biskopparne stryka med. Ärkebiskoppen är död, och Biskopp Munk. CHORÆUS Bref 135 (1803). Jag stryker med på allt detta brefskrifveri. BESKOW (1842) i 3SAH XLVIII. 2: 240. Träden hade brunnit och .. allt växande .. hade strukit med. LAGERLÖF Holg. 2: 266 (1907). Livet stryker med. CANNELIN (1921). (Duvhöken) blir lätt, om han får föröka sig alltför mycket, ett gissel för skogsfågeln, och även en del hare stryker med. PETRE KonstJakt 89 (1935). jfr medstryka.
STRYKA NED ¹⁰⁴ l. NER ⁴, äv. (ålderdomligt) NEDER ⁴⁰. jfr nedstryka.
[STRYKA NED.fb 1]
1) till I 1: strykande bege sig l. fara ned, snabbt (l. handlöst) fara ned. Posten 1769, s. 1135 (Jag) går i morgon genom Vestmanland Nerike och Vermland och stryker ner till Göteborg. STRINDBERG Brev 8: 94 (1890). Med sväfvande flykt strök (hedfalken) ned mot jorden och sökte ett byte. LÖNNBERG JSin. 3 (1899).
[STRYKA NED.fb 2]
2) till I 2: strykande komma ned. Ett skarpt och svalt vinddrag .. stryker ned långs efter dalsträckningen. OSCAR II 3: 240 (1861, 1889).
[STRYKA NED.fb 2.slutet]
särsk. om vattenström o. d.: komma strykande o. riva ned (ngt); särsk. bildl. Det var nog vårfloden, som kom och strök ner alla dammar och pålverk, som skola och hem rest upp. STRINDBERG TjqvS 2: 70 (1886).
[STRYKA NED.fb 3]
3) () till I 9: sticka l. stöta ned (ngn). SYLVIUS Curtius 291 (1682).
[STRYKA NED.fb 4]
4) till III 1: gm att stryka föra ned (ngt, t. ex. från bord o. d.); sopa ned. Stryka ned ngt från bordet. MEURMAN (1847).
[STRYKA NED.fb 5]
5) till III 4: gm att stryka föra l. pressa ned (ngt) i ett lägre läge. Stryka ned luggen på kläde. HOLMBERG 2: 567 (1795). Aktören .. strök ner håret i pannan. BLANCHE Våln. 95 (1847). HARLOCK (1944).
[STRYKA NED.fb 5.slutet]
särsk. (numera knappast br.) bildl.: nedgörande kritisera (ngn l. ngt), göra ned, "tvåla till", "stuka", äv.: vederlägga (ngn). I herrar häcklen allt och stryken ner det. RYDBERG Faust 257 (1878). (Åbrandsson) tog .. bladet från munnen, strök ned mina tre älsklingsskalder Virgilius, Stagnelius och Tegnér. RYDBERG Varia 262 (1891, 1894). Stryka ned ngn (vederlägga). CANNELIN (1921).
[STRYKA NED.fb 6]
6) till III 19: dra ned l. fälla ned (klädesplagg l. ärm o. d.). ÅngermDomb. 17/8 1639, fol. 147 (med avs. på byxor). Stryka ned ärmarna. CANNELIN (1921).
[STRYKA NED.fb 7]
7) till III 21: raka ned l. skrapa ned (ngt, i sht pengar o. d.). HEIDENSTAM Svensk. 1: 160 (1908).
[STRYKA NED.fb 8]
8) till IV 3: gm att stryka skära ned omfånget av (ngt skrivet l. tryckt). VästerbK 1927, nr 153, s. 3. Åliggandet att "stryka ned" artiklar och notiser till lämplig längd. BJURMAN 3Statsm. 226 (1935).
[STRYKA NED.fb 9]
9) (numera bl. tillf.) till VII. a) till VII a, med avs. på segel. När Lifwes trötta Skepp får stryka Seglen neer. LUCIDOR (SVS) 319 (1673).
[STRYKA NED.fb 9.b]
b) till VII b, med avs. på flagga. HOLM NSv. 80 (1702).
[STRYKA NED.fb 9.c]
c) till VII d, med avs. på rå o. d. ROSENFELDT Tourville 81 (1698).
[STRYKA NED.fb 9.d]
d) till VII e: fira l. hala ned (ngt). (Sv.) Stryk ned canonerna i rummet, (eng.) Strike the guns in the hold. WIDEGREN (1788).
STRYKA OM ¹⁰⁴. jfr omstryka.
[STRYKA OM.fb 1]
1) (numera bl. tillf.)
till II: stryka omkring (se stryka omkring 2). I Amsterdam strök (Ludvig Holberg) .. en tid om på gatorna. WIESELGREN Bild. 268 (1884, 1889).
[STRYKA OM.fb 2]
2) till III 1: på nytt stryka (ngn l. ngt). WESTE (1807).
[STRYKA OM.fb 3]
3) till III 10 a: på nytt stryka (tyg). HOLMBERG 2: 645 (1795). Stryk om den kragen. WESTE FörslSAOB (c. 1817).
[STRYKA OM.fb 4]
4) till III 13 a: på nytt måla (ngt). KKD 10: 66 (1707). HARLOCK (1944).
STRYKA OMKRING ¹⁰⁰⁴, äv. KRING ⁴ l. IKRING⁰⁴.
[STRYKA OM.fb 1]
1) (mera tillf.) till I 2, om vind o. d.: svepa runt, fara omkring. BJÖRKMAN (1889).
[STRYKA OM.fb 2]
2) till II: flacka omkring, ströva omkring, kringstryka (se d. o. 1); vanl. med nedsättande bibet. (särsk. i fråga om lösdriveri); äv. bildl. (särsk. om sjukdom: gå l. grassera i ä. tid). Thet sälskap ther the stryke om kring ibland Almogen. G1R 15: 538 (1543). Kan tu .. finna på, hwadan phantasien kommer, hwilken stryker omkringh vthi Hieszan. SYLVIUS Mornay 16 (1674). Siukan stryker omkring. SCHULTZE Ordb. 4137 (c. 1755). Hvar, som sysslolös stryker omkring från ort till annan utan medel till sitt uppehälle, må .. behandlas såsom lösdrifvare. SFS 1885, nr 27, s. 1. Kopparslagaren .. brukade stryka omkring i häradet och laga kopparkittlar och kastruller. NILSSON HistFärs 250 (1940). jfr kringstryka. särsk. motsv. stryka, v. II b, om djur. Schakalen .. i Österländerna och Afrika, är en gulröd art, som stryker omkring i skaror och förtär smärre djur. HARTMAN Naturk. 166 (1836). ROSENIUS SvFågl. 1: 58 (1914; om björktrastar).
[STRYKA OM.fb 3]
3) tr., till II: stryka omkring (i bet. 2) i l. på (en plats); numera i sht i uttr. stryka land och rike (om)kring. The ther landet omkringh strycka. GUSTAF II ADOLF 37 (c. 1620). En til exempel går, med pouffertar beväpnad, / At stryka skogen kring och sprida skräck och häpnad. RADEMINE Goethe 28 (1799). (Luffare) få stryka land och rike omkring. VL 1896, nr 19, s. 3. jfr kringstryka.
[STRYKA OM.fb 4]
4) (numera föga br.) till III 1: strykande röra omkring (i ngt). VALLERIA Hush. 6 (c. 1710).
[STRYKA OM.fb 5]
5) till III 13: vid påstrykning av (ngt) föra det omkring. EKBLAD 186 (1764). Stryka omkring färgen. AUERBACH (1913).
STRYKA OPP , se stryka upp.
STRYKA PÅ ¹⁰ ⁴, förr äv. UPPÅ .
[STRYKA PÅ.fb 1]
1) till III 13: medelst strykning påföra (ngt); särsk. till III 13 a, med avs. på målarfärg o. d. VERELIUS Gothr. 202 (1664; med avs. på salva på sår). Stryka.. på något.. som smör på bröd. LINDFORS (1824). Hon strök på mer rött på kinderna, pudrade, strök rött på läpparna. MARTINSON KärlekKr. 47 (1947). Det låg en.. förnäm dekorationsmålning bakom all målfärg som strykits på (väggmålningen) under årens lopp. Vasabl. 9/10 1979, s. 1. jfr påstryka. särsk. mer l. mindre bildl. (jfr stryka v., III 13 d); särsk. intr., i uttr. stryka på för tjockt l. för tjockt på, smickra alltför grovt. BRASK Pufendorf Hist. 426 (1680). Ett enda miszsteg kan en fläck osz stryka på, / Then ingen såpa se'n vtaf osz twätta må. KOLMODIN QvSp. 1: 224 (1732). Stryka för tjockt på. SUNDÉN (1891).
[STRYKA PÅ.fb 2]
2) () till III 22: ge (ngn) stryk, piska upp, klå upp; äv. utan obj.; äv. oeg. l. bildl. CARL XII Bref 288 (1702; oeg. l. bildl.). DALIN Vitt. II. 5: 110 (1738; utan obj.). SCHULTHESS (1885).
STRYKA TILL ¹⁰⁴.
[STRYKA TILL.fb 1]
1) () till I 1, om folk: komma till, strömma till. VERELIUS Gothr. 250 (1664).
[STRYKA TILL.fb 2]
2) till III 10: gm att stryka släta till (ngt); äv. utan obj. TT 1890, s. 159 (utan obj.). Han satte sig och strök till frackstjärten, som hade kommit i olag. HÖGBERG Storf 200 (1915). jfr tillstryka.
[STRYKA TILL.fb 3]
3) mus.
till III 12, om stråke: göra ett drag över (sträng på stränginstrument); äv. om person, med obj. betecknande dans o. d.: spela (äv. i uttr. stryka till en dans med stråken). HEDLUND Fiolsp. 45 (1899). FORSSLUND Arb. 46 (1902: en dans).
[STRYKA TILL.fb 4]
4) (ngt vard.) till III 21, refl.: raka till sig (ngt); roffa till sig l. korpa åt sig (ngt), håva till sig (ngt). Meste deelen aff godzen strök her Iffvar Fleming til sig. TEITT Klag. 180 (1555). "Jaha!" sade hans ärevördighet (fredsdomaren), i det han strök till sig pengarna. "Domstolssammanträdet förklaras avslutat." GRANLUND Carlé OdågÄv. 171 (1914).
[STRYKA TILL.fb 5]
5) (vard.) till III 22: ge (ngn) ett slag, slå till (ngn), klippa till (ngn); äv. utan obj.; av. i uttr. stryka till ngn en örfil, ge ngn en örfil; äv. bildl. Än strök Walmar til Brodren, at han tumlade under bordet, än (osv.). DALIN Arg. 2: 204 (1733, 1754). BORG Luther 2: 380 (1753; bildl., utan obj.). Stryka till ngn (en örfil). BERNDTSON (1880). Han strök till var och en som närmade sig. ENGSTRÖM Blandn. 45 (1925). jfr tillstryka. särsk. (numera föga br.) i fråga om att hugga till med huggvapen. SYLVIUS Curtius 162 (1682).
STRYKA TILLBAKA ¹⁰ ⁰⁴⁰, förr äv. TILLBAKARS .
[STRYKA TILLBAKA.fb 1]
1) till III 4: gm att stryka föra (hår) tillbaka. RUDBECK Atl. 3: 580 (1698). jfr tillbakastryka.
[STRYKA TILLBAKA.fb 2]
2) (numera bl. tillf.) till III 7 b, i fråga om att stryka på foten: föra (foten) glidande över golvet bakåt. WESTE FörslSAOB (c. 1817).
[STRYKA TILLBAKA.fb 3]
3) (i fackspr.) till VI 2, med avs. på häst l. vagn o. d.: rygga (se rygga, v. I 3 b), få att gå baklänges; äv. intr.: rygga (se rygga, v. I 1), gå baklänges. ABRAHAMSSON 426 (1726; intr.). Man kan .. bota en istadig häst, om man stryker honom mycket tilbaka, då han sätter sig emot och ej vil gå fram. UNGERN-STERNBERG Bourgelat 32 (1752). Stryka wagnen eller kärran tilbaka. SAHLSTEDT (1773). TOPELIUS Planet. 3: 220 (1889; om häst, intr.). FFS 1919, nr 24, s. 2 (intr.). särsk. i utvidgad anv., om person: gå baklänges, rygga; äv. tr., med obj. betecknande steg. Cellarius (1699). Hon .. strök tillbaka ett steg. BENEDICTSSON Peng. 266 (1885).
STRYKA TILLHOPA , se stryka ihop.
STRYKA TILLSAMMAN(S) . () till I 13, = stryka ihop 1. 3SthmTb. 12: 79 (1620). UUKonsP 7: 165 (1665).
STRYKA UNDAN ¹⁰ ³², äv.⁴⁰.
[STRYKA UNDAN.fb 1]
1) till I 1, 6: (smygande) dra sig undan, ge sig l. smyga i väg; glida undan. Hwart jag kom gångande, alt folcket vndan strök. Kolmodin QvSp. 1: 116 (c. 1710, 1732). Nu växte motviljan (mot honom) till hat för att öfvergå till förföljelse. Men han strök undan, gjorde sig osynlig och arbetade. STRINDBERG Hafsb. 66 (1890).
[STRYKA UNDAN.fb 2]
2) till III 4: gm strykning föra (ngt, i sht hår) undan l. ur vägen; äv. bildl. (Kammarjungfrun) höll som bäst på att med sin .. damborste .. stryka undan kolen, som nedfallit ur brasan i kaminen. ALMQVIST Ekols. 1: 7 (1847). CAVALLIN (1876; med avs. på hår). Stryk undan alla .. tankar och lyssna. JOHNSON Slutsp. 342 (1937).
STRYKA UNDER ¹⁰ ⁴⁰. jfr understryka.
[STRYKA UNDER.fb 1]
1)
till IV 2: markera gm att stryka ett (l. flera) streck under (ngt). Jag stryker vnder i min Bibel the ord, som .. wigt och efftertryck med sig hafwa. SWEDBERG Schibb. 94 (1716). Jag har inte .. läst allt (i boken) .. Egentligen bara vad hon strukit under. HEDBERG BleknBrud. 259 (1951).
[STRYKA UNDER.fb 2]
2) i bildl. anv. av 1: markera (se d. o. 8) l. (kraftigt) framhålla o. d. (ngt), understryka (ngt); i sht med avs. på yttrande l. ngt skrivet l. tryckt; äv. utan obj.; ngn gg av. i uttr. stryka under på ngt, skriva under på ngt (se skriva under 3). "Nej, tant lilla, jag svär inte – jag bara stryker under, som det heter på yrkesspråket." AGRELL Sthm 42 (1892). (Topelius) läste upp versen monotont, strök under rimmen och betonade orden oberoende af om de i själfva meningen betydde något. AHRENBERG Männ. 3: 202 (1908). SmålP 20/5 1974, s. 16 (: ).
STRYKA UPP ¹⁰ ⁴, äv. OPP ⁴.
[fsv. stryka up (i bet. 9)]
jfr uppstryka.
[STRYKA UPP.fb 1]
1) (numera mindre br.)
till I 1: bege sig upp (ngnstädes). Han strök upp på läsesalongen för att se efter, om förlofningen kommit i någon tidning ännu. LUNDEGÅRD Prins. 109 (1889).
[STRYKA UPP.fb 2]
2) till I 2; särsk. om vatten: strömma upp. BERG Sjöf, 85 (1910).
[STRYKA UPP.fb 3]
3) (numera föga br.) till III 2, om katt: smeksamt skjuta upp (sin rygg). WACKLIN Minn. 1: 90 (1844).
[STRYKA UPP.fb 4]
4) (numera bl. tillf.) till III 4: gm att stryka föra l. skjuta upp (ngt); i sht med avs. på hår l. mustasch. BeskrExCav. 1695. s. 1. Stryka up sina mustascher. SERENIUS (1734; under to turn). Stryka upp håret ur pannan. SvHandordb. (1966).
[STRYKA UPP.fb 5]
5) () till III 5, med avs. på mjälte: gm att stryka söka bota håll? Stryka upp mjelten. THOLANDER Ordl. (1872).
[STRYKA UPP.fb 6]
6) snick. till III 10 : hyvla upp (ngt), hyvla. Att stryka upp ett bräde är egentligen grunden för hvarje väl utfördt snickararbete. AHB 97: 18 (1879). ARWIDSSON Strömm. 66 (1913).
[STRYKA UPP.fb 7]
7) () till III 12: börja spela (musikstycke l. dans o. d.); spela upp (se spela upp 7 a); äv. utan obj. Stryka (spela) up et stycke på fiolin. LIND (1749). Spelmännerne stryka nu up. SCHULTZE Ordb. 5155 (c. 1755).
[STRYKA UPP.fb 8]
8) mål. till III 13 a: gm målning fylla upp (yta). KALLSTENIUS HbOljem. 29 (1915).
[STRYKA UPP.fb 9]
9) fisk. till III 15: gm strykning hämta upp (ngt), sockna upp. HASSLÖF SvVästkustf, 41 (1949). 10) till III 19: gm strykning föra upp (ärm l. nedhasad strumpa o. d.). Stryka up ärmarna. LIND (1749). WESTE FörslSAOB (1817; äv. med avs. på strumpor). HEIDENSTAM Alienus 1: 109 (1892; med avs. på ärmar). 11) (numera bl. i vissa trakter bygdemålsfärgat) till III 22: piska upp l. klå upp (ngn). Du är een arg siäl och der iag hade tig på een annan ort så skulle iag strycka up dig. UUKonsP 19: 239 (1689). SCHULTHESS (1885). 12) till IV 2: dra upp l. rita upp (linje l. streck); äv. i fråga om att förstärka l. förtydliga förut befintlig linje osv. Stryka up några linier. SAHLSTEDT (1773). Stryka upp en strek är detsamma som stryka en strek, men betyder tillika Göra den starkare och tydligare. WESTE FörslSAOB (1817). Man har ett kortspel kalladt Cambio, där i hvarje af de spelande stryka upp vissa strek, som åter utstrykas i den mån man tappar. Därs. 13) (i sht i fackspr.) . till VI 1: lägga till gm att mynna (se mynna, v.²). BERG Sjöf. 191 (1910).
STRYKA UPPÅ , se stryka på.
STRYKA UT ¹⁰⁴.
[fsv. stryka ut (i bet. 5)]
jfr utstryka.
[STRYKA UT.fb 1]
1) till I 1: (snabbt) bege sig ut l. gå ut, sticka ut l. i väg. FinKyrkohSP 2: 166 (1731). Båten strök ut om udden, som skjuter fram från söder. BERG Sjöf. 84 (1910).
[STRYKA UT.fb 2]
2) till I 2: komma l. strömma ut. Röken .. strök hastigt ut (ur grottan) nedan til. BJÖRNSTÅHL Resa 1: 253 (1771).
[STRYKA UT.fb 3]
3) () till I 6: smyga ut. KulturbVg. 1: 21 (1759).
[STRYKA UT.fb 4]
4) () till II: ge sig ut att ströva. (Sv.) Stryka ut om natten, (lat.) Noctu vagari. SCHULTZE Ordb. 5156 (1755).
[STRYKA UT.fb 5]
5) till III 10 a: medelst strykning (med hand l. strykjärn o. d.) släta ut (tyg l. plagg l. veck o. d. på tyg). MODÉE Dår. 50 (1741; med avs. på manschett). Hon strök ett veck från sin nattdrägt ut. TAVASTSTJERNA NVers 98 (1885).
[STRYKA UT.fb 6]
6) till III 13: medelst strykning breda ut l. fördela ut (ngt); särsk. motsv. stryka III 13 a, med avs. på målarfärg o. d.; äv. bildl. Stryka ut et plåster. SERENIUS (1741). (Målaren) behöfver färgen så tunn, att han kan stryka ut den. AHB 131: 40 (1887). LAGERLÖF KristLeg. 82 (1904; bildl.).
[STRYKA UT.fb 7]
7) till III 14: gm strykning ta bort l. ut (ngt); äv. dels utan obj., dels bildl. STRINDBERG NRik. 76 (1882; utan obj.). Fisken lägges i sköljor ock göres upp färsk. Samtidigt stryker man ut .. rommen. Landsm. 1926, s. 30. Johansson strök ut tvärheten ur sitt ansikte. JOHNSON Här 72 (1935).
[STRYKA UT.fb 8]
8) till IV 3: stryka (ngt skrivet l. tryckt); äv. allmännare: ta bort l. utesluta l. utplåna (ngt); äv.: utesluta (person, t. ex. ur rulla l. register); äv. dels utan obj., dels bildl. RP 3: 102 (1633). Wår nya Fru Wärdinna / I husset stöka kring och allstäd's något finna / Som öfwerflödigt är.. / ... Då strax med dubbelt streck / Af Kiöket stryckes uth alt bakelse och Steck. ÖB 34 (1712). (Riksdagsmannen) strök .. ut sitt namn på uppropslistan och gick sin väg. DE GEER Minn. 2: 134 (1892). (Eleven vid svarta tavlan) hade kritbiten i höger hand och arbetade även med den vänstra, strök ut och (osv.). HENNING HbgMinn. 1:125 (1950).
[STRYKA UT.fb 8.slutet]
särsk. mer l. mindre bildl. Skamlös munn stryker ingen odygd vth. GRUBB 721 (1665). Han war en ädel man, / Dock strök hans sista bragd hans ära ut. HAGBERG Shaksp. 1: 253 (1847). Thomas skulle komma tillbaka! Men åren, alla dessa år, som gått, kunde icke strykas ut. KRUSENSTJERNA Pahlen 3: 22 (1931).
[STRYKA UT.fb 8.slutet]
särsk. () : nedgörande l. förkrossande kritisera l. gå hårt åt l. skälla ut (ngn); jfr stryka ned 5 slutet. The (dvs. de danska författarna till en krönika) haffue giordt orett thet weet så Gudh, / At the haffue the Swenske struket så vth. SVART Gensw. E 3 a (1558). (Dalkarlarna) hafva tillförne angifvit sine besvär, vid instundande Riksdagar, men dels har Häradshöfdingen strukit ut dem, dels (osv.). HSH 3: 213 (1742).
[STRYKA UT.fb 9]
9) () till VI 2, om häst: rygga (se rygga, v. I
[STRYKA UT.fb 1]
1) o. därvid gå utåt (från en vägg).
EHRENGRANAT Ridsk. II. 2: 61 (1836).
STRYKA ÅT ¹⁰ ⁴.
[STRYKA ÅT.fb 1]
1) () till I 9: angripa l. ansätta (ngn) med hugg l. huggvapen. VERELIUS Herv. 46 (1672).
[STRYKA ÅT.fb 2]
2) (numera bl. mera tillf.) till III 21, refl., i uttr. stryka åt sig ngt, raka åt sig ngt. RUNIUS (SVS) 2: 138 (1712).
[STRYKA ÅT.fb 3]
3) () till III 19 b, om löpsnara (rännsnara): dra åt sig, dras åt. VERELIUS 238 (1681).
[STRYKA ÅT.fb 4]
4) (vard.) till V b: stryka med (se stryka med 2). Hela gården stryker åt. LINNÉ Sk. 406 (1751). Boken stryker .. galant åt, alldeles som det vore torgmat för dagen. CFDAHLGREN (1828) hos THOMANDER TankLöj. 166. O, himmel jag dånar, jag dör, jag stryker åt! Hjelp! DENS. 2: 222 (1842). Hela din förmögenhet skulle stryka åt. BENEDICTSSON Eftersk. 179 (1885). CANNELIN (1921; om mat). jfr åtstryka.
STRYKA ÖVER ¹⁰ ⁴⁰.
[STRYKA ÖVER.fb 1]
1) till I 1: (snabbt) fara över (en plats); särsk. utan obj.; äv. oeg. HALLSTRÖM Purpur 6 (1895; oeg., utan obj.). BERG Krig. 42 (1915; om flygare, utan obj.).
[STRYKA ÖVER.fb 2]
2) till I 3, om tänkt linje: sträcka sig l. löpa l. passera över (ngnstädes). FORSSTRÖM Dagb. 58 (1800).
[STRYKA ÖVER.fb 3]
3) (numera bl. tillf.) till II: omkringflackande överfara (område). Dhe Skogsförderffuare, som .. stryka Skogarne öffuer och dem vthöda. JOHANSSON Noraskog 3: 221 (i handl. fr. 1641).
[STRYKA ÖVER.fb 4]
4) till III 10 a: med strykjärn överfara o. släta ut (tyg). KLINT (1906; med avs. på skjortveck).
[STRYKA ÖVER.fb 5]
5) till III 13, särsk. 13 a: gm strykning förse (ngt) med ett lager av ngt (äv. i uttr. stryka över ngt med ngt); ofta i fråga om att på sådant sätt täcka över en yta; äv. oeg. l. bildl. L. PAULINUS GOTHUS Pest. 76 b (1623). Stryk ett fat öfwer med färskt Smör. VALLERIA Hush. 22 (1710). Stryka öfver en målning m. m. (dvs.) påstryka något hvarigenom den försvinner. WESTE FörslSAOB (1817). Det skulle .. kosta alltför mycket att stryka öfver en sådan liten stuga med rödfärg. LfF 1906, s. 34. (I det engelska landskapet) ha alla konturer strukits över, allt flyter in i vartannat. HELLSTRÖM RedKav. 55 (1933).
[STRYKA ÖVER.fb 6]
6) () till III 14: föra ngt över (ngt) för att bortta ngt. När thet är fullt med Flugor (på flugfångaren som är överstruken med tjära), strykes Brädet .. öfwer. AKEN Reseap. 323 (1746).
[STRYKA ÖVER.fb 7]
7) till IV 3: stryka (ngt skrivet l. tryckt); äv. allmännare: ta bort l. utesluta (ngt); äv. utan obj. Stryka öfwer något som är skrifwet eller måladt. SAHLSTEDT (1773); jfr 5. JournSvL 1799, s. 165 (allmännare). Stryka öfver (ut) ett ord. MOBERG Gr. 295 (1815). (Chiefen) skrev och strök över. Skrev på nytt och strök över ännu en gång. KJELLGREN Smar. 67 (1939).
[STRYKA ÖVER.fb 7.slutet]
särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. i fråga om att förta verkan av ngt obehagligt l. i fråga om att (få ngn l. ngra att) glömma (se d. o. 1, särsk. 1 a, d) ngt (i sht ngt som tär på ens sinne); ofta i uttr. stryka över och gå vidare. Den som söker förswara alla deras (dvs. politiska förtroende mäns) gerningar .. han är antingen delaktig i felen eller köpt at stryka öfwer dem. Posten 1769, s. 715. Ser ni, vi handelsfolk äro tvungna att lära oss ordentligt stryka öfver ett afslutadt konto. HEDENSTIERNA FruW 87 (1890). Kyrkoherden tillhörde det slags människor, som funnit med sin fördel att stryka öfver och gå vidare. STRINDBERG GötR 166 (1904). Där (dvs. i Köpenhamn lärde han (dvs. konstnären Karl Nordström) känna en fransk konstnärs verk. som tvang honom att stryka över allt han själv lärt i Frankrike. TurÅ 1933, s. 202. Bärga dej nu, din pivesill (dvs. pipsill)! De va bara som ja sa, skyndade brodern att stryka över. NILSSON HistFärs 20 (1940).
[STRYKA ÖVER.fb 7.slutet]
särsk. α) (i vissa trakter) i uttr. stryka några över med ett kol, skära några över en kam (se kam, sbst.² 1 b α), Landsm. VIII. 2: 15 (1891). β) i uttr. stryka över (ngt) med hartassen, i sht förr äv. med harfoten l. en harefot l. en fjäder, se har-tass 1, har-fot 1 b, c. När någon haar giordt dhen andra förtreet, och wil sedan sleekias medh dhen offenderade, bedias före, och stryka öfwer medh en Harefooth. GRUBB 724 (1665). Man måste inthet strykia öfwer Kongens befallningar med en Fiäder eller Harfoth. VERELIUS 70 (1681).
[STRYKA ÖVER.fb 8]
8) () till VIII: (i samband med strykning (i bet. III 10 a) av sömmar) beslå (segel) med förstärkning tvärs över. SkeppsgR 1543. Stora Craffuellens gamble sköneual .. war struckit öfwer mz Helsinge Lärefth. Därs. 1544, s. 22 a.
A
(III 4) STRYK-BAND. ( stryk- 1749 osv. stryke- 1737–1871) (förr) hårband för kvinnor, varmed håret under en huvudbonad (i sht en bindmössa) hölls struket över hjässan, hårstryk. VRP 27/4 1737. SörmlH 13: 144 (1947).
(III 10 b δ) STRYK-BANK. (förr) foghyvel, strykhyvel; jfr -bänk. Landsm. 1926, s. 28.
STRYK-BOM
[jfr t. streichboum (i bet. 2)]
[STRYK-BOM.ssg 1]
1) (i fackspr.) till III 10, i pappersfabrik: stång över vilken pappers- l. pappbana glider under utslätning, spridarvals. TNCPubl. 29: 60 (1958).
[STRYK-BOM.ssg 2]
2) (förr) till III 14 c: bom (se bom, sbst.¹
[STRYK-BOM.ssg 2]
2) över vilken strykning skedde; jfr -stång. DALIN (1854).
STRYK-BORD.
[jfr t. streichtisch (i bet. 2)]
bord (se bord, sbst.¹
[STRYK-BORD.ssg 5]
5) för användning ss. underlag för strykning.
[STRYK-BORD.ssg 1]
1) till III 10 a.
HASSELROTH Campe 46 (1794). SvD(A) 12/9 1937, s. 9.
[STRYK-BORD.ssg 2]
2) (förr) till III 17. WIJNBLAD Tegelbr. 28 (1761). ROTHSTEIN Byggn. 113 (1856).
STRYK-BRÄDA l. -BRÄDE . ( stryk- 1735 osv. stryke- 1795) bräde (se d. o. (1 o.)
[STRYK-BRÄDA.ssg 2]
2) för användning vid strykning.
[STRYK-BRÄDA.ssg 1]
1) (i sht i fackspr.) till III 10 (o. 14): för avjämning av yta (gm avstryknmg av överflödigt material) använd bräda; särsk. om putsbräda (jfr riv-bräde 1, skånska 3); jfr stryknings-bräda. Slipningen, eller som den af Murare kallas, putsen, (förrättas) med strykbräde.
VetAH 1780, s. 206. Vid vänstra sidan (av skolrummet) befann sig även sandbänken med tillbehör av sandlådor, strykbräden och pekpinnar. ÅbSvUndH 8: 12 (1923). HERMELIN Glas 70 (1966).
[STRYK-BRÄDA.ssg 2]
2) till III 10 a: (vanl. klädd o. i ena änden rundad) bräda för användning ss. strykunderlag; särsk. om en för strykning av ärmar l. ben på klädesplagg avsedd anordning bestående av två brädor, som i ena änden sammanhålls av ett kort tvärstycke o. varav den ena sättes på ett underlag, medan den andra, klädd med filt o. dyl. o. till sin huvuddel fristående, utgör själva strykunderlaget; jfr -stock 1. 1 stamp med strykbräder (i bouppteckning efter hattmakare). BoupptVäxjö 1804. Strykbrädet lägges vanligen öfver ryggstödet på ett par stolar. HAGDAHL DBäst. 117 (1885). HEDBERG SvDygd. 25 (1965). jfr ärm-strykbräde.
[STRYK-BRÄDA.ssg 3]
3) (i sht förr) till III 16: strykträ (se d. o. 4). PH 2: 1259 (1735). SFS 1934, s. 742.
[STRYK-BRÄDA.ssg 4]
4) (förr) till III 17; jfr -mått 2. STÅL Byggn. 1: 65 (1834).
(III 10 a) STRYK-BULT. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) strykjärnslod; jfr bult sbst.¹, 13. ÅgerupArk. Bouppt. 1743.
(III 10 a) STRYK-BÄDD. bädd (se d. o.
[STRYK-BÄDD.ssg 5]
5) för strykning; jfr -underlag.
KLINT (1906). StSyHandarbB 45 (1972).
STRYK-BÄNK sbst.² (sbst.¹ se sp. 12812). ( stryk- c. 1725–1913. stryke- 1668)
[jfr mlt. strīkbank, strīkbenk(e)]
(i fackspr.) till III 10 b δ: fogbock, fogbänk.
BoupptSthm 1668, s. 459. ARWIDSSON Strömm. 67 (1913).
(III 15) STRYK-DRAGG. (stryk- 1955 osv. stryke- 1923–1955) (i fackspr.) längs botten dragen dragg för upptagande av till bottnen i vatten sjunkna föremål. (HANESON o.) RENCKE Bohusfisk. 158 (1923: strykedräggen).
STRYK-DUK (stryk- 1580–1581 (: str˜ckduker; i bet. 1), 1817 (i bet.
[STRYK-DUK.ssg 2]
2) osv. stryke- 1785)
[STRYK-DUK.ssg 1]
1) () till III 1, = streck-duk. StallRSthm 1580–81, s. 87.
[STRYK-DUK.ssg 2]
2)
till III 10 a: ss. strykunderlag använd l. avsedd duk; jfr -lakan.
BoupptVäxjö 1785.
(III 10 a) STRYK-FILT. filt (se filt, sbst.¹
[STRYK-FILT.ssg 2]
2) avsedd l. använd ss. strykunderlag. HdlVLBibl. 1796, nr 136.
(II b β) STRYK-FISK.
[efter t. streichfisch]
fisk. strykande fisk. TUNELD Geogr. 2: 149 (1773). (Stenbiten) är en strykfisk. NILSSON Fauna 4: 235 (1852).
(II) STRYK-FOLK. folk som stryker omkring. MÖRNE TLyrik 68 (1942; om zigenare). Vagabonderande ungdomar och annat strykfolk. GYLLENSTEN Grott. 294 (1973).
(III 10 a) STRYK-FOT. strykjärnsfot. HdlVLBibl. 1796, nr 136. ESSÉN Doll. 68 (1917).
(III 10 a) STRYK-FRI. som icke behöver strykas (efter tvätt) för att bli l. hålla sig slät, skrynkelfri; äv. i n. sg. substantiverat. Strykfritt är dagens melodi. DN(B) 1957, nr 309, s. 18. SvD(A) 1965, nr 341, s. 16 (om skjortor).
Ssg:
strykfri-behandla. skrynkelfribehandla (tyg l. klädesplagg); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Bomull som krympbehandlats men inte strykfribehandlats. Expressen 14/5 1962, s. 22.
(II b α) STRYK-FÅGEL.
[jfr t. streichvogel; jfr äv. t. strichvogel]
zool. fågel som vid sitt näringssök flyttar omkring inom ett begränsat område (icke mellan olika länder); motsatt dels: flyttfågel, dels: stannfågel; äv. bildl. De (fåglar), som göra längre färder i samma land, kallas Stryk- eller Ströf foglar. HARTMAN Naturk. 189 (1836). Strykfoglar .. äro sådana, som göra inskränktare och i afseende på riktningen mera obestämda vandringar (än flyttfåglar). THORELL Zool. 2: 178 (1861). Strykfågel, men aldrig i flock, / ensam. alltid ensam, / .. det är jag och intet annat. BROGREN BevFött. 16 (1920). Kråkan och lommen äro .. ej riktiga flyttfåglar utan s. k. strykfåglar. Arv 1953, s. 35.
(III 13 a) STRYK-FÄRDIG. mål. om målarfärg: färdig att strykas på (utan förbehandling). TT 1896, Allm. s. 75.
(III 10 a) STRYK-HJÄLP. (i sht förr) hjälp (se d. o. 1) med strykning. FEILITZEN Tjenare 1: 80 (1890).
(III 16) STRYK-HULT.
[fsv. strykholt; jfr mlt. strīk(e)holt, t. streichholz]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht förr) strykträ (se d. o. 4); jfr holt sbst.¹, 3. AHNFELT StudM 2: 247 (1857).
(III 10 b δ) STRYK-HYVEL. snick. foghyvel l. rubank; jfr -bank. BoupptVäxjö 1817.
– (III 15) STRYK-HÅV. (i fackspr.) håv för upphämtning av ostron l. fisk l. bottenprov o. d. från havs- l. sjöbotten gm skrapning. NF 7: 225 (1884; för upphämtning av lax). VetAÅb. 1908, s. 239 (för upphämtning av larver för forskning).
(III 10 a) STRYK-INRÄTTNING ~⁰²⁰. inrättning (se inrättning, sbst.² 1 d) som mottar textilier för strykning; numera i sht i uttr. tvättoch strykinrättning, inrättning som mottar textilier för tvätt o. strykning; jfr stryknings-anstalt, -inrättning. NerAlleh. 1886, nr 58, s. 4 (: Tvätt- och Stryk-inrättning). Från fönstret såg man en stor belamrad gård med en strykinrättning och ett spritnederlag. SIWERTZ Förtr. 191 (1945).
Ssg:
strykinrättnings-arbetare.
särsk. i uttr. tvätt- och strykinrättningsarbetare. YrkesförtArbFörmedl. 20 (1936). Därs. 14 (1952).
(III 10 a) STRYK-JUNGFRU. (förr) ung tjänstekvinna med uppgift att sköta strykning; jfr jungfru 5 b. DALIN FrSvOrdb. (1872; under repasseuse). DN(A) 1965, nr 48, s. 11.
STRYK-JÄRN ( stryk- 1594 osv. stryke- 1688–1795 (: strykejerns fot ring))
[jfr t. streicheisen (i bet. 1)]
[STRYK-JÄRN.ssg 1]
1) till III 10: av en platta av järn l. stål l. annan metall med slät sula bestående redskap med ovantill fäst handtag (av trä l. bakelit o. d.) o. avsett för strykning (varvid den upphettade sulan glidande föres över materialet); företrädesvis till III 10 a, om redskap för strykning av (fuktat) textilt material; i fråga om moderna förh. i sht om sådant redskap för upphettning medelst elektricitet, elektriskt Strykjärn; i sht förr äv. om sådant redskap vars massiva platta upphettas över spishäll o. d.; förr äv. om sådant redskap med ihålig platta vari (i öppen eld) upphettade lod (se lod, sbst.⁴ 5), ngn gg äv. annat hett material, inlades; jfr press-, stärk-järn. BoupptSthm 21/11 1688, s. 880 a. Stryk floret helt slätt med et stryk-järn. WARG 712 (1755). Tvätterskor betjena sig jämväl af Torf-kol i sina strykjärn. VetAH 1781, s. 274. 1 Strykjern med lod och ställning. BoupptVäxjö 1857. Det elektriska strykjärnet .. är f. n. den mest använda elektriska värmeapparaten. 2NF 35: 542 (1923). Strykjärn, (dvs.) verktyg som användes vid strykning av linjer på bokpärmar. GrafUppslB (1951); jfr stryka, v. III 10 b α. jfr malm-, mässings-, res-, stål-, ång-strykjärn.
[STRYK-JÄRN.ssg 1.slutet]
särsk.
[STRYK-JÄRN.ssg 1.a]
a) i jämförelser. FRUNEBERG (1857) i STRÖMBORG Runebg IV. 2. 2: 162. Bildningen är som ett strykjärn; den utjämnar alla veck och skrynklor. EKLUND Lampén Gränskarel. 70 (1922). ENGSTRÖM Nak. 292 (1934).
[STRYK-JÄRN.ssg 1.b]
b) ss. symbol för rätten att tillhöra skräddarnas ämbete; förr särsk. i uttr. spilla strykjärnet, förverka rätten att tillhöra skräddarämbetet. PrivSvStäd. 4: 94 (1594).
[STRYK-JÄRN.ssg 2]
2) om ngt som till utseendet liknar ett strykjärn (i bet. 1). a) sjöt. om en av J. Ericsson († 1889) tidigast 1861–62 tillverkad pansarbåt (Monitor) som till formen påminde om en strykjärnsplatta. SD(L) 1902, nr 157, s. 5. VFl. 1913, s. 61.
[STRYK-JÄRN.ssg 2.b]
b) (tillf., skämts.) om den i sporten curling använda curlingstenen, som har formen av ett tillplattat klot med ovantill anbragt handtag. SvD(A) 4/1 1926, Bil. s. 3.
[STRYK-JÄRN.ssg 2.c]
c) () om fisk tillhörande familjen Ostracionidæ, vars arter kännetecknas av platt buk (lik en strykjärnssula) o. snett uppåtstigande noslinje (påminnande om en strykjärnsplattas främre del), koffertfisk. Oldendorp 1: 96 (1786).
[STRYK-JÄRN.ssg 3]
3) (förr) till III 10 b δ; om en av tunnbindare använd större fast hyvel, på vilken stävernas kanter hyvlades, fogbock (se d. o. 1), fogbänk; jfr -bänk. HFinlH 4: 297 (1556). 2NF 30: 337 (1920).
[STRYK-JÄRN.ssg 4]
4) (förr) garv. till III 14 c: putsjärn. HIRSCH LbGarfv. 90 (1898).
Ssgr (till -järn 1):
strykjärns-bak. (förr) på lodstrykjärn: uppfällbar bakre lucka. SPONG Näv. 39 (1942).
strykjärns-fot. fot (se d. o. 4 b) för placering av upphettat strykjärn; jfr stryk-fot. BoupptVäxjö 1767. KatalNK 1918–17, s. 44.
strykjärns-hus. (-järn- 1916. -järns- 1972 osv.) (vard., skämts.) hus som till sin form påminner om ett strykjärn; jfr stryk-järn 2. CEDERSCHIÖLD Manh. 41 (1916). SvD 1/10 1972, s. 20.
strykjärns-hållare. jfr hållare 3 o. -järns-fot. SvD(B) 20/4 1930, Söndagsbil. s. 9.
strykjärns-lod. (förr) jfr lod sbst.⁴, 5, o. stryk-bult, -lod. RINMAN JärnH 1038 (1782).
strykjärns-lucka. (förr) jfr -järns-bak. ÖSTERGREN (1948).
strykjärns-platta UNT 16/10 1916, s. 8.
strykjärns-ring. ringformig (del av) strykjärnsfot. BoupptVäxjö 1772.
strykjärns-sladd. sladd (se sladd, sbst.³
[strykjärns-sladd.ssg 5]
5) på l. till elektriskt strykjärn.
ÖSTERGREN (1948).
strykjärns-ställ. jfr -järns-fot, -järns-ställning o. stryk-ställ. BoupptVäxjö 1834.
strykjärns-ställning. jfr -järns-ställ. BoupptVäxjö 1896.
(III 10 a) STRYK-KAMMARE. jfr kammare sbst.², 2 e, o. -rum. PT 1892, nr 247 A, s. 4.
(III 7 d) STRYK-KAPPA. hippol. damaskliknande skydd (av filt l. läder o. d.) mot strykskador; jfr gamasch 2 o. -lapp 1, -ring, -skiva 2. WRANGEL HbHästv. 550 (1885). SoldIHäst. 1942, s. 25.
(II b) STRYK-KATT. kringstrykande katt. LAGERCRANTZ KolmKarp. 226 (1935).
(III 17) STRYK-KAVLE. (förr) i fråga om handslagning av tegel: strykmått (se d. o. 2). WIJNBLAD Tegelbr. 85 (1761). JernkA 1833, s. 651.
(III 13) STRYK-KITT. (numera bl. tillf.) kitt (se d. o. 1 a) för utstrykning för hand (med kittkniv o. d.). ÖSTERGREN (cit. fr. 1937).
(III 10, 14) STRYK-KLAMP. (förr) sträckklots. HERMELIN Glas 11 (1966).
(III 5, 10 a, 14) STRYK-KLÄDE. () för strykning (av icke närmare känd innebörd) avsett l. använt tygstycke. SERENIUS (1734; under to rub).
(III 10 a) STRYK-KLÄDER, pl. kläder som skall strykas (l. nyss har strukits). KLINT (1906). Form 1950, Ann. s. 150.
STRYK-KNIV. jfr kniv 2. 1) (i fackspr.) till III 13, i strykmaskin (se d. o. 3): kniv för utjämning av beläggning. TNCPubl. 39: 100 (1968).
[STRYK-KNIV.ssg 2]
2) (förr) garv. till III 14 c: kniv för avstrykning av kalk från hud. ÅgerupArk. Bouppt. 1743 (möjl. icke hithörande). Uti Garfweriet .. 2 st:r kalktänger 3 st:r strykknifwar. BoupptVäxjö 1833. SvIndKal. 1948, TillverknReg. s. 79.
(III 14) STRYK-KOPP. (förr) smörjkopp varifrån smörjmedlet tages medelst avstrykning från veke l. dyl. FRYKHOLM Ångm. 189 (1881).
(III 13) STRYK-KULTUR. (i fackspr.) kultur (se d. o. 4) varvid bakteriefloran strykes över näringslösningen; motsatt: stickkultur; jfr -preparat. LAHT 1900, s. 297.
(IV 3) STRYK-KUPONG. stryktipskupong. IdrBl. 1935, nr 50, s. 9.
(III 10 a) STRYK-LAKAN. ( stryk- 1838 osv. stryke- 1847) ss. strykunderlag använt l. avsett (, begagnat l. av enklare material bestående) lakan; särsk. använt över strykfilt, ss. direkt underlag vid strykningen. BoupptVäxjö 1838. LANGLET Husm . 613 (1884).
STRYK-LAPP. jfr lapp sbst.³, 1, 2.
[STRYK-LAPP.ssg 1]
1) (föga br.)
till III 7 d: ss. skydd mot strykskador använd l. avsedd (tyg)lapp; jfr -kappa, -ring. BOHM Husdj. 198 (1902).
[STRYK-LAPP.ssg 2]
2) (förr) till III 9: av läder l. skinn bestående lapp med pålagd slippasta o. d. för skärpning av eggverktyg. HantvB I. 2: 265 (1934).
(VI 2) STRYK-LINA. (förr) i sele, om lina gående horisontellt från bukgjord till bukgjord runt hästens bakdel, med uppgift att stödja vid strykning; jfr -rem 2, -tyg, hintertyg. WESTE (1807). BJÖRKMAN (1889).
(III 14) STRYK-LINJAL metall. i gjuteri: rakt trästycke använt för att avstryka överflödigt material från gjutform; jfr -mall 2, -skiva 4. TT 1900. M. s. 110.
(I 8) STRYK-LINJE.
[jfr t. streichlinie]
(numera knappast br.) med bastions fas (se fas, sbst.¹ 3) sammanfallande linje dragen från bastionens spets till skärningspunkten mellan kurtinen (se kurtin 2) o. bredvidliggande bastions flank; jfr beskjutnings-, bestryknings-, defens-, streck-linje, sbst.² (Fr.) Flanc Razent. (Sv.) Den med stora beständiga Stryklinien .. strykande Flygel. RÅLAMB 8: b 4 a (1691). I tenalj- och kaponiersystemen sammanfaller stryklinien med hufvudgrafvens eskarpmur. NF (1891). Cannelin (1939).
(III 10) STRYK-LIST. (i fackspr.) på pappersmaskin: list (se list, sbst.² 3) som ställbart anligger mot pappersbanan o. har till uppgift att glätta papperet, strykskena; i fråga om nutida förh. bl. om list som reducerar vattensprut vid vira o. d. TNCPubI. 29: 60 (1958). SAOBArkSakkSvar (1990).
(I 5) STRYK-LJUS. (i fackspr.) släpande ljus (se släpa, v.¹ I 6 k), släpljus. TurÅ 1974, s. 64.
(III 10 a) STRYK-LOD. ( stryk- 1755 osv. stryke- 1784–1794)
[STRYK-LOD.ssg 1]
1) (förr) strykjärnslod. SCHULTZE Ordb. 2805 (1755).
[STRYK-LOD.ssg 2]
2) (numera bl. i Finl.) strykjärn (se d. o. 1). Allt i verlden skall icke manglas; somligt skall behandlas med stryklod. ALMQVIST TreFr. 3: 228 (1843). VNyland 1979, nr 280, s. 1.
Ssg:
stryklods-het. särsk. (i Finl.) till -lod 2: het som ett strykjärn. SCHILDT Raket. 145 (1918).
(I 2) STRYK-LÄNGD. (i fackspr.) (längd av den) sträcka som vind stryker (utan att möta motstånd) i en och samma riktning över vatten (o. som avgör vågornas längd). SvGeogrÅb. 1958, s. 54. BraBöckLex. (1980).
(III 6) STRYK-MAGNET. (i sht förr) om magnetisk kropp för magnetisering av annan kropp medelst strykning. FOCK 1Fys. 533 (1855).
STRYK-MALL.
[STRYK-MALL.ssg 1]
1) (förr) till III 10 b δ: vid tillverkning av laggkärl använd mall (se d. o. 1 a) varmed kontrollerades att kanten gm hyvling fått rätt vinkel; jfr -trä 3. ARWIDSSON Strömm. 64 (1913).
[STRYK-MALL.ssg 2]
2) metall. till III 14; jfr mall 1 a o. -linjal. TT 1900, M. s. 110.
(III 10 a) STRYK-MANGEL. (i fackspr.) maskindriven mangellik nande apparat för strykning o. mangling, vilkens verkande del består av en rörlig, polstrad vals som fjädrande ligger an mot en fast, uppvärmd metallplatta; jfr -maskin 2, -press. SONESSON BöndB 1096 (1955). SvD(A) 2/10 1967, s. 15 (i annons).
(III 10 a) STRYK-MANGLA, v., -ing.
[jfr -mangel]
(i fackspr.) (med strykmangel) på en gång stryka o. mangla (textilier). DN 3/3 1967, s. 12.
STRYK-MASKIN
[jfr t. streichmaschine (i bet. 1, 5)]
[STRYK-MASKIN.ssg 1]
1) (förr) till III 10, om den del av en ruggmaskin i vilken vävnadens fibrer ströks släta efter uppruggningen. DALIN (1854; angiven ss. "Ett slags kardmaskin för bomull"). CANNELIN (1921).
[STRYK-MASKIN.ssg 2]
2) (i sht i fackspr.) till III 10 a: maskin för strykning av textilier; särsk. om sådan (i sht förr i tvätt- o. strykinrättningar använd) maskin vilkens verkande delar utgörs av två mot varandra rörliga, uppvärmda valsar l. plattor; jfr -mangel, -press. AHLMAN (1865). En strykmaskin kan ledigt stryka 1500 kragar och manchetter pr dag. TT 1900, Allm. s. 111. DN(A) 2/9 1964, s. 12.
[STRYK-MASKIN.ssg 3]
3) (i fackspr.) till III 13. Strykmaskin (dvs.) maskin för gummering av väv genom bestrykning med en gummilösning eller gummipasta och åtföljande avdunstning av lösningsmedlet. TNCPubl. 39: 100 (1968).
[STRYK-MASKIN.ssg 4]
4) garv. till III 14 c: maskin för strykning av kalkad hud l. kalkat skinn. Förbundet 1906, nr 4–5, s. 5.
[STRYK-MASKIN.ssg 5]
5) (i sht förr) till III 17: maskin för framställning av maskinslaget (se maskin-slå c) tegel. AUERBACH (1913; angivet ss. teknisk term); möjl. icke hithörande. 2NF 28: 624 (1918). SvByggkatal. 1955, s. 211.
(III 10 a, 14) STRYK-MATTA. (förr) ss. strykunderlag använd l. avsedd matta? l. dörrmatta? BoupptVäxjö 1877.
STRYK-MÅTT. ( stryk- 1655 osv. stryks- 1849)
[jfr t. streichmass (i bet. 1)]
[STRYK-MÅTT.ssg 1]
1) i sht snick. till III 1: för ritsning i trä av linjer som skall följa arbetsstyckes kant använt verktyg (i sin vanligaste form bestående av en kloss utgörande anslag o. en l. två i klossen skjutbara reglar försedda med stift l. dyl. varmed ritsen åstadkommes), ritsmått; förr äv.: stångpassare. 2 st. Stryk mot. BoupptSthm 26/1 1655 (efter snickare). LUTTROPP Svarfk. 273 (1839; om stångpassare). Varulex. Byggn. 2: 83 (1955). jfr sink-, skärstrykmått.
[STRYK-MÅTT.ssg 2]
2) (förr)
till III 17: i fråga om handslagning av tegel: rak käpp l. stång varmed överflödigt material ströks bort från tegelform o. d.; jfr -bräde 4, -kavle, -träd 3. TT 1871, s. 195.
Ssgr (till -mått 1; i sht snick.):
strykmåtts-rits, äv. strykmått-rits. med strykmått utförd rits. AHB 116: 3 (1883).
strykmåtts-övning. SlöjdBl. 1888, nr 6, s. 2.
(III 11) STRYK-NÅL. ( stryk- 1644–1913. stryke- 1676)
[jfr t. streichnadel]
(numera föga br.) probernål.
STIERNHIELM Arch. D 1 b (1644). Man (hade) på Myntet med stryknålen befunnit guldets finhet vara 21 karath. SCHÜCK VittA 4: 475 (i handl. fr. 1738). AUERBACH (1913).
(III 1) STRYK-NÄT.
[jfr t. streichnetz]
(förr) för dragning längs marken använt fångstnät för nattlig fångst av vissa fåglar (särsk. lärkor). TJäg. 1833, s. 429.
(III 13) STRYK-PENSEL.
[jfr t. streichpinsel]
(förr) av färgare använd pensel för påstrykning av betning. DALIN (1854).
STRYK-PINNE.
[STRYK-PINNE.ssg 1]
1) till III 10, 14. Strykpinne: litet träverktyg av apelträ för att lägga foten på ben- och fotglas. HERMELIN Glas 70 (1966).
[STRYK-PINNE.ssg 2]
2) (i sht förr) till III 16: pinne utgörande strykträ (se d. o. 4). VetAH 1756, s. 279.
STRYK-PLATTA.
[STRYK-PLATTA.ssg 1]
1) till III 10 a: på strykjärn (se d. o. 1): stryksula. Form 1950, Ann. s. 150.
[STRYK-PLATTA.ssg 2]
2) metall. till III 14, i gjuteri; särsk.: platta med uppgift att skydda sanden vid gjutgodsets l. modellens utdragning ur formen. TT 1902, M. s. 126.
(III 1, IV 1) STRYK-PLÅN. på tändsticksask o. d.: plån (se d. o. 4). TT 1873, s. 114.
STRYK-PLÅT.
[STRYK-PLÅT.ssg 1]
1) () till III 10 a: till järnspis hörande plåt varpå strykjärn upphettades? BoupptVäxjö 1868.
[STRYK-PLÅT.ssg 2]
2) glasfabr. till III 10 (o. 14): strykbräda (se d. o. 1) av plåt. HERMELIN Glas 70 (1966).
(III 13) STRYK-PREPARAT. i sht med. preparat (se d. o. 1) som utstrykes l. utstrukits på ett underlag för mikroskopisk undersökning, utstrykspreparat; jfr -kultur. LbKir. 2: 252 (1922).
(III 10 a) STRYK-PRESS. (förr) i tvättinrättning o. d.: (större) maskindriven apparat för strykning o. pressning av textilier; jfr -mangel, -maskin 2. SvUppslB 28: 655 (1936).
(III 11) STRYK-PROV. (i fackspr.) medelst strykning utfört prov för att utröna halt av ädel metall i ngt. BonnierKL 5: 106 (1924). SFS 1956, s. 743.
(III 10) STRYK-RAM. (förr) i garveri: ram (se ram, sbst.¹ 3) för glättning av garvade skinn. AHB 53: 12 (1871).
STRYK-REM
[jfr t. streichriemen (i bet. 1)]
[STRYK-REM.ssg 1]
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) till III 9: strigel. BoupptVäxjö 1782. Kulturen 1981, s. 37 (i kommentar till bild, föreställande rakstuga på 15000-talet).
[STRYK-REM.ssg 2]
2) (numera föga br.) till VI 2: stryklina. WESTE (1807). Cannelin (1939). jfr (felaktigt): Stryklina .. el. Strykrem, (dvs.) Lina el. Rem i seldon som hindrar hästen att stryka. WESTE FörslSAOB (1817).
(I 3) STRYK-RIKTNING.
[jfr t. streichrichtung]
(numera bl. mera tillf.) riktning i vilken ås l. bergskedja o. d. stryker. Uppl. 1: 396 (1903).
(III 7 d) STRYK-RING. ( stryk- 1918. stryke- 1795) (förr) ringformat skydd mot strykskador; jfr -kappa, -lapp 1. BoupptVäxjö 1795. 2NF (1918).
(III 16) STRYK-RULLE. (numera föga br.) rullformat strykträ (se d. o. 4). SERENIUS Aaa 4 b (1734: stryk-rulla).
(III 10 a) STRYK-RUM. för strykning använt l. avsett rum (se rum, sbst.³ 9); jfr -kammare, -sal. HENNING HbgMinn. 1: 102 (1950).
(III 10 a) STRYK-SAL. (i sht förr) jfr sal sbst.², 2, o. -rum. WRANGEL Barnd. 311 (1924).
(III 7 d) STRYK-SKADA. (i fackspr.) gm strykning erhållen skada; jfr -sår. BOHM Husdj. 197 (1902).
(III 10) STRYK-SKENA. (i fackspr.) == -list. TNCPubl. 29: 60 (1958).
STRYK-SKIVA.
[STRYK-SKIVA.ssg 1]
1) keram. till III 1, 14: skiva gm vilkens strykning över lera för framställning av keramik förekomsten av orenheter (t. ex. småstenar) undersöks o. borttas. ArbB 221 (1887).
[STRYK-SKIVA.ssg 2]
2) (förr) till III 7 d: skivformigt skydd mot strykskador; jfr -kappa. TIdr. 1895, julnr. s. 10.
[STRYK-SKIVA.ssg 3]
3) (förr) till III 10 b δ; = -bänk. ARWIDSSON Strömm. 63 (1913).
[STRYK-SKIVA.ssg 4]
4) metall. till III 14: stryklinjal. WoL 1399 (1889).
(III 7 d) STRYK-SKO. (i fackspr.) hästsko formad så att strykskador undviks. WRANGEL HbHästv. 904 (1886).
(I 8) STRYK-SKOTT. () i fråga om strid vid befästning: bestrykande skott. HSH 35: 294 (1656).
(I 8) STRYK-SKULDRA. () befästningslinje varifrån terräng framför annan befästningslinje l. mellan fristående verk liggande terräng kan bestrykas, flank (se flank, sbst.¹ 1 b). WÄRNSKIÖLD Fortif. B 1 b (1673). Därs. C 1 b.
(I 2, 5) STRYK-SKY. () tätt över marken strykande sky (se sky, sbst.¹ 1). SP 1792, nr 174, s. 3.
(III 10 a) STRYK-SPREJ. sprej innehål lande stärkmedel för besprutning av textilier före strykning, stärksprej. SvD(A) 12/5 1967, s. 20.
(III 9) STRYK-SPÅN. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) brynsticka; jfr -sticka 2. LINNÉ Sk. 391 (1751). MOBERG Sedebetyg 164 (1935).
STRYK-STEN
[jfr t. streichstein (i bet. 1, 3)]
[STRYK-STEN.ssg 1]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till III 9: brynsten (se d. o. 1). SERENIUS Cc 4 a (1734).
[STRYK-STEN.ssg 2]
2) (förr) till III 10 a: gnidsten, glättsten. ActaOel. 5: 86 (1933). SDS 9/9 1981, s. 14.
[STRYK-STEN.ssg 3]
3) (numera föga br.) till III 11: probersten. SCHÜCK VittA 2: 335 (i handl. fr. c. 1695).
STRYK-STICKA, sbst.² (sbst.¹ se sp. ¹²814).
[STRYK-STICKA.ssg 1]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till III 1, V 1: tändsticka vars tändsats antändes gm att den strykes mot en hård (med visst material belagd) yta; jfr -tändsticka o. rit-sticka. Tänd-, friktions- eller strykstickor. ALMSTRÖM Handelsv. 115 (1845). (Gusten) tog .. strykstickorna på deras plats under en bjelke, tände i spisen. STRINDBERG Hems. 135 (1887). EKMAN Springkäll. 82 (1976; om förh. c. 1910).
[STRYK-STICKA.ssg 2]
2) till III 9: brynsticka; jfr -spån, -stål o. lie-sticka. BROMAN Glys. 3: 42 (1730). SAOB B 4387 (1924).
Ssgr (till -sticka 1; numera bl. i skildring av ä. förh.):
stryksticks-ask, äv. strykstick-ask. jfr ask sbst.², STRINDBERG Utop. 219 (1885).
stryksticks-bunt. jfr bunt sbst., II 5. ÖgCorr. 1854, nr 76, s. 2.
stryksticks-dosa. jfr -sticks-ask. BERNDTSON (1880).
stryksticks-elddon. (numera föga br.) elddon i form av stryksticka l. (ask o. d. med) strykstickor. SJÖBERG SthmHeml. 220 (1844). AB 1845, nr 132, s. 4.
stryksticks-låda. jfr låda sbst.¹, 1, o. -sticks- ask. UB 4: 574 (1873).
stryksticks-ställ. ställ för l. med strykstickor. BJÖRKMAN (1889).
STRYK-STOCK
[jfr t. streichstock (i bet. 2)]
1) (föga br.) till III 10 a: strykbräda (se d. o. 2). Sömnadsb. 122 (1915).
[STRYK-STOCK.ssg 2]
2) (i sht förr) till III 16: (runt) strykträ (se d. o. 4). 2RARP 8: 357 (1734).
(III 9) STRYK-STÅL.
[jfr t. streichstahl]
av ett stål med kornig l. granulerad yta bestående bryne; jfr -sticka 2. LÖFGREN TenngjH I. 2: 244 (i handl. fr. 1653: strickstål). ROTHOF 499 (1762). FoF 1939, s. 92.
(III 14 c) STRYK-STÅNG. ( stryk- 1671. stryke- 1673) garv. (mindre) strykbom (se d. o. 2). BoupptSthm 1671, s. 1006 (efter sämskmakare). Därs. 1673, s. 1411 a (efter sämskmakare).
(III 10 a) STRYK-STÄLL. strykjärnsställ. BoupptVäxjö 1891.
(III 10 a) STRYK-SULA. om (ytan av) den undre del av strykjärnsplatta som glider mot det som strykes; jfr -platta 1. El 1959, nr 2, s. 9. StSyHandarbB 45 (1972).
(III 7 d) STRYK-SÅR, sbst.² (sbst.¹ se sp. 12814). (i fackspr.) jfr -skada. JUHLIN-DANNFELT 187 (1886).
(II b α) STRYK-TID.
[jfr t. streichzeit]
zool. tid då strykfåglar stryker omkring. Kärrmesarna .. ha sin stryktid under senhösten. ROSENIUS SvFågl. 1: 216 (1917).
(IV 3) STRYK-TIPPARE. person som tippar l. tippat stryktips. IdrBl. 1935, nr 89, s. 2.
(IV 3) STRYK-TIPPNING. tippning med stryktips. SvUppslB Tillläggsb. 1255 (1937).
(IV 3) STRYK-TIPS.
[urspr. skedde tippningen gm att namnet på det lag man trodde skulle förlora ströks över]
tips varvid man (gm tecknen 1, X l. 2) på tipskupongen markerar tippad seger för hemmalaget resp. oavgjord match l. seger för bortalaget; jfr stryk, sbst.² UNT 28/2 1935, s. 6.
(IV 3) STRYK-TIPS-KUPONG. tipskupong för stryktips. 3NF 23: 1124 (1937).
(III 10 a) STRYK-TORR. om textil vara: lagom torr för strykning. WARG 713 (1755).
(I 5) STRYK-TORSK. fisk. om färgvarietet av torsk som förr ansågs stryka längs bottnen o. därav erhålla sin färg, bergtorsk, palltorsk. 2GbgVSH IV: 33 (1821).
(III 10 a) STRYK-TRASA. (numera föga br.) trasa (tygstycke) använd (använt) för att fuktad läggas över textilt material vid strykning l. pressning, presstrasa. WIKFORSS 2: 698 (1804). SvTyHlex. (1872).
STRYK-TRÄ. ( stryk- 1736 osv. stryke- 1687)
[jfr t. streichholz (i bet. 4)]
[STRYK-TRÄ.ssg 1]
1) till III 1 (o. 14): kara (se kara, sbst.) l. raka (se raka, sbst.⁴) l. skrapa (se skrapa, sbst. 1). WoL 1226 (1889).
[STRYK-TRÄ.ssg 2]
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till III 10 a: mangelbräda (se d. o. 1).
Fatab. 1909, s. 102 (från Boda socken i Dalarna).
[STRYK-TRÄ.ssg 3]
3) (förr) till III 10 b δ: strykmall (se d. o. 1). WoL 1399 (1889).
[STRYK-TRÄ.ssg 4]
4) (i sht förr) till III 16: (vanl. runt o.) rakt trästycke varmed råge avstrykes från mätkärl; jfr -bräda 3, -hult, -pinne 2, -rulle, -stock 2, -träd 2. Stephanius CollMin. F 7 b (1687).
ERIXON SthmHamnarb. 62 (1949).
STRYK-TRÄD () 1) till III 1 (o. 14); = -trä 1. RINMAN (1789). (Jorden i drivbänken) genomgräfves mycket väl, tillpackas .. och jemnkrattas. eller, ännu bättre, jemnstrykes med ett dertill gjordt strykträd. LUNDSTRÖM Trädg. 1: 34 (1831).
[STRYK-TRÄD.ssg 2]
2) till III 16: strykträ (se d. o. 4). WESTE FörslSAOB (c. 1817).
[STRYK-TRÄD.ssg 3]
3) till III 17: strykmått (se d. o. 2). VetAH 1805, s. 181.
(III 10 a) STRYK-TVÄTT. tvätt som skall strykas. Dagen 1915, nr 326, s. 8.
(VI 2) STRYK-TYG. (föga br.) stryklina. KLINT (1906).
(III 1, IV 1) STRYK-TÄNDSTICKA ~⁰²⁰.
[jfr t. streichzündholz]
(mera tillf.) stryksticka (se d. o. 1).
Kulturen 1939, s. 106.
(III 10 a) STRYK-UGN. (förr) mindre (portabel) ugn för uppvärmning av stryklod l. strykjärn. SvT 1852, nr 161, s. 2. Fatab. 1977, s. 158.
Ssgr (förr):
strykugns-lod. strykjärnslod för värmning i strykugn. HALLSTÉN o. LILIUS (1896).
strykugns-ved. ved för uppvärmning av strykugn. MARTINSON Rågv. 141 (1935).
– (III 10 a) STRYK-UNDERLAG ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰, underlag för användning vid strykning; jfr -bräda 2, -bädd, -duk 2, -filt, -lakan m. fl. Sömnadsb. 122 (1915).
– (III 1, 15) STRYK-VAD. fisk. snurrevad. SD(L) 1898, nr 605, s. 4.
– (I 8) STRYK-VALL. () i befästning: vall uppförd för att ge bättre verkan mot fientlig stormning gm bestrykande eld. KrigsmSH 1803, s. 155.
STRYK-VALS.
[STRYK-VALS.ssg 1]
1) (numera mindre br.) till III 10, i pappersmaskin: vals som utför glättningen av pappersbanan gm tryck. glättvals. TNCPubl. 29: 52 (1958).
[STRYK-VALS.ssg 2]
2) i fackspr. till III 10 a, på press- l. strykmaskin (se d. o. 2): (uppvärmd l. fuktad) vals som mot ett underlag under tryck utför pressningen l. strykningen. 1NJA 1902, s. 185.
(III 10 a) STRYK-VECK. vid strykning uppkommet veck. AHB 34: 32 (1869).
(I 8) STRYK-VINKEL.
[efter t. streichwinkel]
(numera knappast br.) vinkel mellan flank (se flank, sbst.¹ 1 b) o. stryklinje (inom vilken vinkel en del av terrängen kan bestrykas med eld). WÄRNSKIÖLD Fortif, C 3 a (1673). Cannelin (1939).
(III 10 a) STRYK-VÄRME. hos strykjärn: för strykning behövlig l. lämplig värme. ÖSTERGREN (1948).
STRYK-VÄRN,
STRYK-VÄRNAD, se strykvärn med avledn.
STRYK-YTA.
[STRYK-YTA.ssg 1]
1) till III 10 a, på strykunderlag: yta varemot strykningen sker. SvD(A) 1961, nr 115, s. 12 (på strykbord).
[STRYK-YTA.ssg 2]
2) till III 13 a: yra som skall bestrykas med färg o. d. LINDBERG Svagdr. 28 (1892).
(III 10 a) STRYK-ÄKTA. textil. om (färg hos) textilt material: som tål strykning (dvs. den vär me som utvecklas vid strykning); anträffat bl. i avledn. strykäkthet.
Avledn.
strykäkthet , r. l. f. om egenskapen att vara strykäkta. HantvB I. 8. 2: 234 (1940).
B
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat):
STRYKE-BAND,
STRYKE-BRÄDA,
STRYKE-BÄNK,
STRYKE-DRAGG,
STRYKE-DUK,
STRYKE-JÄRN,
STRYKE-LAKAN,
STRYKE-LOD,
STRYKE-NÅL,
STRYKE-RING,
STRYKE-STÅNG,
STRYKE-TRÄ, se A.
C
(III 10 a) STRYKNINGS-ANSTALT ~⁰² l. ~²⁰, särsk. (numera mindre br.) i uttr. tvättnings- och strykningsanstalt, tvätt- och strykinrättning (se stryk-inrättning). STRINDBERG TjqvS 1: 10 (1886).
(III 14) STRYKNINGS-BRÄDA. (förr) bräda använd för avstrykning av färg från bokpärmar o. d. vid infärgning; jfr stryk-bräda 1. KEY Amatörbokb. 24 (1929).
(I 4 b) STRYKNINGS-DIREKTION. (numera föga br.) strykningsriktning. Samma strykningsdirection (som gnejsen) äga glimmerskiffern i Åreskutan. HISINGER Ant. 1: 109 (1819). KrigVAH 1849, s. 16.
(III 10 a) STRYKNINGS-INRÄTTNING ~⁰²⁰. strykinrättning. SvFlicksk. 232 (1888).
(I 4 b) STRYKNINGS-KOSA. (numera föga br.) strykningsriktning. HISINGER PVetA 1811, s. 18.
(I 4 b) STRYKNINGS-LINJE, förr äv. -LINEA . (numera föga br.) genomsnittlig linje som en bergart följer i sin strykning; jfr -riktning. RINMAN 1: 11 (1788). AUERBACH (1913).
(III 5) STRYKNINGS-MASSAGE. (i sht förr) massage utförd medelst strykning. PedT 1898, s. 425.
(I 3, 4 b) STRYKNINGS-RIKTNING. i sht geol. riktning (se riktning, sbst.² 3) av en ytas skärningslinje med horisontalplanet, riktning vari bergart stryker, strykning (se stryka, v. I 4 b); äv. i utvidgad anv. (i sht geogr.) om strykriktning (äv. om sträcka av långsträckt naturformation); jfr -direktion, -kosa, -linje o. stryk- riktning. SvTidskr. 1873, s. 90 (om järnmalmslager). En lodrät ismur af 50, ja, ända till 90 meters höjd .. (vars) strykningsriktning gick från väster till öster (i Södra Ishavet). NordT 1896, s. 11. Emellan .. parallella smalorter framdrefvos i strykningsriktningen (av kolflötsen) omkring 5 meter breda tvärorter. SvGeolU Ca 6: 161 (1915). Åsmarken afbrytes vinkelrätt mot sin strykningsriktning af en torr dalfåra. Fennia XXXVI. 1: 315 (1915). Malmens strykningsriktning är i stort sett öst – västlig. DE GEER SvNatRiked. 1: 304 (1946). Bergens strykningsriktning. SvGeogrÅb. 1948, s. 88.
(I 3, 4 b) STRYKNINGS-RYGG. geol. o. geogr. i fråga om bergart l. långsträckt naturformation (berg o. d.): rygg (se d. o. 3, i sht 3 l) vars utsträckning sammanfaller med strykningsriktningen. Globen 1934, s. 20 (om gångar av bergart). Inom gnejsområdena .. märkes en tydlig orientering av reliefen i form av strykningsryggar och -sänkor längs med gnejsens skiffrighet. Ymer 1938, s. 132.
– (III, IV, VI, VII) STRYKNINGS-SÄTT. särsk. dels till III 6, dels till III 13 a. VetAH 1802, s. 191 (i fråga om magnetisering). HantvB I. 1: 140 (1934; i fråga om målning).
STRYKNINGS-TECKEN
[jfr t. streichungszeichen (i bet. 2)]
[STRYKNINGS-TECKEN.ssg 1]
1) geol. till I 4 b: tecken angivande bergarts strykning. SvGeolU Ca 6: 184 (1915).
[STRYKNINGS-TECKEN.ssg 2]
2) (föga br.) till IV 3, i korrektur (se d. o. 2): tecken angivande att bokstav l. ord o. d. skall utgå, borttagningstecken, deleaturtecken. KLINT (1906). AUERBACH (1913).
(I 4 b) STRYKNINGS-VINKEL.
[jfr t. streichungswinkel]
geol. o. bergv. vinkel mellan strykningsriktning o. meridian. LINDROTH Gruvbrytn. 1: 661 (1955).
D
():
STRYKS-MÅTT, se A.
Avledn.:
STRYKARE , i bet. I m.//(ig.), i bet. II m. l. r.,i bet. III r. l. m. I.
[fsv. -strykare (i bet. 1; i ssgn skogs-strykare)]
om person.
[STRYKARE.avl 1]
1) till II: person (man) som stryker omkring (på väga, rna l. i bygden l. i landet); numera företrädesvis ss. senare led i ssgr, i sht i ssgn land-strykare; jfr stryker I.
LIND (1749). Förliden gårdags afton infann sig en strykare uti Kantor Åbergs hus för att begära allmosor. VexiöBl. 1830, nr 51, s. 4. Den gamla "goda" tidens fattigdom hjälpte också till att rekrytera den skara av egendomslösa strykare och allmosemän, om vilka de gamla förordningarna så hjärtlöst vältaligt berättar. Fatab. 1961, s. 47. jfr gat-, land-, landsvägs-, natt-, skogs-, väg-strykare. särsk. () i allmännare anv., utan nedsättande bibet.: rackare (se d. o. 6), gynnare (se d. o. 2), kurre (se kurre, sbst.²), prick (se prick, sbst.¹ 6). (En viss student är) en lång strykare, som skal studera Juridiken. PORTHAN BrCalonius 395 (1797).
[STRYKARE.avl 2]
2) till III 2 c, om smickrare; i ssgrna fjäder-, fux-, plym-strykare.
[STRYKARE.avl 3]
3)
till III 10: person (man) som slätstryker; särsk. till III 10 a: person (man) som (yrkesmässigt) stryker textilier (på tvättinrättning). PT 1910, nr 301 A, s. 3. jfr slät-strykare.
[STRYKARE.avl 4]
4) till III 13, särsk. 13 a: person (man) som (yrkesmässigt) stryker på ngt l. målar; numera i sht ss. senare led i ssgn plank-strykare. SJÖGREN Journ. 25/9 1784. jfr an-, plåster-, på-strykare.
[STRYKARE.avl 5]
5) till III 14: person (man) som stryker av ngt; i ssgn av-strykare.
[STRYKARE.avl 6]
6)
till III 17: person (man) som handslår tegel; i ssgn handstrykare.
[STRYKARE.avl 7]
7)
till III 20: person (man) som stryker av löv; i ssgn löv-strykare.
[STRYKARE.avl 8]
8) ()
till IV 3, om censor (se d. o. 3) med tanke på hans uppgift att stryka ss. olämplig ansedd text. ZTOPELIUS (1846) hos VASENIUS Top. 3: 254. ASScF 24:Minnestal 10 (1898). II. (numera föga br.) till II b, onl djur som stryker omkring; särsk. till II b α, om strykfågel. HEMBERG NJagtsk. 172 (1897). jfr luft-strykare. III. om ngt sakligt.
[STRYKARE.avl 1]
1) skeppsb. till III 1, om del av ett slags vid skeppsbyggnad använd passare. Rig 1933, s. 55.
[STRYKARE.avl 2]
2) (förr) till III 1: verktyg varmed grepe l. snip till kannor formas. HERMELIN Glas 70 (1966).
[STRYKARE.avl 3]
3) till III 10. a) redskap varmed ngt strykes för att åstadkomma rakt veck; i ssgn brevstrykare. b) (förr) till III 10 b η, i fråga om repslageri: av ett famnslångt rep hopvikt i flera bukter bestående redskap varmed spunnet rep l. snöre slätgjordes o. befriades från kvarblivna skävor. Rig 1937, s. 142.
[STRYKARE.avl 4]
4) till III 13, i sht 13 a: redskap varmed ngt påstrykes; i ssgrna an-, på-strykare.
[STRYKARE.avl 5]
5) (numera bl. tillf.) till III 14: apparat för avstrykning av ngt.
JernkA 1888, s. 90.
[STRYKARE.avl 6]
6) till IV 3: redskap för utradering (äv. markering) av ngt skrivet gm överstrykning. Pappershandl. 1979, nr 8. s. 147. jfr sand-strykare.
Ssgr:
strykar-band, äv. strykare-band. till strykare I 1; jfr band sbst.², (a). CARLÉN TatS 1: 59 (1866).
strykar-hund. till strykare II: kringstrykande hund. FRIDEGÅRD LHård 15 (1935).-katt. till strykare II: kringstrykande katt. SPARRE MyrL 105 (1917).
strykar-kvinna. till strykare I 1: kringstrykande kvinna; jfr strykerska 1. RISBERG Aisch. 43 (1890).
strykar-liv. till strykare I 1: kringstrykande liv (se d. o. I 3). KLÉEN MSommar 46 (1896).
STRYKBAR , adj. som går att stryka.
[STRYKBAR.avl 1]
1) till III 13 a, om färg o. d. TLev. 1907, nr 47 A, s. 3. SvByggkatal. 1955, s. 143 (om målarkalk).
[STRYKBAR.avl 2]
2) till IV 3. Hör medlemsskap i (Svenska Turist) föreningen till det strykbara (i ekonomiskt svåra tider)? TurTidn. 1933, nr 3, s. 3.
Avledn.
strykbarhet , r. l. f. särsk. till strykbar 1, om egenskapen att vara strykbar. HantvB I. 1: 119 (1934).
STRYKELSE , r. l. f. () till I–III: strykning, strykande. (T.) Streichung .. (sv.) strykelse, strykning. LIND 1: 1493 (1749).
STRYKERI ¹⁰⁴, n. till II, om handlingen att stryka omkring; i ssgn land-strykeri. HFinlH17Årh. 332 (1639).
STRYKERSKA , f.
[jfr strykare]
kvinna som stryker, kvinnlig strykare.
[STRYKERSKA.avl 1]
1) till II: kringstrykande kvinna (jfr strykar-kvinna); i sht ss. senare led i ssgr; jfr lös-driverska.
SUNDÉN (1891). IllSvOrdb. (1955). jfr gat-, land-, landsvägs-strykerska.
[STRYKERSKA.avl 2]
2)
till III 10 a: kvinna som (yrkesmässigt) stryker textilier (på tvättinrättning o. d.); jfr strykare I 3. LIND 1: 1231 (1749). DN(A) 1963, nr 267, s. 35 (i annons för syfabrik). jfr fin-, skjort-strykerska.
[STRYKERSKA.avl 3]
3) till III 20: kvinna som repar löv; i ssgn löv-strykerska; jfr strykare I 7.
Ssg (till strykerska 2):
strykerske-lön.
jfr lön sbst.¹, 2. ÖSTERGREN (1948).