STRÖM ström⁴, r. l. m.; best. strömmen; pl. strömmar (Syr. 24: 31 (öv. 1536) osv.) ( (†) -er G1R 1: 210 (1524: strømer), ABRAHAMSSON 13 (1726: Strömmer)) . ( strom1596. ström 1521 osv. ström- i sg. best. o. pl. 1521 (: strömen, sg. best.), 1860 (: strömar, pl.). strömm 1685–1889. strömm- i sg. best. o. pl. c. 1540 (: strömmen, sg. best.), 1555 (: qverneströmmer, pl.) osv. strööm 1550–1580. strööm- i ssgr 1640 (: strööm ståcker)–1642 (: Strööm-watn))

[fsv. strömber, sfrömer, jfr fd. o. dan. strøm, fvn. straumr (nor. dial. straum), fsax. o. mlt. strōm, mnl. stroom (nl. stroom), ffris. strām, fht. o. mht. stroum (t. dial. straum), feng. strēam (eng. stream); besläktat med sanskr. srávati, flyter, lit. sravà, flytande, flytning, gr. ϱ῾όος, strömning, flod (se REUMA) o. fir. sruaimm, ström, samt – liksom i germ. med -t-inskott -lett. stràume, trak. Στϱύμων, namn på en flod; till en utvidgning av den rot som föreligger i sanskr. sárati, flyter, lat. serum (se SERUM), mir. sirid, genomvandrar, lett. sirt, svärmar omkring. Jfr MALSTRÖM, STRÖM, adj., STRÖM-, STRÖMMA, STRÖMMIG, STRÖMMING]

A. i egentlig anv.

[STRÖM.sbst 1]

1) i stadigvarande bädd (snabbt l. häftigt) framflytande vattendrag l. parti av vattendrag (större än bäck); utom i vitter stil numera nästan bl. om (snabbt l. häftigt framflytande) stor å l. flod l. parti av stor å osv., i sht med namnkaraktär (i sådana namn som Motala ström, namn på Vätterns genom Motala passerande utlopp till Östersjön o. Norrström, Söderström, namn på det nordliga resp. tidigare äv. sydliga partiet av Mälarens utlopp genom Stockholm ut i Saltsjön; jfr 3 slutet); i sht förr äv. liktydigt med: fors; förr äv. om vattendrag l. kanal med viss strömhastighet o. visst fall (se d. o. V 1). En strid l. farbar l. segelbar ström. SthmSkotteb. 3: 194 (1521). SVART G1 38 (1561: strömen, sg. best.; om Norrström). Ingen (må) hafwa macht at byggia Sågequarn på Allmenningarne, eller andre Byggningar, i Strömmar och Åher. OrdnSkog. 1964, s. B 4 b. Ström .. Är af en bred canal, flyter hårdt och fort emellan 6 och 12000 fot om timan, och på 1000 fot sänker sig til 4 à 6 fot. WALLERIUS Hydrol. 27 (1748). De största Strömar (i Sveal.) äro: Clarelven .. Dalelven och Ljusne Elven. DJURBERG GeogrUngd. 194 (1781). Motala Å, hvilken här (dvs. i Norrköping) faller i Bråviken, formerar .. tvärtigenom Staden en stor Ström och föranleder til sådane ypperlige värk och inrättningar, hvilka genom Vattendrift kunna åstadkommas. SUNDELIUS NorrköpMinne 114 (1798). Vi älska våra strömmars brus / Och våra bäckars språng. RUNEBERG 2: 4 (1846). Den, som vill upptäcka stora floders ursprung .. får ej stanna, förrän han nått fram till deras aflägsnaste källor, så att han sedan kan se, huru af dessas sammanflöde bildas bäckar, af bäckarne åar, af åarne mindre strömmar och af dessa slutligen väldiga floder. LINNÉ Skr. 2: 158 (1906). Vid torrflugefiske bör man, om man frånser strömmar, där man alltid bör kasta uppströms oberoende av vindens riktning, om möjligt alltid kasta emot vinden. HAMMARSTRÖM Sportfiske 114 (1925). jfr ALP-, BI-, EFTER-, FJÄLL, FLOD-, GLETSCHER-, HUVUD-, IN-, MITT-, PARADIS-, REGN-, SIDO-, SILVER-, SKOGS-, UNDER-, VATTEN-STRÖM m. fl. o. MED-, MID-, MITT-, MOT-, NED-, UPP-STRÖMS. – särsk. a) i ordspr., ordstäv l. ordspråksliknande talesätt. BUREUS Suml. 78 (1600). Diupa Strömmar löpa tyst. GRUBB 699 (1665). Ho weet säkert hwart, och hwadan strömar gå? SPEGEL ÖPar. 37 (1705). Drömmar fl˜ta som Strömmar. CELSIUS Ordspr. 1: 351 (1708). "Ynkelig färd" – sa' tuppen, när qvarnen följde med strömmen. HOLMSTRÖM Sa' han 78 (1876). b) i vissa uttr. l. förb. α) uppför l. nedför l. utför strömmen (förr äv. strömmen utföre), i motsatt riktning mot, resp. i samma riktning som den i vilken strömmen flyter; svårt att skilja från 2. Efter beqwämligaste wägen (att resa) wore at gå strömmen utföre .. reste han utföre (från Nijmegen) på Roterdam och Haag, och därifrån til Amsterdam. HC11H 2: 36 (1678). (Sv.) Fara utför strömmen, (fr.) descendre la rivière. WESTE (1807). DENS. FörslSAOB (1817: uppför). (Sv.) fara nedför strömmen .. (eng.) go down a river. JUNGBERG (1873). β) på, förr äv. uppå, strömmen, särsk. (sjöt.) i l. utanför hamn: på redden på l. i det där framströmmande vattnet. (Krutet) lämnas land (vid krigsförberedelse), till desz Skieppet är lagdt på Strömen, eller Redden. GRUNDELL AnlArtill. 1: 28 (c. 1695). (Styrmannen tillser att skeppet) genom .. seglande eller buxerande uppå Strömmar och Redder warder wähl förtöit uppå god och ren Anckargrund. Siöregl. 1741, 3: A 2 a. Skeppet ligger på strömmen. WESTE FörslSAOB (1817; i hamn). c) (forsliknande) vattendrag l. (forsliknande) parti av ett sådant som utnyttjas inom bergsbruk, manufaktur o. d.; särsk. om sådan ström ss. existerande l. tillämnad (del av) judiciell l. kameral enhet, (del av) fastighet l. lägenhet. G1R 1: 210 (1524). Twå gårdeer vthi Husby sochenn medh enn ström, som ähre lagde vnder Norby gårdh. ROSÉN E14HNämnd 174 (i handl. fr. 1562). (För skattläggning) Skall .. med flit ransakas, om någre hemman antingen skatte, crono heller frälse gods, item tårp, utjorder, qvarnar, strömmar, fiske, ängiar, hollmar, eller andre lägenheter icke äre utlåtne och ej inskrifne uti åhrlige räntan, som fogdarne hafva gjort räkenskap efter. THULIN Mant. 2: 163 (i handl. fr. c. 1583). Där finnes icke strömar på alla ställen til Snidwerks inrättning, hwar fint järn behöfwes. POLHEM Test. 2Föret. 15 (1745). jfr HYTTE-, KRONO-, KVARN-, LAX-, SKATTE-STRÖM. 2) strömmande (flöde av) vatten, i sht i vattendrag; i sht om sådant flöde i vattendrags snabbast flytande, centrala del l. mittfåra; äv. i hav l. sjö: strömmande (flöde av) vatten (särsk. tidvatten) (se c); äv. abstraktare: förhållandet att vatten strömmar (i vattendrag l. å l. sjö o. d.). Strid l. stark l. svag ström. Driva för strömmen. Laxen han går til, ther starckast strömen forssar. LUCIDOR (SVS) 145 (1671). (Sv.) Farvattnet uti en ström; (t.) der eigentliche Strohm, wo das Wasser eines Flusses am tiefsten und schnellsten fliesst, die Strohmbahn. MÖLLER (1790). Strömmen är långsam och floden ofta grund och itudelad af slamöar. HEDIN Asien 1: 172 (1903). Det är vid flottningen vattnets bärkraft och ström, som får tjänstgöra såsom transportmedel. SkogsvT 1905, s. 113. Han hade stått där vid mötet som en stör i strömmen utan att krökas eller rubbas från sin plats. BERGFORS Norr. 117 (1936). RYDHOLM (1967). jfr BAK-, EFTER-, FLOD-, IN-, MED-, MIDJE-, MITT-, MOT-, NED-, SIDO-, SLAK-, SPAK-, VATTEN-, VIRVEL-STRÖM o. MED-, MID-, MITT-, MOT-, NED-, UPP-STRÖMS. a) i sg. best., i sht i ordspr. l. i ordspråkslik- nande uttr., ofta i uttr. med l. mot strömmen (jfr ARBETA 1 b slutet), i samma riktning som, resp. i motsatt riktning mot strömmens riktning; särsk. i sådana ofta bildl. (jfr 8 c) uttr. som simma mot strömmen, hävda en mening motsatt mängdens, motsätta sig mängden o. d., följa med strömmen, instämma i mängdens åsikt, förena sig med mängden o. d. Skemmes icke at bekenna om tu brutit hafuer, och stretta icke emoot strömen. Syr. 4: 26 (öv. 1536; äv. i Apokr. 1921). Ondt simma moot strömmen. GRUBB 632 (1665). Hon är som kiäringen moot strömmen. CELSIUS Ordspr. 8: 260 (1710). Då jag nu såg, at jag ej kunde undslippa (att bli vald till kejsare), wille jag ej eller längre stå lyckan emot, utan fölgde med strömmen. ROMAN Holbg 257 (1746). Han har varit en stark och orädd man, inte ängslig att simma mot strömmen, om det gällt. SPÅNGBERG StMän 2: 92 (1921). På återvägen blir det lättare, då vi får simma med strömmen. ÖSTERGREN (1948). Maneter kommer drivande med strömmen. SELANDER LevLandsk. 152 (1955). b) (†) i uttr. flyta med full l. i fullan ström, flyta med full fart. Flyta i fullan ström. Linc. (1640; under alveus). Flyta med full ström. SCHULTZE Ordb. 5133 (1755). c) i hav l. sjö mer l. mindre kontinuerligt framflytande, sammanhängande vattenflöde med annan hastighet l. riktning än omgivande vattenmassors; äv. om tidvatten. Strömmen kantrar l. sätter nordvart. Varma o. kalla strömmar. The som boo hoos the Strömmer och Watn, som stundom vpstighe, och åter afflyte, förfare medh theras stoore skadha, när som Korn och Grääs, sedhan som watnet affrunnedt, förderffues och råttnar .. Ther aff sigh Pestis förorsaker och vpkommer. BERCHELT PestOrs. B 1 b (1589); möjl. till 1. Visb. 1: 353 (1658). För utan Ebb och Flod .. så äro ännu annor slagz Strömmar i Siön. ROSENFELDT Nav. 85 (1693). Strömmen hjelper de seglande in i medelhafvet, om allenast motvädret icke är starkt. BERGMAN Jordkl. 210 (1766). HESSLIND Sista 109 (1974). – jfr BAK-, BOTTEN-, EFTER-, EKVATORIAL-, EKVI-, NOKTIAL-, FLOD-, GOLF-, HAVS-, KUST-, MED-, MOT-, OCEAN-, POLAR-, REAKTIONS-, SALTVATTEN-, TIDVATTEN-, VATTEN-, VIRVEL-STRÖM m. fl. o. MED-, MITT-, MOT-STRÖMS. – särsk. (i fackspr.) i uttr. tvungen l. fri ström, ström direkt resp. icke direkt orsakad av vindens inverkan. De rena vindströmmarna .. kallar (man även) tvungna strömmar. CARELL o. EDELSTAM 185 (1916). I oceanernas cirkulationssystem (ingår) även fria strömmar, d. v. s. strömmar, som icke direkt äro orsakade av vinden, utan bildas genom tillströmning av vatten (osv.). Därs. 3) (utom i slutet numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i överförd l. förbleknad l. utvidgad anv. av 1, 2: mer l. mindre långsträckt vik l. vattenarm o. d. vari l. varigenom mer l. mindre stark(a) ström(mar) (i bet. 2 c) flyter, fjord l. vik l. sund o. d.; äv. närmande sig l. övergående i bet.: farled till sjöss l. vattenled l. farvatten. En räwelsk inwoner benempdh Arendt Reijer, then honnom (dvs. borgaren Jacob Grothusen i Viborg) .. en hop godz skall .. iffrå tagitt och affhendt, haffwe (från ett skepp) in vpå högz:te Kong:e M:ttz .. strömer. HH XIII. 1: 134 (1564). Att Konnungen i Dannemark .. wille medh sin skipzflotta .. holla sine strömmer reene för the Påler och icke inlåtha igenom Örsundh någon skipzflåtta. RA II. 1: 135 (1617). Admiralen Hendrich Gertsson hafver begynt att giöra ett siöökort öfver fahrvattnet till Öster- och Västerbottn och är sinnader der medh att continuera oppå dhe andre strömerne såsom åth Finlandh och Ålandh. RP 16: 443 (1656); jfr: Havet .. skär i djupa fjordar och smala slingrande sund – på sina ställen av befolkningen betecknande nog kallade strömmar – långt in genom landet (i västra Bohusl.). TurÅ 1917, s. 67. – särsk. (fullt br.; jfr 1) om fjärd l. vik l. sund med namnfunktion (i namnen Stockholms ström eller Strömmen); jfr 1 b β. Karl skomaka(re) giorde lag at han e˜ war walland(es) at skutan kom j strømen. O PETRI Tb. 40 (1524); möjl. till 1. Ljuvt uti reden / Gyldene Freden / slumrar Calle Lång. / Bägaren härligt speglar / moln som i rymden seglar / hän över strömmen. / Calle ur drömmen / väckes av vår sång. TAUBE GyldFred. 9 (1924); jfr 1. Kl. 5 gledo vi genom världens vackraste huvudstadsentré in på Stockholms ström, som .. visade sig från sin allra bästa sida. VFl. 1933, s. 57. Till Saltsjön hör bl. a. Stockholms ström ("Strömmen") och Lilla Värtan, till Mälaren bl. a. Riddarfjärden, Klara sjö, Ulvsundasjön och Ärstaviken. BonnierLex. 13: 574 (1966). 4) (†) närmande sig l. övergående i bet.: ströms (i bet. 1) l. mer l. mindre smal l. långsträckt (havs)viks l. vattenarms fåra l. bädd. Haffuet kom åter .. j sin ström igen (sedan det delat sig för Israels barn). 2Mos. 14: 27 (Bib. 1541; Bib. 1917: vände havet tillbaka till sin vanliga plats). Där som hamnen är öst(an) vidh Svensar .. där var större strömen förr. men en vår fordom när mykin flodh var tå skar flodhen sigh ut östan för Svensar. BUREUS Suml. 67 (c. 1600). B. i allmännare l. utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. 5) allmännare: mer l. mindre kontinuerligt flöde av vätska, gas o. d. (i sht om vätska osv. som tömmes l. pressas l. sprutas ur öppning o. d.); mer l. mindre kontinuerlig, successiv följd av droppar l. skvättar l. bubblor o. d. av vätska osv. Strömmar av regn l. lava l. blod; jfr 8. Upp. 12: 16 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Hwad förr en Perle Flodh aff saltta Strömmar, rinner / Från Edra Ögon neer? LUCIDOR (SVS) 299 (1673). Se hwar han står, Och blodet ned i strida strömmar rinner. ODEL Sincl. 33 (1739; Hörnstr. uppl.). För öfrigt gifvas i luft-kretsen strömmar, hvilka äro dels lodrätte, dels snede til allehanda olika gradtal. BERGMAN Jordkl. 2: 105 (1774). När jag hörer Jesu namn nämnas .. smälter mitt hjerta i mitt lif, flyta strömmar af tårar utur mina ögon. HAMNERIN Tröst 11 (1781). Glaciererna, jöklarna, bilda .. liksom strömmar af is, hvilka mottaga näring från snöfälten ofvanför snögränsen. NF 5: 1240 (1882). En långsam ström av luft eller syrgas ledes först genom kalilut och sedan genom klorkalcium, för att befrias från koldioxid och vatten. SMITH OrgKemi 13 (1938). jfr BLOD-, CIRKULATIONS-, EFTER-, EKVATORIAL-, EKVINOKTIAL-, IS-, LAVA-, MOT-, NED-, POLAR-, REGN-, ROTATIONS-, RÖK-, SAFT-, SALTVATTEN-, SLAM-, SLIP-, VATTEN-STRÖM m. fl. o. 8 a β), emfatiskt, ofta hyperboliskt l. bildl.: i ett starkt l. häftigt flöde l. i starka osv. flöden l. i stor mängd l. med stor häftighet o. d. SvTyHlex. (1851). Ty värr föll regnet i strömmar. CEDERSCHIÖLD Riehl 2: 95 (1878). Mjölk flöt på landet i strömmar. BERNDTSON (1880). Spriten flöt i strömmar. SvHandordb. (1966). 6) el.-tekn. o. fys. om den rörelse av elektriska laddningar som försiggår mellan två tvärsnitt av en elektrisk ledare, mellan vilka elektrisk spänning finnes, dynamisk elektricitet, elektrisk ström; äv. bildl.; i uttr. magnetisk ström förr äv. om magnetism. Lågspänd l. högspänd ström. Slå på l. sluta resp. slå av l. bryta strömmen. Galvanisk l. inducerad ström. Som man .. (gm att lögga ett järnstycke intill en magnet) kan ändra magnetiske strömmens kosa, och polerne äro de ställen, hvaräst magnetiska ämnet går in och ut, så kan man också flytta polerna hvart man behagar. DE ROGIER Euler 3: 121 (1787). Knalle, kila upp med sladden till redaktörens hus däruppe och be att få låna lite ström, sa Castro. HESSLIND Sista 93 (1974). Bortsett från några laddade ögonblick .. (spelades teaterpjäsen) nästan genomgående med strömmen frånslagen. DN 26/4 1990, s. B 4. jfr ARBETS-, ARMATUR-, BATTERI-, DIAFRAG-, MA-, ENFAS-, FLERFAS-, GLÖD-, HÖGFREKVENS-, HÖGSPÄNNINGS-, INDUKTIONS-, JORD-, KORTSLUTNINGS-, LIK-, MAGNETISERINGS-, MIKROFON-, MOT-, NATT-, POLARISATIONS-, PRIMÄR-, REST-, ROTOR-, SEKUNDÄR-, SHUNT-, SINUS-, SPILL-, STARK-, STATOR-, TREFAS-, VÄXEL-STRÖM. 7) herald. av två parallella vågskuror bildad heraldisk balk l. ginbalk. The Danska (förebära), at the Swenske .. brukat .. (såsom sköldemärke) ett krönt Leyon vthi Himmelblå Fiäld, öffuer tree Silfwerfärgade strömmar. TEMPEUS Messenius 71 (1612). I det kungliga vapnet (dvs. folkungavapnet) var lejonet krönt; "ginbalkarna" (snedbjälkarna) hafva, som bekant, i senare tid uppfattats som "strömmar". CEDERSCHIÖLD Erikskr. 85 (1899). DAHLBY SvHeraldUppslB 196 (1964). 8) i utvidgad anv. av 1, 2, 5, om ngt som liknar l. erinrar om l. tänkes ss. en ström; i sht: mer l. mindre kontinuerligt framskridande l. förlöpande föUd av (likadana l. mer l. mindre likartade) föremål l. företeelser l. fenomen, ofta närmande sig bet.: (lång) rad. En ström av svordomar l. ursäkter l. tacksägelser l. klagomål; jfr 5. EHRENADLER Tel. 769 (1723). Hon kastade sig i ett hörn af soffan, och, ensam .. lemnade hon sig en stund åt sina tankars fria ström. ALMQVIST DrJ 45 (1834). Rakoczi råkade i den starkaste sinnesrörelse och utgöt sitt missnöje i en ström af förebråelser. CARLSON i 2SAH 48: 81 (1872). Det är.. i synnerhet till Hardanger och Sogn, som strömmen af turister om sommaren vänder sig. ROTH 1Geogr. 91 (1881). En ström av gnistor stiger upp genom rökfånget (i lappkåtorna) mot den mörka himmelen. SANDSTRÖM NatArb. 2: 217 (1910). Högt över barnets huvud glider de stora händelsernas ström. SIWERTZ Sel. 1: 5 (1920). En ström av skrivelser gick .. ut till de militära myndigheterna. HT 1934, s. 349. Bilar, bussar och tåg rinner fram i en aldrig sinande ström. Fatab. 1951, s. 33. – jfr ASTEROID-, EFTER-, ELD-, EMIGRANT-, FOLK-, GULD-, HUVUD-, LJUS-, METEOR-, MOLEKYL-, MOT-, MÄNNISKO-, NERV-, ORD-, RESANDE-, SILVER-, TRAFIK- STRÖM. – särsk. a) i vissa uttr. a) i ström, i tät, kontinuerlig (o. hastig) följd. Öfversprång i ström tätt på hvarandra inifrån och utåt (vid voltigeövning) verkar särdeles lifvande på lektionens gång. Balck ldr. 1: 304 (1886). Infödingarna gingo i ström från loggerten till skjulet. FRIDNER Idriess AustrDjung. 122 (1938). β) i strömmar (jfr 5 slutet), emfatiskt o. ofta mer l. mindre hyperboliskt: i stor l. väldig myckenhet l. mängd. Ord rann i strömmar. WÄGNER Norrt. 97 (1908). b) om (strålning av) ljus; ss. förled i ssgr äv. (fys.) allmännare: elektromagnetisk strålning. Månskenets tysta strömmar av blekblått ljus. BJÖRKLUND MånLund 9 (1931). c) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr 1 a, 2 a, 5 slutet), om ngt som tänkes l. föreställes ss. en ström (i bet. 1, 2, 5–8); stundom äv. närmande sig bet.: sammanhang (o. fart). Psalt. 36: 9 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Nådennes strömar flyta nedan åth oc icke vpåth. MURÆUS Arndt 1: 321 (1647). Du följer tidens ström, men ser ej hvart han drifver. VittArbSamhSthm 2: 152 (1762). Herrar Björkman, Bladh, Sacklén .. m. fl. hade strömmen emot sig (i riksdagen). ADLERBETH Ant. 1: 150 (c. 1792). Talande en tyska, åt hvilken harmen gaf flytande ström och individualiteten en viss vermländsk metall, utbröt han (osv.). STURZEN-BECKER 1: 32 (1861). HEDBERG Upp 149 (1968). jfr BEDRÖVELSES-, EFTER-, FOLK-, GULD-, HUVUD-, INVANDRINGS-, KULTUR-, LJU-, MENINGS-, NÅDE-, RIKEDOMS-, SILVER-, UNDER-STRÖM. 1) för nyttjanderätt till vattendrag, i sht för rätt till strömfiske l. strömfall (se -fall 2). RARP V. 2: 332 (1655). HC11H 12: 164 (1697; för rätt till ström fall). BtRiksdP 1904, I. 1: nr 89, s. 11. 1) till 2; jfr bana 1 e α. SvGeogrÅb. 1949, s. 137. 2) (i sht i fackspr.) till 5; jfr bana 1 e. SvGeogrÅb. 1961, s. 146.

[STRÖM-BANA.ssg 3]

3) el.-tekn. till 6; jfr -krets 2. EDLUND ÅrsbVetA 1849, s. 135. 4) till 8. BERGSTRAND Astr. 615 (1925; om stjärnströms bana).