STÅ stå⁴, v. -r, stod stω⁴d ( stodo stω³dω²), äv. (numera bl. vard. l. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stog stω⁴g (stogo stω³gω² l. sto stω⁴, stått stot⁴, stådd stod⁴ (numera nästan bl. ss. senare led i ssgr); äv. (numera bl. mer l. mindre ålderdomligt, i sht i högre stil o. jur.; jfr anm. 1:o nedan) STÅNDA ston³da², v.¹ -ade, äv. (numera bl. arkaiserande; jfr anm. 2:o nedan) imper. sg. statt stat⁴ (äv. uppfattat ss. hörande till STÅ), ipf. stod osv. (dvs. sammanfallande med STÅ), p.pf. stånden ston³den² (i sht ss. senare led i ssgr). vbalsbst. STÅANDE (†, Linc. Bbbb4b (1640), KKD 7: 89 (1705: utståandhe)), STÅELSE (i vbalsbst. till verb med STÅ, v., ss. senare ssgsled, numera nästan bl. i FÖRSTÅELSE, VRP 28/2 1732 (:påståellser, pl.), LIND 2: 20 (1749: afståelse), LINDER IbsStrindbg 23 (1936: tillståelse), BERGHOLM Fys. 4: 78 (1957: förståelsen, sg. best.) osv.), STÅENDE (ForumNav. 9: 104 (i handl. fr. 1628: förstående), JUSLENIUS 337 (1745) osv.), STÅNDANDE (numera bl. med mer l. mindre ålderdomlig stilprägel, tillf., företrädesvis i vitter l. religiös stil, OPETRI Tb. 231 (1528: lagstondande), SCHULTZE Ordb. 4900 (c. 1755) osv.), STÅNDELSE (i vbalsbst. till verb med STÅNDA, v.¹, l. STÅ, v., ss. senare ssgsled, numera bl. i UPPSTÅNDELSE, RA I. 1: 4 (1522: motstandilse), HSH 31: 68 (1661: tillståndellsse), ÄS vBiogr. 1–6: 143 c. 1722: utståndelse), DALIN (1855: uppståndelse) osv.), STÅNDNING (†, OPETRI Tb. 215 (1528: laghstondni(n)g), Linc. Bbbb4b (1640), SCHULTZE Ordb. 4943 c. 1755: Föreståndning)), STÅNING (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, SCHULTZE Ordb. 4901 (c. 1755) osv.); -STÅARE (se avledn.), STÅNDARE (se d.o.), -STÅNDARINNA (se avledn.), -STÅNDERSKA (se avledn.). ( inf. o. pr. ind. pl. akt. sta G1R 1: 80 (1523: vnnsta), VDAkt. 1708, nr 110 (:föresta). staa (sth-) G1R 1: 4 (1521: tillstaa), SVART Gensw. D2a (1558). stå (sth-, -o, -åå) OPETRI 1: 27 (1526) osv. – staanda (-e) JönkTb. 129 (1535: staande). standa (-dh-, -e) OPETRI Tb. 10 (1524), Visb. 1: 201 c. 1640: förstandha). stånda (-o-, -nnd-, -dh-, -e) SthmSkotteb. 3: 193 (1521) osv. –pass. -ståes (-sz) SVART Gensw. G3a (1558: förståes), RP 6: 56 (1636: beståes). stås 1Kor. 14: 9 (NT 1526: förstås), AOXENSTIERNA 1: 577 (1636) osv. -ståss HERMELIN BrBarck 110 (1707: påståss). ståås 3SthmTb. 5: 2 (1603: beståås), AOXENSTIERNA Bref 4: 516 (1648), UUKonsP 20: 166 (1692: förståås). -stååss UpplDomb. 4: 118 (1638: understååss). – -ståndas OPETRI 1: 73 (1526: förståndas). pr. ind. sg. akt. staar (sth-) SthmSkotteb. 3: 192 (1521), VgFmT II. 1: 41 (1558: tilstaar). star G1R 1: 32 (1521), ArbogaTb. 4: 31 (1541). ståer RA I. 1: 391 (1544), SthmSlH 2: 48 (cit. fr. 1696). står (sth-, -oo-, -åå-, -åhr) G1R 1: 40 (1522) osv. stårr G1R 24: 563 (1554). – ståndar WESTE (1807), SAOL (1973; angivet ss. ålderdomligt o. skönlitterärt) osv. stånder (-o-, -ndh-) G1R 1: 30 (1521), PERINGSKIÖLD Hkr. 1: 561 (1697). ständer VgFmT II. 6– 7: 113 (1575).–pass. -stådz LPETRI KO Föret. 14 (1571: förstådz). -ståes CalmPriv. 13 (1620: tilståes), OxBr. 3: 501 (1638: beståes). -stås GUSTAF II ADOLF 42 c. 1620: tilstås) osv.-ståårsBtÅboH I. 7: Diar. 4 c. 1650: tilståårs). -ståås SthmStadsord. 1: 76 (1638: Tilståås), STIERNMAN Riksd. 2106 (1693: tillståås). –-ståndesPGALLE (1526) hos OPETRI 1: 228 (: vnderståndes). pr. ind. pl. akt. (jfr ovan) 1 pers. ståm RUDBECKIUS 4Pred. E2b (1634: affståm), SWEDBERG Lefw. 239 (1729). stååm Rom. 5: 2 (Bib. 1541), HH 20: 152 c. 1565: förstååm). – ståndom Rom. 5: 2 (NT 1526). – 2 pers. stån (-åå-) Mark. 11: 25 (NT 1526) osv.– stånden G1R 5: 89 (1528: förstånden), THUNMAN Olandssång. 78 (1927). pr. konj. stande OPETRI Tb. 41 (1524), MGDELAGARDIE Vitt. 16 (c. 1680). stånde (-o-, -dh-) OPETRI Tb. 213 (1528), SAOL (1973; angivet ss. ålderdomligt o. skönlitterärt). imper. sg. (jfr anm. 4:o nedan) stå (-åå) 2Tim. 4: 5 (NT 1526) osv. – staat PALMCHRON SundhSp. 259 (1642), MURENIUS AV 438 (1660). stat Apg. 9: 6 (NT 1526), BELLMAN (BellmS) 4: 115 (1770). statt Matt. 2: 13 (NT 1526), SAOL (1973; angivet ss. ålderdomligt o. skönlitterärt). ståt ConsAcAboP 2: 415 (1662). stät SKOGEKÄR BÄRGBO Wen. 26 c. 1650, 1680). – stånda LAGERLÖF HomOd. 238 (1908), WIEDERSHEIMPAUL Dikt. 103 (1918). pl. 1 pers. ståm SWEDBERG Dav. \xa4 93 (1713), CFDAHLGREN 2: 321 (1828). – 2 pers. står (-åå-) Matt. 26: 46 (NT 1526), WALLENBERG (SVS) 2: 59 (1775). – stån (-åå-) Matt. 15: 10 (NT 1526: förstån), LUCIDOR (SVS) 234 (1672), Ps.1986, 103: 1 osv. – ståndar AFZELIUS SæmE 70 (1818). stånden (-o-) Apg. 5: 20 (NT 1526), HAGBERG Shaksp. 5: 5 (1848), MELIN Patria 6 (1915) osv. p. pr. staende BERCHELT PestOrs. B4b (1589). stående (-o-, -nn-, -dh-, -es, -is) G1R 16: 210 (1544) osv. – ståande (-o-, -es, -ess) BtFinlH 4: 269 (1564), KulturbVg. 2: 39 (1698). – stådandes UpplDomb. 7: 6 (1545).– -standesArbogaTb. 3: 371 (1528: vtstand(es)), LUCIDOR i 3Saml. 7: 77 (1670: opstandes). stånde (-o-, -es, -ess) OxBr. 5: 341 (1625: förestånde), Weise 25 (1697).– -stonnendisG1R 17: 203 (1545: bestonnendis). – staandandes (-is) G1R 1: 199 (1524), Därs. 4: 36 (1527: vthestaandandis). standandes (-is) G1R 1: 100 (1523), RA I. 1: 606 (1550). ståndande (-o-, -nnda-, -annd-, -es, -is) G1R 1: 166 (1523) osv. ståndånde KKD 3: 136 (1708). – -standendes OPETRI Tb. 44 (1525: wtestandend(es)). standennsdes ArbogaTb. 4: 81 (1551). stondendis G1R 1: 188 (1524). ipf. ind. sg. sto (-oo) ASTEROPHERUS 70 (1609; uppl. 1909; rimmande med loo), BERGROTH FinlSv. 42 (1916), PiteåT 7/6 1986, s. 9. stå TbLödöse 219 (1590). – stod (-oo-, -dh) SthmSkotteb. 3: 193 (1521) osv. stodd (-ddh) TbLödöse 60 (1587), PolitVis. 211 (c. 1600). stodt (-th) G1R 5: 252 (1528), 3SthmTb. 4: 114 (1601). stoodt G1R 1: 211 (1524), VgFmT I. 10: 35 (1526). stådh TbLödöse 340 (1594), Lindner Tijdhfördr. 6 (1641). – stog (-oo-, -gh) BtFinlH 2: 11 (1538), BERGROTH FinlSv. 42 (1916; klandrat ss. varande "ytterst vulgärt"), PiteåT 23/6 1986, Bil. s. 2. ståg LUCIDOR (SVS) 273 (1672: yppenståg), CARL XI AlmAnt. 123 (1686). – ståndade (jfr anm. 5:o nedan) STRINDBERG SvFolk. 1: 135 (1881), DE GEER Bergsl. 270 (1951). pl. 1 pers. -stodom HH 20: 144 c. 1565: förstodom), BERGIUS Småsak. 6: 44 (i handl. fr. 1671: understodom). – 2 pers. stoden (-dh-) Hebr. 10: 32 (NT 1526),1Mos. 44: 13 (Bib. 1917: Förstoden). – 3 pers. (jfranm. 6:o nedan) -stodde KKD 4: 110 (1711: påstodde). stodo (-dh-, -e) G1R 1: 220 (1524: stodæ), OPETRI 1: 103 (1526) osv. -stådo (-e) G1R 18: 851 (1547: förståde), Amer. 35 (1675: understådo). – stogio (-ie) TbLödöse 175 (1590), Därs. 272 (1592). stogo (-gh-, -e) TbLödöse 14 (1587: stoghe), UrkFinlÖ I. 1: 28 c. 1600: Vnderstogo), ÖSTERGREN (1949; angivet ss. vard.) osv. ipf. konj. stode (-dh-) STIERNMAN Riksd. 33 (1524), ÖSTERGREN (1949; angivet ss. sällsynt), RUIN SjunknH 61 (1956). stådhe TbLödöse 295 (1593). –stoge (-gh-) ASTEROPHERUS 42 (1609; uppl. 1909), JOHNSON Här 75 (1935).–-stunde AOXENSTIERNA 5: 304 (1630: opstunde). sup. staadt(h) G1R 1: 165 (1523: förstaadth), OPETRI Tb. 121 (1526). staat (-th) G1R 1: 53 (1523: förstaat), Därs.3: 50 (1526: Forstaath). staatt OPETRI Tb. 106 (1526), G1R 10: 225 (1535). stadt OPETRI Tb. 5 (1524), RA I. 2: 98 (1563: effterstadt). -stat (-th)G1R 1: 97 (1523: förstath), Därs. 2: 16 (1525: forstat). stådt (-o-, -dth) G1R 1: 213 (1524: förstådt), OPETRI 1: 509 (1528), VDAkt. 1792, nr 68. ståt (-th) G1R 10: 185 (1535), BJÖRNSTÅHL Resa 2: 157 (1773). stått (-o-, -dtt, -tth) Matt. 11: 23 (NT 1526) osv. stååt (-oo-, -th) G1R 3: 50 (1526: forstooth), OPETRI Tb. 234 (1528), RelCur. 98 (1682: understååt). ståått (-dt) OPETRI Tb. 275 (1529), SynodA 1: 19 (1608). – ståd (-dh) SVART G1 171 (1561: förståd), TbLödöse 221 (1590), Därs. 318 (1594: förstådh). – stagit BoupptSthm 1676, s. 991b, Bil., SvD 15/2 1971, s. 8 (angivet ss. en mindre dialektal l. talspråklig form än "staji"). stegieth TbLödöse 410 (1597). – stået (-dt, -tt) SVART G1 97 (1561), K yrkohÅ 1920–21, s. 264 (1597: vthståedt). –-staanditG1R 1: 155 (1523: fförstaandit). standetOPETRI Tb. 57 (1525). standit OPETRI Tb. 103 (1526). -stoodn BtFinlH 4: 379 (1569: offwerstoodn; sannol. felaktigt, möjl. för -stonden). ståndet (-o-, -dh-, -ett) OPETRI Tb. 152 (1527), KEMPE Graanen 98 (1675). ståndit (-o-, -itt) G1R 1: 53 (1523: vnderstondit), Därs. 2: 12 (1525), DALIN (1854). – ståndat WALLIN (SVS) 2: 305 (1838), LANGE Thackeray Esm. 546 (1926), ÖSTERGREN (1949). – ståndt SUFinlH 1: 33 (1600). p. pf. -ståd 2RA 1: 613 (1723: påståd). stådd (-o-) G1R 21: 393 (1550: förstodde, pl.), SCHULTZE Ordb. 4894 (c. 1755), HermodSvSpr. 10: 12 (1943; angivet ss. bl. förekommande i ssgr). –-standen (-in) OPETRI Tb. 62 (1525: lagstand(en)), VRP 1609, s. 191 (:öffuerstandne, sg. best.). -stannen EnköpTb. 72 (1554: lagstan(n)e(n)). stånden (-o-, -nnd-, -enn, -in) G1R 1: 251 (1524: offuerstondenn), LPETRI Kr. 90 (1559) osv. -stånstenn GävleTb. 39 (1595; Lagstånnsten; sannol. felaktigt för Lagståndenn). – -ståndadOxBr. 8: 349 (1641: utståndade, sg. best.). – -stånG1R 11: 280 (1537: öffuerstån). n. sg. (förr äv. med icke neutralt huvudord) stådt OPETRI Kr. 27 c. 1540: offuerstådt), WIDEGREN (1788). -ståt (-th)G1R 7: 376 (1531: öffuerståth; med icke neutralt huvudord), VDAkt. 1654, nr 10 (:omståt). stått (-dt) G1R 22: 476 (1551: öffverstått), HH XIII. 1: 31 (1562), Därs. XXI. 1: 4 (1709: tillstått; med icke neutralt huvudord) osv. -stååtLinc. Z2b (1640: effterstååt; med icke neutralt huvudord). –-stådit LReg. 33 (1602: bestådit; med icke neutralt huvudord). –-stået (-dt)G1R 17: 352 (1545: bestået), PrivSvStäd. 4: 238 (1600: tillståedt; med icke neutralt huvudord). –-standet OPETRI Tb. 52 (1525: lagstand(et)). -standit OPETRI Tb. 28 (1524: lag standit). -ståndet (-o-) LPETRI KO 77 (1561: laghstondet) osv. -ståndit OPETRI Tb. 231 (1528: lagstondit), JB 4: 2 (Lag 1734: lagståndit). –-stondtG1R 3: 75 (1526: lagh stondt; med icke neutralt huvudord)) Anm. 1:o SCHULTZE Ordb. 4900 (c. 1755) uppger att stånda "brukas mäst af Po\x91 ter och Jurister". I nutiden används denna form bl. sparsamt (med arkaiserande, ngn gg äv. raljerande, prägel) i juridiskt fackspr. l. i (l. med anslutning till) vitter stil, o. företrädesvis i skildring av ä. förh. 2:o WIDEGREN 653 (1788) uppger att statt, imper., är "obsol(et) pro Stå". WESTE 2: 917 (1807) uppger samma form ss. "mind. brukl. för Stå". Enl. NORDVALL Modersm. 73 (1863) tillhör statt "ännu det lägre språket". 3:o I pr. ind. sg. pass., ss. senare led i ssgn FÖRSTÅ (se FÖRSTÅ, v.³ 4 e), skrivs ordet understundom uttalsenligt med -ss. 4:o De singulara imper.-formerna statt o. stå kunde i ä. tid användas i st. f. pr. konj. Formen stå kan äv. uppfattas ss. numera obr. (med imper. sg. sammanfallande) konj.- form: Jach formanar tich (dvs. den för stöld anklagade) at tu nw stadt til om jach noghot haffu(er) warit her m(edh) i rådh ell(e)r dådh, at jach jcke skal warda pinat .. om th(et) komber th(e)r til at tu later lijffuet til. OPETRI Tb. 261 (1529). Jesus Christus är min salighet allena,/ .. Han stå mig bij i dödsens stund. CARL IX Rimchr. 50 (c. 1600). Hennes (dvs. Sveriges) lycka stadig stå,/ På en jämn och säker grund,/ At hon altid hägna må/ Det Westphaliska förbund. NORDENFLYCHT QT 1746–47, s. 128. 5:o WESTE (1807) uppger att stånda (böjt efter 1:a svaga konjugationen) brukades i st. f. stå enbart i inf., i pres. ind. o. konj. (av Weste uppfattad ss. imper.) samt i sup., varav den slutsatsen kan dras, att ipf. ståndade icke (enl. Westes åsikt) användes vid denna tid. 6:o 3 pers. pl. ipf. ind. kunde i ä. tid användas i st. f. ipf. konj.: Sannerligen om det stogo uthi mitt welde, skulle then olust (dvs. kriget) länge sedan hafwa wändt åther. GUSTAF II ADOLF 121 (1615). Altså skreff Innocentius III, at han icke dristade sigh något at döma vthi G ifftermåhlssaken .. vthan ett allmänt Concilii sluut, och så frampt han thet giorde, stodo han om sitt Ståndz och Embetes förlust vthi fahra. BRASK Pufendorf Hist. 414 (1680). Der låg ett skimmer öfver Gustafs dagar,/ fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill,/ men det var sol deri, och, hur du klagar,/ hvar stodo vi om de ej varit till? TEGNÉR (WB) 8: 9 (1836).

[ fsv. sta(a)nda, stonda, sta(a), sv. dial. standa, stånda, stå; jfr dels fd. standa, standæ (d. stande), fvn. standa (nor. dial., nyisl. standa), got., fsax. standan, ffris. stonda, fht. stantan (mht. standen), feng. standan (eng. stand), dels rundan. stai, pr. konj., fd. sta(a) (d. stå), nor. (dial.) stå (nor. dial. äv. sta), fsax., mlt. sta

an,fht., mht. staan,stean(t. stehen); ytterst till den rot st(h)aa-,stå (o. ställa), som föreligger i lat. sistere, stare, gr. ἵστημι, ἔστην (aorist), kyrkslav. stojov,stojati, lit. st\x97 ju,ställer mig, fir. ad-tau, -toa,jag befinner mig, är, sanskr. tist..hati,aastaam(aorist), tochar. B ste, är, o. möjl. hett.is\xff tanta-,dröja, stanna; den germ. formen med dental (samt nasalinskott i pr.-stammen, o. fullstadieformen av roten st(h)aa-i ipf.) sannol. utgående från det adj., urspr. particip till roten st(h)aa-,som föreligger i STA, adj.; kortformen i östnord. o. västgerm. spr. har utvecklats ur den längre formen, sannol. ss. rimbildning till GÅ; åtminstone delvis utgör östnord. STÅ sannol. lån från västgerm. spr.; ipf.-formerna stog, stogo möjl. sekundärt bildade till den redan i fsv. belagda formen sto gm analogiverkan från do: dog(o), dro: drog(o), slo: slog(o), to: tog(o) (ipf. av DÖ resp. DRAGA, v., SLÅ, v., TAGA, v.). –Jfr STA, adj., STAD, sbst.¹, STO, sbst.², STOD, sbst.², ävensom ETAGE, KONSTANT, adj. o. sbst., KOSTA, v.², PRESTERA, RESTERA, v.¹, STAM, sbst.²,³, STAM, adj., STATOR, sbst.¹,², STATUS, STOJ, interj., STOL, sbst.², STOR, adj., STUND, sbst.¹, STUVA, v., STÄNNIKA] Översikt av betydelserna. I). om person (l. sak i personifierad anv. l. metonymisk anv. för personer) l. personligt väsen l. djur. A). hålla sig upprätt på sina ben (ngnstädes) o. i oeg. l. bildl. anv. som nära ansluter sig härtill. 1) hålla sig upprätt på sina ben (motsatt: ligga l. sitta l. falla). 2) stående befinna sig (ngnstädes); äv. allmännare: befinna sig l. vara förlagd l. vistas (j).

[STÅ.v I.3]

3) medelst och samordnat med ett följande verb. B). i ett flertal (mera speciella) oeg. l. bildl. l. förbleknade anv. av 1 l. 2.

[STÅ.v I.4]

4) närmande sig bet.: strida l. göra motstånd l. hålla stånd l. uppträda fientligt. 5) stå (i bet. 1) l. uppträda l. agera (ss. svarande) inför domare l. domstol o. d.

[STÅ.v I.6]

6) i uttr. med bet.: stående vara beredd l. klar o. d.

[STÅ.v I.7]

7) med substantivisk predikatsfyllnad: uppträda l. agera ss. (ngt, dvs. brud, fadder, modell o. d.).

[STÅ.v I.8]

8) i uttr. stå (så)som l. för ngn l. ngt, gälla som ngn l. ngt; uppträda i ngns ställe.

[STÅ.v I.9]

9) reda sig l. klara sig (mot ngn l. för l. mot ngt); hålla provet l. måttet.

[STÅ.v I.10]

10) i fråga om ngns placering i visst abstr. sammanhang (i fråga om skede i livet l. i politiskt avseende l. i fråga om art l. själsfrändskap l. rang l. gunst o. d.).

[STÅ.v I.11]

11) i förb. med där l. här med försvagad l. försvunnen rumslig innebörd. 12) i uttr. l. förb. med bet.: hjälpa l. stödja ngn; särsk. stå vid ngns sida, bakom ngn, hos l. med l. när ngn.

[STÅ.v I.13]

13) i uttr. stå på l. i ngt, om kreatur: bli utfodrad med ngt.

[STÅ.v I.14]

14) i uttr. stå på ngt, stödja l. grunda sig på ngt.

[STÅ.v I.15]

15) i uttr. stå efter, till, emot ngt, åstunda ngt.

[STÅ.v I.16]

16) om (person på) farkost: vara vänd (så l. så), segla l. styra. 17) i uttr. l. förb. med bet.: utsätta l. blottställa sig för ngt; lida l. plågas av l. ha att uthärda ngt. 18) i särsk. förb. o. ssgr med bet.: (ha att) genomgå l. uthärda; se STÅ UT, ÖVER, o. UT-, ÖVER-STÅ.

[STÅ.v I.19]

19) i uttr. l. särsk. förb. med bet.: ansvara för l. leda ngt l. ngn (o. i abs. anv. härav).

[STÅ.v I.20]

20) övergående i anv. ss. kopula; i förb. med prep.-uttr. (a), predikativt adjektiviskt ord l. sbst. (b), adv. (c), i uttr. stå delkredere (d).

[STÅ.v I.21]

21) i uttr. stå i l. under ngt, vara (fullt l. intensivt) sysselsatt med ngt.

[STÅ.v I.22]

22) vara i tjänst, tjänstgöra. 23) vara (så l. så) avhållen av l. ha (sådana l. sådana) relationer till ngn.

[STÅ.v I.24]

24) i förb. l. uttr. betecknande ngns (hälso)tillstånd l. belägenhet; dels med, dels utan förb. med partikeln till. C). förbli stilla l. kvar (ngnstädes); restera; hålla fast vid ngt o. d.

[STÅ.v I.25]

25) förbli stilla i stående ställning l. bli kvar (ngnstädes); äv. stå kvar, stå stilla. 26) i förb. l. uttr. med bet.: restera med ngt.

[STÅ.v I.27]

27) i p. pr.: som hålls ständigt beredd; permanent.

[STÅ.v I.28]

28) i förb. med (fast o.) prep.-uttr., med bet.: vara ståndaktig l. oböjlig i ngt l. hålla fast vid ngt.

[STÅ.v I.29]

29) i uttr. stå på ngt o. den särsk. förb. STÅ PÅ, dels: vinnlägga sig om l. sörja för ngt, dels: yrka l. kräva l. insistera på ngt. D).

[STÅ.v I.30]

30) resa sig; stiga (fram l. upp). E). i vissa anv. med klart icke viljestyrd handling. 31) vara l. finnas omskriven; stå att läsa om. 32) i uttr. stå (så l.så)till boks, äv. i bok.

[STÅ.v I.33]

33) i uttr. stå (till) att göra(s). F). med direkt obj.

[STÅ.v I.34]

34) hålla stånd mot (ngt), uthärda l. tåla l. finna sig i (ngt).

[STÅ.v I.35]

35) genomgå l. genomföra l. inlåta sig i l. underkasta sig (ngt). 36) ge sig till freds med l. gå med på l. godkänna (ngt). 37) bjuda (ngn) kamp l. motstånd; hålla (ngn) stången.

[STÅ.v I.38]

38) (ha att) stå inför rätta l. den l. den rätten o. avge l. underkasta sig (ngt).

[STÅ.v I.39]

39) (stående) möta (sin motpart) inför rätta.

[STÅ.v I.40]

40) lita på (ngn).

[STÅ.v I.41]

41) utföra l. verkställa l. fullgöra (vakt l. tjänstgöring).

[STÅ.v I.42]

42) med indir. obj.: stå i skuld till (ngn) för (ngt).

[STÅ.v I.43]

43) med indir. obj.: bestå (ngn ngt).

[STÅ.v I.44]

44) i uttr. stå hissa!, stå hiven.

[STÅ.v I.45]

45) förbli (ngn) trogen.

[STÅ.v I.46]

46) stå fast vid (ngt).

[STÅ.v I.47]

47) lyda l. efterkomma (ngt).

[STÅ.v I.48]

48) erkänna (ngt), tillstå.

[STÅ.v I.49]

49) uppbära l. påta sig l. ikläda sig ansvaret för (ngt); bestrida kostnaden för (ngt). G). refl.

[STÅ.v I.50]

50) med pleonastiskt refl. pron.: stå.

[STÅ.v I.51]

51) kämpa l. strida l. bjuda motstånd.

[STÅ.v I.52]

52) klara l. hävda sig (ekonomiskt l. i livet o. d.); förr äv.: må (så l. så).

[STÅ.v I.53]

53) icke förändras (till det sämre) l. försämras, hålla sig.

[STÅ.v I.54]

54) bete sig (så l. så) l. bära sig åt (så l. så).

[STÅ.v I.55]

55) i uttr. stå sig väl l. illa hos ngn, vara väl l. illa anskriven hos ngn.

[STÅ.v I.56]

56) tillåta sig (ngt).

[STÅ.v I.57]

57) i uttr. stå varannan, hjälpa l. bistå varandra.

[STÅ.v II]

II). om ngt sakligt: (vilande på ett underlag) ha vertikal ställning o. i anv. utgående härifrån. A). ha vertikal ställning; fysiskt befinna sig o. i anv. som nära ansluter sig härtill.

[STÅ.v II.1]

1) ha mer l. mindre vertikal ställning; i sådan ställning vara placerad (ngnstädes), härunder bl. a. dels metonymiskt, om mat i kärl (h α), dels om byggnad o. d., liktydigt med: vara belägen (j).

[STÅ.v II.2]

2) skjuta l. sticka upp l. ut; resa sig; bl. a. om hår (a), manslem (f).

[STÅ.v II.3]

3) i uttr. stå i ngt l. ngn, om vapen l. dyl.: (ha trängt in o.) sitta fast i l. sticka ut från ngt l. ngn, äv. stå inne, sitta kvar inne (i kropp l. kroppsdel).

[STÅ.v II.4]

4) om byggnadsverk l. dyl., motsatt: icke falla ihop l. rasa omkull l. störta in.

[STÅ.v II.5]

5) med förbleknad l. försvunnen innebörd av stående (i bet. 1): vara belägen l. placerad, ligga; förekomma.

[STÅ.v II.6]

6) med inbegrepp av rörelse, mer l. mindre liktydigt med: strömma l. stänka l. tränga l. stiga (upp l. ut l. ned); äv.: (tränga l. ha trängt fram l. ut o.) täcka l. omge ngt l. ngn; äv. oeg. l. bildl. 7) övergående i bet.: nå l. räcka; förr äv.: sträcka sig. 8) framträda l. framstå (för blicken). 9) med och samordnat med ett följande verb. 10) i vissa bildl. anv. av uttr.som i sin eg. (tillfälliga) anv. går till 1, t. ex. stå på gränsen till ngt, i centrum (se närmare förteckningen av uttr. o. förb.); jfr 11. B). i ett flertal (mera speciella) oeg. l. bildl. l. förbleknade anv. av 1 (o. 2) l. 4 l. 5. 11) om abstr. företeelse l. i fråga om ngts placering i abstr. sammanhang: finnas, föreligga; ha sin plats; råda o. d.

[STÅ.v II.12]

12) om penningmedel l. egendom o. d. (,i förb. med bet.): vara placerad.

[STÅ.v II.13]

13) i sht språkv. om språklig storhet: uppträda där l. där l. med den l. den funktionen.

[STÅ.v II.14]

14) i prep.-uttr. (o. därur utvecklad anv.) med bet.: betinga visst pris l. ha visst värde l. räkna visst antal.

[STÅ.v II.15]

15) i ssgrna LAG-STÅNDA, -STÅNDENo.ss. enkelt ord: stå lagbuden.

[STÅ.v II.16]

16) vetta l. vara vänd l. riktad (mot ngt) l. ha den l. den sträckningen. 17) i uttr. stå (up)på l. (ut)i ngt, grunda sig på ngt. 18) bestå (i l. av ngt).

[STÅ.v II.19]

19) i uttr. med bet.: vara fråga om, gälla.

[STÅ.v II.20]

20) i uttr. med bet.: gälla för l. ha funktionen av ngt o. d. a) stå för ngt, b) stå såsom ngt. 21) äga rum, hållas; pågå. 22) räcka, vara; förbli; dröja (förrän ngt inträffar). 23) i p. pr., om strid l. kamp: fullt utvecklad o. häftig l. ihållande; äv.: stillastående. 24) i p. pr.: stationär; ständig o. d. 25) bestå ( motsatt: störtas l. förintas); hålla sig.

[STÅ.v II.26]

26) (i förb. med fast:) äga giltighet o. d.

[STÅ.v II.27]

27) övergående i anv. ss. kopula: vara; i förb. med prep.-uttr. (a), predikativt adjektiviskt ord (b), adv. (c).

[STÅ.v II.28]

28) vara inställd l. stämd (så l. så) l. visa (det l. det) klockslaget o. d.

[STÅ.v II.29]

29) i uttr. stå (till) att göra(s), stå till görande(s).

[STÅ.v II.30]

30) förhålla sig så l. så; råda det l. det tillståndet; dels med, dels utan förb. med partikeln till.

[STÅ.v II.31]

31) passa till formen; vara lämplig o. d.

[STÅ.v II.32]

32) anstå, passa sig, passa, hövas.

[STÅ.v II.33]

33) i förb. med prep.-uttr., betecknande att ngt avgörs l. bestäms l. kan avgöras osv. a) stå i ngt, b) stå hos ngn l. ngt, c) stå till ngn l. ngt, d) stå på ngn l. ngt. C).

[STÅ.v II.34]

34) vara skriven l. (om)nämnd l. finnas att läsa (där l. där) o. d. D). vara kvar; förbli oförändrad; restera; ha stannat.

[STÅ.v II.35]

35) (i uttr. med bet.:) vara kvar (i stående ställning); förbli orörd l. oanvänd l. icke vidgjord o. d.

[STÅ.v II.36]

36) (i uttr. l. förb. med bet.:) lämnas oavgjord l. icke fullgjord o. d.

[STÅ.v II.37]

37) (i förb. l. uttr. med bet.:) återstå.

[STÅ.v II.38]

38) icke röra sig l. fortgå o. d.; äv. stå stilla. E).

[STÅ.v II.39]

39) uppstå l. uppkomma (av ngt). F). med direkt obj.

[STÅ.v II.40]

40) utsättas för l. löpa (fara l. risk).

[STÅ.v II.41]

41) stå (e)mot l. hålla för l. klara av (ngt).

[STÅ.v II.42]

42) om barlast: bibehålla (stoppning). G). refl.

[STÅ.v II.43]

43) i uttr. stå sig till skada.

[STÅ.v II.44]

44) behålla sin kvalitet l. sitt värde l. utseende o. d.

[STÅ.v II.45]

45) i uttr. stå sig så l. så dyr. III. om växt.

[STÅ.v II.1]

1) vara rotad i marken.

[STÅ.v II.2]

2) med bestämning som anger växtens anblick l. stadium i växandet.

[STÅ.v II.3]

3) i vissa bildl. anv. av 2.

[STÅ.v II.4]

4) om säd o. d.: ha upprättstående strån (motsatt: vara liggsäd osv.). IV. i ssgr (o. därtill svarande särsk. förb.) som utgör försvenskade lån från mlt. o. inte ( naturligt) skulle kunna uppfattas som en sammanställning av partikel o. verb i sv. a) AN-STÅ, STÅ AN. b) AV-STÅ, STÅ AV. c) BI-STÅ, STÅ BI. d) FÖR-STÅ (:inse o. d.). e) UNDER-STÅ. Särsk. märks följande uttr. o. förb. (somliga anförda ss. typexempel): bli(va) stående I 25 l α. hur står den l. den hos den l. den? I 23 e β. hur står han sig? I 52. här står jag och kan inte annat I 2 h β. icke stå sig mer än jämnt I 52 e. låta ngn stå där I 11 a β. på stående fot I 1 r. som ngn går och står I 25 b γ. – stå ansvar (för ngt) I 38 a (slutet). stå (till) att göra(s) I 33; II 29 a. –stå back II 2 c α. stå bakom disken I 2 i α b'. stå bakom ngn l. ngt, vara kraften l. "motorn" bakom ngn l. ngt I 2 k δ, 12 b. stå bakom sig I 1 f. stå beredd I 6. stå blank I 1 k ϑ. stå bock(en) I 7 i. stå brud, brudgum I 7. –stå där med sin tvättade hals I 11 b. stå där rakt upp och ned I 11 a γ. stå där vackert I 11 b γ. –stå efter ngt l. ngn I 15 a. stå eller falla I 1 n η;II 4 c. stå emot ngt, eftertrakta ngt I 15 c. –stå faran I 49 a α. stå fast I 1 h, 4 b ζ, 25 h α, b, 28 a; II 25 e, 26 a, 38 a η. stå fot mot fot l. fot om fot med ngn I 1 e. stå framstupa I 1 d. stå fransyskt I 1 f. stå full II 2 c, 27 b α. stå för altaret I 2 i ε a'. stå för bord I 2 c δ. stå för dörren I 2 c η; II 10 c. stå för Gud l. H erren I 2 c α. stå för kyrkdörren I 2 i δ b'. stå för livet II 19 c. stå för långer I 2 cβ. stå för ngn l. ngt I 1g, 2 c, 8 b, 19 a; II 25 f m.fl.stå för ngns räkning II 20a β. stå för ngns ögon l. ngns (inre) blick l. syn I 2 c γ; II 8 aα, g.stå för prästen I 2 i ι. stå för sig I 1 f. stå för sig själv II 1 b. stå för vagnen I 2 c ζ. –stå hemul I 38 d. stå hissa! I 44 a. stå hiven I 44 b. stå hårt II 21 e. –stå i baren I 2 i α a'. stå i beredskap I 6a β. stå i beråd I 6 a γ, 20 a α k'. stå i blod II 5 k, 6 a. stå i borgen I 20 a α g'. stå i brand II 27 a α. stå i bulten I 2 i γ. stå i butik I 2 i α a'. stå i centrum I 2 k. stå i dagen II 8 aα. stå i en klass för sig I 10 e γ. stå i flor III 2 c α. stå i förbundI 20 a α. stå i givakt I 1 k ε. stå i gunst I 20 a α. stå i gången I 2 i ε b'. stå i jämvikt II 5 f γ. stå i kö I 2 f. stå i ljuset för ngn l. ngt I 2 e; II 5 h. stå i mål I 2 i β. stå i ngns förmåga l. makt II 33 a α. stå i ngns hand l. händer II 27 a α e', 33 a β. stå i skuggan av ngt II 10. stå i stad I 25 e. stå i stamp II 27 a α j'; III 2 c ϑ. stå i stampen I 20 a α j'. stå i stocken I 2 i γ. stå i tidningen I 31. stå i valet och kvalet I 20 a α k'. stå i vatten till långt upp på benen I 1 k β. stå i vädret II 2 a. stå i vägen för ngn l. ngt I 2 e; II 5 h. stå illa hos ngn I 23 a. stå inför Gud l. Herren I 2 d β.stå inför ngt ( förestående) I 2 d γ. stå inför rätta I 5. stå inne I 26 a; II 3, 12 a α. –stå jämnt II 5 fβ. –stå (en) karl I 7 g. stå klar I 6. stå kvar I 25. –stå lydno(na) I 38 f, 46 slutet. –stå med båda fötterna på jorden I 1 k δ. stå med mössan i hand I 1 k α. –stå ngn dyrt l. dyr II 14 a β d'. stå ngn fritt II 27 b γ. stå ngn (upp) i halsen II 7 c. stå ngn över huvudet II 11 c. –stå och göra ngt (bl. a. stå och hänga, stå och stampa, stå och väga) I 3; II 9. stå om livet II 19 b slutet. –stå pall I 34 f β. stå puffen I 34 f γ. stå på alla fyra I 1 a η. stå på bakbenen I 1 a γ. stå på bar backe I 2 k. stå på benen I 1 a α. stå på beråd I 6 b β. stå på breda stenen l. bredan sten l. bredhällan I 2 i j. stå på båren II 1 h γ a'. stå på den l. den poängen I 20 a γ d'. stå på Domus, Konsum I 2i α a'. stå på egna ben I 1 a β. stå på förslag I 31 a. stå på gatan I 2 i κ. stå på glänt II 27 a ε g'. stå på god l. vänskaplig fot med ngn I 1 α z. stå på grund II 1 g β. stå på gränsen till ngt II 10. stå på huvudet I 1 a j, i β. stå på händerna I 1 a ι. stå på högkant, kant II 1 d. stå på lut II 1 c. stå på ngt (om djur) I 13 a. stå på näsan I 1 i γ. stå på ofri grund I 2 k β. stå på pass I 6 b ζ. stå på post I 6 b η. stå på restI 26 b. stå på sin hals I 1 i α. stå på sina rättigheter I 29 a β a'. stå på sitt I 29 a β b'. stå på skaft II 1 d β. stå på spel II 27 a ε a'. stå på stall I 2 g. stå på tillväxt III 1 e. stå på tå I 1 a λ. stå på vakt I 6 b μ. –stå redo I 6. stå risken I 49 d. stå rycken I 34 f ε. –stå sitt (eget) kast I 49 c. stå sitt straff I 38 l. stå som fallen från skyarna I 1 k ι. stå som på glödande kol, på nålar I 1 k ι α', β'. stå (så)som segrare I 8 a. stå som spön i backen II 6 c α. stå stampen för ngt I 49 h. stå stilla I 25; II 38. stå stöten I 34 f η. –stå till boks I 32. stå till det l. det kravet I 9 b. stå till doms I 5 c β. stå till ngt, eftertrakta ngt I 15 b. stå till rors I 2 i η. stå till rygga med ngt I 26 c. stå till sista man I 4 b α. stå till sjöss I 16. stå till svars I 5 c ι. stå till tjänst I 6 c ζ. stå (has)trångt (om häst) I 1 f. –stå under ngns beskydd I 20 a β. stå under rannsakning I 5 e α. stå under sig (om häst) I 1 f. stå under tak II 1 j slutet. stå under toffeln I 2 k γ. stå under vapen I 1 k η.stå under vatten II 5 k. stå uppe I 1 c; II 4 (b). stå upprätt I 1 c; II 2 a. stå utan kyrka I 2 k η. stå utanför I 2 k ζ. stå ute I 2 a; II 3. stå ute vid kyrka I 2 i δ. –stå vakt I 7 e. stå vid disken I 2 i α b'. stå vid lag II 25 c γ. stå vid ngns sida I 12. stå vid (för, på) pålen, skampålen, schavotten, kåken I 2 i γ. stå vid rodret I 2 i η. stå vid sidan av ngtI 2 k ε. stå vid skiljevägen I 2 k. stå vittne I 5 f. stå väl (i fråga om tillstånd l. belägenhet) I 24 b. stå väl hos ngn I 23 a. –stå åtalad I 5 f β. –stå över (en) ända I 1 j. –stående arméI 27 a. stående bord I 1 q β k'. stående dukar II 1 i γ. stående gods II 38 a j α'. stående hopp I 1 q β b'. stående här I 27 a. stående höjd(hopp) I 25 l γ a'. stående ovationer I 1 q β j'. stående start I 1 q β h', 25 l γ b'. ståendes fot I 1 r.

[STÅ.v I]

I). om person (äv. om sak i personifierad anv. l. i metonymisk anv. för person(er) o. d.) l. personligt väsen l. djur. A). hålla sig upprätt på sina ben, uppehålla sig ngnstädes i denna ställning, o. i oeg. l. bildl. anv. som jämförelsevis nära ansluter sig härtill.

[STÅ.v I.1]

1) om tvåbent varelse (i sht människa): hålla sig i (mer l. mindre) upprätt kroppsställning på sina båda ben (stundom äv. blott på ett av benen) med undersidan (l. en del av undersidan) av fötterna (foten) vilande på ett underlag (särsk. mark l. golv); äv. om djur med fyra (l. fler) ben: hålla sig uppe på sina ben (med fötternas undersidor konstant vilande på ett underlag); motsatt dels: sitta, dels: ligga; äv. dels: (under en längre tid) befinna sig l. förbli (ngnstädes) i kroppsställning av ovan angivet slag, dels pregnant, med (särskild) tanke på förmåga att hålla sig uppe på sina ben, o. i denna anv. motsatt: falla l. tumla (omkull) o.d.; äv. oeg., i fråga om att hålla kroppen i vertikal ställning l. uppe (från marken o. d.) på annat sätt än ovan beskrivits (se a η-κ, d); i förb. med bestämning angivande sättet att stå äv. med rumsadverbial (jfr 2). Barnet hade redan lärt sig stå. Storken står på ett ben. En stående person. Ett stående djur. Strax wordho .. (den ofärdiges) föter och been stadhughe, och språng vpp och stoodh, och gick och fölgde them in vthi templet. Apg. 3: 8 (NT 1526; NT 1981: var han på benen). Warde ../ .. theras (dvs. fiendernas) höffte så wanstyrckt,/ At the icke mächta stånda. Ps. 1695, 68: 9. Gode Herre och Man,/ Bacchus tagit dig an/ At Riddare bli af hans Orden så grann./ Var värdig och stå –/ Men du tumlar ändå. BELLMAN (BellmS) 4: 7 (1767). "Sitt, herr kornett!" hon (dvs. drottningen) säger,/ Och hofvet skåda får/ En syn förutan like:/ Han sitter och hon står. SNOILSKY 2:64(1881). I riddarhussalen studerade jag .. af nödtvång konsten att stå utan afbrott i fem \x88 sex timmar i rad. DE GEER Minn. 1: 56 (1892). (Den medeltida kyrkobesökaren) sitter under episteln, men står under halleluja och evangelium. SvKyrkH 2: 710 (1941). (Boxaren) Bruno stod pall för mycket och siktade nog in sig på att stå matchen ut. SDS 27/2 1989, s. 34; jfr 34 f β. – särsk. a) i förb. med prep.-uttr. inlett av på, angivande l. framhållande (upprätt ställning o.) kroppstyngdens vilande på benen l. fötterna (l. ett ben l. en fot) l. (oeg.) på knäna (l. ett knä) l. huvudet l. händerna. α) i uttr. stå på benen, stundom äv. sina ben, stå (med betonande av den upprätta ställningen på ben o. fötter); särsk. använt dels för att beteckna att ngn är stadig på benen l. håller sig säkert upprätt på sina ben (o. icke (lätt) faller l. kan bringas falla omkull), dels (i negerad l. därmed jämställd sats) för att beteckna att ngn (till följd av sjukdom l. svaghet l. bristande träning l. dyl.) icke kan stå (upprätt) på sina ben o. fötter; jfr 4b ε. Den lille hade svårt att stå på benen, mamman fick ideligen lyfta upp honom sedan han fallit. Vid backhoppning gäller det att kunna stå på benen. Han kan knappt stå på sina söndervärkta ben.SAHLSTEDT (1773). Han var så full, att han ej kunde stå på benen. DALIN (1854). Jag är så trött, att jag inte kan stå på benen. AUERBACH (1913). β) i det bildl. uttr. stå på (sina) egna ben, stundom äv. fötter, se EGEN , adj. 1 j β. γ) i uttr. stå på bakbenen, om fyrfotadjur, i fråga om att med upplyft framkropp hålla sig (mer l. mindre) upprätt på bakbenen. En Wild-Oxe, som står på Bakbenen. BLOCK Progn. 74(1708). δ) i uttr. stå på fötterna, stundom äv. sina fötter, stå (med betonande av ställningen på fötterna); särsk. (numera bl. tillf.) liktydigt med: stå på benen (se α). Kan du inte stå på fötterna?Apg. 26: 16 (NT 1526; NT 1981: stå på dina ben). Theras (dvs. Jerusalems fiender) kött skal förtwina mädhan the än nu stå på theras fötter. Sak. 14: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: på sina fötter). KLINT (1906:på fötterna). ε) i uttr. stå så l. så på den l. den foten, (inta stående ställning o.) vila kroppstyngden så l. så (dvs. hårt l. lätt o.d.) på den l. den foten. (Medel) hvarigenom ..(bruden) söker att förskaffa sig framtida husbondevälde .. atthon under vigseln står hårdt och mest på högra foten. RÄÄF Ydre 1: 114 (1856). ζ) oeg. l. bildl., i uttr. stå på (en) sådan l. sådan fot l. sådana l. sådana fötter; äv. i utvidgad anv., med saksubj. α') [äv. att hänföra till 6 b γ] i uttr. stå på resande fot, (just) stå i begrepp att resa (se FOT 1 c δ); förr äv. stå på fallande fot, vara nära att falla, äv. (i utvidgad anv.) om byggnad: vara fallfärdig (se FALLA II 1 e). β') i uttr. stå på god l. vänskaplig l. intim o.d. fot med ngn, se FOT 5 d. γ') (†) i uttr. stå (up)på en sådan l. sådan fot l. sådana l. sådana fötter, ha sådan l. sådan grund (se GRUND, sbst.¹ III 1 d) att stödja sig på l. utgå från l. dyl. l. befinna sig i sådana l. sådana omständigheter l. dyl. l. vara sådan l. sådan till sin natur l. dyl.; särsk. dels stå uppå en fast fot, ha en säker l. viss grund att stödja sig på (vid ett uttalande l. dyl.), dels stå på goda, svaga fötter, vara i goda l. lyckliga resp. dåliga l. olyckliga omständigheter, ha det bra resp. dåligt; jfr δ'o. FOT 5.G1R 23: 94 (1552: fast foott). Ja vi stå på en så narragtig fot, att det får räknas bland människansmånga fröjder .. att då och då få ta en loppa.TÖRNEROS (SVS)4: 34 (1824). (Fr.) \x90 tre .. sur un bon pied .. (sv.) stå på goda fötter, vara i goda vilkor, i lycklig belägenhet. DALIN FrSvLex. 2: 272(1843). (Sv.) Stå på swaga fötter .. (t.) auf schwachen F\x9f szen stehen .. (fr.) \x90 tre sur un mauvais pied. ÖoL125 (1852). δ') i utvidgad anv., om ngt sakligt, i uttr. stå på sådana l. sådana fötter, se FOT 1 c j, l. på en sådan l. sådan fot, se FOT 5; jfr γ'. η) i uttr. stå på alla fyra, oeg., om människa: med vissa delar av benen o. armarna (i sht fötterna o. knäna resp. händerna) samtidigt vilande på o. stödjande mot underlaget hålla bålen (se BÅL, sbst.¹ ³) i (mer l. mindre) horisontell ställning ( erinrande om ett fyrfotadjurs). Han stod på alla fyra i gräset och letade efter den försvunna kontaktlinsen. θ) i uttr. stå på huvudet, äv. huvud, inta en kroppsställning som innebär att huvudet (o. händerna) vilar på o. stöder mot underlaget medan bål o. ben hålls (mer l. mindre) uppåtsträckta, äv. bildl., om ngt sakligt: vara vänd upp o. ned; se HUVUD 1 c, c α. ι) i uttr. stå på händer(na), med händerna stödjande mot underlaget hålla kroppen i mer l. mindre lodrät ställning. Han är duktig på att stå på händer(na). Stå på händer. SvOrdb. (1986). κ) i uttr. stå på (förr äv. å) knä l. knäna (förr äv. knän) l. sina knän, med båda knäna o. vissa delar av underbenen o. fötterna vilande på o. stödjande mot underlaget (o. därmed uppbärande kroppstyngden) hålla kroppen (mer l. mindre rakt) uppåtsträckt (i uttr. stå på knä äv. i fråga om att stå på endast ett knä); särsk. i fråga om att inta ovannämnda kroppsställning dels vid bön till Gud l. vid kyrklig l. världslig ceremoni l. sammankomst o. d. då ödmjukhet l. underkastelse l. vördnad inför den gudomliga resp. världsliga makten skall ådagaläggas, dels (särsk. i det utvidgade uttr. stå på knä för ngn) vid tiggande l. bönfallande om ngt l. bedyrande av ngt inför ngn. Hon stod hela dagen på sina värkande knän och skurade. Tig (Erik) förtäncker väll, hure .. tin syster (C ecilia) osz falscheligen förclaget hade och stod på knä för tig. G1R 29: 465 (1560). BUREUS Suml. 28c. 1600: å). När Dalkar\xd5 n skiuter mäd boga, står han gemeenligen på ett knä. COLUMBUSMålRoo 10 (c. 1678). Om hela världen ramlade, skulle jag åtminstone söka stå på knäna. CFDAHLGREN (1813) hos FREDLUND Dahlgren 63. Gossen står på knä ännu (för flickan)/ Och tåreblicken är så ljuf,/ Så bedjande så skön. RUNEBERG (SVS) 2: 27 (1824). Han stod på knä (i luftballongen) och såg ut genom det ena av gondolens två fönster. SUNDMAN AndréeLuftf. 189(1967). λ) i uttr. stå på tå (stundom äv. tårna), stå med kroppstyngden vilande på tårna l. tåspetsarna; särsk. i fråga om dels ett vid gymnastiska övningar praktiserat stående, dels ett stående vars syfte är att öka kroppslängden (för att kunna nå ngt l. se ngt (bättre) o.d.).Han måste stå på tå för att ta ner böckerna från översta hyllan. (Sv.) Stå .. på tårna .. (lat.) digitis insistere. LINDFORS (1824). ÖoL 738 (1852: på tå). –särsk. bildl., i uttr. stå på tå för (förr äv. efter) ngn, i fråga om att vara beredd att omedelbart stå till tjänst för att passa upp ngn l. göra ngn till viljes l. lyda ngns minsta vink o.d.; äv. närmande sig l. övergående i bet.: bete sig underdånigt gentemot l. fjäska l. krusa för ngn. ÖoL 738 (1852). Har jag inte stått på tå för dig? .. Har jag inte passat opp dig bittida och sent? WETTERBERGH Selln. 212(1853). (Friherrinnan) var en af dessa förnäma gamla damer, för hvilka hela provinsen stod på tå. DE GEER Minn. 1: 37 (1892). HÖGBERG Storf. 199 (1915: efter). Hela kontoret stod på tå för chefen.ÖSTERGREN 8: 992 (1964). μ) (numera bl. mera tillf.) i uttr. stå på klorna, om fågel.(Lat.) digitis insistere .. (Sv.) Ståå på kloorna. Linc. Qq2a (1640). b) (†) i uttr. stå ben, stå på benen (motsatt: falla omkull; se a α); anträffat bl. i imperativisk anv. "Stå ben!" –sa\xd5 gubben, dref getterna på isen. SCHULTZ Ordstäf 35(c. 1865). HOLMSTRÖM Sa\xd5 han 70 (1876).

[STÅ.v I.1.c]

c) i uttr. stå upprätt, förr äv. uppe, inta l. hålla sig i upprätt ställning; i sht motsatt: falla (särsk. i strid l. kamp); äv. bildl., förr särsk. liktydigt med: icke falla (se d.o. II 2 b) l. störtas l. förlora sin makt l. ställning o.d. Hineforlåta sich vppå (strids)wagnar och hestar./ men wijwilie tenkia vppå wor gudz nampn,/ the äre niderslagne. men wij stå vprette. Psalt. 20: 9 (öv. 1536; Bib. 1917: vi resa oss upp och bliva beståndande). Then ther döpa skal, faller först neder på knä .. eller ock ståår uppe, och lääs instichtelse orden. KOF II. 2: 37 (c. 1655). För lyckan krypande vi slåss om brödet./ Han (dvs. odalmannen) upprätt stod och brottades med ödet. GEIJER Skald. 2 (1811, 1835). Att dessa länder, som utgöra Turkiet, skulle stå uprätt genom inre kraft synes .. icke bort vara omöjligt. SVEDELIUS Statsk. 3: 177 (1869). Han kan knappt stå upprätt. IllSvOrdb. 1748 (1955). d) i uttr. stå framstupa, stå på alla fyra (se a η). Han måste lyftas ned (från hästen) och stå framstupa i gräset, medan hans sår (nedanför ryggen) blev förbundet. HEIDENSTAM Svensk. 1: 49 (1908). e) i förb. stå fot mot fot l. fot om fot l. till fota. α) i förb. stå fot mot fot, ss. beteckning för att ngn står så att hans fötter möter en annans fötter; förr särsk. i det bildl. uttr. stå ngn fot mot fot, i fråga om att uppträda ss. jämlik part inför rätta; jfr 5. Ändoch du uthi det andre förhöret protesterade, at .. (käranden) borde stå dig foot mot foot, så behölt han lijkwähl Bijsittiarens första Rum. KEMPE Proberugn A6b (1664). β) (numera bl. tillf.) i uttr. stå fot om fot med ngn l. ngn fot om fot, stå så att ens egna fötter möter ngns fötter l. så att ens ena fot l. båda fötter omges av ngns fötter l. vice versa, stå fot mot fot l. fot vid fot med ngn; jfr OM, prep. I 4 c; förr särsk. bildl.:uppträda ss. jämlik part med ngn (inför rätta l. i annat sammanhang). Nu wet och besinnar jag fullwel, at emellan H:r Öfverståthollaren och mig är en sådan hedersskilnad, at jag thet blyjes påstå, at han skal här (inför domkapitlet) stå fot om fot med mig. SWEDBERG Lefw. 140(1729). γ) (†)i det bildl. uttr. stå ngn till fota för ngt, i fråga om att föra talan inför rätta mot ngn (eg.: med sin fot mot svarandens) för ngt. Han är (för misstanke om lägersmål) frijdomb dher, och ingen dierffwes stå honom dherföre till fotha, ehuru man å nyo dher på till öffwerflödh yrkiat haffwer. VDAkt. 1675, nr 234. f) om häst, i fråga om benställning vid stående; särsk. (hippol. o. veter.) i uttr. stå bakom sig (med bakbenen), stå med bakfötterna placerade bakom kroppen, stå med bakbenen bakåtriktade; stå under sig (med bakbenen l. frambenen l. bakfötterna l. framfötterna), stå med framfötterna o. bakfötterna under kroppen, stå med bakåtriktade framben o. framåtriktade bakben; stå fransyskt l. (has)trångt, stå med fransysk (se d.o. 2) benställning resp. stå med hasorna för tätt tillsammans; förr äv. stå för sig, stå med frambenen framför kroppen.RÅLAMB 13: 118 (1690: för sigh). Då tånär vriden utåt säges djuret stå fransyskt. SJÖSTEDT Husdj. 1: 100 (1859).BERGMAN Hofbesl. 48 (1905: bakom sig). Därs. (:under sig). 2NF 11: 40 (1909: trångt). Hästen står hastrångt. SAOBArkSakkSvar (1989). g) i uttr. stå för ngt (som motståndare l. fiende utsätter en för), stå på benen (o. icke falla omkull l. bli liggande) för ngt, klara sig mot ngt, (stå kvar o.) bjuda motstånd l. hålla stånd mot ngt; särsk. liktydigt med: mäkta (se MÄKTA, v. 1 b (α)) l. (förmå) klara (av) l. uthärda l. tåla ngt; numera företrädesvis (ngt vard.) dels i fråga om boxning l. slagsmål o.d., med adverbialets huvudord betecknande (knytnävs)slag l. stöt o.d., delsi utvidgad l. oeg. anv., i fråga om att vid inmundigande av starka drycker (förmå) klara av l. uthärda l. tåla den l. den kvantiteten (utan att "falla under bordet"), särsk. (jfr 4 a) i uttr. (av typen) stå för en sup l. sina glas (äv. sina rus), stå på benen l. "palla" för l. klara av l. tåla en sup resp. sina glas (dvs. de glas alkoholhaltig dryck man konsumerat); äv. mer l. mindre bildl. Som affärsman måste man lära sig att stå för ekonomiska smällar av det slaget.(Han) tog sig en sup som alla andra, men ej mera än han stod för. WESTERBERG Kärnf. 28(1897). (Sv.) stå för slaget (stöten), (eng.) stand the blow. WoH (1904). Den andre, gammal och van, satte in stötarna på rätt ställe, mest häpen över att motståndaren ändå stod för så pass. LINDQVIST Herr. 54(1917). NILSSON HistFärs 14 (1940: sina rus). Pastor Colvander .. hade varit .. en väldig sångare .. och en karl som stod för sina glas.Därs. 178.–särsk. i överförd anv., om fartyg, i fråga om träffar vid beskjutning; jfr II. Att \xd5 Royal Oak\xd5 klarade sig för torpedträffen i förstäven är intet märkligt. Att slagskeppet icke stod för de övriga träffarna –tre \x88 fyra –är under förevarande omständigheter helt naturligt. SvFl. 1939, s. 210; jfr II 25 f. h) (numera bl. i vitter l. högre stil) i uttr. stå fast, i fråga om att (komma l. övergå till att) stå stadigt l. säkert l. orubbligt (upprätt) på sina fötter l. ha ett stadigt l. säkert fotfäste (o. icke ge vika l. ge efter för yttre (fysiska) omständigheter); äv. (o. numera nästan bl.) oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. i fråga om att (komma l. övergå till att) leva tryggt l. säkert (under Guds beskydd). Hadhe tu .. borttkastat misgerningenna .. så worde (tu) fast ståndande, och intet fruchtande. Job 11: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: du står fast). Ligger .. (fienden) stilla, när du hafwer försänkt din (värj)udd .. med fötterne stat fast, och gif gran acht på hans rörelse. PORATH Pal. 3: B2a (1693). Stå fast som en klippa. DALIN (1854). Var man stånde fast/ som björken av stormarna hotad. KNAPE HavSjung. 96(1925). i) [jfr a] i förb. med prep.-uttr. inlett av på, betecknande att ngn faller med (del av) huvudet (l. halsen) före l. att ngn (står lutad l. böjd över o.) är intensivt sysselsatt med l. upptagen av ngt (o. i bildl. anv. härav). α)(†) bildl., i uttr. stå på sin hals, gå omkull l. göra bankrutt l. konkurs. Åtskilliga af Antonios kreditorer reste i mitt sällskap till V enedig; de swuro på att han snart står på sin hals. HAGBERG Shaksp. 12: 338 (1851). β) i uttr. stå på huvudet; jfr HUVUD 1 c β, d.Stå .. på huvudet. SCHULTZE Ordb. 4891 (c. 1755). Det förhöll sig så, att Berg redan vid tredje staktaget stod på huvudet i sjön. MÖLLERSVÄRD UpplJaktst. 159(1917). Stå på huvudet .. (dvs.)misslyckas. HARLOCK (1944). Så fort (hästen) Musketör behagar konstra, så är det jag som står på huvudet ur (de alltför stora) stövlarna och bryter nacken! GIEROW HjLust 85(1944). γ) (vard.) i uttr. stå på näsan, stundom äv. näsa, använt för att beteckna dels att ngn faller l. ramlar ( huvudstupa) l. gör en ofrivillig kullerbytta l. dyl., dels att ngn går omkull l. gör bankrutt l. konkurs l. misslyckas i affärer l. dyl.; stå på huvudet. I det samma var en vettvillig bakom honom med krokbenet, så att han stod på näsan i smörjan. HÜLPHERS Ångermanl. 16(1900). Jag försökte köra på med hästaveln men hade inte tillräckligt med kapital, så jag stod på näsan. OLZON Macdonald HalsHuv. 5(1936). Stå på näsa(n). ÖSTERGREN (1949). särsk.(numera mindre br.) i uttr. stå på näsan (för ngn), (ss. uttryck för ödmjukhet l. underdånighet l. vördnad o. d.) stå på knä (inför ngn) med näsan mot underlaget; använt hyperboliskt för att beteckna dels att ngn förhåller sig på ett överdrivet l. ovärdigt sätt ödmjuk l. underdånig l. servil (gentemot ngn), dels att ngn på ett överdrivet osv. sätt står på tå (sea λ slutet) l. fjäskar l. krusar l. gör sig till (för ngn). Fy fan! En sådan ungdom! I stället för att ryta som lejon mot reaktionen stå de på näsan och tacka för nådigt smörj! STRINDBERG Brev 5: 7 (1885). Han är enda barnet, och hela släkten står på näsan för honom. HEDBERG Räkn. 283(1932). δ) (vard.) i uttr. stå på öronen, falla l. ramla ( huvudstupa), äv. bildl.: gå omkull l. göra bankrutt l. konkurs, stå på näsan (se γ). En hel del [file:S13601] (av skidåkarna) stodo .. på öronen i den nästan livsfarliga backen ned mot Framnäsviken, men voro i allmänhet kvickt på benen igen. DN(A) 1933, nr 260, s. 14. Någon risk för att hela Stenakoncernen ska stå på öronen är det .. inte. GbgP 9/10 1986, s. 1.

[STÅ.v I.1.j]

j)

[ fsv. standa öffuer ände; jfr sv. dial. vara over änne,

vara på benen, vara så frisk att man kan gå uppe; jfr äv. d. stå over ende, mlt. over ende staan] (†) i uttr. stå över (en) ända, stå i upprätt ställning; anträffat bl. i det utvidgade o. bildl. uttr. stå med ngn över (en) ända, (eg.: stå upprätt med ngn, dvs.) allvarligt ta itu med ngn, ta i på skarpen med ngn. Viste wii, att i (befallningsmän i Smål.) icke ännu wille tage alffwarligen vdi medt szaken, att .. (den upproriske hövitsmannen) och hans szälskap motte komma aff wägen, Szå wille wii wäl tänkie annerlunde ther till, och skicke andre ther häden, szom medt honom öffwer ände wäl ståå skulle. G1R 16: 58 (1544). AOXENSTIERNA 2: 517 (1622: en).

[STÅ.v I.1.k]

k) med bestämning som utgörs av predikativt attribut l. av prep.-uttr. l. adv. l. av konj. som o. som anger den ståendes sätt att hålla kroppen l. placera händerna l. fötterna l. vara klädd o. dyl. l. hans belägenhet l. upptagenhetav ngt l. sätt att uppträda o.d. (ofta oeg. l. bildl.). Stå rak, se RAK, adj. 2 a. Stå rät, se RÄT, adj.¹ 2.Stå med armarna i kors över bröstet, med händerna i byxfickorna, med genomblöta kläder, med tårar i ögonen. Han stod med käppen i högsta hugg. M odern stod (böjd) över sitt gråtande barn. Han stod paralyserad av björnen. Qwinnor hafwande/ .. Stå ey gladeligh,/ Faasa stadeligh. ARVIDI 152 (1651). Betrakta hur han modfäld står,/ Drar up hvita Näsduken vid hvar tår. BELLMAN (BellmS) 1: 191 c. 1778, 1790). Hästarna stå förspända. WESTE FörslSAOB (c. 1817). Torparen .. står i motsats till herrgårdsdrängen) ofta trasig, han; men han är ändå sin egen karl. ALMQVIST Grimst. 12 (1839); jfr 20 b α. Stå stark, du ljusets riddarvakt,/ Kring dina fosterländska fanor. NYBOM SDikt. 1: 203 (1848, 1880); jfr 20 b α. Den inhemska kritiken tyckes i början stå litet handfallen inför detta ovanliga verk (dvs. Kungarne på Salamis). SÖDERHJELM Runebg 2: 480 (1906). Aldrig har en alkemist stått lutad över sina retortrar med större spänning och förväntan. RUIN SjunknH 10 (1956). –särsk.

[STÅ.v I.1.k.α]

α) i uttr. stå med mössan (i sht förr äv. hatten) i hand(en), stå (ngnstädes) o. hålla mössan i handen (ss. uttryck för vördnad l. underdånighet l. ödmjukhet o.d. inför den som man tagit av sig mössan för); äv. (o. numera företrädesvis) bildl., angivande att ngn hyser vördnad l. uppträder underdånigt l. ödmjukt (har att hysa vördnad osv.) inför högreståndsperson l. överordnad person l. arbetsgivare l. myndighetsperson o.d. (särsk. ss. beteckning för att (vara tvungen att) krusa l. förödmjuka sig o.d. för sådan person för att få (behålla sitt) arbete l. komma i åtnjutande av viss rättighet l. få hjälp l. stöd av samhället o.d.). Stå med hatten (mössan) i hand(en). SAOB H 261 (1930). Socialdemokraterna kämpade en gång för större självkänsla och egenvärde. Ingen skulle behöva stå med mössan i hand. SDS 12/8 1987, s. 2.Förr stod vi med mössan i hand när vi ville låna. Nu står banken med mössan i hand och vill låna ut. SvD 15/12 1988, s. 12.

[STÅ.v I.1.k.β]

β) i sådana uttr. som stå till knäna i vatten l. med vatten l. i vatten till långt upp på benen; jfr γ. Pladask! der står han nu till knän midt i ett alekärr ute i skogen. WIGSTRÖM Folkd. 2: 179 (1881). Fast fiskaren .. är van att stå med vatten till långt upp på benen, så är det sällan han kan simma längre än en höna kan flyga. E stlandBer. 104 (1946). –särsk. (†) α') stå i vattnet under knän,stå ivatten räckande under knäna. Han stodh i Wathnedh vnnder knäänn. 3SthmTb.2: 260 (1599). β') stå över knäs i vattnet, stå i vatten räckande över knäet. Manskapet .. stod öfver knäs i det iskalla vattnet. SÄVE HafvSag. 94 (1880).

[STÅ.v I.1.k.γ]

γ)

[jfr uttr.

sitta i skuld upp över öronen, o.β] (numera bl. mera tillf.) i det bildl. uttr. stå upp över öronen i ngt (särsk. skuld(er)), vara fullständigt övrhopad l. ha fullt upp att göra med ngt (negativt). För öfrigt intet nytt, annat än at jag står i messlingen up öfver öronen. FSPARRE (c. 1770) i A nderssonBrevväxl. 1: 298.

[STÅ.v I.1.k.δ]

δ) uttr. ståmed fötterna l. ena foten l. (i utvidgad anv.) knäna o.d. på ngt (äv. i ngt), stå o. ha fötterna osv. (vilande) på ngt (resp. i ngt); särsk. i det bildl. uttr.stå med (bägge l. båda) fötterna på jorden, (stå o.) ha (bägge l. båda) fötterna vilande på jordytan; ofta bildl., liktydigt med: hålla sig till det jordnära, vara förankrad i verkligheten, icke sväva ut i det blå l. ha för höga planer o.d.; jfr JORD 1 c, 4 c. Efter en månads rymdfärd stod astronauterna med fötterna på jorden igen. The som .. föda förr än the wijas, skole icke intagas (i kyrkan) alldeles som ährlige hustror, för hwilka man pall sätter, uthan i itt serdeles rum medh knääen stå på bara golfwet. KOF II. 2: 47 (c. 1655). Han står med den ena footen i Charons båth, och ändå älskar han. CELSIUS Ordspr. 12: 303 (1714). Stå med bägge fötterna på jorden. ÖSTERGREN (1949). –särsk. i det bildl. uttr. stå med ett ben i vartdera lägret, i fråga om att vara engagerad l. ha intressen l. sympatier o.d. i vartdera lägret (se LÄGER 8 c). Han står med ett ben i vartdera lägret, det oppositionella och det regeringstrogna.SvGeogrÅb. 1985, s. 89.

[STÅ.v I.1.k.ε]

ε) i fråga om att på reglementerat sätt stå i militära sammanhang (särsk. i fråga om stående vid uppställning l. hedersbetygelse l. hälsning l. tilltal till l. besvarande av överordnad); särsk. i uttr. stå i (i sht förr äv. under) givakt l. i givaktställning, i fråga om att befinna sig i reglementerad givaktställning; förr äv. i uttr. stå (ut)i (fält)gevär, om militärtrupp (äv. samling civilpersoner) l. enskild militärperson: (verkställa militär hälsning l. hedersbetygelse gm att) stående med stram kroppshållning (i sht i givaktställning) skyldra (se d. o. 2 a) gevär (se d. o. 2) l. blanka (blankt) vapen (särsk. "fältgevär";se äv. GEVÄR 1 b α); förr äv. i uttr. stå i honnör, stå i givakt (se ovan) o. göra honnör (se d. o. 4). B orgerskapet hade .. unfåttH. K. Maij:tt ståendes uti felde gevehr. RP 8: 95 (1640). CARL XI AlmAnt. 377 (1696; om gardeskapten); se språkprovet utfört under GEVÄR 1 b α. När et Regemente står i Gewär för Kongl. Maj:t, bör det låta röra alt Spelet, och Officerarne Salutera med H alfpikar (osv.). ReglInf. 1751, s. 472. Manskapet står i (l. under) gif akt. SAOB A 842 (1896). Pietro Fontanara stod i reglementerad gifaktställning och såg rakt in i sin kompanichefs ögon. JANSON Lögn. 269 (1912). ESTLANDER 11Årt. 4: 152 (1927: i honnör). Stå i enskild ställning (dvs.) stå i givakt. SvOrdb. 1205 (1986).

[STÅ.v I.1.k.ζ]

ζ

[jfr uttr.

hava l. komma ngn över huvudet (se HUVUD 1 j χ)] (†) i det bildl. uttr. stå ngn över huvudet, om fiende, i fråga om att överrumpla l. överrumplande överfalla ngn, vara över ngn (eg.: befinna sig (i stående ställning) över huvudet på ngn). Bönderne, som lågo för Stockholm och inga speijare utehaft .. visste (ej) ordet af, förr än Danska Hären .. stod dem öfver hufvudet. SthmStCal. 1770, s. 13.

[STÅ.v I.1.k.η]

η

[jfr t. unter dem gewehre, den waffen stehen]

(numera i sht i vitter stil) närmande sig 20 a α, b, i uttr. stå under, i sht förr äv. i vapen (förr äv. vapen), förr äv. gevär, om soldater l. trupp l. här o.d., i fråga om att (stå uppställd(a) o.) vara beväpnade resp. beväpnad (o. färdig(a) för l. beredd(a) till strid); äv. om folk (se d. o. 1) med tanke på den krigsdugliga delen därav, i fråga om att befinna sig i ett väpnat tillstånd l. i krigstillstånd. 1939 stod tyskarna under vapen. När S werige stod i wapnen, så stod thet i respect. RARP V. 2: 219 (1655); jfr 20 a α. Det giäller hela Nordenes Wälfärd och Frihet. För dem stå wi (bjarmer) i Wapn. För dem sku wi antingen segra eller falla. MÖRK Ad. 1: 172 (1743). Fred var nu öfverallt förvärfvad; endast Romarne och V ejenterne stodo under vapen. KOLMODIN Liv. 2: 147 (1832). Stå under gevär .. om en trupp .. (dvs.) vara beväpnad. DALIN 1: 605 (1852). Ordnad, färdig,/ Hjeltens (dvs. J. Banérs) stora skugga värdig,/ Under vapen hären står. SNOILSKY 2: 16 (1881). Stå under vapen.Cannelin(1939).

[STÅ.v I.1.k.θ]

θ (†) i uttr. stå blank. α') (i stående ställning) vara pyntad l. uppsträckt i (blänkande) högtidsdräkt; äv. pregnant: (iförd (blänkande) högtidsdräkt) stå brudgum (se 7); se BLANK, adj. 3l. β') (i stående ställning) befinna sig l. vara (ngnstädes) i naket tillstånd (i bara "mässingen"); jfr BLANK, adj. 4 a α. g') (i stående ställning) vara blottställd l. utsatt för allas blickar; äv. övergående i bildl. anv., i fråga om att vara uppe i o. utsatt för offentlig examen l. offentligt examensförhör. (Sv.) Stå blank .. (fr.) \x90 tre exposé\x88 la vue de tout le monde. WESTE 1: 253 (1807; angivet ss. vard.). Dagen före den offentliga examen .. undanstökades (av J. L. Runeberg) ännu i hast två tentamina. Sedan stod han lyckligen "blank" den 13 juni. SÖDERHJELM Runebg 1: 114 (1904).

[STÅ.v I.1.k.ι]

ι i jämförelser, med bestämning inledd av som, i sht förr äv. liksom(äv. i bildl. uttr. utgående från sådan jämförelse, se α', β'). Stå som fallen från skyarna,som träffad av blixten, som ett levande frågetecken. Han ståår lijksom han har tappat bort både hanskar och wantar. CELSIUS Ordspr. 1: 201 (1708). Stampa takten och blås,/ Vickla fram ditt krås,/ Och stå ej som en gås. BELLMAN (BellmS) 1: 226 (c. 1772, 1790). Stå som märr öfver dött föl. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). När fadren kallade henne, skulle hon stå som ett tändt ljus och lyda ordres i blinken. TOPELIUS Vint. II. 2: 56 (1882). Han tvärstannade och stod som fastnaglad på stället. ÖSTERGREN 7: 556 (1949). Han stod som träffad av blixten. SvOrdb. 119 (1986). –särsk. i bildl. uttr. betecknande att ngn beter sig på ett sätt (särsk. gm att icke kunna stå (stilla) på en o. samma plats) som uttrycker rolöshet l. stark nervositet l. ängslan l. oro l. spänd väntan l. nyfikenhet o.d. (äv. övergående till att beteckna att ngn är rastlös l. ytterst nervös l. ängslig l. orolig l. spänd l. ivrig l. nyfiken o.d.). α')

[jfr t.

wie auf gl\x9f henden kohlen stehen] stå som på glödande kol l. som på glöd, i sht förr äv. stå på glöd; jfr GLÖD 3 a β, GLÖDA I 1 b β. Jag stod som på glödande kol. CARLÉN Repr. 455 (1839). Jag står på glöd; till saken! HAGBERG Shaksp. 6: 141 (1849). Stå som på glöd. IllSvOrdb. 456 (1955). β') stå som (man stode) på nålar, äv. stå på nålar, se NÅL 1 i α. Jag står som jag stode på nålar. SAHLSTEDT (1773). Den unga frun stod på nålar. RUNEBERG (SVS)7: 89 (1836).

[STÅ.v I.1.k.λ]

λ i förb. med refl. pron., i det resultativa uttr. stå sig sådan l. sådan, stå så l. (i sht) stå så länge att man blir sådan l. sådan. I fyra tusend åhr har jag (dvs. Lots hustru) mig ståt så trötter,/ At jag ei känner mer til hwarken ben ell fötter.KolmodinQvSp. 1: 26 (c. 1710, 1732). (Sv.) Stå sig .. ledsen .. (fr.) s\xd5 ennuyer \x88 \x90 tre debout ..se morfondre. SCHULTHESS (1885). Ännu kan man få stå sig dödstrött i de långa köerna. ÖSTERGREN (1949).

[STÅ.v I.1.k.μ]

μ övergående i pregnant anv., betecknande person l. djur ss. (stående o. därmed) varande vid liv; numera bl. (i vitter stil) om person, motsatt: ligga död l. ligga (se d. o. 1 a ε); förr äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., i uttr. av typen stående gäss l. höns l. kalvar, om levande (till slakt avsedda) gäss resp. höns l. kalvar. När wårt glaas uthrunnit, klockan slår,/ Så ligger then i dagh, som frodig stogh i gåår. LUCIDOR (SVS) 344 (1673). Ett partie Stående Hööns och giess .. som vpkiöpte ähro till Kongl. Håfförth(ä)ringhen. HovförtärSthm 1681B, s. 373Till V nderhåldh för ett partie Stående kalfwar på Ladugården wedh Kongz Öhr. Därs. 1681 A, s. 950.

[STÅ.v I.1.k.ν]

ν (i bibeln l. bibelpåverkat spr.) i bild, i motsättning till: falla (se d. o. II 6; särsk. i uttr. stå eller falla), i fråga om att hålla sig upprätt l. vara ståndaktig i (kristligt) etiskt l. moraliskt avseende (o. icke nedsjunka i l. hemfalla åt synd l. last l. brott); jfr c. Sinom eghnom herra står han eller faller, men han kan wäl wardha vpreester. Rom. 14: 4 (NT 1526; NT 1981: Om han står eller faller angår bara hans egen herre). Hoo som låter sigh tyckia ath han ståår, han se til ath han icke faller. 1Kor. 10: 12 (Därs.; äv. i Bib. 1917). Wi giöre åtskilnad emellan de Fallnas och de Ståndandes bättring .. de Ståndandes bättring består uti de trognas dageliga fortfarande i omwändelse och tilwäxt i et nytt lefwerne. BÆLTER JesuH 5: 466 (1759).

[STÅ.v I.1.k.ο]

ο om kolibri l. kolibriliknande fågel.(Kungs) fåglarna står på fladdrande vingar, som kolibrier, och plockar åt sig spindlar och småkryp mellan barren långt ute på grangrenarna. DN 24/12 1987, s. 32.

[STÅ.v I.1.k.π]

π ss. vbalsbst. (numera bl. dels i formen stående, dels (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i formen ståning): kroppsställningen l. verksamheten l. tillståndet att stå; jfrqγ. Ståndning, ståande. Linc. Bbbb4b (1640). SCHULTZE Ordb. 4901 (c. 1755: Ståning). Det långvariga Ståendet. WESTE FörslSAOB (c. 1817). S tående är ett jämnviktsläge, då bålen är understödd af fotbladen. WRETLIND Läk. 3: 68 (1895). (Grundställningar) äro: stående, knästående, sittande, liggande och hängande. THULIN Gymn. IV. 1: 5 (1935). Hon tål ej det myckna ståendet vid spisen. HARLOCK (1944). –särsk. (†) i uttr. göra ngt med stående, göra ngt under det att man står, göra ngt stående; äv. (läsa två olika predikotexter o. d.) med ett stående, vid gudstjänst: (läsa två olika predikotexter o. d.) under det att församlingen oavbrutet står. På söndagarna på landett lässes först passions texten och sedan evangelium och dätta alt mz ett ståande. ConsEcclAboP 30 (1657). Göra något med stående. SCHULTZE Ordb. 4894 (c. 1755).

[STÅ.v I.1.q]

q) i p. pr.; i anv. ss. predikatsfyllnad ( predikativt attribut) l. adv.-adverbial: i kroppsställning som innebär att stå (upprätt) på ben o. fötter (ben o. fot), o. i denna anv. särsk. (numera i sht i vitter stil) i uttr. (för)bli, i sht förr äv. vara stående, förbli resp. befinna sig i kroppsställning av ovan angivet slag, bli vid med l. fortsätta att stå (upprätt) resp. stå (upprätt); äv. i annan anv., dels attributivt: som står (upprätt) på ben o. fötter (ben o. fot), dels substantiverat: person l. djur som står (upprätt); i adverbiell anv. förr äv.

[jfr

r] övergående i oeg. l. bildl. anv.: utan övervägande l. dröjsmål, omedelbart, genast.Man ropade till honom att lägga sig ned och ta skydd mot skotten, men han (för)blev stående.Jag .. hafver .. ingen stool låthet bära in, uthan förrättet propositionen ståendes. AOXENSTIERNA 8: 338 (1633).BelöningsSkådepenningar: then som utdelas för Vältaligheten föreställer .. Mercurius såsom en stående yngling med vingad hatt på hufvudet. 1SAH 1: 40 (1786). Vara, förblifva stående. DALIN (1854). BJÖRKMAN (1889; substantiverat, om person). En stående skräddare och en sittande smed duga ej till mycket. ÖSTERGREN (1949). –jfr BALANS-, ENSAM-, MOT-, OM-, RAK-, STUP-, UPPRÄTT-STÅENDE m. fl. –särsk.

[STÅ.v I.1.q.α]

α) i uttr. stående skytt, skytt som inför l. under skjutande står upprätt; motsatt dels: knästående skytt, dels: liggande skytt. EldhandvSkjutsk. 1: 58 (1876).

[STÅ.v I.1.q.β]

β) i överförd anv., om ngt sakligt: som är en stående persons l. ett stående djurs l. stående personers osv. l. som utförs l. dyl. av en stående person l. ett stående djur l. av stående personer osv.; särsk. om kroppsställning (särsk. i uttr. (i) stående ställning), o. i denna anv. särsk. speciellare, om utgångsställning för utövande av viss idrottslig l. gymnastisk verksamhet: som innebär att man står rak l. upprätt (särsk. om startställning vid kortdistanslöpning, motsatt: liggande startställning). HARTELIUS Sjukgymn. 13 (1870: stående grundställning). Anläggning i stående och knästående färdigställning. TINGSTEN InfUtbildn Ex. 16 (1918). Naumburg mästare på sista ståskottet (i stående ställning). SvD 11/9 1939, s. 11.–särsk. i vissa uttr. α') sport. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., i uttr. stående brottning, brottning med utgångsställning i stående (seγ), varifrån det för vardera brottaren gäller att tvinga ned motståndaren på rygg så båda skuldrorna vidrör underlaget; motsatt: parterrbrottning.IdrIMar. 1935, s. 214. NFSportlex. 1: 1129 (1938). β') sport. i uttr. stående hopp, i fråga om backhoppning: hopp där hopparen vid l. omedelbart efter nedslaget står på sina ben o. fötter (dvs. icke faller); jfr γ'. PåSkid. 1918, s. 117. Vanligtvis bedömer man ett stående hopp mellan 6 och 20 poäng och ett fallhopp mellan 1 och 10 poäng. FORSBERG Sporthb. 158 (1971). γ') sport. om nedhopp: som utförs så att vid nedslaget ingen annan kroppsdel än fötterna berör underlaget; jfr β'. Nedsprånget (vid höjdhopp) skall vara stående, d. v. s. ingen annan kroppsdel än fötterna få i nedsprånget beröra marken. SDS 29/4 1896,s. 3. δ') sport. i uttr. stående piruett, vid konståkning på skridskor: piruett (se d.o. 2) utförd i stående ställning; motsatt: sittande piruett, sittpiruett. PALM Konståkn.76 (1919).ε') hippol. i uttr. stående sits, sits (se SITS, sbst.¹ 1 b) kännetecknad av att ryttaren med knäslutning står i stigbyglarna så högt att stussen icke berör sadeln; motsatt dels: djup sits, dels: lätt sits.TIdr. 1895, julnr s. 16. ζ') sport. i uttr. stående skjutning, skjutning (se SKJUTA, v.¹ I ²) i stående ställning; stående skott, vid stående skjutning avfyrat skott. Det nya skjutprogrammet med fem liggande, tre knästående och två stående skott i varje serie kommer .. ej att följas. SvD(B) 1927, nr 183, s. 12. I miniatyrgevär avgöres på söndag den stående skjutningen. STSD(A) 1934, nr 216, s. 8. η') sport. i uttr. stående start, start i stående ställning; motsatt: liggande start (se START, sbst. 1 a α). I simsport användes stående start utom vid ryggsim. NFSportlex. (1946). Stående start. Används vid medel- och långdistanslöpning. FORSBERG Sporthb. 88 (1971).j') i uttr. stående ovation(er), ovation(er) av publik o.d. som står upp. Istället (för debatt) beslöt de 275 ombuden att välja Lars Werner med acklamation. Sen följde en dryg minut lång stående ovation. SDS 25/5 1987, s. 1. Strax efter klockan ett gick Björn Borg in på centrecourten. Han möttes av stående ovationer från 8000 åskådare. SvD 24/4 1991, s. 6. ι') (†) i uttr. stående parterr, om (del av) teatersalongs golv, som har enbart ståplatser; jfr PARTERR 2, 2 a. Anstalter till den stående parterrens förvandling till sittande amfitheater voro .. vidtagne; men af (vissa) skäl .. har denna fråga tills vidare blifvit hvilande. BESKOW Theat. 1832, s. 2. LUNDIN StockhMinn. 1: 255 (1904). κ') i uttr. stående bord (äv. smörgåsbord o.d.), gående bord (l. smörgåsbord osv.) (motsatt: sittande bord osv.; se BORD, sbst.¹ 6 h); jfr λ'. Man använde (vid bröllopsmåltider på 1830-talet) "sittande" bord; s.k. stående bord förekom i Nora socken knappast förr än på 1850-talet. Landsm. V. 7: 20 (1891). Kaffepaus vid Humppila glasbruk, lunch ( stående smörgåsbord) i Raumo, guidad rundtur i gamla Raumo, via Pyhäranta till Nådendal, kaffepaus i Nådendal. K yrkpress. 19/6 1991,s. 11. λ') (†) i uttr. stående middag, middag som intages stående. ALMQVIST Törnr. 3: 169 (1850).

[STÅ.v I.1.q.γ]

γ) elliptiskt för: stående ställning (se β), o. i denna anv. närmande sig l. övergående i funktion ss. vbalsbst. (jfr p). α') mil. ss. militärt kommandoord stående!, beordrande ngn l. ngra att inta stående ställning. Vid gruppering på stället intages skyddsställning, om icke annat .. (t. ex.) "Stående!" befalles. TrängRegl. 1940, s. 66.β') i uttr. i stående, i stående ställning.Vid anläggning i knästående och stående höjes högra axeln. SkjutI 2: 205 (1948). r)

[jfr mlt.

up dem ständen foate, mht. uff steendem fusse, ävensom mlt. standes votes, t. stehenden fusses, ä. t. äv. stehendes fusses; jfr äv. lat. stante pede, på stående fot, innan man lämnar rättsskranket; sannol. eg.: medan samma fot (i steget) vilar mot underlaget, innan man sätter ned nästa fot] i p. pr. (jfr q), i uttr. på stående fot (förr äv. fötter), förr äv. (utan föregående prep.) ståendes fot, genast l. utan förberedelser, på fläcken (i sht förr äv. närmande sig bet.: utan hinder); äv.: stående (dvs. utan att (först) sätta sig ned l. gå omkring l. dyl.). (Vall) Graven er och mestedels med sånd igenvellad, så att man stå[e]ndes fott på såmlige orter kan springa utur graven på vallen. OxBr. 6: 30 (1628). HUMBLA Landcr. 363 (1740: fötter). Fruarne hade nu ett rikt ämne att tala om, nämligen balen .. Tante Lisbeth, på kanten af en stol eller på stående fot .. biträdde dem med sina uppgifter. KNORRING Cous. 2: 52 (1834). S eden att med en skål hälsa någon välkommen fortlever alltjämt i vårt land, vanligen endast i samband med måltid. Hos allmogen har man omedelbart vid ankomsten tömt skålen på stående fot. MREHNBERG (1953) hos LINNÉ Dal. 264. Nu slutade det med att han på stående fot köpte .. (tavlorna) Danskväll i Las Palmas och Våldtäkt. SIWERTZ Tråd. 50 (1957).

[STÅ.v I.2]

2) stående (i bet. 1) befinna sig l. uppehålla sig l. vara (placerad) (ngnstädes); äv. med förbleknad innebörd av stående, närmande sig l. övergående i bet.: befinna sig osv. (ngnstädes); stundom äv. dels i fråga om att under en längre tid uppehålla sig (stående) ngnstädes, dels (i sht i vitter l. religiös stil; särsk. med inkoativ bibet.) i fråga om att (kommande ngnstädes ifrån) framträda l. uppenbara sig l. låta te sig o. dyl. l. placera sig (i stående ställning) ngnstädes (se särsk. b, c, d α, b); äv. om fot l. fötter; äv. oeg. l. bildl. (se k). Stå i bersån, på gården, under ett träd, vid grinden. Stå bakom, bredvid, framför, innanför, omkring, till höger om, vid sidan av, nära, fem meter från ngn l. ngt. Stå längst fram. Stå på en stol. Han stod nere vid sjön. Hon står högre än han och ser därför större ut. Löparna står på startlinjen. Låta ngn stå vid dörren och vänta; jfr 3. Som the nw här om taladhe stoodh Jesus sielff mitt jbland them, och sadhe till them, Fridh wari idher. Luk. 24: 36 (NT 1526). Jach wiste thet ath tu (Gud) hörer mich altijdh, men för folkit skul som här om kringh ståår sadhe iach thet. Joh. 11: 42 (Därs.; NT 1981: dem som står här). Och Josua reeste vp tolff stenar mitt j Jordan, ther Presternas fötter ståndit hadhe som förbundzens Arck baro. Jos. 4: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: hade ståttmed sina fötter). O skyldigh wardt iagh såår men ach! hwar stog du då. SKOGEKÄR BÄRGBO Wen. 1 (c. 1650, 1680). Barbent hon på bryggan står,/ Räknar slagen klockan slår. BELLMAN (BellmS) 1: 160 (c. 1771, 1790). Jag kom till Tinget uppå ättehögen,/ och kring dess gröna sidor, sköld vid sköld,/ och svärd i handen, stodo Nordens män. TEGNÉR (TegnS) 4: 49 (1824). (Tomten) går till hönsen, der tuppen står/ stolt på sin högste pinne. RYDBERG Dikt. 1: 141 (1882). Jag höjde rösten en aning eftersom vi stod i skilda rum och eftersom jag märkte hur svårt jag hade att höra henne. EVANDER Härl. 13 (1975). –jfr FÖRE-, KRING-, SAMMAN-STÅ m. fl. – särsk.

[STÅ.v I.2.a]

a) i uttr. stå ute,stå utomhus (i det fria l. under bar himmel); förr äv.: stå utanför, äv. dels pregnantare: stå utanför o. icke få l. kunna komma in (ngnstädes, särsk. i ngns bostad l. hem), dels i det utvidgade uttr. stå ute ifrå,stå utanför (byggnad) o. på avstånd ifrån (fönsterglugg, o. icke innanför denna med huvud l. överkropp). Han stod ute under flyglarmet, trots att det var förbjudet. En fåwitzk gluggar in genom fenstret, men then som något weet står vthe ifrå. LPETRI Sir. 21: 23 (1561). Häng vthi Dufwornes Nästen then Örten Wijnruthe,/ Sedan så måste the skadlige diuren stå vthe. ARVIDI 156 (1651). Obedna giäster låter man stå vthe. GRUBB 605 (1665). Stå ute på gården, i fria luften, i regnet. WESTE FörslSAOB (c. 1817). AUERBACH (1913). – särsk. (†) bildl. α) i fråga om att befinna sig i tillståndet att vara utestängd från (deltagande i) ngt (anträffat bl. i fråga om (deltagande i) prästvigning), stå utanför (se k ζ). Blef H:r Wetterman och iag befalte att bereda oss till ordinationen, men Cederlöf måtte stå ute som dhen dhär intet præsteradt præstanda in examine (i teologi). SAGRELL (c. 1709) i KKD 5: 23.β) i uttr. stå ute för ngt, ha medel utestående ss. säkerhet l. borgen för ngt, stå i borgen för ngt. GHT 16/3 1897, s. 3.

[STÅ.v I.2.b]

b) i uttr. stå framför ngn, stå framför ngn (i huvudmom.:s bet.) o. erbjuda sin anblick, stående uppenbara sig framför ngn; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl.: framträda för ngns (inre) syn.Går allt efter önskan, så står jag väl någon stund af Tisdag f.m. framför Dig på Ditt kammargolf. ATTERBOM (1848) i 3SAH XXXVII. 2: 352.När mindre vårt land vi älska,/ Han (dvs. G. I) framför oss står,/ En fader i sorg –med otack/ Vi blekte hans hår. SNOILSKY 2: 2 (1881). (Sv.) Stå framför ngn i tanken .. (fr.) \x90 tre toujours présent aux yeux .. de qn. SCHULTHESS (1885).I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem. Luk. 2: 9 (NT 1981). –särsk. i uttr. stå sådan l. sådan framför ngn osv.; särsk. bildl. Den bittra, ovillkorliga fördömelse, hvilken blifvit från mer än ett håll uttalad öfver honom, är i åtskilligt orättvis, äfven sådan Atterbom nu engång för alla blef och sådan han står afslutad framför oss i den svenska skönlitteraturens historia. STURZEN-BECKER 1: 17 (1845, 1861).

[STÅ.v I.2.c]

c) i förb. med adverbial inlett medför,i vissa anv.

[STÅ.v I.2.c.α]

α) (†) med adverbialets huvudord betecknande Gud, i uttr. stå för Gud (förr äv. Gudi) l. H erren, stå inför Gud (se d β); äv. närmande sig l. övergående i inkoativ bet.: framträda (stående) inför Gud. Abraham stoodh vp om morghonen bittidha, på thet rwmet ther han förra hadhe ståndit för Herranom. 1Mos. 19: 27 (Bib. 1541; Bib. 1917: stått inför Herren). At stå för Gud, betyder .. giöra sin retta Gudztienst för himmelens och jordennes Herra .. och Honom i tro och lydno sig til ewig salighet tiena. SWEDBERG Cat. a8a (1709).

[STÅ.v I.2.c.β]

β) (†) i uttr. stå för långer, eg.: stå för den långe [med avs. på substantiveringen jfr LAT, adj.¹ b], benämning på lösen i pantlek utmynnande i att deltagarna (i stående ställning efter varandra) bildar en lång rad.SvForns. 3: 403 (1842).

[STÅ.v I.2.c.γ]

γ) (numera bl. i högre stil) med adverbialets huvudord betecknande person l. persons ögon l. blick l. syn, i fråga om att (i stående ställning) befinna sig l. uppehålla sig l. vara placerad framför ngn på sådant sätt att man har honom l. henne inför sina ögon o. själv (kan) ses l. iakttas av denne resp. denna; äv. (i sht i uttr. av typen stå för ngns ögon l. blick l. syn, förr äv. (med indir. obj.) stånda ngn för ögon) med tanke på synupplevelse, i fråga om att (i stående ställning) erbjuda ngn sin anblick l. visa (upp) sig l. te sig (sådan l. sådan) inför ngn l. ngns ögon l. blick l. syn; äv. med inkoativ bet., i fråga om att (oväntat l. plötsligt) framträda l. uppenbara sig l. låta te sig (o. (i stående ställning) finnas l. uppehålla sig) framför ngn l. inför ngns ögon osv.; äv. (o. numera företrädesvis) oeg., i fråga om att för sin inre syn (i drömmen l. minnet l. fantasin l. tanken) uppleva ngn ss. befinnande sig l. framträdande (i stående ställning) framför l. inför sig. Genom Jesu Christi Nazareni nampn then j korszfest haffuen .. genom honom ståår nw thenne (dvs. en av Petrus botad lam) här helbröghda för idher. Apg. 4: 10 (NT 1526; NT 1981: står .. framför er). Denne som för dig stod, den du meentst wara Gudinna;/ .. Lusta geer hon sigh namn. STIERNHIELM Herc. 288 (1658, 1668). Fjorton dägliga Mör mig dagliga stånda för ögon. NICANDER VirgÆn. 13 (1751). Han skyndade in i salen, han stod/ För sin chef med lågande blick. RUNEBERG 2: 76 (1848). Ur skyn i silfverskira kläder/ står för hans syn en ängel eller huldra. RYDBERG Dikt. 2: 35 (1890). (Svordomen) Du svarte anamma i underjordens dystra trakt! .. kan (man) göra .. kraftigare ändå .. man kan säja: Om han så stoge för min syn. JOHNSON Här 75 (1935). (Sv.) Han står livslevande för mig (eng.) he seems to (I see him) stand before me in the very flesh (before my eyes). HARLOCK (1944).

[STÅ.v I.2.c.δ]

δ) (†) i fråga om uppassning. α') i uttr. stå för bord, stå o. (se 3) passa upp l. betjäna (gäst l. gäster) vid bord(et); jfr BORD, sbst.¹ 6 l. Holof. 41 (c. 1580). (K. IX:s dotter Katarina) skall .. hafwa städes hoos sig .. een Hoffmästare och en Hoffmästerinna .. så och twå af Adelen som för henne ståå för bordh och skänkia. STIERNMAN Riksd. 617 (1605). BRAHE Tb. 94 (c. 1660). β') i uttr. stå för ngn, stå o. (se 3) passa upp l. betjäna ngn; anträffat bl. i utvidgad l. bildl. anv., om profet, betecknande denne ss. Guds tjänare. Så sant som Herren Israels Gudh leffuer för hwilkom iagh (profeten Elia) ståår. 1Kon. 17: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: vilkens tjänare jag är).

[STÅ.v I.2.c.ε]

ε) (numera föga br.) i uttr. stå för spegeln, under betraktande l. granskning av sin spegelbild befinna sig l. uppehålla sig framför spegel(under sysslande med sin frisyr l. ordnande av sin klädedräkt), stå framför spegeln. När iag (dvs. Doris) ankom,/ För en Spegel han (dvs. Cupido) tå stod,/ Sijn Håår han monde krusa. STIERNHIELM Cup. 10 (1649, 1668). Stå för spegeln. DALIN 427 (1854).

[STÅ.v I.2.c.ζ]

ζ i uttr. av typen stå för vagnen, om dragdjur (i sht häst): förspänd för vagnen stå färdig l. klar (för körsel l. avfärd o.d.);jfr 6. WESTE (1807).

[STÅ.v I.2.c.η]

η (†) stå för dörren, stå framför dörren (l. ingången) (i avsikt att gå l. komma in).The sex hundrat wäpnadhe medh theras harnesk .. stodho för dörenne. Dom. 18: 16 (Bib. 1541).

[STÅ.v I.2.d]

d) i förb. med adverbial inlett medinför,i vissa anv.

[STÅ.v I.2.d.α]

α) med adverbialets huvudord betecknande person, i fråga om att (i stående ställning) befinna sig l. uppehålla sig l. vara placerad framför ngn på sådant sätt att man har honom l. henne inför sina ögon o. själv (kan) ses l. iakttas av denne resp. denna; särsk. (i uttr. av typen stå inför sin chef l. chefen, äv. (i sht i skildring av ä. förh.) sin herre) i fråga om att i egenskap av underordnad l. underlydande o.d. uppträda på angivet sätt inför sin chef l. herre (se d.o. 1 b) l. dyl. (särsk. för att motta order l. redogöra för l. stå till svars för ngt l. fråga l. anhålla om ngt); äv. ( numera nästan bl. i högre stil) med inkoativ bet., i fråga om att (oväntat l. plötsligt) framträda l. uppenbara sig l. låta te sig förngn. Skencken. Migh drömdhe, at iagh medh itt frit modh,/ In för min Herre j äre stodh. GEVALIENSIS Jos. 21 (1601). Så hade han då stått inför sin chef, och för första gången på trettio år hade denne icke svarat med att bedja honom skynda tillbaka i orkestern. STIERNSTEDT Liw. 231 (1925). Här stod en man inför honom. HALLSTRÖM Händ. 103 (1927).

[STÅ.v I.2.d.β]

β) (i bibeln l. bibelpåverkat spr.) i uttr. stå inför Gud l. Herrenl. Människosoneno. dyl. l. Guds ansikte o.d., (i stående ställning) befinna sig l. uppehålla sig l. vara placerad inför Gud resp. Kristus l. Guds ansikte (se anm. under ANSIKTE, sp. A1715) osv. så att man har dennes ( iakttagande l. granskande) ögon l. blick vilande på sig; särsk. dels i fråga om att (på angivet sätt) möta Gud l. Kristus på jorden i en uppenbarelse l. i himlen efter jordelivet (särsk. ss. beteckning för samvaro med Gud osv. i det eviga livet), dels (oeg. l. bildl.) i fråga om att i jordelivet befinna sig under Guds uppsikt l. att närvarogöra Gud l. K ristus inför sig vid gudstjänst l. andakt l. bön l. åkallan. Hur gladlig skal iagh tå (dvs. efter döden),/ In för titt Ansicht stå. SWEDBERG Ps. 1694, 432: 6. Så står menniskan skuldbelastad inför Gud, om än oklanderlig för verlden. WALLIN 1Pred. 2: 351 (c. 1830); jfr 5. Den gudfruktige står beständigt inför Guds ansigte och gör allting under hans ögon och i hans namn. FRANZÉN Pred. 3: 206 (1843). Att "stå" .. inför Menniskosonen .. är att hafwa en ställning, såsom en konungs tjenare, hoffolk och tromän hafwa inför honom. RUDIN 2Evigh. 1: 152 (1882, 1887). När Abraham bittida följande morgon gick till den plats där han hade stått inför Herren, och (osv.). 1Mos. 19: 27 (Bib. 1917).

[STÅ.v I.2.d.γ]

γ) bildl., motsv. INFÖR I 2 c (särsk. c γ), i uttr. stå inför ngt, befinna sig i den situationen l. omständigheten l. det tidsskedet o.d. att det gm adverbialet uttryckta är nära förestående l. kommer att inträffa l. drabba vederbörande (inom en nära l. omedelbar framtid) l. är ett faktum; äv. närmande sig l. övergående dels i bet.: (ha att) emotse l. förvänta sig (ngt), dels: (ha att l. komma att) möta l. konfronteras med l. ta befattning med l. ha att göra med o.d. (ngt), o. i denna anv. stundom äv. med bibegrepp av att ha att söka lösa l. komma till rätta med l. bemästra o. d. ( detta); särsk. liktydigt med: vara ställd l. ställas inför (ngt). Om icke alla tecken bedraga, stå vi inför en religiös kris. RUNDGREN i 3SAH 3: 4 (1888).(Sv.) Stå inför döden (t.) dem Tode gegen\x9f berstehen, dem Tode ins G esicht schauen el. blicken. AUERBACH Tillägg (1918). Vi stå .. inför den första stora krisen i kristendomens historia. SvTeolKv. 1932, s. 109.(Professorn)talade .. om de nya uppgifter, som geograferna nu stode inför. SvGeogrÅb. 1934, s. 221. Finna vi breda fingertoppar,stå vi inför en övervägande intellektuellt betonad (människo)typ. K iromantHeml. 21 (1946). Då Linderholm stod inför sin avgång från professuren, gav Brilioth (osv.). KyrkohÅ 1959, s. 17.

[STÅ.v I.2.e]

e) i uttr. stå i ljusetl.vägen för ngnl.ngt l. stå ngn l. ngt i ljusetl.vägenl. blottstå i ljuset l. vägen.

[STÅ.v I.2.e.α]

α) ) i uttr. stå i ljuset för ngn, äv. (numera bl. i vitter stil) stå ngn i ljuset, (stå (i bet. 1) o.) skymma ljuset för ngn; stundom äv. (i sht i vitter stil) bildl., särsk. i fråga om att hindra ngn (i karriären l. dyl.) l. korsa ngns planer; äv. i uttr. stå i ljuset och skymma sig själv l. stå i ljuset för sig själv, förr äv. stå sig själv i ljuset, (stå (i bet. 1) o.) skymma ljuset för sig själv; äv. bildl., särsk. i fråga om att (gm sin inställning l. sitt väsen l. agerande o. d.) utgöra ett hinder för sin egen framgång l. lycka l. välfärd o.d.; förr äv. i det bildl. uttr. stå sanningen i ljuset, i fråga om att bete sig så att sanningen hindras komma fram. Man står sigh offta sielff i Liwset. GRUBB 548 (1665). Skulle han .. See Sig wäl före, icke stå i liuset och skyma Sig Sielf, låtandes Sig bedraga och förföra af en eller annan, till sin Egen Skada. BoupptSthm 25/4 1672. (Sv.) Stå sanningen i liuset .. (lat.) Tollere judicium veri idque adulterare. SCHULTZE Ordb. 4893 (c. 1755). Stå icke i ljuset för mig. SAHLSTEDT 307 (1773). De som egnat sig åt diplomatiska banan skulle med skäl finna sig förfördelade, om .. (en lekman) komme att stå en eller annan af dem i ljuset. CRUSENSTOLPE Mor. 5: 69 (1843). Med sina goda gerningar, ifrån ett oomwändt hjerta upprunna, står menniskan sig sjelf i ljuset, så att hon icke ser hwad Jesus wisade den rike ynglingen. THOMANDER Pred. 2: 246 (1849). Stå i ljuset .. för sig själv. ÖSTERGREN 4: 180 (1931).

[STÅ.v I.2.e.β]

β) ) i uttr. stå i vägen för ngn l. ngt l. (i vitter stil) stå ngn l. ngt i vägen, dels: stå o. (se 3) hindra att ngn l. ngt kommer fram, dels: (stående) komma i vägen för ngn l. ngt; äv. utan förb. med prep.-uttr. inlett av för, äv. bildl.: vara (ngn l. ngt) till hinders l. besvär l. dyl. Han råkade stå i vägen för raset och drogs med och begravdes av jordmassorna. Hon kände det, som om hon stod i vägen för hans karriär. Maka dig, du står i vägen! Tå Mose och Aaron gingo jfrå Pharao, stodho .. ( tillsyningsmännen) j wäghenom före them. 2Mos. 5: 20 (Bib. 1541; Bib. 1917: stodo där för att möta dem). Åszninnan sågh Herrans ängel stå j wäghenom, och itt draghit swerd j hans hand. 4Mos. 22: 23 (Därs.; Bib. 1917: stå på vägen). (Sv.) Stå i wägen för någon .. (fr.) \x90 tre un obstacle \x88 qn, l\xd5 emp\x90 cher, lui faire tort. ÖoL (1852). DALIN (1854: Stå någon i vägen; äv. bildl.). Överallt stod det människor ivägen. TROTZIG Sjukd. 32 (1972). Om du träffar en god man ska du gifta om dej och inte låta Lin Chong stå i vägen för din lycka! MALMQVIST BerTräskmark. 1: 183 (1976). – särsk. stå i vägen för sig själv, oeg. l. bildl., särsk. i fråga om att (gm sin inställning l. sitt väsen l. agerande o.d.) utgöra ett hinder för sin egen framgång l. lycka l. välfärd o.d.TySvOrdb. 2253 (1932).

[STÅ.v I.2.f]

f) i uttr. stå i ngt, stå (uppställd) så att man bildar ngt (dvs. viss formation o.d.), särsk. i uttr. stå i kö (se d.o. 4), äv. bildl. (äv. i sådana uttr. som stå i bostadskön); äv. i uttr. stå uppställd i ngt l. blott stå uppställd. Trupperna stod uppställda i kompakta kolonner. Syrköping, hwaräst fienden på andra sidan wid Renneberg med en del Troppar stod i Bataille. HC11H 1: 97 (1677); jfr BATALJ 2. Med stor swårigheet och möda kunde (K. XII med sitt kavalleri) slippa fram inuppå fältet der fienden stoo opställter. KKD 3: 206 (1711). Där förr sågs glas och skänkar,/ Och bröder stå i ring,/ .. Syns ingen ting. BELLMAN (BellmS) 1: 27 (c. 1769, 1790). Man börjar redan att "stå i kö" vid Lejas exposition.SöndN 1862, nr 43, s. 2. Stå i kö, kristidens vanligaste \xd5 nöje\xd5 . ÖSTERGREN (1949). Stå i bostadskön. SvOrdb. (1986).

[STÅ.v I.2.g]

g) om häst l. boskapsdjur, i fråga om att (i stående ställning) befinna sig l. uppehålla sig ngnstädes; numera företrädesvis i fråga om att befinna sig osv. i (spilta l. bås o.d.

[STÅ.v I.2.i]

i) stall resp. ladugård (särsk. för att där övernatta l. tillbringa den kalla årstiden); särsk. dels i förb. stå inne (särsk. motsatt: gå ute), dels i uttr. stå på stall (i sht förr äv. stallet). Nogra hestar wij nw stondandis haffue paa grönöö wiidt westherars. G1R 2: 138 (1525). Gör .. (den sjuka hästen) twå Hårhankar, them sät i B röstet .. och offta röre medh, genom dragande .. man skal icke draga Hankarna vp och neder förr än Hästen 3. Dagar är stånden. IERICI Colerus 2: 292 (c. 1645). Stallet, där (den sjuka) Boskapen står, hålles warmt, men ännu nödigare, at det hålles wäl rent. PH 5: 2946 (1750). Hästen bör städse hafva något foder framför sig, då han är stående på stall. SJÖSTEDT Husdj. 2: 67 (1862). Den ena kon dog efter den andra, så snart de stodo i bås i fähuset. WIGSTRÖM Folkd. 1: 140 (1880). BECKMAN Främl. 44 (1885: på stallet). A strid Lindgren .. tycker hjärtligt illa om systemet att låta korna stå inne året runt. Land 1985, nr 39, s. 61 –jfr FÖR-STÅ, v.², INNE-STÅ.

[STÅ.v I.2.h]

h) i förb. medhär,i bedyrande uttr.

[STÅ.v I.2.h.α]

α) (numera i sht ngt vard.) i uttr. av typen så sant som (att) jagstår här, med kraftigt bedyrande innebörd (jfr SANN, adj. 1 j α). Så sant som jag står här. IHRE DissJurForm. 4 (1746). I sanning är det den, så sant som jag här står. BELLMAN Gell. 113 (1793).

[STÅ.v I.2.h.β]

β)

[[efter t.

hie stehe ich, ich kan nicht anders, slutorden i M. LUTHERS tal inför riksdagen i Worms den 18 april 1521 (enl. utgåvan av dennes skrifter 1551); orden utgör sannol. ett vid redigeringen för tryck gjort tillägg till de ursprungliga slutorden got helff mir, amen] här står jag och kan icke annat, äv. här står jag, jag kan icke (i sht förr äv. intet) annat(äv. med semikolon l. utropstecken mellan satserna), om Luther inför riksdagen i Worms 1521: här befinner jag mig (stående) (inför er) o. kan icke göra annat (än (stå o.) invänta er dom); äv. att uppfatta i bet.: här osv. o. kan icke handla på annat sätt (än jag gjort; i denna bet. äv. i sådana ä. översättningar från t. som här står jag, jag kan icke l. ej annorlunda l. annorledes l. här osv. annorlunda kan jag ej handla). Här står jag, jag kan ej annorledes. B astholm Utsigt 150 (1791). Här står jag; jag kan intet annat. LILLJENWALLDH Thym 2: 222 (1819). ConvLex. 2: 450 (1823: icke annat). THOMÆUS Märkv. 2: 64 (1827: icke annorlunda). Här står jag, annorlunda kan jag ej handla. (RYDBERG o.) TEGNÉR Engelhardt 3: 20 (1837). LJUNGDAHL Hase559 (1838: icke annorledes). LÉNSTRÖM Guericke 2: 71 (1843: ej annorlunda). Här står jag! Jag kan icke annat. BERGSTRAND KyrkH 121 (1868). Här står jag och kan icke annat. 2NF 16: 1491 (1912). –särsk. i utvidgad l. oeg. anv. (i uttr. här står jag och kan icke annat o. i varianter härav), betecknande att ngn saknar valmöjligheter o. icke kan göra annat än att (stå o.) vänta l. att hörsamma kallelse l. befallning o. dyl. l. (jfr11)att ngn blir l. är uppgiven l. resignerad inför ett visst skeende l. faktum o.d.Här står vi och kan inte annat, sade någon i skaran av väntande framför den ännu icke öppnade biljettkassan.(Sv.) Här står jag och kan icke annat .. (fr.) me voici, je ne puis autrement; ofta (liktydigt med) latinska "non possumus" (dvs. vi kan icke). SCHULTHESS (1885); jfr huvudmom.

[STÅ.v I.2.i]

i) i vissa (delvis) metonymiska (o. oeg.) uttr.

[STÅ.v I.2.i.α]

α) i uttr. liktydiga med: arbeta i affär l. syssla med försäljning o.d.

[STÅ.v I.2.i.α]

α) ') i uttr. stå i (i sht förr äv. uti) (en) affär l. butik l. en kiosk l. i bareno.dyl. l. i ett salustånd o.d., (mer l. mindre) liktydigt med: arbeta i en affär osv. resp. stå o. sälja (se 3) l. tjänstgöra i ett salustånd osv.; äv. stå på Konsum l. Domus l. F okus (l. annat varuhus o.d.), liktydigt med: arbeta på l. vara expedit på Konsum osv., äv. (numera bl. i Finl.) i uttr. stå på (en) affär l. butik o.d., stå i (en) affär l. butik osv. Han har stått 10 år på Konsum i Borlänge.Hon står i kiosken vid järnvägsstationen. Varannan kväll står hon i baren. Varje torgdag åker hon in med varorna och står i sitt stånd. Han .. wiiste honom booden ther Jören Castinss(on)stoddh wdij. TbLödöse 60 (1587). Jag är handelsbokhållare ... står i krambod straxt vid Tyska brinken. SÄFSTRÖM PåHasselb. 5 (1860). En flicka, som stått på handel. TAVASTSTJERNA Marin 180 (1890); jfr HANDEL, sbst.² 11 b ε. Trädgårdsmästarns son .. står i butik nere i stan. STRINDBERG Kamm. 2: 11 (1907). BERGROTH FinlSv. 159 (1917:på butik). Det är jazzbandet The five boys. P ianisten står i Nya järnhandeln. HEDBERG VackrTänd. 9 (1943). Att "stå i affär" har genom århundraden varit vägen till att bli butikschef. DN 3/4 1967, s. 1.

[STÅ.v I.2.i.β]

β) ') i uttr. stå vid l. bakom disken, liktydigt med: arbeta ss. l. vara affärsbiträde l. expedit (l., mera tillf., bartender). Mollberg skal allting bestyra,/ Köpa Strufvor, skaffa Musik,/.. Skölja glas och stå vid disken. BELLMAN (BellmS) 1: 150 (c. 1775, 1790). Den engelska tränaren.. har från början varit i handtverk eller stått bakom disken. IdrB 3: 66 (1907). SvTidskr. 1911, s. 12 (: bakom disken). Hon hade säkert inte stått länge bakom disken. SIWERTZ Varuh. 65 (1926).

[STÅ.v I.2.i.β]

β) i sht sport. i uttr. stå i mål, äv. (vard.) i buren, liktydigt med: vara målvakt. (A. Rydberg) är den bäste målvakt IFK (Gbg) någonsin har haft och är den som stått längst i mål. Icke mindre än 15 år vaktade han buren. SvFotbHj. 82 (1945). Därs. 152 (:i buren).

[STÅ.v I.2.i.γ]

γ) i fråga om världsliga skamstraff; jfr δ; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) dels i uttr. stå vid (i sht förr äv. för, förr äv. på) pålen l. skampålen l. på schavott(en) l. för l. vid kåken, dels i uttr. stå i bulten l. stocken, äv. bildl.; se PÅLE, sbst.² 1 b slutet, SKAMPÅLE, SCHAVOTT, KÅK, sbst.¹, BULT, sbst.¹ 4, STOCK, sbst.¹ 2 m. Wnderschriffverenn på Stocholms slott Jönns Ingemarssonn wardtt affsagtt att han skulle ståå enn månedt vdi bultenn för thett hann hadhe skältt the wnge schriffuere widh Saleberget för lurannter. HH XIII. 1: 251 (1566).(Straff ådömt tjänstehjon skall) gå straxt uti wärkställighet, då målet icke är swårare, än det kan afstraffas med .. En, Twå a Tre S öndagars stående i Stocken. PH 5: 3424 (1752). En högst orimlig och elak menniska, som väl förtjente at stå på en verkeligare skampåle, än Historiens. KELLGREN (SVS) 4: 196 (1781). GT 1787, nr 32, s. 1 (: på Eschavotte). Jag vill endast låta honom (dvs. en ss. fiende uppfattad läkare) schavottera för tid och efterverld, stå på kåken för Europa. TEGNÉR Brev 9: 307 (1840). HALLSTRÖM G3 152 (1918: vid pålen; bildl.). –särsk. (†) i uttr. stå för masten, se MAST, sbst.¹ 1 c.

[STÅ.v I.2.i.δ]

δ) (förr) i fråga om kyrkliga skamstraff; jfr γ. a') i uttr. stå ute vid kyrka, i fråga om ( kyrkostraffet) att vara utestängd från (deltagande i gudstjänst i) kyrka.H Domprobstens bref dicterade att han allena widh een kyrka skall stå wthe .. dher han doch såsom en sådan grof maleficant, widh alla 3 kyrkiorna böör wthe stå. VDAkt. 1681, nr 371. β') (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. stå för kyrkdörren, i fråga om (kyrkostraffet) att stå utanför dörr till kyrka o. göra bot; äv. mer l. mindre bildl. (särsk. i uttr. betecknande Guds nära förestående återkomst). Theskole bådhe stå en sundagh nakna för kyrkedören. UppsDP 8/6 1603. Een kåna, som på hans gårdh är besofven, hafver stått för kyrkiodören d(hen)25 octob. VDAkt. 1686,nr 119 (1685). γ') stå i (i sht förr äv. uti) kyrkdörren, liktydigt med: stå för kyrkdörren (se β'). TbLödöse 580 (1621).

[STÅ.v I.2.i.ε]

ε) i fråga om vissa kyrkliga förrättningar.

[STÅ.v I.2.i.α]

α) ') (numera bl. i högre stil) i uttr. stå för altaret, förr äv. altare, om präst: (stående) befinna sig l. uppehålla sig framför altaret; särsk. liktydigt med: (stående) förrätta altartjänsten. Kommer honom i sinnet, huru härligen hans kiörkioherre stod bepryd för altaret. RA I. 3: 56 (1593). Präster pläga för Altare stå,/ ther medh kunna the sijn Födo få. Bedlegr. 6 (1647). Mag. Lundqvist prädikade och jag hade således icke at mer uträtta än stå för altaret. MUNCKTELL Dagb. 2: 136 (1817). β') (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. stå i gången, om konfirmander: stå i kyrkogången (framför koret o. altarrunden) o. undergå konfirmation (se d.o. 2), konfirmeras, stå på kyrkogången (se γ'; jfr GÅNG III 1 b). Det var pingstafton och läsbarnen skulle "stå i gången". HÖGLUND Norrsk. 45 (1900). γ') (numera föga br.) i uttr. stå på (kyrk) gången, =β'. MeddNordM 1901, s. 244. Kalle och Stafva hade .. lekt fästfolk ända från den söndagen de båda stodo på kyrkgången för att första gången gå till Herrans bord. RÖNNBERG Bredbolstad 113 (1907). ζ) (numera bl. i vitter l. högre stil) stå vid (en kvinnas) säng, eufemistiskt, liktydigt med: göra (en kvinna) sexuella närmanden (o. ha sexuellt umgänge med henne). Skäm tich at begiera ens annars tienstopijgo,/ och at stå wid hennes seng. Syr. 41 ("42"): 22 (öv. 1536; Apokr. 1986: kom inte i närheten av hennes säng). η) i uttr. stå vid rodret l. till rors o.d.α') i uttr. stå vid rodret (förr äv. ror), i sht förr äv. vid styret, liktydigt med: stå till rors (se β'). Iag stood vid roor och gåssarna hölt sig vid Masten. HFinlÖ430 (1730). Så länge .. (utrikesminister J. N. Madvig) stod vid styret. CAVALLIN (o. LYSANDER) 58 (1887). Det .. var Jases son, som stod vid rodret på den Bourmaisterska familjeskutan. BERGMAN JoH 282 (1926). β') i uttr. stå till rors, i sht förr äv. till roders, (i stående ställning) befinna sig på plats vid o. sköta rodret ombord på fartyg (o. styra detta); äv. mer l. mindre bildl., i sht i uttr. betecknande att ngn l. ngra har ledningen av en stat l. har hand om ett företag l. en familj o.d.; jfr RODER, sbst.³ 2 a ν, d α. Gudz försambling .. moste stå til roors, och swäffua ibland allahanda fahra och mootstånd, aldeles lijka såsom skep vthi storm driffz för wind och wågh. AAANGERMANNUS VtlDan. 279 (1592). The Ädle fem (dvs. förmyndarregeringen), som härtil med stor snille,/ Haf\xd5 ståt til Rools, och bracht wårt Skep i lugn, och stille:/ The träde könlig fram til Hennes Maiestet,/ Och lägge nid siin Macht. STIERNHIELM Jub. 122 (1644, 1668). En som står til roders på et skiepp. SERENIUS L4b (1734). Stå till rors. IllSvOrdb. 1267 (1955). θ) (†) i uttr. stå på breda stenen l. bredan sten l.bredhällan,om brudpar, eg.: stå på den breda stenläggningen (framför altaret (i högkoret)) i kyrka (för att vigas); särsk. liktydigt med: vigas i äktenskap; jfr ι. Jahg ../ .. wil i thenna kuäll fulföllia Gillie-Glamme,/ Som jahg begynte sidst, när som på breda Steen;/ Herr Gyllenstiärna stodh. LUCIDOR (SVS) 121 (1669). Stå på bred-hällan, breda-Stenen; thet är, wias i ächtenskap, gifta sig. BROMAN Glys. 2: 113 (c. 1730).I kyrkan stod Brudparet i högchorets dörr på bredan sten (som det heter), med pell öfver sig, och afhörde Brudmessan. (FORSSELL o.) GRAFSTRÖM 106 (1832); jfr 3.(Sv.) stå på breda stenen .. (fin.) olla kirkossa wihillä. HAHNSSON 133 (1884). ι) (i folkligt spr.) i uttr. stå för prästen, liktydigt med: vigas; jfr j. Så wist som gudh lefwer, om i än mot min wilia bringa thet så wida, at wisku stå för prästen, så skal iag sä\xd8 a nä\xd8 öfwerliut och skal aldrig koma i säng heler hus mädh honom. HORN Beskr. 58 (c. 1657). κ) i uttr. stå på gatan, vara satt på gatan (se GATA 2 b). Värden tröttnade på hans ständigt brutna löften att betala hyran, och så en vacker dag stod han på gatan. (Sv.) Stå på gatan .. (eng.) To stand in the street. WIDEGREN (1788); möjl. till huvudmom. Cecilia stod inte på gatan länge; svenska och norska slaktarmästare i staden slogs som arga doggar om hedern att hålla henne som piga. DELBLANC SamBok 165 (1981). λ) (i vitter stil) i uttr. stå i ledet, liktydigt med: tjänstgöra ss. soldat l. i hären o. d. Han (dvs. kurirens häst) också stått i ledet/ Och offrar glad sin hud/ För att i morgon bära/ Till Stockholm Stenbocks bud. SNOILSKY 2: 59 (1881). μ) i uttr. stå på skidor l. skridskor, liktydigt med: åka skidor resp. skridskor.Stå på skridsko(r) var det roligaste hon visste. I Norge lär sig barnen att manövrera en sparkstötting innan de kunna gå, och stå på ett par skidor, det kan de ännu tidigare. STSD 1935, nr 349, s. 8. Det är faktiskt kul att stå på skridskorna igen, även om jag inte satsar på att försöka ta en plats i div I-laget, sa (ishockeyspelaren som gjorde come back i laget). PiteåT 23/12 1986, s. 21.

[STÅ.v I.2.j]

j) i allmännare l. med förbleknad bet., utan (närmare) tanke påstående: befinna sig; vara förlagd o.d. α) i fråga om resa l. (i sht) militär förflyttning: (ha kommit l. ha nått till o.) befinna sig (på l. vid l. så l. så långt från en ort l. dyl.); förr äv. (om krigsfolk): ligga förlagd (i läger), ligga (i läger).I april 1945 stod ryssarna utanför Berlin. Hans Kongl. Maij:t gaf ordre att een stoor deel aff folcket, som stodh i Lägret weedh Hälssingeborgh, skulle hållas parat. HSH 31: 352 (1662). Konungentreffade.. Ryssens armee ståndånde wed et pass.KKD 3: 136 (c. 1710). M orgonen af den 11 Mars stodo vi (dvs. en grupp resande) då, som sagdt, i Viterbo. ATTERBOM Minn. 400 (1818). T illbakaträngd var Finlands tropp,/ vid polens gräns den stod. RUNEBERG ESkr. 1: 3 (1846). Goten kommer, goten kommer! I går afton stod han ren/ .. knappt en dagsled från Atén! RYDBERG Dikt. 1: 25 (1876, 1882). Fältmarskalken Herman Wrangel, som vid denna tid (dvs. 1632) stod i Västpreussen. HT 1932, s. 299. –särsk.i sht sjöt. i sådana uttr. som stå på samma farvatten l. samma ställe i sjön,befinna sig på samma farvatten resp. samma ställe i sjön (se SJÖ, sbst. 3). CHYDENIUS 62 (1765: farvatten). Har då icke norrbottningen på denna afväg (till Sthm vid export av varor till utlandet) förlorat mer än 2 procent på hela sitt kapital, och står nästan på samma ställe i sjön som för 20 dagar sedan? Därs. β) vistas l. finnas l. bo (ngnstädes); numera bl. (mera tillf.) med anslutning till α. Ij (dvs.

[STÅ.v I.2]

2) lester Jern ssom sendes studenterne ssom ståå i Vittenbergh. SthmSkotteb. 1539, s. 14. På alla tre sidorna om (födelse) kyrkan (i Betlehem) stå tre stora Munkeclöster; till norr står Franciscanernes .. Grekerne stå med deras hus till söder; och Armenerne sydväst. ENEMAN Resa 2: 262 (1712). Inom monarkien (dvs. Österrike-Ungern) stå 5 millioner polackar och alldeles utanför dess gränser 12.5 mill., hvaraf 9 mill. före kriget hörde Ryssland till. HILDEBRAND Donaumon. 39 (1915).

[STÅ.v I.2.k]

k) mer l. mindre oeg. l. bildl., i sht: befinna sig; särsk. i (delvis) bildl. uttr. l. förb. (jfr a α, b, b, d γ, e α, b, f, i η). Stå vid skiljevägen, vid det bittra slutet. Stå mitt ibland likasinnade. Stå på sitt livs middagshöjd. Stå på bar backe. Stå i hetluften, ha en utsatt position o.d. Stå i spetsen för regeringen. Stå i skuggan av ngn l. ngt, se SKUGGA, sbst.16 a. Stå i centrum för intresset. Stå utanför stämplingarna, diskussionerna. Gudh står j gudz församling. Psalt. 82: 1 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Wär(l) den står icke wijdh stake bunden. SvOrds. C7a (1604); jfr GRUBB 882 (1665). Din Moder ståår nu heelt på graffwens brädd. AOXENSTIERNA Bref 4: 560 (1649); jfr BRÄDD 4 a o. GRAV, sbst.¹ 3 f α d'. Af längtan och af kärlek slår/ N aturens stora barm./ Vid hennes läger Solen står/ Så röd och älskogsvarm. STAGNELIUS (SVS) 2: 306 (1821). Den som grundeligen inhemtat en dylik undervisning (i teologi o. döda språk) .. han stod på höjden af sin tids upplysning. TEGNÉR (WB) 4: 126 (1824). Om icke detta hade kommit emellan, så kunde jag vid denna tid möjligen redan stått vid .. (mitt) mål. DE GEER Minn. 1: 172 (1892). Den danske historieskrifvaren Saxo .. stod delvis närmare de tilldragelser han omtalar (än SnorreSturlason). HILDEBRAND Statsförf. 2 (1896); jfr NÄRA, adv. 2 b. (Politikern) Mogens Camre är van vid att stå mitt i den politiska snålblåsten. SDS 21/12 1988, s. 9. –särsk. α) i (namn på) vissa lekar. α') stå på sten, oeg. l. bildl., i fråga om pantlösning; äv. i uttr. stå på heta stenar, yttrande använt av pantägare (se d.o. 3) i sådan lek, betecknande att denne l. denna (i stående ställning) uppehåller sig på "heta stenar" (o. vill lösa ut panten för att komma därifrån). Stå på sten .. (Pantägaren står mitt på golvet, sägande:) Jag står på heta stenar; Käre, kom och hjelp mig häna! (Ngn framträder o. leder honom (henne) till sin plats). SvForns. 3: 402 (1842). β') i uttr. jungfrun ståndar på tilja, benämning på förr utövad sånglek. Jungfrun ståndar på tilja .. Ett fruntimmer .. inom ringen .. bjuder upp en af motsatt kön, då första versen slutar. SvForns. 3: 215 (1842). β) i uttr. stå på sådan l. sådan grund l. botten. α') i uttr. stå på egen l. ofri grund, (i stående ställning) befinna sig l. uppehålla sig l. vistas på egen resp. ofri (se d.o. 10 b slutet) mark l. tomt; äv. bildl., särsk. (med adj.-attributet utgörande ofri) i fråga om att stödja sig på av andra än en själv utvunna forskningsresultat. Jag (dvs. odalbonden) står helst på min egen grund,/ Och är helst min egen man. GEIJER Skald. 11 (1811, 1835). LYTTKENS o. WULFF 1Ljudl.I (1885: ofri; bildl.). β') (numera föga br.) i uttr. stå på sådan l. sådan (särsk. ofri l. osäker) botten, se BOTTEN II 1 d β. γ) [liksom d. stå under t\xbf f(fe)len sannol. efter t. unter dem pantoffel stehen] (i sht ngt vard.) i det bildl. uttr. stå under toffeln, förr äv. sin frus pantoffel, om äkta man, i fråga om att vara dominerad av sin hustru. Stå under toffeln, säges om en man, då han låter hustrun ha husbondväldet. DALIN 2: 551 (1854). En .. man, som står under sin frus .. pantoffel. BREMER GVerld. 4: 96 (1861). Stå under toffeln (dvs.) vara helt underordnad sin hustru. SvOrdb. 1279 (1986). δ) i uttr. stå bakom ngt,vara drivande kraft (se d.o. 8 a) l. "motor" (bakom ngt) l. upphov( sman) l. orsak (till ngt) l. (dold l. hemlig) tillskyndare l. organisatör l. anstiftare (av ngt, särsk. omoralisk l. brottslig handling l. omoraliskt osv. dåd); ligga bakom ngt; äv. blott stå bakom. Man misstänker terrorister för att stå bakom attentatet. (Människorna) måste lyda .. den osynlige herskare, som står bakom all jordisk makt. RUDIN 1Evigh. 2: 656 (1872, 1878). (Sv.) Stå bakom .. (fr.) \x90 tre le moteur occulte d\xd5 une affaire. SCHULTHESS (1885). Man har lagt mig till last .. att jag skall ha stått bakom och underblåst de agitationer, som bedrefvos. DE GEER Minn. 1: 274 (1892). (Sv.) Vem står bakom detta företag? (t.) wer steht hinter diesem Unternehmen? AUERBACH 96 (1907). Vid kyrkomötet 1915 uppträdde .. (domprosten E. Stave) som en vresig motståndare mot den nya bibelöversättningen –men kanske än mer mot dem som stodo bakom. SvTeolKv. 1932, s. 261. ε) i uttr. stå på l. vid sidan (av l. om ngt), i fråga om att befinna sig l. vara l. hålla sig l. hållas på sidan (av l. om (ngt) o. icke delta däri l. vara involverad l. engagerad l. låta sig involveras osv. däri l. ha ngt att göra därmed o.d.), särsk. liktydigt med: stå utanför (ngt); jfr SIDA, sbst. 15 a (γ), b. Han tyckte det kändes, som om han stod vid sidan av l. om utvecklingen. Hon (dvs. siaranden) säger högt, uti mitt hjertas djup,/ Att ofärd nu invid min sida ståndar. CYGNÆUS 7: 198 (1835). Statsråden .. stodo på sidan om ärendenas både beredning, föredragning och verkställighet. SvH IX. 1: 94 (1908). Det är den enklaste sak här i världen att stå på sidan och kritisera. HangöT 24/2 1983, s. 3. ζ) i uttr. stå utanför (utan efterföljande bestämning), stundom äv. stå utom, hålla sig l. hållas utanför l. hålla sig borta l. ute från l. vara utestängd från gemenskap l. umgänge l. hållas ovetande om ngt o.d.; icke vara med i l. medlem av sammanslutning l. institution o. d. Vid storaffärer som denna är det säkrast att stå utanför. N icander lär .. vara försupen, såsom vi, hvilket väl går an, sedan man kommit in i Akademien, men ej så länge man står utanför. BESKOW (1836) i 3SAH XLVII. 2: 85.(K ungen) citerade mig för att förmildra det ogillande, som han befarade, att hans oförsiktighet (i en utrikespolitisk fråga) skulle väcka, om det tillika kunde sägas, att hans officiella rådgifvare stått alldeles utanför. DE GEER Minn. 1: 267 (1892). En polis .. stod och tittade på mig .. så sa han: Fy fan, vad en sån där skulle ha mycket smörj .. då kände jag hur det var att stå utanför och ha alla emot sig. GUSTAF JANSON ÖvOnd. 56 (1957). Han står helt utom i denna fråga. ÖSTERGREN 9: 584 (1966). η) (†) i uttr. stå utan ngt, vara utestängd från ngt; anträffat bl. i uttr. stå utan kyrka (se KYRKA 1 b slutet) l. Herrens nattvard. Konan Walbor L arssdåtter i Olssnääs, som nu någhra åhr borthåth haar stått uthan Herrans nattwardh. MURENIUS AV 531 (1664). θ) (†) i uttr. stå ngn under ögonen, (våga l. med gott samvete kunna) stå inför ngn (se d α) l. ngns ögon. (Jag) skall i krafft af ett godt samwete, altid stå dem under ögon som annat än hwad ährligit är understå sig mig tilläggia. VRP 7/6 1732.

[STÅ.v I.2.l]

l) i p. pr. i vissa anv. α) (numera föga br.) i uttr. bli(va) stående, (i stående ställning) placera sig l. gruppera sig (så l. så ngnstädes). Discurrerades huru Regeringen skulle bliffva stående vidh Legatens audience. RP 6: 31 (1636). Regeringen bliffver stående opå den eene och Legaten på den andre sijdan (av drottningens stol). Därs. β) (†) i uttr. vara ståndandes, finnas ( ngnstädes). Mitt ibland idher är stondandes then j icke kennen. Joh. 1: 26 (NT 1526; NT 1981:står). γ) (†) ss. kärnord i attributiv satsförkortning motsv. en kausal bisats (inledd med eftersoml. dyl.). I förstufwen, hwarest dhe ordkastades .. der skelte dhe hwar annan, men hwad weet iag intet, ståandes iag brede wijd. UUKonsP 19: 328 (1690). δ) (i sht i skriftspr.) substantiverat (i best. l. obest. form); äv. motsv. k (särsk. k ζ). En utanför hela skandalen stående var NN. (Sv.) De närmast stående .. (eng.) those standing nearest. WoH (1904). (Sv.) En utanför stående (t.) ein Drauszenstehender. AUERBACH (1913). Den är en dåre .. som håller ett tal .. och därvid låter blick och tanke fångas av de allra närmast ståendes uppsyn och kläder. STRÖMHOLM Fält. 18 (1977).

[STÅ.v I.3]

3) medelst och samordnat med ett efterföljande verb: stå (i bet. 1 l. 2) o. (göra det l. det som det samordnade verbet uttrycker); ofta med mer l. mindre förbleknad innebörd l. i oeg. anv. l. utan tanke l. närmare tanke på ett stående, närmande sig l. övergående i att beteckna l. förstärka durativ aktionsart hos det samordnade verbet, särsk. mer l. mindre liktydigt med: (i stående ställning) hålla på l. vara sysselsatt med att (göra det l. det); äv. mer l. mindre liktydigt med: utan att ingripa l. företaga sig ngt (göra det l. det, dvs. endast titta på o.d.);förr äv. i liktydig samordning utanoch (sed). Han stod och högg ved. Stå inte där och tjuvlyssna!Stå inte där och sov! J G alileesche män, hwi stån j och seen vp j himmelen? Apg. 1: 11 (NT 1526; NT 1981: står nioch ser).När .. een står och lysnar skal en hora huru det tjuter på siön af thet at ijsen brakar. BUREUS Suml. 61 (c. 1600).På logan dher drängen stogh och trask. VDAkt. 1681, nr 146. Har man klart för sig, vad man vill, så ska man inte stå och tveka och ha .. betänkligheter. UngKraft. 1907, s. 61. Jag vill i nån skola, sade han. Jag vill läsa i nån storskola. Jag som mjölnarns Janne.. (Modern) stod bara och tittade. SJÖDIN StHjärt. 48 (1911).Jag tror inte att det går att försörja sig på att stå och göra enstaka möbler, för det finns bara ett fåtal som har råd att betala vad det kostar. LevTrä 152 (1986). 51åringen berättade att han stod och njöt helt fascinerad när ladugården med 67-årige Sigvard Gunnarssons döda kropp brann ned tillsammans med ett 30-tal får. SDS 10/11 1989, s. C 22. jfr [felaktig "uppsnyggning" av å, talspråklig form både av OCH o. ATT]: Thee godeherrer .. baade honum staande at tiigia (dvs. upphöra) medh siit skwaller. JönkTb. 129 (1535). –särsk.

[STÅ.v I.3.a]

a) (vard.) stå och hänga, i fråga om att (i stående ställning) uppehålla sig på ett l. samma ställe (t.ex. i en väntsal l. ett gathörn) med (hängande armar o.)slapp kroppshållning (jfr HÄNGA, v. I 7 a); företrädesvis oeg. l. bildl., i uttr. betecknande att ngn l. ngra sysslolöst l. håglöst l. lojt uppehåller sig på ett visst ställe l. en viss plats. Stå och hänga. WESTE 1: 1201 (1807). DALIN 1: 740 (1852; angivet ss. vard.). Köpmannen fann (den nye bodgossen) stå och hänga vid fönstret. LbFolksk. 26 (1890). Om man .. någon söndagskväll väntat på tåget på en landsbygdsstation och sett drängar och halvvuxna pojkar stå och hänga i väntsalen .. behöver (osv.). NILSSON FestdVard. 71 (1925). Stå inte där och häng! ropade Hjalmar och schasade med handen åt Klas. Du skulle ju ge dig i väg, sa du! Gör det då! GUSTAF-JANSON ÖvOnd. 98 (1957). b) stå och stampa l. trampa, stå på stället o. stampa (se STAMPA, v.² ¹) resp. trampa än med den ena, än med den andra foten (särsk. ss. uttryck för iver l. otålighet l. kroppslig trängning l. dyl. l. för att fördriva tiden l. dyl.); äv. (numera i sht ngt vard.) bildl., särsk. dels i uttr. betecknande ngn ss. fylld av iver l. otålighet (att få göra ngt, särsk. ge sig av l. gå i gång med ngt), dels i uttr. (äv. i utvidgade uttr. av typen stå och stampa på samma fläck l. på stället) betecknande att ngn ("kört fast" l. dyl. o.) icke kommer l. kan komma vidare l. någon vart (med ngt) o. d.Hästen stod och stampade i spiltan, den ville ut och röra på sig. Reservspelaren stod och trampade vid sidlinjen och väntade på domarens signal för att få ge sig in i spelet.Man ser .. ofta, huru kor med fylda jufver stå och trampa, ja, de kunna understundom plågas så mycket, att de genom bölande gifva sin smärta tillkänna. GROTENFELT Mejerih. 8 (1881). En människa kan få stå och stampa fåfängt så länge det är något som hindrar henne att taga emot Guds nåd. BESKOW Pred. 63 (1901). ÖSTERGREN 7: 557 (1949: på stället). På utgiftssidan (måste K ulturhistoriska museet) följa med pris- och löneutvecklingen, medan vi på inkomstsidan står och stampar. Kulturen 1971, s. 15. Efter tio år står han fortfarande och stampar på samma fläck. SvOrdb. 1173 (1986).

[STÅ.v I.3.c]

c) (vard.) med (helt) förbleknad eg. bet. (i sht i uttr. som utgör l. har karaktär av en fråga l. ett utrop l. en imperativ), dels använt för att framhäva ett uttrycks karaktär av fråga osv., dels närmande sig l. övergående i bet.: företa sig l. ta sig för l. ge sig till l. "gå sta" l. tillåta sig l. understå sig (stundom äv.: pålägga sig l. ta på sig) att (göra det l. det); särsk. i negerade imperativiska uttr. av typen stå inte (där l. här) och predika l. gör narr av ngn l. se bekymrad ut!, uppmanande vederbörande att icke (företa sig l. ge sig till l. tillåta sig l. understå sig att) predika (se PREDIKA, v. 5 a α) resp. göra narr av ngn l. se bekymrad ut. Hur kan man stå och säga sådana saker i ett offentligt sammanhang! Att hon skulle stå och bära sig åt på det gemena sättet, tedde sig inte överraskande för dem, som kände henne. Stå inte och gör dig till, du vill visst vara med på festen. Nu står du och pratar dumheter. Tuij du stina, skal iagsta och råna för din skul.HORN Beskr. 78 (1647). Å det understår du dig, at så oförskiämt stå och liuga mig mitt upp i synen. MODÉE Dår. 21 (1741). Stå intet där och predika. BELLMAN (BellmS) 1: 210 (c. 1771, 1790). Hvarför/ Står du och narras med mig? ADLERBETH HorSat. 80 (1814). O ckraren. Jag begär/ Ju ej kapitalet, det är räntan jag vill ha!/ Tranio. Stå inte och bråka! Ingen betalar dig ändå. VLitt. 1: 297 (1896). "Nå, stå inte där, människa, och se bekymrad ut," sade Silfverbrandt .. utan skynda sig att putsa upp min uniform! LAGERLÖF Troll 2: 31 (1921). Ryk och drag, din förvetna lymmel, det håll du kommer ifrån, och statt inte här och gör narr av gammalt folk! SvFolksag. 3: 129 (1940). d) (†) utan och samordnat med annat verb: stå o. (göra det l. det). Land och Rijke, the fall vthi händer/ Them som i Wapn stå lura ther å, och wachta på Glaset. STIERNHIELM Lycks. 1 (1650, 1668). Hwad är det, kiäre, ock för lumpet spehl och liud/ Att altid höra fahn stå tiuta emoth Gud. DÜBEN Boileau Skald. 29 (1721). B). i ett flertal (mera speciella) oeg. l. bildl. l. förbleknade anv. av 1 l. 2; äv. övergående i anv. ss. kopula (se särsk. 20). 4) närmande sig dels bet.: kämpa l. strida, dels bet.: göra motstånd l. hålla stånd, dels bet.: inta fientlig hållning l. uppträda fientligt l. som fiender (mot ngn; se b β); äv. bildl. Hoo haffuer tilforenna så manliga stondit? Syr. 46: 3 (öv. 1536; Apokr. 1986: stått stark). The Swänska och Finnarna höllo sigh, stogo tappert i fyra goda Tijmar, i första Drabbningen, til thes the änteligen .. förlägne blefwe. WIDEKINDI KrijgH 212 (1671). Wåre Fäder gingo på,/ Fast de fingo stötar./ De, för det de troorde stå,/ Kallas Manna Göthar. UpmuntrQwäd. 9 (1716). Du, försedd med hans (dvs. svarandens) fullmakt,/ Stå ihärdigt och fyll hans plats (inför domstolen). ADLERBETH HorSat. 74 (1814). Med rygg mot rygg vi stodo (dvs. kung Bele o. Thorsten Vikingsson), och hvarifrån/ som Nornan kom, hon stötte på sköld, min son. TEGNÉR (TegnS) 4: 19 (1823). Vi höra .. att Eurysakes stått manligen i striden. CAVALLIN (o. LYSANDER) 21 (1879). –jfr MOT-STÅ. –särsk. a)bildl., om dryckeskämpe (tänkt ss. deltagande i en kamp mot ruset), i fråga om att ( förmå) hålla sig uppe på sina ben o. fötter vid l. efter ett dryckeslag; jfr 1 g. At han (dvs. Ruus) i lisla stund, skal fälla the modige Hieltar,/ (Som rätt-nu stodo käck, och köne) som Oxar i golfwe. STIERNHIELM Herc. 198 (1648, 1668). b) i vissa uttr. α) (numera i sht i vitter stil) ståtill sista man, (orubbligt l. tappert) stå kvar (på slagfältet) o. kämpa l. strida l. hålla stånd (mot fienden) till sista man. Hafwer någor Commendering, fått särskild befalning, at stå til sidsta man, rätte sig då derefter. PH 6: 3800 (1755). β) (numera i sht i vitter stil) stå (e)mot ngn, stå beredd (se 6) till l. vara invecklad i strid l. (tve)kamp mot ngn; uppträda ss. fiende mot ngn; äv. bildl.; äv. allmännare, i fråga om (skarp l. oförsonlig) motsättning l. strid l. kamp som inte förs med vapen: uppträda som fiende till ngn l. inta (skarpt) avog hållning mot ngn o.d.; jfr γ. (Theodoros) bemödade .. sig .. att visa, det den gamla och den nya läran (dvs. hedendomen o. kristendomen) icke stodo såsom fiender emot hvarandra. RYDBERG Ath. 226 (1859).Man stod mot hustru, son mot far, broder mot broder, granne mot granne. TOPELIUS Vint. I. 2: 71 (1867, 1880). Emot Arkadiens kämpe ock skall stå en man/ Förutan skryt, till handling endast trår hans arm,/ Det Aktor är. ALEXANDERSON Sept. 35 (1868). Verldens förnämsta odlingsfolk stå emot hvarandra, väpnade till tänderna. NYBLOM i 2SAH 61: 5 (1884). Jag vill icke att I skolen stå emot varandra, uppblåsta var och en över sin lärare. 1Kor. 4: 6 (Bib. 1917). Här ståndar emot mig vredens makter. LUNDGREN Ibsen Gynt 56 (1927). Där sonen står mot fadern och dottern mot sin mor. ÖSTERGREN (1949). γ) (numera i sht i vitter stil) stå mot ngt (med adverbialets huvudord betecknande ngt abstr.), kämpa l. strida l. bjuda motstånd l. hålla stånd mot ngt; jfr β.Som Riddare hade Magnus Ängel svurit att med yttersta makt .. stånda mot orätt, stärka frid. BL 23: 244 (1857). Dagen slöts och dess kamp bröts af,/ Då kom Schwerin;/ Han stått mot svallet af stridens haf,/ Fast späd och fin. RUNEBERG 5: 89 (1859). δ) (†) stå för ngt, kämpa l. strida för l. (kämpa l. hålla stånd o.) försvara ngt; särsk. i uttr. stå för sitt liv. The andre Judar j Konungens landom komo til samman, och stodho för sitt lijff. Est. 9: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: församlade sig till försvar för sitt liv). Förgäfves hade .. (Johan Kasimirs) hjeltemodiga drottning Maria L ovisa (i slaget vid Warszawa 1656) med tårar uppmanat krigarne att stå för sitt land och sin ära. TOPELIUS Fält. 2: 63 (1856). Bevara, o Gud, vår kraft, att än/ vi stå för vårt land som finske män! WECKSELL SDikt. 229 (1861). ε) stå (förr äv. bliva ståndandes)mot l.för ngn l. ngra (utgörande motståndare l. fiender), stå på benen (o. icke falla omkull l. bli liggande) för ngn l. ngra, klara sig mot ngn osv., (stå kvar o.) bjuda motstånd l. hålla stånd mot ngn osv.; äv. mer l. mindre bildl. (särsk. med adverbialets huvudord utgörande Gud); numera företrädesvis i fråga om boxning l. slagsmål o.d. äv. abs. Man undrade, hur länge utmanaren kunde stå mot mästaren i boxningsmatchen. Han stod matchen ut. Tu (dvs. Gud) est förskreckeligen, ho kan stå for tich när tu wredgas. Psalt. 76: 8 (öv. 1536; Bib. 1917: bestå inför dig). Israels barn kunna icke bliffua ståndandes för sina fiendar, vthan moste wenda ryggen til sina fiendar. Jos. 7: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: stå emot). Vi ha inte lofvat att stå för en legion andar. GRANBERG Dram. 150 (1811). När Nördlingaslaget var öfverståndet, var det krigsfolket som öfverblef, så förskräckt, att 8000 icke kunde stå för 1000. 2VittAH 17: 61 (1839, 1846). Stå för den starkaste karl. SCHULTHESS (1885). ζ) [eg. specialanv. av 1 h] (numera bl. i vitter l. högre stil) i förb. med fast (förr äv. fasta), i uttr. av typen stå fast (förl. emot ngn l. ngra), betecknande att ngn l. ngra beslutsamt l. oförskräckt l. modigt (står (kvar) o.) kämpar l. strider l. gör motstånd l. håller stånd (till skydd l. dyl. för resp. emot ngn l. ngra); i sht förr äv. i förb. med prep.-adverbial inlett med vid (anträffat bl. i uttr. stå fasta vid varandra), om soldater i strid, i fråga om att hålla ett fast l. orubbligt samband med varandra l. beslutsamt understödja varandra i kampen; äv. bildl. Anm. I ovanstående uttr. föreligger i formen fast (förr äv. fasta) sammanfall mellan adverbiell anv. o. anv. ss. predikatsfyllnad, varför det i ett enskilt språkprov är omöjligt att avgöra vilkendera av de båda kategorierna som föreligger. War widh godh tröst, och lät oss stå fasta för wårdt folck. 2Sam. 10: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: visa mod i striden). Staat fast emoot fienden (dvs. djävulen). MURÆUS Arndt 1: 174 (1648). (Sv.) I striden stå fast (lat.) in acie consistere, constare. CAVALLIN (1876). Alle man, rycken an!/ Stånden faste vid hvarann. MELIN Patria 6 (1915). 5) i fråga om att stå (i bet. 1) l. (i stående ställning) uppträda o. agera (i sht i egenskap av svarande) inför domare l. domstol l. annan rättsvårdande l. dömande institution, äv. (jfr DOM, sbst.¹ 4 b, 9,DOMSTOL 3 b) inför Gud l. Kristus (i egenskap av skipare av gudomlig rättvisa i världen) l. Guds l. Kristi domstol,samt i anv. anslutande sig härtill (särsk. i uttr. betecknande att ngn rannsakas (o. döms) inför domare l. domstol); i fråga om nutida förh. bl. dels i förb. med prep.adverbial, särsk. sådant inlett med inför o. med huvudord betecknande domare osv. som ngn står (i ovan angiven bet.) inför, o. i denna anv. företrädesvis i uttr. stå (l. stånda) inför (äv. för) domstol l. (o. i sht) rätta, särsk. liktydigt med: vara föremål för rannsakan o. dom inför domstol, dels i förb. med adjektivisk predikatsfyllnad (jfr f β); stundom äv. oeg. l. bildl., särsk. i uttr. stå inför rätta, särsk. liktydigt med: stå till svars (inför ngn, se c ι); jfr äv. RÄTTA, sbst.² 2 f. Haffde ffornæm(de) Olaff skomakere nagot tilf\xbf renne staat her ffor rætte. OPETRI Tb. 15 (1524). Nw ståår iach (Paulus) här för rätten. Apg. 26: 6 (NT 1526; NT 1981: till svars); jfr c ι. Bered tig uppå, at stå för den obeweklige Minos helfwetes domarens stränga domstol. EHRENADLER Tel. 737 (1723). Lördan hon dansar, om Söndan hon tigger,/ Måndan hon hvirflar sin spinråck så lätt,/ .. Tisdan står hon för Kämnärs-rätt. BELLMAN (BellmS) 1: 218 (c. 1771, 1790). Vid lunchen följande dag fick Marianne stånda inför rätta. ROOTZÉN Vård. 37 (1930). Alla skall vi en gång stå inför Guds domstol. Rom. 14: 10 (NT 1981). – särsk. a) i förb. med prep.-adverbial inlett med i (i sht förr äv. uti) i vissa uttr. α) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) stå l. stånda i ed(en), förr äv. edenom, (stående, i äldsta tid inför den församlade tingsmenigheten) begå ed(en) ss. edgärdsman. STIERNHIELM WgL 106 (1663: i Edenom stånda). (En frigiven träl) blef (enligt Östgötalagen) berättigad att sluta köp, han kunde stå i ed, kära och svara för sig sjelf, och ärfvas af sin närmaste slägt. NORDSTRÖM Samh. 1: 100 (1839). Edgärdsmännen"stodo i eden" jämte svaranden och svuro, "att han svor rent och icke ment". 2SvUppslB 7: 1220 (1948). β) (†) stå uti sådan l. sådan frimodighet, i fråga om att (på domedagen) befinna sig i ett sådant l. sådant frimodigt tillstånd inför Guds domstol.The orätferdighe skola få hijsna .. när the få see then rättferdighe på Domedaghen stå vthi stoor frijmodigheet. WALLIUS 2Likpr. 82 (1628). b) (†) i uttr. stånda inför lag, stå inför rätta; jfr LAG, sbst.¹ 1 j. (Assessorn) förnekar .. (den för trolldom anklagades) bekännelse all kraft och verkan, intilldess genom .. läkares intyg utrönas må, i hvad mån hon varit gill att inför lag stånda. TOPELIUS Fält. 2: 210 (1856). c) i prep.-adverbial inlett medtilli vissa uttr.; jfr d. α)

[jfr fsv.

standa til answara] stå(nda) till (laga l. lagligt) ansvar (förr äv. ansvars), stå till svars (se ι), särsk. närmande sig bet.: gottgöra (ngn för ngt); utom ngn gg, arkaiserande l. i skildring av ä. förh., numera bl. allmännare, i icke juridiskt fackspråk (i uttr. stå till ansvar): stå till svars; förr äv. i uttr. stå(nda) ngn till (laga) ansvar, stå till svars (inför domstol) gentemot ngn (dvs. målsäganden). När befinnes, at .. (ämbetsmän) Embetet miszbrukat til enskylte afsichter, .. då stånde de derföre til laga answar. RF 1719, \xa4 18. Därs. 1809, \xa4 102 (:lagligt). När någon dräpit en annan .. kunde han .. (enligt V ästgötalagen) afskuda sig det nedriga i handlingen om han genast offentligen gaf dråpet tillkänna och ville för sitt brott stå den dräpnes arfvingar till ansvar. NORDSTRÖM Samh. 2: 320 (1840). CAVALLIN (1876: till answars). (Alkibiades) hemkallades (från Sicilien) att stå till ansvar för det grofva brott, han troddes hafva begått. PALLIN Hufvuddr. 19 (1893). En gång skall du stånda (till) ansvar härför inför en högre domare. ÖSTERGREN 1: 73 (1915).Stå .. till ansvar för en anklagelse. SvHandordb. (1966). Stånda till ansvar. Därs.755. –särsk. (i vitter l. högre stil)i oeg. l. bildl. uttr. av typen stå(nda) till ansvar för sanningskravet, i fråga om att ta på sitt ansvar att sanningskravet upprätthålls. Äfven skalderna äro skyldiga att stånda till ansvar inför sanningskrafvet. HT 1915, s. 90. β) (numera bl. i vitter l. högre stil) stå(nda) till doms, i fråga om att rannsakas (o. dömas) inför domare l. domstol (numera i sht i fråga om Gud l. Guds domstol; jfr δ); förr äv. i uttr. av typen stå till laga rådstugudom l. tingsdom, i fråga om att inför rådhusrätt resp. tingsrätt underkastas laga dom l. dömas enl. lag (för begånget brott l. dyl.). Wij .. hafwom stadgat, at alle Militie-Betiente (som) .. begå .. någon excess, skole stå för theras begångne brott til laga Tingz- och Rådstugu Dom som andre Wåre U ndersåtare efter Stadz- och Landzlagen. SCHMEDEMAN Just. 1365 (1694). Huru wäl behöfwa wi icke en sådan förswarare redan i denna werld .. Men än mera behöfwa wi Honom, då wi skola stånda till doms i en annan werld. RUDIN 1Evigh. 2: 659 (1872, 1878). Blås, Gabriel, i din basun,/ .. Blås hop all världens folk som dun/ att stå till doms och svara. KARLFELDT FridLustg. 134 (1901). γ) (†)i uttr. stånda till genmäle, stå till svars (se ι); jfr GEN-MÄLE 1. Stånda .. till genmäle. WESTE FörslSAOB (c. 1817). δ) (†) stånda till järn och Guds dom, om anklagad, i fråga om att dömas till järnbörd; anträffat bl. med tanke på provets utförande o. utgång därav; jfr β. Stånde (den anklagade) til jern och Gudz doom, warder han skäär ått jerne, wari frij, Brinner ått jerne wari felter. OPETRI Kr. 52 (c. 1540). ε) (†) stå till muns med ngn l. stå ngn till muns, se MUN, sbst.¹ 4 n γ. ζ) (numera bl. i vitter l. högre stil) stå till räkenskap, stå till svars (se ι). För det onda, wi .. åstadkommit, skole wi stå till räkenskap. FRANZÉN Pred. 1: 284 (1841). Jag behövde visserligen inte stå till räkenskap; men ändå. BERGMAN MVBar. 142 (1926). Stå .. till räkenskap för. ÖSTERGREN (1949). η) stå till rätta] (numera i sht i vitter l. högre stil) stå, äv. (numera bl. ngn gg, arkaiserande l. i skildring av ä. förh.) stånda till rätta (för ngn), i fråga om att (numera bl. i egenskap av svarande) stå inför rätta, särsk. liktydigt med: (låta sig) rannsakas (av ngn), förr äv. speciellare, i fråga om att avge det l. det svaret inför rätta (o. i denna anv. anträffat bl. i förb. med bisats inledd med det innehållande sådant svar); äv. (o. i fråga om nutida förh. bl.) i utvidgad l. oeg. l. bildl. anv., liktydigt med: stå till svars (se ι); jfr RÄTTA, sbst.² 2. Jtem skal .. (myntmästaren) f\xbf r ingom tiil rettha sthaa wthan fore oss. G1R 1: 207 (1524). Will tu (dvs. Paulus) fara vp till Hierusalem, och ther ståå till retta för mich (dvs. Festus)? Apg. 25: 9 (NT 1526;NT 1981: dömas av mig). (Den för hor anklagade mannen) stog och in för häradztinget när han stog til retta thet han aldrig war barnfadrenn. MURENIUS AV 364 (1658). När Lagen står i Spiutändan, så är ondt at stå til rätta. GRUBB 587 (1665). Ellen Key (hade) instämt Verner von Heidenstam att stånda till rätta för den skrift han utgivit kallad "Klassicitet och Germanism". LUNDBERG-NYBLOM NorrstrArno 139 (1932). –särsk. (†) i vissa uttr. α') stå till rätta med ngn, se RÄTTA, sbst.² 2 f slutet; anträffat bl. oeg. l. bildl., i fråga om att uppträda ss. kärande l. målsägande mot Gud l. avkräva Gud räkenskap. Alzwåldig store Gud! förlåt de snöde tankar,/ Hwi wil en syndig Man med dig til rätta stå? BRENNER Dikt. 1: 115 (1694, 1713). β') i förb. med indir. obj., i uttr. stå ngn till rätta (jfr ι α') l. (hopskrivet) tillrätta, dels (om målsägande l. kärande): (stå o.) föra talan mot ngn inför rätta, dels (om svarande): (stå o.) svara ngn (målsägande l. kärande) inför rätta; stå till svars (se ι; äv. i oeg. l. bildl. bet.) inför ngn; äv. i fråga om att (stå inför o.) låta sig dömas av (sådan l. sådan) domare. OPETRI Tb. 43 (1525). (Erik av Pommern) wille huarken läta .. (svenskarna) bliffua widh theras frijheeter eller läta sakena komma i rettgong, menandes sich icke wara plichtig at ståå sina vndersåter till retta. DENS. Kr. 178 (c. 1540). Ey heller (skall) någen Clärk stå någen leekt (dvs. världslig) Domare til Rätta. SCHRODERUS Os. 1: 304 (1635). LIVIJN 1: 27 (1817). θ) (†) stå till sådant l. sådant straff, om anklagad, i fråga om att dömas till sådant l. sådant straff. (Den som sprider pestsmitta) skal .. til lijfwet straffas: Men följer .. thervppå ingen skada .. stånde til thet arbitral straff, som Stadsens Magistrat finne skäligt then til at påläggia. STIERNMAN Com. 2: 183 (1638). ι) standa til swars] stå (förr äv. stånda) till svars, (i stående ställning inför domare l. domstol) svara för sig l. försvara sig (mot anklagelse(r) om brott l. dyl.); äv. övergående dels i bet.: (låta sig) underkastas rättslig rannsakan o. dom, dels i bet.: (låta sig) underkastas ansvarsskyldighet l. (straff)påföljd; äv. i utvidgad l. oeg. l. bildl. anv., särsk. (i sht i förb. med bestämning inledd med för) i fråga om att (inför ngn l. ngra) (ha att) förklara sig l. försvara sig (beträffande ngt) l. försvara (ngt) l. redovisa l. redogöra för sitt ståndpunktstagande (i en viss fråga) l. sin uppfattning (om ngt) l. sina efterforskningar (rörande ngt) l. dyl. (o. bli (be)dömd därefter) l. ta (sitt) ansvar l. ansvara (för ngt) l. ta på sitt ansvar (att ngt sker l. dyl.); stå till ansvar (se α);jfr γ, ζ, η, g slutet. Anm.Uttr. hade urspr. karaktären av juridiskt fackuttr. Om han .. försumer att scriffue antingen opbyrd heller vdgifft, thå skal scriffueren siälff stå ther till swars före. G1R 5: 19 (1528).Item till wittnisbörd .. ath wij huarkien rymma heller fly wijlia .. vtan aluarlig till suars ståå. RÄÄF Ydre 1: 309 (i handl. fr. 1553). War ock Citation utgången (år 1600) til .. (Råds)Herrarne, som .. höllo med K. Sigismund och woro stadde utomlands, at komma in uti Riket .. och för opartiske Domare til swars stånda. WERWING Hist. 2: 2 (c. 1690). Frun står aldrig till svars för att mamsell så der beständigt får följa sin egen vilja .. barn måste rätta sej efter gammalt folk. BLANCHE Våln. 436 (1847). Åtta särskilda gånger stod fröken R udenschöld till svars inför hofrätten. TEGNÉR Armfelt 2: 278 (1884). Vad gjorde .. (fosterbarnet)? frågade modern, som kom ihåg mannens varningar och hade att stå till svars för honom. LO-JOHANSSON Stat. 1: 11 (1936). Egentligen vill vi inte stå till svars och komma med ursäkter. KvinnLittH 1: 9 (1981). –särsk. α') (numera föga br.) i förb. med indir. obj., i uttr. stå(nda) ngn till svars (äv. i pleonastisk förb. med rätta (jfr η), i uttr. stånda ngn till svars och rätta), stå till svars (inför domstol för begånget l. påstått brott) gentemot ngn (målsägaren); äv. liktydigt med: ha att avge ( ekonomisk) redovisning för ngn. Skeparen aff Danske (dvs. Danzig) skal haffwa fractena ffor th(et)godz han hijt ff\xbf rde och sidh(e)n skal han staa k\xbf pma(n)nomen til swars j Danske hwad the haffwa ho(no)m til tale. OPETRI Tb. 15 (1524). Stånda oss tiil swars oc rette för then .. forrædelse. G1R 4: 48 (1527). 2RARP 15: 152 (1746: stånda). Du skall stå mig till svars för ditt anslag. MELLIN Nov. 1: 63 (1838, 1865). β') (†) i överförd anv., i uttr. stå till svars i (visst läroämne), i fråga om att (låta sig) underkastas kunskapsprov i (visst läroämne). I den exsekutiva juridiken och den praktiska kameralen kunde jag stå till svars när som helst. ALMQVIST TreFr. 2: 23 (1842). γ') (numera föga br.) i uttr. stå till svars med ngt, oeg. l. bildl.: rättfärdiga sig l. försvara sig beträffande ngt, ta ansvar(et) för ngt. (Sv.) Jag står ej til swars thermed .. (t.)ich kan das nicht verantworten. LIND (1749). Det oroade mig högligen, att se .. huru illa jag kunde stå till svars med vidare försök, att komma denna vägen till Sällskaps-Öarne. LANDELL Bligh 45 (1795). δ') (numera mindre br.) i uttr. stå till svars med att (göra det l. det l. låta det l. det ske o.d.), oeg. l. bildl.: ta på sitt ansvar att (göra det l. det osv.). "Jagkan inte stå till svars med att låta er (gäss) somna, utan att tala om, att här (i grottan)är osäkert," sade (gumsen). LAGERLÖF Holg. 1: 146 (1906). Man stod inte till svars med att lura charmanta damer upp bakom ett moln (dvs. i luftballong), tyckte han. SIWERTZ Sel. 2: 83 (1920). ε') (†) i uttr. stå ngt till svars, stå till svars för ngt. Ther .. befinnes, at Landzhöffdingen .. och Laghläsaren göra .. vpskoff medh Domen .. tå skal then .. thet giör wara förtencktat stånda sådhant til swars in för BergzCollegio. PrivBergsbr. 1649, 4: mom. 50.

[STÅ.v I.5.d]

d) (†) i uttr. stå till ngt, stå till svars för ngt (se c ι). Har du ../ Haft hit din son ../ Att stå till den förmätna högmålsklagan,/ Som (osv.). THOMANDER Shakespeare Rich. 7 (1825); jfr HAGBERG Shaksp. 3: 1 (1848). e) i förb. med prep.-adverbial inlett med under i vissa uttr.; jfr 20 a β. α) (numera föga br.) jur. i uttr. stå under rannsakning, i fråga om att vara underkastad rannsakning (se d.o. 3) inför domare l. domstol. SAHLSTEDT (1773). Han står under ransakning. WESTE FörslSAOB (c. 1817). β)i uttr. stå under åtal, stundom äv. tilltal, vara åtalad (tilltalad) vid domstol (för brott av det l. det slaget). Fru .. Karlsson .. stod .. under tilltal vid rådhusrätten för det hon upplåtit pensionatet åt(osv.). SvD 1/12 1911, s. 13. (Sv.) Stå .. under åtal för bedrägeri (t.) unter der Anklage des Betruges stehen. AUERBACH 1492 (1918). Klinteberg och Möller äro förfallna till ansvar för vad .. (rådhusrätten) fört dem till last. De ha icke förut stått under tilltal för brott. 1NJA 1952, Not. B, s. 7 f) i förb. med predikatsfyllnad. α) [eg. specialanv. av 7] i förb. med substantivisk predikatsfyllnad, i uttr. stå vittne, (i stående ställning) uppträda l. agera (inför domare l. domstol) ss. vittne, äv. bildl.: bevittna l. konstatera ngt; äv. i det utvidgade uttr. stånda vittne mot sig själv i ngt, stå vittne (i ovan angiven bet.) mot sig själv i fråga om ngt. (J. v. Törne) skulle .. till staden för sin sons skulld i grälet med min Gård, och blef af min advocat .. trissad opp och ned –Då var hon illa fast att stå vittne sjelf när hennes kjäraste hon har sitt Genie blef .. reducerat till = -0. CAEHRENSVÄRD Brev 2: 396 (1800). Från hjessan/ Till fotabjellet få wi sjelfwa stånda/ I wåra synder mot osz sjelfwa wittnen. HAGBERG Shaksp. 1: 371 (1847). β)i förb. med adjektivisk predikatsfyllnad, i uttr. stå åtalad, äv. tilltalad, vara åtalad ( tilltalad) vid domstol (för brott av det l. det slaget), stå under åtal l. tilltal. Han står åtalad för mord vid tingsrätten i Lund.De nio män, som stod åtalade för intrång vid avsiktlig skadegörelse på egendom, skulle (osv.). LINDBERG Gordimer Hed. 267 (1977). g) medelst och förbundet med efterföljande verb (jfr 3), i uttr. betecknande att ngn står (inför domare l. rätt) i rättssal o. gör det l. det (särsk. avlägger vittnesbörd); särsk. i uttr. av typen stå (in)för rätta (förr äv. rätte) l. den l. den rätten l. på rådstugan och (göra det l. det), i fråga om att (i stående ställning) inför rätta resp. den l. den rätten l. (inför domare l. rätt) på rådhuset (göra det l. det). L\xbf gh(e)rdagh(e)n ept(er)Corp(or)is Chr(ist)i stodh Olaff hans(ons)erffwinge ffor sitiend(es)rætten och sagde sich aldel(es)wara wel fforn\xbf gden om th(et)arffw(et). OPETRI Tb. 6 (1524).Stodhe nu både Oluff och Jacob inn för rättenn, och bekende huar om sigh. 3SthmTb. 5: 8 (1603). Frågan är hur pålitliga .. (de av missbruk märkta vittnena) är ur åklagarnas synvinkel. Blotta det faktum att de talat med polisen gör dem suspekta i sina kretsar. Att stå och vittna mot en annan kriminell person i en rättssal är givetvis ännu värre. SDS 30/5 1989, s. 6. –särsk. (numera föga br.) i uttr. stå och svara, stå till svars (se c ι). Jag vill .. alvarligen eder förmanat och tillsacht hafva, att I late för:te Jöns Erichsson vederfares hvad lagligit och rättvist är, så lagandes att I vele en gång stå .. och svare till edre domar. AOXENSTIERNA 2: 233 (1615). Kommer krutet medh första intet öffver (till Sv.), då skall han vara förtänckt att stå her före och svara till den skada her aff kan ändtstå. RP6: 215 (1636). Ty skall .. (statskommissarien i statsverket) ock hereffter samma sin skyldighet i ackt taga, och om något deruthinan försees och försummas, stå och swara derföre allena. CivInstr. 143 (1685). (K. XI har) uppå Justitiariens wid Kongl. A mmiralitetet .. förfrågan resolverat och förklarat, huruwida han för Processer wid Kongl. Ammiralitets-Rätten skal wara förbunden at stå och swara. HC11H 15: 152 (1697).

[STÅ.v I.6]

6) (i stående ställning) befinna sig l. vara i ett av anspänning l. koncentration kännetecknat kropps- l. sinnestillstånd; äv.: (i stående ställning) hålla sig beredd l. färdig l. klar l. redo (särsk. i sådana uttr. som stå beredd l. färdig l. klar (jfr e) l. parat l. redo), särsk. i fråga om attstå beredd osv. att göra ngt som är (mer l. mindre) omedelbart förestående (särsk. liktydigt med: vara nära l. vara "på vippen" l. just ämna l. vara i färd med l. ha för avsikt), o. i denna sistnämnda anv. numera företrädesvis (utom i ovannämnda uttr.) i uttr. stå i begrepp (se BEGREPP3 a) åtföljt av att jämte inf. l. inf.-uttr. (angivande förestående verksamhet l. dyl.); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; stundom svårt l. omöjligt att skilja från 2. Han stod klar att gå i land, när beskedet kom att ingen fick lämna båten. Tu skalt icke stå j wäghaskel til at mörda theras flychtigha. Ob. 1: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: ställ dig icke). HSH 31: 349 (1662: ståendes .. helt parat, att). En trupp most\xd5 altid stå bered när andra hwjla. BÖRK Darius 674 (1688).Det som gör at jag .. önskar fullbordandet af mitt nerflyttningsproject är at vi just i dessa dagar stå färdiga at köpa oss .. en liten gårdsdel i Skåne. CGLEOPOLD (1793) i 2Saml.8: 96.Ute på Lindarängen stodo .. (fotbollsspelarna) färdiga till spel. NordIdrL 1900, s. 292. Ett ungt par stod i begrepp att stifta hjonelag. NILSSON FestdVard. 67 (1925). När du denna dag fyller tretton och står redo att träda ut i livet på egen hand, vill jag (osv.). JERSILD 50Fräls. 9 (1984). –särsk.

[STÅ.v I.6.a]

a) i förb. med prep.-adverbial inlett medi (i sht förr äv.uti) i vissa uttr. α) (numera mindre br.) stå i bakhåll l. försåt, i fråga om att i l. vid bakhåll resp. försåt stå beredd l. färdig l. redo (till anfall l. dyl. mot ngn); jfr LIGGA 11. Then skalk som stod i forsåth j en tiock skogh oc sköth en skeckte vdj wår tro man. G1R 4: 123 (1527). S edan kom en myckenhet Ryszar fram som stått i bakhåll. NORDBERG C12 1: 572 (1740). JUSLENIUS 422 (1745: i försåt). β) stå i beredskap, om trupp(er), i fråga om att stå beredd(a) l. redo (till (krigs)handling av ett l. annat slag); äv. dels om enskild person, i fråga om att hålla sig l. vara förberedd i sitt inre för Gud l. Guds domedag o.d., dels i det utvidgade uttr. stå i beredskap att (göra det l. det), stå i begrepp l. ha för avsikt att (göra det l. det). T rupperna står i (full) beredskap vid gränsen. O! at iagh nychter lefwa må,/ I godh beredskap altijdh stå,/ När tu (dvs. Gud) medh domen komma wil. Ps. 1682, s. 249. De (dvs. helgonen) natt och dag i wakan, bön och bot/ B ewäpnat på sin wacht i full beredskap, stod. BRENNER Dikt. 1: 154 (1701, 1713).Jag vet .. att du står i beredskap att vidtaga stränga åtgärder, för att indrifva dina fordringar. RYDBERG Ath. 211 (1859; uppl. 1876:redo). ÖSTERGREN (1949: Stå .. i beredskap). γ)(numera i sht i vissa trakter) stå i beråd, stå i begrepp (att göra det l. det), (just) ämna; jfr BERÅD 4.Magister Olenius .. stormade och rasade, så att vår häradshöfding stod i beråd att kasta honom utför trapporna. Dock hejdade han sig. BLANCHE Tafl. 3: 326 (1849, 1857); jfr 20 a α k'. Jag står just i beråd att resa bort. ÖSTERGREN 1: 384 (1916). δ) (i vitter stil) stå i pansar, i fråga om att stå beredd l. färdig l. redo till kamp l. strid iklädd pansar (se d.o. 1). Hvarje kämpe stånde i pansar,/ Hvarje kämpe fatte sin sköld. ARFWIDSSON Oisian 1: 293 (1842). ε) (†) stå i språnget att (osv.), se SPRÅNG, sbst.¹ I 1 i. ζ) [sv. dial. stå i pass] (numera föga br.) stå i pass, stå på pass (se b ζ). SPARRE Fyrmäst. 85 (1920). ÖSTERGREN (1949). [tab] h) (†) stå i (sin) vakt, stå på vakt (se b μ); äv. bildl. Iagh .. ståår j minne wacht alla nätter. Jes. 21: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: förbliver .. på min post). Under molnig hjelm, de gråa fjällen/ Med isad pansar stå kring dal\xd5 n i vakt. AAGRAFSTRÖM 1: 28 (1818, 1864). b) i förb. med prep.-adverbial inlett medpå (förr äv. uppå) i vissa uttr. α) (†) stå på sin akt (för ngt), vara på sin vakt (mot ngt; se μ slutet). Konungen war icke til förtänckande, at Han stode på sin ackt för widare bedrägeri. NORDBERG C12 1: 287 (1740). β)(†) stå på beråd, stå i beråd (se a γ). I Genua stod jag (O. Celsius) på beråd, att föllia den Persianiske princen till Persien. SvBrIt. 1: 8 (c. 1700). Hwad matsäck han mig gaf jag nästan blyes nämna:/ Jag stod rätt på beråd, then efter mig at lämna.Kolmodin QvSp. 1: 63 (c. 1710, 1732). Jag står på beråd att gå dit. WIDEGREN 52 (1788). γ) stå på (en) resande fot, se1 a z a'. δ) (†) mil. stå på geväret, i fråga om att ha hög beredskap (eg.: stå beredd l. redo att omedelbart använda geväret); jfr GEVÄR 1 d. Hela ryska styrkan .. har i flera dagar stått färdig att attaquera. G eneral Major Sandels fördelning således beständigt varit nödsakad att stå på geväret. FWREDE (1809) hos QUENNERSTEDT Torneå 2: 240; jfr huvudmom. ε) stå på lur, stå o. (se 3) lura (se LURA, v.² I ¹– 3). Mördaren stod på lur bakom ett träd.Wiltu (Cupido), så stat opå luur; see til at tu drabbar i Bröstet. STIERNHIELM Cup. 3 (1649, 1668). Utkommer något sådant (dvs. som yppats under bikt) af Prästen, eller någon som står på luur, thet skal aldrig äga Witzord. Kyrkol. 7: 2 (1686). Trumslagarn knapt hant lyfta på pinn,/ Förr\xd5 n Bergen, med sitt Oboe d\xd5 Amour,/ Stod tyst på lur. BELLMAN (BellmS) 1: 259 (1780, 1790). Den som står på lur, får höra sin egen natur. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). I llSvOrdb. 879 (1955). ζ) [sv. dial. stå (up)på pass(et)] jäg. stå på pass, om jägare: (med skjutvapen l. dyl. till reds) stå beredd (på viss plats) o. passa (på villebråd för att fälla detta); jfr PASS, sbst.¹ 7, o.a ζ. LINDHOLM Sibbo 2: 216 (1898). ÖSTERGREN (1949). –särsk. i oeg. l. bildl. anv., liktydigt med: vara på sin vakt (mot ngn l. ngt) l. vakta sig l. ta sig i akt l. akta sig (för ngn l. ngt); jfr μ slutet. Man kan inte stå på pass jämt. SAOB P377 (1952). η) stå på (förr äv. uppå) post (äv. på sin post, förr äv. på posten), (vara sysselsatt med l. bli vid att) stå o. (se 3) hålla utkik l. vakt o. d. (på (sitt) postställe). (En hund) står wäll uppå sjn Påst, kan öfwermåtton kusa (dvs. krypa på magen). WARNMARK Epigr. H2a (1688). När de andre Påster ropa an .. (skall) swaras .. af den, som står på Påsten, Patroull. SthmStadsord. 2: 165 (1702). En skildtvakt får ej, så länge han står på sin post, tåla att på något sätt blifva ofredad. TjReglArm. 1858, 2: 66.Jag .. stod på post vid hörnet af lilla torget. DE GEER Minn. 1: 96 (1892). MARTINSON BakSvenskv. 288 (1944). θ) (†) stå på poängen l. punkten att (göra det l. det), se POÄNG II 4 b resp. PUNKT 12. ι) (†) med adverbialets huvudord utgörande (av)resa, i uttr. av typen stå på sin avresa l. (en) resa l. resan, stå i begrepp att anträda sin avresa resp. en resa l. resan, stå färdig att avresa l. ge sig av på en resa resp. resan; jfr γ. RP 8: 234 (1640: står .. på resa). Som iagh och nu ståår på min afressa (osv.). BoupptSthm 1677, s. 510a, Bil. (1676). Jag står jusst på resan hinner således intet mer än be Er framföra alles vår tendra hälsning till Er lilla täcka beskedliga fru. ANCKARSVÄRD Brev 18 (1790). Kyrkoherden stod på en resa och hade mycket brådtom. KNORRING Torp. 1: 165 (1843). AHNFELT LinnéLefn. 15 (1877: på resa). κ) (†) stå på slut med ngn,äv. på slutet, se SLUT, sbst.¹ 13. λ) stå på (förr äv. uppå l. å)språng, se SPRÅNG, sbst.¹ I1 j (γ–ε). μ) stå på (i sht förr äv. uppå) vakt (förr äv. vakten), äv. (numera bl. i slutet) sin vakt, (bli vid att) (i stående ställning) hålla vakt l. vakta, (bli vid att) stå o. (se 3) hålla vakt osv.; stundom äv. (i uttr. stå på vakt): stå o. vaka (över ngn).Herre, iagh ståår på wachtenne alt iempt om daghen. Jes. 21: 8 (Bib.1541; Bib. 1917:står .. på vakt). Här ståår iagh på minne wacht. Hab. 2: 1 (Därs. ; Bib. 1917: stiga upp på min vaktpost). SAHLSTEDT 664 (1773: på wakt). Rak och stel stod hon på vakt vid .. (den sjukes) huvudgärd. SIWERTZ Sel. 2: 76 (1920). SvOrdb. 1390 (1986: på vakt). –särsk. (numera föga br.) i uttr. stå på sin vakt, i utvidgad anv., liktydigt med: vara på sin vakt (mot ngn l. ngt) l. vakta sig l. ta sig i akt l. akta sig (för ngn l. ngt). Stat du nykter, opå dijn wakt. STIERNHIELM Herc. 366 (1658, 1668). Så fordrade försigtigheten, af Hans Kongl. Maj:t, både at sjelf stå på sin wakt, såsom ock at (osv.). HC11H 14: 113 (1668).Köttet är .. en .. Fiende .. Thes starkhet bör påminna osz, at wi theraf kunne öfwerwinnas, om wi ej stå på wår wakt. BÆLTER Christen 275 (1743, 1748). (Sv.) Stå på sin vakt .. (eng.) To stand upon one\xd5 s guard. WIDEGREN (1788). ν) (†) stå på vedett,stå på vakt (se μ). Efter nuvarande krigssätt, är hvar Infanterist platt oduglig, om han ej .. kan slåss i kedja, göra en patrull och stå på Vedett. KrigVAH 1808, s. 60. χ) (numera föga br.) stå på väg (förr äv. vägen) att (göra det l. det), vara på väg l. nära l. "på vippen" att (göra det l. det); stå i begrepp att (göra det l. det). Du står på vägen att uppoffra icke blott eget anseende, utan hela vår slägts. MELLIN Nov. 1: 100 (1833, 1865). Schelling förklarar uttryckligen .. att tingens idéer, som utgöra de sinliga tingens urbilder, ligga evigt i Gud, och han står på väg att fatta dessa idéer .. såsom fullt konkreta och individuella. NYBLÆUS Forskn. 2: 92 (1881). Han .. stod på väg att bege sig in i salen. LAGERLÖF Troll 2: 30 (1921).

[STÅ.v I.6.c]

c) i förb. med prep.-adverbial inlett medtill,i vissa uttr. α) stå till buds, stå till (ngns) förfogande, vara l. finnas tillgänglig; jfr BUD 3 a. Vid hans (dvs. A. O xenstjernas) sida och under konungen fanns fullt utrymme för allt slags förtjänst, och de skickliga arbetarne togos hvar de stodo till buds, utländska män så väl som svenska. FORSSELL G2A 13 (1894). Jordbruket och boskapsskötseln födde och klädde (präst)familjen, och som det alltid ansågs förnämligare att tjäna prästen än bonden, stod dugligt tjänstfolk till buds för billigt pris. MinnGPrästh. 1: 88 (1924). β) stå till (ngns) förfogande, stå beredd l. redo att låta sig förfogas över (av ngn ss. arbetskraft l. för utförande av visst uppdrag o. d.). Den fasta befolkningen står gärna till (turisternas) förfogande som vägvisare. I norr,stod .. till general F aidherbes förfogande en icke obetydlig styrka. RAPPE Nordarm. 81 (1874). Hvarför har ni icke underrättat mig på förhand och jag skulle genast stått till ert förfogande? HILLMAN SpNov. 14 (1896). γ) (†) stå till nöje, se NÖJE 2 l. δ) (ngt vard.) stå till pass, stå beredd l. redo att passa upp l. betjäna (ngn) l. vara (ngn) till pass l. lags; se PASS, sbst.¹I 9 c. ε) stå till reds, stå beredd l. färdig l. redo (att l. för att göra det l. det); äv. (i sht i det utvidgade uttr. stå till reds för ngn) pregnant: stå beredd osv. att betjäna l. passa upp (ngn) l. verkställa (ngns) önskningar l. hjälpa till (hjälpa ngn) med ngt o.d.; se vidare under REDS, sbst.¹ b α (β'). RP 16: 319 (1655). Jag stog till redz och wille gå, men min kyrkeherde sade, gack intet. UUKonsP 9: 140 (1671). Der är wisze poster eller huus wid wägen, där hästar straxt stå till redz, när man kommer. SvBrIt. 1: 28 (c. 1700). Aldeles är .. (hästen) för god til at .. altid stå tilreds för folk, som mena de sku få handtera honom som de wilja. DALIN Vitt. II. 6: 117 (1740). Skulle det vara någon, som han inte alltid står tillreds för, så är det Baron Alarik. KNORRING Ståndsp. 1: 39 (1838). ζ) stå till (ngns l. ngts) tjänst, stå beredd l. färdig l. redo att (be)tjäna (ngn l. ngt) l. vara (ngn osv.) behjälplig (med ngt) l. låta sig förfogas över (för ngt; särsk. liktydigt med: stå till (ngns) förfogande (se β)); äv. närmande sig l. övergående i allmännare bet.: (stående beredd osv. till handling) (be)tjäna (ngn) l. vara (ngn) behjälplig (med ngt); äv. (numera i sht i vitter stil) med genitivattributet ersatt av indir. obj., i uttr. stå (förr äv. stånda) ngn l. ngt till tjänst, stå till ngns l. ngts tjänst; i ovannämnda användningar äv. oeg. l. bildl., särsk. (i vitter stil) dels i fråga om att underblåsa l. uppmuntra l. stärka ngt (särsk. ngns betänkligheter), dels med saksubj. Thesse (dvs. Lättja, Kättja o. Fjättja)med samt min Son, Her Ruus, thera sam-qweda Broder,/ Tig til tienst skole stå, från M orgon, alt in-uti Morgon.STIERNHIELM Herc. 120 (1648, 1668). O store Pallas, Jovis ätt, af Himlisk Wijszheet;/ Then Högstes starcke Hand och Råd i Strijd, och Frid:/ Then alle Konster stå til tiänst, och alle Dygder. DENS. Fred. 20 (1649, 1668).Varmed kan jag stå till tjänst. CANNELIN (1921). Skansens Klädkammare har på sedvanligt sätt stått föreningar och sammanslutningar av skilda slag till tjänst med utlåning av dräkter och annan rekvisita. Fatab. 1954, s. 232. η) (numera föga br.) stå ngn till handa, stå ngn till tjänst (se ζ); jfr HAND 13 h γ. Kgl. Maj:t hafwer honom (dvs. S. Lagerberg) gifwet någre Officerare med sig, som uti alt skola stå honom tilhanda och stå under hans befehl. LAGERBERG Dagb. 4 (1710). Såväl Bruun som Nybom plägade med sin kassa och sin kredit stå Cygnæus till handa .. under hans i financielt afseende brydsamma Fredrikshamnstid. ENERVANDER (1892) hos CYGNÆUS 11: 118. j) (numera föga br.) stå ngn till möte(s), i fråga om att stå redo osv. att möta l. motta ngn (ngnstädes); äv. i det utvidgade (oeg. l. bildl.) uttr. stå ngn till mötes med hjälp, i fråga om att stå redo osv. att möta upp till ngns hjälp l. stöd. Behofvens barn med hjelp mig städs till mötes stått. LIDNER (SVS) 3: 251 (1791). Till Konungens möte stod på bryggan hertig Karl. FRYXELL Ber. 4: 165 (1830). Vid vår ankomst till tältet stodo värden och värdinnan oss till mötes. LbFolksk. 711 (1892). ι) (†) stå till ngns uppvakt, stå beredd l. färdig l. redo l. i begrepp att göra ngn sin uppvaktning. Wij Edert (dvs. Pallas\xd5 ) Ridderskap, then daglig skeer then ähra,/ At wij til Eder opwacht stå. STIERNHIELM Fred. 20 (1649, 1668).

[STÅ.v I.6.d]

d) (†) i uttr. stå att (göra det l. det), stå i begrepp att (göra det l. det). Een fattig Soldat som står at gå på Tog. VDAkt. 1706, nr 317. e)sjöt.i uttr. stå klar, om sjöman: stå beredd l. färdig l. redo (att utföra den l. den manövern l. det l. det arbetet ombord); förr särsk. i imperativisk anv.; jfr KLAR 12 b slutet. Constapel stå klar. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 209. Står klar med Tamp och Tagel, at gå til Segels Bij de Wind, och at falla öfwer Styrbord. ROSENFELDT Tourville 17 (1698). (När man skallankra kommenderas:) Ståå klaar hwar på sitt Wärck. Därs. 31. (Sv.) Stå klar .. (eng.) Stand by. RAMSTEN 37 (1866). Anm.Sannol. felaktigt anges uttr. i nedanstående källa ha bet.: kryssa (se KRYSSA, v.² ²). (Sv.) stå klar. (Eng.) stand by. (Fr.) faire la course. (T.) den Cours machen, segeln. JUNGBERG (1873).

[STÅ.v I.7]

7) i förb. med substantivisk predikatsfyllnad: (i stående ställning) uppträda l. agera l. fungera l. verka i egenskap av l. ss. (ngt), särsk. i fråga om uppträdande osv. (inför ngn l. ngt) vid en officiell l. högtidlig akt; särsk. dels (med ngt högtidlig l. vitter l. ålderdomlig prägel) i uttr. stå brud (se BRUD, sbst.¹ ¹) l. brudgum (se d.o. 1) l. fadder (se d.o. 1 a), dels i uttr. stå modell (se d.o. 3 a); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (särsk. i uttr. stå fadder, se FADDER 1 b γ, d); stundom äv. elliptiskt för uttr. av ovan angivet slag (se l). RA I. 3: 102 (1593:fadder).(Han) skulle stå brudgom mäd en wiss Jomfru. COLUMBUS Ordesk. 14 (1678; uppl. 1963).Östen säger, kan i säja Hust(ru)Maria att iag icke hafft omgänge med Eder om natten sädan wij stådt brudfolck. HärnösDP 1693, s. 14. D. 26. Juni kommer jag (C. v. Linné) att stå brudgumme. MennanderBr. 3: 310 (1739).Sinnligheten fattade styret och förnuftet stod en wanmägtigåskådare af .. fruktlöst motarbetad miszledning. ÖDMANN StrFörs. II. 2: 30 (1803). PT 1901, nr 268, s. 3 (:modell). LIDMAN Blodsarv 152 (1937:brud). –särsk.

[STÅ.v I.7.a]

a) (†) i uttr. stå brud, om kvinna, oeg. o. eufemistiskt för: ägna sig åt älskog. Ulla Winblad kära Syster,/ Du är eldig, qvick och yster,/ Hvar dag så står du brud. BELLMAN (BellmS) 1: 8 (c. 1768, 1790). Ändtlig i detta gröna,/ Stod Ulla sista gången Brud.Därs.274 (1790).

[STÅ.v I.7.b]

b) (numera föga br.) i uttr. stå vittne till ngt, (i stående ställning) vara l. bli vittne till ngt. (M änniskan) förmår .. aldrig stå ett kallsinnigt wittne till .. all hårdhet, bedräglighet, djuriskhet .. på jorden. THOMANDER Pred. 2: 135 (1849).

[STÅ.v I.7.c]

c) (numera mindre br.) i uttr. stå post, äv. (tillf.) väktare; äv. bildl. Du kan väl stå post för mig .. (kungen) är mera road af dig än mig. MoB 1: 10 (1824). Stå lag och frihet väktare på bergen,/ .. Då skall vår störste ovän tappa färgen. NYBOM SDikt. 1: 246 (1859, 1880).

[STÅ.v I.7.d]

d) (förr) i uttr. stå spetsgård, om bönder vid avrättning: (i stående ställning) agera l. fungera ss. spetsgård (se d.o. 1). (Vid) afrättningar .. måste .. bönderna "stå spetsgård". Landsm. VIII. 2: 77 (1891). LEVANDER Brottsl. 239 (1933). e)i uttr. stå vakt, äv. vedett, i fråga om att (på i övermom. angivet sätt) agera l. fungera(äv. närmande sig l. övergående i bet.: tjänstgöra) i egenskap av l. ss. vaktpost l. -manl. (med pl.subj.) ss. vaktmanskap l. -styrka l. -personal (äv. i oeg. l. bildl. anv.); numera nästan bl. närmande sig l. övergående i l. omöjligt att skilja från 41 a. Anm. Alla fall av stå vakt har förts hit (medan uttr. stå vakten redovisas under 41 a); jfr 22 c. Carl wachtmästare inkallades och frågades, hwilken af wachtkarlarna hade i går affton ståt wacht hooss prubban. ConsAcAboP 2: 423 (1663). Här stå borgarna tilskiftesz (dvs. skiftesvis) wackt. BOLINUS Dagb. 41 (1668). "Första dagen stod jag vakt vid erkejserlige faders bår", –svarade Kåre. LÖNNBERG Kåre 78 (1887). Väl hundra myror små / bakom stjälkarna stå vakt. HEIDENSTAM Dikt. 116 (1895). HEMBERG Kola 169 (1902: vedett). Som om/ små änglar i vita kläder/ stått vakt vid sängen. SÖDERBERG Heine Tyskl. 36 (1919). Med hållning av självsäkert lugn står .. (lyktpelaren) vakt kring kanalen och vänder ryggen mot urskogshotet. FROSTERUS Jord. 87 (1930). f)(i Finl., mindre br.) i uttr. stå pelle, (i stående ställning) uppträda l. agera (på scen) ss. pelle (dvs. rolighetsmakare l. gyckelmakare); jfr PELLE, sbst.¹ Varför man är revyaktivist? –Är man med en gång kan man inte sluta. Man går och väntar på kvällarna då man får "stå Pelle" på scen. VNyland 1/3 1980, s. 7.

[STÅ.v I.7.g]

g) (†) i uttr. stå (en) karl, med subj. i sg. l. pl.: (i stående ställning) uppträda l. agera i egenskap av l. ss. en karl (se d.o. 2) resp. som karlar; i sht använt ss. beteckning för att dels uppträda l. ingripa o. d. på ett karlaktigt (se KARL-AKTIG 2) l. kraftfullt l. djärvt l. modigt sätt, dels bete sig l. handla rakryggat l. hederligt l. hålla fast vid givna löften l. ingångna avtal l. vara trofast; med utgångspunkt i sistnämnda användningar äv. närmande sig l. övergående i beteckning för: stå brudgum (se huvudmom.) l. gifta sig; med subj. i pl. äv. stå karlar;jfr KARL 2 f. ConsAcAboP 1: 199 (1645: en). Sådanne Män kunne stå Kaara. BRASCK Apg. L3b (1648). Saxa-Mör glädiens i Hiertan och Hog;/ Nu haan j, iag troor, fått Beelare (dvs. friare) nog:/ .. Belare nog; de då gofwe til swaar,/ Men fåå äre dhe som willja stå kaar! DAHLSTIERNA (SVS) 182 (1707). Det war en Ekerot som då Brudgumme war,/ Men denna gången skal en Apelrot stå Kar. RUNIUS (SVS) 1: 245 (1712). (Sv.) Han måste stå karl, (lat.) Promissis standum ei erit. SAHLSTEDT 258 (1773). –särsk. α)karlaktigt (se KARLAKTIG 2)l. manligt (se MANLIG 8) kämpa l. göra motstånd l. försvara sig l. hålla stånd; äv. i oeg. l. bildl. anv., betecknande att ngn i egenskap av att vara en "(karla)karl" klarar av att (dvs. utan att tappa kontrollen över sina ben l. falla) inmundiga (stora mängder) sprit vid ett dryckeslag; jfr 4 (a).(Sv.) Stå karl .. (t.) Stand halten. LIND (1749). Förmågan att stå karl i ett dryckeslag. AFZELIUS Sag. VIII. 2: 250 (1857). β) i vissa utvidgade uttr. α') stå karl med ngt, (ss. det anstår en karl) hålla löfte l. utfästelse l. överenskommelse o. d. om (att utföra l. verkställa l. ombesörja o. d.) ngt; äv. stå karl uti ngt, uppträda l. agera som en karl (särsk.: förhålla sig rakryggad l. ordhållig l. trofast o. d.) i fråga om ngt. Helsa bror Knut Silf(ve)rS pare, han måste stå karl medh mine bestelninger. JSTÅLHAMMAR (1708) i KKD 7: 178. Detta (dvs. vissa affärsförhållanden) måste du consillera medh bror Knut Silf(ve)rSpare, som måste stå karl uthj detta. DENS. Därs. 182. β') stå karl för ngt, (ss. det anstår en karl) ansvara l. borga l. gå i god för (uppfyllandet l. utförandet l. verkställandet l. ombesörjandet av) ngt (utgörande löfte l. utfästelse l. överenskommelse o. dyl. l. viss verksamhet l. handling l. visst arbete o. d. varom löfte osv. givits resp. gjorts); äv. blott stå karl, elliptiskt för stå karl för ngt. Han wille ståå kar för dhet som skeedt är. VDAkt. 1668, nr 60. Om tu något lofwat haar/ får tu therför sielff stå kaar. CELSIUS Ordspr. 3: 17 (1711).(Vikarien) lärer stå karl (dvs. för gudstjänstens förrättande), besynnerligen då Han af HHrr Consistorialium persvasione & auctoritate warder munierad och affärdad. VDAkt. 1714, nr 38.

[STÅ.v I.7.h]

h) (†) i uttr. stå hjälte mot skotten, i egenskap av l. ss. hjälte stå upprätt l. klara sig l. hålla stånd mot l. uthärda l. tåla skotten (från fiende); anträffat bl. i bild, i fråga om att som en "(karla)karl"stå för (se 1 g) inmundigade supar; jfr 4 a o. DRYCKES-HJÄLTE. Skål mina Gunstiga Herrar! ../ Hurra, stå hjelte mot skotten!/ Kärlekens skål! –drick i botten. BELLMAN (BellmS) 1: 212 (c. 1771, 1790).

[STÅ.v I.7.i]

i) i uttr.stå bockenl.bock. α)

[jfr d.

stå buk for en] (†) i uttr. stå bocken för ngn, (ställa sig o.) (i böjd l. hukad l. framstupa ställning) agera bock för ngn (erbjudande denne sin rygg l. bak att ställa sig på för att komma l. nå upp på resp. till ngt, särsk. vid uppsittning på häst); äv. (o. anträffat bl.) i oeg. l. bildl. anv., dels: låta ngn stödja sig på sig, dels (o. i denna anv. äv. i förb. med indir. obj. (i st. f. adverbial), i uttr. stå ngn bocken): stå ngn bi (se STÅ BI 3), hjälpa ngn; äv. i uttr. stå bocken för ngt, hjälpa till med l. understödja (utförandet av) ngt. (T.) Einem .. den Bock stehen (sv.) stå båcken för en, stå enom bi, låta en stödja sig wid sig. LIND 1: 435 (1749). β)

[jfr d.

stå buk, nor. stå bukk, t. bock stehen, nl. bok staan] stå bock (för l. åt ngn), i fråga om leken " hoppa bock": (ställa sig o.) (i böjd l. hukad l. framstupa ställning) agera bock (för ngn som hoppar l. står i begrepp att hoppa över vederbörande); jfr BOCK, sbst.¹ II d.(Sv.) Stå bock (t.) sich Bock stellen. AUERBACH 200 (1907). Stå bock (åt ngn). ÖSTERGREN 1: 589 (1917). γ)[sv. dial. stå bocken; sannol. utvidgad anv. avα (möjl. med tanke på djuret bock o. den envishet l. energi varmed denne försvarar sig l. går till anfall)] (numera föga br.) i uttr. stå bocken, hålla stånd l. bjuda motstånd (mot angrepp l. påhopp o. d.); orka med ( påfrestningar l. strapatser l. motgångar o. d.) l. hålla l. stoppa (för påfrestningar osv.); stå sig (se 52) l. klara sig l. reda sig (bra); stå rycken (se 34f ε); äv. dels i uttr. stå bocken (e)mot ngt, dels i uttr. stå bocken för ngt,förr särsk.: (få) bära ansvaret l. hundhuvudet för ngt; förr äv. i uttr. stå ngn bocken, kunna mäta sig med (o. klara av) ngn. (Sv.) Stå bocken .. (fr.) tenir bon el. ferme, tenir t\x90 te \x88 qlcn. WESTE 1: 283 (1807). (Sv.) Stå bocken .. (t.) den Bock stehen fest, wie eine Mauer stehen. HEINRICH 194 (1814). Många hufvuden (stöta) tillsammans hos grefvinnan .. som .. hvad hufvudet beträffar, står dem bocken allesammans. MELLIN Nov. 2: 428 (1832, 1867). Tack för ditt (dvs. förläggarens) innerligt glädjande bref, som gaf mig den formliga, ovedersägliga bekräftelsen på att vi tillsammans ånyo "stått bocken" inför allmänheten som man säger. CSNOILSKY (1883) hos WARBURG Snoilsky 329. Ministrar .. åtogo sig ansvaret för .. (konungens) dumheter .. Men ansvaret var icke farligare än att en minister, som stått bocken för en kunglig dumhet, fick ta afsked som länschef. STRINDBERG SvÖ 3: 141 (1884).Får jag en duktig klunk bondvatten, så står jag bocken igen. LUNDQUIST Zola Grus 137 (1892). Han kan nog stå bocken mot dylika ohemula anfall (dvs.) reder sig l. står sig nog, det tar inte på honom, han rider nog ut dylika stormar. ÖSTERGREN 1: 588 (1917). DENS. (1949).–särsk. i utvidgad anv., med sakligt subj. (jfr II).När arkitekter tala om att låta "materialet verka" .. (gäller det i första hand) den verkan, som skyddar byggnadens bestånd, som står bocken mot väder och vind. TT 1890, s. 149. (Den av en brottsjö lösryckta) Spiran .. gjorde .. första breschen i den andra bastigneringen, som hittills stått bocken (vid skeppsbrottet). LD 1910, nr 299 A, s. 3

[STÅ.v I.7.j]

j) oeg., i uttr. stå staty l. bildstod, betecknande att en staty l. bildstod av ngn står där l. där (se II 1); äv. (o. i uttr. stå bildstod företrädesvis) bildl.: stå orörlig l. blick stilla som en staty l. bildstod; förr äv. i uttr. stå en bild, bildl.: stå (som en) bildstod (se ovan). Du far då bort, och lemnar mig på stranden,/ Att stå en bild och blicka efter dig. FRANZÉN Skald. 1: 18 (c.1798, 1824). Stå Bildstod .. (tillgår så:) Pantägaren (ägarinnan) ställer sig midt på golfvet eller på en stol, och antager den ställning, som en hvar af det öfriga sällskapet finner för godt att gifva honom (henne). SvForns. 3: 405 (1842). Utkastaren intog åter utgångsställning, stack tummarna i läderbältet, styrkans klassiska tecken, och stod staty till dess nästa droska kom. HELLSTRÖM Kusk. 114 (1910). En häger står staty på en sandbank. BARTHEL Col\x97 n 195 (1932). Den Store Hertigen av York, står staty nära The Mall (i L ondon). DN 24/7 1986, s. 40.

[STÅ.v I.7.k]

k) i uttr. stå måltavla, förr äv. (ett) mål för ngt, utgöra måltavla för ngt (dvs. beskjutning l. vredesutbrott l. anklagelser o.d.); jfr MÅL, sbst.⁵ 2 b, 5.F ienden nödgades stå ett mål för kanonaden från skeppen. BL 16: 119 (1848).Du med min vrede ej har att skaffa,/ Förr\xd5 n sjelf du mål för densamma stått. JOLIN UHansDr 8 (1860). Skolministern fick också stå måltavla när 300 skolaktiva SSUare från högstadier och gymnasier i hela landet frågade ut honom om skolan. GgbP 5/2 1990, s. 6.

[STÅ.v I.7.l]

l) elliptiskt för vissa i huvudmom. redovisade uttr. α) (†) för stå fadder; särsk. i uttr. stå mot ngn, i fråga om att stå fadder o. vid dopakten ha en person av motsatt kön mitt emot sig (med vilken fadderskyss växlas). Fält-Marskalken Her C hristere Horen, hwilken och så ståg för Konglig Råådhet och Fält-Marskalken Her Hinderik Horen. CARL XI AlmAnt. 123 (1686). Grefvinnan Beata Wittenberg stod uti G refvinnan Magdalena Stenbocks ställe. Därs. 378 (1696). Jag stod mot lilla Clementine–och fick riktigt ut min fadderskyss. GEIJER Brev 203 (1815). TOPELIUS Dagb. 2: 191 (1835). β) för stå modell. Mitt porträtt afsynades i L ördags af Beethovengubbarne .. Nu står jag för Eldh! STRINDBERG Brev 15: 209 (1905). På vägen kan vi titta in, där de har klädd modell. Det är här. Det tycks vara en tämligen äkta balettråtta från Operan, som står i kväll. CEDERSCHIÖLD Artist. 42 (1915).

[STÅ.v I.8]

8) i uttr. med bet.: gälla som ngn l. ngt l. uppträda i stället för ngn l. i ngns ställe o. d. a) i uttr. stå som l. såsom ngn l. ngt, (ha nått l. hamnat i positionen att) uppträda l. gälla l. fungera som (l. såsom) ngn l. ngt; äv. bildl. Stå som segrare l. förlorare. Låt Styrkan stå som dörrsven vid landets port,/ och Friden blomstra inom å hägnad ort. TEGNÉR (TegnS) 4: 16 (1823). I Naturens trenne riken då han stod som drott, Linné,/ Kronorna han sonligt lade ned för andra kronor tre. SNOILSKY 1: 299 (1878). B etraktelsesättet (av historien ss. lagbunden), såsom hvars förnämste representant Taine står. NordT 1892, s. 684.Gumælius .. skrev i .. den förnämliga tidskriften "Svea", för vilken han jämväl en tid stod såsom utgivare. KyrkohÅ 1933, s. 145. Nancy Reagans första dag i Sverige avslutades med middag till sjöss. Socialminister Gertrud Sigurdsen stod som värd. SDS 9/6 1987, s. 7.

[STÅ.v I.8.b]

b) i uttr.stå för ngnl.ngt. α) (†) i uttr. stå för ngn,stå (så)som ngn (se a), särsk. i uttr. stå för en man, med pl. subj.: gälla för l. räknas ss. en(se EN, räkn. I) man (i sht ss. uttryck för att inbördes sammanhållning l. solidaritet l. enighet råder mellan de gm subj. uttryckta personerna l. parterna l. att dessa intar (l. avser att inta) en gemensam inställning l. hållning l. agerar l. handlar (l. avser att agera osv.) på ett enhetligt l. gemensamt l. samfällt sätt); äv.: uppträda i ngns ställe l. å ngns vägnar, ersätta l. företräda l. representera ngn l. vara ngns ersättare l. ställföreträdare; äv. i fråga om att i ngns ställe utföra denne tillkommande l. åliggande plikt(er) l. göromål l. arbete; äv. i det refl. uttr. stå för sig själv, uppträda å sina egna vägnar, företräda l. representera sig själv.H uilcken som wore wår herres och konungz wän eller fiende, hann skulle och ware eder tzar och storfurstes wän eller fiende, och att de skulle både stå för een man. SvTr. V. 1: 37 (1585).På ded nu de Protesterandes .. defension .. må kone præsteras .. att de sig medh hvar andhre förbinde och förobligere, att alle stå för en man. AOXENSTIERNA 1: 543 (1633). Hwad Adam angår; så stod han wid pröfningen icke blott för sig sielf; utan förestälde i sin ena person hela människoslägtet. NOHRBORG 131 (c. 1765). (Sv.) Han står för mig, (t.) er vertritt meine Stelle. ÖoL (1852). β) i uttr. stå för ngt, representera l. förknippas med (o. ansvara för) ngt;bekänna sig till l. förfäkta l. vara anhängare l. talesman för ngt; förr äv. dels: stå som ngt (se a), dels: gälla l. räknas l. värderas för ngt.(Sv.) Stå för en ziffra .. (eng.) To stand for a cypher. WIDEGREN (1788); jfr SIFFRA, sbst. 1 b slutet.Man säger att din bror har skrifvit det! –Det är lögn! Min bror är ingen skandalskrifvare! Inte min bror, du! –Tyvärr har han dock fått stå för det! Han lär vara bortkörd från verket. STRINDBERG RödaR 61 (1879). Min mormor kände fru Bergman .. Hon visste precis vem hon var och vad hon stod för. STARFELT Tulip. 111 (1971). Vi står för humanvetenskapen, säger .. (sjuksköterskan). Det blir allt viktigare att vårda hela människan och inte bara se till enskilda faktorer. SDS 6/6 1987, s. 21. c)(†) i uttr.stå till ngt, stå (så)som ngt (se a). Och thet skal skee på then tijdhen, at Jsaj root som ståår til folcks baneer, ther skola Hedhninganar frågha effter, och hans hwijla skal wara ära. Jes. 11: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: såsom).

[STÅ.v I.8.d]

d) i uttr. stå i ngns ställe, förr äv. stad, uppträda l. fungera i ngns ställe. Altså förmanom Wij (K. XI) alle, i synnerheet Föräldrar, eller them som stå i F öräldrars stad .. at (osv.). Kyrkol. 1: 6 (1686). (Sv.) Stå i en annans ställe .. (Lat.) Alterius partes sibi injunctas tenere. SAHLSTEDT 567 (1773).

[STÅ.v I.9]

9)

[eg. bildl. anv. av1, 4]

(†) hålla stånd l. klara sig l. reda sig (mot angripare o. dyl. l. för l. mot ngt som man utsätts l. kan utsättas för); hålla provet l. måttet l. bestå (vid prövning l. rannsakning o. d.); särsk. dels i uttr. stå l. bliva ståndandes i dome(n), i fråga om att klara sig osv. l. hålla provet osv. vid Guds prövning o. dom, dels i uttr. stå så l. så för ngt, i fråga om att klara sig osv. så l. så för ngt; numera bl. i a, b; jfr 17, 18. Så waker nw alltijdh bedhiandes ath j mååghen vndhfly alt thetta som komma skall, och staa framme för menniskiones son. Luk. 21: 36 (NT 1526;NT 1981: stå upprätta). Therfore skola the ogudhactighe icke stondandes bliffua j dome. Psalt.1: 5 (öv. 1536). Vij (dvs. svenskarna) måste tillsee, hvad eder (dvs. skottarna) och ossär nyttigt, att vij både kunne ståå .. krijget lärer inthet så snart lychtes. RP 8: 120 (1640). Fast än han (dvs. en ond) then fromma häder,/ Skal doch ei i domen stå,/ Aldrig, aldrig skal han fara/ Ibland the utwaldas skara,/ Utan i förderfwet gå. LYBECKER 101 (c. 1715); jfr 1536. –särsk. a) (ngt vard.) i uttr. stå i alla väder, bildl., i fråga om att klara sig l. reda sig l. stå rycken (se 34 f ε) l. bestå provet i alla lägen l. situationer (urspr. sannol. med tanke på att stå upprätt l. på benen i alla vindar, dvs. hur det än blåser). Å dä va pojkar som stog i alla väder, för dä va jag, Herman Flink, Guttorm Hård å Anders Andersson i Lillängen. SPARRE Pikstav. 9 (1916).

[STÅ.v I.9.b]

b) (numera bl. i vitter stil) i uttr. stå till (det l. det) kravet, (upp)fylla l. svara till (det l. det) kravet.Till lycka för Sverige, för Europa, var .. (A. O xenstierna) man att stå till krafvet, när döden på slagfältet skördat den store konungen. WIESELGREN Bild. 251 (1883, 1889).

[STÅ.v I.10]

10)

[specialfall av 2

k] i fråga om ngns placering i visst abstrakt sammanhang; jfr 20 (a). –särsk.

[STÅ.v I.10.a]

a) i fråga om punkt l. skede i ngns liv l. utveckling o. d.; särsk. i förb. med adv. där l. var. Se der, hvar vi slutligen stå i afseende på våra kunskapers realitet. LEOPOLD 4: 323 (c. 1820). Der låg ett skimmer öfver Gustafs dagar,/ fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill,/ men det var sol deri, och, hur du klagar,/ hvar stodo vi om de ej varit till? TEGNÉR (WB) 8: 9 (1836); jfr anm. 6:o sp. 13591. Den som står, där jag står, kan inte börja om livet från början. MALMBERG Werfel 40Dag. 489 (1935).

[STÅ.v I.10.b]

b) i fråga om (politiskt l. annat) ställningstagande l. i fråga om attityd till ngt; särsk. i förb. med (relativt l. interrogativt) hur(u).Hur står .. (Bellman) då till sina typer och hurudana äro dessa själfva? LEVERTIN Gest. 152 (1903). Frågan om det allmänna prästadömet .. grupperar de olika opinionerna. Helt naturligt, ty ställningen till den klargjorde hur man stod till frågan om lekmannen som religiöst fullmyndig individ. K yrkohÅ 1925, s. 162. Vi ska ha FNL-flaggor lite här och var och fräna affischer. Vi ska visa var vi står. CLAESSON Sann. 128 (1970).Föräldrarna stod politiskt långt till vänster,men Kurt själv nöjde sig med SSU. SDS 13/12 1986, s. 7.

[STÅ.v I.10.c]

c) i fråga om artfrändskap l. etnologisk frändskap o.d.; särsk. (jfr d) i uttr. stå nära (förr äv. nära till) ngn (l. ngt). (Stockholmspigorna) stå i hela sitt yttre skick \xe3 mamsellerna" så nära som möjligt, de förstå fullkomligt hvad som kläder dem och de följa med sin tid. STURZEN-BECKER 2: 44 (1844, 1861).Innevånarne (på Aleuterna), till antalet omkring 8,000, tyckas stå midt emellan mongoler och indianer. NF 1: 395 (1875). (A leuterna) stå västeskimåerna närmast. 2NF 1: 522 (1903).

[STÅ.v I.10.d]

d) i uttr. (av typen) stå nära ngn l. ngra l. varandra l. (o. numera i sht, med indir. obj.) stå ngn osv. nära, förr äv. nära till ngn, vara innesluten resp. inneslutna med ngn l. ngra l. varandra i ett nära vänskapligt l. tillitsfullt l. förtroligt l. ömsint l. kärleksfullt o. d. förhållande,ha ett nära vänskapligt osv. förhållande till ngn l. ngra l. varandra. Han stod nära sin mor livet igenom. (Greve C. Piper) synes stått ganska nära till konungens (dvs. K. XI) person. SVEDELIUS i 2SAH 44: 33 (1868). O xenstjerna och Schröderheim, Kellgren och Adlerbeth stodo alla konungens person mer eller mindre nära. TEGNÉR Armfelt 1: 40 (1883).De som stå mig närmast. BJÖRKMAN (1889). Vi hafva .. en stund suttit i stilla begrundan kring minnet af personer, som i lifvet stodo oss nära. PAULSON Minnestal 85 (1898). Som stått en stor man rent mänskligt nära. ÖSTERGREN 4: 950 (1933). De står varandra mycket nära. SvOrdb. 829 (1986). –jfr NÄR-STÅENDE. – särsk. i p. pr., i uttr. de närmast stående, substantiverat, om ngns närmaste släktingar.De närmast stående samlades till en enkel minnesstund efter begravningen.(Sv.) De närmast stående .. (eng.) those immediately around him. WoH (1904).

[STÅ.v I.10.e]

e) i fråga om ställning l. rang l. gunst o. d.; äv. i fråga om värdering av talang l. moral l. värde l. rykte l. anseende o. d.; särsk. i uttr. stå högt l. lågt (i ngt). Han står högre som människa än som skald. Han står högt, högst i rang. Dorante. Nå men till slut ändå, låt höra hvar jag står. Lisette.Hon tycker fasligt om de ömma vers hon får. LEOPOLD 1: 254 (1808, 1814). Likasom medlidande och välgörenhet vore de enda goda känslor, som dessa varelser (dvs. landsortsbefolkningen) hos oss kunde väcka. Om så vore, huru lågt stode ej då denna så kallade lägsta klass. KNORRING Torp. 1: 10 (1843). Såsom skriftställare står .. (J. Cederhielm) ganska högt. MALMSTRÖM Hist. 1: 345 (1855). Ett helt folk, liksom en enskilt, kan stå ganska högt i vetenskaper och konster, men likväl sjunka i moraliskt förderf och osedlighet. BESKOW i 2SAH 30: 196 (1857).Inom statssystemet och menskligheten i det hela står Religionsstiftaren högst. BOSTRÖM Propæd. 26 (1859). En allmänt spridd åsikt är .. den, att Kustartilleriets personal i tekniskt hänseende står mycket högt. VFl. 1937, s. 47. –särsk. α) (numera i sht i vitter stil) i uttr. stå framför l. framom ngn l. ngra, i fråga om att (med hänsyn till det l. det) värderas l. anses l. hållas ss. förmer (särsk. mer framstående l. betydande l. duglig) än ngn annan l. ngra andra; äv. i utvidgade uttr. av typen stå framför l. framom ngn l. ngra i rang l. i rykte, i fråga om att ha högre rang resp. vara mer ryktbar l. namnkunnig l. berömd än ngn l. ngra, stundom äv. närmande sig l. övergående i utvidgad bet.: överträffa l. överglänsa ngn l. ngra. Snart i rykte framom alla/ I sqvadronen stodo de (dvs. Stål o. Lod),/ Ingen vågade sig kalla/ Bättre, tapprare. RUNEBERG 2: 83 (1847). Mengel .. står fram om C rusenstolpe ty han har, hvad C. saknade, en outtömlig humor. UrKorrCronholm146 (1870). Stå framför .. ngn i rang. I llSvOrdb. 1218 (1955). β) (†) i uttr. stå (jäm)lika med l. jämte med ngn, i fråga om att befinna sig på samma nivå som ngn med hänsyn till betydelse l. vikt l. anseende o. d., äv. utseende l. personliga egenskaper; särsk. liktydigt med: vara jämngod l. likvärdig med ngn. I skönhet står/ Gumman lika med mön. ATTERBOM Lyr. 1: 90 (1811). Inom staten är S tatsmannen .. den högsta och mest betydande .. jemte eller jemnlika med statsmannenstå der äfven Tänkaren och H jelten eller Härföraren och Skalden. BOSTRÖM Propæd. 26 (1859). γ) stå i en klass för sig, stå i klass med ngn, se KLASS 5 c β. d) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., i uttr. högt, äv. lågt stående, betecknande ngn l. ngra ss. befinnande sig på hög resp. låg nivå med hänsyn till viss rangskala l. samhällsskala (särsk. sådan värderande kulturliv l. bildning); särsk. i förb. med högt, om militär person, liktydigt med: som innehar hög militär grad; äv. ss. senare led i ssgr (se HÖGT-, LÅGT-STÅENDE). Högt stående män .. såsom (hovkanslern o. ledamoten av Svenska Akademien) Wetterstedt. SVANBERG RedLefn. 89 (1882). De i fråga om bildningsgrad lägre .. stående lagren af riksspråkstalande individer. NOREEN VS 1: 29 (1903). Det är först den högre stående kulturmänniskan, som söker ge sin kärlekstrånad luft i sång och musik. NORLIND AMusH 11 (1920). För etiskt högt stående individer var .. (Ellen Keys kärlekslära) på det hela taget obehövlig. HELLSTRÖM Malmros 204 (1931). En högt stående militär. HARLOCK (1944).

[STÅ.v I.11]

11) i förb. med där l. här med försvagad l. försvunnen rumslig bet. (se HÄR,adv.¹ I 1 b, DÄR I 2 f), med tanke på l. klart betecknande icke önskvärd belägenhet.

[STÅ.v I.11.a]

a) motsv. 2; särsk. i förb. stå där. Där stod vi med våra tunga bördor och visste inte, hur vi skulle orka vidare fram till raststugan. (Den till offer utsedde har dött.) Nu få offerbrudarna, de leda, stå där i morgon med sina knivar. HEIDENSTAM Svensk. 1: 10 (1908). –särsk. α) i uttr. få stå där, i fråga om att få stå ensam o. övergiven (utan att ngn tar notis om l. bryr sig om en). WoH (1904; angivet ss. vard.). (Sv.) Få stå där .. (eng.) be left alone .. left out (in the cold). HARLOCK (1944; angivet ss. vard.). β) i uttr. låta ngn stå där, i fråga om att låta ngn stå (kvar) ensam o. övergiven (utan att ta notis om l. bry sig om vederbörande); äv. övergående i bet.: lämna l. överge ngn (stående) i ovisshet l. villrådighet l. hjälplöshet l. i "sticket";jfr 25 c. WESTE (1807).WoH (1904). γ) i uttr. stå där rakt l. rätt upp och ned l. ner, i fråga om att på ett hjälplöst l. tanklöst l. handfallet l. bortkommet o. d. sätt uppehålla sig (i stående ställning) ngnstädes. Han stod där rakt upp och ned och gjorde ingenting för att hindra misshandeln av den gamle. Alldeles intill ingången står en flicka. Hon har varken regnkappa, paraply eller hatt utan står där rätt upp och ner i regnet, som om någon hade glömt att ta in henne. ÖSTLUND Cheyney BeskPill. 19 (1959).

[STÅ.v I.11.b]

b) bildl., betecknande (mer l. mindre) snopen l. misslyckad l. prisgiven l. hjälplös l. genant ( iråkad) belägenhet o. d. –särsk. α) i uttr. stå där l. här medl. utan ngt; jfr20 a ζ. Stå där med sin tvättade hals, se TVÄTTA. (Sv.) Der står jag utan att komma ngn väg .. (fr.) me voil\x88 dans une impasse. SCHULTHESS (1885). Då försvann de påräknade hyresgästerna, och där stod Isak med sitt bygge. ROSÉN StackRack. 43 (1928). Då stod de där utan honom. JOHNSON Här 261 (1935). β) i uttr. stå där l. här sådan l. sådan; jfr 20 b α. Men mina tårar, mitt hjerta til men,/ Börja tillra; här står jag arma, nu allen. BELLMAN (BellmS) 1: 151 (c. 1775, 1790). Om ock många bland skogens djur taga priset från .. (människan) för styrka, snabbhet eller vighet, så står hon dock der ensam och utan medtäflare såsom skapelsens herre. SVENSÉN Jord. 97 (1884). Om vi inte skulle lösa det här mordfallet, vill jag (statsåklagaren) inte stå där svarslös när kritikerna undrar varför vi inte i tid kallade in utomstående experter för att titta på mordfallet. SDS 30/5 1989, s. 8. γ) med bestämning utgörande adv. (jfr 20 c)i uttr. (i sht med utropskaraktär)av typen där står han nu vackert l. nu står han där vackert, ironiserande l. raljerande, betecknande att ifrågavarande person nu försatt sig l. befinner sig i en brydsam l. kinkig situation l. hamnat i en faslig klämma l. ställt till det ("vackert" l. "bra") för sig. (Sv.) Nu står du där vackert, (fr.) te voil\x88 pris comme un sot, te voil\x88 bien attrapé, pour le coup vous \x90 tes bien attrapé. WESTE (1807). Nu står du der vackert! (dvs.) nu har du ställt till bra för dig! DALIN (1854). (Sv.) Der står jag nu vackert .. (fr.) me voil\x88 bien planté. BERNDTSON (1880). Jo, nu står du där vackert, men du har dig själv att skylla! ÖSTERGREN (1949). δ) i förb. stå där, pregnant (utan förb. med bestämning angivande belägenheten): (vara försatt i belägenheten att) icke kunna reda sig l. hjälpa sig l. klara uppgiften l. situationen; vara strandsatt; stundom äv. liktydigt med: stå svarslös (se 20 b α). Sådant lopp, som det är nu om Ammor! än de snappa up henne? då står jag där! Amman 11 (1756). Om vagnen går sönder, stå vi där. WESTE FörslSAOB (c. 1817). Hjelp dig sjelf eller statt der. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). Du (dvs. mannen) framställer dina åsikter så rent och klart, att jag (dvs. kvinnan) står där. NUMERS Dram. 1: 116 (1892). En ny (pedagogisk) metod kan ju misslyckas, och då står man där i studenten –det är en risk, som de flesta lärare helst inte utsätta sig för. SvTidskr. 1931, s. 66. Det händer ju att man inte har såna (dvs. tändstickor) hemma .. sa damen .. Och då står man där. VeckoJ 1957, nr 47, s. 58. särsk. (numera föga br.) i uttr. stå där för ngt, (stå där o.) gå bet på l. icke gå i land med ngt. "Var .. (den förment spåkunniga flickan) karl att säga för dig, hvad ärende du kommer i?""Nej, det hörde jag inte af" .. "Nenej män! Det står hon där för." HÖGBERG Vred. 1: 231 (1906). Ja, si lugga en blankt flintskallig gubbe, det står han där för. DENS. Jim 284 (1909).

[STÅ.v I.12]

12) i uttr. l. förb. med bet.: hjälpa l. stödja ngn l. dyl.; särsk. i uttr. stå vid ngns sida, se SIDA, sbst. 14 a; stå på ngns sida, se SIDA, sbst. 20 a; i sht förr äv. stå på ngns högra sida, förr äv. stå ngn på högra handen, se SIDA, sbst. 14 b, resp. HAND 18. Hon stod vid hans sida alla dessa svåra år, sedan övergav han henne för en annan.(Herren) ståår them fattigha på höghra handenne, at han skal hielpa honom jfrå them som hans lijff fördöma. Psalt. 109: 31 (Bib. 1541; Bib. 1917: på den fattiges högra sida). Stå på ens sijda .. (dvs.) hålla med. Linc. Bbbb6b (1640).En O xenstjerna stod vid den store Gustaf Adolphs sida, en Dahlberg vid Carl Gustafs. HAMMARSKÖLD SvVitt. 1: Dedik. s. 3 (1818). SvOrdb. 1066 (1986: på ngns sida). –särsk.

[STÅ.v I.12.a]

a) (†) i uttr. stå på ett annat parti, stå på en annan parts (se PART 7; jfr PARTI 7) sida, hålla på l. hålla med en annan part. LINDFORS 2: 286 (1824).

[STÅ.v I.12.b]

b) i uttr. stå bakom (ngn l. ngt), i fråga om att (sluta upp (se SLUTA UPPIII 1 b) bakom o.)ta ställning för (ngn l. ngt) l. ge (ngn l. ngt) sitt (trogna l. oreserverade l. beslutsamma) stöd l. (i fråga om person) sluta upp vid (ngns) sida (för att stödja l. hjälpa l. kämpa tillsammans med denne); äv. i fråga om att vara ngns l. ngts (mer l. mindre fördolde l. hemlige, särsk. finansielle) befrämjare l. (under)stödjare l. hjälpare l. beskyddare; äv. med adverbialets huvudord utgörande ord l. tal (särsk. i uttr. stå bakom ordet l. talet), övergående i att beteckna att ngn håller fast vid l. tar ansvar l. går i god för vad han sagt l. (av) talat l. lovat. Folket i bygden stod bakom sin riksdagsman i hans agerande. Ett antal sponsorer stod bakom den unge tennistalangen. Det rådde stor enighet om protesten; alla stod bakom. Våra danska bröder .. ha svarat med en mun: Danmarks rike skall vara. Och som en man hafva destått bakom ordet. THOMANDER 3: 41 (1851). Bakom dessa ord stodo män med offervilliga hjertan och dragna svärd. TOPELIUS Vint. II. 1: 254 (1881). Grosshandlar B. lär stå bakom företaget (dvs.) i hemlighet stödja, vara det egentliga stödet för, är själen i (företaget). ÖSTERGREN 1: 255 (1915). IllSvOrdb. (1955). –särsk. α) i uttr. stå bakom ngt, om folk (se d.o. 1 b), i fråga om att med hänsyn till majoritetsviljan sluta upp bakom l. stödja ngt. Tal( aren) framhöll .. att det norska folket icke kan anses stå bakom den nuvarande stortingsmajoriteten. VL 1893, nr 84, s. 3 β) (numera föga br.) i förb. med indir. obj., i uttr. stå ngn bakom ryggen, i fråga om att bistå l. (under)stödja l. hjälpa ngn, hålla ngn om ryggen. Ej utan skäl kunde de förväntat, att kanslern skulle stå dem bakom ryggen i en sak, som de på hans egen stränga befallning upptagit. ANNERSTEDT Rudbeck Bref LXXIX (1899).

[STÅ.v I.12.c]

c) i uttr. stå hos l. med l. när ngn. α) (†) stå hos ngn, (troget) hålla fast vid ngn l. stå vid ngns sida (se huvudmom.). Där tett hade varet rikesens rådhs aluar att trolige stå hos konung Erik (av Pommern) .. hade dem intett bortt late skreme sigh aff en bonde (dvs. Engelbrekt) och hans uprorriske parti. HT 1906, s. 141 (c. 1585). β) (†) stå när ngn,= α. Uthi min första försuarilse stoodh ingen när migh, vtan öffuergåffuo migh alle. 2Tim. 4: 16 (NT 1526; NT 1981: trädde ingen upp till min hjälp). γ) stå med ngn, stå på l. vid ngns sida, förr äv.: hålla fast vid ngn; numera bl. (i högre stil) i inversion med adverbialet i ställning före verbet. Huar skulle staa med then andra, och holla .. (Västerås) recess wid macth. G1R 6: 153 (1529). Platt ingen stodh medh wår Herra (på Golgata), förutan thenne (botfärdige) röffuaren allena. LPETRI 1Post. c7b (1555).Wi kunne hafwa til walspråk: Öfwom Ridderskap genom oswiklighet at stå med Konungen. AdP 1800, s. 1271. Vår egen kraft ej hjelpa kan;/ Vi vore snart förströdda:/ Men med oss står den rätte Man;/ Vi stå, af honom stödda.WALLIN FörslPs. 91 (1816). jfr MED-STÅ.

[STÅ.v I.13]

13)

[jfr 2

g] i uttr. stå på l. i ngt, om kreatur: (stå inne o.) bli utfodrad med ngt; jfr 20 a γ g'.

[STÅ.v I.13.a]

a) lant.i uttr. stå på ngt. Ölands milda klimat, synnerligast om hösten, tillåter fåren att länge gå ute, och förkortar den tid de måste stå på torrt foder. QLm. 3: 45 (1833). Vi se t. ex. att hästar som hållas i särdeles varma stall, stå på hög ration, vårdas väl och ständigt äro försedda med dubbla filtar, knappast få något vinterhår alls. WRANGEL HbHästv. 57 (1884).

[STÅ.v I.13.b]

b) (†) i uttr. stå i ngt, = a. Där .. (kon) får stå i Höö hela Winteren och niuter gådt Bete (ger hon om året) 4 Pund Smör. RÅLAMB 13: 57 (1690).

[STÅ.v I.14]

14) (numera föga br.) i uttr. stå på (äv. uppå) ngt, fota sig l. stödja sig l. grunda sig l. åberopa sig på ngt; äv. stå på sig (själv) l. sin person, lita l. förlita sig l. förtrösta på sig (o. klara sig) själv. Luthers tilhang wil hardeliga ståå påå S. Pauli ordh som säger (osv.). OPETRI 1: 206 (1527). For:ne Jöns Stensson hadhe plat ingen fast skäl stå vppå (i sina anspråk på ett jordområde). G1R 7: 351 (1531). Tu som här brokot gåår/ Och fast på tin medgång ståår (kommer att dö). WIVALLIUS Dikt. 113 (1641). Sverige (är) Capabelt at stå på sig Sjelft. HC11H 14: 68 (1660). Altså wil man nu af Språket .. wisa (trojanerna) wara Giöter, emedan de Lärde mechta högdt stå uppå det kennetecknet som tages af Språket. RUDBECK Atl. 1: 805 (1679). (Svensken) har .. (gm att kunna vara fattig) makt att när som helst resa sig upp, lös ifrån allt, stående blott och bart på sin person, och på intet annat i verlden. ALMQVIST Fattigd. 31 (1838). DENS. Arb. 5 (1839: sig sjelf). När mannen tviflar, tviflar icke hon (dvs. kvinnan);/ Han står på forskningen, hon står på tron. TOPELIUS Ljung 29 (1869, 1889). Denne nye kung är alltför stolt/ Och står för mycket på hvad själf han vill. VLitt. 3: 396 (1902).

[STÅ.v I.15]

15) i uttr. med bet.: åstunda o. d.; jfr 29 aα.

[STÅ.v I.15.a]

a) i uttr.stå efter ngtl.ngn. α) i uttr. stå efterngt,åstunda l. sträva efter l. trakta efter l. fika efter ngt; särsk.: (ivrigt) åstunda osv. att komma i besittning av l. få (ngt) l. att komma i åtnjutande av (ngt) l. att bringa l. få (ngt) till stånd l. att åstadkomma l. ingå (ngt) l. att beröva (ngn ngt) o. d., särsk. stå efter ngns l. ngts liv l. (i högre stil) stå ngn l. ngt efter livet, traktaefter ngns l. ngts liv; äv. gm (där)efter förbundet med efterföljande inf.(-uttr.) l. bisats (se ε'); numera i sht i negerad sats. Han står inte efter ära och berömmelse.Konungh Sniö i Danmark .. fiskade effter Skåne, och förthenskull så hårdt stodh efter thetta giftermålet, at (osv.). LPETRI Kr. 47 (1559). B ijmånar .. (såväl som) wedersolarna .. förebodha regn och wädher, och thet förwthan, uproor, mytherij och hemlighe practiker om Regementet, igenom nogre ringe personer som stå ther efter. FORSIUS Phys. 126 (1611).Iagh (dvs. guden Tor) menniskio Offer får,/ Ther effter all min längtan står. PRYTZ OS C3b (1620). Tå bleff Slotzporten strax vplåten, och twenne Bisper ..vtförde .. til Rättaplatzen .. til at .. mista Lijffuet, .. ödmiukeligen begärandes .. någon Prest .. för hwilken the sijne synder .. bekenna kunde, thet them strax, effter then Tyrannens Budh och Befalning, som både effter Lijffuet och Siälen stodh, bleff förwägrat. TEGEL G1 1: 65 (1622).(Den lägrade kvinnan) står Effter Echtenskap, Han nekar. VDP 1652, s. 73. Han står effter det han intet kan få. CELSIUS Ordspr. 2: 473 (1709).G unhild kände sådan vrede och hat mot solen, som ett stackars jagadt djur känner mot den, som står det efter lifvet. LAGERLÖF Jerus. 2: 79 (1902).(Attentatsmännen)dömdes .. att mista halsen, men då Arild Huitfeld inte stod dem efter livet, kom de undan med böter. HallHist. 1: 752 (1954). – särsk. α') (numera bl. ngn gg, i vitter l. högre stil)i sådana uttr. som stå efter ngns l. ngts fördärv l. förtryck l. olycka l. skada l. undergång,(ivrigt) åstunda l. eftersträva l. eftertrakta ngns l. ngts fördärv osv.; förr äv. i uttr. stå efter ngns argaste, (ivrigt) åstunda osv. det som är skadligast l. farligast l. värst för ngn.Vår alder nåd:te herre förmärkte .. att .. (lybeckarna)listeligen .. stode effter thetta fattige rikis fördärf och undergång. RA I. 1: 580 (1549). Thet pläger gemeenligen så tilgå,/ At then effter en annars olycke wil stå./ Een grop för en annan graffuer,/ Han gerne siälff ther innen snaffuer. SVART Gensw. H1b (1558). Bleff så aff sagth .. ath Nilss Larssonn jnthidh stodh effttir hennes skade, vttan gaff henne till. TbLödöse 257 (1591). Det ähr och aldrawärst, att de lismare, liugar\xd5 i lööndom/ Efter eens argsta ståå, der de synes wenlig\xd5 i ögon. HIÄRNE (SvNatL) 162 (1665). Guds ord säger ju: .. du skall icke stå efter andras skada och förtryck. FRYXELL Ber. 4: 178 (1830). Andra, som .. stodo efter ditt argesta .. har du förlåtit dem. WALLIN Rel. 3: 96 (1831). β') (numera bl. ngn gg, i vitter l. högre stil)i sådana uttr. som stå efter ngns välfärd l. ära, förr äv. stå ngn efter (hans) välfärd osv., (ivrigt) åstunda l. sträva efter l. trakta efter att rasera l. förstöra l. tillintetgöra ngns välfärd l. ära. Når man .. förmercht hafver, ath fienderne prachticere oc stå k. M:t, vor k. n. herre, effter ähre oc velferdt (osv.). RA I. 1: 260 (1540).Hos menniskian hafver .. altid warit .. enn förgiftig ondska .. så att .. enn broder hafver stått efter en annars wälfärd. HH XXXIII. 1: 266 (1563). Konungeni S werige hade många förrädare, såsom stodo honom efter all hans wälfärdt. BRAHE Kr. 25 (c. 1585). Hwad kan wara grufweligare, än stå efter ens menniskios .. ära och wälferd? SPEGEL Pass. 194 (c. 1680).Statt intet effter een annars ähra. CELSIUS Ordspr. 11: 715 (c. 1710). γ') i anv. där adverbialets huvudord utgörs av ett i n. sg. böjt (demonstrativt l. indefinit l. interrogativt) pron. l. substantiverat adj. (i sht det, inget, ingenting, mycket, något, någonting, vad), i (i sht negerande l. frågande) uttr. dels av typen ngn l. ngt l. det är (icke) något l. mycket,i sht förr äv. stort att stå efter, ngn resp. ngt l. det är (icke) något resp. mycket att (ivrigt) åstunda osv. (l. att komma i besittning av l. få (särsk. om person: få till sin älskade l. make l. maka) l. komma i åtnjutande av l. få till stånd l. åstadkomma l. ingå l. bli o. d.), dels av typen vad är ngn l. ngt l. det att stå efter?, vad är ngn resp. ngt l. det att åstunda osv. (att komma i besittning av osv.)? Man har svårt att förstå, att den tölpen kan vara något att stå efter. Filmstjärna –vad är det att stå efter? Berömmelse –vad är det egentligen att stå efter? Den tjänsten är inget l. ingenting att stå efter. Jagh hafwer styrkt Brijta til att undergå kyrkioplichten (som hon skulle sluppit, om hon gift sig med mannen i fråga), efter som karlen är icke mycket at stå efter. VDAkt. 1675, nr 179. Det är ingenting att stå efter. BERNDTSON (1880). Lifvet är inte stort at stå efter, det är säkert det. GEIJERSTAM Tillsvid. 116 (1884, 1887). Det är inte bara det att vi lever längre, vilket väl inte alltid är så mycket att stå efter, utan att vi med de rätta åtgärderna och en riktigare inställning kan börja åldras senare. MånJourn. 1982, nr 6, s. 76. δ') (†) i uttr.stå och gå efter ngt, trakta l. fika efter ngt (o. handla l. bete sig därefter); jfr GÅ VIII 8 f. Man .. skulle .. weta wara förbudit, begära sins Nästes Hustru och Goda, ock på hwariohanda sätt ther effter ståå och gåå. RUDBECKIUS Luther Cat. 121 (1667). ε') i uttr. stå efter (förr äv. därefter) att (osv.), (ivrigt) åstunda l. önska l. sträva efter l. trakta efter att (osv.); särsk. (o. utom i vitter l. högre stil numera bl.) negerat. Filmstjärnan sade, att hon inte stod efter att bli världsberömd.The Folkungar stodho mykit ther epter, at theres skylman .. her Knwt skulle warda konung. OPETRI Kr. 70 (c. 1540).Statt aldrigh effter, at hafwa itt Nampn aff stoor Lärdom. PREUTZ Kempis 20 (1675). Statt aldrigh effter, hwarken blifwa aff någon roster eller älskader. Därs. 161. Varför stån I efter att döda mig? Joh. 7: 19 (Bib. 1917; NT 1981: vill ni).Du må tro, att jag inte står efter att barnungarna ska gå här och glutta. ENSTRÖM Skärv. 31 (1933). β) i uttr. stå efter ngn, trakta efter ngn. – särsk. α') (†) pregnant: sensuellt l. sexuellt trakta efter l. trängta efter ngn, ha sinnligt begär efter ngn; förr äv. dels: (hett) åstunda l. önska sig l. kräva giftermål med ngn, dels närmande sig l. övergående i bet.: (ivrigt) uppvakta l. förfölja ngn (med kärleksförklaringar l. böner l. krav om giftermål). Tu skalt ock blyias widh stå effter eens annars hustru. LPETRI Sir. 41: 21 (1561; Apokr. 1986: titta närgånget på). Quinnan sägher sigh wara lofwat ecktenskap .. Nicolaus nekade, men tillståår lägersmålet. Consistorium frågade henne om hon är nöyd medh förlijkning, eller ståår efter karen. UUKonsP 7: 347 (1666). β') (numera bl. mera tillf.) åstunda l. längta efter l. önska sig ngn (ss. utövare av viss tjänst). Effter sasom .. (den sökande till kyrkoherdetjänsten) der är födder och, twiffwellss uthan, församblingen står myckit effter honom. VDAkt. 1662, nr 199. γ') (numera bl. mera tillf.) ( ivrigt) trakta efter att bemäktiga sig l. fånga ngn; anträffat bl. med huvudordet utgörande Kristus. Satan står effter Christum at Honom vpäta. SWEDBERG SabbRo 373 (1688, 1710).

[STÅ.v I.15.b]

b) (numera föga br.) i uttr. stå till ngt, i fråga om att (åstundande l. längtansfullt) ha sina tankar l. strävanden inriktade på ngt. Jag .. trodde mig vara behöflig hvar jag kom: en fåfänga, som man oftast gör sig saker till, då man som ung står, som man säger, till verlden och redan något kommit i farten. WINGÅRD Minn. 2: 69 (1846).

[STÅ.v I.15.c]

c) (†) i uttr. stå emot ngt, trakta efter ngt, stå efter ngt (se a). Tu skalt ock icke stå emoot tins nästas blodh. 3Mos. 19: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: stå efter).

[STÅ.v I.16]

16) sjöt.om person (med särskild tanke på (segel)farkost varmed man färdas) l. (jfr II) om (segel)farkost: hålla kurs (se d. o. 3) l. ställa kosan l. styra (åt det l. det hållet); segla (se d. o. 1; äv. i allmännare bet.); numera företrädesvis i förb. med riktningsbetecknande adverbial, i uttr. av typen stå till sjöss, hålla kurs l. styra ut(åt) till havs (förr äv.: ge sig av till havs), stå sydvart, hålla kurs l. styra l. segla sydvart. The Swenske låte fast tijt (dvs. till en hop danska krigsfartyg i Stora Bält) at stå,/ Gudh gaff them lycke ther ock så. SVART Gensw. H8a (1558). Sädan affväntar E. M:tt tiden och eventen; står han, Juten, till siös, måste man först slå honom dedan. RP 11: 45 (1645). (Sv.) Stå inåt land .. (Eng.) Stand in. RAMSTEN 37 (1866).TIdr. 1895, s. 333 (:sydvart).Att under mörker göra an en kust, som saknar fyrbelysning, bör i allmänhet undvikas .. Det återstår då icke annat än att, i afbidan på dager .. ankra .. eller att under sakta fart stå till sjös. HÄGG PraktNav. 90 (1900). –särsk. (†)i uttr. låta stå döss, se DÖSS.

[STÅ.v I.17]

17) (numera mindre br.) i uttr. l. förb. betecknande att ngn (står stilla l. gör halt o.) utsätter l. blottställer sig l. är utsatt l. blottställd för beskjutning l. handgripligheter l. dyl. (särsk. i uttr. stå för ngt l. ngn) l. (se b) för att ngn lider l. plågas av l. har att uthärda ngt; jfr 1g, 9, 18, 25 g. Skall jag väl dröja tills Turnus är böjd, att stå för min klinga? ADLERBETH Æn. 334 (1804). Men om (i gask) tvänne spel du har/ I hvar färg, så vis dig karl;/ Gå då på och stå för skotten. ReglKortsp. 1: 19 (1809). Se här ert mål, jag står för edra skott. HAGBERG Shaksp. 5: 23 (1848: eng. orig.: I abide your shot). Jag har stått för kulor, sjöng han, uti sex och tretti slag. RUNEBERG 5: 13 (1860). (Sv.) Stå för kulor och krut (t.) das feindliche Feuer aushalten. AUERBACH (1913); jfr 1 g. –särsk.

[STÅ.v I.17.a]

a) (†) i uttr.stå till ngt. α) stå till skotts, i fråga om att (vara beredd att) blottställa sig l. utsätta sig för ngns ( beskjutning med) skott; anträffat bl. i bild. Med denna skiöld (dvs. Guds nåd) wi stå til skotz,/ Och biude werld och diefwul trotz. KOLMODIN Dufv. 111 (1734). β) (†) stå till skam inför ngn, i fråga om att (ha att) utstå l. uthärda skam l. skämmas inför ngn. Såsom den brottslige måste blygas då han blir utskämd inför Konungar och Förstar, så skola ock de förtappade stå till skam inför alla Konungars Konung. SCHARTAU Pred. 468 (1820).

[STÅ.v I.17.b]

b) (†) i uttr. stå hårt (för ngt l. ngn), i fråga om att (ha att) utsättas för l. utstå hård behandling l. vara hårt ansatt l. angripen l. hemsökt l. beträngd l. ha det plågsamt l. svårt l. besvärligt (för ngts skull); äv. i uttr. stå illa för skadan, (stå stilla o.) råka illa ut (o. skadas). Th(ett)är fast bettre att löpe,/ änn illa för skadhann stå. Visb. 1: 16 (1572); jfr: Bettre är fly än illa för skadan stå. SvOrds. A3b (1604); jfr äv.: Bättre wijka, än illa för skadan ståå. GRUBB 66 (1665). Han haffuer ståt för lutt och kalt watn. SvOrds. A8a (1604);jfr LUT, sbst.² 2 a. (Pilatus) lät Guds Son, min Jesum slå,/ Och Jesu hela kropp med blode-källor sprängde:/ Så måst\xd5 Guds rena Lamm för spö och bödlar stå. LYBECKER 56 (c. 1715). Jag (dvs. den döende) lärer intil söndagen stå ganska hårdt; Jag hoppas at jag tå skal hinna til ändan af min plågo. MÜNCHENBERG Scriver Får. 192 (1725). För en ep\x94 tre dedicatoire (dvs. dedikation) til Leopold lär .. (E. Sjöberg)få stå hårdt i Sv. Litteratur-T idning. AWIBORG (1820) hos ROOS FamArkiv 125.

[STÅ.v I.18]

18) i särsk. förb. o. ssgr med bet.: (ha att) genomgå ngt (t. ex. examen) l. uthärda ngt o. d.; se STÅ UT, STÅ ÖVER o. UT-, ÖVER-STÅ; jfr 9, 17.

[STÅ.v I.19]

19) i uttr. med bet.: ansvara för l. leda ngt l. ngn o.d. (o. i abs. anv. härav). a) [jfr t. f\x9f r etwas stehen] (numera i sht ngt vard.) i uttr. stå för, förr äv. före ngt. α) (upp)bära l. ha att ikläda sig l. axla l. ta ansvaret för ngt l. ngts följder, äv. närmande sig l. övergående dels i bet.: sköta om l. ta hand om l. vårda l. ha uppsyn över ngt o.d., dels i bet.: vara upphov(sman) till l. prestera l. tillhandahålla l. leverera ngt (o. i dessa anv. stundom svårt att skilja från den särsk. förb. STÅ FÖR); äv. dels: gå i god för l. borga för l. garantera ngt, dels: svara för kostnaden för l. betalningen av ngt, övergående i bet.: bestå l. spendera l. bjuda på ngt; äv. i uttr. stå för ngn (se δ').Vår slotzscriffuere .. skal stå för regenskapen, och vara plictog til att göra oss then årligen. G1R 5: 19 (1528);möjl. särsk. förb. SCHRODERUS Os. III. 1: 193 (1635). Att summorne nu äre rätt införde och räcknade .. dedt sade han sigh villja stå före. RP 6: 169 (1636).Ingen skal .. leggia sigh sielff om til någon Bonde .. medh mindre .. Gästgifwaren .. sielff legger och wijser honom .. til Bonden .. fördenskull skal och Krögarenstå för betalningen, medh mindre Bonden sin Gäst obetalt hafwer fara låtet.OrdnKrög. 1664, s. B4b. Om the ville stå för brefuitt, och suara till dett som skrifuitt är. VDAkt. 1674, nr 105.Här fordras folck som sand,/ som gräsz, som ståfft, som måln,/ Hwar skull\xd5 man alla ta,och dem som stå för gåhln. RUNIUS (SVS) 1: 205 (1708). Örlogsskeppen i almänhet (hade på 1550-talet) .. ej .. mer än ifrån 80 til 60 man .. Köpenhamn stod för et med 80 soldater. 1VittAH 4: 177 (1781, 1783). (Revyn) Södran som vanligt hade till författare Gösta Stevens, och för musiken stod en man med det lovande namnet Helan. OoB 1930, s. 335.Före detta kulturministern .. står för det senaste folkpartistiska kravet på medieområdet. Han kräver att TV-licensen skall höjas. SvD 17/8 1988, s. 2. –särsk.α') i fråga om att i religiös mening axla ansvaret för människans gärningar l. synder o.d.; särsk. i det numera obr. uttr. stå för ngns synd på korset, om Kristus: ikläda sig ansvaret för ngns synd (gm sitt lidande o. sin död) på korset. Then för wår synd på korsset stodh. Ps. 1673, s.177. Christus står nu för allt .. altså är det ingen fara med osz; ty wi tänke allena genom Christum blifwa salige. NOHRBORG 266 (c. 1765). β') (†) i uttr. stå för faran av ngt,stå risken för ngt (se 49 d). Ej eller får Försäkringstagarenden en gång erlagde F örsäkringslönenåterfordra, under förewändning, at han den hos någon annan lindrigare kan erhålla, eller at han sielf wil stå för faran af det, han således redan försäkra låtit. FörsäkrH afveristadga 1750, s. 18.γ')(†)i uttr.stå för hemul, se HEMUL, sbst. 1 b.δ') (†) i utvidgad anv., i uttr. stå för ngn, ansvara för l. gå i godo för ngn (med hänsyn till handel l. vandel o.d.). (Sv.) Jag står icke för honom .. (t.) ich will nicht f\x9f r ihn gut seyn. MÖLLER (1790). Stå för en .. säjs fig. famil. för Svara el. ansvara för en. WESTE FörslSAOB (c. 1817; angivet ss. vard.). Stå för ngn. MEURMAN (1847). (Sv.) Stå för .. (t.) gutsagen f\x9f r, stehen f\x9f r, f\x9f r Jemand verb\x9f rgen. JUNGBERG (1873). ε') i uttr. stå för sin mening l. sin(a) åsikt(er), ta ansvar(et) för l. följderna l. konsekvenserna av sin mening (se d.o. 1) l. sin(a) åsikt(er). När det kom till kritan, vågade han inte stå för sina åsikter. Stå för sin mening. SAOB M788 (1944). ζ')

[jfr d.

stå inde, förr äv. ind (for);efter t. einstehen, eg.: träda in (i ngns ställe); jfr INNESTÅ o. t. f\x9f r etwas einstehen] (†) i uttr. stå inne för ngt,ansvara för l. gå i god för l. garantera ngt; särsk. om tidning med tanke på ansvarig(a) person(er). (Sv.) Stå .. inne för .. (lat.) quid spondere, præstare; periculum rei suscipere. LINDFORS (1824). Den franska tidning, som meddelar uppgiften, får .. stå inne för dess sannfärdighet. VL 1894, nr 14, s. 4. Således står icke han inne för uppgiften. SDS 1900, nr 446, s. 3. η')

[jfr t.

einer f\x9f r alle, alle f\x9f r einen stehen] i uttr. stå en för alla och alla för en, stå i ansvar (se huvudmom.) en för alla o. alla för en, en garanterar för alla o. alla för en. (Sv.) De stå en för alla och alla för en. (Fr.) Ils font tous caution solidaire. NORDFORSS (1805). De rättigheter, om hvilka borgarene försäkrades, voro hufvudsakligen: Borgerskapet skulle stå en för alla och alla för en. NORDSTRÖM Samh. 1: 284 (1839). Beslöts att man ej skulle yppa hvem gerningsmannen vore. Och stå en för alla o(ch)alla för en. ÅbSvUndH 34: 75 (i handl. fr. 1844). j') (†) gm och förbundet med svara i mer l. mindre pleonastisk förb., i uttr. stå och svara för ngt, stå i ansvar för ngt (se huvudmom.); jfr 3, 5. T uhundrade tusende tunnor Spannemål .. för hwilken qvantitet Wij wilje att Magistraten och alle de Borgare, som med Spannemål handla, skole stå och swara. STIERNMAN Com. 4: 614 (1684). En embetsman, som åtager sig någon publique förrättning, han bör stå och svara för sina giöromål, han må hafva hel, half eller ingen lön. 2RARP 18: Bil. 511 (1752). β) (†) i abs. anv. av α: ikläda sig kostnaden l. betalningen; bestå l. spendera l. bjuda. Förr skall jag rock och väst och skiortan från mig lämna,/ Förr\xd5 n jag vill ha credit –neij, Kempendahl han står:/ Han super som i fiol, åt året som i år. BELLMAN (BellmS) 4: 99 (1770). γ) [eg. specialanv. av α] (†) i uttr. av typen stå ngn för ngt,garantera ngn för l. säkerställal. trygga ngn mot ngt (särsk. dels i uttr. stå ngn för liv l. liv och sund(het), gå i godo för l. borga för l. garantera (skydd för) ngns liv osv., stå ngn för all fara, garantera ngn mot all fara); äv. i uttr. av typen stå ngn fri för l. skadeslös uti ngt, gå i godo för l. garantera att ngn hålls fri från resp. skadeslös i fråga om ngt. Wij wele ståå honom för all fare. G1R 8: 242 (1533). Därs. 10: 89 (1535: stå them for liiff och sund). All then stundh hon haffver .. tilssagtt sigh willie stå them frij för all skadhe .. förmeenthe the henne ware plichtigh att wedergälle them samme gull. HH XIII. 1: 15 (1562). Edhen schall hon så gå, att hon aldrigh haffwer tilssagtt them sigh willie stå them skadelööse vdj hwadh motthe them kunne någett öffwergåå för för:de saak. Därs. Tå lätte thesigh förnima att the wille giffua sig fångna i lille Jösses händer, om han wille stå them för liff. BRAHE Kr. 33 (c. 1585). Därs. 34 (:stå them för liff och sundhet). Han wille stå them för allen fara. HUND E14 70 (1605). (Sv.) Jag står dig för dät .. (Lat.) Fidem meam pro hoc interpono. SCHULTZE Ordb. 4893 (c. 1755). jfr: Haffuer tu en tienare, så faar wel med honom, lika som medh tigh sielff, Ty han står tigh för lijff och leffuerne. LPETRI Sir. 33: 31 (1561; Bib. 1541: then honom någhot gör, han menar titt lijff och leffuerne); jfr 8 b.

[STÅ.v I.19.b]

b) i särsk. förb. o. ssgr med bet.: leda l. sköta (ngn l. ngt) o.d. α) i den särsk. förb. STÅ FÖR o. ssgn FÖR-STÅ, v.¹ β) i den särsk. förb. STÅ FÖRE o. ssgn FÖRE-STÅ.

[STÅ.v I.20]

20) övergående i anv. ss. kopula: vara, o. (se c, d) i anv. som närmast hör samman härmed; jfr dels II 27, dels här under I:10,21–24,31–34m. fl.

[STÅ.v I.20.a]

a) i förb. med prep.-uttr. betecknande situation l. belägenhet (se d. o. 2) l. tillstånd vari ngn befinner sig l. förhållande vari han står till ngn o. d. α) i uttr. stå i ngt (äv. uti ngt), (övergående i bet.:) vara (äv. vara försatt) i l. befinna sig i l. vara föremål för l. utsatt för ngt (t. ex. viss belägenhet l. tjänst l. visst sammanhang resp. rykte); numera nästan bl. dels med bevarad (svag) bibet. av 1 l. 2, dels i fråga om relation till ngn (särsk. i form av reciprok verksamhet; se ι') l. förpliktelse o. d.: vara invecklad l. inbegripen i ngt (med ngn) resp. vara (försatt) i ngt l. ha åtagit l. iklätt sig ngt; i sht förr äv. i fråga om subjektets tillstånd l. (se π') beskaffenhet. Stå i förbund, reserv, tur. Stå i gott förhållande till ngn. Stå i gunst l. nåd hos ngn.Menniskan ..kunde (icke) ståå j godhetenne förra än hon kom j then ondzska. OPETRI 1: 27 (1526).(S täderna) skole komme tilsamens på en lägligh städh och sielffwe förene sigh om de ärender, som de nu mest stå vdi twist om. PrivSvStäd. 3: 417 (1582).Tappe vij, då stå vij i stoor fara. RP6: 179 (1636). Så at wij her til dag i temlig wählmacht ståå. ROSENFELDT RooD3b (1672, 1686). I dhet öfriga hafver ingen försport henne stå i nogot ondt ryckte och last. VDAkt. 1686, nr 209.Hansyntes stå i den belägenhet at han ei kunde wänta .. Nåd af sin Konung. MÖRK Ad. 1: 42 (1742). Så länge Preussen står uti frucktan för wienerska och ryska hofven, så länge (osv.). HÖPKEN 2: 271 (1755). Likasom tvänne folk, stodo här tvänne ätter i fejd mot hvarandra. NORDSTRÖM Samh. 2: 228 (1840). (Castigliones) moder hette Gonzaga, och han stod sålunda i släkt med det mäktiga härskarehuset i Mantua. SÖDERHJELM ItRenäss. 196 (1907). Han hade aldrig stått i något slags personligt förhållande till konsten, allra minst den modernistiska. SIWERTZ Tråd. 50 (1957). α') i uttr. stå i förhållande (till ngn), pregnant o. eufemistiskt, i fråga om att vara inbegripen i ett fritt erotiskt förhållande till ngn (av motsatt kön); jfr FÖRHÅLLANDE 5 b.Stå i förhållande till ngn. SAOB F2765 (1927). (Anna) letade efter ordet .. –.. har an stått i förhålland? Aune (som var med barn) lyfte på huvudet .. –Nog har an stått i förhålland. STORMBOM Linna Upp 43 (1960). β') i fråga om tjänst o. d.; särsk. i uttr. stå i tjänst l. sold hos ngn l. i ngns tjänst osv. l. i den l. den tjänsten, vara i ngns tjänst osv.; jfr 22. Om någhon wore offuerdådugh, så at han icke wille lydha P restenom, som ther j Herrans tins Gudz ämbete ståår .. han skal döö. 5Mos. 17: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: som står och gör tjänst .. inför Herren). De, som hos osz stå i Krigstjenst .. och äro af främmande Religion, få der uti lefwa orubbade, så länge de hålla sig stilla och utan förargelse. BÆLTER Cerem. 31 (1760). (Lantmäteri)Contoiret hålle .. en .. Tjenste-Bok, som utwisar Året, tå hwar och en L andtmätare blifwit tilsatt, och huru mycket eller hwad slags arbete han för hwart år insändt, så länge han står i tjenst.F örordnLandtmät. 1766, \xa4 4. Stå i ngns tjänst. HARLOCK (1944). Stå .. i ngns sold. IllSvOrdb. 1466 (1955). γ') i fråga om borgen l. (edlig) förpliktelse l. utfästelse (för ngn) o. d.: ha inträtt i l. iklätt sig l. axlat ngt; särsk. i uttr. stå i borgen (för ngn)l. stå i ed l. plikt. R\xbf de taskones bonde giord(es)frij aff s\xd8 n borgan han udi stod. OPETRI Tb. 33 (1524); jfr BORGEN 1 c.Stå the i lyffthe för Måns, som förra för honom inschrefne äre. VadstÄTb. 13 (1578). (Isl.) Istada mænn .. (Sv.) The som stå i Eden. VERELIUS 135 (1681). Min förföljelse .. härrörer .. allena för det, at jag som en redelig man hafwer welat taga E. Maj:ts tjänst och interesse i akt, och således fullgöra min ed och den plikt jag står uti. HC11H 3: 67 (1692).I anseende till dät dryga answar man står uti. VDAkt. 1784, nr 245.SCHULTHESS (1885: stå i borgen för). –särsk.jur. i uttr. stå(nda) i hemul l. (o. numera i sht) hemulsansvar, i sht med subj. betecknande säljare l. överlåtare av fast egendom: (ha att) ikläda sig l. axla l. uppbära ansvaret l. skyldigheten att försvara en försåld l. överlåten egendom mot annan persons påstående om bättre rätt till densamma. Har någor Besittningsrätt uppå den Jord, som sällies, derföre bör Sälliaren i hemuld stånda. ABRAHAMSSON 374 (1726).Innehafvaren nödgas i anledning häraf (dvs. rätte ägarens klander) värja sin åtkomst till godset, medelst uppgifvande af sin fångesman eller den person, som till honom öfverlåtit detsamma, och hvilken derföre bör stånda i hemul eller ansvarighet. PALMÉN JurHb. 152 (1859).2NF 1: 1422 (1904: hemulsansvar). NorstedtJurHb. 101 (1953: stånda). δ') (numera bl. ngn gg, arkaiserande) i fråga om förhållandet att lyda under ngn l. ngt, i uttr. stå i lydno under ngn l. ngra l. ngt, förr äv.i mer l. mindre pleonastisk förb. med plikt (se PLIKT, sbst.¹ ¹), i uttr. stå i plikt och lydno under ngn; förr äv. i uttr. stå i ngns makt, i fråga om att vara underkastad ngns makt (se d. o. 11). Om .. ( husbönderna) eftersättia en .. skälig Aga och tijdig Upsikt på them, som stå i plickt och Lydno under them .. så skola the .. af theras Siälesörjare åtwarnas. StadgEed. 1687, 1: 2.Så länge han står i lydno under annan överhet.ÖSTERGREN (cit. fr. 1896). –särsk. (†) oeg., om lem hos häst: lyda. När Styrbjörn mystrade (dvs. kommenderade hästen), stod hwar lem i lydna. DALIN Vitt. II. 6: 109 (1740). ε') (†) i sådana uttr. som stå i sådan l. sådan skatt l.bot, vara ålagd l. ha att betala sådan l. sådan skatt resp. vara underkastad l. ha att utstå sådant l. sådant straff; äv. stå i sådant l. sådant brott, vara invecklad i l. skyldig till sådant l. sådant brott. Alle the, som icke hafue sine siöbrog(er)(dvs. bryggor) färdige om torsdagh nesth kommand(i)s, stonde i samme bothe, som ofta tilförende af sagt ähr vtan all entskyllann. VadstÄTb. 67 (1582). Hafwe bäggie echta hion giordt hoor, och stå i lika brott .. tå skal them emillan ingen skildnad (dvs. skilsmässa) tillåtas. KOF II. 2: 150 (c. 1655). ζ') i uttr. stå i sticket (förr äv. stick), se STICK, sbst.¹ III 8. η') [adverbialets huvudord är ytterst att hänföra till STAMPA, sbst.² 1; jfr sv. dial. stå i stampen, om person: vara knuten i växten, icke växa] (†) i uttr. stå i stampan, eg.: stå o. stampa (se3 b) på platsen där man befinner sig o. icke förmå lämna stället l. komma ur fläcken; anträffat bl. bildl., betecknande att ngn l. ngra icke kommer någon vart (med ngt) l. icke förmår driva sin sak framåt l. göra framsteg l. utveckla sig vidare o. d. Jagkom här i palatinatett Belz för 4 dagar sedan, män som .. congressen intett resolveratt någett medh eller emoth Eders Majestett (dvs. K. XII) uthan alla flytt bort ifrån hus och hem så står jag så gott som i stampan. MSTENBOCK (1703) i KKD 12: 149. Inom nu framflutne 50 år, hafva .. öfver 150 Tunnor Guld gått från Borgare-ståndet in uti Frälse-ståndet, och det förra altid stått likasom i stampan. CLASON PVetA 1769, s. 16. θ') [adverbialets huvudord är ytterst att hänföra till STAMP, sbst.⁵ 1, STAMPA, sbst.⁴ 1, STAPPA 1 (ett djur som befann sig (stående) i ett stockgiller svävade i dödlig fara); jfr sv. dial. stå i stampa, om person: vara illa utsatt, icke kunna reda sig] (†) i uttr. låta ngn stå i stappenl. stappona, låta ngn befinna sig i l. vara utsatt för fara; lämna ngn i sticket; äv. i uttr. stå i stampan l. stampen (för ngn l. ngt), (ha att) stå risken (att uppbära det juridiska ansvaret l. att underkastas l. umgälla straff l. bli ersättningsskyldig i stället för ngn resp. för ngt).Thenna helgha mannen (dvs. J ohannes döparen) lät .. (Jesus) stå j stappona .. lijka som han kunde eller wille honom platt intet hielpa. PERICI Musæus 3: 130b (1582). De som eder fattige Män på den olijcke brachte (dvs. uppviglade till uppror) såsom får till Slachte förluppe eder seden och lothe eder stå i stappen. UrkFinlÖ I. 1: 94 (1597). Begärede Hinrich .. at Hans må warda af rättenn tilhållin at göra honom det gåt som hann honom tilmät haf(ue)r eller stå siälf i stampann der före. 3SthmTb. 3: 135 (1600). Därs. 5: 257 (1604: i stampenn). Då dee .. låtit .. (tjuven) vndslippa .. begärade .. ( kyrkvärden) att dee då antingen motte schaffa igen honom eller och stå j stampen för honom och oprätta kyrckian .. den schada hon här igenom tagett hadhe. BtÅboH I. 9: 175 (1637). ι') i fråga om reciprok verksamhet l. kontakt l. förbindelse mellan ngra.Stå i brevväxling l. underhandling l. förhandling l. umgänge, vara invecklad l. engagerad i brevväxling osv., stå i beröring l. förbindelse l. kontakt, vara i l. ha beröring l. förbindelse l. kontakt. Ifrån Frankrijke höres nu inted, man menar konungen och Prinserne stå nu i handell. AOXENSTIERNA 2: 268 (1616); jfr HANDEL, sbst.² 9. Nu står jag medh honom i tractat, huru medh Coblenz holles skall? DENS. 7: 446 (1632). Som skulle vij stå i heemlig correspondentz med(Brandenburg). RP 8: 356 (1640).HALLENBERG Hist. 3: 393 (1793: underhandling). Esseerna .. voro mycket ärade af Herodes och stodo äfven i beröring med prinsarne af det regerande huset. AGARDH ThSkr. 1: 23 (1842, 1855). WIRSÉN i 3SAH 2: 248 (1887: brefvexling). 3Saml. 5: 4 (1924: umgänge). Vårt folk .. står sedan århundraden i förbindelse med högkulturen. NILSSON FestdVard. 12 (1925).Fornv. 1926, s. 253 (:kontakt). κ') i fråga om tvekan l. övervägande l. avsikt; särsk. dels i uttr. stå i beråd (se BERÅD 1 c β) l. i valet l. valet och kvalet (förr äv. i våndan), äv. i betänkande l. benägenhet, dels i uttr. stå i uppsåt att (göra det l. det), ha i uppsåt l. för avsikt att (göra det l. det); äv. i fråga om förundran l. förvåning (se slutet). Hon stod i valet och kvalet vilket tyg hon skulle välja till sin festklänning. Uthan dessstår H. Kongl. M:t i betänckiande at giöra medh communitetet een förandring, som H. Kongl. M:t finner nyttigst. ANNERSTEDT UUH Bih. 1: 331 (i handl. fr. 1637). Så framt man icke står i upsåt at synda. BORG Luther 1: 333 (1753). De fläste Regenter .. äro (aldrig)nögde med den magt de i början hafwa fått, utan stå i en ständig benägenhet at skrida öfwer de faststälde Lagar. OELREICH 256 (1755). RUNDGREN i 3SAH 2: 120 (1887:valet). –särsk. (numera i sht i vitter stil) i uttr. stå i (förr äv. uti) förundran l. förvåning, förr äv. kuriositet, (i stående ställning) befinna sig l. vara i ett själstillstånd kännetecknat av förundran resp. förvåning l. nyfikenhet (över ngt).Imedlertid stod Måhlaren vti full Curiositet, och frågade (osv.). Weise 403 (1697). KungaSönerne .. tumlade sina Hästar med den färdighet, at alla närwarande stodo i förundran. MÖRK Ad. 1: 33 (1742). (Herdinnan) bandt deraskrusade hår och fästade deras kläder; alt med den behaglighet, at alla stodo deröfwer uti största förundran. Därs. 2: 294 (1744). λ') i uttr. stå i sin (med svag bibet. av 1 l. 2), se SIN, sbst.¹ 1. μ') (numera bl. i vitter l. högre stil) i uttr. stå i ngns l. ngras hand, i fråga om att vara avhängig l. beroende av l. underkastad l. underställd ngn l. ngra l. ngns l. ngras makt. Wi stå i Guds, men ej i deras (dvs. fiendernas) hand. HAGBERG Shaksp. 4: 65 (1848). ν') i uttr. av typen stå i den l. den tiden, befinna sig l. vara i den l. den tiden; äv. i uttr. angivande ålder, dels i uttr. av typen stå i sjätte året l. i sitt sjätte år, befinna sig i sjätte året (av sitt liv) l. vara i sitt sjätte år, dels i uttr. av typen stå i den l. den så l. så beskaffade åldern, befinna sig l. vara i den l. den så l. så beskaffade åldern; numera bl. (i sht i vitter stil) i uttr. av typen stå i sin första ungdom, befinna sig i sina tidiga(ste) ungdomsår, stå i början av ngt, befinna sig i början av ngt. Stå i början av sin bana. Skönast att få äro de kor .. som hafwa sina fyra eller fem ringar på hornen; de .. stå i sjette eller sjunde året. ALMQVIST Lad. 19 (1840). Fröken Juliana stod nu i sitt tjugonde-åttonde år. PALMBLAD Nov. 4: 157 (1851). Den kristlige läraren (skall) förvalta det heliga ordet så, att han tillämpar det på den tid, i hvilken han sjelf står, och på de förhållanden, som dermed äro gifna. FLENSBURG KyrklT 237 (1875). Klart är, att man i första hand velat bereda inträde (i dövstumanstalterna) åt dem, som ännu stått i den bästa undervisningsåldern. BetDöfstUnd. 1878, s. 15. Jag dör hwar dag .. Huru skall det kunna wara möjligt, då man står midt i ungdomens friskhet och glädje. RUDIN 2Evigh. 2: 518 (1889). Stå i sin första ungdom. ÖSTERGREN (1949). χ') (numera mindre br.) i fråga om tanke l. åsikt l. övervägande l. tvekan l. tvivel l. förhoppning o. d.: hysa ngt; vara av ngt (dvs. viss mening l. åsikt); vara i ngt (dvs. viss tro l. förhoppning). Efter H. K. M:tt altt ähnnu står uthij ovisheett om H. K. M:tt kan komma med Ryssen till fredh (osv.). AOXENSTIERNA 2: 257 (1616). Uti denna (romersk-katolska) tanka (att syndaförlåtelse fås gm ting som vidrört heliga platser) stå äfven de andra, såsom Greker, Armener, Copter etc. ENEMAN Resa 2: 192 (1712).Gemena man står .. i den tron, at en kryddgård skal vara derinne. KALM VgBah. 216 (1746).(Jesu) Lärjungar .. hade hört honom wara upstånden, men .. stodo i .. twekan derom. BORG Luther 1: 477 (1753). Att ädla Män .. stå i dessa Åsigter detta gör mig innerligt ondt! JHAZELIUS (1822) i 3Saml. 5: 87.(Sv.) Stå .. i den mening .. (lat.) credere; esse in ea opinione, ut credas. LINDFORS (1824). När och af hvem "det förevarande rekordet 11.36" (i kulstötning) sattes, stå vi i tvifvelsmål om. TIdr. 1895, s. 329. ο') (†) i sådana uttr. som stå i dumhet l. okunnighet l. hårdhet, (ha egenskapen att) vara dum resp. okunnig l. hård. Samme Soldat (har) plichtat för begånget hoor, menkan doch icke tillåta honom till H. H. natvardh, emädan han ähnnu står i sin hiertanss hårdheet, och icke vill taga sin hustro till sigh. VDAkt. 1691,nr 12 (1690). HOF Skrifs. 34 (1753: i dumhet och okunnoghet). π') (numera föga br.) i sådana uttr. som stå i antågande, vara under l. i antågande. Ifvar W idfamne stod .. i antågande med en krigshär. DALIN Hist. 1: 438 (1747). Wittenberg stod redan i antågande och intog Iglau. FRANZÉN Minnest. 2: 230 (1826). ϱ') i uttr. stå i växten, hålla på o. växa, vara i växten; i sht förr äv. i uttr. stå i knut, bildl.: vara avstannad (i växten l. utvecklingen);jfr KNUT, sbst.¹ 1. Gållkor och Ungboskap, som stå i wäxten .. bestås ej annor näring, än af thenna hackelse.AHLGRÉN Hushålsgrep 8 (1740).Att sofva tre, fyra timmar hvarje natt .. var .. inte så värst bra hushålladt med krafterna, när man stod i växten. ÖBERG Son. 27 (1905). Pilten har stannat i växten .. Han står i knut till både kropp och själ. SMITH Rönnerkr. 65 (1912). β) i uttr.stå under ngtl.ngn. α') stå under ngt, vara föremål för l. utsatt för ngt; äv. (ofta ngt ålderdomligt l. i högre stil): vara underkastad l. underställd ngt l. vara inordnad under ngt l. lyda under ngt. Stå under ngns beskydd l. uppsikt. Stå under kyrkans bann. Stå under lagen l. romersk rätt l. ngns (i sht Guds) dom l. straffdom, i sht förr äv. under rättigheten att (osv.), förr äv. under borgen, stå i borgen (se α g'). Leujbarn .. skulle stå vnder Aarons barnas hender til at tiena j Herrans Hws. 1Krön. 23 ("24"): 28 (Bib. 1541; Bib. 1917: fingo .. sin plats vid Arons söners sida). A llmogen (förebar) .. att omöijeligen kunna vthan sin ändtelige ödeläggelsse stå under någon ny Jnquartering (av soldater). HSH 31: 375 (1662). NORDBERG C12 2: 498 (1740: ed). Wärends-boarne hade stundom stått under Skara, och stundom under Linköpings Biskopsdöme. LAGERBRING 1Hist. 2: 235 (1773). SMEDMAN Kont. 5: 27 (1872: borgen). CAVALLIN (o. LYSANDER) 44 (1879: dom). En folklig armé.. som icke står under krigsartiklarne! STRINDBERG NRik. 13 (1882). Föreståndaren för fängelset lät alla fångar som sutto i fängelset stå under Josefs uppsikt. 1Mos. 39: 22 (Bib. 1917). Inte mer stå under ngns färla. VISING 760 (1936). Vår garnison här i Weizhou står under marskalk Chong Den Yngres kommando. MALMQVIST BerTräskmark. 1: 77 (1976). –särsk. (numera bl. ngn gg i vitter stil, arkaiserande) i uttr. stå under ngns l. ngras lydnad l. lydno, se LYDNAD 2.När Capellanen blijr .. ther til (dvs. till dopförrättare) kallad, måste han .. kungiöra Kyrkeherden sådant (dvs. faddrarnas o. barnens namn), under hwilkens lydno han står. Kyrkol. 3: 5 (1686). Häradsskrifware står under Kongl. Maj:ts B efallningshafwandes lydnad. SFS 1855, nr 92, s. 1. Så länge som vi .. står under våra föräldrars lydno. LAGERLÖF Kejs. 212 (1914). β') (numera föga br.) stå under ngt, vara invecklad l. inbegripen i ngt, stå i ngt (se αι'); förr särsk. stå under krig, befinna sig i krig (med ngn).Grekerne .. sökte att hemligen tillställa Sultan sin årliga och vanliga skatt, ändock de stode under krig (med venetianerna). ENEMAN Resa 1: 92 (1712). Underteknad står under handel af annan lägenhet. VexjöBl. 14/2 1842, extrabl. s. 4. γ') stå under (förr äv. inunder) ngn, vara (ställd) under ngns tillsyn l. beskydd l. befäl l. herravälde; vara underställd ngn; lyda under ngn. EHRENADLER Tel. 262 (1723). BRENNER Dikt. 2: 81 (1723: inunder). Om .. (Dalarnas) Styrelse i fordna tider anmärkes: At detta, som andra Landskap, förmodeligen i Hedna tiden haft sina egna små Konungar, hwilka stodo under Upsala Konung. HÜLPHERS Dal. 376 (1762). Stå under en sträng husbonde. WESTE FörslSAOB (c. 1817).Så länge arvingen är barn .. står (han) under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt. Gal. 4: 2 (Bib. 1917; NT 1981: har förmyndare.. över sig). γ) i uttr.stå på ngt. α') i fråga om skeende o. d.: vara l. befinna sig under ngt; förr äv.: befinna sig l. vara på ngt (dvs. flykt l. resa l. väg o. d.). ADLERBETH Ov. 101 (1818: flykten). Major Barttelot, som medförde 2 1/4 tonn krut, stod på väg uppför floden, men då han hade så mycken packning, skulle det dröja flera månader, innan han kunde hinna fram hit. DAHLGREN Stanley 1: 215 (1890). Selma Lagerlöf .. tyckte inte om, när en ung författarinna i sin stil påminte om henne själv: "Den unga damen behöver stå på tillväxt". HågkLivsintr. 21: 120 (1940). β') i uttr. stå på tur, stå i tur (se α); äv. (ngt vard.) stå på högtur, i hög grad stå i tur. Har ögonen på överdirektörstjänsten .. Anser sig stå på högtur. JERSILD Grisjakt. 97 (1968). (Hästen) har gjort många fina lopp och står på tur för en vinst. PiteåT 14/5 1986, s. 17. Det är han som står närmast .. på tur. SvOrdb. 1316 (1986). γ') i sht med. i uttr. stå på den l. den medicinen, vara ordinerad den l. den medicinen, vara satt på den l. den medicinen; jfr 13 a. Patienten hade stått på digitalis för länge, han var i omedelbar livsfara. MUNTHE SMich. 334 (1930). δ') i uttr. av typen stå på den l. den poängen l. så l. så många poäng, om deltagare i viss (idrotts)tävling l. dyl. l. visst spel l. viss lek o. d., i fråga om att ha den l. den poängen (se POÄNG II 2 a) resp. så l. så många poäng o. därmed befinna sig på den prestationsnivå som motsvarar denna poäng l. detta poängantal; äv. elliptiskt för uttr. av ovannämnda slag, i sådana uttr. som stå på sju (l. 7), i fråga om att inneha o. därmed befinna sig på prestationsnivån sju poäng. (I fråga om whist:) Tricken går ifrån oss! Skönt! Och dermed roberten! ty de stå redan på åtta, och hafva två honnörer. ALMQVIST AMay 45 (1838). Man (bör) noga beräkna den point, hvarpå motspelarne (i whist) stå. HbiblSällsk. 1: 62 (1838). WoH (1904: stå på .. sju). Om efter en giv (i ett visst kortspel) båda paren skulle stå på 5 poäng och båda i nästa giv tar 2 poäng, så (osv.). WERNER Kortsp. 114 (1967). ε') (†) i uttr. stå på sin kant, se KANT, sbst. 12 a. DALIN Vitt. II. 6: 58 (1736). Cannelin (1939). δ) (†) i uttr. stå å ngt; anträffat bl. i uttr. stå å ngns hand, stå till ngns förfogande (o. hjälp) l. dyl.; jfr 12. I (dvs. kvinnorna) hafwen osz (dvs. muserna) af Edert kön/ Heel\xd5 Nije Systrar, Pallas/ Oräknat, som Eer föregå/ I alsköns konst och Lärdom,/ Men ingen står å theras (dvs. männens) Hand/ Meer än then eene Ph\xcf bus. STIERNHIELM Fred. 16 (1649, 1668). ε) (†) i uttr. stå vid den l. den tjänsten, stå (kvar) i den l. den tjänsten (se α b'); äv.

[jfr

stå vid rodret (se2 i η)] i uttr. stå vid regementet, inneha styresmakten (i ett land l. dyl.), stå vid rodret. Thet är nogh til vthrätta,/ Widh Regementet stå. SKOGEKÄR BÄRGBO Klag. A4a (1658). Fölliande Sexmän stodo eii at öf(ve)rtalas längre i then tiensten förblif(v)a .. i medler tiid stå the andre wiid wanl. tiensten. OfferdlKArk. N I 1, s. 138 (1726). ζ) i uttr. stå med l. utan ngt. Uti gudhi wilie wij stå med mact, han scal vnderträdha wora fiender. Psalt. 60: 14 (öv. 1536; Bib. 1917: Med Gud kunna vi göra mäktiga ting). Altså moste Ephraim stå med skam. Hos. 10: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: Skam skall Efraim uppbära); jfr SKAM, sbst. 1 b ε. Lärer Academien innan kort stå uthan allt brukeliget tryck. SCHÜCK VittA 2: 49 (i handl. fr. 1674). b)i förb. med predikativt använt adjektiviskt ord l. sbst. α) i förb. med adjektiviskt ord: (befinna sig i tillståndet l. belägenheten l. inta ståndpunkten att) vara sådan l. sådan. Stå ensam, främmande för ngt, maktlös, svarslös, villrådig. Så stå wij och än nu medt the Lubeske och Städerne aldelis vfordragne. G1R 14: 93 (1542). Han ..står skyldig för ordinations penningar till Consist(orium). HärnösDP 1694, s. 211. S tackars karl! han står ensam om risken. HULTIN VSkr. 24 (c. 1865). Den mänsklige anden står ej fri gent emot sina egna skapelser. TEGNÉR SprMakt 21 (1880). Det märks, att han vill .. stå .. främmande för saken. ÖSTERGREN 2: 531 (1922). Antingen vi vilja det eller ej, stå vi ryckta ur vår isolering. OoB 1930, s. 45. (G. Hedenvind-Eriksson) var den enda som stod alldeles likgiltig inför det som passerade. Han hade blivit vägrad inträde .. på restaurangen. LO-JOHANSSON Förf. 36 (1957). En man måste lära sig att stå så stark att han inte behöver ta till våld. SDS 1/12 1989, s. B 5.–jfr ENSAM-STÅENDE. –särsk. α') (†) stå blank, stå ensam. (Sv.) Stå blank .. (lat.) solum, destitutum stare. LINDFORS 1: 201 (1815).β')(vard., föga br.) i uttr. stå bet, bildl.: (bli stående o. icke komma vidare med ngt o. därmed) bli bet (se BET, sbst.⁷ 1 a β); jfr äv. anm. 1:o under BET, sbst.⁷ 1, sp. B1896. "Det är just konsten att komma ihåg sig här i världen, du Mårten", undervisade Tunberg nedlåtande. "Gör man det, står man aldrig bet." ENSTRÖM Järnv. 62 (1928). β) (†) i förb. med sbst. (jfr 7): stå som (ngt l. ngn; se 8 a).Trettio år härefter .. stå vi ej mera tvenne lekande ynglingar, som med förvetna blickar skåda in i lifvet. LIVIJN 1: 291 (1822).

[STÅ.v I.20.c]

c) i förb. med adv. (jfr d). –särsk. α) (†) i uttr. stå farliga, stå i fara (se a α); uppträda äventyrligt.Så tienar han icke för en Domare som icke weet huadh j laghen står .. therföre stå the farliga, och göra vppenbarliga orett, som skicka them vth för domare som intet förstånd haffua. OPETRI 4: 301 (c. 1540). The högste stå farligast i werldenne, ty the haffua monge som gå them epter. DENS. Kr. 3 (c. 1540). β) i uttr. stå lika, betecknande deltagare (lag (se LAG, sbst.³ 14 c γ) l. enskilda) i viss tävling l. dyl. ss. varande lika (duktiga) resultatmässigt sett (särsk.: ha gjort lika många mål l. uppnått samma antal poäng); dels med pluralt subj. (särsk. betecknande l. hänvisande till lag), dels med subj. utgörande ett opers. pron. man l. det. Lagen står lika l. det står lika i fotbollsmatchen. De står lika än så länge (i tennismatchen). Icke fullt en minut hade emellertid förflutit då "the Blades" togo revanch och man stod åter lika. N ordIdrL 1901, s. 192. Göteborgarna utjämnade, och lagen stodo åter lika. ÖSTERGREN (1949). γ) (†) i uttr. ngn står ngn dyrt, liktydigt med: ngn är för ngn dyrbar l. kär (o. offer värd). Tu haffuer stått honom (dvs. Jesus) dyrt, så at han sitt eghet lijff haffuer vthgiffuit för tigh. LPETRI 2Post. 5b (1555). d) handel. o. jur. i uttr. stå delkredere, vara invecklad i l. ha en (påtagen l. ålagd) garantiförpliktelse att fullgöra ett av en annan person ingånget avtal; se DELKREDERE 1; jfr c.

[STÅ.v I.21]

21)

[eg. specialfall av 20

a α] i uttr. stå i (äv. uti) l. under ngt, vara (fullt l. intensivt) sysselsatt med ngt o. d.

[STÅ.v I.21.a]

a) (†) i förb. med abstr. vbalsbst. l. därmed jämförbart sbst., i uttr. stå i ngt, vara sysselsatt l. hålla på med l. ägna sig åt ngt.Hwilken yngling som .. icke .. står uti lärdom af et redeligit handtwärcke, den skal (osv.). THYSELIUS HdlLärov. 1: 85 (1625).Medan .. (prästkandidaterna) nu stå i thenna öfningen (att predika), skola the på wissa tider några gånger om åhret förhörde warda. KOF II. 2: 189 (c. 1655).(J. Arrhenius) som nu står i arbete med klösterbrefwen. SCHÜCK VittA 2: 126 (i handl. fr. 1670). Han står nu i byggnad af ett skepp. MEURMAN 1: 171 (1846).

[STÅ.v I.21.b]

b) i förb. med konkret(are) sbst., i uttr. stå (mitt uppe) i ngt (särsk. sådana l. sådana bestyr l. sysslor), vara (mitt uppe) i l. (intensivt) ägna sig åt l. syssla med ngt; förr äv.: ha hand om o. ansvar för ngt.(Fordringsägaren) hade aldrig godzet und(er)sin lååsz och nyclar, utan .. (gäldenärens) egh(e)n dreng stodh j godzet och skulle sælia godzet och fåå loffwedzmennene betalningen och the skulle sidhan antwarda henne .. (fordringsägaren) til handa. OPETRI Tb. 178 (1527). Ecktafolck .. stå .. mitt i marghahandha s\xd8 tzlor, som alla behöffua göras. LPETRI \xce c. 57 (1559). Stå mitt uppe i värsta packningsbestyren. ÖSTERGREN (1949). c) [specialanv. av b] med efterställd prep., i uttr. ha (äv. få) mycket l. många saker o. d. att (i sht förr äv. till att) stå i, ha (l. få) mycket osv. att syssla l. ta itu med (o. klara av); äv. pregnant l. litotetiskt, i uttr. ha ngt att stå i, liktydigt med: ha (oerhört) mycket att stå i (se ovan); äv. i uttr. bli mycket osv. att stå i, opers.: bli mycket osv. att syssla med (o. klara av).Jo, nu får du något till att stå i! KNORRING Torp. 1: 148 (1843). Husmodern .. har så mycket att stå i. Det är fyra barn och inte värst stora tillgångar. LINDHÉ Ledf. 56 (1903). Det blef nu mycket att stå i och rusta med, och husmoderns bekymmer ökades ej litet, då midt under stöket hennes man sjuknade. Solnedg. 4: 9 (1914).Doktorn .. behöver lite vila efter allt det han haft att stå i i natt, tänkte hon. THERMÆNIUS Baum Skepp. 248 (1942). Att skriva ut bjudningsbreven (till bröllopet) var säkerligen ett både besvärligt och tidsödande arbete .. för fru Brita, som hade mycket annat att stå i. SkrSläktFUggla 1: 4 (1949).

[STÅ.v I.21.d]

d) i den särsk. förb. STÅ I.

[STÅ.v I.22]

22)

[eg. absolut anv. av 20

a α b'] stå i tjänst (se 20 a α b') l. tjänstgöra (äv. allmännare: vara verksam); särsk. dels i sådana uttr. som stå i ngt (särsk. armén l. hären) l. vid ngt (t. ex. ett pastorat), dels i uttr. stå som ngt; äv. (o. numera företrädesvis) i uttr. stå kvar (i l. vid ngt l. som ngt), förbli i tjänsten l. fortsätta att tjänstgöra(i l. vid ngt osv.), förr äv. blott stå, förbli i tjänsten osv. Then Moabitiska quinnan .. haffuer ståndet sedhan j morghons in til nu, och haffuer icke en tijdh gångit hem. Rut 2: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: har hållit på). Christo tienar man icke allenast vthi predico embetet, vthan ock så j thet man troor på honom, och står flijteliga hwar j sijn kallelse. LPETRI 4Post. 24a (1555). Wid det jag geck och grubblade på alt detta, mötte en af mina kamerater mig, som stod wid samma Compagnie, där jag hade warit. SÄFSTRÖM Banquer. Ff2b (1754). Sedan han hade utlärt i Malmö, och der stått någon liten tid som gesäll, förskref jag honom till Alingsås. NYRÉN Charakt. 61 (c. 1765). PH 8: 83 (1765: wid Infanteriet). Vid Opran, der jag än står qvar,/ Jag skrifver, det är sant, små pjeser alla dar. LEOPOLD 1: 494 (1793, 1814). Emellertid skyndade vår hjeltein till ( snickar)mästaren och sade upp sitt arbete hos honom. Denne, förvånad och ledsen, lofvade en betydligare tillökning på arbetslönen, men det halp ej .. (gesällen) kunde endast förmås att stå sina fjorton dagar, som det heter. BLANCHE Tafl. 2: 188 (1841, 1856). WoH (1904: vid .. (visst) regemente). Efter kejsardömets fall 1814 blev .. (A. de Vigny) underlöjtnant i .. (Konungens livgarde) och stod kvar i fjorton år, då han äntligen blivit befordrad till kapten. B onnierLittH 4: 110 (1930). –särsk.

[STÅ.v I.22.a]

a) i uttr. stå på stat, se STAT, sbst.³ III 4 a β, c ε.

[STÅ.v I.22.b]

b) i uttr. stå i (äv. på) nummer, se NUMMER 7 f, h. GYLLENBORG PVetA 1757, s. 2 (: på). KBrev 20/5 1757, s. 2 (: i). WESTE FörslSAOB (c. 1817: i).

[STÅ.v I.22.c]

c) (†) med substantiviskt predikativ (jfr 7), i uttr. stå knekt,göra krigs- l. militärtjänst ss. knekt (se d. o. 2), göra knekttjänst; jfr 7 c, e. K anskie kan blifwa en rothe som 4 änckior ähre uthi, dher skall bonden stå kneckt, och sedan gården blifwa ödhe. RARP 7: 26 (1660). LMil. 2: 559 (1691).

[STÅ.v I.23]

23)

[eg. specialfall av 20

c] i förb. med vissa adv., betecknande: vara så l. så avhållen av l. ha sådana l. sådana (dvs. goda l. dåliga l. riktiga) relationer till ngn o. d.

[STÅ.v I.23.a]

a) i uttr.stå väll.illa(hosl.med ngn l.där l. där). α) i uttr. stå väl hos (förr äv. in hos) ngn, vara omtyckt l. avhållen l. älskad l. gynnad l. omhuldad av ngn, stå i gunst l. ynnest hos ngn; ha väl fungerande förbindelser med l. goda relationer till ngn; äv. närmande sig l. övergående i bet.: befinna sig l. vara i gott anseende l. renommél. rykte hos ngn; förr äv. stå illa hos ngn, vara illa omtyckt l. ha illa fungerande förbindelser med l. dåliga relationer till ngn, äv. närmande sig l. övergående i bet.: ha dåligt anseende l. renommé l. rykte hos ngn. Therföre begynte .. Erchiebiskopen stå illa hoos then menige man. LPETRI Kr. 131 (1559). (K ornetten) står och så well hooss May:tensom hans befodringsbref uthwijsa. VDAkt. 1688, s. 696. Hwad behöfwe wi om fred ell\xd5 framgång twika?/ Som wete huru wäl wår D rottning står hos Gud. BRENNER Dikt. 2: 10 (1719). Gingo de .. framtiden till mötes, under ständig afundsjuka och ovänskap samt jagandetatt stå väl hos den höge Chefen. WINGÅRD Minn. 4: 43 (1847). Jag stod icke illa hos hufvudredaktören af Argus. BLANCHE Bild. 3: 95 (1864). Hanhar varit mån om att stå väl hos folket i hemorten och efter färdvägarna. ETZLER Zig. 237 (1944). –särsk. med prep.-adverbialets huvudord betecknande kvinna l. flicka l. kvinnor(na) osv., i fråga om att (icke) vara omtyckt l. älskad l. (icke) ha gott anseende (se ANSEENDE, sbst. III 2) hos denna resp. dessa; särsk. liktydigt med: vara väl resp. illa anskriven l. "ligga bra resp. illa till" hos kvinna osv. Stå wäl hos et fruntimmer. SERENIUS Z4b (1734). Det är beklagligt att jag står så illa hos Hoffröknarna. TEGNÉR Brev 4: 16 (1826). Den som står väl hos fruarne står aldrig väl hos flickorna. DE GEER SHT 35 (1843).Min äregirighet .. hade (icke) för sig uppställt något annat mål än att stå väl hos de unga damerna. DENS. Minn. 1: 25 (1892). β) i uttr. stå väl med ngn, (vara älskad l. avhållen av o.) ha ett gott (l. rätt) förhållande till ngn (äv. till Gud); förr äv. i uttr. stå illa med ngn, (vara föremål för l. hysa negativa känslor o. ( därför)) ha ett dåligt (l. orätt) förhållande till ngn. Presterne moste predika for theras almogha, thet warder ey annat aff så framt the wilia stå wel medh gudhi. OPETRI 1: 365 (1528).Biscop Bryniolff stodh .. ganska illa med konungenom, för sins fadhers och brödhers skuld. DENS. Kr. 96 (c. 1540). Är det nu så, at Frankrike den (dvs. den westfaliska) freden håller .. så står Swerige wäl med Frankrike; men om det den samma bryter .. så tycks wänskaps-fundamentet wara förryckt. HC11H 7: 86 (1697). Vi tyckas stå mycket väl med hvarandra. WALLIN Bref 32 (1841). Den så kallade inkilningen var i de flesta arbetslag nästan ofrånkomlig, om man ville stå väl med kamraterna. En liter brännvin medtogs till bygget, (o.) fördelades .. Att låtsas glömma var inte värt. ByggnArbMinn. 87 (1950). γ) i uttr. stå väl, förr äv. illa där l.där, vara omtyckt resp. illa omtyckt där l. där (t. ex. i ett visst stånd l. en viss trakt l. vid hovet).(Pluto om häxan:) Hon öfwergår mig nu i ganska många stycken,/ I Nejden står hon wäl, förtjänar många smycken. LIVIN Kyrk. 36 (1781). Han står väl .. i alla hus. WESTE FörslSAOB (c. 1817).(Biskop Thyselius) står högst illa i prestståndet och i publiken och jag fruktar Kungen snart får ångra sitt val. TEGNÉR Brev 5: 42 (1828). (F. A. Ekström) stod .. väl vid hofvet och utnämdes 1883 till öfverintendent. 4GbgVSH V–VI. 3: 63 (1903). δ) (†) i uttr. stå väl l. illa i abs. anv., särsk. liktydigt med: vara väl resp. illa anskriven l. " ligga bra resp. illa l. dåligt till". Medh thet första hade .. (konung Magnus Eriksson) itt gott regemente och thå stodh han wel, men sedhan han begynte skicka sich illa stygdes alle widh honom. OPETRI Kr. 143 (c. 1540). Alle man wiste, huru wäll både her Suante och wnge her Sten (Sture) hade ståett. BRAHE Kr. 10 (c. 1585). Tror man ännu på .. (B. Flemings) utmärkta faveur hos Konungen? Här (i Åbo) glunkas, at Gen(eral)Wrede ej mera står så väl som för en tid sedan. PORTHAN BrCalonius 565 (1799). Stå väl, illa. WESTE (1807).

[STÅ.v I.23.b]

b) (i vitter l. högre stil) i förb. med rätt (se RÄTT, adv. 2 e), i uttr. stå rätt inför Gud, i fråga om att ha rätt sinnelag inför l. ett (upp)riktigt förhållande till Gud. Botemedlet.. både i fråga om kvantitet och kvalitet bland prästerna vore, att konungen indroge vissa utgifter till prästerna .. Om prästerna stode rätt inför Gud, skulle de med glädje hälsa förlusten av sin egendom. KyrkohÅ 1937, s. 70.

[STÅ.v I.23.c]

c) i uttr. stå högt, äv. högt i kurs (hos ngn l. i den l. den kretsen l. bland ngra) o. d., i sht förr äv. i hög kurs, i fråga om att vara i hög grad omtyckt l. avhållen l. omhuldad l. gynnad (av ngn l. ngra resp. i den l. den kretsen o. d.; särsk. liktydigt med: stå högt i gunst l. ynnest hos ngn osv.; se a). Läraren stod lågt i kurs hos de kvinnliga eleverna. Hur står hon i kurs bland sina kamrater? (Sv.) Stå .. högt hos någon .. (lat.) florere gratia cujus; multum apud quem posse, volere. LINDFORS (1824). Der (i skolan) förstod .. (E. Gripenhjelm) att ställa sig wäl med sina lärare, så att han stod alltid högst hos dem bland sina kamrater. AFZELIUS Sag. X. 1: 2 (1864). Ena parten var af den misstänkta egenskapen "bokskrifvare", som i allmänhet icke stod i hög kurs i Skåne. DE GEER Minn. 1: 108 (1892). d) (numera föga br.) i sådana uttr. som stå fientligt med ngn, stå i fientligt förhållande med l. till ngn. Hvar Sverige och Danmark fiendtligen medt hvar annen stått hafve. RA I. 1: 563 (1547). e)i frågesats inledd medhur(u). α) (†) i uttr. hur(u) står den l. den med den l. den?,hur är dens l. dens relationer (se RELATION 3 (a)) till den l. den?; anträffat bl. i indirekt frågesats. Wij wetta hurv hanstår med the Lubske. G1R 9: 176 (1534). Effter .. kon:ge Ma:t icke tilförlatelig vet, huru hans Nåd medt begge parther står (osv.). RA I. 1: 521 (1547). The ängelske .. spörije, huru Kong:e M:tt till Sverige står medh Keij. M:tt, thesligeste medh kongen i Franckerike eller kongen i Danmark. G1R 26: 517 (1556). Noga beskedh .. huru vij stå medh Turken, Persianern och flere. RP 6: 131 (1636).

[STÅ.v I.23.c.β]

β) (numera föga br.) i uttr. hur står den l. den hos den l. den?,hur omtyckt l. omhuldad l. gynnad o. d. är den l. den hos den l. den? l. hur är dens l. dens relationer (se RELATION 3 (a)) till den l. den?; äv. närmande sig l. övergående till att beteckna hur dens l. dens anseende (se ANSEENDE, sbst. III 2) är hos den l. den; i ovannämnda användningar särsk. liktydigt med: hur är den l. den anskriven hos den l. den? l. hur "ligger den l. den till" hos den l. den?; anträffat bl. i indirekt frågesats. (Spionen) höll sig framme,/ Att spana hur hos folket Kungen stod. FRANZÉN Skald. 3: 99 (1829). (Sv.) jag vet icke hur jag står hos honom .. (fr.) je ne sais en quels termes je suis avec lui. SCHULTHESS (1885).

[STÅ.v I.24]

24)

[eg. specialfall av 20

c] i förb. med väl (l. bra) l. illa l. interr. hur(u), för att beteckna ngns tillstånd l. belägenhet.

[STÅ.v I.24.a]

a) i den särsk. förb. STÅ TILL.

[STÅ.v I.24.b]

b) utan förb. med partikeln till. α) (numera föga br.) i uttr. stå väl (l. bra) l. illa, stå väl l. bra resp. illa till l. vara i l. ha gott resp. uselt tillstånd l. goda resp. usla förhållanden (särsk. finansiellt l. ekonomiskt); befinna sig väl resp. illa l. ha det bra resp. uselt. När .. (människorna) mena sich stå som best, så kommer them jtt ewigt forderff vppå. OPETRI 3: 22 (1530). Tå nw Creaturen bliffua ståndandes hwart j sitt skick som Gudh them skapat haffuer och epter som hans Ordh lydher, så stå the ganska wel. Därs. 527 (c. 1535). Vid förra undersökningen (av arbetarnas löneförhållanden vid de mekaniska verkstäderna) stodo smederna bäst i Stockholm med kr. 1,393 .. under det att smederna i Ystad, Karlstad och Sköfde kommo under 800 kr. ArbStat. A 4: 167 (1904). Stodo viså illa, att vi måste budgetärt utnyttja folklasterna, så vore det i sanning beklagligt. ÖSTERGREN (cit. fr. 1922). β) i förb. med hur(u). A llemest skal .. (prästen) beflita sigh om, at han må få weta, huru .. (den sjukes) samwett står. LPETRI KO 57b (1561, 1571).Sakernes förlop i Tysklandh .. Huilket Hennes May:tt hafuer Ständerne .. optäckia welat, på thet the kunne see, huru wij ännu stå på then sidhan. RARP 2: 188 (1635).KKD1: 230(c. 1710). C). förbli l. stanna i stående ställning; vara ståndaktig; hålla fast vid ngt; restera med ngt o.d.

[STÅ.v I.25]

25) förbli stilla (ngnstädes) i stående ställning l. bli kvar (ngnstädes) i stående ställning (motsatt: gå l. på annat sätt förflytta sig, resp: flytta på sig l. gå vidare l. fortsätta), stå stilla resp. stå kvar, äv. i förb. stå stilla resp. stå kvar (o. vissa därmed ekvivalenta uttr. l. förb.); i sht förr äv. (övergående i bet.): bli stående, stanna; äv. oeg. l. bildl. Mina wener och frender nalkadhes emoot mich och stodho. OPETRI 1:103 (1526). När .. ( legaterna) haffwa först kommit för Hans K. Maitz. (dvs. G. I) til audientzie, haffwa the bleffwet så häpne och swimmande .. att the haffwa stååt en lång stund, för än the haffwa kommit åstaad någet ord framfööra. SVART Ähr. 68 (1560). Wij haffue ingen stad ther wij kunne ståå stilla. Linc. S1b (1640).Hon .. gled efter morfarn. När han stod, stod hon. SJÖDIN StHjärt. 163 (1911). Alla spåmannens försök att utreda frågan leda slutligen till att man står på samma punkt som i början av samtalet. GRIMBERG VärldH 3: 22 (1928); jfr PUNKT 8 c. Jag stod stilla och betraktade henne utan att säga någonting. EVANDER Härl. 12 (1975). Jag stod kvar på stället. Därs. 14. Reagan är på väg bort från scenen, medan Gorbatjov står kvar i rampljuset. SDS 31/12 1988, s. 2. –jfr EFTER-, KVAR-, STILLA-STÅ o. STILLA-STÅENDE, sbst., adj. –särsk.

[STÅ.v I.25.a]

a) (numera i sht i vitter stil) abs. l. i förb. med stilla, i explicit motsättning till ett rörelseverb, särsk. dansa l. gå l. löpa (se LÖPA, v.¹ I ¹) l. springa (se SPRINGA, v. II 1): stå kvar (på stället), stå stilla l. orörlig; förr äv.: stanna upp (o. stå kvar (på stället) l. stå stilla l. orörlig); särsk. i imperativisk anv. Handansade, han språngh, han gick, han sto;/ Ömse han greet, ömse han loo. ASTEROPHERUS 70 (1609; uppl. 1909). Then som een gångh ähr skrembdh att löpa, han står alldrigh meer. RP 7: 424 (1639). Statt stilla du, som gåår. WEXIONIUS Vitt. 377 (c. 1685). Midt uti dansen står han helt stilla,/ Rätt som han står, dansar han om en stund. BELLMAN (BellmS) 1: 254 (c. 1771, 1790). Hvad är det för en skepnad, som står och går däruppe på klippan? Är det en menniska? RYDBERG Dikt. 2: 138 (1891). b)

[jfr

a; åtm. för nutida språkkänsla (vagt) anslutet till 1] (ngt vard.) i förb. med föregående (stundom efterföljande) gå, mer l. mindre oeg., betecknande den verksamhet ngn är mitt uppe i o.d.; äv. med utelämnat gå (se γ). α) i uttr. där l. var l. varest ngn går eller står, se GÅ I 2 oα, b. b) i uttr. som (äv. såsom)ngn går och står (l. står ochgår), se GÅ I 2 o γ. Som jag står och går. NORDFORSS (1805). γ) i bisats inledd med dels rel. pron. som (stundom utelämnat) l. vad, dels (vid negation) konj. än, i uttr. som resp. vad l. än (äv. än det l. vad l. dem) ngn går och står (står och går) i (i sht förr äv. uti), betecknande att ngn har l. (o. företrädesvis) icke har mer kläder (för tillfället l. överhuvudtaget) än vad vederbörande just för tillfället har på sig l. att ngn äger l. (o. företrädesvis) icke äger andra ägodelar än kläderna på kroppen; äv. (i attributsbisats tillsammans med sitt huvudord) betecknande de kläder (o. prydnader l. dyl.) som ngn just för tillfället har på sig; i sht förr äv. i nämnd typ av uttr., med enbart står liktydigt med går och står. Inga penningar hade iag och inga kläder meer än iag gick och stodh vthi. LWIVALLIUS (1632) hos SCHÜCK Wivallius 1: 50. Han äger inthet mehra än han står och gåår uthi. VDAkt. 1662, nr 146. Bruden kom upp och war ondh lade sig nedh ner mig medh kleder och alt som hoon gick och stodh uthi. ManhaftLöjtn. 26 (1666). Hans hustru har alldeles utblottat honom, att han intet äger mer än han står uti. VDAkt. 1707, nr 867. För evig landsflykt behöfver man naturligtvis ej medföra mer, än det man går och står uti. CRUSENSTOLPE Mor. 6: 415 (1844). Jag eger blott hvad jag går och står i. PT 1907, nr 63 A, s. 3Under det negrerna (i USA) år 1862 knappast ägde, hvad de gingo och stodo i, äga de nu jord- och annan egendom som i värde kan räknas i hundrade millioner dollars. EksjöT 1913, nr 100, s. 3. En som flackat omkring ute i världen och kommer hem med bara det han går och står i, är inte mycket att byta ord med. SALJE DessBröd. 419 (1964).särsk. [med anslutning till II 30 b β] oeg., om egendom o. d.: som ngt står (se II 30 b β). Jag tog emot egendomen med inventarier och alt, som det gick och stod. WESTE FörslSAOB (c. 1817).

[STÅ.v I.25.c]

c) i inf. styrd av låta (se d. o. I 16), i uttr. låta ngn stå, låta ngn (i stående ställning) bli kvar l. stanna kvar (ngnstädes); lämna ngn (i stående ställning ngnstädes); jfr 11 a β. (Sv.) Lätt däm stå .. (lat.) sic sine adstent. SCHULTZE Ordb. 4892 (c. 1755). Han låter sin vän stå, och klättrar hastigt upför muren. EURÉN Kotzebue Cora 17 (1794). Lät honom stå där han står. WESTE FörslSAOB (c. 1817). (Sv.) Han lät mig stå i farstun .. (eng.) he left me in the hall. BJÖRKMAN (1889).

[STÅ.v I.25.d]

d) i imperativisk anv. (jfr g), i uttr. uppmanande l. befallande person l. djur att stanna upp l. stå kvar (på stället) l. stå (orörligt) stilla (äv. närmande sig l. övergående i oeg. l. bildl. anv., särsk. i uttr. uppmanande ngn att ge sig ro l. tid till eftertanke l. inre rannsakan l. observation av världen omkring sig l. dyl.); utom i sjömansspråk (se k) l. i uppmaning l. befallning riktad till djur numera nästan bl. i förb. med åtföljande adverbiell bestämning (i sht i uttr. av typen stå kvar! l. stå still(a)!); ensamtstå! förr särsk. nyttjat i militärt spr., liktydigt med: halt! Achta ther vppå Hiob, statt och förnim Gudz vnder. Job 37: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: stanna). Hercules ../ Hwart wil dätta? See till; Stat stilla; betänck dig. STIERNHIELM Herc. 284 (1658, 1668). Wandrings-Mann stå kwaar,/ Till thes Thu läsit haar,/ Hwad som på thenna Steen ståår skrifwit. LUCIDOR (SVS) 353 (1673); jfr II 34. Skiltwakterna roopa wähl an ståå! och när 3:die gången icke swaras gifwes fyr. KKD 10: 286 (1703). Skyldra, marschera, stå division! BELLMAN (BellmS) 1: 115 (c. 1780, 1790). Första Kämpen.Stå, Munk! Clemens. Min vän, jag har ej tid att stanna. NICANDER 2: 375 (1820). Vill du stå, din eländiga hästkrake! ÖSTERGREN (1949). Håll lyktan och stå still! JERSILD 50Fräls. 72 (1984). –särsk. i vissa uttr. α) (†) stå för göken!, stanna upp för "göken"!, imperativiskt yttrande avgivet av deltagare i ett förr spelat brickspel ("växelspelet", vid vilket byte av spelbrickor förekom) förkunnande att vederbörande satt med "göken" (dvs. den högsta spelbrickan) på hand varför (enl. spelets regler) bytet av brickor skulle upphöra. HbiblSällsk. 2: 68 (1839). β) boll stå!, se BOLL 2 c α; jfr STOJ, interj. o. sbst.² Boll stå! .. Detta bollspel, om än lämpligast för den yngre skolungdomen, kan dock skänka nöje äfven åt äldre. BALCK Idr. 2: 46 (1889).Utmärkande för "boll stå" är, att man först skall få bollen att studsa mot en väg eller mot marken och att alla måste stanna, där de befinna sig, då "boll stå" .. ropas. NordKult. 24: 48 (1933). e) [sv. dial. stå i sta] (†) i uttr. stå i stad, om häst, se STAD, sbst.¹ 1.Brukar man en ilsken häst för vagn, så står han icke allenast i stad utan slår äfven ofta sönder allt, hvad som finnes omkring honom. BILLING Hipp. 174 (1836).

[STÅ.v I.25.f]

f) (†) i uttr. stå på sitt rum, stå kvar l. stilla på sin plats (jfr RUM, sbst.³ 4 (e)). Huar och en stoodh på sitt rwm om kring hären. Dom. 7: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917:stodo stilla, var och en på sin plats).

[STÅ.v I.25.g]

g) (numera bl. i vitter stil) i fråga om att (våga) bli kvar l. stanna kvar (i stående ställning) på stället där man befinner sig (o. icke "ta till sjappen" l. fly) o. möta l. konfronteras med l. slåss l. kämpa mot ngn l. ngt; särsk. i uttr. stå som en karl (äv. bildl., i fråga om att möta döden som en man); förr äv. med inkoativ bet., om flyende l. retirerande soldat(er) l. dyl. l. militär trupp, i fråga om att stanna upp o. stå (i ovan angiven bet.); särsk. (jfr d) i imperativisk anv., i uttr. uppmanande l. befallande ngn att agera l. handla på ovan (i definitionens båda led) angivna sätt; jfr 17. Ståår, ståår (skola the ropa)men ther skal ingen wenda om igen. Nah. 2: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: Stannen! Stannen!). J dett samma hafwer Wellam slagitt honom på hatten, tagitt så knifwen i handen och sagtt: Stå, ästu en man! BtÅboH I. 2: 26 (1624).Soldaterne .. togo .. flyckten .. och hjelpte intet hwad jag ropade åt dem, och bad dem i Jesu Namn stå; ginge de ändock fort. HC11H 7: 138 (1676). Ljkwel rychte .. (fienden) strax unnan igen, såsnart man giorde mine til at stå. SPEGEL Dagb. 78 (1680). Ju mera du löper undan, ju närmare hänger dig döden på hälarna: derföre statt som en karl. WALLENBERG (SVS) 1: 219 (1771). Hasenkam for förbi den förste posten, och dervid tyckte denne, att eld bröt fram ur jorden, men stilla stod han som en karl. WIGSTRÖM Folkd. 2: 193 (1881).Den svenske stortjuven .. var så feg, att han försökte mörda oskyldiga kvinnor men inte vågade stå för en polis. KOCH GudVV 2: 307 (1916). –särsk. α) i explicit motsättning till ett rörelseverb med bet.: retirera (se d. o. III 1) l. fly l. flyende springa.Sörj ni blott för, att vi få stå, ej springa,/ Så hjelper nog sig foten utan sko. RUNEBERG 2: 116 (1846). Bästa konsten mot att retirera/ Är helt enkelt att stå qvar.Därs.91 (1848).β) (numera bl. mera tillf.) stå för skott, om djur (i sht häst), i fråga om att vid ljud(et) av (ett) skott (se SKOTT, sbst.² 2 a) i närheten förbli lugnt stående (o. icke häftigt reagera, t. ex. gm att sätta av i sken); särsk. använt ss. beteckning för: icke vara skotträdd; jfr 17. BJÖRKMAN (1889; om hästar). h) jäg.om hund l. villebråd. α) om (jakt)hund, i fråga om att stå stilla l. orörlig inför påträffat l. uppspårat villebråd l. dyl.; i shtpregnant(are), om fågelhund, i fråga om att i viss intagen spänd kroppsställning stå stilla osv. o. därigm (utan avgivande av skall) vägleda jägaren till ett tryckande villebråd (som vid sitt uppflåg skjuts i flykten); särsk. i förb. med prep.-adverbial inlett av för (i uttr. av typen stå (fast (jfr FAST, adj.¹11 a) l. säkert)för det l. det slaget av villebråd l. det l. det villebrådet), i fråga om att (orubbligt resp. säkert) stå (i ovan angivna betydelser) inför det l. det slaget av villebråd l. det l. det villebrådet l. dyl. Antingen man vil fånga heller skiuta,måste man altid hafwa hund som står säkert för (rapphönsen). LinnéFörelDjurr. 131 (1748). Är .. ( rapphönshunden) mycket nära .. och står fast .. så .. kallar man honom tillbaka (osv.). SANDSTRÖM Jester 29 (1829). Grågåsen, Vildgåsen .. Säkra raphönshundar stå endast för de vilda.STRÖM SvFogl. 71 (1839). En af hundarne (hade) ej hunnit mer än ett par tre hundra alnar bort .. förrän han stod igen.Jäg. 1897, 2: 75. JAHN DjurJägL 12 (1909: som berg). Asch, hunden står ju för en ekorre! ÖSTERGREN (1949). –särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., i uttr. stående (fågel)hund, (fågel)hund besittande egenskapen att (uppspåra o.) stå för villebråd (fågel); särsk. motsatt dels: skällande ( fågel)hund (se SKÄLLA, v.³ 1 f), dels: stötande och apporterande fågelhund. Tjädern skjutes 1:o för stående hund .. 2:o för fogelhund. KÄLLSTRÖM Jagt 160 (1850). Den norska jakten bedrivs delvis likt den svenska med stövarjakt, jakt med stående fågelhund –framför allt i ripjakt –och älgjakt med hund. Jakten 36 (1951). F ågelhundar brukar efter arbetssättet indelas i de båda huvudgrupperna stående .. (samt) stötande och apporterande fågelhundar. BraBöckLex. 8: 376 (1985). β) om villebråd, i fråga om att stå (stilla l. orörlig) på stället inför förföljande (jakt)hund (i uttr. av typen stå för hund); äv. i uttr. av typen få (villebråd)att stå fast (jfr FAST, adj.¹ ¹¹a), om hund, i fråga om att bringa (villebråd) att orubbligt stå (i ovan angiven bet.) inför sig. Detta slags älg är trögare till lynnet och står lättare för hunden. B ihVetAH XXV. 4: nr 4, s. 9 (1900). Jägaren har ingen brådska. Han litar på sina hundar. Han vet, att de kan få hjorten att stå fast, och de vet, att jägaren, deras herre och husbonde, är på väg att hjälpa dem. EDSTRÖM Hund. 12 (1948).

[STÅ.v I.25.i]

i) om krigsfolk l. truppstyrka l. arméo. d., i fråga om att (i stående ställning) förhålla sig stilla l. overksam l. passiv på stället l. orten där man befinner sig l. är förlagd l. garnisonerad o. d. ( numera nästan bl. dels i förb. med adv. (särsk. i uttr. stå stilla), dels i uttr. av typen hålla trupp stående ngnstädes, hålla trupp (förlagd) i overksamhet l. passivitet ngnstädes); äv. i uttr. bli(va) stående(s), bli kvar l. stanna kvar (i overksamhet l. passivitet); förr äv. (äv. i sistnämnda uttr.): stanna (upp) l. göra halt o. bli kvar l. stanna kvar (i overksamhet l. passivitet) l. (stanna (upp) l. göra halt o.) bivackera (ngnstädes). På thett the skulle icke bliffua kringhuerffde, bleffue de ståandes på slettin. BRAHE Kr. 41 (c. 1585).HC11H 1: 97 (1677: stilla). Vi blefvo .. här (vid Lidköping) ståendes hela sommaren til dess recreuter ankommo ifrån landet som regementet completterade. DAHLBERG Lefn. 89 (c. 1755). Ända tills hela hären var samlad, hade Lewenhaupt hållit sina trupper stående vid Quarnby och omkring Fredrikshamn. MALMSTRÖM Hist. 2: 332 (1863). De trupper .. (som den kinesiske regeringschefen) kommenderat ut .. mot studentrevoltörerna på Himmelska fridens torg stod stilla eller drog sig tillbaka. SDS 24/5 1989, s. 14.

[STÅ.v I.25.j]

j) i utvidgad l. oeg. anv., om fisk l. fågel o.d. α) om fisk (l. stim av fiskar), i fråga om att (i horisontellt kroppsläge) förhålla sig stilla l. orörlig(a) i vattnet l. bli kvar l. stanna kvar (på visst ställe l. inom visst område) i vattensamling l. vattendrag; äv. i fråga om att (stationärt l. under viss tid) uppehålla sig l. hålla till på en viss plats l. inom ett visst begränsat område i ett vattendrag osv. Orsaken till de ombytliga lekställen (för sillen) i samma trakt äro windarna; ty hon söker alltid att stå i lä under det land, hwarifrån winden kommer. HSillfBohusl. 57 (1832). Någon mört fans inte därinne (i ryssjan), han hade kilat ut genom en maska, men det var inte nog glest för Gammelgäddan, hon stod där hon stod. FORSSLUND Djur 174 (1900). Än då han simmar, än då han står på den steniga bottnen,/ Sätter jag ljustret, med senfull arm, genom ryggen på fisken. WULFF Petrarcab. 75 (1905). En gädda står. Ryggens randning skimrar i gult och brunt. MOBERG Sedebetyg 9 (1935).särsk. i fråga om att (stationärt l. under viss tid) befinna sig l. uppehålla sig inom ett visst begränsat område i mycket stort l. oräkneligt antal; särsk. i uttr. stå tjock som en vägg, om sill l. strömming, i fråga om att (ngnstädes i havet)uppträda i form av en kompakt väggliknande massa. Det finns intet ställe i världen med så mycket haj (som vid Key West)! Ser ni hur den står därute? NYBLOM Golfstr. 72 (1911). Nu stod lekströmmingen säkert tjock som en vägg därute.SPARRE PlåtM 200 (1914). β) om fågel (l. skock av fåglar) l. annat flygande djur, i fråga om att (gm användande av vingarna på visst sätt) uppehålla sig på ett o. samma ställe i luften; i sht i uttr. stå stilla (i luften); jfr RYTTLA. (Buskskvätthanen) står stilla i luften ibland, vänd emot en, fladdrande lågt över ängen. ROSENIUS SvFågl. 1: 26 (1913). k) sjöt. i utvidgad anv., i fråga om att ( tillfälligt) avstanna l. upphöra med en pågående rörelse l. manöver l. sysselsättning (särsk. i imperativiskanv. (jfr d), i kommandon); särsk. i sådana uttr. som stå i firningen l. halningen l. hissningen l. vindningen, i fråga om att (tillfälligt) avstanna l. upphöra med aktuell rörelse osv. (ss. kommandoord särsk. liktydigt med: stopp! l. stanna upp! l. sluta! l. håll an!) resp. att fira (se FIRA, v.²), l. hala (se HALA, v.² ²) l. hissa (se HISSA, v.¹ ¹) l. vinda (dvs. kringvrida ett spel); jfr 44. När öfra Nayningen kommer så nära Blocken at den tvingar tvärss, står man i Hissningen och låter först skräcka, sedan losstaga den samma. PIHLSTRÖM SkeppAflöpn. 1: 44 (1796). (Sv.) Stå! com(mando)ord: (fr.) Avaste! Vaste! UGGLA Skeppsb. SvF rSjölex. (1856). Stå i halningen. EKELÖF Ordl. (1898). När kölen slutligen kommer öfver vattenytan, kommenderar ledaren: "stå i vindningen", "pall i spelen" och "säkra surrningar på alla löpare". VFl. 1907, s. 55. Stå i hissningen (firningen)! UFlottMansk. 1945, s. 138. Stå .. (dvs.) ett kommandoord. SohlmanSjölex. (1955). –särsk. α) [ hivenär sg. best. av hiv, vbalsbst. till HIVA] i uttr. stå i hiven, i fråga om att (tillfälligt) avstanna l. upphöra med att hiva (se d. o. 1);jfr 44 b. (Sv.) Stå i hifven! (Eng.) .. Avast heaving!.. (T.) Fest hieven! SMITH (1918). β) i uttr. stå i spelet, se SPEL, sbst.³ 1 a κ. γ) (†) i uttr. håll, och stå!, uppmanande l. kommenderande ngn att hålla upp (med visst arbetsmoment l. dyl.) o. stå stilla; anträffat bl. i utvidgad l. oeg. anv., allmännare, uppmanande till att stanna upp o. tänka efter (o. icke göra något förhastat l. överilat). Håll, å Stå, til Gå på. (1772; titel på debattskrift).

[STÅ.v I.25.l]

l) i p. pr. (mer l. mindre adjektiviskt) i vissa anv.; jfrγ. α) i uttr. bli(va), äv. (numera bl. (i vissa trakter, i sht vard.) i pret. vart) varda stående l. (vard., i sht i vissa trakter) ståendes, förr äv. ståndande(s),stå (kvar l. stilla), se huvudmom.; äv. med inkoativ bet., i fråga om att övergå i verksamheten l. tillståndet att stå, o. i denna anv. särsk. i fråga om att (i stående ställning) hålla upp l. upphöra med pågående förflyttning l. sysselsättning o. d. (o. bli kvar l. förhålla sig stilla l. orörlig l. overksam l. passiv på stället där man befinner sig), liktydigt med: stanna (upp); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (särsk. i fråga om att vid underhandling l. diskussion o. d. fastna i en fråga o. icke komma vidare). Vid de inledande underhandlingarna blev man stående vid en procedurfråga, som höll på att äventyra hela fredskonferensen. Han blev stående(s) en stund hos grannen, innan han gick in till sig. Huilken til honom (dvs. den mördade som låg på marken) kom, han bleff ther ståndandes. 2Sam. 20: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: stannade). (Den som vid drevskall) blifwer ej stående ther han ställes, och giör hwad honom befalt blifwer .. böte en daler. BB23: 3 (Lag 1734). Qvinfolken, som vid dörren blefvo ståndande eller sittande, voro snygt klädde. THUNBERG Resa 1: 155 (1788). Pojken märkte snart, att flera av vandrarna .. saktade farten och till sist blevo stående. LAGERLÖF Holg. 2: 322 (1907). Lars .. tog en gammal smörbytta i handen för att bjuda ut den (vid auktionen), men hejdade sig och blev i stället stående och bara såg på den. DENS. Kejs. 200 (1914). (Han) hade .. stannat och blivit stående ett slag. LAGERKVIST Bar. 8 (1950). –särsk. α') (numera föga br.) i uttr. bli(va) stående(s) vid (visst penningbelopp l. dyl.), i fråga om att (särsk. vid köpslående om ngt) stanna vid (visst penningbelopp l. dyl.). (De) begärede .. för löszörerne sampt alle vtheståndendes gäldh förste gång(e)n 4000 daler, seden 3000, der widh de lenge bleffwe ståndend(e)s och wille inth(et)meere affslå. 2SthmTb.7: 302 (1586). β')

[jfr 2

c α] (†) i uttr. varda ståndandes för Herranom, (i stående ställning) bli kvar l. stanna kvar inför Herren (jfr 2 d β). Mennena .. gingo ått S odom. Men Abraham wardt ståndandes för Herranom. 1Mos. 18: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917:stod .. kvar inför). β) (†) i uttr. vara ståndandes av tron, i fråga om att vara kvar (i livet) o. äga (evigt) bestånd gm tron (på Gud); anträffat bl. i bild. Qwistana äro affbrotne påå thet ath iach skulle inimpas, Sant sägher tu, The wordo afbrotne för otroon skul, men tu är stondandes aff troona. Rom. 11: 20 (NT 1526; NT 1981: du är kvar därför att du tror). γ)

[jfr motsv. anv. av eng.

standing] i sht sport. ss. adj.-attribut: som försiggår från utgångsställning innebärande stilla- l. kvarstående på stället; äv. ss. adv.: från utgångsställning av angivet slag. α') om hopp (se HOPP, sbst.¹¹) l. hoppning, liktydigt med: som försiggår utan föregående ansats (ss. adv. motsatt: flygande); särsk. i sådana uttr. som stående hopp(ning) l. stående höjd(hopp) l. längd(hopp) o. d., äv. (numera bl. arkaiserande) stående språng resp. stående höjdsprång osv., övergående i att beteckna dels: idrott(sgren) utövad medelst hopp(ning), höjdhopp osv. från utgångsställning av ovan angivet slag, dels: (form av) tävling där l. tillfälle då sådan idrott(sgren) utövas. TIdr. 1891, s. 18 (:höjdsprång).Mollbärgska (sim)hoppet .. dels "stående mollbärgare", dels " mollbärgare med språng". Landsm. XVIII. 10: 38 (1901). (S imklubbens förnämsta pris var) en silfverbål .. hvaromskulle täflas i en serie af sex olika hopp, näml. hopp .. med och utan ansprång, stående hopp från 30 f(ots)höjd samt hopp efter fritt val från samma höjd. NordIdrL 1903, s. 258. O lympiska spelen 1904 .. Måndag, aug. 29 .. stående längdhopp. NTIdr. 1903, s. 337. I Amerika .. förekomma även tävlingar i stående trestegshopp. Idrottsbok. 115 (1914). IdrBl. 1924, nr 31, s. 12 (:längd). NFSportlex. 4: 203 (1941: höjdhopp). Tre stående hopp är en tävlingsform, som sparsamt förekommit på Irland, i Skottland och USA. Därs. 6: 1033 (1946).Jag (har) .. infört stående hoppning som ett inslag i min träning, berättade (höjdhopparen) Patrik (Sjöberg). GbgP 3/1 1988, s. 36. β') sport. i uttr. stående start, start från stillastående (motsatt: flygande start). Match mellan fotlöpare och cyklist å 100 m. Stående start eller start på strecket d. v. s. att cyklisten sjelf fick sätta fart på velocipeden och fotlöparen först fick starta då startskottet smälde. NordIdrL 1901, s. 308. Starten (vid travtävling) kan ske på olika sätt: antingen s. k. "flygande" .. eller s. k. "stående start", där alla de täflande, antingen stilla eller under "voltning", hållas vid utgångspunkten, tills startsignal ges. 2NF 29: 549 (1919). ÖSTERGREN (1949).

[STÅ.v I.26]

26) i förb. l. uttr. med bet.: restera med ngt (se RESTERA, v.¹ ³).

[STÅ.v I.26.a]

a) (†) i förb. med adv. inne (se d. o. 4 d), i uttr. stå inne med ngt,restera (se RESTERA, v.¹ ³) med (utlevererande l. (ut)betalning av (o. därmed vara skyldig för)) ngt; äv. i uttr. stå inne för ngt, restera med betalning (o. därmed vara skyldig) för ngt; äv. i utvidgad anv., liktydigt med: stå i borgen för ngt (dvs. viss summa). M. Swanberg säger under sin Rectoratz tijd, stod heela Siela socken inne med dieknepenningarne.HärnösDP 1694, s. 125.ÖoL (1852: för). Faberloff sköt sig i går, och jag står inne där för dubbelt mer än jag kan klarera. LANGE Luba 47 (1889). b) [i uttr. med på äv. (åtm. delvis) att uppfatta ss. eg. elliptiskt för stå på restlängd (se 31 b)] (numera mindre br.) i uttr. stå på (förr äv. till) rest med ngt, restera med (utlevererande l. (ut)betalning av (o. därmed vara skyldig) för (viss återstod av)) ngt; äv. blott stå på rest;äv. bildl. 3 års skatt gierder .. som .. pär monssonn för åby stodh thill rest m(edh). UpplDomb. 2: 48 (1579). Ibland osz är ingen som betahlar Gudh thet som hans Lagh vthaff osz medh rätta fordrar, hwar med wij altijdh stå på rest och til baka. SYLVIUS Mornay 501 (1674); jfr 31 b. De till förbundsstyrelsen inkomna rapporterna visa att ett stort antal medlemmar (i fackföreningen) städse stå på rest. SkomFackT 1889, juli s. 4.

[STÅ.v I.26.c]

c) (†) i uttr. stå till rygga med ngt, se RYGG 5 g γ.

[STÅ.v I.26.d]

d) i de särsk. förb. STÅ EFTER, IGEN, TILLBAKA, ÅTER, o. i ssgn EFTER-STÅ.

[STÅ.v I.27]

27)

[jfr 6 o.

25] i p. pr. i adjektivisk anv.: som hålls ständigt beredd; permanent o. d. a)

[jfr motsv. anv. av t.

stehend] om armél. här l. trupp(styrka) o. dyl. l. (avdelning av) krigsmakt: som l. vars personal äv. i fredstid hålls ständigt beredd l. redo till (krigs)tjänst (sammandragen till hela sin styrka); som l. vars personal (utan att bytas ut l. hemförlovas l. skingras o. d.) hålls kvar i tjänst under (mycket) lång tid, särsk. liktydigt med: ständig l. permanent l. stadigvarande l. konstant l. fast; ofta attributivt, i uttr. (av typen) stående (förr äv. ståndande) armél. här, om yrkesarmél. -här (motsatt dels: kaderarmél. -här, dels: milisarmél. -här; i angivna uttr. stundom äv. allmännare l. oeg., särsk. om i beredskap hållna reservtrupper). CALONIUS 3: 6 (1798: stående Krigsmagt). Fienden .. öfversvämmade hela landet(dvs. Schweiz), innan nationalarmén ännu hunnit sammandragas, hvilket säkert icke händt, om man ägt en stående styrka i beredskap. KrigsmSH 1798, 2: 27.Augustus införde bruket af stående armé. Legionerne förlades under fredlig tid vid gränserna i vissa ståndqvarter. LEFRÉN Förel. 1: 109 (1818). Den stående arméen, hwars första skapare .. (G. II A.) egentligen warit i Swerige. EKELUND 1FädH II. 1: 142 (1830). NF 7: 292 (1883: här). Den ryska krigsmakten till lands indelas i stående hären och riksvärnet. TINGSTEN o. HASSELROT 47 (1902). Sverige har inga stående styrkor som med kort varsel kan sändas till C ypern. DN(A) 8/2 1964, s. 6. –särsk. α) (numera föga br.) i uttr. stående armé(l.här),speciellare, om begränsad stående armé(här) i ett land som gm klausul i fredsavtal icke äger rätt att öka sin krigsmakt gm införande av allmän värnplikt. E fter (första) världskriget kan namnet stående armé tillämpas även på arméerna i de stater, som efter fredssluten ålagts att ej tillämpa allmän värnplikt. 3NF(1933). β) i uttr. stående marin, om äv. i fredstid krigsberedd marin (se MARIN, sbst. I 1). Landtvärnet och sjövärnet (i Preussen) äro afsedde för stående härens och stående marinens understöd. KrigVAT 1860, s. 78. γ) i uttr. stående postering, förr äv. beredskap, om postering (se POSTERING, sbst.¹ ³) resp. reservtrupp som under viss längre tid kvarhålls på en bestämd plats (o. icke byts ut under tiden l. förflyttas till en annan plats). Stående postering, (dvs.) postering som ej ombytes. WESTE FörslSAOB (c. 1817).När beredskaperne endast på vissa tider af dygnet .. utrycka från hufvudcorpsen, kallas de Utryckande beredskaper; men när de på ett eller flera dygn utkommenderas til en bestämd ståndort, kallas de Stående beredskaper. LEFRÉN Förel. 2: 161 (1817). δ) i uttr. stående regemente, om äv. i fredstid insatsberett regemente (se d. o. 10). Alla desse olika benämde Troppar bestå antingen af värfvade allena eller blandning af utskrifning till de stående R egementena, ellerock (osv.). KrigVAH 1808, s. 3. b)i annan anv. än i a, liktydigt med: ständig l. permanent l. stadigvarande l. konstant l. fast; numera bl. i uttr. av typen stående gäst l. medarbetare l. medlem l. skådespelartrupp o. d., ständig osv. gäst resp. medarbetare l. medlem l. skådespelartrupp; förr äv. i uttr. (av typen) stående munkar i den l. den orten, munkar som beständigt uppehåller sig l. bor i den l. den orten. (K lostret har) 16 stycken camrar, som gemenligen äro intagne dels af de stående munkarne i Jerusalem, dels af ( munkarna i) de närmaste orterna. ENEMAN Resa 2: 130 (1712). (H. L. Westin) var .. stående medlem af den nämnd, som hade att bedöma (till Kongl. Vetenskaps-och V itterhets-Samhället) insända vittra täflingsskrifter. 4GbgVSH V–VI. 3: 14 (1900). Under de dagar, som förflöto före Franklins hemresa, var han stående gäst i guvernörens familj. LfF 1910, s. 132. Han var en stående medarbetare i paristidningen "Le Journal". VALLGREN Guldrand. 41 (1920). En stående svensk skådespelartrupp existerade ej (i slutet av 1600-talet i Sv.). NYBLOM G3Opera 28 (1923).

[STÅ.v I.28]

28) i förb. med adv. fastl. annat adv. (se a) l. med (fast l. annat adv. o.) prep.-uttr. (se b–f) l. med adj. fast l. annat adj. (se g), med bet.: vara ståndaktig l. oböjlig i (fråga om) ngt l. hålla fast vid ngt o. d.; äv. dels (se h) i abs. anv. av sådant uttr., dels (se i) i utvidgad anv. av sådant uttr.: tillstå, erkänna o. d.

[STÅ.v I.28.a]

a) (utan förb. med prep.-uttr. inlett av vid l. till l. i l. på) i uttr. stå fast (förr äv. fasta), vara l. förbli orygglig l. orubblig l. ståndaktig l. trofast l. trogen (i fråga om ngt; förr äv. i uttr. bliva fast ståndandes); äv. övergående i bet.: (ihärdigt l. ståndaktigt l. envist) framhärda; numera bl. (i vitter stil) i anv. där uttr. för språkkänslan uppfattas ss. ellips för ett nu brukligt uttr. med prep.-adverbial (i sht av typen stå fast vid ngt, se b). Huilken som står fast .. han skal bliffua saligh. Matt. 10: 22 (NT 1526; NT 1981: håller ut). Min son .. stå fasta och lijdh. Syr. 2: 2 (öv. 1536; Apokr. 1986: Var ståndaktig). Hwicke häreder .. som wåre nu vpå nytt affalne, Och hwicke som haffwe stådt faste. G1R 15: 96 (1543). J ohannes bleff fast ståndandes såsom en mwr. LPETRI 1Post. D4a (1555). Om än alla andra sweeko, så hafwer doch Gudh fast ståndet. GALLIUS KGyllenstierna D3a (1645). STRINDBERG NRik. 54 (1882). –särsk. (i vitter l. högre stil) i uttr. stå fast (e)mot ngt, förhålla sig orubblig l. ståndaktig l. bestämd gentemot ngt, inta en orubblig hållning inför l. till ngt.H eidenstam .. uppmanade turkarne att stå fast emot Rysslands anspråk och hotelser. ODHNER G3 2: 537 (1896). För alla helgon, som i kamp för tron/ stått fast mot världen och nått himlaron,/ till dig, o Jesu, höjes lofvets ton:/ H alleluja. VLösen 1911, s. 308.

[STÅ.v I.28.b]

b) i uttr. stå fast (förr äv. stadigt)vid ngt, hålla fast vid (o. icke ge vika för l. ge avkall på l. överge o. d.) ngt, (ståndaktigt l. envist) framhärda i l. vidhålla ngt; äv.: (trofast l. envist) hålla sig till ngt, vara l. förbli ngt trofast; äv. (numera i sht i uttr. utan fast): hålla (äv. närmande sig bet.: uppfylla l. fullfölja l. infria) ngt (dvs. löfte l. utfästelse l. försäkran l. överenskommelse o. d.); äv. i förb. med annat adv. än fast (se β); jfr a, c. Thå stodhe Henric som hade warit beslagh(e)n m(edh) tiwffrijt och berendt for rætten, Thå wardt samme Henric tilspordt om han stodh widh th(et) tall som han hade tilforenne hafft på berendt. OPETRI Tb. 260 (1529). Therföre skole prästerna medh all flijt och offta förmana echta folck, att the faste stå widh theras stadga .. och icke löpa ifrån [hwar] andra. KOF II. 2: 135 (c. 1655); jfr STADGA, sbst.¹1 slutet. Jag skal wisa dig annat, din gamla ståck-fidel, och lära dig, till at en annan gång stå wid sanningen. MODÉE Dår. 21 (1741). Man såg wid reformations-tiden, huru swårligen den Evangeliska läran kunde bryta sig igenom, för det at folket wille stå wid sin gamla tro. NOHRBORG 258 (c. 1765). Tyrannen (dvs. Kristian II) var ej van at stå vid ord och afsked. PORTHAN 5: 438 (1800); jfr AVSKED II 4 b, ORD, sbst.² 6 d (γ). KULLBERG Ariosto 2: 89 (1865: stadigt). En karl skall stå vid sina ord, och en käring vid sina påsar. GRANLUND Ordspr. (c. 1880).Stå vid .. sitt (givna) löfte. ÖSTERGREN 4: 344 (1932). Stå vid sitt ord. I llSvOrdb. (1955). –särsk. α) i fråga om ngns mening l. åsikt; särsk. i uttr. stå fast vid sin mening l. sin(a) åsikt(er) l. den meningen l. åsikten att(osv.), (bestämt l. envist) fasthålla vid sin mening l. sin(a) åsikt(er) resp. den meningen l. åsikten att (osv.); stundom äv. utan förb. med adv., o. i denna anv. numera nästan bl. i uttr. av typen stå vid sin mening l. sin(a) åsikt(er), stå fast vid sin mening l. sin(a) åsikt(er) (se ovan); förr äv. i sådana uttr. som stå vid sin samma mening, i fråga om att fasthålla vid samma mening som man tidigare hävdat, stå vid sina meningar, stå fast vid sina åsikter (se ovan), stå vid den mening att(osv.), stå fast vid den meningen att (osv.; se ovan); jfr f δ. Han stod fast vid sin åsikt, fastän man hotat med avsked om han gjorde det. Hon stod fast vid sin mening, att det var orätt handlat. Och ståår han widh then meningh, att hwar han må bliffwe widh then wärderingh, som honnom .. öffwerantuordett är, skall sigh finne att han intidh haffwer leffreredt vtt vdöffwer thet honnom haffwer bordtt. HH XIII. 1: 102 (1563). Stå widh sijn samma mening. HELSINGIUS Gg2a (1587). Studiosus Laurentius Lithovius .. inkallades, och frågade .. Professor primarius om han än står wid sina meeningar? Hwartil han swarade ja. ConsAcAboP 7: 21 (1690). Stå vid sin mening. SvT yHlex. (1851). –särsk. i uttr. stå vid att (osv.), stå fast vid åsikten l. vidhålla att (osv.). Gumman stod vid att hedern var för de rika, de fattiga måste uppfylla sin första pligt och lefva. STRINDBERG SvÖ 1: 301 (1882). β) i förb. med annat adv. än fast. α') i uttr. stå kvar vid ngt, (ståndaktigt l. envist) framhärda i l. vidhålla ngt. Det är icke för undantagsfall man skrifver lagar .. Jag står qvar vid min fråga. BENEDICTSSON Peng. 307 (1885). Centerpartiet .. menar .. att det inte föreligger något akut behov av en ny vårdcentral i Piteå. –Däremot står vi kvar vid uppfattningen att de långvårdsplatser som försvinner .. måste ersättas. PiteåT 15/5 1986, s. 20. β') (†) i uttr. stå styvt vid den meningen att (osv.), oböjligt l. ihärdigt hålla fast vid den meningen l. åsikten att (osv.). Judarna stodho styfft widh then menningen, at the allena woro Gudz barn. PERICI Musæus 5: 11 b (1582). γ) (†) i uttr. stå vid lydnona, förbli i lydnad, fortsätta att lyda. Warth thom ju för(e)hollith .. atte icke æn ene gonge komme vtj samme sorg igh(e)n, hwar the icke r(e)tte siig och stå viid lydnona. 2SthmTb. 1: 301 (1548). δ) (†) i p. pr., i uttr. bliva ståndande vid ngt, stå fast vid ngt (se övermom.). Wedh huilken theres mening och resolution the Dansche commissarier ifrå begynnelsen till änden äre blefne ståndende. SvTr. V. 1: 145 (1603).

[STÅ.v I.28.c]

c) i uttr. stå fast vid, förr äv. med ngn, orubbligt hålla fast vid (o. icke svika l. överge) ngn l. troget l. trofast stödja l. stötta ngn o.d. Som gammalkommunist stod han fast vid Stalin trots dennes terror, som han inte kunde vara omedveten om. Jthem om the Danske fruchte sig flux (dvs. mycket) för Keijseren eller om the stå fastt med theres Konung, eller om the hengie Kåpan på bägge Axler. G1R 15: 549 (1543). Att wåre Och Rijckisins vndersåther motte hängie till hope och stå manligen fast hwar medt then annenn. Därs. 18: 656 (1547).

[STÅ.v I.28.d]

d) (†) i uttr. stå till ngt, stå (fast) vid ngt (se b). Bleffue först målzegandene åtsporde, vm the wele stå till th(e)n sak, lige som hon sidst foregiffuin war .. Th(et) .. bestode the. UpplDomb. 3: 114 (1541). Billingskiöld wille och icke stå till sin förre giorde berättelse. UUKonsP 15: 95 (1682). Stå til sin lofwen. SERENIUS (1741). Mitt namn är korporal Nym; det säger jag, och det står jag till. HAGBERG Shaksp. 11: 192 (1851). VBENEDICTSSON (1885) hos LUNDEGÅRD Benedictsson 221. e)i uttr. stå (fastl.stadigto.d.)i(förruti)ngt. α) (numera bl. i vitter l. högre stil) i uttr. stå fast (ut)i ngt, stå fast vid ngt (se b), o. i denna anv. numera företrädesvis med adverbialets huvudord betecknande avsikt l. beslut l. föresats l. uppsåt l. tro (på Gud l. Kristus) o.d. The norsche bidhia för oss athuj schula staa fasthe i throna. G1R 3: 112 (1526).Her Nils Gyllenstierna steg up och tackade m. P etro Jonæ episcopo Stregnensi samt prästerskapet i thet stichtet, at the uthi rätta sanningen hade stådt fasta. RA I. 3: 53 (1689).Man kan icke tänka sig en tydligare, mera sympatisk och tillika mera konstnärligt gifven skildring af en anklagad, som står fast i sina idéer med en säker död för ögonen. SÖDERHJELM ItRenäss. 110 (1907).Stå fast i sitt uppsåt. ÖSTERGREN (1949). β) (†) i förb. med annat adv. än fast (se α); anträffat bl. dels i uttr. stå enständigt i sin ensinnighet, ihärdigt l. envist bli vid med sin egensinnighet l. envishet, dels i uttr. stå stadigt i hoppet, orubbligt l. beständigt förbli i hoppet (se HOPP, sbst.² ¹). Vij .. söchte öffwertala föräldrarna, men the stå eenstendigt i sin eensinnigheet. VDAkt. 1686, nr 200. Hans tålamod, at Han i hoppet stadigt stod. FRESE VerldslD 10 (1715, 1726). γ) utan förb. med adv., i uttr. stå (ut)i ngt l. (o. numera bl., i religiöst spr.) bli ståndande(s) i ngt, ståndaktigt l. trofast förbli i l. hålla fast vid ngt (numera nästan bl. med prep.-adverbialets huvudord betecknande tron på Gud l. Kristus); förr äv. med adverbialets huvudord betecknande Gud, i uttr. bli ståndandes i Herranom, hålla fast vid (tron på) Herren.Dieffwulen .. bleeff icke ståndandes j sanningena. Joh. 8: 44 (NT 1526; NT 1981: står utanför sanningen); jfr2.Waken, står vthi troon, bruker idher manligha, warer starke. 1Kor. 16: 13 (Därs.; NT 1981: stå fasta i tron); jfr α.Så mine käre och önskadhe brödh(e)r .. bliffuer så ståndandes j herranom. Filipp. 4: 1 (Därs.;NT 1981:Stå .. fasta i Herren); jfr α. Hans hustru sadhe til honom, Ståår tu än nu j tinne fromheet? Welsigna Gudh och döö. Job 2: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: Håller du ännu fast vid). Wij skole lära stå j Gudz fruchtan. LPETRI 2Post. 233a (1555). Bliva ståndande i tron. ÖSTERGREN 7: 524 (1949). –särsk. (†) i vissa uttr. α')stå i sina förbindelser, hålla fast vid l. fullfölja sin förpliktelser l. skyldigheter (jfr FÖRBINDELSE 3 a). Rättvisans skipning i ett samhälle är en hufvudsak. Hvar undersåte, så länge han står i sina förbindelser, är berättigad att njuta den samma. CHYDENIUS 28 (1765). β')stå uti sin kallelse, (ståndaktigt l. trofast) förbli i sin kallelse (se d.o. 4 a). Blijff vti gudz ord, och öffua tich ther vti, och stå vti tijn kallilse, och skööt intit epter huru the ogudactige fara epter gotz. Syr. 11: 21 (öv. 1536; Apokr. 1986: åldras i din gärning). γ')stå i lydno, (trofast) framhärda l. förbli i lydnad (gentemot Gud); äv. i det utvidgade uttr. stå i lydno under ngn l. ngt, förbli l. kvarbli i förhållandet att lyda under ngn l. ngt (jfr 20 a α d'). At wij j lydhno måghe stå,/ När oss bedröffuelse kommer vppå. Ps. 1562, s. 8a; jfrPs. 1695, 9: 4. Then, som hafwer sitt hemwist utrikes, må ej winna burskap här i Riket, så länge han står i lydno under annan Öfwerhet. HB3: 2 (Lag 1734). δ')bli ståndandes uti ngras lärdom, (trofast) kvarbli i l. hålla fast vid ngras undervisning. Bliffuo the allstädhes stondandes vthi apostlanas lärdom. Apg. 2: 42 (NT 1526; NT 1981: deltog troget i apostlarnas undervisning).

[STÅ.v I.28.f]

f) (numera mindre br.) i uttr. stå (förr äv. stå fast) på (uppå) ngt, stå (fast) vid ngt (se b); äv. närmande sig l. övergående dels i bet.: hävda (se d.o. 6 c) l. förfäkta (se d.o. 4 b) ngt l. göra (ngt) gällande l. påstå (se d.o. 4) ngt, dels i bet.: hålla fast vid l. vidhålla ngt; förr äv. i sådana uttr. som stå (fast) på (uppå) l. där(up)på att (osv.), stå fast vid l. hävda osv. att (osv.); i ovan anförda uttr. äv. med annat förstärkande adverbial än fast, särsk. ihärdigt l. styvt (förr äv. hårt (se HÅRD 9) l. häftigt (se HÄFTIG 4 e) l. stadigt (se STADIG1) l. stort (se STOR, adj. I 11 b α z') l. strängt (se STRÄNG, adj. 13)). The hadhe någhor spörszmåål .. om en som kalladhes J esus, then dödh war, och Paulus stoodh ther vppå ath han leffdhe. Apg. 25: 19 (NT 1526; NT 1981: säger). Tå stoodh hon fast ther på, at thet war så. Därs. 12: 15 (Bib. 1541;NT 1981:stod på sig). SCHMEDEMAN Just. 44 (1569: hårdt). De Swenske .. stodo strängt deruppå, at hwad de med swärd hade wunnit, måtte dem efterlåtas. GIRS J3 143 (1627). SCHRODERUS Os. 1: 43 (1635: häfftigt). (A delsmännen) befinna .. (på grund av nya skatter) dehres stånd ingen ringa börda att tillwexa, och derföre god Orsak hafwa kunde, att stå på dehres gamble och Wälfångne Privilegia. RARP 3: 143 (1640). RelCur. 323 (1682: stadigt). Den Skottska Kyrkan .. är den strängaste af alla Calvinska .. Des Lärare stå i strängaste måtto på sina satser. SvMerc. 6: 621 (1761); jfr MÅTTA, sbst.² 5. Ryssarne stodo styft deruppå, att Konungen (dvs. E. XIV) borde hålla, hvad han lofvat. BL 3: 5 (1837). Brinnande af ifver stod en hvar (i "Lördagssällskapet") på sin sats, alt var eld och låga. RUNEBERG AntRunebg 56(c. 1878). Bland de sex som i S ollefteå dömdes till döden (år 1674, för trolldom) fanns två, som omsider bekände. De övriga stod ihärdigt på sin oskuld. ANKARLOO TrolldProc. 160 (1971). –särsk. (†) α) i uttr. stå på sin bekännelse, stå fast vid sin bekännelse.VRP 1649, s. 423. β) i uttr. stå fast på sin fråga, (envist) stå fast vid l. fasthålla vid sin fråga. När thenw så stodho fast på theras frågho reeste .. (Jesus) sigh vpp, och sadhe till them (osv.). Joh. 8: 7 (NT 1526; NT 1981: envisades med). γ) i uttr. stå på sin klagan, fasthålla vid l. framhärda i sin klagan. SWEDBERG Lefw. 128 (1729). δ) i uttr. stå (fast) på l. uppå en l. sin l. samma mening l. dyl., stå fast vid l. (bestämt) hävda l. förfäkta sin resp. samma mening l. dyl.; äv. i förb. med adv.-adverbial av annat slag än fast, i uttr. av typen stå hårt l. styvt (up)på sin mening, i fråga om att på i huvudmom. beskrivet sätt fasthålla vid l. hävda l. förfäkta sin mening; äv. (i samma bet. l. med bibet. av inträdande l. förblivande verbhandling) i uttr. av typen bliva fast l. hårt osv. ståndandes (up)på sin mening; äv. i uttr. av ovan angivet slagåtföljt av (med att inledd) bisats preciserande ifrågavarande mening. Hwar .. (papisterna) endeligha wilia bliffua så hårdt ståndandes på theras mening, moste the .. förlika thessa Scrifftersom så åtskilieligha synas lydha. LPETRI 2Post. 198b (1555). G1R 25: 76 (1555: fast ståndendis).Doch stodh Jören Persson på then meningh att Mårten Tommesson sådant haffwer bordt göre. HH XIII. 1: 164 (1564).Påfwen.. befalte .. C ardinalen .. han skulle handla medh Luthero, at ther han wille omwenda sigh, skulle han antagha honom vthi F örsamblingen igen, men ther han stodhe styfft på sin M ening, lysa honom i Bann. SCHRODERUS Os. III. 1: 38 (1635). (Sv.) Stå på en mening .. (t.) eine Meinung behaupten, darauf bestehen. LIND (1749). ε) i uttr. stå på sina ord, stå fast vid sina ord; äv. i uttr. av typen stå hårt på de ord att (osv.), med kraft hålla fast vid l. framhärda i uttalandet l. yttrandet att (osv.). Och ändogh för(nämpn)de hustru Walborg (som förtalat hustru Anne) icke stoodh på sin ordh vthenn dem igenkallede och giorde hustru Annes endtskÿllen, så (osv.). 2SthmTb. 8: 65 (1589). Han stodh hårdt på the ordh,/ At wij wore speijare på hans jordh. GEVALIENSIS Jos. 34 (1601). Konnan stodh fulleligha på sijn ordh (gentemot mannens nekande) och Bewiste honom Rum och ställe der han henne beläghrat hafwer. ÅngermDomb. 14/12 1640, fol. 165. ζ) i uttr. stå där hårt uppå, övergående i pregnantare bet., i fråga om att i trots av brist i bevisningen hålla fast vid sina anklagelser inför rätta. Sachfelltes per ij skielby tel 40M saach effter han Stod ther haarth vppå in för Rättenn och icke ville bedas förre. UpplDomb. 5: 153 (1599). η) (†) betecknande att ngn är säker på hur han skall göra ngt l. att ngt han gör är riktigt. At han står wist och fast på hwart han Skieppet styr,/ Att hwarken Ebb och Flod, ehur det stormar, yr,/ Kan föran utur Ledn. ROSENFELDT Nav. b2a (1693).

[STÅ.v I.28.g]

g) (numera bl. i vitter l. högre stil) i förb. med adjektiviskt predikativ, i uttr. av typen stå fast l. omedgörlig l. trogen (förr äv. beständig), förhålla sig l. vara l. förbli fast l. orubblig o.d. resp. omedgörlig l. trogen (jfr BESTÄNDIG 1 c) o.d. Ähr oss .. kunnigt.. huru bestendigh .. (lantgrevinnan av Hessen) uthi förre bundett haffver stådt. RP 8: 19 (1640). Krist låte er stånda trogna. BERGMAN Eld. 79 (1917). Knektarna stodo alldeles omedgörliga. LAGERLÖF Troll 2: 90 (1921). Vi vill hjälpa er till glädje –i tron står ni fasta. 2Kor. 1: 24 (NT 1981).Stå därför fasta i Herren, mina kära bröder som jag älskar och längtar efter. Filipp. 4: 1 (Därs.).

[STÅ.v I.28.h]

h) (†) i abs. anv.: vara ståndaktig l. stå fast (se a). Än thå Stenkil war Christen worden, så föll han doch åter ther ifrå i gen, Men thenne Olaff (Skötkonung) bleeff stondandes. OPETRI Kr. 44 (c. 1540).Om mannenom icke teckes at han tagher sina swågersko .. Så skola the äldste .. låta kalla honom .. Om han tåståår och sägher, Migh faller icke j sinnet at tagha henne, Så (osv.). 5Mos. 25: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: står fast). Tå föllo monge aff Israels folck til them (dvs. fienderna), Men Matathias och hans söner, bleffuo ståndandes. 1Mack. 2: 16 (Därs.). F örföljelserne äre Gudz Kasteskofflar, hwar medh the godhe Christne blifwa ifrån the onde åtskilde: Ty Skrymtare stå icke vthi Förföljelserne. SCHRODERUS Os. 1: 814 (1635).

[STÅ.v I.28.i]

i) i utvidgad anv., i uttr. l. förb. med bet.: vidgå l. tillstå l. erkänna. α) (†) i uttr. stå vid ngt. (Sv.) Stå wid sitt löfte. (Fr.) Reconno\x94tre sa promesse. NORDFORSS (1805). (Sv.) Stå wid sin hand. (Fr.) R econno\x94 tre sa signature. Därs. (Sv.) Stå till, ej stå till ngt .. (fr.) avouer, désavouer qc. SCHULTHESS (1885). β) i den särsk. förb. STÅ TILL o. ssgn TILL-STÅ.

[STÅ.v I.29]

29) i prep.-uttr. stå på (förr äv. uppå) ngt samt i den särsk. förb. STÅ PÅ o. ssgn PÅ-STÅ, betecknande dels: vinnlägga sig om l. sörja för ngt o.d., dels: yrka l. kräva ngt l. insistera på ngt o.d.

[STÅ.v I.29.a]

a) i uttr.stå på ngt. α) (numera bl. i vitter l. högre stil) vinnlägga sig l. bemöda sig l. vårda sig om (ngt), förhålla sig l. visa sig l. vara angelägen l. mån l. rädd om l. (jfr 15) eftersträva ngt; (söka) sörja för l. tillgodose l. bevaka l. främja ngt; (söka) framhäva l. understryka l. betona ngt; hålla på ngt; särsk. i uttr. stå på ngns l. ngts bästa, förr äv. argaste, vinnlägga sig om l. (jfr 15) eftersträva ngns l. ngts bästa (se BÄTTRE 3 i α (β')) resp. det som är skadligast l. farligast l. värst för ngn l. ngt. (Prästerna tillråds att ej) stå för mycket på sin respekt hos åhörarne och icke häller slå sig för mycket lösa. HAGSTRÖM Herdam. 1: 106 (cit. fr. 1685). Birger Jarl .. lät .. icke förföra sig til upror .. Tvertom, han stod på Eriks bästa med all makt och samlade Folk til hans bistånd. DALIN Hist. 2: 198 (1750). Höpken .. står på mitt bästa, och känner till huru man bör bete sig för att lyckas. CRUSENSTOLPE Tess. 5: 206 (1849). Holland .. stod på vårt (dvs. Sveriges) argaste. IllSvH 4: 398 (1881). Troget stod .. öfverste Anckarsvärd, oaktadt sina betänkligheter mot kriget (med Ryssl.), på konungens bästa. TEGNÉR Armfelt 1: 215 (1883). β) eftertryckligt l. ihärdigt l. envist hålla på (ngt), insistera på (ngt); äv. övergående i bet.: yrka l. göra anspråk på (ngt) l. kräva l. fordra l. begära (ngt); äv. med annat förstärkande adverbial än fast (förr särsk. hårt (se HÅRD 9) l. högt (se HÖG, adj. 15) l. starkt (se STARK 12)); numera nästan bl. i α', β'; stundom svårt att skilja från 28 f. UpplDomb. 2: 13 (1578).Ther hwar parten will änteligen hafwa fram, thet han står vppå, wari sigh rätt eller krokot; ther är icke möijeligit att wähl kan tillgå. RUDBECKIUS KonReg. 34 (1614). OxBr. 3: 456 (1633:hårdt).Officiererne .. ville nu inte so stoortt stå därupå, att deres afreckning skulle skee i penningar. Därs. 8: 131. Ther anmodades iagh at afläggia min Wäria .. effter Bassan (dvs. paschan) igenom trenne åthskillige Budh stodh ther vppå, sade iag änteligen migh aldeles intet wara sinnad at afläggia henne. RÅLAMB Resa 24 (1658, 1679). WIDEKINDI Krijgh. 126 (1671:högt).Sompå desse föregående 5 3/4 åhrs arrende återstår .. 900 Dr .. hwilket .. Fruu Grefwinnan intet eftergifwa will, uthan står på dhen ytterste penningen, supplicerar .. iag (osv.). AMBROSIANI DokumPprsbr. 15 (i handl. fr. 1682). Nu stå de ändtel(ige)n på för 1000 oskrädd spån 9 1/2 .. (marker) och för skrädd dito 11 .. (marker)16 .. (öre) Sil(ver)m(yn)t. VDAkt. 1739, nr 589. Degamle .. stå på enkelhet, de nye deremot på någonting som man kunde kalla estetisk dubbelhet. ALMQVIST VSkr. 5: 135 (1831). K onungen stod derpå, att resan skulle företagas. SVEDELIUS i 2SAH 51: 224 (1875). Hon.. är nöjd om hon får igen farsoch morsarfvet .. hon ståndar inte på det föräldrarne hade skinnat ihop. HÖGBERG Vred. 3: 204 (1906). –särsk. α') i uttr. stå på (förr äv. uppå) högsta rätt(en), om kärande i brottsmål: yrka på l. kräva utdömande av det straff som lagen (fullt ut l. strängt tillämpad) stadgar för brott av det slag det gäller (jfr RÄTT, sbst.²1 r); äv. i uttr. stå på (förr äv. uppå) sin rätt (jfr nedan), göra anspråk på l. vindicera sin rätt (se RÄTT, sbst.²⁴) att "stå på högsta rätt" (i ovan angiven bet.); äv. (o. numera bl., utom i skildring av ä. juridiska förh.) allmännare (motsv. RÄTT, sbst.²⁴), o. i denna anv. numera bl. dels i uttr. stå på sin rätt, äv. sin rättighet l. sina rättigheter, yrka l. göra anspråk på l. hålla på l. kräva sin (lagliga) rätt resp. sin(a) (lagliga) rättighet(er), dels (numera mindre br.) i uttr. stå på ngns l. ngts (särsk. kronans) rätt, yrka på l. insistera på l. kräva ngns l. ngts (särsk. kronans (se KRONA, sbst. 2 a)) rätt. (Upprorsmännen tillfrågades) Hwilket the wille wälia .. antingen holla sigh styfft och beropa sigh på sijn leidebreff eller stå styfft på sin rätt? SVART G1 151 (1561). (Han) Badh att D. D. N.N:der icke ville stå på högsta rätt, uthan denne gången öffversee medh honom. RP 6: 464 (1636). SWEDBERG Lefw. 316 (1729: rettighet). Om I intet står på ehr rätt; så tör han kanskie giöra lika så en annan gång. LAGERSTRÖM Holberg Westph. 44 (1737). Då det gällde att stå på hennes rätt, visade hanprov på både moraliskt mod och självtillit. DIXELIUS-BRETTNER Prästd. 104 (1920). Zachris kände på sig, att han måste visa .. (rumskamraten),att han inte var någon förläst mes, utan kunde stå på sin rätt. LAGERLÖF Top. 66 (1920). Vi ämnar .. stå på våra rättigheter. DN(B) 1952, nr 155, s. 1. β') i uttr. stå på sitt, insistera på ( hänsynstagande till l. beaktande av o.d.) det som är ens eget l. rör en själv l. tillhör ens egen intressesfär l. dyl.; (ensidigt) hålla på l. framhäva (o. icke ge efter i fråga om) sitt l. sin egen inställning l. uppfattning o.d.; insistera l. göra anspråk l. yrka på l. kräva (att komma i åtnjutande av) det man äger l. har rätt till (särsk. sin andel i ngt) l. som man anser sig äga osv.; i vissa anv. svårt att skilja från 28. Vid arvskiftet stod båda barnen på sitt, trots att dödsboets behållning var ringa och modern gammal och sjuklig. Henningsson ä ju en rejäl karl annars. Men han står på sitt, förstås. KOCH Arb. 24 (1912). Saken hade säkerligen varit utagerad .. om inte värden .. presenterat Tjacke en räkning lydande på åtta dagars rumshyra .. Efter en stunds disputerande, där var och en stod på sitt, fick Tjacke en genial ingivelse. SvFl. 1941, s. 247. γ') (†) i utvidgad anv., i uttr. stå där(up)på med åtföljande bestämning utgörande antingen en bisats med utelämnat att l. en huvudsats, yrka på osv. att (det i bisatsen uttryckta) resp. yrka på osv. (det i huvudsatsen uttryckta). Then Gemene hoopen .. stodh ther på, man skulle öpna Portarna för Hannibal. SCHRODERUS Liv. 274 (1626).(De polska sändebuden) stogo alt på att wijwapnen nederleggia skulle. GUSTAF II ADOLF 294 (1627). (Luther) stodh ther vppå, man skulle wijsa honom, hwaruthi han feelte. SCHRODERUS Os. III. 1: 41 (1635).Faderen till pijgan förhördes, om han stodh på att att detta ächtenskap skulle få sin fortgånd. VDP 1679, s. 92. Kommo dhe för mitt fönster .. och ropade mitt nampn .. iag ursächttade mig .. dhe stodo på att iag wille dock komma med. UUKonsP 19: 197 (1689). γ)i särsk. förb. med bet.: framhärda i l. vidhålla ngt; se STÅ FORT.

[STÅ.v I.29.b]

b) i den särsk. förb. STÅ PÅo. ssgn PÅ-STÅ. D).

[STÅ.v I.30]

30)

[jfr motsv. anv. i bl.a. dan. o. eng.]

resa sig (o. stå på sina fötter); stiga (fram l. upp o.d.).

[STÅ.v I.30.a]

a) (från sittande l. liggande o.d.) resa sig (o. stå på sina fötter), ställa sig (upp); numera bl. i den särsk. förb. STÅ UPP; förr äv. dels i uttr. stå (up)på sina fötter l. stå uppe, dels abs. Effter tree daghar och en halff kom liffzens ande vthaff gudhi vthi .. (de döda), och stodho på theras föter. Upp. 11: 11 (NT 1526; NT 1981: ställde sig upp). Tu menniskio barn statt vppå tina fötter. Hes. 2: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: stå upp på dina fötter). Tilbörligh skal tu och, tin kropp at exercera,/ Strax effter Måltijdh tin, staat eller och Spatzera. PALMCHRON SundhSp. 259 (1642). När iag in kom då stodo alla uppe, och strax måste iagh gå fram och lofwas widh samma piga. VDAkt 1684, nr 178. –jfr UPP-STÅ.

[STÅ.v I.30.b]

b) i fråga om att förflytta sig från ett ställe där man för tillfället befinner sig till en plats där rörelsen övergår i ett (momentant l. tillfälligt l. permanent) stående (i bet. 1): stiga, träda; i de särsk. förb. STÅ AV, FRAM, NED, UPP o. ssgrna AV-, FRAM-, NED-STÅ. E).

[jfr

II] i vissa anv. med klart icke viljestyrd handling.

[STÅ.v I.31]

31) vara l. finnas omskriven l. omnämnd o.d. (i den l. den tidningen l. tidskriften l. boken o.d.) l. inskriven l. uppskriven l. noterad l. upptagen l. registrerad o.d. (i den l. den boken l. rullan l. på den l. den listan l. förteckningen o. d.); dels i sådana prep.-uttr. som stå i den l. den tidningen l. boken l. på den l. den listan l. enbart stå i tidningen osv. resp. på listan, dels i förb. med predikatsfyllnad (i uttr. av typen stå omskriven l. inskriven). Han står på moderaternas riksdagslista. Then (utskrivnings)lengden .. är genom thenne vtskrifningen förandrat och the som förstogo blandt bönderne, nu ähreskrefne til knechter. GUSTAF II ADOLF 28 (c. 1620). Jag stod i katalogen. BÖTTIGER 6: 131 (c. 1875). Den unge Armfelts framtidsplaner voro .. obestämda: målet för hans.. önskningar var att kunna skaffa honom en officers-fullmakt vid det finska regemente, der han stod inskrifven såsom sergeant. TEGNÉR Armfelt 1: 12 (1883). Elje stod i pappren som Ström, Elje Jesaja (Jesaja, han som kommer i Herrens namn) och som yrke f.d. sjöman. TROTZIG Sjukd. 5 (1972). –särsk. i vissa uttr. a) stå på förslag, vara uppförd på (den l. den platsen i) förslag (se FÖRSLAG, sbst.³ 1 f)(till besättande av viss tjänst l. erhållande av visst stipendium l. dyl.).Widenius .. beder .. at Bror ville hos V ederbörande fälla et godt ord för Mag. Arenander .. som står på förslag till Masku Pastorat. PORTHAN BrCalonius 47 (1793).

[STÅ.v I.31.b]

b) i sht kam. stå på restlängd, se REST-LÄNGD; jfr 26 b.

[STÅ.v I.31.c]

c) i uttr. stå på l. i rullan, se RULLA, sbst.¹ 1.

[STÅ.v I.32]

32) i uttr. stå (så l. så) till boks, äv. i bok. a) (†) i eg. anv., i uttr. stå till boks, äv. i bok, se BOK, sbst.² 1 b ε. (Sv.) Stå till boks hos en, (fr.) \x90 tre sur le livre el. les papiers de qlcn. WESTE 1: 287 (1807). (Sv.) Stå till boks hos ngn (t.) in jds Buche stehen. AUERBACH 202 (1918).

[STÅ.v I.32.b]

b) bildl., i uttr. stå väl l. illa till boks hos ngn, se BOK, sbst.² 1 b ε slutet.

[STÅ.v I.33]

33) (numera i sht i vitter stil) i förb. med inf. inledd av att, i sht förr äv. till (förr äv. därtill) att, i uttr. av typen stå ((där)till) att övertala(s), kunna övertalas, vara (möjlig) l. gå att övertala; numera företrädesvis i negerad sats o. i förb. med övergångsverb (förr äv. i förb. med sådana verb som beklaga l. betala l. höra l. se l. ursäkta, särsk. i uttr. ngn står att beklaga, ngn bör l. tillkommer l.är berättigad till l. värd att beklagas); förr äv. i uttr. av typen stå till finnandes, kunna anträffas, vara (möjlig) l. gå att finna l. träffa, vara anträffbar. En troghen wen står icke til betalandes med noghra peningar eller gotz. Syr. 6: 15 (öv. 1536). Wedh alle passagier och hambner skulle effter spanas, om Gustaf Drake eller någon af dee interesserade Stodo at igenfinna, då dee angripas skulle. HSH 31: 157 (1662). Som S ochnemännen intet stå ther til at öfwertalas, måste blifwa ther wid som wahnligit warit. KulturbVg. 1: 39 (1705). Iag står att beklaga. VDAkt. 1714, nr 66.Mats Larson Kafle stod icke at öfvertala. DALIN Hist. III. 1: 203 (1761). Med det rätta ögat på papperet och det skeva på utpost emot hela hären av Stensnäs\xd5 vespor och getingar, som förklarat mig krig, kan jag stå att ursäkta, om jag icke alltid bibehåller min vanliga redighet. THOMANDER (1816) i 3SAH LXXXI. 2: 94.Lugna dig! Intet larm! .. Men Alanus stod icke att hejda. TOPELIUS Vint. II. 1: 141 (1850, 1881). SJÖGREN TaStjärn. 75 (1957). F). med direkt obj. (l. därmed jämförbar anv.; se 44).

[STÅ.v I.34]

34) hålla stånd mot (ngt som man ansätts av l. utsätts för) l. (med framgång l. lyckligt) genomföra l. klara (av) l. uthärda l. tåla l. finna sig i o. d. (ngt som man underkastar sig l. utsätter sig för l. undergår l. genomlever l. genomlider o. dyl. l. har att underkasta sig osv.). a)(†) med avs. på ngt abstr. (jfr b, f),t.ex. olycka l. obehag l. förhållande(n) l. omständigheter: uthärda l. fördra l. tåla l. finna sig i l. klara (av) l. stå ut med; äv. i förb. med obestämt det (se DEN VII 2), i uttr. icke stå det ngnstädes, icke stå ut med levnadsförhållandena l. tillvaron o.d. ngnstädes. The (dvs. danskarna) sweke the Suenske ../.. Och läte them sielffue stå theris olycke,/ Thet war doch intit redeligit stycke. SVART Gensw. I5b (1558). STEFFEN BrittStröft. 163 (1895: obehag). Ni vet inte alls hvad ni kan komma att gå igenom, fröken –er fästman står sådant bättre. ANGERED-STRANDBERG NVärld. 18 (1898). Det är väl så godt Louise ser att komma hem till sitt igen, när hon inte står\xd5 et härute (i USA). Därs. 295.

[STÅ.v I.34.b]

b) (numera bl. i vitter stil l. ålderdomligt) med avs. på granskning l. undersökning l. prövning o.d.: klara (se KLARA, v. 8 c), bestå (se d.o. II 1 b β, c); äv. liktydigt med: avlägga l. ta (examen). Han haffuer warit här någhra åår, och tilförende ståndit Examen. VästeråsDP 28/2 1621. Studiosi som kunna stå proof skola få Stipendium för andra. RUDBECK Bref 63 (1670). Den 12 maj 1803 stod .. (Z. Topelius\xd5 far) stipendiatexamen, förmodligen för att få högre stipendium. VASENIUS Top. 1: 128 (1912). Stå en examen. Cannelin (1939). –särsk. α)i uttr. stå jämförelse(n) med ngn, (låta sig utsättas för o.) till sin fördel klara av en jämförelse (jämförelsen) med ngn. I Amerika kan väl för närvarande ingen skulptör stå jämförelsen med Milles. ÖSTERGREN (1949). β)(†) i förb. med obj. utgörande mål (se MÅL, sbst.⁵ ⁶), i uttr. stå målet, i fråga om att klara av att (bestå i viss prövning o.) uppnå målet. Detta var ett prof, der hon måste stå målet eller falla igenom. BENEDICTSSON Ber. 89 (1885). γ) i uttr. stå provet l. sitt l. sina prov l. ett sådant l. sådant prov, i allmännare l. bildl. anv. (jfr PROV 1 d–f), i fråga om att dels med framgång ( genomgå l. genomföra o.) klara av en (stor l. svår) uppgift l. prövning l. strapats l. ett (stort osv.) lidande, dels (gm viss bedrift l. dyl. l. vid prövning l. granskning) visa sig hålla (måttet) l. duga (väl) l. befinnas fullgod; jfr 35 c. Det (dvs. att den svenska fanan begabbades) grämde en båtkarl, der han for;/ Han stått sina prof, och vid sitt ror/ Han stångats mot storm och hagel;/ Men nu, nu vardt det honom för svårt. CVASTRANDBERG 1: 158 (c. 1858). Svitjods folk hade profvet stått,/ och klart i häfderna lysa skall,/ .. minnet af segern på Fyrisvall. MELIN Dikt. 1: 5 (1888). Båda två voro de väl riggade i randiga pyjamas och halmhattar, och Case skulle stått profvet i hvilken stad som helst. CAVALLIN Stevenson Söderh. 9 (1897). Beträffande den lama, kände hon dunkelt, att hon stått ett stort prof och räddat sitt. HALLSTRÖM Than. 150 (1900). c)(†) (tappert l. hjältemodigt) hålla stånd mot l. trotsa l. uthärda (skott vid fientlig beskjutning); anträffat bl. bildl., i (det imperativiska) uttr. stå skotten, om dryckeskämpe, i fråga om att stå för (se 1 g) inmundigade supar. Hjelte, stå skotten,/ Drick ut i botten,/ Tills hvar en ligger i sin grop! BELLMAN SkrNS 1: 88 (c. 1770).

[STÅ.v I.34.d]

d) i förb. med obj. betecknande ngt som förtärs l. avnjuts: klara av l. tåla. Blås på ni, sir, om ni kan med vår tobak! .. kärrena här ha frossa med sig. Men står ni våran tobak, så hjälper den. NYBLOM Golfstr. 43 (1911). e)sport. i förb. med obj. betecknande längd av sträcka som person l. häst (l. annat djur) löper (l. har att löpa): (fysiskt) klara (av) l. orka (med) l. hålla (för). Den blifvande segrarinnan (dvs. ett sto) .. gjorde ej intryck af att stå 4500 meter med 15 hinder. TIdr. 1895, s. 216. (Stoet)Juliana har inte visat sig stå mer än 2,600–2,800 m., och bättre än tvåa hade hon knappast under några förhållanden kunnat bli. STSD(A) 1933, nr 274A, s. 13

[STÅ.v I.34.f]

f) i vissa uttr. α)(†) stå klinken, tåla l. klara (av) l. "ta" smällen(se SMÄLL 5 a γ), "stå stöten" (se η); jfr KLINK, sbst.³ Kommer du bara icke under fund med styckegodset .. så må du .. fara af med det andra –den klinken står jag nog! CARLÉN Ensl. 2: 347 (1846). En annan (drager) försorg om .. (smuggelgodsets) vidare fortskaffande .. denfår sedan stå klinken, om olycka händer. Därs. 3: 126. β) (vard.) stå pall (förr äv. pallen), se PALL, sbst.² 2. γ)(†) stå puffen, "stå stöten" (se η). Stå puffen, säjs skämtvis för Tåla en stöt, ett slag, uthärda en förlust. WESTE FörslSAOB (c. 1817). Gå på. Jag står puffen emot det der som ni ärnar komma fram med. HAGBERG Shaksp. 3: 284 (1848). DALIN (1854). δ) stå rabbis, se RABBIS. ε) stå rycken, se RYCKEN. ζ)

[jfr uttr.

hålla ngn stången] (†) stå stången mot (ngn l. ngra l. ngt), hålla stånd l. klara l. reda sig (bra) mot (ngn osv.). Tolfte Carl stod stången/ Mot halfva verlden han. RIDDERSTAD SDikt. 1: 282 (1843, 1855). η) stå stöten l. (speciellare) den stöten l. dyl., i fråga om att (ha att) uthärda l. finna sig i l. stå ut med l. tåla l. klara (av) o.d. (den speciella) stöten (företrädesvis i den bildl. bet.: motgången l. olyckan l. förlusten o.d.), särsk. liktydigt med: ta (den) stöten l. smällen (äv. i uttr. stå stöten för ngn, ta stöten osv. för ngn); äv. (i uttr. stå stöten) allmännare, i fråga om att hålla stånd l. klara sig (bra) l. bestå (provet) l. dyl., liktydigt med: stå rycken (se RYCKEN; jfr ε); jfr α, g. (Sv.) Stå stöten .. (eng.) To stand the shock. WIDEGREN (1788). Allt tidnings ovettet om December Bladet har jag ännu ej sett, men väntar mig det och hoppas stå den stöten. GEIJER Brev 315 (1839). Han stod stöten för mej. MEURMAN (1847).Stå .. stöten. DALIN (1854).

[STÅ.v I.35]

35) (ha att) genomgå l. genomföra l. inlåta sig i l. underkasta sig l. utsätta sig för l. uthärda (ngt), (ha att) utstå (ngt); särsk. (o. numera bl., utom i a, c, d) i förb. med obj. betecknande kamp (se KAMP, sbst.² ¹), o. i denna anv. numera bl. (i vitter stil, särsk. arkaiserande) med dust (se DUST, sbst.² ²) l. kamp l. strid (förr äv. gång (jfr d.o. 2 g γ) l. lek (seLEK,sbst. 1 e) l. törning m.fl. ss. obj.), i sht i uttr. (av typen) stå en (sådan l. sådan) dust (med ngn l. ngt), (ha att) utkämpa l. utstå l. ta en (sådan l. sådan) dust (med ngn l. ngt; förr äv. med indir. obj. (i st. f. prep.-adverbial), i uttr. (av typen) stå ngn en sådan l. sådan kamp); äv. oeg. l. bildl. (särsk. motsv. KAMP, sbst.² ²). Förtencker på the framledhna daghar j huilkom j vplyste woren, och stodhen en stoor törning j twången. Hebr. 10: 32 (NT 1526; NT 1981: ni utstod). Hoo som hälst icke ville ståå sinom vedersakare een sådan tillbudin kamp, then samme skulle räknas för allaredho öfvervunnen. LPETRI Kr. 15 (1559). Therföre .. moste Petrus stå skurebadhet, Ty Herren Christus satte sigh hardt emoot honom .. med itt hastigt oc hardt ord. PERICI Musæus 2: 360b (1582). WIDEKINDI G2A 100 (c. 1676: gång). Han (dvs. August II) .. sin fäders troo förnekar,/ För then lell mången svänsk och sax stådt hårda lekar. TRUDEEN Vitt. 168 (1702). Öde, du har gjort mig myndig./ .. Jag .. vill ../.. stå/ En dust med dig ännu. BÖRJESSON E14Son 16 (1847). Jag stod som bäst en hård strid med min stolthet, då (osv.). TAVASTSTJERNA UÅr 30 (1892). –särsk.

[STÅ.v I.35.a]

a) med examen (se d.o. 1–3) ss. obj.: (ha att) genomgå l. undergå l. underkasta sig; numera bl. (ålderdomligt l. arkaiserande) i anv. motsvarande EXAMEN 3, i uttr. (av typen) stå (sin) examen (förr äv. i utvidgad anv., i uttr. stå examen med sina disciplar, om lärare l. examinator(er), i fråga om att genomföra l. förrätta l. hålla examen med sina elever); stundom svårt l. omöjligt att skilja från 34 b. ANNERSTEDT UUH Bih. 1: 85 (1610). Nepligen skall kunna bevijsas, att någon Episcopus haffver most stådt examen och gjordt räckenskap för sin administration. RP 6: 338 (1636). Jo jo, nu får ni stå examen;/ För min del önskar jag att vara från det här. LANNERSTIERNA Vitt. 109 (1790). Baron von Orten .. hade till och med vid sjelfva Akademien så stor aktning, att då han skulle stå sin examen, hvari han erhöll laudatur, fick han sitta i fåtölj. CEDERBORGH OT 2: 24 (1810). Följande dagen .. stod jag min prästexamen. AFZELIUS Minn. 122 (c. 1870).PedT 1964, s. 24.

[STÅ.v I.35.b]

b) (†) med fara (se FARA, sbst. 1 b) l. farlighet l. möda (se MÖDA, sbst. 1, 2) o.dyl. ss. obj.: (ha att) underkasta sig l. utsätta sig för (i förb. med fara särsk. liktydigt med: löpa (se LÖPA, v.¹ I ⁶)); i sht anträffat i uttr. av typen dels stå sin l. sådan l. sådan fara, (ha att) underkasta sig osv. den fara l. risk som är vederbörandes egen resp. sådan l. sådan fara, dels stå (den) fara(n) att med åtföljande inf. l. bisats, stå risk(en) att (se d). The rette och sanskyllige Christne .. weta wäl, at för Christi och ordzens bekennelse skul, moste thestå sin fahra. LPETRI 2Post. 70a (1555).Theskulle betenckia .. hvad mödho och farlighet han för Riksens besta skull ståndet hade. DENS. Kr. 120 (1559). Thetta skal komma them, som Seglationen och Köphandelen icke förstå, mächta fremmande före, at någon skal wilia stå så stor fahra för så ringa winst. SCHRODERUS Urs. F2b (1626). Ingen fahra du står, om du skönt sielf blifuer ältad. STIERNHIELM Herc. 113 (1648). Ingen äger rätt att göra ändringar i Piecen utom författaren. Skulle han ej följa de råd han får antingen af Utskottet, direktionen eller Svenska academien, må han stå den fara att se sin Piece falla. SAD1: 495 (1788). Stå fara att mista både lif och välfärd. SvT 1852, nr 218, s. 1.

[STÅ.v I.35.c]

c) (numera bl. i vitter stil) med prov (se d.o. 1 f (β, g)) ss. obj.: (ha att) underkasta sig l. utsätta sig för l. utstå prov; företrädesvis bildl. (i uttr. av typen stå provet l. sitt prov), i fråga om att vara l. bli försatt i en situation där vederbörandes förmåga (att klara en svår uppgift l. dyl.) l. kunnande l. duglighet o. d. prövas; stundom svårt l. omöjligt att skilja från 34 b γ. Må mannen stå sitt prof. VALERIUS 1: 64 (1831).Denna begynnelse, då menskligheten i sina stamföräldrar stod det stora profwet, huru wida hon wille tro sin Guds eller afgrundsfurstens ord, och i detta prof swek sin skapare. RUDIN 2Evigh. 2: 265 (1883, 1888). Innan man har stått sitt prov, vet ingen hur han kommer att handla, då en stor fara hotar. LAGERLÖF Troll 2: 120 (1921).

[STÅ.v I.35.d]

d) med risk (se RISK, sbst. 1), äv. självrisk ss. obj.: (ha att) underkasta sig l. utsätta sig för (särsk. liktydigt med: löpa (se LÖPA, v.¹ I ⁶)); särsk. i förb. med (av prep. föregånget) inf.-attribut, i uttr. av typen stå risken (av) att med åtföljande inf., (ha att) underkasta sig osv. risken (av) att, (ha att) löpa risken l. riskera att (jfr b). Han står risken (av) att bli fängslad, om han återvänder till sitt land. Mig lyster dricka, älska, taga flickor fatt:/ Min egen rygg står risken, icke din, därför! VLitt. 1: 263 (1896). Avdrag skall göras, då skoldistrikt står självrisk för utgivande av sjukpenning. SFS 1948, s. 350. Vet du vilken risk du står, om du misslyckas? ÖSTERGREN (1949).

[STÅ.v I.35.e]

e) (†) med skada (se SKADA, sbst. 1) ss. obj.: utsätta sig för l. utstå. Att .. (fogden) afskär vthi hennes skat eller fordring så myckit som hon hafwer stått skade till på sine ägor af then Elfwen Halleren. G1R 19: 291 (1548).

[STÅ.v I.35.f]

f) (†) i uttr. stå sin laga tid, i fråga om att (ha att) genomgå l. underkasta sig sin i lag föreskrivna tidsperiod (av avhållsamhet från ngt). Effter barnsfenge måtte (hos judarna) ingen quinna alment omgåås med folk, för än hon hade stått sin lagha tijdh, thet är, sex wekor effter swenbarn, och tolff wekor effter mööbarn. LPETRI 3Post. 49b (1555).

[STÅ.v I.36]

36)

[jfr

35] (†) ge sig till freds med l. gå med på l. godkänna (ngt); jfr BESTÅ II 5. De .. sågo att Påll war wäll behållen om han hade welat ståå bytett. Men Påål wille inthz bestå det sennare bythet om de andre twå tegar vthan den tegen wedh hagan i Pädher Erichssons wret, och den söder i änget, det beståår Påål. ÅngermDomb. 5/8 1646, fol. 17.

[STÅ.v I.37]

37)

[jfr 4, 35]

(†) bjuda (ngn) kamp l. ta upp kamp l. kämpa l. slåss mot (ngn); äv. närmande sig l. övergående i bet.: (stå kvar (se 25 g) o.) (kämpande) bjuda (ngn) motstånd l. hålla (ngn) stången l. hålla stånd l. reda sig mot (ngn); äv. allmännare l. oeg. l. bildl., i fråga om att (särsk. med hänsyn till kroppskrafter o. d. (äv. i uttr. av typen stå ngn i krafter) l. färdighet i ngt) (förmå) hävda sig mot l. mäta sig med l. gå upp emot l. rå på l. klara av l. betvinga l. övervinna l. besegra (ngn). Vij ährna .. gå på fienden, där han är til att finna. Och hvar han icke vill oss stå, hoppes vij dragha medh Gudz hielp kriegett in i hans land. OxBr. 8: 329 (1636). Procancellarius swarade, at ..(en viss sökande till medicinprofessuren) är een chirurgus, men intet tror man han kan der uthi stå een professor. ANNERSTEDT UUH Bih. 1: 384 (i handl. fr. 1647). Jag skall lyffta dig af hästen, och skall du see jag är een sådan karl, så att ingen student skall stå mig i Upsala. UUKonsP 18: 331 (1687). Feltmarskalcken .. sielf sig .. uthlät, huru han ingalunda trodde, at iag honom stå skulle, effter thet med så få truppar en omöijelig sak war. LLEWENHAUPT (c. 1715) i HH XXXIV. 2: 87. Denna munrifwaren hade en förträffelig färdighet i tungan; när han slapp til muns, stod honom ingen: Han bytte hwitt i swart, rundt i fyrhörnadt. ROMAN Holbg 32 (1746). Hvem kan stå honom i krafter? WIDEGREN (1788). Stå .. (dvs.) Gå upp emot en, vara en vuxen. DALIN (1854; angivet ss. vard.).

[STÅ.v I.38]

38)

[jfr

5] (ha att) stå inför rätta l. den l. den rätten (se 5) o. avge (ngt) l. underkasta sig l. ta på sig l. uppbära (ngt) samt i vissa utvidgade anv. härav. a) jur.med ansvar (se d.o. I 1, 3, 5) ss. obj., i uttr. (av typen stå(nda) (laga l. rättsligt) ansvar (för ngt) l. gärningsmannaansvar o.d.) med bet.: (ha att) (i egenskap av svarande, särsk. gärningsman, stå inför rätta o.) avge svaromål l. svara för sig; (ha att) (i egenskap av svarande osv.) underkasta sig laga l. rättslig rannsakan o. dom; (ha att) (stående inför rätta i egenskap av svarande osv. underkasta sig domstolens dom o.) påta sig l. uppbära det rättsliga ansvaret (för ngt) l. de rättsliga följderna (av ngt) l. det rättsliga straffet (för ngt); särsk. liktydigt med: stå till svars (se 5 c ι); äv. i fråga om att stå till svars inför annan (dömande) myndighet än juridisk domstol. Det (torde)icke vara obefogadt af mig att .. instämma åtskilliga, som .. skyllt sin nästa för tjufnad, giftblandning och namnförfalskning, och som då lära komma att stånda samma ansvar som de sjelfve yrkat. CJLALMQVIST (1851) hos HELLBERG Samtida 5: 199. Äfven exkronprinsen skall stånda rättsligt ansvar. Upsala(A) 22/5 1919, s. 1. På grund av ett par skrifter kallades han att stånda ansvar inför Consistorium i Strängnäs den 1 april år 1818. ENGSTRÖM Ränn. 137 (1920). Stånda laga ansvar. CANNELIN (1921). SvLantmät. 1: 452 (1928: ansvar). Finner HovR:n .. att kl(a)g(an)d(e)n .. bör stånda gärningsmannaansvar. 1NJA 1948, Dom. s. 96. –särsk. (numera mindre br.) i utvidgad l. oeg. l. bildl. anv. (i sht i uttr. stå ansvar för ngt): (ha att) påta sig l. ikläda sig l. uppbära ansvar (se d.o. I 2) l. ansvaret (för ngt). Kronofogde stånde uppbördsmanna-answar efter Lag för hwad han, i och för tjensten, af allmänna eller enskildes medel om händer får. SFS 1855, nr 91, s. 10. Skepparen ståndade ansvar för allt hvad han mottagit ombord. STRINDBERG SvFolk. 1: 135 (1881). (Herakleitos) tycks (ej) tänka på annat än att människan också står ansvar för gott och ont. Athena 245 (1917). HARLOCK (1944).

[STÅ.v I.38.b]

b) (†) i uttr. stå borgen för ngt, stå l. gå i borgen för ngt (se 20 a α g'); anträffat bl. bildl. Mit hufvud borgen står för det min tunga säger. WALLENBERG (SVS) 2: 60 (1775).

[STÅ.v I.38.c]

c) (ngn gg i skildring av ä. förh.) i förb. med disciplin(se d.o. 5), i uttr. stånda kyrkans disciplin, stånda kyrkostraff (se l). Konungens fogde .. dömde (år 1621) att .. (de till papistisk vidskepelse skyldiga) själva omedelbart skulle riva kapellen och stånda kyrkans disciplin för den förargelse de brukat i sin vankunnighet. NÄSSTRÖM FornDSv. 2: 294 (1948). d)jur. i uttr. stå(nda) hemul, (ha att) (stå inför rätta osv. (se huvudmom.) o.) avge försäkran om (att försvara l. värja) sin (l. annans) äganderätt till viss försåld l. överlåten egendom; äv. (äv. i uttr. stånda hemulsansvar), stå(nda) i (gällande lag föreskrivet) hemulsansvar (se 20 a α g' slutet); i sht förr äv. i förb. med indir. obj. (i uttr. stånda ngn laga hemul) betecknande person ( köpare l. mottagare av ifrågavarande egendom) som den gm subj. betecknade personen ( hemulsmannen l. fångesmannen) garanterar tryggad rätt till det köpta l. överlåtna. AMBROSIANI DokumPprsbr. 317 (i handl. fr. 1797). Enligt detta kontrakt skulle fäboddelägarne stå hemul såtillvida, att (osv.). 1NJA 1906, s. 172.(Det yrkades) i varje stämning att vederbörande svarande .. måtte förpliktas stånda hemul ävensom ersätta käranden den kostnad, skada och förlust som kunde uppkomma för denne i anledning av rättegången. Därs. 1942, s. 298. Därs. 1946, s. 774(: hemul). Därs. 1951, s. 690 (:hemulsansvar).

[STÅ.v I.38.e]

e) (†) i uttr. stå lag (se LAG, sbst.¹ ¹) för ngt, underkastas l. utstå laga dom för ngt. Men effter som Pädher Erichsson tilförende hafuer ståt lagh för sådana gerningh, så kunde han ige lagmän fåå, eij heller kunde tolfmän wäria honom. ÅngermDomb. 3/8 1646, fol. 15.

[STÅ.v I.38.f]

f) (†) i uttr. stå lydnona l. sin lydno, seLYDNAD 1 e.

[STÅ.v I.38.g]

g) (†) i uttr. stå pen, stå straff (se l); jfr h. Nilsz Jostzons piga .. är belägrad af Mårten Schomakare. Herom will ransakas, om dhe hafue lofuat huarandre ächtenskap .. Män ähr dätticke beuisligit, skola the stå peen på både sidor. ÄARäfst 55 (1596).

[STÅ.v I.38.h]

h) (†) i uttr. stå penitens, stå kyrkostraff (se l); jfr g. RUDBECKIUS Dagb. 173 (c. 1630).

[STÅ.v I.38.i]

i) medplikt (se PLIKT, sbst.¹ ⁶) ss. obj., särsk. i uttr. stå sin plikt, stå sitt straff (se l); äv. (o. numera bl., om ä. förh.) i uttr. stå (sin l. uppenbar) kyrkoplikt, undergå (sin l. uppenbar) kyrkoplikt (stående i l. vid kyrkan till allmänt beskådande). (En drucken som för oväsen i kyrkan) skal longt vthsättias aff kyrkion, och än tå stå werldzligh plicht. LPETRI KO 8b (1561, 1571). Hoo sigh e\xd8 wmuender/ Han måste stå stoor plicht. Visb. 2: 97 (1573). De som begå Lönskeläge .. taga besked och underwisning om sin synd, och stånde plikt allenast i den Församlingen, där synden och förargelsen är gjord. WALLQUIST EcclSaml. 1–4: 88 (1688). CAVALLIN Herdam. 1: 81 (1854: uppenbar).Två .. kvinnor .. fällda för .. tjuvnad ..skulle.. stå kyrkoplikt i Västerhaninge kyrka. WIDDING Svan. 22 (1971).

[STÅ.v I.38.j]

j) med rätt (se RÄTT, sbst.² ¹) ss. obj.: (ha att) underkasta sig l. ta på sig (o. undergå) det rätten kräver (ss. bot (se d.o. 6) l. straff för begånget brott l. dyl.) l. (av domstol o.d.) utdömd bot l. utdömt straff (för begånget brott l. dyl.); särsk. dels i uttr. stå den rätt ngn bör över (brott l. dyl. av det l. det slaget) l. som (brottsling l. dyl. av det l. det slaget) bör stå och lida, särsk. liktydigt med: (ha att) underkasta sig osv. (o. undergå) den bot l. det straff som tillkommer ngn för (brott osv.) resp. som (brottsling osv.) har att underkasta sig l. påta sig o. genomlida l. utstå, dels (o. frekventast) i uttr. stå(nda) rätten l. sin rätt, särsk. liktydigt med: stå straffet resp. sitt straff (se l); numera bl. (ngn gg i skildring av ä. förh.)i uttr. stå(nda) tjuvsrätt (förr äv. tjuverätt l. tjuvs rätt), särsk. liktydigt med: (ha att) underkasta sig osv. (o. undergå) bot l. straff som enligt rätten tillkom en tjuv. OPETRI Tb. 39 (1524). Twaa dieknar f\xbf dde j finland .. hade stulit m(edh)th(e)mwntes lijff for ther(es) wngdom skul doch saa at the skulle staa ther(es)rætt j skola stugone och ryma stadh(e)n. Därs. 107 (1526). Kunde han .. sådane stiicke öffuer beuisze, dhå wille han stå th(e)n rett som en tiuff borde stå och liide. 2SthmTb. 3: 218 (1563). Han hade stulitt .. därföre stodh han sin rett, som förmällt ähr i Tiufva B(alken)i thett 6 Cap. RÄÄF Ydre 3: 151 (i handl. fr. 1598). UpplDomb. 5: 203 (1599: stodh tiuffuerätt). NORDSTRÖM Samh. 2: 310 (1840: stå tjufsrätt). Cannelin (1939:stånda tjuvsrätt). –särsk. (†) i pleonastisk förb. med plikt (se PLIKT, sbst.¹ ⁶), i uttr. stå sin rätt och plikt, särsk. liktydigt med: stå sitt straff (se l). Wordo til siutusende menniskior frå lijfwet dömde, månge kommo genom flycht vndan, och månge stodho sin Rätt och plicht. SCHRODERUS Liv. 701 (1626). k) kyrkohist. i förb. med skrift (se SKRIFT, sbst.² 1 c) l. skriftermål (se d.o. d), i uttr. stå (uppenbar l. offentlig l. hemlig) skrift l. (uppenbart osv.) skriftermål, (ha att) underkasta sig (o. genomföra l. undergå l. utstå) (straff i form av) påbjuden ( offentligen inför kyrkoförsamlingen resp. enskilt inför prästen l. en mindre del av församlingen försiggående) botgöring (bestående av l. innefattande bikt l. syndabekännelse); i uttr. stå hemligt skriftermål förr äv. oeg. l. bildl., ss. benämning på pantlösen. WALLQUIST EcclSaml. 1–4: 93 (1652). Därs. 5–8: 209 (1681: uppenbara Skriftermåhl). När någon .. skal stå uppenbara skrift, och then samme treskas (osv.). Kyrkol. 9: 2 (1686). SagSed 1967, s. 19 (1697: uppenbar skrift). RUNIUS (SVS) 1: 297 (1713: offentlig skrift). Ingen Smed äger rättighet at sälja jern .. Eho, som derföre befinnes wara afnämare, skal första gången .. stånda hemlig skrift. Bergv. 3: 255 (1766). Stå hemligt Skriftermål. S vForns. 3: 403 (1842; titel på pantlösen). –särsk. (†) i uttr. av typen stå sin kyrkoskrift, stå sin kyrkoplikt (se i). För det öfrige remitteras både han och hon till behörigt forum att stå sin kyrkioskrifft. UUKonsP 15: 261 (1682).

[STÅ.v I.38.l]

l) med straff ss. obj.: (ha att) underkasta sig (o. undergå) straff (utom i vitter stil l. i skildring av ä. förh. numera företrädesvis i sådana uttr. som stå sitt straff); särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i förb. med ssgr av typen kyrkostraff l. skamstraff l. tjuv(nads)straff (dvs. straff gällande för tjuvnadsbrott). Then som tahlar å Konung, hans Rådh eller näste Tienare .. hwar thet icke angiäller heder och ähra, straffas therföre uti Tornet .. om en tienare giör thet sin Huusbonde, stånde samma straff. SCHMEDEMAN Just. 36 (1560). Bryniolff guldsmedh .. hade giort try hoor the tw haff(ue)r han Bött före Och stått Kyrkiestraff. U pplDomb. 2: 7 (1578). WESTE FörslSAOB (c. 1817: Stå sitt straff; angivet ss. vard.). NDA 22/2 1875, s. 2 (: tjufnadsstraff). ÅbSvUndH 23: 66 (1928: sitt skamstraff). Han erkände och stod sitt straff. SvHandordb. (1966). –särsk. i vissa numera obrukliga uttr. α) stå sitt straff till livet, (ha att) underkasta sig (o. utstå) livsstraff l. dödsstraff, (ha att) straffas till livet. Faner och regement .. skole straffas .. med mindre rotten til vploppet finnes. Fins thentå stå han sit straf til lifwet. GUSTAF II ADOLF 247 (1621); jfr anm. 4:o sp. 13591. β)(†) stånda straff hos ngn l. ngt, (ha att) underkasta sig (o. utstå) straff utdömt av ngn l. ngt. När nu thesse Mästerstyckenn äre giordhe skall .. heele Embetett .. besee om hans Mesterstycke .. kunne bestå .. menn finnes thetodugeligitt, då stånde han straff hoos Ålldermannenn och Embett. SILFVERSTOLPE BokbSthm 216 (i handl. fr. 1630).

[STÅ.v I.38.m]

m) (†) i uttr. stånda lagligt åtal, (ha att) underkasta sig l. bli utsatt för l. drabbad av l. (ha att) utstå laga åtal (för ngt). Tuve med alla karlarne, som funnits ombord, skulle .. stånda lagligt åtal och i sin tid straff för anfallet på kronans fartyg. CARLÉN Köpm. 2: 477 (1860).

[STÅ.v I.39]

39)

[jfr

5] (†) (i stående (i bet.1) ställning o. i egenskap av kärande l. svarande) möta (sin motpart) inför rätta. Min wederpart .. söker mig hoos J udicem Ordinarium .. där mig böör honom stå, och förwänta huadh laag och Rätt ähr. STIERNHIELM (SVS) III. 1: 148 (1652). Bång swarade: effter Miltop\xcf i inlago går ut på (dvs. gäller) min intimation (dvs. tillkännagivande), ty dömer mig, och sedhan skal Miltop\xcf us stå mig och all hans anhang, och fast det wore sielfwe helfwete. ConsAcAboP 3: 532 (1666).

[STÅ.v I.40]

40) (†) lita på (ngn); anträffat bl. i det vädjande l. bedyrande uttr. stå mig för det, lita på mig beträffande det l. i det avseendet (åsyftande ngt tidigare uttalat l. hävdat). En hjelte var .. (K. XII) likafullt, stå mig för det, medikus, utbrast löjtnanten. STRINDBERG SvÖ 4: 12 (1890).

[STÅ.v I.41]

41) utföra l. verkställa l. fullgöra (tjänst).

[STÅ.v I.41.a]

a) i uttr. stå vakt, (i stående ställning) utföra l. verkställa vakttjänstgöring l. -uppdrag (äv. oeg. l. bildl.), se 7 e med anm.; stundom äv. stå vakten, (i stående ställning) fullgöra den ifrågavarande vakttjänstgöringen osv.; äv. oeg. l. bildl. Vi, som stå den nationella minnesvakten kring vår store konung (dvs. G. II A.). WEIBULL LundLundag. 11 (1882). Vakten vi stå för vårt fosterlands port,/ är vakten för allt, vad dess framtid har stort. OSSIANNILSSON Ork. 34 (1907). b)

[efter uttr.

gå jour] (mera tillf.) i uttr. stå jour, (i stående ställning) utföra l. fullgöra tjänstgöring(sskift). Jens och de andra .. byts av att stå jour med sina protestlistor (motnedläggningen av Gbgs botaniska trädgård). GbgP 10/5 1986, s. 6.

[STÅ.v I.42]

42) (†) i uttr. stå ngn ngt, stå i skuld till ngn för l. med ngt (dvs. penningsumma av den l. den storleken), vara skyldig ngn ngt. Swarede Jören, att han inge credentz annammede vtaf Matz Schubert, vthen hans hustru hade panttsatt them Panckratius Hänne ifrå Nöremberg för 1200 M, huilken them igen vthsatt hade för(nemp)deJören Beniche för så månge p(e)n(inge)r the stode honom. 2SthmTb.4: 516 (1574).

[STÅ.v I.43]

43) i uttr. stå ngn ngt,bestå ngn ngt, spendera ngt på ngn, bjuda ngn på ngt, ge ngn ngt; anträffat bl. med direkt obj. betecknande hugg l. slag. Hafwer du stådt mig 40. hug/ flere och icke fierre,/ iag står dig l\xd8 ka så många igen. Visb. 2: 140 (c. 1695).

[STÅ.v I.44]

44) (numera föga br.) sjöt. i uttr. betecknande att ngn l. ngra (stannar upp i sin rörelse l. verksamhet l. förberedelse o. dyl. o.) står stilla l. kvar (se 25) på stället. a) [jfr25 k] i det imperativiska uttr. stå hissa!, uppmanande den l. dem det gäller att (för tillfället) upphöra med att hissa (se HISSA, v.¹ ¹), stå i hissningen! (se 25 k). (Sv.) Stå hissa .. (eng.) Launch hoa .. Launch hoe .. Hoist no more. WIDEGREN (1788). b) [jfr25 k α] i uttr. stå hiven, i fråga om att stå i hiven (se 25 kα). Stå hiven, t. ex. då man skall upphöra att hiva i ett spel. STENFELT (1920).

[STÅ.v I.45]

45)

[jfr 28

b] (†) förbli (ngn) (orubbligt) trogen l. trofast; äv. i uttr. stå ngn fast. Om j dandhemenn alle wilie sthaa oss fasthe. G1R 3: 23 (1526). (Fr.) Je serai ton parain .. (sv.) Jag skal stå dig. Mont-Louis FrSpr. 282 (1739).

[STÅ.v I.46]

46)

[jfr

28a, b] (†) med obj. betecknande löfte l. utfästelse l. förpliktelse l. skyldighet l. överenskommelse l. avtal l. köp o. dyl. l. mening l. åsikt o. d.: (ha att) (orubbligt l. ståndaktigt l. troget) stå fast vid (se 28 b), (ha att) hålla l. vidhålla (särsk. motsatt: rygga (se RYGGA, v. 4)); äv. närmande sig l. övergående i utvidgad bet.: uppfylla l. fullgöra. Men Rasmus Skåning stod æn dhå sine mening och sade siig wæll wette, huilken hans pen(ninga)r stulid. 2SthmTb. 3: 161 (1556).Blifwer thetta talet framdeles nederlagt, står iag min loffwen: hwar icke rygger iag min ord. VDBötB1635, s. 338. Be:te tullnär beklagade, att, der sådan oreda inthet skulle förekommas och förhindras, kunde han inthet stå sitt contract, som han medh C ammaren uprettatt hade. RP 16: 381 (1655). H:rPræsul: Har j M. Posselii tagit emoth denne bygning mz nycklar och låås .. (Svar:) Ja. H:r Præsul: Ergo måste J den behålla och stå edert kööp. HärnösDP 1694, s. 305. Då wijintet mehra .. med hwarandra kommo till någon rätt hufwudträfning, effter som Muschouitharne eij höllo sitt parouhl, som dhe så säckert till förrende uthlåfwade att willia ståå. JMNORSBERGH (1711) i KKD 3: 200. –särsk.i uttr. stå (sin) lydno l. lydnon(a) l. lydna,uppfylla l. fullgöra sin lydnadsplikt; äv. med indir. obj. l. härtill svarande prep.-uttr. inlett av för; stundom svårt l. omöjligt att skilja från 38 f.Icke så at wij genom wåra godha gerningar kunne aff leggia syndena .. Vthan at wij för Gudhi .. stå wår tilbörliga lydhno, och medh syndenne honom icke yterligare förtörne. LPETRI 2Post. 109a (1555); jfr anm. 4:o sp. 13591. (Syndaren får ej avlösning) medh mindre, at hanförplichtar sigh til at stå lydnona. DENS. KO 30b (1561, 1571).Wille någon biuda något som kan komma Oszoch Rijket til skada, förderff eller nadel, då stånde krigzmannen honom ingen lydno.Krijgsart. 1621, \xa4 48.Förehöltt Landtmarskalken dem samptligen huru Rikz: Rådh åter hade förordnat honom till L andtmarschalk; Derföre wele dhe honom derföre godh erkenna och all lydno stånda, som han dhem .. befallandes warder. RARP 1: 160 (1632).Väl vethendes, att min Fr(ände)af s. Kong. May:tt .. är förordnadh till en fullmächtig legat öfver heele Pomeren, af hvillken alla andre commendeurer på dee orterne .. dependere och alltså .. böre all tilbörlig lydna stånda. AOXENSTIERNA XI. 1: 59 (1634). En enwoldz Konung kan och må wel .. biuda och råda: honom moste ock vndersåtarena .. lydno stånda; skulle thet ock gella theras godz och lif. SWEDBERG Schibb. e2a (1716).

[STÅ.v I.47]

47)

[jfr

28b] (†) (åt)lyda l. rätta sig efter l. efterkomma (ngt, särsk. kungligt påbud l. dyl.); äv.: lyda (se LYDA, v.¹ 4 e) under (rätt (se RÄTT, sbst.² ³) av det l. det slaget). Konungens budh efter Laghen moste Vndersåterne stånda. CHESNECOPHERUS Skäl Mm4b (1595). Såsom nu alle i gemeen hafwe lofwat och swurit at wela osz (dvs. G. II A.) rätta Lydno hålla och Budh wårt stånda, altså skole deoch desse Artiklar hålla, och medh vpräckte Händer swäria effterfölliande Eedh. Krijgsart. 1621, \xa4 17. Ehoo der (dvs. i Falun) bygger, stånde så widt hans huuss Gårdh Bergsbruuk och borgarenähringh widkommer i alle måtto borgarerätt. LYBERG GPprFalunDal. 1: 128 (i handl. fr. 1624). Efter Osz ju den magten tilstår, at allwarligen förehålla dem, som Osz undergifne äro och Wåre bud stånda böra, när de på deras plikt och skyldighet något mangla låta. HC11H 6: 168 (1693).

[STÅ.v I.48]

48)

[jfr

28d] erkänna l. medgiva (ngt), tillstå; numera bl. i ssgn TILL-STÅ. Den äldre Zidenius stodh wähl klappat på fönstret såssom een bekanter, dock icke bracht någon ruta. ConsAcAboP 5: 116 (1680).

[STÅ.v I.49]

49)

[jfr

19] (numera företrädesvis i fackspr., särsk. jur., i sht arkaiserande; se dock c, d) (ha att) uppbära l. påta sig (se PÅTAGA 5 a) l. ikläda sig l. axla (ngt) l. påta sig l. ikläda sig ansvaret för (ngt); särsk. i fråga om att uppbära osv. ekonomiskt ansvar (för ngn l. ngt), o. i denna anv. äv. övergående i bet.: (ha att) gälda l. bestrida l. betala för (ngt); i fråga om ekonomiskt ansvar numera nästan bl. i förb. med (om)kostnad l. utgift o. d., i uttr. av typen stå kostnad(en) l. kostnader(na); särsk. liktydigt med: stå för (se 19). Til Templens bygning och förbätring.. wil Konungen ock stå vmkosten aff sijn eghen vpbyrd. 1Mack. 10: 45 (Bib. 1541; Apokr. 1986: skall utgifterna belasta de kungliga räkenskaperna). All kostnad .. skall Jordägaren ensam stånda. Bergv. 4: 630 (1824). Föreskrifter för boställshafvareatt låta brandförsäkra vid risk att i händelse af eldsvåda själf få stå kostnaderna för uppkommen skada. VL 1908, nr 59, s. 3. Vardera parten skulle själv stå sina rättegångskostnader. 1NJA 1946, Dom. s. 35. –särsk.

[STÅ.v I.49.a]

a) med fara (se FARA, sbst. 1 b) ss. obj. α) i uttr. stå faran (för ngt), stå risken (för ngt; se d); jfr i. Then skal stå faran som båtanen (dvs. vinsten) och profiten haffuer. OPETRI 4: 311 (c. 1540). Den bör och winst, som fahran står. TÖRNING 135 (1677). S edan köp om visst gods slutits, skall köparen stå faran för godsets försämring eller förstörelse. VL 1895, nr 3, s. 2. 3NF 7: 110 (1927). β) (†) i uttr. stå(nda) sin (egen) fara,ta ansvar(et) för den risk som vederbörande utsätter sig (l. kommer att utsätta sig) för (inför domstol); äv. övergående i allmännare bet.: (ha att) (själv) stå risken (se d) l. svara för följderna, (ha att) skylla sig själv, stå sitt kast (se c). För al oreth och offw eruoldh sege wij honum cristhelighe leghde tiil .. Dog at han sielff staa szine faræ j retthen. G1R 1: 277 (1524); jfr anm. 4:o sp. 13591. Förhoppes mich, ath min ordh skole taghas til godho, Men hwar och någhor funnes som them toghe til ondo, så stånde han sin eghen fare. OPETRI 1: 366 (1528). Riksens Råd ansågo Marskens resa til den uproriska negden för ganska farlig .. Men när Marsken swarade, at han wille stå sin egen fara, gåfwo de samtycke därtil. LAGERBRING 1Hist. 4: 171 (1783). γ) (†) i uttr. stå sin fara om ngt, stå risken för ngt (se d). OPETRI Tb. 156 (1527). δ) (†) i uttr. stå ngns fara, ta ansvar för den risk som ngn är utsatt för.G1R 4: 433 (1527).

[STÅ.v I.49.b]

b) (†) i uttr. av typen stå ngns (för)täring (och kost), stå för ngns (mat)kostnader (jfr KOST, sbst.³ 1 b, 2 b α); stå ngns entretenement

[av fr.

entretè nement], stå för ngns underhåll.Huilkienn som ( utskänknings)rettenn (i stadskällaren) behåller, skall stå hinn anders tärinngh. TbLödöse 196 (1590). Man kunde obligera sigh att vela stå ..(änkedrottningens) entretenement, så länge att vij ville H. M:tt skall där (i B randenburg) vara. RP 9: 398 (1642).

[STÅ.v I.49.c]

c) (fullt br.) i det bildl. uttr. stå, förr äv. stånda sitt (stundom äv. sitt eget) kast, (ha att) bära l. ikläda sig l. ta sitt (eget) ansvar l. sin (egen) risk (för de följder vederbörandes handlingssätt l. uttalande l. ställningstagande l. beslut o.d. kan få l. får); äv. övergående i bet.: (ha att) svara för följderna (av sitt handlingssätt osv.); stundom äv. i förb. med prep.-adverbial inlett med för angivande ifrågavarande handlingssätt osv.; äv. övergående dels i bet.: (ha att) skylla sig själv (för ngt), dels: (ha att) hålla till godo med l. finna sig i sakernas tillstånd l. den gällande situationen.Här är svåra sumpicht .. dogh .. måste .. (soldaterna) stå sitt kasth, effter här ingen lägenheet är, dem annorstädes at förleggie. OxBr. 1: 167 (1621). Modren.Der må han stånda sitt kast, men han har ändrat min dotters sinne också. STRINDBERG Dam. 206 (1898).SvFl. 1939, s. 58 (:eget). Blenda fick stå sitt kast. Hon hade gjort sitt val (av make). HEDBERG BleknBrud. 100 (1951). –särsk. (†) i uttr. stå sitt kast, närmande sig l. övergående i bet.: ta risken (med ngt) l. våga ngt; äv. i utvidgad anv., i uttr. låta (det) stå sitt kast, lämna risken därhän, låta det gå som det går l. hur det vill. MÖLLER (1790). Jag står mitt kast .. (dvs.) jag vågar detta. WESTE FörslSAOB (c. 1817). Neka bara, och låt\xd5 et se\xd5 n stå sitt kast. KNORRING Torp. 1: 24 (1843). (Sv.) Jag står mitt kast .. (fr.) je le tenterai, j\xd5 en courrai le risque, tout coup vaille. BERNDTSON 274 (1880). (Sv.) Låta stå sitt kast .. (fr.) jeter ou livrer au hasard. Därs.

[STÅ.v I.49.d]

d) (fullt br.) med risk (se RISK, sbst. 1), förr äv. hasard ss. obj., i sht i uttr. stå risken l. sin (egen) risk, stå för (se 19 a α) l. svara för (följden l. följderna av) det l. det risktagandet l. ta risken (för l. med ngt), äv. närmande sig l. övergående i bet.: (ha att) (själv) svara för följderna, (ha att) skylla sig själv, stå sitt (eget) kast (se c); äv. i förb. med prep.-attribut inlett med för (i uttr. stå risken för ngt), betecknande föremål för risktagande. Han sade sig inte ensam vilja stå risken för det som kunde hända, om experimentet misslyckades. Ger man sig ut på isen vid den här årstiden, får man sannerligen stå sin risk. RP 16: 574 (1656: sin egen hazard; om fartyg); jfr II. Hwar och een (professor) är .. godh, att nu wetta hwadh han lära och skrifwa skall. Ty om han något annat giorde som ej wederbörligit wore, så står han sin hazard. RUDBECK Bref 266 (1685). B oktryckare, som trycker anonym skrift utan namnsedel, står sin risk. SVEDELIUS Statsk. 1: 158 (1868). Sundberg .. ville och fick stå risken. DE GEER Minn. 2: 47 (1892). Hvem står ej någon risk, om han kan vinna/ båd\xd5 gård och mark med blott ett duktigt nyp! VLitt. 3: 437 (1902). SvHandordb. (1966: stå risken).

[STÅ.v I.49.e]

e) (numera bl. i fackspr., särsk. jur., i sht arkaiserande) med skada (se SKADA, sbst.) ss. obj., i uttr. stå(nda) skadan l. (den) skada som (osv.), (ha att) stå för skadan resp. (den) skada som (vållats ngn l. den gm subj. uttryckta personen själv); förr särsk. i fråga om att stå för förlust uppkommen gm volymminskning av en ädelmetall vid dennas bearbetning; förr äv. dels i uttr. stå(nda) sin (egen) skada, (ha att) (själv) stå för sin egen skada, dels i förb. med indir. obj., i uttr. stå ngn skada(n), (ha att) stå till ansvar (se huvudmom.) gentemot ngn för (den) honom drabbad(e) skada(n). Min herres. naade scal staa scaden i fförste aff gangen. (dvs. minskningen)aff silffweret (vid dettas granulering) tiil garnalia (dvs. korn).. al annar aff gang scal myntamestaren staa scadan fföre. G1R 1: 142 (1523). Är thet .. skiäl, at ett eller flere af thesze Borgerskapsens Skiepp, uti Wår .. tienst .. omkommo .. Så wele wij stå them skadan. STIERNMAN Com. 1: 976 (1629). I fall .. ( bröderna Gathenhjelm) villja stå all skada af alt dhet, som kan hända fregatten, så äro vij benägne at dhertill (dvs. till kaperi) låna fregatten. CARL XII Bref 413 (1716). VDAkt. 1739, nr 556 (:sielf stå sin skada). 1 Aug(ustii)wid insläptningen har bonden i Gropegården låtit sit hö därstädes i såtan blifwit stående utan at den efter 8 dag(ar)s wackert wäder införa. Stånde sin egen skada. E tnolKällskr. 2: 112 (1792). Den skada som renarna göra på utestående gröda får odlaren i vissa fall själv stånda. TurÅ 1937, s. 242.

[STÅ.v I.49.f]

f) (†) i uttr. stå skadestånd, (ha att) stå för skadestånd (se d.o. 2). Värfvaren vill påläggas at uptäcka angifvaren och stå skadestånd när någon, som för lösdrifvare är angifven, frikännes .. R. o. A. funno en sådan ny lag hafva .. skadelige påfölgder. 2RARP 10: 221 (1738).

[STÅ.v I.49.g]

g) (†) i uttr. stå skulden för ngt, (ha att) bära l. påta sig skulden för ngt. (Nemesis Divina) låter förbrytelsen smitta som skabb och spetälska, så att förbrytaren icke ensam står skulden för sin ogärning. LEVERTIN Linné107 (1906). h) (i vissa trakter) i uttr. stå stampen för ngt, svara för (det besvärliga l. påfrestande arbetet med) ngt. Det var mor själv, som stod stampen för destilleringen (av brännvinet), och hon var det även, som skötte om serveringen. ENSTRÖM Järnv. 74 (1928). i)

[jfr motsv. anv. i fsv., särsk.

sta(nda) sit (sin) ävintyr] (†) med äventyr ss. obj., liktydigt med d; äv. i utvidgade uttr. av typen stå (sitt) äventyr med ngn, ha l. inlåta sig på en riskfylld uppgörelse med ngn. Effther the wår tilbudne frid .. icke anname ville Lathe wi oss tyckia atuj them nogen ythermera frid icke tilbiuda .. vthen stå vår äuentyr med them. G1R 6: 218 (1529). Wil tiwffuen ford\xbf ma sina siel for mina skul, thå måå han ståå sin ewentyr. OPETRI Tb. 261 (1529). Stånde hwar sitt äfwentyr, som illa giör. GRUBB 760 (1665). Ware .. sysloman (i visst fall) ej skyldig .. (borgen) at fylla, utan han särskild wedergällning niuter för thet, han slikt efwentyr stånde må. HB18: 6 (Lag 1734). G). refl.o. (se 57) recipr.

[STÅ.v I.50]

50) (i folkvisestil o.d.) motsv. 2, med pleonastiskt refl. pron.: stå; jfr SIG, pron. I 1 j. Stod jag (dvs. vikingen) mig om dagen å gungande stäf,/ I glans för mig framtiden låg. GEIJER Skald. 9 (1811, 1835).

[STÅ.v I.51]

51) (stående (i bet. 1) upprätt l. hållande sig (uppe) på benen) (fortsätta att) kämpa l. strida l. bjuda fiende spetsen l. bjuda (kraftfullt) motstånd (o. icke ge vika l. ta till flykten); äv. (o. numera bl.) allmännare, i sådana uttr. som stå sig så l. så, (i kamp mot fiende(r) l. vid sina krigsoperationer) klara sig (se KLARA, v. I 8 c β) l. reda sig (se REDA, v.¹ ¹¹) så l. så.Tyskarna stod sig bra i början av andra världskriget.(Konungensdotter) såg at hennes fader och hans folk stodo sig illa. VERELIUS Gothr. 193 (1664). Jag(Falstaff) .. war i handgemäng med ett dussin af dem .. Jag har aldrig stått mig styfware i all min dar. HAGBERG Shaksp. 3: 165 (1848). Den unga svenska armén stod sig ibland gott mot Fredrik II:s utländska yrkesknektar. ANDERSSON SvH 193 (1943). –särsk. a) (†) i uttr. stå sig som en karl, stå fast (se 4 b ζ) l. bjuda motstånd (mot fiende) l. kämpa ss. (det anstår) en karl (se d.o. 2); äv. övergående i allmännare bet.: göra väl ifrån sig l. reda sig ss. (det anstår) en karl. Farwäl och stå dig som en karl (vid anfallet). HAGBERG Shaksp. 3: 151 (1848). (Sv.) Stå sig som en karl .. (eng.) do very well indeed. BJÖRKMAN (1889).

[STÅ.v I.51.b]

b) i uttr. stå sig så l. så (i sht bra l. bättre l. bäst) med (förr äv. vid), äv. för ngt, klara sig l. reda sig så l. så med ngt (särsk. som man har sin utkomst av l. utnyttjar l. använder för visst ändamål l. som man ger uttryck för l. bygger sin vandel på o.d.) l. för ngt (t.ex. kritik). (Sv.) Han står sig bra derwid, (t.) er steht sich gut dabei. ÖoL (1852). Man står sig bäst med att visa godt hjärtelag, vore det ock mot själfva hin. RYDBERG 2:343 (1867). Fängsla dig med gyllne boja,/ Flicka, nog stå vi oss godt/ Med ett hjerta och en koja,/ Om der växer taksvamp blott. HEDENSTJERNA Kaleid. 36 (1884). Vi, som i fråga om de store männen älska sanningen, hela sanningen, och vilja tro, att de.. på längden stå sig bäst med den, vi hafva (osv.). LEVERTIN 11: 124 (1906). Få nu se vem som står sig bäst för kritiken. ÖSTERGREN (1949).

[STÅ.v I.52]

52)

[jfr

51] i fråga om ekonomi l. livsvillkor o.dyl. l. förhör l. dyl. l. svår l. farlig situation o. d.: reda sig (se REDA, v.¹ ¹¹); klara sig (se KLARA, v. I 8 c β); hävda sig (se HÄVDA, v. 6 a); särsk. dels i uttr. stå sig så l. så(särsk.dels bra l. gott l. väl, dels dåligt l. illa), dels i uttr. stå sig i l. med l. (se

[STÅ.v I.52.slutet]

särsk.

[STÅ.v g]

g) på ngt, l. i förb. med båda typerna av uttr.; äv. i frågesats inledd av hur(u). Han har en ordnad ekonomi och står sig bra. Hur står han sig?, i sht förr särsk.: hur mår han?, hur står det till med honom l. med hans hälsa? UppsDP 18/6 1600 (:in examine). Godh Dag, säg huru tin Hustrw sig står,/ Och huru i titt Ächtenskap til gåår. CHRONANDER Bel.K6b(1649). Lika Som Får icke kunna wäll Begå sigh wthan heerdhe alltså kan och Gudz församlingh icke wäll stå sigh wthan kyrkioherde och siällasörgare. VDAkt. 1662, nr 63. Bl\xd8 g fogel står sig slemest. CELSIUS Ordspr. 2: 416 (1709). Stå sig bra i en dispyt. SUNDÉN (1891). Den bonde, hos hvilken jag bodde, var ej förmögen, men stod sig godt. WALLENGREN Mann. 116 (1895). Vi kunde stå oss ganska illa, om vi användt alla .. tillgångar för återköp af våra obligationer. CASSEL Dyrtid 70 (1917). Vad tänkte S ören om mig? Hur skulle jag stå mig inför hans blickar? Varför hade jag ännu inte gjort minsta anstalt att börja arbeta. SIWERTZ Tråd. 75 (1957). –särsk.

[STÅ.v I.52.a]

a) (†) i uttr. stå sig väl, i fråga om att klara sig bra mot (att bli överväldigad av) sinnesrörelse; äv. närmande sig utvidgad anv.: vara väl samlad (se SAMLA 1 g δ b'). (Bruden) Maria Ekeblad .. stod sig mycket väl (vid bröllopet), hon grät inte, och inte rånna hon, utan var helt frisk. SkrSläktFUggla 1: 6 (1647).

[STÅ.v I.52.b]

b) i fråga om att klara sig så l. så vid kroppsliga (o. själsliga) påfrestningar som man utsätts för i en viss situation l. vid utförande av viss fysisk prestation o.d.; förr särsk. i uttr. stå sig illa, i fråga om att dåligt orka med att fullgöra sin(a) uppgift(er) l. det som krävs av vederbörande. Emedan .. (soldaterna) wore .. girige at swälgia sådant (dvs. vin o. olja) vthi sigh, så blefwe the ther vthaff så tungförde, at the hwarken kunde bära sin Rustningh eller fortmarchera, och syntes the stå sigh mycket bätre, som hade intet at dricka. SYLVIUS Curtius 512 (1682). B rudgummenstod sig illa; han var mycket sjuk på bröllopet, så at han knapt kunde stå uti brudstolen. CARL XII Bref 26 (1705).KrigVAT 1894, s. 133.

[STÅ.v I.52.c]

c) (numera bl. tillf.) i fråga om att klara sig så l. så inför Gud l. vid Guds rannsakan (o. dom); äv. i utvidgade uttr. av typen stå sig så l. så inför Gud; numera bl. i förb. med adverbial med positiv innebörd. Then rättferdighe på Domedaghen, och .. til ewigh tijdh, står sigh grufwelighen wäl, och hans owänner then tijdhen, stå sigh ther emoot bara illa. WALLIUS 2Likpr. 52 (1628).Wil tu .. stå tigh wäl, och rätt förkofra tig i Gudeligheeten, så ställ tigh såsom en .. Wandringzman på Jorden. PREUTZ Kempis 59 (1675). Tror du icke allt hwad .. (Guds ord) innehåller och lärer, så är du en otrogen och står dig icke bättre inför Gud, än den fräckaste förnekare. EMANUELSSON 1PredHögm.1: 248 (1865).

[STÅ.v I.52.d]

d) i uttr. stå sig slätt, klara sig l. reda sig l. hävda sig (tämligen) dåligt (mot ngn l. ngt l. i fråga om ngt o.d.; jfr SLÄTT, adv. 9), blott dåligt l. icke alls (förmå) hävda sig l. göra sig gällande, komma (ömkligt l. snöpligt l. alldeles) till korta (stundom liktydigt med: göra en slät figur); äv. [jfr 11] övergående i bet.: stå där (se 11) varande l. lämnad hjälplös l. i sticket. Den Qwinna står sig slätt,/ den mer ei kan än niga. BRENNER Dikt. 1: 55 (1695, 1713). Den, som intet språk, än blott sin Swenska kan,/ Har härtils stått sig slätt, och warit brydd, om han/ Haft lust at weta grund, om Juda Folcks bedriffter. Därs. 2: 111 (1713). Hade jag inte haft andra möjligheter att skaffa mig upplysningar, då hade jag nog stått mig slätt. STENELID KlarStjärn. 61 (1949). –särsk. i vissa utvidgade uttr. α)stå sig slätt (förr äv. mera slätt) med ngn l. ngt, betecknande att den (de) gm subj. uttryckta personen (personerna) dåligt (tämligen l. ganska (se MER, adv. II 1 i) dåligt) l. icke alls klarar av att göra det som den (de) gm prep.-adverbialets huvudord uttryckta personen (personerna) resp. det gm detsamma uttryckta sakförhållandet kräver l. gör anspråk på l. är i behov av o.d. F öräldrarna stod sig slätt med sonen och hans skolk från skolan. Vi .. begåfvo oss .. till Nya bomullsspinneriet .. Med ossföljde som cicerone en af Lundahls bokhållare, som stod sig mera slätt med gubben Maths, som ville ha noga besked på allting. TOPELIUS Dagb. 4: 336 (1840). β) i uttr. stå sig slätt vid (förr äv. på) en jämförelse l. den jämförelsen l. dyl., i fråga om att vid jämförelse(n) med en annan person l. andra personer klara sig dåligt l. icke alls få godkänt ( beträffande ngt). Det har varit vanligt nog att jämföra vårt sparbanksväsen med Danmarks, och vårt folk har stått sig slätt på den jämförelsen. SvTidskr. 1871, s. 561. (Boken) är så förträfflig .. att (pikareskromanen) Lazarillo de Tormes skulle stå sig slätt vid en jämförelse, och alla andra böcker af samma slag. LIDFORSS DQ 1: 240 (1889). e) (numera föga br.) i uttr. icke (l. inte) stå sig mer(a) än jämnt (förr äv. lagom), nätt o. jämnt klara sig l. reda sig, äv. liktydigt med: klara sig l. reda sig illa (l. icke klara sig l. reda sig); ngn gg äv. utan negation: klara l. reda sig med (viss l. god) marginal l. bättre än nätt o. jämnt l. drägligt l. (tämligen) bra. Om thett något till wår rästs betalning hielpa kan, må Gudh wetha thett wore nu hög tidh, eliest stå wij osz inthet mehr än lagom. EKEBLAD Bref 1: 235 (1653; rättat efter hskr.).Pluto stod sig då/ just intet mer än jämt. / Han feck det swåra hot, at från sin sysla sättas,/ Om han ej stälde så at detta kunde rättas. LIVIN Kyrk. 27 (1781). WESTE (1807: intet;angivet ss. vard.). Han kommer att icke stå sig mer än jemt, (dvs.) kommer att råka illa ut. DALIN (1854). (Sv.) Han står sig icke mer än jemnt .. (dvs.)han kan icke försvara sig (fr.) il ne saurait (peut pas) se défendre. SCHULTHESS (1885). Han stod sig mera än jämt.Cannelin (1939). –särsk. (†) i utvidgat negerat uttr. icke (intet) stå sig mer(a) än jämnt för l. med ngn, betecknande att den gm subj. uttryckta personen icke kommer att ( kunna) klara sig l. reda sig (särskilt bra; eg.: icke mer l. bättre än jämnt) gentemot ngn. (Sv.) Han torde komma att intet stå sig mer än jämt för mig, (fr.) il pourra bien ne pas avoir si beau jeu devant moi. WESTE 1012 (1807). Med mig skall han icke stå sig mera än jemt. MEURMAN (1847).

[STÅ.v I.52.f]

f) (†) stå sig på att (göra det l. det), pregnant, liktydigt med: ha ekonomisk fördel l. vinning av att (göra det l. det). Har .. en skogsegarefunnit en duglig arbetare, kan han stå sig på att lemna honom högre betalning och träffa fast aftal med honom. TORPSON Norden 326 (1887).

[STÅ.v I.52.g]

g) i fråga om behov av föda (o. andra nödvändighetsartiklar): klara sig (så l. så,l. med l. på ngt l. utan ngt, l. bådadera); äv. (se slutet) utan bestämning av typen så l. så l. med l. på ngt: (så l. så länge) klara sig (utan att behöva äta l. äta mera än det l. det). Man står sig bra på pitepalt. Här är på cronans stal så myckijt höö .. att H. Majestets hästar kunna stå sigh på (sannol. felaktigt för derpå) 1/2 åhr. RUDBECK Bref 42 (1666). Wihade kost med osz heman ifrå (till Uppsala) at stå osz ther med hela terminen. SWEDBERG Lefw. 28 (1729). På den här lunchen står vi oss till i kväll. SvHandordb. (1966). –särsk. i fråga om att (vid bjudning l. fest o. d.)med hänsyn till det personliga behovet klara sig l. reda sig fullgott l. (tillräckligt) bra med det som bjuds av mat l. dryck l. bådadera. Det är ingen stor tillställning, förstår ni, men nog ska ni få så mycket av både mat och brännvin, att ni kan stå er. LAGERLÖF Troll 2: 39 (1921).

[STÅ.v I.52.h]

h) utan bestämning: klara sig o. d.; särsk. (numera bl. tillf.) i fråga om att lyckligt klara sig i ett prov l. bestå i en examen (jfr huvudmom.); förr särsk. speciellare, dels: klara sig drägligt l. bra vad hälsan beträffar, må (tämligen) bra, dels: klara sig (någorlunda) helskinnad (undan skada). Mentes att han setter alt för högh löhn på tullnärerne .. Flygge sadhe han måste gifwa demsådhan löhn, att dhe kunne stå sigh, elliest stiela dhe. KamKollP 3: 326 (1642). Han hafuer giort itt prof och honom är itt annat än pålagt? står han sigh, will consistorium see till att hielpa honom (till tjänsten). ConsEcclAboP409(1660). Coriolanus(:) .. Farwäl, min mor, min maka!/ Än står jag mig. HAGBERG Shaksp. 1: 207 (1847).(Friaren)är en dugtig karl, jag tror nog, han kommer att stå sig, och han är nära granne till vårt. OoB 1896, s. 295. Hustrun, som följde.. (P. E. S vinhufvud)ifångenskapen, såg tillhonom så gott hon kunde, och han stod sig till synes. SPÅNGBERG StMän 2: 99 (1921).

[STÅ.v I.52.i]

i) (†) i uttr. stå sig som den l. den l. det l. det, klara sig l. reda sig (dåligt) liksom l. på samma sätt som den l. den l. det l. det (gör i den l. den situationen l. dyl.). Ike haffuer iagh seet en Fyrik (dvs. fyrk) änu aff min lön [,]om thet intet snart bliffuer bätre med osz så stå wy osz som stakara. EKEBLAD BrClEkeblad 25 (1650). –särsk. i vissa ordspråksliknande l. sentensartade uttr. betecknande att ngn icke klarar sig l. reder sig (särdeles) bra l. att ngn klarar sig osv. dåligt. α)stå sig som en höna på en käpp (i blåsväder), betecknande att ngn befinner sig i en (brydsam l. penibel) situation som han icke (riktigt) klarar av l. förmår hantera l. ta sig ur (på ett värdigt sätt); jfr HÖNA 1 c slutet. Wår Jomfru för hans (dvs. djäknens) Munn, mäd Fingren giör en Knäpp,/ io io han står sjg, som en Höna på en Kiäpp. WARNMARK Epigr. K2a (1688).(Svenskarna) stå sig som en Höna på en kiäpp i blås-wäder. RUNIUS (SVS) 3: 31 (c. 1712).β) stå sig bra som kåpan uti dansen; jfr KÅPA 1 a β. Skiökior. De blifwa Mor för\xd5 n Brud ../Io io destå sjg bra, som Kåpan uti Danszen. WARNMARK Epigr. G3b (1688). γ) stå sig som smör i solsken, betecknande att ngn (ekonomiskt l. socialt l. i sina förehavanden o.d.) icke klarar sig (särdeles) bra l. klarar sig dåligt (som smör gör som står i solsken). Han ståår sigh som Smör i Solskeen .. (dvs.) Illa. GRUBB 296 (1665). CELSIUS Ordspr. 3: 73 (1711); jfr HOLM Ordspr. 301 (1964).

[STÅ.v I.53]

53) (i sht ngt vard.) bibehålla sig bra (under tidens lopp o. icke förändras till det sämre) l. bibehålla sin popularitet l. skicklighet l. talang o.d.; äv. i uttr. stå sig så l. så (särsk. bra l. illa l. bättre osv.), bibehålla sig l. sin popularitet osv. så l. så. Till utseendet har hon stått sig fantastiskt bra –med sina sextio år kan man inte tro hon är en dag äldre än de fyrtio. Båda bröderna var skickliga musiker, som komponerade flitigt, men den äldre brodern stod sig sämre än den yngre, och hans verk var redan efter några decennier helt bortglömda. Knut kommer inte att stå sig lika bra i fotbollshistorien som brodern Gunnar Nordahl.

[STÅ.v I.54]

54) (†) bete sig l. uppföra sig l. bära sig åt (så l. så).Jöns Nilson hafver .. i feigdatiden ståt sig erliga, så at hade icke han varit, kan skie mökit större infal hade skiet här i Sunnenbo af .. the danske. OxBr. 12: 182 (1616). Dhet är til beklaga, dhet dher hafwa warit uthaf mina landsmän, som hafwa ståt sigh så illa, och siemt uth sigh och natsionen. CARL XI (1687) i HH XVIII. 2: 28.

[STÅ.v I.55]

55) (numera föga br.) i uttr. stå sig väl l.illa hos l. med ngn, vara väl l. illa ansedd l. anskriven l. stå i en god l. dålig relation till ngn. Edar Siäl lärer stå sig ganska wäl med de resandes (dvs. pilgrimernas)Förste (dvs. Gud). LAGERSTRÖM Bunyan 2: 219 (1727).(Författaren) Envallsson .. stod sig synnerligen illa hos Journalen (dvs. Journal för svensk litteratur), och hans arbeten voro .. föremål för skarpt klander. LJUNGGREN SVH 3: 414 (1881).

[STÅ.v I.56]

56) (†) med sakbetecknande direkt obj.; anträffat bl. i uttr. stå sig det, tillåta sig det ( syftande på ngt tidigare omnämnt). Wil Nij då han skal tilstå .. at man har med wåld bragt honom at gifta seij? .. Fy, det wore skam om han skulle låta stå seij det, han som har en så beskedelig Far som I är. BODING Molière Mick. 21 (1741).

[STÅ.v I.57]

57) (†) i förb. med recipr. pron., i förb. stå varannan, om parterna i (skilsmässo)mål (inför domkapitel): hjälpa l. bistå varandra (tills dom i målet fallit). När .. (parterna vid rättegång i domkapitlet) förste gången förekomma, skola the sigh förplichta, at hwar annan stå till thes saken uthförd är. KOF II. 2: 284 (c. 1655). II. om ngt sakligt: (vilande på ett underlagl. fastsittande i ngt) ha vertikal ställning o. i anv. som utgår härifrån; äv. med direkt obj. (se F); äv. refl. (se G). A). ha vertikal ställning; fysiskt befinna sig; samt i oeg. l. bildl. anv. som nära l. (ur beskrivningssynpunkt) naturligt ansluter sig härtill.

[STÅ.v II.1]

1) (särsk. i sin längsta utsträckning) ha en mer l. mindre vertikal l. uppåtriktad ställning o. därvid med en l. flera (bas)delar vila mot l. sitta fast i marken l. underlaget (i sht motsatt: ligga); äv. (jfr 5): i sådan ställning vara placerad l. finnas (ngnstädes); äv. dels, liktydigt med: kunna inta sådan ställning, dels i uttr. stå så l. så, inta så l. så beskaffad ställning av beskriven art, dels i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som har sådan ställning. Bara en av stolarna stod, de andra låg kullvräkta. Kan du få den här byggklossen att stå? Sekretären står i finrummet. B oken står i bokhyllan. Cykeln står i cykelstället. Karotten,tallriken står på bordet, är ställd l. placerad på bordet (vilande på sin basdel, med den mer l. mindre skålformiga delen vänd uppåt). Stolpen står snett, ostadigt. Störarna står i linje. Hinken står halvfylld med vatten. Transportera de här krukorna stående! Käppen stod till hälften i vatten,med vattnet nående upp till hälften av sin längd. Thå stoodh ther (dvs. på Golgata) it kaar fwlt medh ätikio. Joh. 19: 29 (NT 1526; äv. i NT 1981). Honom (dvs. Jakob) drömde, och sij, en steghe stoodh på iordenne, och enden på honom toogh vp j himmelen. 1Mos. 28: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: vara rest). Widh Marieholm en ståndande Runesten. BUREUS Suml. 34 (c. 1600). Om.. ( humlestängerna) få ligga på marken, taga de mera röta i fiorton dagar än utaf tre års ståndande. SERENIUS EngÅkerm. 248 (1727). På pelarstoder fyra står himlens rund,/ men thronen hvilar ensamt på Lagens grund. TEGNÉR (TegnS) 4: 16 (1823). En röd saffianstoffel fodrad med vitt kaninskinn stod bredvid pianot, och en annan likadan låg på tröskeln till sängkammaren. DARDEL Konf. 8 (1924). A ldrig kunde man komma in till mor Anna, utan att kaffepannan genast stod på spisen. ÖSTERGREN (1949).I ett hörn (av kaféet) stod en palm. LO-JOHANSSON Förf. 45 (1957). –jfrSKYL-STÅ o. FRI-, MELLAN-, NÄR-, RAD-, RÄT-, SNED-STÅENDE m. fl.–särsk.

[STÅ.v II.1.a]

a) om tåg l. vagn l. taxi o. d., i fråga om att hålla (se HÅLLA, v.¹ ²⁰) ngnstädes; äv. dels med bibet. av att hållandet försiggår under väntan på person(er) l. gods som skall transporteras, dels med bibet. av att hålla sig beredd för ifrågavarande transport; jfr 38 a.(Sv.) Vagnen står utanför (och väntar) (eng.) the carriage is (waiting) at the door. WoH (1904). Hur länge står tåget här? SvHandordb. (1966).

[STÅ.v II.1.b]

b) i uttr. stå för sig själv, särsk.: stå utan stöd l. utan att vara lutad mot ngt; äv. ss. beteckning för att ngt kan stå på grund av onormal l. oväntad stadga; äv. bildl.; jfr SJÄLV I 1 b j. Plinius scriffuer, at Lollia Keysar Caligulæ hustru lät göra sigh kiortel, hwilken aff Perlor och Smaragdor så styff stickat war, at han stod på golffuet för sigh sielff. BAAZIUS Upp. 150a (1629). Sjelfständigt är väl ursprungligen det, som kan stå för sig sjelft, uppbära sig sielft. Den begreppsmässiga betydelsen blir då det, som för tanken kan stå för sig sjelft; det, som är genom sig sjelft. WIKNER Lifsfr. 1: 217 (1866). K läderna voro stela av is, de kunde stå för sig själva. ÖSTERGREN (1949).

[STÅ.v II.1.c]

c) i uttr. stå på lut, om föremål av varierande slag (särsk. byggnad l. kärl), i fråga om att befinna sig l. vara placerad i lutande ställning (på sitt underlag; jfr LUT, sbst.³ ¹); särsk. liktydigt med: stå snett, stå på kant (se d); äv. bildl. (jfr LUTA, v.³ I 9 e), i uttr. av typen stå på lut för ngn, om ngt (i sht tjänst l. ämbete), i fråga om att tendera mot l. se ut att tillfalla ngn l. bli ngns. Tunnan står på lut. SAHLSTEDT 312 (1773). Det är .. ingen vanlig domartjänst som står på lut för Robert Bork. SvD 18/9 1987, s. 2.

[STÅ.v II.1.d]

d) i förb. med prep.-uttr. inlett av på, i sht förr äv. å (äv. inlett av över, i uttr. stå över ända), vars huvudord anger den del av det stående föremålet varpå detta vilar. Stå på kant l. högkant l. lågkant, jfr KANT, sbst. 9 a, resp. HÖG-KANT, LÅGKANT. Stå på (förr äv. å), i sht förr äv. över ända, numera nästan bl. mer l. mindre oeg.: stå rakt upp (särsk. om hår; jfr 2 a), äv. med indir. obj. Ther man mykit sweriande hörer, ther ståår honom håret offuer enda. Syr. 27: 14 (Bib. 1541; öv. 1536: går; Apokr. 1986: får håret att resa sig). Bord som ståår på een foot. VocLib. avd. 34 (c. 1580). Wägen .. lopp ändelångz vth med Floden Wagh, en Tract så grym at påsee, at Håren måtte stå enom å ända. RÅLAMB Resa 10 (1658, 1679). Hwart Kaar står på sin brädd. GRUBB 760 (1665). (Sv.) Något som står på kant .. (Lat.) Extremitatis angulo innixum quid. SAHLSTEDT 257 (1773). Jenny Lind gjorde mig uppmärksam på .. (månens) olika ställning här (dvs. i Amerika), emot den hos oss, der nymånan alltid står på ända eller i lutad riktning öfver jorden. BREMER NVerld. 3: 72 (1854). Stå .. på högkant. IllSvOrdb. 585 (1955). –jfr KANT-STÅENDE. –särsk. α) i uttr. stå på kant, om kärl m. m., i fråga om att (befinna sig l. vara placerad på sitt underlag med blott en del (vissa delar) av bottnens kant (se KANT, sbst. 9) vilande på detta o. därmed) inta en sned (dvs. i förhållande till horisontalplanet icke rakt uppåtriktad) ställning; särsk. liktydigt med: stå snett, stå på lut (se c). Lagren (av en viss bergart) stå .. öfverallt antingen helt och hållet på kant, eller med ungefär 45\xa1 stupningsvinkel åt vester. HOLMSTRÖM Skån. 6 (1865). En av pannorna på spisen står på kant. HEDBERG DockDans. 33 (1955). β) i uttr. stå på skaft, särsk. dels bildl., dels i det jämförande uttr. stå som på skaft, stå rakt upp l. rakt ut l. stå spänd o. d.; särsk. om hår l. (i sht) ögon; jfr 2 o. SKAFT, sbst.¹ I 6 c. Blek som lärft han skälfver,/ Ögat vildt sig hvälfver,/ Håret står på skaft. JOSEPHSON GRos. 139 (1896). (Pojken) drog (i metspöet), så att ögonen stodo på skaft i hans hufvud. GEIJERSTAM MPojk. 26 (1896). (Fruarna på kalaset) mönstrade dukningen av bordet .. medan öronen stodo på skaft för att höra allt som sades mellan alla de andra. LARSSON I BY StugFolk 48 (1930).

[STÅ.v II.1.e]

e) (numera föga br.) i uttr. stå fast (i ngt), stå (l. sitta) stadigt förankrad l. nedslagen l. fäst i ngt; äv. stå fast vid ngt, i stående ställning vara fäst vid ngt. Stå fast, (dvs.) Vara fastsatt. Dessa möbler stå fast vid väggen. WESTE FörslSAOB (c. 1817). Stenen står fast i jorden. Därs. Pålen står icke fast i marken. AUERBACH (1913).

[STÅ.v II.1.f]

f) (†) om huvud: (vara förenad med halsen o.) inta upprätt ställning l. dyl.; anträffat bl. i p. pr., i uttr. bliva ståndandes på ngn, liktydigt med: få sitta kvar (dvs.: inte huggas av). Han sadhe, Gudh göre migh thet och thet om Elisa Saphat sons hoffuudh skal j dagh bliffua ståndandes på honom. 2Kon. 6: 31 (Bib. 1541; Bib. 1917: får sitta kvar).

[STÅ.v II.1.g]

g) om fartyg; jfr 5 e. α) i uttr. stå på det torra l. på torra landet l. på land, om fartyg l. mindre båt, i fråga om att i (mer l. mindre) upprätt ställning befinna sig på torrlagd havs- l. sjö- l. flodbotten l. på land (särsk. strand). När de vaknade på morgonen dagen efter ovädret stod skutan på torra landet. Ett .. fartyg går med floden från öppna sjön in i den lilla murade, med slussportar försedda hamnen, som utgör dockan, och när ebben inträder, blir skeppet stående på det torra. UB 7: 327 (1874). Att stå på det torra .. gör vid ebbtid ett fartyg, som strandat vid flodvatten. SMITH 388 (1918). β) i uttr. stå (fast) på (förr äv. uppå) grund(l. grundet) o. d., se 38 a η. Framskepet bleeff stondandes fast på grwndet orörlighit. Apg. 27: 41 (NT 1526; NT 1981: körde fast och stod orubbligt kvar). Ther (dvs. vid Norge) stötte (skeppet) .. opå grundh och bleff seden opå samme grundh ståndendes. G1R 27: 176 (1557). Jacten kom ståndendes på en steen, så at the tädhen icke komme kunde. HH 20: 23 (c. 1580). Skeppet står på grund. SUNDÉN (1891). Fartyget står hårt på grundet. SvD(A) 1930, nr 352, s. 13. γ) i uttr. stå på stapeln, se STAPEL 11 b.

[STÅ.v II.1.h]

h) i vissa metonymiska anv. α) om innehållet i kärl l. fat o. d.α') om mat l. dryck. Maten står på bordet, står framsatt, äv. framme. Wijn stoodh för honom (dvs. konungen). Neh. 2: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: stod framsatt för konungen). Så sades att maten stod på bordet, då wij alle i cammaren warandetill måltidz gingo. ALLEWENHAUPT (1718) i KKD 2: 251. När kakan .. stått en tima uti ugnen, så är hon bakad. WARG 490 (1755). Det som innehålles i stående kärl, säjs äfven stå. Vinet står islaget. WESTE FörslSAOB (c. 1817). Maten står framme, det är bara att börja äta. ÖSTERGREN (1949). β') om vätska: förvaras l. behållas (l. bli kvar) i kärlet l. behållaren i fråga. PERINGSKIÖLD Hkr. 1: 141 (1697). Mjölken uppsilades vanligen i flata bunkar .. och fick stå till gräddsättning. Uppl. 2: 98 (1903). β) (†) om duk på bord l. dyl.: ligga. (Kostnad) för klädet som hafwer Stagit vnder lijket i begge Kyrkerna 4 (mark). BoupptSthm 7/8 1676, s. 991b, Bil. γ)[med tanke på kista vari lik befinner sig] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om (lik av) avliden person: vara kvar l. förbli i förvar ( ngnstädes); i sht pregnant, i fråga om att vara l. bli kvar ovan jord obegravd (äv. i sådana uttr. som stå ovan l. över jord (förr äv. jorden) resp. stå obegravd);äv.närmande sig l. övergående i bet.: (i väntan på begravning l. till allmänt beskådande) befinna sig l. vara placerad l. hållas förvarad (ngnstädes). Vår elskelige käre her broders lik är burit uthur thet rum, thet hafver stået, och nidh i slotzkyrkien. RA I. 3: 18 (1593). OxBr. 3: 112 (1627: åffuan jordh). STIERNHIELM (SVS) III. 1: 238 (1664: öfuer Jorden). Intet Lijk skal öfwer ett halft åhr stå obegrafwet. Kyrkol. 1686 18: 4 (1686). Dhe som nu sina lijk dher (dvs. i klockstapeln) satt och ännu ståande äro, skola taga dem uth tädan. K ulturbVg. 2: 39 (1698). HdlCollMed. 5/9 1745 (: öfver jord). I Wittenberg vid Elbe fördes Gustaf Adolfs stoft till slottskyrkan. Det stod där öfver en natt. WEIBULL LundL undag. 25 (1882). Intet lik fick (under den katolska tiden i Sv.) stå en natt utan att vara vigdt. 2NF 2: 1215 (1904). Nu stod den rekorderlige Hans Abraham lik. WIDDING 1812 373 (1970). –särsk. α') i uttr. stå på bår l. båren. Thenne Salige Herrans .. Lijck .. står (nu) här på Båren. LBENEDICTI Lijkpr. 28 (1616).Här står på Båår för wåre Ögon, trenne wåre förnähme Christendoms Syskon. BAAZIUS Posse 6 (1677). β') bildl. När Han stog på bår. CARELIUS Hönsg. 11 (1751).Hela Skapelsen skulle stå lik i det gränslösa Intet. TEGNÉR (WB) 7: 186 (1835). O perationen (dvs. införandet av ostracismen) lyckades, patienten dog, och Grekland står än i dag lik. STRINDBERG TrOtr. 2: 35 (1890).

[STÅ.v II.1.i]

i) i utvidgad anv., motsatt: liggande, men utan (närmare) tanke på föremålets vilande på basdel(ar), l. i fråga om en blott tänkt basdel; jfr 2. Genom att lägga in ett eller ett par hagel i detsamma (dvs. celluloidflötet) får man det att "stå" utmärkt i vattnet. HAMMARSTRÖM Sportfiske 43 (1925). –särsk. α) tekn. om viktigl. verksam del av apparat l. motor l. annan teknisk anordning, betecknande att denna intar en (mer l. mindre) vertikal ställning (i förhållande till horisontalplanet); äv. i överförd anv., om apparat osv. som är konstruerad med sådan del resp. fungerar på sådant sätt; särsk. dels om ångpanna: vars pannkropp intar vertikal ställning, dels om (ventil i) bensinmotor: som har ventiltallriken riktad uppåt o. spindeln (se SPINDEL, sbst.² 3 d) riktad nedåt (om ventil, motsatt: hängande, dvs.: vars ventiltallrik är riktad nedåt o. spindel uppåt); i dessa båda sistnämnda anv. särsk. i uttr. stående ångpanna resp. stående motor. Stående ångpannor för vällugnar etc. hafva .. hufvudsakligen endast der (använts), hvarest utrymme för liggande pannor saknats. TT 1872, s. 17. Vid de hos ossmest brukliga stående (häst)vandringarna hvilar stora drifhjulets axel på en i marken fästad dyna, vanligen af trä med spårlager af gjutjärn. LB 4: 96 (1903). Tvärgenomskärning av modern europeisk (bil)motor med stående ventiler. NERÉN BilB 1: 8 (1928; text till bild). M otor, stående .. (dvs.) motor med cylindrarna belägna ovanför vevaxeln. SvTeknFHb. 65: 31 (1941).Detfyrkantiga kammarlåset .. hade "stående regel" utan pådrivande smällelåsfjädrar. PåJärnFastGr. 80 (1946). β) (i fackspr., i sht bergv. o. geol.) om spricka l. rämna l. veck o. dyl. l. lager l. skikt l. gång (se d. o. III 2) o. dyl. l. malmkropp o. d. i berg, i fråga om att inta l. ha en (mer l. mindre) lodrätt stupande sträckning (numera vanl. bestämd till 90\xa1 –75\xa1 från vågrätt; äv. i uttr. av typen stå lodrätt l. vertikalt); särsk. dels i uttr. stå i djupet, ha en (mer l. mindre) lodrätt sträckning i djupled, dels i p. pr. (mer l. mindre adjektiviskt, särsk. motsatt: donlägig), o. i denna anv. särsk.

[jfr t.

stehender gang] i uttr. stående (förr äv. ståndande) malm l. gång, (mer l. mindre) lodrätt stupande malmfyndighet l. malmkropp resp. malmgång; i p. pr. (mer l. mindre adjektiviskt) äv. i överförd anv., dels om riktning som stående bildning l. formation av ovannämnt slag intar (särsk. om skiktningsriktning), dels om bergart(smassa) som består av stående lager l. skikt. HIÄRNE Berghl. 436 (1687: gånger). (Bestämdes) at indrifwa i Laatorten et twärslag rätt åt och öfwer där Malmen kan spörjas hafwa stått i djupet. HC11H 12: 27 (1697). I den allmänna Gneissen finnes en mängd jemnsidiga stående lager af koppar- och jernmalm. HISINGER Ant. 4: 8 (1828). S kifringen (i gnejs) är stående eller till 70–80\xa1 stupande. Därs. 6: 16 (1837). När man med grufbrytning följer efter en malmklump, finner man .. att den antingen står alldeles lodrätt, eller ock går brant stupande ned emot djupet. TÖRNEBOHM SvGeol. 83 (1884). Är malmkroppens sidostupning 90\xa1 –75\xa1 , säges malmen vara stående, 75\xa1 – 45\xa1 donlägig, 45\xa1 –15\xa1 flackt stupande och 15\xa1 –0\xa1 svävande. 2SvUppslB 19: 113 (1951).–särsk. (i fackspr., i sht bergv. o. geol.) i p. pr. (i mer l. mindre adjektivisk anv.), i förb. med vissa huvudord, karakteriserande de gm dessa uttryckta företeelserna ss. (mer l. mindre) lodrätt l. vertikalt föreliggande l. förlöpande. α') (numera bl. mera tillf.) i uttr. stående klåv, klyv, ståklyv.I allmänhet har bergarten en plan parallelstruktur, som benämnes "svallklåf" och är den bäst utvecklade klyfningsriktningen. Därnäst i tydlighet kommer det "stående klåfvet" eller "klyfven". TT 1900, K. s. 83. Brant stående eller vertikala klåv .. längs svaga stelningsstrukturer (parallellanordning av spridda mineralkorn) kallas ståklyv. LUNDEGÅRDH o. LAUFELD Stenb. 220 (1984). β') (†) i förb. med klyft (se KLYFTA, sbst.¹ 3 b). En klyft kallas stående då den är perpendiculair, men donlägig, då den faller ifrån lodlinien. VetAH 1751, s. 61. En hvit qvartsgång af en fambns mägtighet, omgifven med stående och schiölige större och smärre Schimmer Klyfter. Teknikern 1905, s. 285 (ihandl. fr. 1769).γ') (†) i uttr. stående prisma, om prismatiskt kristalliserande mineral, vari prismaytorna är parallella med mineralets huvudaxel. Ett stående prisma är det hvars planer äro parallela med hufvudaxeln, ett liggande prisma det hvars planer äro parallela med någon af biaxlarna. ASJÖGREN Min. 8 (1865). δ') i förb. med slag (se SLAG, sbst.¹ ⁴²); särsk. i det fasta uttr. stående slag.Brant stående eller vertikala .. slag längs svaga stelningsstrukturer (parallellanordning av spridda mineralkorn) kallas .. stående slag.LUNDEGÅRDH o. LAUFELD Stenb. 220 (1984). Stående slag (dvs.) spricka parallell med parallellstruktur i berg. TNCPubl. 86: 252 (1988). γ) sjöt. i p. pr., i uttr. stående dukar, sammanfattande om dukarna (se DUK 3) i ett segel när dess sömmar går (mer l. mindre) vertikalt. S tående dukar .. Förekommer mest i storsegel utan bom. RYDHOLM (1967). δ) i överförd anv., om format (se d. o. 1): som har sida uppfattad ss. bas kortare än sida uppfattad ss. höjd (givande formatet intrycket av ( större l. mindre) långsmalhet); motsatt: liggande. Formaten kunna utnyttjas som liggande eller som stående. SMITH ReglMaskinritn. 16 (1946). Stående folio (tvärfolio). ÖSTERGREN (1949). En större målning i stående format gör sig bra på fondväggen. DENS. ε)

[jfr t.

stehende lieke, pl.] sjöt. i p. pr., i uttr. stående lik, se LIK, sbst.² ζ) om plockade blommor: (i stående ställning) vara satta l. placerade (i vas o. d.); särsk. pregnant: vara placerade l. satta i vas o. d. (Sv.) R osorna stå i vatten (eng.) the roses are (put) in water. HARLOCK (1944). Rosorna kan väl stå ett par dar till. ÖSTERGREN (1949). η) (numera föga br.) om hand- l. maskin- l. tryckstil l. (hand- l. maskinskriven l. tryckt) skrift: vars tecken (bokstäver l. siffror l. skiljetecken o. d., i sht med tanke på staplarna) är (mer l. mindre) rakt uppåtriktade (vinkelräta) i förh. till skriv- l. radlinjen (i uttr. stående stil förr äv. pregnant, om romersk antikva); äv. om skrifttecken (bokstav l. bokstäver osv.): som har sådan angiven riktning; rak; särsk. motsatt: lutande, kursiv; numera företrädesvis i ssgn UPPRÄTT-STÅENDE. (Sv.)Skrifva en stående styl, (fr.) faire ses lettres droites. WESTE 2: 1012 (1807). (Sv.) Stående .. skrift, (dvs). ej kursif .. (lat.) literæ rectæ. LINDFORS 2: 644 (1824). T illläggen (till en viss skråordning) äro skrifna med vanliga löpande handstilar, hvarifrån dock det Tyska stycket, präntadt med stående stil, gör ett undantag. Skråordn. 10 (1856). De gotiska uncialerna äro av två typer: stående uncialer och lutande. FRIESEN (o. GRAPE) CodArg. 87 (1928). Stående skrift. ÖSTERGREN 7: 515 (1949). θ) om virke (timmer l. plank l. bräder), betecknande detta (dessa) ss. vertikalt ställt ( ställda) vid användning, i sht byggnation av hus (i sht i uttr. av typen stående timmer l. plank l. bräder); äv. om panel (se PANEL, sbst.² ²): vars bräder är stående (i ovan angiven bet.); motsatt: liggande. NF 2: 691 (1877: stående timmer). Dessa brokar(till Drottningsholmsbron) timrades af stående virke, stora och höga som hus. NYBLOM i 3SAH 5: 158 (1890).Hedareds kyrka .. är uppförd af stående ekplankor. VgFmT I. 6–7: 3 (1893). Stomme (till hus) av stående plank började användas vid 1800-talets mitt. HantvB I. 6: 177 (1938). Stående panel. TNCPubl. 60: 99 (1975). ι) om föremål av garn l. tyg l. annat likartat material (särsk. om nät), i fråga om att befinna sig (upp- l. utspänt av visst fast l. vissa fasta föremål) i en (mer l. mindre) vinkelrät ställning mot horisontalplanet; särsk. (med karaktär av fackspr., sjöt.) om segel, i fråga om att vara fäst i o. hållas upp- l. utspänt i angiven ställning på mast (äv. i uttr. stå på mast), o. i denna anv. stundom äv. (jfr 35)liktydigt med: bli kvar på mast (o. icke firas ned); förr äv. i uttr. stå på en båge, i fråga om att ngt (anträffat bl. om stycke pergament) hålles utspänt i upprätt ställning i en båge (se BÅGE, sbst.¹ ⁵). Tennisnätet står inte som det skall, det måste sträckas till. (En mö måste) lijk et Snäll-Nät stånda fast,/ Som inte faller med en Hast. LUCIDOR (SVS) 439 (1674); jfr I 1 e. Ett pergementz skin som stoodh på een boge (i en bokbindares verkstad) att uthsträckias. VRP 1690, s. 490. Säglen som en gång var opsatt, med fåckan, måste stå, ty ingen hvar som kunde thaga dem ned. HFinlÖ430(1730). Råer och ståndande Segel. NORDENCRANTZ Arc. 6 (1730). När Mast blåser af med therpå stående Segel och widhängande Want, så at (osv.). FörsäkrHafveristadga1750, s. 47. Focken firades ned, men storseglet lämnades stående, vilket är ganska vanligt då man väntar en lugn, vacker natt. REUTER Kapt. 132 (1931). –särsk. α') om fisknät, i fråga om att i l. under vatten hålla sig uppe i lodrät ställning. Garnen stå i sjön. EKSTRÖM AfhFiska 54 (1845). Stentelen.. är .. ett par famnar längre, för att skötet trots sjöbottnens ojämnheter skall stå fint. Landsm. 1926, s. 17. Mellan ändarna av de yttersta tälnarna (på laxnoten) knytas not-genarna fast. I dessa fästas repen, varmed noten drages. Viktigt är, att detta sker så, att flargenen .. blir dubbelt så lång som .. stengenen. Annars står noten ej så bra i vattnet. FrÅdalsb. 1929, s. 45. β') sjöt. i uttr.låta alla l. sina segel stå, bringa (jfr LÅTA I 18) alla resp. (alla) sina segel att stå, sätta till alla segel. Är .. (danskarna)icke starkere ähn .. (svenskarna),då skole .. (svenskarna) lathe stå deres Seghel och löpe dem förbij deres rätte koose. SUF inlH 3: 83 (1610). (Sv.) låta alla segel stå .. (eng.) let all sails out. (fr.) laisser toutes les voiles dehors. (t.) alle Segel beistehen lassen. JUNGBERG (1873). j)om hus l. (numera mindre br.) annat byggnadsverk o. d., liktydigt med: vara belägen l. ligga; jfr 5. Hes. 48: 8 (Bib. 1541). Ved S. Laurentij tidh lätt konung Giöstaff fundera och byggia Gripzholms slått på den holme, som thett nu står wppå. BRAHE Kr. 21 (c. 1585). Låth Kyrkian stå mitt i Byn. GRUBB 491 (1665). Det stod en lustgård uti fordom-timma/ Långt österut, der morgonrodnan bor. GEIJER Skald. 56 (1812, 1835). Der ståndar under minnets pell/ Ett anspråkslöst, ett ringa tjäll. HEDENSTIERNA Kaleid. 52 (1884). (Fästningen) Olofsborg står i hjärtat av Finlands skönaste natur. LAMPÉN TLandsFinl. 11 (1918).–särsk. (fullt br.) i uttr. stå under tak (äv. sådant l. sådant tak), liktydigt med: vara försett l. ha hunnit förses med tak (resp. sådant l. sådant tak). Medh Akademiæ B ygninghen är det .. så wijda kommit, att heela huset står vnder itt godt, starkt och warachtigt taak. BraheBrevväxl. II. 1: 89 (1657). Byggnaden beräknas stå under tak i november. ÖSTERGREN (1949).

[STÅ.v II.1.k]

k) övergående i bet.: (i stående ställning) förvaras l. inhysas o. d. (ngnstädes); särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., särsk. i uttr. ha ngt stående ngnstädes, övergående i bet.: ha ngt förvarat l. inhyst o. d. ngnstädes; jfr 5. Han hade bekendtj lybeke sich haffua stondand(es)j si(n)ne boodh noghro clippi(n)ger (dvs. får- l. getskinn) som h\xbf ra H(er)men plonies til. OPETRI Tb. 239 (1528). Wij hafwe .. tillåtit .. Johannes Elai T erserus, att på någre Månaders tidh förresa till Nederlandh att tädan hämta the böcker han ther hafwer stående. B raheBrevväxl. II. 1: 20 (1641). Vi .. återkommo till vår gamla jaktvagn, som stått insatt under sommaren i Ystad. DE GEER Minn. 1: 46 (1892); jfr 27 b. (Vid tullverket)Natt och år ståndna varor (uppbörd:)2, 151: 19. R iksdRevStatsv. 1908, s. 267. Han tog av sig i skjortärmarna och i en garderob hade han ett par extra mjuka skor stående. GUSTAF-JANSON ÖvOnd. 46 (1957). –jfr FÖR-STÅ, v.² l)i p. pr. i adjektivisk anv., i vissa uttr. α) [kompass (o. nakterhus) uppbärs av en i däcket fäst pelare] (†)stående kompass, om pål- l. nakterhuskompass? Stondandes kompåsser. SkeppsgR1555,s. 2a. β) byggn.i överförd anv., i uttr. stående tegelgolv, tegelgolv lagt av på hög kant stående (se d) tegelstenar; motsatt: liggande tegelgolv (lagt med tegelstenarna liggande på bred- l. plattsidan). Då teglet lägges på plattsidan, får stenbottnen namn af liggande tegelgolf, men då det ställes på lång kant, stående tegelgolf. STÅL Byggn. 1: 263 (1834). γ) (numera föga br.) i det bildl. uttr. stående ny, ny (se NY, sbst. 1 b) då månskäran i sin helhet kan ses "stående på ända" (sed) o. vädret alltså är klart (förebådande en lugn seglats för sjömannen); motsatt: liggande ny (dvs.ny då månskäran helt l. delvis täcks av moln (som kan förebåda en strapatsfylld seglats för sjömannen)). Stående ny gör liggande sjöman och tvärtom. Hembygden(Hfors) 1912, s. 127.

[STÅ.v II.1.m]

m) i uttr. stå på (en) sådan l. sådan grund, om byggnad l. dyl., i fråga om att (stående) befinna sig på (en) sådan l. sådan grund (se GRUND, sbst.¹ II 2, III 1); äv. (jfr 17 a) bildl., om ngt abstr., särsk. (i vitter stil) dels i uttr. stå på ofri grund, om bildning, i fråga om att icke kunna göras anspråk på av ngn ss. sin (jfr OFRI 10 b slutet), dels i uttr. (av typen) stå på god l. svag grund, i fråga om att vara baserad på goda resp. svaga förutsättningar l. principer o. dyl. l. vara bra resp. svagt grundad på l. underbyggd av fakta o. d.Alla Fördrag stå på en swag Grund. NORDBERG C12 1: 415 (1740). All bildning står på ofri grund till slutet,/ blott Barbariet var en gång fosterländskt. TEGNÉR (WB) 8: 9 (1836). Huset står på en god grund. SCHULTHESS (1885).

[STÅ.v II.2]

2) utan innebörd av (l. närmare tanke på) föremålets vilande på l. förankring i en basdel (jfr 1 i): skjuta l. sticka upp l. ut; resa sig o. d.; särsk. dels i de särsk. förb. STÅ UPP, UT, dels i uttr. stå i vädret (i sht förr äv. till väders) l. stå högt (i skyn) l. stå hög; jfr 16. Dock, fast tungan ä\xd5 tung, och handen trottnar och darrar,/ Fingrarna stelnade stå, samt strängen slaknar och snarrar. FRESE VerldslDFöret. N1a (1715, 1726). Brage red omkull Walacken med Ryttaren, som satt på honom, så at alla sex benen stodo i wädret. DALIN Vitt. II. 6: 112 (1740). I Tyskan och Swenskan kan man deremot förr, om en half eller hel rad, låta begynnelse-bokstafwen stå högre, än den första raden, allt som sattsen skall eller måste warda trångt eller widlyftigt hållen. Täubel Boktr. 2: 18 (1823).Han hade ej brytt sig om att byta kläder .. och byxknäna stodo som bockhorn. SJÖDIN StHjärt. 55 (1911). (Tjuren) struttade som en cirkushäst och öronen stodpå honom och svansen stack rakt opp i vädret. GUSTAF-JANSON ÖvOnd. 65 (1957). –jfr FRAM-, UPP-, UT-STÅ o. BAKUT-, BAKÅT-, FRAM-, FRÅN-, UT-STÅENDE. – särsk.

[STÅ.v II.2.a]

a) om hår (nästan bl. i koll. bet.; i fråga om person företrädesvis huvudhår, i fråga om djur i sht ragg): vara (mer l. mindre) styvt uppåt- l. utåtriktad l. uppåtrest (o. spretande) (äv. i förb. som stå uppåt, stå utåt, stå upprätt, o. i de särsk. förb. STÅ UPP, STÅ UT); oftast i förb. med efterföljande bestämning, särsk. prep.-adverbial inlett med i, i uttr. av typen stå i vädret l. i skyn (förr äv. i sky) l. i alla väder(streck), i fråga om att stå upp l. utåt i luften resp. i riktning mot skyn l. i alla väderstreck l. riktningar; särsk. dels om persons huvudhår, i fråga om att stå upp på grund av att vederbörande person är gripen l. grips av (stor) rädsla l. skräck l. fasa o. d. (ofta övergående i att enbart fungera ss. hyperbolisk l. bildl. beteckning för att vederbörande är gripen osv. av (stor) rädsla osv.), dels om djurs (särsk. hunds) ragg, i fråga om att stå upp på grund av att djuret i fråga är aggressivt l. intar försvars- l. hotattityd o. d. När jag närmade mig hunden, morrade den ilsket och raggen stod i vädret. I den kraftiga blåsten stod håret som en kvast (på hans huvud). Håren stå upåt. RUDBECK Atl. 3: 204 (1698). Manen fladdrar, svansen står i sky (på den skenande hästen). ALMQVIST Amor. 13 (1822, 1839).(Sv.) Stå .. i wädret, rätt opp, som håret: (lat.) stare, erigi, surrigi; horrere. LINDFORS (1824). Håret står på honom. CANNELIN (1921). Håret stod som ett burr kring ansiktet. SAOB B 4600 (1924);jfr 8 d β a'. Den yviga luggen stod i alla väder. LIEBERATH FriluftFl. 133 (1935). HARLOCK (1944: stå i vädret).

[STÅ.v II.2.b]

b) om brant l. bergvägg o. d.: resa l. höja sig l. gå upp (brant l. lodrätt). Watnet på bådha sidhor stoodh fast, såsom en mwr. Judit 5: 13 (Bib. 1541); jfr 8 d β a'. Der bråddjupet står. GELLERSTEDT 1Dikt. 36 (1871). På högra stranden stodo bärgväggarna ända ut i vattnet. CEDERSCHIÖLD Riehl 1: 119 (1876). Det skiftar ljust af asp och al och björk,/ där ofvanför står branten furumörk. FRÖDING Guit. 67(1891). Närmare eftertanke (visade) att Yoldiahavet under senglacial tid sträckte en femton mil bred arm tvärsöver hela Mellansverige, vid vars norra strand inlandsisen att börja med stod som en mur. SELANDER LevLandsk. 95 (1955).

[STÅ.v II.2.c]

c) sjöt. om segel (stundom äv. om viss del därav), i fråga om att (stående (i bet. 2)) vara anbringat l. befinna sig i visst läge l. viss ställning (på mast o. bom l. rå); äv.i fråga om att (stående) befinna sig i visst tillstånd l. skick; i sht i förb. med adv.-adverbial l. predikatsfyllnad, särsk. dels i uttr. (av typen) stå väl l. bra l. rätt l. illa, (stående) befinna sig i ett (ur seglingsteknisk synpunkt) bra resp. rätt l. dåligt läge l. tillstånd, dels i uttr. (av typen) stå full (förr äv. med adv.adverbial fullt), vid länsning undan vind: vara helt l. väl fylld med vind (o. därmed dra (se DRAGA, v. I 2 c β) fullt ut), o. i denna anv. särsk. motsatt:leva (se LEVA, v.¹8 a α). Seglen fladdra, eller stå intet fult, kommer der af, när Man til Roors oachtsam och hackar för mycket op i Wind. ROSENFELDT Tourville 116 file:S13701] (1698). Klyfvaren .. började sakna vind för att stå full. GOSSELMAN SNAmer. 1: 125 (1833). När vinden träffar den aktra ytan af ett segel, säges detta stå fullt. EKELÖF Skeppsm. 17 (1881). Hvarje båtseglare och segelmakare vet huru svårt det är att få ett segels akterkant att stå väl. Är den för hårdt hophållen i fållning eller likning, så backar den, och är den för slabb, slår den bidevind, så att hela seglet skakar. Idr. 1887, s. 180. Segel säges "stå fulla" (i motsats till "vara lefvande"), då de träffas af vinden på rätt sida och "draga". EKELÖF Ordl. (1898). Ett segel sägs stå bra eller illa alltefter bukens placering, förekomsten av stramning, veck o. d. RYDHOLM (1967). Hur ett segel står bestäms huvudsakligen vid tillverkningen och .. vid inseglingen. Därs. Genuan står inte bra i den svaga vinden. SvOrdb. (1986). Få spinnakern att stå rätt. Därs. α) [sannol. ombildning av uttr. slå back (se SLÅ, v. I 2 m α)] (numera knappast br.) sjöt. beteckning för att man får back i segel; jfr BACK, adv.¹ 1, o. SLÅ, v. I 2 m α. Träffar .. vinden seglets främre yta, säges detsamma stå back. EKELÖF Skeppsm. 17 (1881). Back .. säges ett segel stå, när vinden infaller i det i sådan riktning att det verkar drifva fartyget akter öfver. SMITH 27 (1914). β) i uttr. stå fördevind, befinna sig i sådant läge att vinden påverkar fartyget (rakt) akterifrån (se FÖRDEVIND I). (Eng.) Her sails are trimm\xd5 d before the wind, (sv.) hans (dvs. seglarens) segel stå för de wind. SERENIUS Iiii1b (1757). γ) (numera bl. mera tillf.) abs., med pregnant bet.: stå full (se c huvudmom.). (Sv.) Seglen stå (fr.) les voiles portent. KONOW 61 (1887).

[STÅ.v II.2.d]

d) (i vitter stil) oeg., i fråga om utsträckning i höjdled, (mer l. mindre klart) liknad vid en rörelse: resa l. höja sig l. sticka upp l. ut (ur ngt); jfr 6. Nu Solundarö/ står ur våg som går hvit,/ der är stillare sjö,/ der är hamn, styr dit. TEGNÉR (TegnS) 4: 65 (1824). När han lunderna såg som ur vågorna stå,med de lutande templen uti. Därs. 105. Pullorna instörtade i salongen, med öppna munnar, och ögon som stodo ur deras hufvuden af ifver och förundran. BREMER Pres. 235 (1834); jfrg. Inga berg ur dunkla djupet stå. SÄTHERBERG Dikt. 2: 68 (1841, 1863).

[STÅ.v II.2.e]

e) med särskild tanke på l. med tanke uteslutande på styvhet: styvt l. spänt skjuta l. sticka ut l. resa sig, vara styv l. spänd l. sträckt, äv. i uttr. stå spänd; äv. om ngt (som blir) tredimensionellt: (styvt) utspänd l. utbuktande. (Imamen) begynte .. löpa rundt om kring dhet fortaste som någon sin mögeliget war, att kiortelen stod som een klåcka. KKD 5: 105 (1710); jfr KLOCKA, sbst. 1.Fjädern (på snäpparen) bör wara styf, dock ej stå för hårdt. LOVÉN Anv. 37 (1838). Tallarnes barr stå styfva, som rader af bajonetter. ALMQVIST Amor. 2 (1839). Tågen stå som käppar. DALIN (1854). Linan stod nu så spänd, att den var nära bristning. ÖSTERGREN (1949). –särsk. α) hyperboliskt l. bildl., i uttr. stå i fyra hörn l. som ett trumskinn, om mage, i fråga om att (i sht till följd av för mycket ätande) skjuta ut l. puta ut (åt alla håll (eg. i de fyra väderstrecken)) resp. skjuta ut osv. så att skinnet är utspänt ss. ett trumskinn. Ni ska\xd5 få äta potatis, så att era magar ska\xd5 stå som trummskinn. STRINDBERG RödaR 217 (1879). Under den första tiden åt jag så, att magen stod i fyra hörn. SAXON Handelsb. 102 (1932).β) sjöt. i uttr. stå fast, om tåg: vara belagd (se BELÄGGA 10) l. fastgjord. 2NF 7: 1425 (1907). f) [specialanv. av e] om penis, i fråga om att (i sht på grund av sexuell upphetsning) styv l. hård inta en (mer l. mindre) upprätt ställning (förr äv. i uttr. stå över ända); äv. i fråga om att styvnande l. hårdnande höja sig l. resa sig (o. inta angiven ställning); äv. med opers. det, i uttr. det står för ngn, betecknande att penis står (i ovan angivna betydelser) hos ngn, liktydigt med: ngn har (får) stånd l. erektion. Påsidstonne begynte Heraclius at qwäljas af Watusoot, hwar til och slogh sigh een annan Skadha, at hans manlige Instrument stodh alltijd stint och öfwer enda, at så ofta han slogh ifrån sigh sitt Watn, sprutade thet honom i Ansichtet. SCHRODERUS Os. 2: 211 (1635). Förrän detta (lägers)mål stämdes, skall .. Witnet .. spordt honom om han täpt några hål, och om det stådt för honom braf i dag; hwartil Måns Berg sagt, neij det har icke stådt på lång tid. VRP 4/9 1738. Den står bara på morgnarna, när jag är pissnödig, förklarade han. KärlekI 30 (1965). Han kunde inte få den att stå. SvOrdb. (1986).

[STÅ.v II.2.g]

g) om ögon l. blick: vara stilla o. mer l. mind re spända resp. spänd (o. riktade resp. riktad på ngt).Stirrande i sina djupa hålor vildt hans (dvs. giraffens) ögon stå,/ Och den tysta öknen hör det skygga djurets hjerta slå. COLLAN Dikt. 145 (1864).Hennes blick stod fast emot hans (dvs. lejonets). HALLSTRÖM Than. 45 (1900).Ögonen stodo som bundna .. vid djurets lysande blick. Därs. 47. (Markurells) ögon stodo heta och stirrande, oavvänt riktade mot den skäggige. BERGMAN Mark. 153 (1919).

[STÅ.v II.2.h]

h) (med anslutning till 35,) betecknande att föremål av metall (på grund av bristande spänstighet) inte gått tillbaka efter böjning utan (med den böjda delen) pekar så l. så. Till Niels Tulesonn, att han förmaner the klinge smeder .., att the göre the klinger någet tiockere och bätre, så att the icke stå så effter hvart man them böier. G1R 25: 492 (1555).

[STÅ.v II.2.i]

i) (†) om pistolhane: kvarbli i (stående o.) uppspänt l. spänt läge; äv. om handvapen: kvarbli (med hanen) i (upp)spänt läge; i sht i negerad sats. När han hade tagit bössan, spände han upp hänne tree gånger, men hanen wille inthz stå. VDAkt. 1668, s. 163. Drängens eena Pijstohl will intet stå. GenMRulla 1687, s. 829. Carbin står intet. Därs. 831.

[STÅ.v II.2.j]

j) (i sht i fackspr.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som intar l. har en (mer l. mindre) vertikal ställning, upprättstående.Stående rörledning (dvs.) rörledning med lutning större än eller lika med 1:1. TNCPubl. 89: 180 (1988).

[STÅ.v II.3]

3) (numera föga br.) i uttr. stå i ngt l. ngn, om vapen l. annat föremål med spets(ar) o. d.: (ha trängt in o.) sitta fast i l. sticka ut från ngt (särsk. kroppsdel) l. ngn; förr äv. dels i förb. stå ute, (ha trängt in i o.) sticka ut (så l. så mycket), dels i förb. stå inne, sitta kvar inne (i kropp l. kroppsdel).Thens Alzmechtighes pijlar stå j migh. Job 6: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: hava träffat mig). SVART G1 34 (1561: vthe). När then andra Jätten på Obohlsön drogh noten och båten upför Notbärjet när jetten som var på Halsnäsbärjet logh åt honom kastadhe han en stång åt honom at hon stodh i bäriet och blodh gik ut. BUREUS Suml. 44 (c. 1600).Des förvthan hade han och skutit Hiorten, så Spiutet stod fast i Såret. VERELIUS Gothr. 3 (1664). PERINGSKIÖLD Hkr. 1: 804 (1697: inne). Moder, det bränner,/ det svider, det spänner,/ det är som en knif i foten stod. MELIN Snöhvit 81 (1897).

[STÅ.v II.4]

4) om ngt byggt l. upprest o. d. (hus l. byggnadsverk av annat slag l. monument l. gränssten o. d.): vara (upprätt)stående (o. icke nedfallen l. omkullstörtad l. nedriven o. d.); äv.: stående (kunna) hålla sig uppe (o. icke falla ihop l. över ända l. störta in l. rasa omkull o. d.); i dessa bet. äv. i förb. stå uppe (se b); äv. i p. pr. i adjektivisk anv., i förb. bli stående (förr äv. ståndandes), förbli i stående ställning;jfr 35.Bonden han hugge sitt Timber i Nedanet blåå,/ Sedan han sättier vp Byggning som länge kan ståå. ARVIDI 155 (1651). Något lijtet öster dher ifrån på samma backe, äre någre steenar, sombl. ståndande, sombl. omkull falne. VDAkt. 1667, nr 276. SCHMEDEMAN Just. 1298 (1691; om gärdesgårdar). Så länge Tidö slott står, är det ett ståtligt minne af svenska adelns storhetstid. LbFolksk.255 (1890). Stadens murar stå delvis och ligga delvis nedrasade. SUNDÉN (1891). T ornet lutar starkt men än står det. SvHandordb. (1966). – särsk.

[STÅ.v II.4.a]

a) (†) i p. pr., i adjektivisk anv., i uttr. ståndande hus, om hus som står uppe i fullgott skick. Frantz Smedeman hade honum soltt ett liggende arff och ståndende husz i Refle. 2SthmTb. 4: 144 (1571). b)i förb. stå uppe, äv. oeg. l. bildl., om persons huvud, i fråga om att hålla sig l. hållas upprätt; anträffat bl. använt för att beteckna att ngn har liv l. (i negerad sats) icke har liv. Icke allenast Foot Syllarna och Wäggarna, uthan och sielfwa Knutarna ähre förruttnade, att fruchtan wärdt, dhen (dvs. kyrkan) intet Länge kan ståå uppe. VDAkt. 1696, nr 511.Jag begriper, hvarken huru vagnen (på den dåliga vägen) kunde hålla eller stå uppe. GADLERBETH (1783) i MoB 5: 7. Några stolpar stå ännu uppe, de öfrige äro kullfallne. WESTE FörslSAOB (c. 1817). Bland de mångfaldiga hufvuden, som vimla der nere (dvs. i kyrkan), finnes intet enda, som då (dvs. hundra år senare) står uppe, utan de hafva alla lagt sig till hvila i jorden. TEGNÉR (WB)7: 130 (1832). c)i det bildl. uttr. stå eller falla (på det l. det), betecknande att ngt (åsikt l. argument l. skäl l. tro o. dyl. l. viss verksamhet m. m.) håller (måttet) l. är hållbart l. välgrundat l. livskraftigt l. ändamålsenligt o. dyl. l. (motsatsen härtill, dvs.) faller (igenom) l. rasar (ihop) l. visar sig misslyckat o. d. (beroende på det l. det); äv. stå och falla med det l. det, betecknande att ngt håller (måttet) osv. o. faller (igenom) osv. i den mån l. utsträckning som det l. det håller (måttet) osv. o. faller (igenom) osv.HC11H 10: 72 (1650). F örfattaren .. meddelar blott sin enskilda mening, grundad på skäl, som stå eller falla. ÖDMANN StrFörs. 1: Föret. 1 (1798). (Rudbeck) uttalade .. den sunda, då ännu okända satsen, att det bästa vore att arbetena finge stå eller falla på sitt eget värde. ANNERSTEDT Rudbeck Bref CLXIV (1905).Framtiden får utvisa om den ryske kolossen står och faller med Stalin. ÖSTERGREN (1949). Framgången med (musikalen) "Cats" står och faller med iscensättningen och ensemblens sammansättning. SvD 12/9 1987, s. 15.

[STÅ.v II.5]

5) med (åtm. för nutida språkkänsla) förbleknad l. försvunnen innebörd av ett stående (i bet. 1): vara belägen l. placerad (där l. där); ligga (där l. där); förekomma (där l. där); jfr 1 j. (Ädelstenarna) skola stå effter the tolff Israels söners nampn(på domsskölden). 2Mos. 28: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: skola vara tolv, efter Israels söners namn, en för vart namn). Man moste .. wel taga i acht, at een fruchtbährande Green intet affhugges på hwad sijda (av trädet) han och står. RISINGH LandB 43 (1671). Gåssen.. hafwer .. warit 8 Åhr gammal, och hafft alla sine Tänder, undantagandes dhen som borde ståå nämbst dhen Gyllende Tanden. RelCur. 245 (1682). Jörans Skjärpning .. är en Försöknings-ort, at träffa den underliggande Malmen, som står i Communications-orts taket. HC11H 12: 51 (1697). Ögat står en famn från ögat,/ Famnsvid är hans smalbens omkrets. COLLAN Kalev. 1: 18 (1864). jfr FÖRE-, KRING-STÅ o. FÖRE-, MOT-, NÄR-, OM-, VID-STÅENDE. –särsk.

[STÅ.v II.5.a]

a) (†) om ort l. sjö l. land(område) o. d.: vara belägen l. ligga (där l. där).Ther före läät .. (Olaf den helige) widh Agnafitt ther nw ståår Stocholm graffua itt nyyt vthlopp. OPETRI Kr. 47 (c. 1540). Rurich .. hade sitt säte30. mijl ifrån Nogården, ther som Laduga ståår. PETREIUS Beskr. 2: 6 (1614). Längtans land/ Evigt står vid himlens rand. FRYXELL Dikt. 4 (1829).En blomsterö, som på vulkaner står. CGSTRANDBERG 62 (1853). Midt i skogen står en källa. WIRSÉN Dikt. 136 (1876). Ett ställe, där det i forna tider stod en mäktig stad. LAGERLÖF Drottn. 3 (1899).

[STÅ.v II.5.b]

b) om himlakropp (i sht sol l. måne l. stjärna), i utvidgad anv. äv. om postulerad punkt (se d. o. 7), i fråga om att (ur ett jordiskt perspektiv) befinna sig (på himlen l. i rymden l. på en viss plats därstädes); om himlakropp (o. i denna anv. äv. om jorden) äv. i fråga om att (ur ett utomjordiskt perspektiv) befinna sig (där l. där i världsrymden); äv.dels i fråga om att befinna sig i ett visst läge i förhållande till den jordiska horisonten, särsk. i uttr. stå högt l. lågt (på himlen), om solen: befinna sig högt upp resp. lågt ned på himlen (från horisonten räknat; i sht använt för att beteckna att dagen är framskriden resp. att det är långt lidet mot aftonen), dels (äv. om jorden) i fråga om att befinna sig så l. så i förhållande till en annan himlakropp l. andra himlakroppar i världsrymden. Iach weet huru werlden giord är, och elementernas krafft .. huru mongahanda tijdh man haffuer om året, och huru åred löper om kring, huru stiernorna stå .. jach weet alt thz hemligit och fördolt är. SalWijsh. 7: 19 (öv. 1536). Samme år om Marthini tijd begyntes en comet att synas och stod i 2 månader. HH 20: 220 (c. 1595). Till natten alltre\xd5 n det lider/ och aftonstjernan på fästet står. STURZEN-BECKER 5: 92 (1862). När han vaknade stod solen redan högt. DELBLANC Prästk. 98 (1963). Sett från ekvatorn står norra himmelspolen precis vid horisonten i norr. BERNES Stjärnklart 13 (1983). Månen (är) ny när den står som allra närmast solen på himlen. Därs. 26. – särsk. α) astron. i förb. med prep.-uttr. inlett med i o. med huvudord betecknande konjunktion (se d. o. 2) l. opposition (se d. o. I 1 a), i uttr. av typen stå i konjunktion l. opposition, i fråga om att befinna sig i ifrågavarande ställning (till l. med annan himlakropp). Vid fullmåne säges månen stå i opposition till solen. GYLDÉN Astr. 26 (1874). (I den svenska almanackan) anges .. när månen står i konjunktion med de ljusa planeterna. BERNES Stjärnklart 47 (1983). β) i uttr. stå i det l. det (himmels)tecknet, om solen: befinna sig i det l. det stjärntecknet i djurkretsen; äv. bildl. (jfr γ); se TECKEN. γ) (i vitter stil) mer l. mindre bildl. (jfr β), om sol, i uttr. angivande tidpunkt l. skede i en människas levnadslopp under bilden av solens läge på himlen vid ett bestämt tillfälle under sitt dagslopp (jfr DAG I 2). Om du stundom misstror dina spår:/ så bida blott! Betänk var Solen står,/ och lämna modigt varje villospår. WULFF Rytm. 36 (1897, 1915). δ) om moln l. rodnad l. sken o. d., i fråga om att vara lokaliserad resp. lokaliserat på himlen (över viss plats). När dagens rodnad står i öster /Och lärkan helsar solens rand,/ Då höjas jordens spridda röster/ Mot ljusets glada morgonland. BÖTTIGER 2: 271 (1857). Se, väldiga åskmolnet står/ Med krossande blixt i sitt sköte. OSCAR II I. 1: 10 (1858, 1885). Solen går ner. Ett skimmer står/ i rödaste rödt öfver fjärden. MELIN Dikt. 1: 142 (1888). Under vägen berättades, att det stått ett stort sken öfver Vrakön, och att Moran sett det. LINDHÉ Ledf. 281 (1903).

[STÅ.v II.5.c]

c) om vatten, luft, dis o. d.: förekomma l. utbreda sig (ngnstädes); finnas. Watnet stoodh (vid syndafloden) på iordenne hundradhe och femtiyo daghar. 1Mos. 7: 24 (Bib. 1541; Bib. 1917: fortfor att stiga); jfr 35. Till Niels Helsingh, att han finner rådh till .. att thet vatn motte bliffve upöst, som ther står opå bottnen udi S alebergzgruffven. G1R 22: 142 (1551). Teken til solsken .. När det rägnat, och rägnet icke mera torkar in, utan börjar stå på jorden. KALM VgBah. 230 (1746); jfr 35. Kung Ring med sin drottning till gästebud far,/ på sjön står isen så spegelklar. TEGNÉR (TegnS) 4: 114 (1820). SNOILSKY Hex. 27 (1887; om brandrök). Det vore bättre om du sa\xd5 till att man eldade oppe på rummet, ty det står hafsfukt härnere bara det har regnat några dagar. STRINDBERG TrOtr. 4: 80 (1897). Borta öfver bergen stod snösmältningsdis. LAGERLÖF Jerus. 1: 92 (1901). Det stod ännu små vattenpussar på vägen. ÖSTERGREN (1949). d) (i sht i fackspr.) i fråga om läge hos del (vinkel, linje, sida o. d.) av geometrisk figur i förhållande till annan del. (Supplement)Winklarna BGH, GHC .. stå innantil på samma sida. STRÖMER Eucl. I. 1: 39 (1744). När en rät linea, som står på en annan, gör vinklar på båda sidor om sig, så kallas dessa för sidovinklar. LINDMAN Eucl. 6 (1867). I likformiga segmenter, som stå på lika stora kordor, äro äfven bågarna kongruenta. Därs. 69. Om lika stora trianglar stå på lika stora baser på samma räta linje (osv.). SJÖSTEDT LbGeom. 59 (1936). –särsk. α) om i cirkel inskriven vinkel, i fråga om att vara så placerad i cirkeln att vardera av de båda (nedåt riktade) vinkelbenens ändpunkter befinner sig på cirkelbågen. Likformiga cirkelsegmenter äro de, i hvilka lika stora vinklar stå eller kunna stå. LINDMAN Eucl. 55 (1867). En medelpunktsvinkel eller en periferivinkel säges stå på den båge, som faller inom vinkeln. SJÖSTEDT LbGeom. 61 (1936). β) i uttr. (av typen) stå i bågen, om korda (se KORDA, sbst.¹), i fråga om att befinna sig i det cirkelsegment vari den ingår. EKMAN Mek. 31 (1919).

[STÅ.v II.5.e]

e) (numeraföga br.) om fartyg l. mindre båt, i fråga om att flytande o. i upprätt ställning befinna sig l. vara förankrat resp. förankrad o. d. (ngnstädes), ligga. Han sågh twå båtar stondandes j syööbredden. Luk. 5: 2 (NT 1526; NT 1981: ligga vid stranden). Redden.. vid Smirna, den farkåsterna icke hafva haft så godt före att stå uti för vädret. ENEMAN Resa 1: 63 (1711). De flaggbeprydda slupar stå/ Otåliga på Lögarns spegelsjö. BÖRJESSON E14 27 (1846). Fartyget står på redden. MEURMAN 2: 210 (1847).

[STÅ.v II.5.f]

f) i fråga om (ngts inställning i) höjdläge l. läge i horisontalled l. markering på skala: vara placerad l. befinna sig (där l. där l. i det l. det läget).(Undersökas borde bl. a.) Om Solen synes större (i Lapplandsfjällen) i klart wäder då Barometren står högt, än här hoos oss. POLHEM Brev 73 (1711). Delvis slungas olja mot cylinderväggarne, då kolfvarne stå upptill. TT 1886, s. 16. Såsom bekant hör Kaspiska hafvet .. till de sjöar, hvilkas vattenyta står lägre än oceanernas. HEDIN Beskickn. 89 (1891); jfr 7 a. En visare (tunga) (på en stativvåg), som är vinkelrät mot balansens längdriktning, anger uppåt eller nedåt, när balansen står horisontalt, i vilket fall visaren bör stå lodrätt. 2NF 32: 1258 (1921). (O rdet) jämn .. (används) om våg(skål)s läge då vågskålarna står lika högt. IllSvOrdb. 660 (1955). Kontrollera att vågen står rätt. ÖSTERGREN 9: 1151 (1968). –särsk. α) (†) i uttr. stå under höga bräddar, om vattendrag: ha höga bräddar, ligga djupt. Då .. (Nilen) står under höga bräddar .. stormar han aldrig. ENEMAN Resa 1: 162 (1712). β) (numeramindre br.) i uttr. stå jämnt, om vågskålar l. våg: befinna sig i jämviktsläge,stå lika. Wågen står nu jämt. LIND 1: 845 (1749). Nu ser du, att (våg)skålarna stå så passjämnt. RYDBERG Vigg 18 (1875). γ) i uttr. stå i jämvikt, förr äv. likvikt, om fysikaliska krafter (se KRAFT 4), i fråga om att befinna sig i ett sådant inbördes läge l. förhållande att de ömsesidigt upphäver varandras verkningar; äv. om föremål (i sht hävstång l. våg), i fråga om att därpå verkande krafter förhåller sig till varandra på angivet sätt, särsk. om balansvåg, i fråga om att dess båda vågarmar l. vågskålar befinner sig i jämviktsläge (varvid vågens hävstång befinner sig i horisontalt läge); äv. bildl. (jfr JÄMVIKT 2 b), särsk. i det utvidgade uttr. stå i jämvikt i handeln, om land, i fråga om att jämvikt råder mellan import o. export.När (våg)skålen hänger toom i Lufften, och knijpan i watnet; så skal .. ( vågen) först stå i Lijk-wicht. STIERNHIELM Arch. H4a (1644). BERGKLINT Sam. 2: 16 (1802: i Handeln). Om krafter, af hvilka den ena fullkomligt hindrar den andra i rörelsen, säger man: de stå i jämnvigt. JernkA 1829, Bih. s. 7.

[STÅ.v II.5.g]

g) (numera mindre br. ) i uttr. stå ovanpå, om ämne (grädde l. fett o. d.): (flytande) befinna sig ovanpå (ngt), ligga l. bilda ett skikt ovanpå. Då skummas alt det feta bort som står ofvan uppå. WARG 2 (1755).

[STÅ.v II.5.h]

h) i uttr. stå i vägen, (stående) befinna sig l. vara i vägen (för ngn l. ngt); äv. (o. i sht) bildl. (särsk. i uttr. betecknande att ngt är till hinders för ngn); äv. i uttr. stå i ljuset, förr särsk. bildl., i uttr. stå ngn i ljuset, stå hindrande i vägen för ngn(s framgång l. lycka); jfr I 2 eβ. Det stod en stor sten i vägen, som hindrade oss att köra vidare. Ach gifwe nu Gudh, Mina Synder stogo migh icke i W ägen! PREUTZ Kempis 476 (1675). De sida kiortlar stå osz ingaledz i wägen,/ At icke wi så lät och lika långt ändå,/ I alla Dygder fram som wåra Mannfolck gå. BRENNER Dikt. 1: 153 (1701, 1713). Hwad förnämligast stod i wägen (för Philokles återkallande) war at Konungen mycket skydde för dennas Alfwarsamhet. EHRENADLER Tel. 557 (1723). Står annars mans åker oskuren i wägen för then, som sin säd införa wil; säge tå honom til at undanskära. BB 5: 7 (Lag 1734). Dät stod mig då i liuset. SCHULTZE Ordb. 2793 (c. 1755). (Sv.) Dät står mig något i vägen, (lat.) Aliquid mihi remore est. Därs. 4893.

[STÅ.v II.5.i]

i) om skott från skjutvapen, i fråga om att vara (så l. så) riktat l. ha träffat (så l. så). Då mickel var borta, sprang jag genast ned för att se efter på snön huru mina skott stodo och märkte då, att fastän hållet var mycket längre än jag trott, skotten dock stodo mycket bra öfver spåret. Jäg. 1897, 2: 190.

[STÅ.v II.5.j]

j) (†) i p. pr. i uttr. komma till ståendes ( ngnstädes), komma till att (stående) befinna sig l. vara placerad (ngnstädes). Märck .. på hwad Rum Räcknepenningen bör liggia, så at ey fleere komma på L inien til ståendes, än 5. HORTULANUS Räckn. C2b (1674).

[STÅ.v II.5.k]

k) i uttr. stå under vatten (l. annan vätska o. d.), närmande sig l. övergående i bet.: befinna sig i tillståndet att vara täckt av vatten osv. l. översvämmad; i sht förr äv. i uttr. stå i blod, liktydigt med: (börja) blöda; jfr 6 a. WESTE (1807). Från Gröna kullen kunde man se, hur Föresängarna stod under vatten. ÖSTERGREN (1949).

[STÅ.v II.6]

6) med inbegrepp av rörelse, mer l. mindre liktydigt med: strömma l. stänka l. tränga l. stiga (upp l. ut, äv. ned); äv. (utan klar avgränsning från 5): (tränga l. ha trängt fram l. ut o.) täcka l. omge ngt l. ngn o. d.; äv. (oeg. l. bildl.) om ljus l. doft l. ljud l. ngt abstr. (se b, c; jfr 11). Skummet stod om bogen på båten. Svetten stod om, äv. av honom. Det stod en tjock pelare av rök ur skorstenen. Dammet stod i skyar efter bilen. Hestarna lupo .. att stofftet stodh om them på alla sijdor ända j wädret. BALCK Es. 215 (1603). Och illa trachteradhe honom medh hugh och slagh, så at blodhen stodh genom mundh och nässan. ÅngermDomb. 28/11 1631, fol. 50. Tå thett regnade stodh dropen igenom taaket .. såsom igenom itt såll. VDAkt. 1651, nr 131. Jag är många gångor så rörd af Guds nåd, at tårarna stå mig i ögonen. NOHRBORG 209 (c. 1765). Lågan stod ut genom fönstret, (dvs.) utträngde genom fönstret. DALIN (1854). Svetten stod af honom. AHLMAN (1872). Vinden susade i riggen och skummet stod om bogen. MÖRNE ÄventV 7 (1929). Svetten stod honom plötsligt i små droppar i pannan. EDQVIST Musik 30 (1946). När jag fick se att röken stod svart och hur mycket det brann –då försvann hoppet. SDS 14/3 1990, s. B1. –särsk.

[STÅ.v II.6.a]

a) (numera föga br.) i uttr. stå i blod, bli (l. vara) blodig l. full av blod; jfr 5 k. Hafwer .. Bertil .. slagitt en dieckne poike, att näsa och mun hafwa stådt i blod på honom. BtÅboH I. 2: 100 (1625).

[STÅ.v II.6.b]

b) i uttr. stå (högt) i tak(et) l. höjden o. d., numera nästan bl. bildl. (jfr c), i uttr. glädjen står högt i taket, förr äv. i högsta tak.På Kungens Slott i thenna Fäst,/ .. Ther skal stå glädie vp i taak. PRYTZ OS H4a (1620). Vulcanus söp Tobaak,/ Så at Röken Stog i Taak. LUCIDOR (SVS) 182 (1672). Glädjen står i högsta tak. DALIN Vitt. II. 4: 153 (1754). Ska\xd5 jag (spelmannen) spela, så skall det gå lustigt till. Glädjen skall stå i taket, dammet så med. KNORRING Ståndsp. 1: 82 (1838). På kapareskeppet var stoj och fröjd/ och sång, så det stod i himmelshöjd. STURZEN-BECKER 4: 70 (1862). Glädjen stod som högst i salen, Swenskar och Jutar språkade gladt .. drickande twämänning med hwarannan. AFZELIUS Sag. X. 2: 16 (1866). Gick det på tok i Nackabyn,/ var det kalas i Backabyn / och glädjen stod i tak. FRÖDING Guit. 38 (1891). Efter framkomsten värmde man sig framför en ofantlig brasa i den öppna spisen, och lifvad af goda dryckesvaror stod glädjen snart högt i tak. DE GEER Minn. 1: 262 (1892). SvHandordb. (1966).

[STÅ.v II.6.c]

c) i jämförelser. Vattnet stod som en quast utur rännan. WESTE FörslSAOB (c. 1817). Vi hade en klarinettblåsare i båten .. Han till att blåsa och trollen till att hoppa .. af hjertans lust, så vattnet stod som skum. WIGSTRÖM Folkd. 2: 92 (1881). (Tågstädaren) började "vispa upp" dammet, så att det stod som en sky. RETZIUS Nil. 112 (1891). Det stod som en eldkvast ur skorstenen. ÖSTERGREN (1949). –särsk. (i fråga) om regn o. i anv. som utgår härifrån. α) (ngt vard.) i uttr. regnet l. (opers.) det står som spön i backen o. d., se SPÖ 1 a. β)

[jfr dels α, dels det bildl. uttr.

regna småspik] (vard., tillf.) i uttr. stå som nubb i backen, stå som spön i backen l. regna småspik;anträffat bl. bildl., i fråga om pengar. Gör hastighetskontroller .. Ni ska få se på likviditetströmmar! Inflytande pengar kommer att stå som nubb i backen! SDS 30/8 1985, s. 36. γ) (tillf.) i uttr.stå (så) tätt som gräset,om (långa uttänjda) regndroppar (liknade vid l. uppfattade som ur marken (mer l. mindre) rakt upprättstående spön (seSPÖ1, o. jfr α ovan) l. grässtrån), i fråga om att falla så tätt intill varandra som grässtråna står tätt (på äng l. dyl.); särsk. oeg. l. bildl., betecknande: (ymnigt) störtregna l. dyl. Regnet störtar ned .. långa vattenstrålar, som stå så tätt som gräset på en äng. HEDIN Pol 1: 336 (1911).

[STÅ.v II.6.d]

d) (†) i det elliptiska uttr. stå efter, om blod: spruta l. spruta ut (till följd av slag o. d.). Sedan slogh Åke i Pannan vedh ögatt, att blodhen stodh efter. VDAkt. 1676, nr 44. FinKyrkohSP 5: 122 (c. 1778).

[STÅ.v II.6.e]

e) oeg. l. bildl. (jfrb, c). α) om ljus l. ljusfenomen, i fråga om att förflytta sig (särsk. stiga l. tränga l. stråla) upp l. ut (från l. ur ngt) l. in (genom l. i ngt) o. d.; äv. i fråga om att (i samband med l. efter förflyttning av ovan angivet slag) sprida sig l. lägra sig (omkring l. över ngn l. ngt l. i ifrågavarande lokalitet l. dyl.); stundom äv. allmännare, i fråga om att (plötsligt) framträda (för synsinnet). Ljusskenet stod gult ur dörrspringorna. LEVERTIN Magistr. 62 (1900). Det stod ljus ur hans ögon och stor makt. LAGERLÖF Jerus. 2: 228 (1902); jfr ε.Från stadens alla ljus stod det ett sken på himmelen, som syntes miltals ifrån. ÖSTERGREN (1949). β) om doft l. lukt l. stank o. d., i fråga om att via luften förflytta sig (särsk. stiga l. tränga) upp l. ut (från l. ur ngt) l. fram (till ngn l. ngt) l. in (genom l. i ngt) o. d. (särsk. i fråga om att förflytta sig in i persons l. djurs näsa o. lägra sig där; särsk. i uttr. stångn i näsan, äv. opers.); äv. i fråga om att (i samband med l. efter förflyttning av ovan angivet slag) sprida sig l. lägra sig (omkring ngn l. ngt l. i ifrågavarande lokalitet l. dyl.); stundom äv. allmännare, i fråga om att (plötsligt) framträda (för luktsinnet). Plötsligt stod en doft av liljekonvalj omkring honom. En lukt av rå sill stod i näsan på honom. Det stod en odör av armsvett omkring honom. (Sv.) Det stod mig i näsan, (fr.) il me monta au nez. WESTE (1807). Lukten af gran stod rundtomkring som en stark parfym i ett rum. BENEDICTSSON FruM 371 (1887).Vindoften stod tät ur munnen på honom. STRÖMHOLM Fält. 181 (1977). Fast marken var full av ingångshål var den frisk och träden hade inte sjuknat. I hålen stod bävervittringen stark. EKMAN Hunden 52 (1986). γ) om ljud l. ljudfenomen, ungefär liktydigt med: (gen)ljuda l. höras. Då Peer hörde th(et)buller, som stoodh i portenn (där några trängde sig in med våld), steegh han och Jacob sp\xd8 ler vth. 2SthmTb. 8: 41 (1589). Det skriket var .. som när man sticker en gris. Det stod ett illskrik i hela stugan. GADELIUS Tro 2: 62 (1913).