© Svenska Akademien. SAOB spalt: S13857; tryckår: 1997
(Observera att webbversionen av SAOB på http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 11/9 2014). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningsformer av uppslagsorden.)
VIII 5 a ) som rådde inom ett stånd; ofta nedsättande, med tanke på snävt synsätt o. ensidigt intresse för det egna ståndet o. dess fördelar. THORILD (SVS) 1: 421 (1782 ). Inom de . . mot hvarandra strängt afgränsade stånden (i svenska riksdagen under frihetstiden) gjorde sig en trång ståndsanda gällande, och bittra privilegiestrider söndrade inom sig den myndighet, åt hvilken högsta vården af statslifvet nu var anförtrodd. 2NF 23: 335 (1915 ).
STÅNDS-ARKIV . arkiv (se d. o. 1 ) tillhörande ett stånd. Af de gamla ståndsarkiven består Riddarhusets ännu såsom sjelfständigt; de ofrälse ståndens hafva öfverlemnats till Riksarkivet. NF 19: 371 (1895 ).
STÅNDS-AVUND ~⁰² l. ~²⁰. avund riktad mot ett stånd; avund mellan stånd; jfr -agg. SCHYBERGSON FinlH 2: 195 (1889 ).
STÅNDS-BEGREPP . jfr begrepp 5 a. Med Christendomen hade ståndsbegreppet inkommit. Frey 1846 , s. 302.
STÅNDS-BESLUT . (förr) av stånd fattat beslut; jfr ständer-beslut. AdP 1800 , s. 1408. -- (12 ?)
STÅNDS-BETJÄNT . (†) = -tjänare? Alldenstund åtskillige såwäl crono- militaire som ståndz betjänter . . sättja sig neder i Städerne och förskaffa sig hwarjehanda commissioner . . , Borgerskapet till största præjudice och nakdel, . . bönfalla Städerne . . att (osv.). 2BorgP 3: 484 (1726 ).
STÅNDS-BILDNING . bildning (se d. o. 4 a ) l. uppkomst av (ett l. flera) stånd; särsk. med tanke på bildningen osv. av de fyra stånden (adel, präster, borgare o. bönder). GEIJER I. 6: 28 (1839 ). -- (11 b, 12 )
STÅNDS-BRODER . person tillhörande samma stånd l. samhällsställning som en annan person; utom i fråga om ä. förh. numera bl. allmännare l. bildl., närmande sig bet.: jämlike, kollega, medbroder. RP 8: 479 (1641 ). Det är en svensk ädling, en ståndsbroder, som nu talar till eder. CRUSENSTOLPE Mor. 3: 296 (1841 ). (Sedan) börjades en ringdans kring brudgummen, under hwilken de gifta karlarne skulle bemäktiga sig sin nya ståndsbroder. LOVÉN Folkl. 162 (1847 ). På ön Lesbos, där Sapfo besjöng familjefesternas sorg eller glädje med varm känsla och fulländad konst, där sjöng samtidigt hennes adlige ståndsbroder Alkaios ut sitt lidelsefulla intresse för hemstadens politiska liv. WIFSTRAND GrKultHFas. 10 (1950 ). särsk.
[möjl. med ordlekande anspelning på stolsbroder i skrå l. gille]
(numera bl. i skildring av ä. förh.) om var o. en av de två personer som vid gille (se d. o. 2 ) l. sommarlag o. d. hade till uppgift att ombesörja utdelningen av öl o. brännvin. För hwarje sommarlag (tillsattes) en Ordningsman, som tillika war talman, och twenne ståndsbröder, så kallade derföre, att de skulle stå för utdelningen af öl och bränwin. LOVÉN Folkl. 131 (1847 ).
STÅNDS-BUNDEN , p. adj. bunden l. reglerad gm tillhörighet till stånd. AHNLUND GA 181 (1932 ). IllSvLittH 2: 440 (1956 ; om högmod ). -- (11 b, 12 )
STÅNDS-BÖRD . (†) om förhållandet att i kraft av bördsrätt (se d. o. 2 ) ha rätt att (åter)inlösa l. göra anspråk på att få (åter)inlösa fast egendom o. d. FISCHERSTRÖM 4: 227 (1795 ). AHLMAN (1872 ). -- (11 b, 12 )
STÅNDS-CIRKULATION .
[termen myntad av skriftställaren o. skolmannen T.
RUDENSCHÖLD 1845 ] om förhållandet att en person oavsett börd l. ekonomisk ställning får l. uppnår den ställning i samhället som hans duglighet o. begåvning gör honom förtjänt av o. byter samhällsklass; om en persons l. personers förändring(ar) på den sociala rangskalan. Tankar om ståndscirkulation. RUDENSCHÖLD (1845 ; boktitel ). Skräddarsonen Johannes (som till slut blev biskop) är ett typiskt exempel på den ståndscirkulation, som alltid har utmärkt vårt land. NYBERG i 3SAH LXII. 2: 3 (1951 ). Trots den ganska markanta ståndsutjämning, som ägde rum i Sverige under tidrymden 1720--1850 . . var de sociala klyftorna alltjämt betydande . . Genom ståndscirkulation kunde emellertid en enskild person eller familj övergå från ett socialt skikt till ett annat, lägre eller högre än det ursprungliga. CARLSSON (o. ROSÉN ) SvH 2: 87 (1961 ).
STÅNDS-DEPUTATION . jfr deputation 2 b o. ständer-deputation. IllSvH 4: 284 (1880 ).
STÅNDS-DEPUTERAD , p. adj. jfr deputerad 2 b α o. ständer-deputerad. NF 16: 1605 (1892 ).
STÅNDS-DRABANT ,
STÅNDS-DRAGON , se A.
STÅNDS-DRÄKT . dräkt (se d. o. II 2 a ) avsedd för (medlem av visst) stånd. DALIN (1854 ).
STÅNDS-EGENNYTTA ~⁰⁰²⁰, äv. ~²⁰⁰⁰. om böjelse l. strävan att endast tillgodose det egna ståndet(s intressen o. fördelar). FRYXELL Ber. 10: 73 (1842 ). -- (11 b )
STÅNDS-ENLIG . jfr -mässig. Gifta sig ståndsenligt. Polyfem III. 45: 1 (1811 ; om uppfostran ). GRIPENBERG Kallas BarbT 15 (1924 ; om gemål ).
STÅNDS-ESPRI . jfr espri, sbst. ¹ I 1 a, o. -anda. HÖGBERG Vred. 1: 93 (1906 ).
STÅNDS-FRU , se A.
STÅNDS-FÖRBINDELSE . förbindelse (se d. o. 1 d ) mellan medlemmar i ett stånd. LBÄ 14--15: 89 (1798 ).
STÅNDS-FÖRDELNING . abstr.: indelning i stånd; äv. konkret(are). HJELT OffRelSvTab. 24 ( i handl. fr. 1761 ; konkretare ). Likasom fordom landskaperne, hade sedermera Stånden sina särskilda Lagar. Men Ståndsfördelningen hvilar på en personlig princip, och man bör derföre härvid skilja personerne från deras jordegendom. NORDSTRÖM Samh. 1: 378 (1839 ). -- (11 b, 12 )
STÅNDS-FÖRDOM ~⁰² l. ~²⁰. fördom betingad av ståndsanda l. samhällsställning; fördom som ett (högre) stånd hyste mot ett annat (vanl. lägre) stånd. Så upphöjd var Gustaf Adolf öfver hvad en sednare ålder kallat ståndsfördomar, . . att (osv.). JÄRTA i 2SAH 17: 196 (1836 ). Oppunda härads domböcker för åren 1725 och 1726 rulla upp en beklämmande kärlekshandel, där ståndsfördomarna sökte resa en mur mellan mannen av folket och kvinnan av börd. Fatab. 1948 , s. 151.
STÅNDS-FÖRFATTNING . om statsförfattning där folkrepresentationen är grundad på ståndsindelning; i fråga om sv. förh. om den författning som gällde till 1866; jfr ständer-författning. KrigVAH 1824 , s. 5. Genom revolutionen 1918 afskaffades ståndsförfattningen i Mecklenburg. 2NF 38: 598 (1926 ).
STÅNDS-FÖRSAMLING . jfr församling 2 a o. ständer-församling. NORDSTRÖM Samh. 1: 379 (1839 ).
STÅNDS-FÖRVANT . (†) ståndsbroder. STIERNMAN Riksd. 780 (1625 ). AOXENSTIERNA 4: 277 (1628 ). -- (11 b , 12 )
STÅNDS-GELIKE . särsk. (numera bl. tillf.) allmännare: ståndsbroder, ståndskamrat. HågkLivsintr. 8: 249 (1927 ).
STÅNDS-GRUPP . grupp (se grupp, sbst. ¹ 2 ) utgörande ett stånd. CARLSSON Ståndssamh. 341 (1949 ). -- (11 b, 12 )
STÅNDS-GRÄNS . bildl., om gräns skiljande olika stånd l. (personer av) olika slags samhällsställning åt; i sht i pl. SCHYBERGSON FinlH 1: 331 (1887 ).
STÅNDS-GÄRDSGÅRD , se A.
STÅNDS-HAT . hat mellan (anhängarna av) olika stånd; särsk. om hat som ett lägre stånd hyste mot ett högre. GJÖRWELL (o. BERGKLINT ) Sam. 192 (1775 ). Det är (sade greven) . . mellan mig och . . (medlemmarna av en bondesläkt) ett ärftligt ståndshat. TOPELIUS Fält. 2: 311 (1856 ). Alla skäl tala för, att mordet (på Engelbrekt) utförts af enskild hämndlystnad, af ståndsegennytta och ståndshat. SCHÜCK i 3SAH 26: 261 (1914 ). -- (12 )
STÅNDS-HERRE .
[av t. standesherr
] hist. i fråga om ä. förh. inom tyska riket, om medlem av (l. huvudman för) riksomedelbart, sedermera mediatiserat furstligt l. grevligt hus. KrigVAH 1843 , s. 240. Genom tyska förbundsakten 1815 erhöllo . . de världslige mediatiserade medlemmarna af det forna furstekollegiet under namn af standesherren (ståndsherrar) för sig och sina familjer en del företrädesrättigheter, hvaribland sådana, som gjorde dem socialt likställda med regerande tyska furstar. 2NF 23: 396 (1915 ).
STÅNDS-HIERARKI . jfr hierarki 4 a. FEHRMAN DiktDöd. 67 (1952 ).
STÅNDS-HYRA , se A. -- (11 b )
STÅNDS-HÖGFÄRD ~⁰² l. ~²⁰. Phosph. 1812 , s. 140. -- (11 b )
STÅNDS-HÖGFÄRDIG ~⁰²⁰. LAURIN Minn. 1: 323 (1929 ). -- (11 b )
STÅNDS-HÖGHET ~⁰² l. ~²⁰. (numera mindre br.) om egenskapen l. förhållandet att vara högt uppsatt, att åtnjuta stort anseende o. d.; hög samhällsställning l. rang l. värdighet. STIERNHIELM Virt. 4 (1650, 1668 ). Yngling (var) i Nordens äldsta historia endast en Konunga-titel, liksom Junker i sednare tider på en gång innebar begreppet om ungdom och ståndshöghet. 2VittAH 12: 142 (1822, 1826 ). -- (11 b )
STÅNDS-HÖGMOD ~⁰² l. ~²⁰. AFZELIUS Sag. X. 1: 103 (1864 ).
STÅNDS-INDELNING ~⁰²⁰. indelning av personer i stånd; särsk. till 12 a . LILJECRONA RiksdKul. 314 (1840 ).
STÅNDS-INRÄTTNING ~⁰²⁰. jfr -väsen(de) o. ständer-inrättning. ANCKARSVÄRD o. RICHERT FörslNatRepr. III (1830 ).
STÅNDS-INSTITUTION . jfr institution 3 o. -inrättning. SCHYBERGSON FinlH 2: 371 (1889 ).
STÅNDS-KAMP . kamp mellan stånd. Först under frihetstidens sista årtionde vaknade ståndskampen ånyo. STAVENOW Frihetst. 224 (1898 ). -- (11 b, 12 )
STÅNDS-KAMRAT . om person tillhörande samma stånd l. samhällsställning som en annan person; utom i fråga om ä. förh. numera bl. allmännare, närmande sig bet.: jämlike, kollega, medbroder; jfr -broder, -gelike. VDAkt. 1796 , nr 112.
STÅNDS-KARAKTÄR . om sammanfattningen av de egenskaper som utmärkte l. kännetecknade ett visst stånd. NORDSTRÖM Samh. 1: 378 (1839 ).
STÅNDS-KLASS . stånd; jfr klass 2. SvMin. 1835 , nr 4, s. 1 .
STÅNDS-KLUBB . jfr klubb, sbst. ² 2 a, b. På stånds-klubbarne . . druckos skålar för fäderneslandets räddare. CRUSENSTOLPE Mor. 6: 342 (1844 ).
STÅNDS-KOLLEGA . jfr -kamrat. KARLSON EBraheHem 30 (1943 ).
STÅNDS-KORPORATION . jfr -organisation. ( CARLSSON o.) ROSÉN SvH 1: 290 (1962 ).
STÅNDS-KRETS . stånd betraktat ss. en (mer l. mindre) inom sig sluten enhet. TEGNÉR (WB) 8: 85 (1836 ). -- (11 b, 12 )
STÅNDS-KULTUR . kultur (se d. o. 8 ) karakteristisk l. utmärkande för ett stånd l. personer med hög samhällsställning; särsk. om de högre ståndens kultur (motsatt: allmogekultur). ERIXON Möbl. 2: 5 (1926 ). Den s. k. imperialsängen med hög gavel och rikt profilerade detaljer vann visserligen vid 1700-talets slut utbredning inom ståndskulturen, men (osv.). Rig 1945 , s. 144. jfr högrestånds-kultur.
STÅNDS-KVARTER , se A.
STÅNDS-KÄNSLA . (stark) känsla av samhörighet med (o. stolthet över) det stånd som man tillhörde. WIESELGREN Bild. 25 (1886, 1889 ).
STÅNDS-LAGSTIFTNING ~⁰²⁰. CARLSSON Ståndssamh. 346 (1949 ).
STÅNDS-LANTDAG ~⁰² l. ~²⁰. benämning på (möte hållet av) församling utgörande folkrepresentationen i vissa länder l. landsdelar; jfr ständer-lantdag. 2NF 10: 366 (1908 ; i Finl. ). V. M. von Born . . var landtmarskalk vid den sista ståndslandtdagen (1905--06). Därs. 34: Suppl. 750 (1922 ).
STÅNDS-LEDAMOT ~⁰⁰². AGARDH BlSkr. 1: 320 (1836 ).
STÅNDS-LÖS . som icke tillhörde ngt stånd; som saknade stånd(sväsendet). UTAS ViStäpp. 20 (1938 ).
STÅNDS-MAKT . makt utövad av (de ledande inom) ett (l. flera) stånd. GEIJER I. 5: 369 (1847 ). -- (11 b, 12 )
STÅNDS-MEDBRODER . (†) jfr -broder. BERZELIUS i 2SAH 19: 18 (1837 ).
STÅNDS-MEDLEM ~⁰² l. ~²⁰. medlem av ett stånd. WIESELGREN Samt. 56 (1871, 1880 ). -- (11 b, 12 )
STÅNDS-MEDVETANDE ~⁰²⁰⁰, n. om förhållandet att vara medveten om sin samhällsställnings l. sitt stånds värde l. betydelse. ANDRÆ Herdabr. 93 (1937 ). -- (11 b, 12 )
STÅNDS-MEDVETEN ~⁰²⁰, p. adj. ( stånd- 1917. stånds- 1922 osv. ) jfr -medvetande. RAMSAY Skugg. 6 (1917 ).
Avledn.:
ståndsmedvetenhet , r. HOFRÉN Herrg. 292 (1937 ). -- (12 a )
STÅNDS-MONARKI . hist. stat l. rike som styrdes av en monark o. ständer. GEIJER I. 8: 205 (1838 ).
STÅNDS-MOTSÄTTNING ~⁰²⁰. motsättning (i ett l. annat avseende) mellan olika stånd. IllSvLittH 2: 20 (1956 ).
STÅNDS-MÄRKE . om tecken l. egenhet som karakteriserade ett stånd l. angav l. röjde att ngn l. ngt tillhörde visst stånd. SvH 10: 190 (1909 ). Bruket att bära guldkedjor var allmänt inom adeln. Under 1500-talet kan man beteckna det som en modesak, men samtidigt blevo guldkedjorna ett slags ståndsmärke för adeln. Rig 1939 , s. 13. Det mest påfallande moderna var den brutna takresningen, det franska taket, som från och med mitten av 1700-talet kom att bli samma ståndsmärke för herrgårdsbyggnaden som säteritaket hade varit under karolinsk tid. TurÅ 1943 , s. 96. -- (11 b )
STÅNDS-MÄSSIG . ( stånd- 1915. stånds- 1824 osv. ) som anstår l. är i enlighet med l. passar ngns (höga) samhällsställning; äv. (o. numera nästan bl.) med försvagad bet., närmande sig l. övergående i bet.: elegant l. påkostad l. passande o. d. Bo, leva, gifta sig ståndsmässigt. LINDFORS (1824 ). VL 1906 , nr 240 B, s. 1 ( om uppfostran ) . Han blev iklädd ståndsmässiga kläder och serverades en festlig måltid. RENNER Krarup Nielsen Aloha 104 (1940 ). Tyvärr har det länge ansetts som ett steg uppåt på den s. k. sociala rangskalan om man kunde skaffa sig en kristallkrona eller en annan lika ”ståndsmässig” takarmatur. Form 1942 , s. 136.
Avledn.:
ståndsmässighet , r. HOFRÉN Herrg. 65 (1937 ). -- (11 b, 12 )
STÅNDS-MÖBEL . (elegant) möbel karakteristisk för högreståndshem; motsatt: allmogemöbel. ERIXON Möbl. 2: 40 (1926 ).
STÅNDS-MÖTE . möte hållet av (medlemmarna av) ett stånd inom ett visst område l. hela landet l. av särskilda ombud för dem l. av ett stånds representanter i riksdag l. annan beslutande församling; äv. om ständermöte. KJELLÉN Stormakt. 2: 155 (1905 ). HT 1936 , s. 39 ( om ständermöte ) .
STÅNDS-NIVELLERING . utjämning av skillnaderna mellan de olika stånden. CARLSSON Ståndssamh. 276 (1949 ). -- (11 b, 12 )
STÅNDS-OLIKHET ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. jfr -skillnad. NORDSTRÖM Samh. 1: 131 (1839 ).
STÅNDS-OMBUD ~⁰² l. ~²⁰. ombud l. representant för ett stånd; jfr ständer-ombud. NORDSTRÖM Samh. 1: 379 (1839 ).
STÅNDS-ORDFÖRANDE ~⁰²⁰⁰. REUTERDAHL Mem. 308 (1860 ).
STÅNDS-ORDNING . ordning (se d. o. 3 b ) för ett stånd. Presternes första åtgärd (vid riksdagen 1769) blef att upphäfva den vid förra riksdagen antagna ståndsordningen. IllSvH 5: 199 (1879 ).
STÅNDS-ORGANISATION . särsk. konkret(are), dels om förhållandet l. sättet att vara organiserad ss. stånd, dels: organisation inom ståndsväsendet, dels: ståndsväsen, ståndsinrättning. BOSTRÖM 3: 140 (1850 ). Samtidigt med frigörelsen från kyrkan, inordnades ståndsorganisationen -- främst präster och adel, slutligen med städernas större betydelse borgarna -- som ett aktivt statsorgan (riksdag) och ett led i författningen. GRANFELT Samh. 81 (1937 ).
STÅNDS-ORT , se A. -- (11 b, 12 )
STÅNDS-PERSON . ( stånd- c. 1755--1827. stånds- 1616 osv. )
[av t. standesperson
]
[VIII 1]
1) person tillhörande ngt av de högre stånden (särsk. adels- o. prästeståndet); äv. om ofrälse person som gm förmögenhet l. bildning o. d. var socialt likställd med sådan person; utom i fråga om ä. förh. numera bl. allmännare l. oeg., mera tillf., om person med god social ställning, person tillhörande herrskapsklassen, person av (högre) stånd. SCHRODERUS Waldt Dedic. 3 b (1616 ). Alle handa ståndz Personer, särdeles Adell, Krigzbefähll, Fougder och Fougdekarler; Ja wäl Köpmän och alles desses tiänare. RARP 2: 194 (1635 ). Presterskapet och andra Stånds-personer på landet. HC11H 15: 27 (1664 ). En uniformerad gentleman hälsade oss artigt bugande, det var hamn- och tulluppsyningsmannen, det lilla samhällets ståndsperson. PLATEN Ensam 156 (1939 ).
[VIII 2]
2) i bildl. anv. av 1 (med ordlekande anslutning till stånd (se stånd, sbst. ¹ 10 )), ss. skämtsam benämning på person som i stånd idkar försäljning av varor. Se! hvad mängd af Ståndspersoner / Öppna sina korgars rund. NYBERG 2: 120 (1828, 1832 ). Ståndspersonerna (som sålde fisk på Fisktorget) passade på att filea. AHLIN GillGång 61 (1958 ). Ännu en minut i tolv på tisdagen bokstavligt talat stod ”ståndspersoner” i kö på marknadskontoret för plats för försäljningen (på Kiviks marknad). ÖgCorr. 24 ⁄ 7 1968 , s. 3 .
Ssgr (till
ständer-person 1; utom i fråga om ä. förh. numera bl. mera tillf.): ståndspersons-dotter. VexjöBl. 1842 , nr 24, s. 3 .
ständer-familj . högreståndsfamilj, herrskapsfamilj. ÖSTENSON Räikkönen Svinhufv. 122 (1929). -hus. Ett ogift Fruntimmer . . kan . . få condition i ett mindre ståndspersonshus på landet. LdVBl. 5 ⁄ 8 1829 , s. 4 .
ständer-klass . (förr) ståndspersonernas klass; äv. i utvidgad anv., om de högre l. bildade samhällsklasserna i allmänhet; vanl. i sg. best. KronobgLT 31 ⁄ 8 1838 , s. 2. ”Ståndspersons”klassen innefattar, utom Preste- och Borgarestånden, äfven en stor del orepresenterade medborgare. ( AGARDH o.) LJUNGBERG III. 3: 207 (1859 ). I vissa bygder innehades den mesta jorden av självägande bönder, i andra av godsägare och possessionater, tillhörande vad som i äldre tid kallades ståndspersonsklassen. CARLSSON LantmPol. 15 (1953). -släkt. jfr
ständer-familj . SVEDELIUS Lif 8 (1887 ).
STÅNDS-PLATS , se A.
STÅNDS-PLENUM . jfr plenum 2. 2BorgP 5: 198 (1734 ).
STÅNDS-PRINCIP . om den princip (se d. o. 3 ) som ligger bakom ståndsväsendet. LILJECRONA RiksdKul. 274 (1840 ).
STÅNDS-PRIVILEGIUM . privilegium (se d. o. 1 ) som tillerkändes (medlem av) ett stånd l. stånden; i sht i pl. PlacatEder 1665 , s. B 4 a; möjl. icke ssg. SC 1: 461 (1820 ).
STÅNDS-PROTOKOLL . jfr protokoll 2. LEIJONHUFVUD Minnesant. 277 (1841 ).
STÅNDS-REGEMENTE . jfr
ständer-regering . 2NF 23: 336 (1915 ).
STÅNDS-REGERING . om förhållandet att styrelsen i ett land utövades o. makten där innehades av stånden; jfr ständer-regering. BESKOW i 2SAH 32: 218 (1859 ).
STÅNDS-REPRESENTANT . riksdagsrepresentant av l. för ett stånd. BOSTRÖM 3: 341 (1865 ). jfr bonde-stånds-, borgar-stånds-representant.
STÅNDS-REPRESENTATION . om riksdagsrepresentation grundad på ståndsindelning, avskaffad i Sverige gm representationsreformen 1866, i Finland 1906; jfr ständer-representation. SC 2: 118 (1821 ). jfr fyrstånds-representation.
STÅNDS-RIKSDAG ~²⁰, äv. ~⁰². riksdag grundad på ståndsindelning; i fråga om sv. förhållanden särsk. om den år 1866 avskaffade fyrståndsriksdagen. 2VittAH 26: 239 (1869 ). Det var Englands och Amerikas fanor, som svävade över den franska ståndsriksdagen, när den öppnades (1789) . Almquist VärldH 7: 18 (1928 ). CARLSSON (o. ROSÉN ) SvH 2: 67 (1961 ). jfr fyrstånds-riksdag.
STÅNDS-RIKSDAGS-FÖRFATTNING . SVEDELIUS Lif 589 (1887 ).
STÅNDS-RIKSDAGS-MAN . SVEDELIUS Repr. 387 (1889 ).
STÅNDS-RÄTT , sbst. ² (sbst. ¹ se stånd-rätt ). jfr rätt, sbst. ² 4, o.
ständer-rättighet . HH XXV. 2: 3 (1809 ). Städerna förvärfvade i allmänhet ståndsrätt. GEIJER I. 6: 48 (1839 ).
STÅNDS-RÄTTIGHET ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. jfr rättighet 1 o.
ständer-privilegium . Unge Printsar äro nog fallne för enwishet. De tro den en deras Stånds rättighet. TESSIN Bref 2: 348 (1755 ); möjl. icke ssg. PALMBLAD Norige 70 (1846 ).
STÅNDS-SAK . om sak l. angelägenhet som angick ett stånd. Adlen gjorde . . (halshuggningen av en adelsman) till en Stånds-sak och hotade Borgarne med hämd, för det de utgutit Adligt blod. HALLENBERG Hist. 4: 649 (1794 ).
STÅNDS-SAMHÄLLE ~⁰²⁰. jfr samhälle 3 a. FAHLBECK Stånd 1 (1892 ).
STÅNDS-SAMMANTRÄDE ~⁰⁰²⁰. FRYXELL Ber. 9: 80 (1841 ).
STÅNDS-SEKRETERARE . 2BorgP 7: 29 (1740 ). -- (11 b, 12 )
STÅNDS-SKILJAKTIGHET ~⁰¹⁰² l. ~⁰²⁰⁰. ( stånd- 1892. stånds- 1841 osv. ) ståndsskillnad; äv. om mellan stånden rådande olikhet i uppfattning l. mening l. åsikt(er) o. d. LEIJONHUFVUD Minnesant. 303 (1841 ). Dåraktiga svärmare uppträdde (under franska revolutionen) och sökte inbilla sig och andra, att alla ståndskiljaktigheter skulle utplånas, att rika och fattiga, höga och låga ej mera skulle finnas, utan alla menniskor få lika stor andel af lycka och välstånd. ROOS Strejk. 27 (1892 ). -- (11 b, 12 )
STÅNDS-SKILLNAD . ( stånd- 1826--1906. stånds- 1797 osv. ) skillnad l. social klyfta mellan (personer av) olika stånd l. samhällsställning; äv. bildl. LittT 1797 , s. 82. Likasom man i det allmänna lifwet spörjer en stor mångfald af gåfwor och fallenheter . . så finner man ock i literaturen en art af ståndsskilnad, grundad på olika anlag. SKN 1845 , s. 5. Ståndsskillnaden mellan adliga och icke adliga Studenter var tydligt markerad. HELLSTRÖM i 3SAH LVIII. 2: 51 (1947 ).
STÅNDS-SKOG , se A.
STÅNDS-SPLIT . jfr split, sbst. ² 3, o.
ständer-tvist . GEIJER I. 7: 306 (1840 ).
STÅNDS-SPLITTRING . jfr splittra, v. 3 e β. PALMÆR Eldbr. 213 (1849 ).
STÅNDS-STAT . jfr
ständer-regering o.
ständer-stat . BOSTRÖM Statsl. 45 (1859 ).
STÅNDS-STATISTIK . statistik över stånd; särsk. om de statistiska uppgifterna i ståndstabell(erna); i sht i sg. best. GÅRDLUND IndSamh. 276 (1942 ). Den svenska ståndsstatistiken börjar med år 1749. CARLSSON Ståndssamh. 12 (1949 ).
STÅNDS-STRID . strid mellan (medlemmar av) olika stånd; äv. om strid (mellan olika grupper) inom ett stånd. ODHNER G3 1: 34 (1885 ). Saken (dvs. riksrådet A. Sparres vägran att acceptera en dom) utvecklades till en ståndsstrid inom adeln. RiksdTid. 94 (1985 ).
STÅNDS-SYSTEM . om det system som ståndsväsendet innebar. JGRICHERT (1839 ) hos WARBURG Richert 1: 340.
STÅNDS-TABELL . om var o. en av de tabeller innehållande statistiska uppgifter om stånds- o. yrkesgrupper, som 1749-1855 upprättades av Tabellverket (från 1756 kallat Tabellkommissionen). HJELT OffRelSvTab. 23 ( i handl. fr. 1761 ).
STÅNDS-TID . (förr)
[VIII 1]
1) till 1 c ζ, i uttr. laga ståndstid, om tid varunder fast egendom l. pant i enlighet med äldre svensk rätt före avyttring skulle stå till inlösen för samma köpeskilling av bördsberättigad(e) släkting(ar) l. annan (andra) lösenberättigad(e). LBÄ 33--35: 14 (1800 ).
[VIII 2]
2) till 12: om den tid under vilken stånden l. ståndsväsendet existerade (o. hade en politiskt dominerande roll); i sht i sg. best. Samtiden 1874 , s. 531. -- (12 ?)
STÅNDS-TJÄNARE . (†) tjänsteman tillhörande viss yrkesgrupp? jfr
ständer-betjänt . Grefwarna och Domarna skulle fälla en rättwijs Dom, och för Rätten icke tagha Mutor, eller hafwa Anseende til Personerna, thet the ey heller skulle tilstädja sine lägre ståndz Tienare. SCHRODERUS Os. 2: 488 (1635 ).
STÅNDS-TRADITION . tradition förknippad med stånd l. ståndsväsendet. BERGSTRAND PolitSilh. 1: 113 (1880 ).
STÅNDS-TVIST . tvist mellan (medlemmar av) olika stånd. MinnSvNH 5: 137 (1854 ). -- (11 b )
STÅNDS-UPPEHÄLLE . (†) upprätthållande av förnäm samhälls- l. levnadsställning o. d. STIERNMAN Com. 1: 603 (1614 ). -- (11 b, 12 )
STÅNDS-UPPHÖJELSE ~⁰²⁰⁰. om förhållandet att upphöjas till ett högre stånd l. få en högre samhällsställning. 2VittAH 27: 103 (1873, 1876 ).
STÅNDS-UPPLÖSNING ~⁰²⁰. upplösning av ståndsväsendet. CARLSSON Ståndssamh. 276 (1949 ).
STÅNDS-UTJÄMNING ~⁰²⁰. jfr
ständer-nivellering . Flodström SvFolk 447 (1918 ).
STÅNDS-UTSKOTT ~⁰² l. ~²⁰. jfr
ständer-deputation o. ständer-utskott. FRYXELL Ber. 11: 51 (1843 ).
STÅNDS-VAL .
[VIII 1]
1) (†) till 11 b γ: val av levnadssätt l. yrkesinriktning l. yrke o. d. COLUMBUS BiblW O 1 a (1674 ). MoB 3: 68 (1768 ).
[VIII 2]
2) (förr) till 12 a: ståndsvis företaget val av riksdagsledamot representerande sitt stånd. SNELLMAN Stat. 384 (1842 ). Tre stånd hade antagit stånds- eller klassval, det fjerde ståndet hade antagit samfälda val. SVEDELIUS Repr. 335 (1889 ).
STÅNDS-VAPEN . Stånds-Wapn: Desze ses dels uti Skjölden, dels öfwer eller omkring Wapnet, och tilkänna gifwa, at något hedersämbete af dem beklädes, som desamma bruka. SvMerc. 6: 322 (1760 ). -- (11 b, 12 )
STÅNDS-VEDERLIKE . (†) jfr
ständer-broder . WIDEKINDI G2A 210 ( c. 1676 ).
STÅNDS-VIS , adv. ( stånd- 1789--1834. stånds- 1734 osv. ) stånd för stånd; jfr ständer-vis. PrestP 1734 , 8: 505. I stället för fyra ståndsvis utsedda kamrar trädde (i Finl. 1906) en kammare utsedd genom samfällda val. RöstRadio 1943 , nr 33, s. 35 .
STÅNDS-VÄLDE . välde l. makt som utövades av (ett) stånd; jfr ständer-välde. MinnSvNH XII. 2: 167 (1840 ).
STÅNDS-VÄN . anhängare av ståndsväsendet. SvH IX. 2: 45 (1908 ).
STÅNDS-VÄSEN(DE) . om sammanfattningen av allt som sammanhörde med stånd; ståndsinrättning. AnderssonBrevväxl. 2: 53 (1847 ). -- (11 b, 12 )
STÅNDS-ÅTSKILLNAD ~⁰²⁰. jfr
ständer-skillnad . HEDIN Tal 2: 382 (1889 ).
STÅNDS-ÄRA . Tiden 1848 , nr 174, s. 2 .
STÅNDS-ÄRFTLIGHET ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. Almquist VärldH II. 2: 400 (1931 ).
F
(i allm. till 12 a; förr):
STÄNDER-BESKICKNING . jfr
ständer-deputation . SvH 4: 245 (1904 ).
STÄNDER-BESLUT . ( ständer- 1893 osv. ständers- 1841 ) jfr stånds-beslut. LEIJONHUFVUD Minnesant. 276 (1841 ).
STÄNDER-DEPUTATION . jfr deputation 2 b o. stånds-deputation. SCHYBERGSON FinlH 2: 187 (1889 ).
STÄNDER-DEPUTERAD , p. adj. jfr deputerad 2 b α o. stånds-deputerad. STURZEN - BECKER HinsidSund. 1: 75 (1846 ).
STÄNDER-DOM . dom fälld av ständerna. SvRiksd. 3: 553 (1933 ).
STÄNDER-DOMSTOL ~⁰² l. ~²⁰. jfr domstol 3. SvH 4: 261 (1904 ).
STÄNDER-ENVÄLDE ~⁰²⁰. envälde utövat av ständerna. 2NF 27: 1215 (1918 ).
STÄNDER-FORMULÄR . formulär upptagande stånden i rangordning. SkrHVSamfLd 36: 97 (1943 ).
STÄNDER-FRÅGA . fråga som angick l. berörde ständerna. ESTLANDER 11Årt. 2: 289 (1921 ).
STÄNDER-FÖRFATTNING . jfr stånds-författning. MinnSvNH 8: 214 (1856 ).
STÄNDER-FÖRHANDLING . i sht i pl. STURZEN - BECKER HinsidSund. 1: 62 (1846 ).
STÄNDER-FÖRKLARING . om en av ständerna utfärdad (offentlig) förklaring l. kungörelse. Den s. k. ständerförklaringen 1680. ( CARLSSON o.) ROSÉN SvH 1: 644 (1962 ).
STÄNDER-FÖRSAMLING . jfr församling 2 a o. stånds-församling. LILJECRONA RiksdKul. 281 (1840 ; om förh. i Danmark ). ÅbRiksförSvenskhUtl. 1932 , s. 14. jfr riks-ständerförsamling.
STÄNDER-HUS . (om ä. förh. i Finl.) hus avsett l. använt för ständernas sammanträden; särsk. i sg. best. BJÖRKMAN (1889 ).
STÄNDER-INRÄTTNING ~⁰²⁰. jfr stånds-inrättning. SVEDELIUS Repr. 158 (1889 ).
STÄNDER-KOMMISSION . kommission (se d. o. 5 ) utsedd av ständerna. ANDERSSON SvH 274 (1943 ).
STÄNDER-KOMMITTÉ . jfr
ständer-kommission . STURZEN - BECKER SkandPortr. 21 (1848 ).
STÄNDER-LAG . av ständerna fastställd lag (se lag, sbst. ¹ 1 ). Men officiel kan ryskan blifva / i vårt land allenast genom ständerlag. KÅHLMAN RunLåt. 93 (1900 ).
STÄNDER-LANTDAG ~⁰² l. ~²⁰. ståndslantdag. ESTLANDER Schauman 203 (1924 ).
STÄNDER-MEDLEM ~⁰² l. ~²⁰. medlem av ständerna. NDA 1863 , nr 268, s. 3 ( om tyska förh. ).
STÄNDER-MÖTE . möte hållet av ständerna; i fråga om sv. förh. särsk. dels om möte där samtliga fyra riksstånd deltog, ungefär liktydigt med: ståndsriksdag, dels om herredag l. utskottsmöte l. landskapsmöte; jfr stånds-möte. FORSSELL Hist. 1: 54 (1869 ). Vid landtdagarne 1863 och 1867 -- ty ifrån 1872 års ständermöte uteblef . . (J. G. v. Bonsdorff) för sin höga ålders skull -- representerade han sin ätt. ASScF 10: Minnestal 4: 12 (1874 ). År 1598 kallades till ständermötet från Upland och Vestmanland två från hvarje härad. SVEDELIUS Repr. 112 (1889 ). SvRiksd. 3: 46 (1933 ; om herredag ). HT 1942 , s. 391 ( om utskottsmöte ). CARLSSON (o. ROSÉN) SvH 2: 176 (1961 ).
STÄNDER-OMBUD ~⁰² l. ~²⁰. ombud för ständerna; jfr stånds-ombud. 2VittAH 27: 130 (1873, 1876 ; om tyska förh. ).
STÄNDER-OPPOSITION . opposition från ständerna. 2NF 13: 998 (1910 ).
STÄNDER-REGERING . om förhållandet att styrelsen i ett land utövades o. makten där innehades av ständerna; jfr stånds-regering. IllSvH 5: 48 (1878 ).
STÄNDER-REPRESENTATION . ståndsrepresentation. SvT 1852 , nr 27, s. 2 ( om danska förh. ).
STÄNDER-SAMHÄLLE ~⁰²⁰. jfr samhälle 3 a. ÅbRiksförSvenskhUtl. 1932 , s. 14.
STÄNDER-SAMMANKOMST ~¹⁰², äv. ~²⁰⁰. jfr
ständer-möte . SCHYBERGSON FinlH 2: 178 (1889 ).
STÄNDER-SAMMANTRÄDE ~¹⁰²⁰. jfr
ständer-möte o. stånds-sammanträde. SCHYBERGSON FinlH 1: 367 (1887 ). -- (12 (a ))
STÄNDER-STAT . (förr) stat som utmärktes av att samhället uppdelades i ett antal med särskilda privilegier utrustade stånd l. korporationer; särsk. dels om den medeltida stat som ersatte feodalstaten, dels (ngn gg) om den s. k. korporativa staten (som särsk. utgjorde fascismens samhällsideal); jfr stånds-stat. HT 1917 , s. 65. 2SvUppslB (1953 ; äv. om den korporativa staten ).
STÄNDER-STYRE . jfr
ständer-välde . SvFolket 7: 13 (1938 ).
STÄNDER-STYRELSE . jfr
ständer-välde . WINGÅRD Minn. 7: 79 (1848 ).
STÄNDER-UTSKOTT ~⁰² l. ~²⁰. jfr
ständer-deputation o. stånds-utskott. STAVENOW EngRev. 78 (1895 ).
STÄNDER-VAL . val av ständer. STURZEN - BECKER HinsidSund. 1: 63 (1846 ; om danska förh. ).
STÄNDER-VIS , adv. ståndsvis. AHRENBERG Infall 163 (1908 ).
STÄNDER-VÄLDE . välde l. makt som utövades l. innehades av riksens ständer; jfr stånds-välde. SCHYBERGSON FinlH 2: 199 (1889 ).
G
(†): STÄNDERS-BESLUT, se