SULFIT sulfi ⁴
t, r. (
BERZELIUS Kemi 2: 347 (
1822 : hyposulfiten
) osv.) l. n. (WoJ (
1891 ) osv.); best.
-en resp.
-et; pl.
-er resp. =.
( sulf- (-lph-) 1798 osv. sylf- 1910 (: sylfitkoksyra, sylfitsyra) ) [jfr t.
sulfit, eng.
sulphite; av fr.
sulphite, till
SULFUR medelst den i kemiska namn vanliga ändelsen
termen tidigast använd
1787 av den franske kemisten L. B. G.
DE MORVEAU (
† 1816 ) m. fl.; formen med
-y- återger franskt uttal. -- Jfr
HYPOSULFIT ]
[SULFIT 1]
1) kem. salt av svavelsyrlighet innehållande sulfitjonen l. vätesulfitjonen (använt bl. a. vid tillverkning av sulfitmassa; jfr 2 ).
GADOLIN InlChem. 81 (
1798 ). Salterna, sulfiter, äro dels mättade . . dels halft mättade . . de senare bildas vid gasens inledande i hydrater eller karbonater.
ROSENBERG OorgKemi 246 (
1887 ). Karakteristiskt för sulfiten är att de, ifall svavelsyra tillsättes, utveckla fri svaveldioxid.
STARCK Kemi 37 (
1931 ).
LINDSKOG o. ZETTERBERG (
1981 ).
[SULFIT 2]
2) (ngt vard., i sht i fackspr.) om (l. elliptiskt för) sulfitmassa, äv. om sulfitpapper; äv. dels om (avdelning i) fabrik där sulfitmassa framställs, dels om sulfitlukt. Där borta på sulfiten vid Storfors.
KOCH Timmerd. 287 (
1913 ). Din ära stinker kring vår nejd i skyar av sulfit.
KARLFELDT FlBell. 113 (
1918 ). Sågklingeskrik och lukt av sur sulfit.
BLOMBERG Vallf. 90 (
1926 ). Blekt sulfit för användning till konstsilke.
SvSkog. 1067 (
1928 ).
GrafUppslB (
1951 ;
om sulfitmassa l. sulfitpapper ). Ssgr:
(
2 )
–
SULFIT-AVFALLSLUT ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰.
(numera bl. mera tillf.) sulfitavlut. Sulfitaffallslut kallas den lösning, som erhålles då granved kokas med lösliga sulfiter under tryck för framställning af cellulosa. KemT
1909 , s. 154.
Dædalus 1945 , s. 48.
– (
2 )
–
SULFIT-AVLUT a
vl ɯ²
t l. ˜²⁰, r.; best.
-en; pl.
-ar. [senare leden till
avluta, v.¹
]
(i fackspr.) om den efter avlutning (se avluta, v. ¹
1 )
[file:S14501] av (ett) sulfitkok erhållna avfallsluten; jfr
-avfallslut, -lut. Sulfitavlut har även fått användning som dammbindande medel.
SvTeknUppslB 2: 652 (
1939 ).
– (
2 )
–
SULFIT-BRUK .
(i fackspr.) sulfitmassafabrik. TNC 29: 19 (
1958 ).
– (
2 )
–
SULFIT-BRÄNNERI ⁰³
~ ¹⁰², äv. ⁰¹⁰⁰⁴.
(i fackspr.) bränneri för tillverkning av sulfitsprit. KemT 1913 , s. 59.
– (
2 )
–
SULFIT-BRÄNNVIN ~⁰² l. ~²⁰.
(förr) av renad sulfitsprit tillverkat brännvin. KemT 1913 , s. 59.
-- ( 1, 2 )
–
SULFIT-CELLULOSA .
(numera mindre br.) sulfitpappersmassa, sulfitmassa. CNATTINGIUS (
1878 ). I slutet av 1860-talet lyckades . .
(man) framställa sulfitcellulosa ur barrved genom kokning med en sur lösning av kalciumbisulfit. HbSkogstekn. 548 (
1922 ). Stark sulfitcellulosa ingår med 20--30 procent i vanligt tidningspapper. SvSkog.
1083 (
1928 ).
TNCPubl. 43: 369 (
1969 ;
klandrat ). SAOL (
1973 ).
– (
2 )
–
SULFIT-DRANK .
(i fackspr.) drank (se d. o. 2 )
erhållen vid destillering av sulfitsprit. LAHT 1918 , s. 119. Tillverkningskostnaderna för jäst ur pentoser ur sulfitdrank är svårt att definitivt fastställa.
TT 1942 , Allm. s. 234.
– (
2 )
–
SULFIT-FABRIK .
fabrik för tillverkning av sulfitmassa; jfr -massa-fabrik. DN(A) 13⁄8
1892 , s. 4. Det var .. i Bergvik som C. D. Ekman 1874 satte i gång den första sulfitfabriken. TT
1927 , K. s. 56.
– (
2 )
–
SULFIT-INDUSTRI .
industri för framställning av sulfitmassa. 2NF 36: 273 (
1923 ).
– (
2 )
–
SULFIT-INGENJÖR .
ingenjör med utbildning för l. verksam inom sulfittillverkning. DN 13⁄8
1892 ,
s. 4 .
– (
[SULFIT 2]
2) –
SULFIT-KOK .
(i fackspr.) kok (se kok, sbst. ¹
1 a )
av sulfitmassa i sulfitkokare; vanl. konkretare, om enskild gång då sådant kok äger rum; äv. konkret (motsv. kok, sbst. ¹
1 b ), om sulfitmassan i sulfitkokare. Af ett sulfitkok i Skutskär erhålles i medeltal 11,8 ton sulfitcellulosa.
KemT 1909 , s. 156. Vid sulfitkokets afblåsning
(erhålls) cymol och metylalkohol.
2NF 30: 175 (
1919 ).
Ssg (i fackspr.): sulfitkok-syra. vätskeblandning (med vätesulfit ss. främsta verksamma medel) för sulfitkokning; jfr
–
sulfit-lösning . Sylfitkoksyran eller med andra ord en lösning af sur svafvelsyrlig kalk.
FestskrKlason CXIV (
1910 ).
– (
2 )
–
SULFIT-KOKARE .
(i fackspr.) [SULFIT 1]
1) arbetare som sysslar med sulfitkokning; jfr sulfitare. Sulfitkokare, fullkomligt hemmastadd med kokning av stark sulfitmassa, erhåller förmånlig anställning.
ST(C) 26⁄3
1914 ,
s. 4 .
[SULFIT 2]
2) (stor, invändigt med syrafast material klädd) kokare (se d. o. 2 )
för sulfitkokning. TT 1903 , Allm. s. 5.
– (
2 )
–
SULFIT-KOKERI ⁰³~¹⁰², äv. ⁰¹⁰⁰⁴.
(i fackspr.) industriell anläggning l. avdelning (i sulfitfabrik) för sulfitkokning. TT 1945 , s. 310. --
– (
2 )
SULFIT-KOKNING .
(i fackspr.) kokning (se koka, v. ²
I 1 f )
av sulfitved till sulfitmassa. KemT 1909 , s. 158. Sulfitkokningens ändamål är att med bisulfitet utlösa de ämnen i träet, som ej äro cellulosa.
3UB 8: 916 (
1939 ). --
– (
2 )
SULFIT-KOL .
(†) ur sulfitavlut framställt kol (se kol, sbst.
l 1 a ). En metod att framställa ett bränsle, s. k. sulfitkol, ur affallsluten från sulfitcellulosatillverkning.
2NF 27: 311 (
1918 ).
VaruhbTulltaxa 1: 111 (
1931 ).
– (
2 )
–
SULFIT-LUKT .
(obehaglig) lukt (av sulfitmassa o. d.) från sulfittillverkning. SELANDER Dag 68 (
1931 ).
– (
2 )
–
SULFIT-LUT .
(i fackspr.) sulfitavlut; förr äv. om sulfitkoksyra. Då kokaren (för trämassa) första gånge n skall användas, fylles den med sulfitlut.
2UB 8: 133 (
1900 ). Man har beräknat att den enbart i den svenska sulfitluten ingående mängden
(organisk substans) per år motsvarar c:a 350.000 ton stenkol.
BOLIN OrgKem. 166 (
1925 ). För nybyggda vägar . . som senare skola ytbehandlas med asfaltemulsioner, är sulfitluten i motsats till övriga preparat lämplig.
SvTeknUppslB 1: 714 (
1937 ).
TNCPubl. 66: 231 (
1977 ;
klandrat ). --
–
sulfit-ning .
(numera föga br.) behandla (vägbana) med sulfitavlut (mot dammbildning); särsk. ss. vbalsbst. -ning. Vi utföra grus-, sten-, asfalt- och betongvägar, sulfitlutning, vägunderhåll m. m.
SvD 28⁄6
1925 ,
s. 1 . Framställning om att .. Kaptensvägarna i Malmberget måtte sulfitlutas.
Norrskensfl. 1927 , nr 155, s. 4 . Olägenheterna med sulfitlutningen. Upsala(A) 12⁄7
1929 ,
s. 3 .
– (
1 )
–
SULFIT-LÖSNING .
(i fackspr.) konkret: lösning (se lösning, sbst. ²
4 )
innehållande sulfit(er): särsk. om den lösning som utgör sulfitkoksyra. ALMQUIST Häls. 618 (
1896 ).
KJELLIN 200 (
1927 ;
om sulfitkoksyra ). – (
1, 2 )
–
SULFIT-MASSA .
(i fackspr.) kemisk pappersmassa framställd gm kokning (i sulfitkokare) av sulfitved med sulfitkoksyra; jfr -cellulosa, -pappers-massa. KatalIndUtstSthm 1897 , s. 139.
TNCPubl. 43: 369 (
1969 ).
Ssg (i fackspr.): sulfitmassa-, äv. sulfitmasse-fabrik. jfr sulfit-bruk, -fabrik o.
–
cellulosa-fabrik .
CEDERSTRÖM Insjöfisk. 5 (
1898 ).
– (
1, 2 )
–
SULFIT-METOD .
(i fackspr.) metod för tillverkning av kemisk pappersmassa gm kokning av sulfitved med sulfitkoksyra. 2UB 8: 133 (
1900 ).
– (
1, 2 )
- PAPPER. (i fackspr.) av sulfitmassa tillverkat papper. TT 1902 , M. s. 43. Sulfitpapper används huvudsakligen som omslagspapper och för tillverkning av påsar.
TNCPubl. 66: 232 (
1977 ).
– –
SULFIT-PAPPERS-MASSA .
(i fackspr.) sulfitmassa. KatalIndUtstSthm 1897 , s. 139.
– (
1, 2 )
–
SULFIT-PROCESS .
(i fackspr.) om process (se process, sbst. ¹
5 )
gm vilken sulfitmassa framställs. SvIndustri 312 (
1935 ).
– (
2 )
–
SULFIT-SPRIT .
ur sulfitavlut gm jäsning framställd sprit (se sprit, sbst. ³
2 ); jfr –
cellulosa-brännvin .
Motion i 2 kam. 1914 ,
nr 52, s. 6 . Sulfitsprit, användbar till motorbränsle och efter omsorgsfull rening till spritdrycker.
STARCK Kemi 262 (
1921 ). Sulfitsprit är en nyckelråvara för den organisk-kemiska industrien. SvGeogrÅb.
1947 , s. 157. --
– (
1 )
SULFIT-SYRA .
(numera föga br.) sulfitkoksyra. En normalmetod att bestämma cellulosa i ved, grundande sig därpå, att denna kropp är olöslig i sylfitsyra af viss sammansättning vid 108Ŷ.
FestskrKlason CXIII (
1910 ). Sulfitsyran framställes genom förbränning av svavel . . eller genom rostning av svavelkis i kisugnar.
HbSkogstekn. 573 (
1922 ).
– (
2 )
–
SULFIT-TILLVERKNING ~⁰²⁰.
tillverkning av sulfitmassa. DN(A) 13⁄8
1892 , s. 4.
– (
2 )
–
SULFIT-VED .
(i fackspr.) massaved (av gran) utgörande material till sulfitmassa. SFS 1917 , s. 383.
Avledn.
(till 2 ):
–
SULFITARE , m.
(numera bl. tillf.) sulfitkokare (se d. o. 1 ). Svensk Sulfitare . . önskar anställning i Sverige.
SD(L) 1901 ,
nr 379, s. 1 .
– –
SULFITERA ¹⁰⁴⁰, v.,
–
cellulosa-ing .
(i fackspr.) med avs. på sulfitved: omvandla till sulfitmassa gm kokning i sulfitkoksyra; äv. abs. TT
1940 , K. s. 23.
Ssg (i fackspr.):
–
sulfiterings-torn . Sulfiteringstorn . .
(dvs.) torn med fyllkroppar för beredning av kokvätska för neutralsulfitkokning.
TNC 29: 39 (
1958 ).