SULFUR sul ⁴
fur, n. (
DALIN (
1871 ) osv.)
( (†) pl.
-er BERZELIUS ÅrsbVetA 1828 , s. 182
) .
( förr äv. sulph- ) [jfr t. o. eng. sulphur, ffr., fr. soufre; ytterst av lat. sulphur, svavel; av omtvistat ursprung.
– Jfr
SULFAT, SULFID, SULFIT, SULFON, SULFURET, SULFURIFIKATION, SULFURÖS ]
(numera föga br.) svavel. -- jfr JÄRN-, OXI-SULFUR. Sulphur, ej det vanliga svaflet
(enligt 1600-talsfilosofen P. Gassendi), utan en flytande, luktande, oljaktig, brännbar substans, tjenande som en gluten till det torra pulverartade ämnet.
EHRENHEIM Phys.
1: 131 (
1822 ). Oxiderade kroppar, A. Oxider . . B. Oxidhydrater . . Sulfurer.
BERZELIUS ÅrsbVetA 1828 , s. 182.
LINDSKOG o.
ZETTERBERG (
1981 ).
Ssgr
(†): –
SULFUR-BRUNN .
svavelbrunn. Jun
(i) d. 27 Satte wi ut till Leeds och såge vid Haregate 4 sulphur brunnar.
FERRNER ResEur. 318 (
1760 ).
– –
SULFUR-OLJA .
av återstoden vid pressning av oliver gm extraktion med kolsvavla erhållen olja. VaruförtTulltaxa 1: 377 (
1912 ). Av pressåterstoden
(efter pressning av oliver) utvinnas oljor av lägre kvalitet, såsom sulfurolja och helvetesolja.
VaruhbTulltaxa 1: 71 (
1931 ).
Avledn.
(†): –
SULFURERA , v.
[jfr t. sulphurieren, eng. sulphurate, fr. sulfurer ]
förse l. mätta (ngt) med svavel, svavla. Är wisst nog det lufften har warit swaflad . . och at swafwlet följdt regnet ned med och annat, så at lufften warit en tid nog sulphurerad.
SWEDENBORG RebNat. 1: 305 (
1720 ).
CANNELIN (
1921 ).
– –
SULFURISK , adj.
[jfr fr. sulphurique (varav eng. sulphuric )]
som innehåller l. består av svavel, svavelhaltig, svavel-. HIÄRNE Förb. 17 (
1706 ). En stinkande Sulphurisk hafsdimma.
SvMerc. V. 4: 38 (
1760 ). Vid foten af bärgen ligga flere heta sulphuriska källor. (
BLADH o.)
HORNSTEDT 139 (
1784 ).