– SUR-BESK . (numera bl. mera tillf.) 1) till 2; särsk. till 2 b α, om mjölk: (på en gång) sur o. besk (se besk, adj. 1 a ). LB 3: 573 (1905 ). 2) till 3 a, om person: sur o. besk (se besk, adj. 2 a ). SPONG Sjövinkel 13 (1949 ). -- (2 (b ))

– SUR-BILLA , r. l. f., äv.

– SUR-BILL . bill, sbst. ¹, med tanke på bladens (pilliknande) form som påminner om en plogbill; formen

– suramper-billa är eg. pl. med r -bortfall] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) 1) om växten Rumex acetosa Lin. (vars blad på grund av förekomst av oxalsyra har sur smak o. använts ss. spenat), ängssyra (jfr -amper, -blad 1 a,

– suramper-gräs 2 , -kål 2, -stake, -strånk, -söta ). Rumex acetosa (Surbilla) . . Wäxten är . . begärlig, både för Oxen och Hästen. HushJourn. 1781 , juli s. 20. AUERBACH (1913 : Surbill, med hänv. till ängssyra ). 2) 1 (med anslutning till sv. dial. etterbilla, argbigga (jfr billa, sbst.))] surpuppa o. d. MARTINSON Nässl. 29 (1935 ). -- (2 (b ))

– SUR-BLAD . (†) 1) om växt vars blad har sur smak (på grund av förekomst av oxalsyra). a) om växten Rumex acetosa Lin., ängssyra; jfr

– suramper-billa 1. BotN 1896 , s. 9 . b) om växten Rumex acetosella Lin., bergssyra; jfr

– suramper-pil o. röd-syra 1. BotN 1896 , s. 9 ( fr. Åland ). c) om växten Oxalis acetosella Lin., harsyra. BotN 1896 , s. 8 ( fr. Åland ). 2) om växten Tussilago farfara Lin., hästhov. LYTTKENS Växtn . 68 (1904 ). Därs. 1626 (1914 ). --

– (2 ) SUR-BLOMMA . (†) =

– suramper-tuppa . BROOCMAN Hush. 2: 208 (1736 ). --

– (2 ) SUR-BLOMSTER . (†) =

– suramper-tuppa . SCHRODERUS Dict. 127 ( c. 1635 ). MENTZER Åkerm. 126 (1727 ). -- (2 (b, ) c )

– SUR-BRUNN . (förr) brunn (se d. o. 2 ) med surt smakande (järnhaltigt l. mineralhaltigt) l. (rikt) kolsyrehaltigt vatten; ofta allmännare: hälsobrunn (se d. o. 2 ), hälsokälla (se d. o. 2 ); äv. om källa med sådant vatten. PALMCHRON SundhSp. 115 (1642 ; om förh. i Tyskl. ). Ramlösa Surbrunn låg 1 quart. ifrån Helsingborg. LINNÉ Sk. 310 (1751 ). Mineralvatten . . indelas efter sina beståndsdelar uti surbrunnar (som ofta innehålla sin dubbla volum kolsyra) jernhaltiga vatten (etc.) . ALMROTH Kem. 182 (1834 ). På prostgårdens egor . . framqvällde i en backsluttning en s. k. ”surbrunn” med jernhaltigt vatten. ADELSKÖLD Dagsv. 1: 336 (1899 ). Hjärnes berättelse om Medevi surbrunn är från början till slut en hymn av blind förälskelse. FÅHRÆUS LäkH 2: 226 (1946 ). särsk. (om ä. förh.) i uttr. betecknande att ngn begav sig till l. vistades vid en surbrunn för att medelst (bad i l. drickande av) vattnet vårda l. återvinna hälsan; särsk. i uttr. dricka surbrunn(e n) l. bruka surbrunn. Jag haar . . consulterat honom om mig skulle wara rådeligit sökia suurbrunnen. VDAkt. 1707 , nr 553. Iag vistass nu i Falun att drika surbrun. POLHEM Brev 111 (1714 ). Sedan . . iag för åkommen siukdom, druckit surbrunnen i Wexiö. VDAkt. 1767 , nr 203. Min son, professorn, nyttjar nu surbrunn. UrFinlH LXI (1813 ). Efter riksdagens slut hade han i juni börjat bruka surbrunn på Norrmalm. ANDRÆ i 3SAH XLV. 1: 439 (1934 ).

– SUR-BRÅD . (†) surstek. HovförtärSthm 1634 A, s. 343. Suurbråden med Sucher och wijnn. Därs. 26⁄7 1636 C, D. -- (2 (b ))

– SUR-BRÖD . ( sur- 1730 (: Surbrödzkaka) osv. surt- 1700–1738 ) bröd bakat med tillsats av surdeg, syrat bröd; jfr

– suramper-limpa . Hamb. (1700 ). Malmö och några andra sydsvenska städer -- i hvilka bagerier uteslutande eller företrädesvis tillverkas skånska limpor eller surbröd. ArbStat. 1: 43 (1899 ). Surbrödets syra är mjölksyra, dess porositet härrör av kolsyra. ELFVING VäxtNär. 104 (1923 ).

– surbröd-bakning . F RUNEBERG c. 1860 hos SÖDERHJELM Runebg 2: 19.

– surbröd-kaka . kaka (se kaka, sbst. 1 ) av surbröd; förr äv. om kaka (se kaka, sbst. 2 b ) beredd av rivet surbröd; jfr sur-kaka 1. Oec. S 8 a (1730 ). Af finstött eller finrifvet surbröd göres en god dessert (surbrödskaka). MONTELL Frun 8 (1898). -smörgås. VALLGREN MatGubb. 115 (1917 ). -- (2 (b ))

– SUR-BÄR . 1) (†) surtorn. FRANCKENIUS Spec. F 2 a (1638 ). P ARTEDI (1729 ) hos LÖNNBERG Artedi 40. 2) surkörsbär. HbTrädg. 5: 78 (1874 ). (Till en sats körsbärssylt åtgår:) 2 liter . . körsbär, surbär, moreller eller vanliga körsbär av söt karaktär. GbgP 24⁄7 1989 , s. 34. -- (2 (b ))

– SUR-DADEL . (†) frukt (med starkt sur smak) av trädet Tamarindus indica Lin. FRANCKENIUS Spec. E4a (1659 ).

– surdadel-träd . trädet Tamarindus indica Lin., tamarind. FRANCKENIUS Spec. E4a (1659 ). --

– (1 ) SUR-DAL . (†) surt, lågt beläget parti av åkerjord; jfr dal, sbst.¹ 2. PT 1758 , nr 42, s. 3 . -- (2 (b ))

– SUR-DEG . kok. 1) om (stycke) deg (använt) använd ss. jäsämne vid bakning; förr äv. om sådan deg (l. stycke därav) använd (använt) ss. plåster o. d. Him(m) elrikit är lijkt enom swrdeegh huilkin en quinna toogh, och ladhe in vthi tree skäppor myööl, så lenge thet bleff alt samma(n) s swrt. Mat. 13: 33 ( NT 1526 ). På en gång war största delen . . (av brödfrukterna) inbärgad för at deraf göra en surdeg. Fréville Söderh. 1: 182 (1776 ). Man har . . blandadt malen Senap med surdeg och lagt på muggsvulster. FLORMAN Pharm. 58 (1809 ). Surdegen innehåller förutom jästsvampceller även mjölksyrebakterier och framkallar . . mjölksyrejäsning i degen. SIMMONS Jönsson 353 (1935 ). SDS 5⁄3 1987 , s. 15. 2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk. dels om andlig l. kulturell kraft- l. inspirationskälla o. d., dels (o. företrädesvis) ss. uttr. för ngt som är gammalt l. från ä. tid nedärvt o. av dåligt slag (o. behöver förnyas), särsk. i förb. med gammal l. samma . I skolen förwara idher för the phariseers och saduceers swrdeegh. Mat. 16: 11 ( NT 1526 ). Renser för then skull vth then gambla swrdeghen ath j moghen bliffua en ny deegh. 1Kor. 5: 7 ( Därs ). Effter uthi wår Messebook och Kyrkieordning mycket finnes som hafwer ännu een smaak af then Papistiske Surdeegen. STIERNMAN Riksd. 526 (1728 ). Gammal surdeg säjs fig(urligt) i kyrkostil för Syndovana, arfsynd, inrotade elaka böjelser. WESTE FörslSAOB ( c. 1817 ). Den följande (boken i hyllan) är Amadis af Grekeland, och alla de öfriga i denna rad äro, såsom jag tror, af samma surdeg. STIERNSTOLPE DQ 1: 78 (1818 ). Äro vi hans lärjungar, då skole vi ock vara surdegen, som genomtränger, saltet som renar, ljuset som upplyser verlden. RUNDGREN Minn. 2: 213 (1870, 1883 ). Rätt mycket fanns kvar (i Lund på 1860-talet) af den gamla surdegen: nedärfd inbiten tradition i lefnadssätt, vanor och åskådningar. LundagKron. 2: 31 (1921 ). Förr eller senare tränger missnöjets surdeg igenom hela samhället. GHT 1934 , nr 142, s. 9 . särsk. om person; särsk. om person som tillbringat flera vintrar i Alaska l. varit med om stora strapatser, äventyrare o. d.; äv.: (”grön” l. oerfaren) nykomling (se d. o. 1 ). Tala då, du osaltade surdeg, tala! HAGBERG Shaksp. 8: 145 (1849 ). En från landet igen, såg du? -- En ny surdeg. LO -JOHANSSON Kungsg. 60 (1935 ). MACFIE Lägereld. 237 (1936 ; om äventyrare ). Två gamla präktiga old boys, två ”surdegar”, som varit med under de hårda tiderna. WIDEGREN Släkt. 261 (1940 ).

– surdegs-bröd . surbröd. VarRerV 17 b (1579). -holk. (†) degtråg för surdeg; jfr holk, sbst.¹ 1 a. HovförtärSthm 1704 C, s. 574.

– surdegs-kavring . jfr -degs-bröd. DN(B) 1961 , nr 68, Bil. s. 7.

– surdegs-kraft . kraft hos surdeg; särsk. bildl. HARTMAN NattLys. 107 (1951 ; bildl. ). -kultur. konkret: kultur (se d. o. 4 ) bestående av surdeg. Sockerbolaget har redan fått ca 20 000 prenumeranter på surdegskultur sålt i små påsar, som dimper ned i brevlådan 4--9 gånger om året. SDS 5⁄3 1987 , s. 15.

– surdegs-tunna . (förr) HovförtärSthm 1705 B, s. 22. -- (2 (b ))

– SUR-DEGAD , adj.

– surdegs-deg ] (†) om bröd: syrad med surdeg. VarRerV 28 (1538 ). –

– SUR-DOFTANDE , se D. --

– (1 ) SUR-DRAG . (†) sur marksträcka; jfr drag I 24 o. -drog, -mark. SALANDER SkråfBr. 7 (1752 ). -- (2 (b ))

– SUR-DRICKA . (gm jäsning beredd) syrlig dryck. Verd. 1892 , s. 36 ( om kvass ). ÅKESSON Glasv. 28 (1959 ). --

– (1 ) SUR-DROG . (i fackspr. o. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) surt drog (se drog, sbst.²); jfr

– surdegs-drag . PETRE KonstJakt 12 (1935 ). TNCPubl. 71: 102 (1978 ). -- (2 (b ))

– SUR-FIKON . (†) om ett slags sura plommon. FRANCKENIUS Spec. E 3 a (1659 ). -- (2 (b ))

– SUR-FISK . (i vissa trakter) lätt saltad o. gm efterföljande jäsning beredd fisk; jfr -mört, -sik, -strömming 1 o. lunsfisk. LEMNIUS Pest. 30 (1572 ; uppl. 1917 ). Herrarne . . äta (i fastan) gemeenligen näst Kåhlen och andre fruchter, Suurfisk medh ätickio och stött hwijt löök. BARCKHUSEN Cotossichin 85 (1669 ). Förr fångades . . (mörten) i stor myckenhet under leken och lades in som surfisk. NatHälsinglHärjed. 141 (1951 ). På 1800-talet var surfisk, torkat kött . . den viktigaste födan för allmogen. TurÅ 1979 , s. 142.

– surfisk-lukt . SAMZELIUS SkogFjällstig. 166 (1894 ). –

– SUR-FODER . 1) (numera mindre br.) till 2 b: foder (se foder, sbst.¹ 1 ) berett av späda växtdelar (i sht grönfoder) som läggs i silor l. behållare (förr äv. jordtäckta gropar l. stackar), pressas o. (ev. med kemiska tillsatser) utan lufttillträde får jäsa (varvid deras socker omvandlas till mjölksyra o. de får en syrlig lukt o. smak), pressfoder, ensilage; jfr

– surfisk-hö . Foderkål bör odlas äfwen för winterbehofwet, då den . . med mycken fördel kan nedläggas i gropar till surfoder. Alm(Sthm) 1873 , s. 44. Rotfruktsblast . . sjuk potatis och andra dylika saftiga fodermedel beredas vanligen till surfoder genom nedläggning i jordgrafvar. LB 2: 79 (1899 ). Grönfoder, betsnitsel och rotfruktsblast hopläggas färska till jäsning, varigenom de bevaras från förskämning och beredas till pressfoder (ensilage) el. surfoder. 3NF 7: 676 (1927 ). SvOrdb. (1986 ; uppgivet ss. föråldrat ). 2) (mera tillf.) till 2 c: foder som föredrar sur jord att växa i. (Havre) föredrar . . sur reaktion i jorden; därför är också havre som foder ett ”surfoder”, väl lämpat för hästar. SONESSON BöndB 478 (1955 ). Därs. 792.

– syr-foder 1; numera i sht i skildring av ä. förh.): surfoder-beredning. jfr beredning 2. JUHLIN -DANNFELT 84 (1886). -stack. jfr stack, sbst.¹ 1. LAHT 1884 , s. 108. --

– (2 ) SUR-FOT . (†) anträffat bl. bildl., ss. okvädinsord: sur person. OxBr. 12: 70 (1638 ). --

– (2 ) SUR-FÄLLA . (†) = -fälle; jfr fälla, sbst.² 2,

– syr-fälla . ROSENHANE Oec. 79 (1662 ). --

– (2 ) SUR-FÄLLE . (†) (vind)fälld l. omkullfallen skog som får ligga o. ruttna; jfr

– syr-fälla . (Det) tyckes . . wara . . godt, der man om Sommaren låter hugga fället, då det ligger Året omkring och under tiden längre at rötas, hwilket kallas Surfälle. SALANDER Gårdzf. 167 (1727 ). -- ( 2, 2 c )

– SUR-FÄRG . (†) färg (se färg, sbst.¹ 2 ) innehållande en syra l. syror, syrafärg, sur färg; motsatt: basisk färg. BoupptSthm 1679 , s. 462 b, Bil. Därs. 1681 , s. 719 a, Bil. -- (2 (b α) )

– SUR-GRÄDDE . sur grädde; särsk. ss. förled i ssgr.

– surgrädd-kaka . kaka (se kaka, sbst. 2 a, b ) med surnad grädde ss. väsentlig ingrediens. MONTELL Frun 97 (1898). -sås. EKBERG Hvad äta? 333 (1899 ). --

– (2 ) SUR-GRÄS . 1) (numera föga br.) om halvgräs (som innehåller mindre sockerämnen än gräs). Gräsens rikedom på sockerämnen har i Tyskland förskaffat dem namnet sötgräs (Süssgräser) i motsats till halfgräsen, som benämnas surgräs (Sauergräser). LAHT 1891 , s. 105. 2) om Rumex acetosa o. acetosella] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) särsk. =

– surgrädd-billa 1. BotN 1900 , s. 278 ( från Sandhem i Västergötl. ). -- (2 (b ))

– SUR-GURKA . 1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ättiksgurka. MAGNUSSON SprKalmar 108 (1978 ). 2) bildl., om sur (se SUR, adj. 3 a ) person, surpuppa. Jag ser att du är dig lik, din surgurka. UTAS ViStäpp. 159 (1938 ). -- (2 (b ))

– SUR-GURKTRÄD ~⁰² l. ~²⁰. (numera mindre br.) (det i Australien växande) trädet Adansonia gregorii F. Müll. (som har syrliga frukter), apbrödsträd. NF 1: 119 (1875 ). 2SvUppslB (1953 ). -- ( 2, 2 c )

– SUR-GÖRA ,

– surgrädd-ing (BJÖRKMAN (1889 ) osv.) l.

– surgrädd-ning (LAHT 1915 , s. 440, osv.). (i fackspr.) med avs. på ngt sakligt: göra sur; äv. utan obj. VetAH 1789 , s. 33. För att surgöra silfverbadet brukade man förr allmänt ättiksyra. NYBLÆUS Fotogr. 72 (1874 ). HAMMARSTEN FysiolK 268 (1883 ; utan obj. ). Ost . . som erhålles af mjölk genom denna senares surgörande. (EKENBERG o.) LANDIN 690 (1894 ). Genom behandling . . med surgjord alkohol lyckas det på en gång att oskadliggöra . . (bukspottskörtelns) ferment och extrahera insulinet. LJUNGDAHL ÄmnSj. 54 (1930 ). Förbränningen av olja ger svaveldioxid, som dödar livet i våra sjöar och minskar våra skördar genom surgöring av marken. SvD 15⁄2 1977 , s. 3. -- ( 2, 2 c )

– SUR-GÖRARE .

– surgrädd-göra ] (†) ämne som surgör; äv. abstraktare: princip l. tillvägagångssätt för surgöring. BJÖRKMAN (1889 ). -- (2 (b ))

– SUR-HALLON . (†) växten Rubus cæsius Lin. (vilkens frukter är syrliga), blåhallon. FRANCKENIUS Spec. F 3 b (1638 ). RUDBECK HortBot. 100 (1685 ). --

– (1 ) SUR-HÅL . (vard.) surt, lågt liggande terrängavsnitt, sur mark, vattensjukt område; jfr

– surgrädd-håla . En kallkälla, som låg i ett surhål. Ångermanl. 1945 , s. 67. --

– (1 ) SUR-HÅLA . (vard.) vattensjukt parti av åker l. mark; jfr

– surgrädd-hål . Suurhålor och Sijdländ åcker som sällan giör ähring. VDAkt. 1717 , nr 180. Ofta uppkomma surhålor på ställen där visst icke marken i och för sig är ”sur” utan beroende på bristande aflopp för ytvattnet efter stark nederbörd. SDS 1918 , nr 306, s. 3 . -- (2 (b ))

– SUR-HÖ . (numera knappast br.) ss. l. till surfoder (se d. o. 1 ) använt l. avsett hö. ARRHENIUS Jordbr. 2: 23 (1860 ). SAOL (1973 ). --

– (5 ) SUR-HÖNA . ] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ruvlysten (liggsjuk) höna. HORTLING Fågelnamn Reg. (1944 ). WASSING Dödgr. 190 (1958 ). –

– SUR-JORD . sur jord (se d. o. 7 a ). 1) (numera mindre br.) till 1. Damlyckan är full af Wattudrag och wåtaktig surjord. GbgMag. 1759 , s. 204. Något slägte ibland . . (insektslarverna) torde frambringas, der sur- och ensädesjord är, der sent sås och bärgas i wåta Somrar. GT 1788 , nr 7, s. 5 . 2) (i ä. fackspr.) till 2 c: kemiskt sur jord, jord med lågt pH-värde. TT 1927 , Allm. s. 117.

– surjords-gröda . LAHT 1930 , s. 718.

– surjords-sjukdom . LAHT 1923 , s. 424.

– surjords-växt . LAHT 1930 , s. 728. – 2 (b, c )

– SUR-JÄSA ,

– surjords-ning . (numera föga br.) gm jäsning göra (ngt) surt; syra. Syrat, (swrjäsit) brödh. SCHRODERUS Comenius 406 (1639 ). Kwas, som är beredd af surjäst mjöl. KrigVAT 1835 , s. 375. (Magsjukdomar) uppkommer . . af t oddy, brännwin, punsch och andra lätt surgäsande ämnen. WISTRAND Husmed. 256 (1858 ). Palmvin . . genom surjäsning och efter destillation vinnes s. k. arrak. JÖNSSON Gagnv. 23 (1910 ). -- (2 (b ))

– SUR-KAKA . ( sur- 1910 osv. sure- 1620 ) (numera mindre br.) 1) surbrödskaka. Hembygden(Hfors) 1910 , s. 180. 2) bildl.: sur (se sur, adj. 3 a ) person, surmåns l. surpuppa o. d. LEUCHOWIUS Zader 330 (1620 ). --

– (1 ) SUR-KALK . 1) (numera föga br.) släckt kalk (se kalk, sbst.² 2 ) l. för släckning (se släcka, v.² 1 c ) avsedd kalk; äv. ss. benämning på släckt kalk som gm upptagande av för mycket vatten blivit svår att finfördela; jfr syr-kalk. LUND SvarVetA 23 (1766 ). Hur Sur-kalken lättast af Almogen kan släckas, tilredas samt arbetas til rappning, se (osv.) . FISCHERSTRÖM 2: 29 (1780 ). Om . . (kalken) får upptaga för mycket vatten . . blifver (den) s. k. ”surkalk”, d. v. s. en grötlik massa, som är nästan omöjlig att finfördela. LAHT 1896 , s. 206. I AMS regi pågår tillverkning av s k surkalk på Gotland. THURELL VårdTrähus 121 (1975 ). 2) (förr) i fråga om garvning, om redan använd (sats av) kalkmjölk l. kalklösning; jfr kalk, sbst.² 2 c δ. TT 1885 , s. 132. -- (2 (b ))

– SUR-KART . sur kart (se kart, sbst.¹ 2 ); ofta koll.; äv. om fruktträd som bär sur frukt; jfr

– surjords-äpple . (Han) lär wara en gammal hund, sur som en surkart. Missförståndet 33 (1740 ). HbTrädg. 5: 82 (1874 ; om fruktträdet ). Det vilda äppelträdet lämnar endast dålig frukt, s. k. surkart. 2UB 4: 222 (1899 ). Inte en surkart hade man att sticka tänderna i när hösten kom. HERTZMAN -ERICSON Norrifr. 49 (1926 ). särsk. mer l. mindre bildl. (jfr sur, adj. 3 ); särsk.: sur person, surpuppa o. d. Trädet sköt hastigt i vädret, var lustigt at påse, men frukterna blefvo -- sjelfsvåldets surkartar. ENVALLSSON Frunt. 7 (1793 ). Min goda Charlotte, jag har varit en riktig surkart sedan vi skiljdes. BREMER Brev 1: 114 (1830 ). Debutromanen »Tåbb med Manifestet» är litterärt sett bara en surkart, men en saftig sådan, som ger löften om att fruktsorten kan bli bra när den hunnit mogna. GHT 1943 , nr 266, s. 3 . DN(A) 4⁄8 1964 , s. 17 ( koll., om personer ). -- (2 (b ))

– SUR-KLÖVER . 1) växt tillhörande släktet Oxalis Lin. a) (numera mindre br.) om harsyra (se d. o. 1 ); förr äv. om släktet; jfr

– surjords-kål 2, -söta, -väppling. FRANCKENIUS Spec. C 4 b (1659 ). Ekbohrn 973 (1936 ; om släktet ). BonnierLex. (1966 ). b) ss. förled i ssgn surklöverrova. 2) om oxalsyra (i harsyra); i ssgn surklöver-salt.

– surklöver-rova . (numera mindre br.) till

– surklöver-klöver 1 b : växten Oxalis tetraphylla Lin. (som har ätliga rötter), rosettoxalis. HbTrädg. 2: 104 (1872 ). TÖRJE Växtfört. 2: 154 (1938). -salt. (†) till

– surklöver-klöver 2, om salt av oxalsyra, kaliumväteoxalat. BERLIN Farm. 1: 555 (1849 : Surkleversalt ). –

– SUR-KOKA ,

– surklöver-ning . 1) (numera mindre br.) till 2 (b ): koka (matvara) utan (l. med ringa) tillsats av socker. HovförtärSthm 2 ⁄ 3 1636 D. Litet stenhårdt hafrebröd och mjölk utgjorde familjens hela kost, till omväxling med potatis och surkokta krösor. HEMBERG Jaktsk. 189 (1896 ). Surkokta lingon. ÖSTERGREN (1951 ). 2) (numera föga br.) till 2 c: koka (ngt) med tillsats av syra (i sht ättika). Det ”förtvättade” bomullskrutet (måste) underkastas en noggrann stabiliseringsprocess, nämligen surkokning, stabiliseringskokning (osv.). 3UB 8: 779 (1939 ). --

– (2 ) SUR-KULLA . (numera mindre br.) 1) växten Anthemis cotula Lin., kamomillkulla (jfr

– surklöver-tuppa ); äv. dels om växten A. arvensis Lin., åkerkulla (äv. kallad vit surkulla ), dels i uttr. gul surkulla, om växten A. tinctoria Lin., färgkulla; i pl. i sht förr äv. med singular bet. Anthemis, Surkullor. Stinker, och låckar paddor til sig. ASPELIN Fl. 47 (1749 ). Surkullor . . är en ört af Syngenesisternes klass, som växer allmän på gator, vid vägar, hus, på kyrkogårdar o. s. v. SKL (1850 ). BotN 1903 , s. 99 (: Gul). Därs. (: Hvit). IllSvOrdb. (1964 ). 2) växten Matricaria maritima Lin., baldersbrå; äv. i pl. med singular bet. KonvLex. (1861 ). Baldersbrå, surkullor. LB 2: 161 (1900 ). En höstlukt av frusna potatisblast och surkulla låg i luften. FRIDEGÅRD LHårdVid. 244 (1951 ); möjl. till 1. BraBöckLex. (1980 ). – (2 (b ))

– SUR-KÅL . 1) kok. om en (numera i sht i Tyskl. tillredd) maträtt bestående av finstrimlad vitkål (l. annan kål, förr äv. rotfrukter o. d.) inlagd(a) i press under någon tid (med salt o. kryddor, äv. med ättika l. citron) varvid mjölksyrejäsning inträder o. kålen osv. får sur smak o. lukt (o. kan förvaras en längre tid); äv. om kål kokad med ättika l. citron o. aväten direkt. Swr kååll 1 t (unn) a. HovförtärSthm 1603 , s. 33; möjl. icke ssg. Därs. 1630 , s. 198 (: Surkoll ). Surkål ha wi lärt at tilreda af Pålackarna; fordrar en stark maga. LINNÉ Diet. 2: 173 ( c. 1750 ). Surkål nyttjas på långa sjöresor emot skörbjugg. WESTE FörslSAOB ( c. 1817 ). Surkålen tillagades af grönsaker samt kokta och hackade rofoor m. m., som alltsamman fick stå och jäsa i en tunna bakom spiseln. UpplFmT 29--32: 264 (1916 ). ModStKokb. 84 (1983 ). särsk. a) i uttr. tålamod övervinner surkål, ungefär liktydigt med: tålamod övervinner äv. de svåraste hinder (med tanke på surkålens lukt o. smak l. dess verkan på magen). Landsm. VI. 5: 33 (1888 ). HOLM BevO (1960 ). b) bildl.; särsk. i uttr. göra ngn l. ngt till surkål l. göra surkål av ngn l. ngt, göra mos av ngn l. ngt. CELSIUS Ordspr. 9: 6 ( c. 1710 ). Jag kunde göra honom till surkål, men hvad tjenar det till? och jag är numera fredlig varden. OP STURZEN - BECKER (1865 ) hos Sturzen-Becker 2: 297. Af lifvets surkål har jag fått / Min rikt beskärda del. SKARSTEDT Pennfäkt. 50 (1897 ). För Guds skull, låt oss komma ut härifrån innan di gör surkål af skallemejorna på oss. CAVALLIN Kipling Kung 37 (1897 ). särsk. α) (†) i uttr. trampa surkål, åka kana på ena foten (l. ena skridskon) o. skjuta på med den andra. Du trampar surkål som en käring vid Munkbron. BLANCHE Bild. 4: 41 (1865 ). THOLANDER Ordl. (1872 ). β) (numera knappast br.) om uppburen betalning för l. om debiterat men (ännu) icke utfört arbete. Man säger: jag har så och så många columner i surkål, eller: jag har så och så många tusen i surkål. Dermed menas, att man uppburit betalning för mer arbete än man verkställt. FAHLGRÉN Boktr. 120 (1853 ). Surkål . . Uppburen betalning för mer arbete än man verkställt. DALIN (1854 ). GrafUppslB (1951 ). 2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om växten Rumex acetosa Lin., ängssyra. Rotsaker och i synnerhet syrgräs, som här kallas surkål, är mycket födande. SockenbeskrHäls. 330 (1790 ). WISTRÖM Helsingl. 11 (1874 ).

– surkåls-hyvel . (förr) jfr -kåls-kniv. HovförtärSthm 1730 , s. 1724.

– surkåls-järn . (förr) jfr -kåls-kniv. FISCHERSTRÖM 1: 139 (1779). -kar. (förr) jfr kar, sbst.¹ 2, o. -kåls-kärl. BoupptVäxjö 1804. -kniv. (förr) kniv för strimling av kål till surkål. KALM Resa 2: 407 (1756). -kärl. kärl för förvaring av surkål. HovförtärSthm 1756 , s. 3689.

– surkåls-lukt . (obehaglig) lukt av surkål. ÖSTERGREN (1951). -os. jfr -kåls-lukt. SWENSSON Willén 242 (1937). -oxhuvud. (förr) jfr oxhuvud II o. -kåls-kärl. HovförtärSthm 1726 , s. 2298.

– surkåls-pastej . pastej med fyllning av surkål. VALLERIA Hush. 38 ( c. 1710). -pudding. pudding med surkål ss. väsentlig ingrediens. HAGDAHL Kok. 842 (1879). -saft. jfr saft 1 e. DARELLI Sockenapot. 98 (1760 ; mot skörbjugg ). -soppa. soppa beredd på surkål. MEURMAN (1847). -tina. (förr) jfr -kåls-kärl. VLBibl. Bouppt. 1806 , fol. 131.

– surkåls-tunna . jfr -kåls-kärl. BoupptRasbo 1750 ; jfr: 1 Eeke Surkåhls Tunna. BoupptSthm 31 ⁄ 8 1687 , s. 1019 a.

– surkåls-ätare . person som äter surkål; ofta nedsättande. TOPELIUS Vint. I. 1: 97 (1863, 1880 ; i pl., om ryssarna ). Tyskarna voro surkålsätare, och detta framkallade axelryckning hos fransmännen. Pan 1928 , s. 44. -- (2 (b ))

– SUR-KÖRS . bot. o. trädg. surkörsbärsträd; jfr körs 2. LAURELL Träd 18 (1891 ). TurÅ 1944 , s. 206. -- (2 (b ))

– SUR-KÖRSBÄR ~²⁰, äv. ~⁰². bär från surkörsbärsträd; motsatt: sötkörsbärsträd; jfr

– surkåls-bär 2. ENEROTH Pom. 2: 293 (1866 ).

– surkörsbärs-grupp(en) om den grupp av körsbärsträd som surkörsbärssorterna utgör. LAHT 1894 , s. 38.

– surkörsbärs-slag . jfr -körsbärs-sort. LAHT 1900 , s. 336.

– surkörsbärs-sort . jfr sort 3 g. ENEROTH Pom. 2: 293 (1866). -stam. trädg. jfr stam, sbst.³ I 1 e. HbTrädg. 3: 8 (1872). -träd. körsbärsträdet Prunus cerasus Lin. (som bär surkörsbär); motsatt: sötkörsbärsträd; jfr

– sur-körs . HbTrädg. 3: 41 (1872 ; om arten ). ABELIN MTr. 61 (1903 ). -- (2 c )

– SUR-LAG . (förr) sur lag (se lag, sbst.² 1 a ) framställd gm urlakning av begagnad bark från strökar. TT 1894 , K. s. 67. 2SvKulturb. 7--8: 261 (1937 ). -- (2 (b ))

– SUR-LIMPA . (i sht i vissa trakter) jfr

– surkörsbärs-bröd . Här smörjer man sig lika friskt med pannkaka, som skåningen gassar sig med surlimpa och gröt. SmålAlleh. 1883 , nr 17, s. 3 . särsk. bildl., ss. benämning på sur (se sur, adj. 3 a ) person, surpuppa o. d. JANSON Gast. 79 (1902 ).

– surbröds-kaka . Hon tar fram den halländska stora, tjocka, runda surlimpakakan. MARTINSON VägUt 195 (1936 ). -- (3 a )

– SUR-LYNT , adj. om person: som har surt lynne; äv. ss. adv.; äv. i överförd anv., om ngt sakligt. NORLING Mänskl. 140 (1930 ). SvD(A) 1959 , nr 119, s. 14 ( om söndagsväder ). Fatab. 1971 , s. 161. --

– (2 ) SUR-LÄGG . (†) anträffat bl. bildl.: surpuppa; jfr lägg, sbst.¹ 1, o.

– surbröds-skank . VRP 2⁄11 1763 . -- ( 1, 2 c )

– SUR-LÄND . (i vissa trakter) om mark o. d.: som har sur jordmån. BtRiksdP 1898 , I. 2: nr 19, s. 17 ( om skogsmark ). -- ( 1, 2 c )

– SUR-MARK . sur mark. SCHRÖDER MinnSkog. 146 (1888 ). --

– (2 ) SUR-MASK . (i fackspr.) om vindruvsvecklarens larv (vilken i andra o. tredje generationen lever inne i druvorna o. där förorsakar jäsning). LIDFORSS Kås. 2: 197 (1912 ). -- (2 (b α) )

– SUR-MJÖLK . ( sur- c. 1560 osv. sure- 1587 ) (utom i Finl. numera i sht i skildring av ä. förh.) (om produkt av) mjölk som gm mjölksyrejäsning (i sht medelst tillsats av syrningskultur, i sht förr äv. av vissa örter, t. ex. tätört, l. syror l. redan syrad mjölk l. gm självsurning) bringats att koagulera (varvid den får en (lätt) syrlig smak); numera särsk. om filmjölk framställd (i stor skala i mejeri) medelst syrningskultur, i sht förr äv. om filbunke o. långfil; jfr tät-mjölk. MEYERSON VapArboga 179 ( c. 1560 ). (Fältskärn) kunde framlefva långa veckor i sin fiskarestuga med surmjölk och kokta simpor. TOPELIUS Fält. 3: 5 (1858 ). Vi nordbor ha vår surmjölk eller filbunke, bulgarernas yoghurt är ju också välkänd, liksom den kefir kaukasiens folk bereda av komjölk. BOLIN VFöda 182 (1933 ). Riktig fil, d. v. s. långmjölk, inte sån där självlöpnad surmjölk som sydlänningarna förtära. TurÅ 1937 , s. 99. Surmjölk (dvs.) filmjölk. STENMARK FinlSv. (1983 ). Surmjölk avsåg (i äldre tid) i första hand filbunke, filmjölk och långfil framställda i hemmet. NE (1995 ).

– sur-kagge . (förr) jfr kagge, sbst.², o. -mjölks-flaska. HEMMER Morgongåv. 227 (1934). -kultur. (numera mindre br.) bakteriekultur uppkommen vid framställning av surmjölk. SONESSON BöndB 712 (1955). -limpa. (i sht i Finl.) Hufvudstadsbl. 18 ⁄ 4 1988 , s. 6 .

– sur-lägel . (förr) jfr -mjölks-flaska. HERTZBERG Reijonen 106 (1885). -ost. (numera i sht i skildring av ä. förh.) ost ystad gm ostmjölkens självsurning l. tillsats av surmjölkskultur (varvid ostämnet avskiljs); motsatt: löpost; jfr

– sur-ost . OxBr. 11: 708 (1637 ). (T.) Qvarck oder Qvarg . . (sv.) sur-mjölksost, kramad med händren. LIND 1: 1244 (1749 ). Surmjölksost beredes af skummad eller oskummad mjölk, som får surna vid 20--30Ŷ och sedan upphettas till 50Ŷ. WRETLIND Läk. 4: 71 (1896). -stop. (förr) jfr -mjölks-flaska. LINDBERG FinNov. 126 (1894). -vassla. (numera i sht i skildring av ä. förh.) vid surmjölksystning bildad vassla. AKEN Reseap. 271 (1746). -ystning. (numera i sht i skildring av ä. förh.) ystning av surmjölksost. FLODSTRÖM SvFolk 280 (1918 ). -- (2 (b ))

– SUR-MOS . (i vissa trakter) mos (se mos, sbst.¹ 1 ) av sura lingon (utan tillsats av socker). Potatis och surmos. ALDÉN Getapul. 99 (1883 ). -- (3 a β )

– SUR-MUL . (†) anträffat bl. bildl., om surmulen person; jfr mule, sbst.² 2. COLUMBUS (SVS) 1: 122 (1676 ). -- (3 a )

– SUR-MÅNS . (vard.) sur (mans)person; jfr -fot, -gurka 2,

– sur-kaka 2,

– sur-kart slutet,

– sur-limpa slutet, -lägg, -mul, -puppa, -skank, -stock ,

– sur-strömming 2,

– sur-trut . SDS 19 ⁄ 11 1919 , s. 4. -- (2 (b ))

– SUR-MÖRT . (i vissa trakter) jfr -fisk, -strömming. Att ligga i en sådan där kammare, där surmjölk och surmört och sursik enats om att fördärfva atmosfären! SAMZELIUS SkogFjällstig. 162 (1894 ). -- (2 (b α) )

– SUR-MÖSSA . myssja, sbst.²] (†) ostvassla från surmjölksystning. Sämbre slag af miölk, såsom RänMiölk . . blå-Möszu, Sur-Möszu. BROMAN Glys. 3: 121 ( c. 1730 ). -- (3 a )

– SUR-NÄST , adj. (vard.) metonymiskt: som ser sur ut, sur till utseendet. Banvaktshustrun hette Melin och var lite surnäst men vänlig av sej. BROWALLIUS ParDagg 98 (1957 ). -- (2 (b α) )

– SUR-OST . (numera i sht i skildring av ä. förh.) = -mjölks-ost. Med flera slags . . ost, såsom . . sötost och surost, undfägnades gästerna. (FORSSELL o.) GRAFSTRÖM 103 (1832 ). -- (2 (b ))

– SUR-OXEL . (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) oxeln Sorbus hybrida Lin. (som har sötsura bär), finnoxel; jfr oxel-rönn. NYMAN VäxtNatH 2: 47 (1868 ; angivet ss. förekommande i Roslagen ). -- (2 (b ))

– SUR-PALT . (förr) av kreatursblod, vatten o. mjöl bakad palt som fick surna (upphängd i taket). UpplFmT 29--32: 19 (1913 ). -- (2 (b ))

– SUR-PIL . (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) rödsyra (se d. o. 1 ); jfr

– sur-blad 1 b, -stake, -strånk . POST Ogräsv. 94 (1891 ). BOLIN Åkerogräs. 68 (1926 ). -- (3 a )

– SUR-PUPPA . (vard.) sur person (företrädesvis om kvinna); jfr -sibba, -stock. OLROG Rosenbl. 3: 15 (1946 ).

– (2 ) SUR-RÖTA . biodl. nymfpest l. yngelröta (som angriper den unga larven o. förvandlar den till en illaluktande massa). LAHT 1924 , s. 394. BonnierKL 12: 1323 (1928 ). -- (2 (b ))

– SUR-SAFT . saft (se d. o. 2 a ) framställd utan tillsats av socker. Salé 6 (1664 ). -- (2 (b ))

– SUR-SALT , adj. särsk. om smak: sur o. salt. HEDIN GmPers. 285 (1887 ). -- (2 (b ))

– SUR-SALTA . (i vissa trakter, i sht förr) salta (fisk) på sommaren o. låta den jäsa lätt; äv. utan obj.; särsk. i p. pf., om fisk. HASSELBLAD BergslVärml. 37 (1929 ; utan obj. ). ICAKurir. 1985 , nr 37, s. 20 ( i p. pf. ). -- (3 a )

– SUR-SIBBA . (i vissa trakter, vard.) sur kvinna l. flicka, surpuppa. Där fick du, sursibba! Du tror allting är synd, du, men det är för du är så sur, inte för nå annat. HÖIJER Martin 175 (1950 ). -- (2 (b ))

– SUR-SIK . (i sht om förh. i Norrl.) jfr

– sur-fisk . SAMZELIUS SkogFjällstig. 162 (1894 ). -- (2 (b ))

– SUR-SILL . särsk.: (oavsiktligt) surnad sill. Aff sursil måste iagh myckedh lijdha, Aff hwilken iagh äter meer än iagh wil. MESSENIUS Disa 37 (1611 ). --

– (2 ) SUR-SKANK . (†) anträffat bl. bildl., =

– sur-lägg . VRP 2⁄11 1763 . --

– (1 ) SUR-SKOG . (i vissa trakter, numera bl. om ä. förh.) (eg.: på sank mark växande) småskog av obetydligt gagnvärde o. bestående (väsentligen) av pil, hassel, al, björk o. d., marskog. SvNat. 1923, s. 140 (1670 ). Otjenlige trän, såsom björk, ahl och annan löfskog, eller så kallad surskog blifwer nedfäldt. Bergv. 2: 366 (1747 ). Egendomen har mer än tillräckelig Husbehofs Högskog af Ek och Bok, samt öfverflödig Surskog af Björk, Ahl och Hassel. LdVBl. 1822 , nr 22, s. 4 . I . . (utmarken) förekom . . (buskvegetationen) ofta i form av alekärr eller så kallad surskog. SvGeogrÅb. 1928 , s. 26. Surskogen, som bestod av pil, sälg och även ask, gav löv åt djuren, ris till bränsle och en del gagnvirke. TurÅ 1949 , s. 144.

– surskogs-bestånd . bestånd (se d. o. 11 a ) av surskog. HEMBERG NJagtsk. 188 (1897). -lagg. om kant av mosse l. myr, bevuxen med surskog; jfr lagg, sbst.² HEMBERG ObanStig. 225 (1896 ). -- (2 (b ))

– SUR-SKORPA . (i sht i Finl.) om ett slags i Finl. bakad skorpa av surdegsbröd av rågmjöl i form av tunna kakor, som klyvs o. torkas i rektangulära bitar, finsk skorpa, finncrisp. Bröd flere sorter, men mäst bakat i surskorpor ifrån Kiöbenhavn. TROIL Isl. 79 (1777 ). BonnierLex. (1966 ; under Finska skorpor). StFinSvOrdb. 1: 173 (1997 ). --

– (1 ) SUR-SKORV . (†) om ett slags (vätskande) utslagssjukdom hos får; jfr eld 1 l β, bovete-sjuka, lik-mask, sbst. ¹ 2, pölhetta. HASTFER Får 116 (1752 ). --

– (1 ) SUR-SLAG . (†) surt åkerskifte; jfr slag, sbst.¹ 48. Engen består af Maäng, Hårdwall, ock Surslag. HdlÅgerupArk. 1742 . --

– (1 ) SUR-SLÄTTA . (i vissa trakter) stort isflak av mer l. mindre vattnig is. ”Det sporrar” säger man (i Norrb.) då en isslätt passerar ett grund och rives upp. På våren förvandlas slättorna till surslättor, sedan till flak, isknulor eller kontis. 2SvKulturb. 1--2: 251 (1934 ). Två sälar syntes långt inne bland isfälten men omgivna av svarta surslätter och oåtkomliga. TurÅ 1937 , s. 287. --

– (2 ) SUR-SMAK . (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sur smak. SYLVIUS Mornay 40 (1674 ). --

– (2 ) SUR-SMAKAD , p. adj. (†) sursmakande (se d. o. 1 ). Hamb. (1700 ). --

– (2 ) SUR-SMAKANDE , p. adj. ( sur- 1889 osv. surt- 1950 osv.) 1) som smakar (se smaka, v. 4 ) sur. SAOL (1950 ). 2) (numera bl. mera tillf.) om papill: som uppfattar sur smak; jfr smaka, v. 6. UpsLäkF 1889 , s. 422. --

– (1 ) SUR-SNÖ . ] (i vissa trakter) blöt snö. Det korta svaga skriket från ett stavhugg i sursnön. BOBERG Varg. 73 (1934 ). Därs. 97. --

– (1 ) SUR-STAGG . (†) stagg (se stagg, sbst.²) som växer på surmark. Äng till 5. à 600 lass höö, bestående dels af Maängs höö, men större delen surstagg. ÅgerupArk. Syneprot. 1753 .

– surstaggs-vall . vall (gräsmark) med ”surstagg”. HdlÅgerupArk. 1723 . -- (2 (b ))

– SUR-STAKE . (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i pl., om var o. en av växterna Rumex acetosa Lin., ängssyra (jfr

– surstaggs-billa 1 ) o. R. acetosella Lin., rödsyra (jfr

– surstaggs-blad 1 b, -pil, -strånk ). BotN 1896 , s. 9. -- (2 (b ))

– SUR-STEK . kok. stek (vanl. av nötkött) som legat i marinad några dagar l. veckor före tillagningen; jfr

– surstaggs-bråd . HovförtärSthm 1635 A, s. 417. Det färska köttet blifver mörare och lättsmältare genom att hänga ett par dagar, emedan då hinner utveckla sig mjölksyra, som underlättar smältningen af bindväfven. På samma sätt verkar ättiksyra, då kött inlägges i ättika till s. k. surstek. NF 5: 642 (1882 ). Köttet det saltades ner uti kar, / förutom en surstek, som gömdes åt far. REUTERSWÄRD Minn. 42 (1922 ). --

– (1 ) SUR-STOCK . timmerstock som (vid flottning) dragit till sig så mycket vatten att den sjunkit; äv. bildl., om sur person, surpuppa (jfr sur, adj. 3 a ); jfr

– surstaggs-måns . COLLINDER Kalev. 170 (1948 ; bildl. ). Under Sandöbron guppar bara halvsjunkna surstockar. Vi 1970 , nr 33⁄34, s. 28. -- (2 c )

– SUR-STOFF . (†) om grundämnet syre. TEGNÉR FilosEstetSkr. 222 ( c. 1810 ). -- (2 (b ))

– SUR-STRÅNK . (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) =

– surstaggs-stake . WISTRÖM VäxtnDal. 6 (1907 ). -- (2 (b ))

– SUR-STRÖMMING . 1) i Norrl. framställd, lätt saltad strömming, som undergått jäsning. LINNÉ Skr. 5: 205 (1732 ). Lax och sik voro dagliga rätter, som kokta och stekta nog höllos tillgodo; men bjöds graflax eller surströmming .. togo våra beskedliga östgötar humör. HULTIN Minn. 19 (1872 ). Surströmming får icke i detaljhandeln saluhållas eller försäljas före tredje fredagen i augusti det år strömmingen beretts. SFS 1964 , nr 348, s. 772 . 2) i bildl. anv. av 1 ; särsk. om sur (se sur, adj. 3 a ) person, surmåns l. surpuppa o. d. Håll mun på er, rackarpack! Fattigstackare! . . Surströmmingar! Fårtackor! NORDSTRÖM Herr. 90 (1910 ). särsk. 1 )] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om växten Rumex acetosa Lin., ängssyra; äv. om växten Rumex acetosella Lin., harsyra. BotN 1903 , s. 101 ( om ängssyra; angivet ss. förekommande i Uppl. ). LYTTKENS Växtn. 607 (1908 ; om harsyra; angivet ss. förekommande i Hälsingl. ).

– surströmmings-burk . burk för l. med surströmming. SAOL (1950). -fabrikant. EKMAN NorrlJakt 339 (1910). -industri. EKMAN NorrlJakt 340 (1910). -kagge. jfr kagge, sbst.², o. -strömmings-burk. EKMAN NorrlJakt 342 (1910). -klämma. (i Norrl.) av hoprullat tunnbröd med däri inrullad surströmming m. m. bestående maträtt; jfr klämma, sbst. ICAKurir. 1986 , nr 34, s. 5 .

– surströmmings-lukt . TurÅ 1959 , s. 100.

– surströmmings-sexa . jfr sexa, sbst. ² 2. HÖGBERG Frib. 184 (1910). -tid. om den tid då surströmmingen först får säljas. BERG BlåDrag. 68 (1936). -tunna. jfr -strömmings-burk. HAGLUND Omnibus 91 (1927 ). -- (2 c )

– SUR-STÖT . (i fackspr.) bildl., om chockartat hög tillförsel av försurat vatten till vattendragen i samband med snösmältning. SvD 30⁄4 1979 , s. 36. -- (3 a )

– SUR-SYNT , adj. (†) om person: som är sur l. har en sur livssyn. BERGIUS Småsak. 2: 115 (1756 ). -- (1 c )

– SUR-SÅR . (i vissa trakter) om vätskande bensår. WALLQUIST Doktorn 28 (1935 ). Han hade nu ett sursår däri benet och satt ini kammarn bakom handeln. LINDGREN OrmVäg 20 (1982 ). -- (2 (b ))

– SUR-SÖT . 1) (på en gång) sur o. söt; sötsur; företrädesvis om matvara; i n. sg. äv. substantiverat, om sursött bröd. Sööt Såppa, naturlig eller suur-söt. RÅLAMB 14: 78 (1690 ). Smaka sursött. WoH (1904 ). NOREEN VS 5: 150 (1906 ; om sås ). Sursöt ankarstock. SvD 18⁄12 1935 , s. 10. Deras smörmatar . . var stekta ”siller” på rågbröd eller sirap på ”sursött”. TurÅ 1956 , s. 89. Hans sursöta lukt hade barnet svårt att fördra. TROTZIG Svek. 69 (1966 ). I Skåne bakades sursött bröd, siktebröd och sötad kavring. WIDELL Sockerbag. 59 (1995 ). 2) i bildl. (jfr sur, adj. 3 a ) anv. av 1 ; särsk.: som visar l. kännetecknas av l. vittnar om en blandning av sur o. vänlig inställning (i sht under en mask av vänlighet), sötsur. (J. O.) Wallin dricker nu Sätra brunn strax här bredvid. Vårt förhållande är som förut, litet sursött. TEGNÉR (WB) 3: 396 (1819 ). ”Utmärkt”! svarade Frank sursött. GRANLUND Carlé OdågÄv. 228 (1914 ). GRIMBERG VärldH 9: 519 (1940 ; om leende ). -- (2 (b ))

– SUR-SÖTA . (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om växt tillhörande växtsläktet Oxalis Lin., syra (jfr

– surströmmings-klöver 1 ); äv. om växten Rumex acetosa Lin., ängssyra (jfr

– surströmmings-billa 1 ). WISTRÖM Helsingl. 11 (1874 ; om växt av släktet Oxalis ). Vet du vad sursöta är för något? . . Det heter ängsyra också. AHLIN MDöd 201 (1945 ). --

– (1 ) SUR-TAGG l.

– SUR-TAGGE . (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Spergula arvensis Lin., åkerspergel; äv. om växten Stellaria media (Lin.) Vill., våtarv. POST Ogräsv. 48 (1891 ; om åkerspergel ). Västerb. 1926 , s. 276 ( äv. om våtarv ). --

– (2 ) SUR-TALG . (†) syrad talg. Thesse . . varer . . clartalg, rugetalg, syltetalg, surtalg, fåretalg, bocketalg. G1R 27: 19 (1557 ). Nöttetalg . . Rugu talg . . Surtalg. HovförtärSthm 1561 A, s. 104. --

– (1 ) SUR-TJÄL . (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med gran beväxt, vattensjukt markområde; jfr

– surströmmings-mark . Med tjälar menas . . granskogar med torr, fast mark, ock med surtjälar vattendränkt mark, beväxt med gran. Landsm. II. 6: 13 (1882 ). --

– (2 ) SUR-TIPPOR , pl. (†) =

– surströmmings-tuppa . RUDBECK HortBot. 28 (1685 ). --

– (2 ) SUR-TOPP . ] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) =

– surströmmings-kulla 2. LENÆUS Delsbo 149 (1736, 1764 ). BonnierLex. (1966 ). --

– (2 ) SUR-TOPPA . ( sur- 1638--1694. sura- 1640 ) (†) =

– surströmmings-tuppa . FRANCKENIUS Spec. B 3 b (1638 ; i pl. ). BROMELIUS Chl. 18 (1694 ). --

– (2 ) SUR-TORN . bot. busken Berberis vulgaris Lin. (som har sura bär o. tornar), berberis(buske); jfr

– surströmmings-bär 1,

– surströmmings-törne . VetAH 1749 , s. 61. En törnskatunge smyger bland hagtornets kart och surtornets rodnande bärklasar. ROSENIUS Naturst. 55 (1897 ).

– surtorn-blomma . VäxtLiv 3: 442 (1936). -växt. växt tillhörande växtfamiljen Berberidaceae (till vilket surtorn hör). LINDMAN LbBot. 83 (1904 ). -- (3 a )

– SUR-TRUT . (vard., numera föga br.) surmåns l. surpuppa o. d. NORDFORSS (1805 ). BJÖRKMAN (1889 ). --

– (2 ) SUR-TUPP . (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) 1) =

– surtorn-tuppa ; i pl. äv. med singular bet. MÖLLER (1790, 1807 ; i pl., om kamomillkulla ). 2) =

– surtorn-kulla 2. POST Ogräsv. 80 (1891 ). SmåskrLandtbr. 14: 40 (1903 ). --

– (2 ) SUR-TUPPA . (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Anthemis Cotula Lin., surkulla (se d. o. 1 ), kamomillkulla; i pl. äv. med singular bet.; jfr -blomma, -blomster, -tippor, -toppa, -tupp. SAHLSTEDT (1773 ; i pl. ). Anthemis cotula . . heter i Sverige vanligen surkulla, i vissa trakter surtuppa. ANF 34: 145 (1918 ). --

– (2 ) SUR-TÖRNE . ( -törn 1764. -törne 1638–1938 ) (numera mindre br.) surtorn. FRANCKENIUS Spec. F 2 a (1638 ). TÖRJE Växtfört. 1: 25 (1938 ). --

– (1 ) SUR-ULL . om islandsull] (numera föga br.) om grov ull som står emot fukt o. väta. Tre täcken (fr. Västergötl.) i munkabälte, skälblad och rosengång, delvis väfda med s. k. surull. RedNordM 1917 , s. 9 . -- (2 (b ))

– SUR-VATTEN . (†) = -brunns-vatten. U HIÄRNE Suurbr. 32 (1679 ). TLäk. 1835 , s. 355. --

– (1 ) SUR-VED . sur ved. ÖSTERGREN (1951 ).

– surveds-brasa . BERGMAN FalskP 152 (1916). -rykande, p. adj. om survedsbrasa: rykande av surveden. HågkLivsintr. 19: 266 (1938 ). -- ( 1, 2 )

– SUR-VULEN , p. adj. (†) sur l. syrlig. Luktade litet surwulit. NVedboDomb. Sommart. 1764 , § 90. Därs. Höstt. 1788 , § 55 ( om åker ). --

– (1 ) SUR-VÄDER . (i vissa trakter) nederbördsrikt väder, regn- l. snöväder; äv. bildl., om surt l. buttert o. d. sinnelag l. humör o. d. HÜLPHERS ÖdAnsikt. 66 (1911 ; bildl. ). På natten kom survädret, det snöade på löven. Turist 1966 , nr 7, s. 27 . -- (2 (b ))

– SUR-VÄLLING . välling av vatten o. mjöl med iblandad mjölk] (förr) om ett slags rågmjölsvälling med jäst, som fick jäsa en dag, innan den åts. Rig 1933, s. 132 ( c. 1825 ). -- (2 (b ))

– SUR-VÄPPLING . (†) harsyra (se d. o. 1 ); jfr

– surveds-klöver . FRANCKENIUS Spec. A 2 b (1638 ). DYBECK Runa 1849 , s. 11. -- ( 2, 3 )

– SUR-ÅL . (†) eg.: syrad ål; anträffat bl. bildl., i uttr. där ligger surålen, däri ligger knuten (se knut, sbst. ¹ 1 b δ) . LIND 1: 322 (1749 ). --

– (1 ) SUR-ÄNG . jfr

– surveds-mark . JordRunt 1931 , s. 213. -- (2 (b ))

– SUR-ÄPPLE . 1) ] äpple från surapel; äv. bildl. Musten aff swräple. B OLAVI 38 b (1578 ). Vi torde väl äfven få smaka de svenska Arbetar-gillenas och Bildningscirklarnes suräpplen. ATTERBOM (1851 ) i 3SAH XXXVIII. 2: 29. Hungern lärer hunden äta suräpplen. GRANLUND Ordspr. ( c. 1880 ). SANDGREN Förklar. 93 (1960 ). 2) (numera bl. mera tillf.) surapel. Sur-äplen . . wäxte i stor myckenhet wid Glömminge och kringliggande Byar. LINNÉ Sk. 59 (1751 ).

– suräpple-äpple 1 ): suräppel-, äv.

– suräpple-must . jfr must 2. LEMNIUS Pest. 30 (1572 ; uppl. 1917: Suräple most ). -saft. jfr saft 1 o. -äppel-must. HAARTMAN Sjukd. 307 (1765). -trä. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, vard.) surapel, suräppelträd. RUDBECKIUS Dagb. 50 (1631 ). På höstarna äpplen vi knyckte / från gammelmors suräppelträ. CEDERBLAD Vågsp. 21 ( c. 1925). -träd. surapel; äv. bildl. Missförståndet 35 (1740 ; bildl. ). ÖoL (1852 ). -- (1 d )

– SUR-ÖGA . (†) surt öga; äv. i överförd l. bildl. anv., om surögd person (jfr sur, adj. 3 a ). VarRerV 16 (1538 ). BLANCHE Tafl. 1: 202 (1856 ; om person ). -- (1 d )

– SUR-ÖGD , adj. 1) om person (l. djur): som har (inflammerade o.) rinnande (o. röda) ögon; äv. om ögon: som är (inflammerade o.) rinnande (o. röda); jfr blöt-ögd 2. VarRerV 9 (1538 ). Katten är mest altid surögd om dagen, och var uti ögonen. Linné FörelDjurr. 25 (1748 ). GHT 1898 , nr 279 B, s. 1 ( om ögon ). Kisa surögt mot solen. NERMAN Service Bluffm. 211 (1925 ). Johannes i Rävagården var numera en krumpen gubbe, orakad, surögd och smutsig. WÄGNER Sval. 75 (1929 ). 2) i bildl. anv. av 1 (jfr sur, adj. 3, särsk. 3 a ); särsk. om person: sur l. surmulen l. grinig o. d. En Luns, en surögd snål en Sater. BELLMAN (BellmS) 10: 3 (1785 ). Himlen surögd duggregn dröp. LINDSTRÖM Besegr. 37 (1927 ). Patronen en ohängd och surögd lurk. KRUUSE VinKv. 72 (1933 ). Landsbygdsskildringen med surögt avundsjuka grannförhållanden. DN 26⁄4 1984 , s. 71.

– SUR-DOFTANDE , p. adj. ( sur- 1951. surt- 1932–1951 ) DIKTONIUS JKub. 25 (1932 ; om läder ). -- (3 b )

– SUR-FÖRVÄRVAD , p. adj. Så rök denna lilla aftonstund hälften av mina surtförvärvade slantar. ÖSTERGREN (1951 ). –

– SUR-SMAKANDE , p. adj., se A.