SVINA svi ³na ², v., -ade. vbalsbst. - ANDE, -ERI (se d. o. ). ( förr äv. skrivet -w- ) ] 1) (vard.) uppträda l. bära sig åt som ett svin; särsk. dels (jfr SVIN 1 ) med tanke på nedsmutsning l. nedsölande l. glupskt l. ohämmat ätande o. d., dels (jfr SVIN 2 ) med tanke på osedligt leverne l. rumlande o. d.; äv. refl.; numera nästan bl. i de särsk. förb. SVINA NED, TILL o. i ssgn NED-SVINA. (Sv.) Svina sig . . (ty.) sich schweinisch betragen. SvTyHlex. (1851 ). Dronningen . Du har en tunga som en orm . . Prins E. Och ett förstånd se’n! Dronningen. Men intet hjärta! Prins E. Hvad skulle jag med det att göra? Kasta för kvinnorna att svina på! STRINDBERG GVasa 108 (1899 ). Vara ute och svina. AUERBACH (1913 ). Han svinade på hotellet, så att värden blev lömsk. KOCH GudVV 1: 246 (1916 ). Att han super, svinar och jagar, ja, det vet jag! NORLIND Akvam. 291 (1928 ). ÖSTERGREN (1951 ; angivet ss. mindre vanl. ss. enkelt ord ). -- särsk. glufsa (som ett svin); i den särsk. förb. SVINA I SIG. 2) göra l. förvandla (ngn) till ett svin; anträffat bl. bildl., ss. senare led i ssgn FÖR-SVINA ; jfr SVIN 1, 2 . Särsk. förb. : (till 1; vard .): SVINA I SIG ¹⁰ ⁴ ⁰. (numera föga br.) till 1 slutet: glufsa i sig (ngt). Har I svinat i er maten än, så en får komma in mä kaffet? ENGSTRÖM Milst. 91 (1929 ). – SVINA NED l. NER ¹⁰ ⁴. smutsa l. söla ned (ngn l. ngt); ofta refl. (i denna anv. äv. övergående i bet.: förfalla, deka ned sig); äv. dels abs., dels bildl. (Sv.) Svina . . ned sig: (lat.) sordibus se inquinare. LINDFORS (1824 ). (När hon söp) svinade hon ned sig, svor och talte grofheter. AHRENBERG Stockj. 23 (1892 ). Men tänk att Hall, gamla kloka människan, kunde gå och svina ner sig på det viset! MOBERG Rask. 261 (1927 ). Redan på den tiden, för snart hundra år sen, dundrade Carlyles vredgade profetröst mot att de engelska vattendragen opåtalt fick svinas ner. SELANDER LevLandsk. 186 (1955 ). Sönerna svinar genom själva värnplikten ner sig i den värld, som är det militära. LO - JOHANSSON AstrHus 226 (1966 ). Får gubbarna (dvs. A-lagarna) hållas ostört, så tar de över. Svinar ner i hissar, skränar och skrämmer folk. Vi 1993 , nr 16, s. 20 . – SVINA TILL ¹⁰ ⁴. svina ned; förr äv. refl.; äv. bildl. (särsk. i uttr. svina till för ngn, ställa till trassel l. besvär för ngn). NORDFORSS (1805 ; refl. ). Kristin . . Hvad är det nu för spektakel på helgdagsmorgon! . . Och så ni svinat till här! STRINDBERG Julie 72 (1888 ). TENOW Solidar 3: 53 (1907 ; med avs. på rum ). Så nedriga de alltid varit mot honom, ljugit honom full, skrävlat och svinat till för honom. MARTINSON Kvinn. 128 (1933 ). Många av bråkstakarna tror sig ha hittat en fristad i gänget på läktaren, en chans att dold i mängden få svina till på ett sätt som är omöjligt på andra håll i samhället. GbgP 10 ⁄ 9 1990 , s. 24.