© Svenska Akademien. SAOB spalt: S15031; tryckår: 1999
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
SVENSKMANNA- svän ³skmana~, ssgsförled.
[till SVENSK, adj., o. MAN, sbst.² (jfr SVENSK-MAN )]
ss. förled i ssgr betecknande ngt som tillhör l. avser l. gäller l. är karakteristiskt o. d. för en svensk l. svenskar(na); i sht i ssgr betecknande l. i fråga om sådana goda egenskaper (t. ex. mod, heder, nationell anda) som i Sv. av hävd ansetts utmärka svenskar(na) .
Ssgr
(numera i sht i högre stil, dels med arkaiserande prägel, dels i skildring av ä. förh.):
SVENSKMANNA-ANDA . anda (se ande VIII 5 a ) som anstår en (traditionell) svensk; anda som kännetecknas av dygder som i Sv. traditionellt anses utmärka svenskarna. Forntida dådkraft och svenskmannaanda. VFl. 1933 , s. 163. I hyllningarna stod det mycket om hans dådkraft och svenskmannaanda. EKMAN Springkäll. 80 (1976 ).
SVENSKMANNA-BYGD . av svenskar bebodd bygd (se d. o. I 2 ), svenskbygd. RUNDGREN Minn. 2: 71 (1883 ).
SVENSKMANNA-DUGLIGHET ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰. för svenskar(na) kännetecknande duglighet. Jag tror på svenskmannatrohet och svenskmannaduglighet. SträngnHist. 360 ( cit. fr. 1919 ).
SVENSKMANNA-DYGD . för svenskar(na) typisk dygd (se d. o. 4 ); äv. ironiskt. Sparsamhet och omtanke för framtiden är ju inte precis svenskmannadygd. GHT 1 ⁄ 4 1943 , s. 10.
SVENSKMANNA-FRIHET ~⁰² l. ~²⁰. (numera föga br.) svensk frihet (se d. o. 4 ). BE MALMSTRÖM 7: 119 (1848 ). Man dömer icke Sveriges store Carlar med den strängaste dom, ehuru de icke höllo Svenskmanna frihet lika helig som Sveriges ära oförkränkt. SVEDELIUS i 2SAH 55: 106 (1878 ).
SVENSKMANNA-GÄRNING . gärning (se d. o. 1, 2 ) präglad av svenskmannaanda. En verklig svenskmannagärning, Nordenskjölds och Palanders världsomsegling (1878-80) . VFl. 1924 , s. 62. TSvLärov. 1946 , s. 13.
SVENSKMANNA-HAND . (numera föga br.) svensk tillhörig hand, svensks hand, svensk hand. Jag är glad . . at desza Bilor, desza Swärd, desza Skrufwar aldrig hädanefter skola komma at . . trycka någon Swenskmanna-hand! GT 1788 , nr 131, s. 4 . HOLMES NDikt. 316 (1904 ).
SVENSKMANNA-HEDER . för svenskar(na) kännetecknande heder. Ungdomens mod, offervillighet, nationaltillit och svenskmannaheder. PedT 1901 , s. 132. Ärofull svenskmannaheder bjuder, att striden kring Arnljotgestaltens store skapare avblåses. HågkLivsintr. 24: 239 (1943 ).
SVENSKMANNA-KYNNE . jfr kynne 2 a o. -anda. Gammaldags svenskmannakynne. BACKMAN OkändV 45 (1911 ).
SVENSKMANNA-LAG . (†) svensk lag (se lag, sbst.¹ 1 ). BÆCKSTRÖM 4Regl. 27 ( i handl. fr. 1797 ).
SVENSKMANNA-MOD . för svenskar(na) kännetecknandemod (se mod, sbst.¹ 7 ). VFl. 1909 , s. 94.
SVENSKMANNA-ORD . ord präglat av svenskmannaheder; ord som man kan lita på; sant ord . De sedan hedenhös bland oss svenske dyrkade och omhuldade begreppen svenskmannasinne och svenskmannaord. KRUSENSTJERNA Pahlen 5: 154 (1933 ). Folk . . visste att . . (hos högerledaren A. Lindman) ej fanns några finter eller krumbukter, utan rena, rejäla svenskmannaord. LINDSKOG Bokslut 79 (1949 ).
SVENSKMANNA-RÄTT . för svenskar gällande (nedärvd l. sedan gammalt vedertagen) rätt (se rätt, sbst.² 2 ). 2RARP 18: 485 (1752 ). Santesson hade . . gjort prästståndet den förebråelsen, att förnekat 3 städer i riket svenskmannarätt. HH XXV. 2: 69 (1809 ).
SVENSKMANNA-SED . (nedärvd l. traditionell o. god) svensk sed (se d. o. 1 a ). CVA STRANDBERG 1: 8 (1844 ). Att svika Konung och Fädernesland har aldrig varit svenskmannased. LandsstormB 5 (1914 ). Eftersom . . (mötet) ägde rum en förmiddag, kombinerades det på god svenskmannased med lunch. ZETTERSTRÖM SällskRol. 96 (1945 ).
SVENSKMANNA-SINNE . jfr sinne, sbst.² 7, o. -anda; äv. ironiskt. Mitt svenskmannasinne spännes till uppmärksamhet vid hvarje steg som jag ser tagas emot de af mina medborgare som vilja begagna yttranderätten. BrinkmArch. 2: 253 (1815 ). Sant har . . en af våra skalder tecknat . . denne fullödige representant för gudaktigt, trofast svenskmannasinne . . i följande ord . LfF 1904 , s. 72. LIDFORSS UtrikVyer 75 (1906 ; ironiskt ).
SVENSKMANNA-SÄTT . sätt l. vis kännetecknande för svenskar med svenskmannaanda; jfr -vis. LOENBOM Stenbock 2: 287 (1758 ).
SVENSKMANNA-TRO . tro på svenskmannaanda o. d.; tro l. förlitan på det specifikt svenska. PH 15: 298 (1792 ).
SVENSKMANNA-TROHET ~⁰² l. ~²⁰. trohet mot svenskmannaanda l. svenskmannased o. d. STRINDBERG NRik. 27 (1882 ).
SVENSKMANNA-VIS . svenskmannasätt; äv. ironiskt. Man samlas kring ett väl försedt bord, där man på öfligt svenskmannavis knuffas och kifvas om gafflar och glas. LUNDIN NSthm 512 (1889 ). Jag . . har numera så ordnadt, att jag . . kan visa vänner g ammal gästfrihet på svenskmannavis. STRINDBERG Brev 15: 109 (1905 ).