Ssgr: SVEKO-FENNISK, adj.
[senare leden av nylat. fennicus, finsk]
geol. I själva verket råder en stor geologisk och petrografisk överensstämmelse mellan den västra och östra hälften av detta ”svekofenniska” stråk från Värmland till Karelen.
RAMSAY GeolGr. 354 (
1909 ).
BraBöckLex. 19: 52 (
1979 ;
om bergskedja ). – -KARELSK. geol. Det stora svekokarelska orogena systemet, vars bildningar omfattar hela Sverige öster om Fjällkedjan och Smålands- och Värmlandsgraniternas bälte . . jämte större delen av södra och nordvästra Finland.
LOBERG Geol. 319 (
1987 ).
– –
-MAN , m.//ig.
[med avseende på senare leden se
angloman o.
fennoman ]
(i sht i fråga om ä. förh. i Finl.) anhängare av svenskhetsrörelsen i Finl., svenskhetsivrare i Finl.; motsatt: fennoman. AJourn. 1821 , nr 121. STENMARK FinlSv. (
1983 ).
Avledn. (i sht i fråga om ä. förh. i Finl.):
svekomansk, adj.
som är svekoman l. som solidariserar sig med l. har samband med svekomaner l. svekomani; motsatt: fennomansk. WoJ (
1891 ). Den rent svekomanska mottendensen
(mot fennomanin) , som hade den svenska nationaliteten, icke folket som helhet i ögonsikte, daterar sig egentligen först från periodens slut.
ÖLLER VLittLiv 1: 3 (
1920 ).
– -MANI. [med avseende på senare leden se
anglomani o.
fennomani ]
(i sht om ä. förh. i Finl.) om ivrande för svenskt språk o. svenskspråkig kultur i Finl.; äv. om rörelse i Finl. med mål att främja dessa syften; motsatt: fennomani. En abstract, blind, förstockad Swecomani är i förhållande till en werklig, frisk National-poesi platt ingen bit bättre, än hwarje annan mani, den må heta Gallisk, Germanisk eller Anglisk.
SvLitTidn. 1821 , sp. 796. IllSvOrdb. (
1955 ).