– -A , se d. o., -T ( HH XXXIII. 1: 189 (1561 ) osv.). ( suagre, pl. 1524 . swaar 1524. svar (-u-, -w-) 1547--1707. svår (ss-, sz-, -u-, -w-, -o-, -åh-, -åå-) 1524 (: swore, pl. obest. ) osv. ) Anm. Den urspr. i ack. m. sg. hemmahörande formen svåran används ngn gg i ä. tid, t. ex. Haa wij osz beflijtat, / Att hielpa them (dvs. gamla ungmör) till mans, som är en swåran saak. CupVen. A 7 a (1669 ). Nu hafwer iagh lastat vthaff mitt sinne, / En swåran steen som tyngde thet inne. BERONIUS Reb. B 3 b (1674 ).

[fsv.

svar, swager, swor; motsv. fd. swa(a)r (ä. d. svar ), fvn. svárr, got. swe[comb_0304]rs,ärad, aktad, eg.: av vikt, fsax. swa[comb_0304]r,mlt. swar,[comb_0304]motsv. mnl. swaer, sware[comb_0304](nl. zwaar ), fht.[comb_0304]swar(i) (t. schwer ), feng. swar,[comb_0304]swær(e);[comb_0304]sidoform till SVÄR, adj., o. rotbesläktat med lit. svarùs, tung, o. sannol. äv. med lat. serius, allvarlig, allvarsam, eg.: tung av vikt (se SERIÖS ); formen med -g- torde bero på hypersvecism. -- Jfr BESVÅRA, BESVÄRA, v. ¹, FÖR-SVÅRA, FÖR-SVÄRA, v. ¹, SCHWER, SVÅRA, adv., SVÅRHET, SVÅRIG, SVÅRIGHET, SVÅRLIG, SVÅRLIGEN, SVÅRMOD, SVÅRMODIG ] 1) som har stor vikt, som väger mycket, tung; motsatt: lätt (se LÄTT, adj. ² 1 ); äv. i neutral användning: som har sådan l. sådan vikt, som är så l. så tung; utom i a o. c α, β numera knappast br.; jfr SVÄR, adj. 1. O PETRI 1: 102 (1526 ). Hwadh är swårare än blyy? Syr. 22: 14 ( Bib. 1541 ; Apokr. 1921: tyngre ). Een stoor gyllene Skiöld, tusende Pund swår. LÆLIUS Bünting Res. 3: 12 (1588 ). (Bonden) ladhe . . altidh swårare börda vppå Åsnan, än vppå Hästen. BALCK Es. 170 (1603 ). Hemställes af Krigsbefälet . . om icke Compagnie Officerarne . . må efterlåtas, at uti Öfwerstens fribrefsbok införa sådane förefallande Embetes Bref, som kunna blifwa så swåra til wigten, at dem alt för kåstsamt faller at derföre betala Påst-Porto. ResolKrigsbefBesw. 3 ⁄ 8 1727 , s. C 3 a. Mig förefaller alltid en korvett såsom en spenslig löjtnant, behängd med alla sitt yrkes svåra insignier, men saknande mandomens mognad och reputerlighet. ANDERSSON Verldsoms. 1: 7 (1853 ). Svårt lastad. Cannelin (1939 ). -- särsk. a) (förr) om mynt o. d.: vars metallvärde motsvarade myntets värde; som hade föreskriven l. full vikt; äv. med inbegrepp av 4 b: stor till formatet o. av hög valör; motsatt: lätt (se LÄTT, adj. ² 1 a α) . När een insätter swårt mynt i Banco, moste det medh swårt betalas. RARP 8: 143 (1660 ). Summa i Swårt Silfwermÿnt efter valvation . . 3404 (daler). KlädkamRSthm 1719 , s. 4. Uti §11. (i 1739 års riksdagsbeslut) omförmäles Riksens . . Ständers omtänksamhet . . at afskaffa det swåra Plåtmyntet. Posten 1769 , s. 429. En gåfva af 1,100 svåre engelske nobler. HILDEBRAND Medelt. 2: 537 (1896 ; om medeltida förh. ). b) (†) om vikt l. tyngd: stor. Vichten opå smörett i Elffzborgh var 5 m (ark) för svår. G1R 27: 142 (1557 ). Itt Gullkors, aff en swår Wicht, medh Perlor och ädle Stenar vthsmyckiat. SCHRODERUS Os. 1: 721 (1635 ). Kring sielfwa Hwalfwet (i gudatemplet) hängde en af sin swåra tyngd ansenlig Kiädia af Guld. MÖRK Ad. 1: 215 (1743 ). När . . (kvinnorna vid Jesu grav) jämförde sina swaga krafter med stenens swåra tyngd, så funno de att det ej war möjeligt för dem att ensamme häfwa bort den, som låg dem i wägen för att komma till Jesus. SCHARTAU Pred. 618 (1822 ). c) ss. bestämning till ä. vikt- l. måttenhet l. viktsystem använd (använt) vid vägning l. mätning av tung vara l. varor i stor mängd. Her Johan Skytte påminte, att svårare vicht är i Narffven än i Tysklandh, der brödet är uttskeppat och leffrerat. RP 6: 128 (1636 ). α) (förr) i uttr. svår vikt, om viktualievikt; motsatt: LÄTT, adj. ² 1 a β. (Ett mått) flytande Tackjärn . . fanns då, medan det ännu war flytande, wäga 40 Skålp (un) d swår wigt. RINMAN JärnH 85 (1782 ). Den allmänna vigten i Sverige är 2:ne slag, Victualie eller svår vigt och lätt vigt. TÖRNGREN Artill. 1: 75 (1794 ). BJÖRKMAN (1889 ). β) (förr) i uttr. (en) svår läst, om ett mellan åren 1776 och 1883 för beräkning av ett fartygs lastförmåga använt mått bestämt till vikten av 18 skeppund (2448 kg). PH 1: 657 (1726 ). (Kanal) afgiften för fartyg utgöres med Tolf . . skillingar Banco för hvarje svår läst. SFS 1833 , nr 4, s. 29 . En Brigg om cirka 120 swåra Läster byggd efter Herr F Wielbacks i Stockholm nyare ritningar. Snällp. 1848 , nr 68, s. 4 . En viss form av . . beräkningsgrund för angivande av ett handelsfartygs storlek, nämligen skillnaden i deplacement med full last och utan last, användes . . tidigare i vårt land och uttrycktes först i svåra läster eller skeppsläster. NILSSON Skeppsb. 202 (1932 ). JANSSON (1995 ). d) (†) närmande sig bet.: full; i uttr. svår av ngt. RUDBECK Samolad 42 (1701 ). e) om person l. djur l. kroppsdel o. d.: tung; ovig; stor; förr äv.: havande, möjl. äv. om häst: dräktig; äv. bildl. (jfr f ), särsk.: nedtyngd. G1R 1: 255 (1524 ; om hästar ). Then sich känner aff synder swåår, han rätt til thetta boo (r) dhet (dvs. nattvarden) gåår. GudlVis. A 7 b (1530 ). Migh som ähr nu en gammal siuckligh och swåhr meniska ähr omögeligh hööst och wåhr kunna komma den wägen. VDAkt. 1696 , nr 315. (Lat.) gravis: uterum gerens. (Sv.) tung, swår: hafwande. JUSLENIUS (1745 ). KARLFELDT FlBell. 120 (1918 ; om mage ). -- särsk. α) (†) om tunga: ej talför, trög. Iagh haffuer itt tungt måål, och ena swåra tungo. 2Mos. 4: 10 ( Bib. 1541 ; Bib. 1917: trög ). WESTE FörslSAOB ( c. 1817 ). β) (†) i uttr. bli svår på foten, gå på en svår fot, ha svårt att gå l. röra sig (på grund av graviditet). Wij hade i förstonne ernat taa wåre fruer med (på en resa), män min begijnner åter till att blij swår på footen. EKEBLAD Bref 2: 401 (1663 ; rättat efter hskr. ). VDAkt. 1679 , nr 261. γ) (†) i överförd anv.: som utför tungt l. mödosamt arbete, som utför grovt kroppsarbete. Vppå then femte och siette Daghen i Wekunne . . skal man hafwa Återhold medh Köttmaat . . doch at the ther widh icke bundne blifwa, them Nödhen vrsächter, nemligen, swåre Arbetare . . Siuke, gammalt Folck och Barn. SCHRODERUS Os. III. 1: 351 (1635 ). f) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr e ); särsk. liktydigt med: tung. Dagh och natt war thin (dvs. Guds) hånd swåår och tung vpå mich plåghandes mich. O PETRI 1: 100 (1526 ). När iagh nu . . / Medh swåra suckar och medh trägen ängzligheet / Min olycksame tijdh, fördrifwer medh förtreet. SKOGEKÄR BÄRGBO Wen. 72 ( c. 1650, 1680 ). Dhen som lefwer i laster, han haar en swår börda på Samwetet. GRUBB 606 (1665 ). (Den danske kungen Fredrik I har) Sweriges Wapen de Tre Kronorna aldrig brukat, emedan . . Konung Gustaf I. Swerige ifrån K. Christierns swåra ok befriat, och uti sin rätta libertet under sin egen Konung brakt hade. HC11H 1: 23 (1668 ). Lyckan är swår at bära. KOLMODIN QvSp. 2: B 1 a (1750 ). HÖGBERG Vred. 3: 376 (1906 ). -- särsk. α) om slag, stöt o. d.: tung, som tar hårt, hård; vanl. med inbegrepp av 6: tung o. besvärlig, hård o. besvärlig. (Motståndaren i en boxningsmatch) kan gå in med ett svårt slag där (dvs. på kroppen) om man icke ser upp. HOLMBERG Boxas 69 (1921 ). β) (†) om andedräkt: trög l. tung; särsk. för att beteckna att ngn har svårt att andas. BÖRK Darius 934 (1688 ). Uti . . (kolgruvor) har jag månge Minuter fördrögt, sedan mit i handen hafwande lius sloknat, fast andedrägten war mig swår. TRIEWALD Konst. 15 (1734 ). MEURMAN (1847 ). γ) (†) i uttr. svårt bröst o. d., i fråga om svårighet att andas, tungt bröst. Uthi Halsen kände hon något sittia, som altijdh strypa henne tycktes. Desz uthan war Bröstet mechta swårt, hwar uthi det pep och leet, til desz hon någon slem fick hosta up. TRANÆUS Medewij 69 (1690 ). De sjukdomar, mot hvilka . . (finska askoljan) brukas . . äro nästan alla, åtminstone de svåraste, såsom Torrvärk, Svårt bröst och Andetäppa. BONDE PVetA 1756 , s. 12. PORTHAN BrCalonius 280 (1796 ). 2) 1 ] som (på grund av sin funktion) består av l. förfärdigats av l. är utrustad med l. avsedd för material resp. materiel l. delar l. tillbehör av jämförelsevis stor vikt l. stora dimensioner, ofta liktydigt med: tung; motsatt: lätt (se LÄTT, adj. ² 2 ); äv.: grov (o. tung), tjock (o. tung), stor (o. tung), stor o. väldig; numera nästan bl. i fackspr., särsk. sjöt.; äv. i neutral anv.: som är så l. så tung l. grov l. tjock o. d.; äv. mer l. mindre bildl.; stundom utan klar avgränsning från 1. Svåra stången, i sht förr, om märsstången. En svår kabel. Ett svårt ankare. Then lärdom wij skole blijffua salige medh moste wara wiss, annars bygde man ena svåra bygning på en lööss grund. O PETRI 1: 537 (1528 ). The Carthaginenser förachtadhe och bespåttadhe . . (romarna), therföre at theres Skep wore swåre, och the Carthaginensers Skep ther emot lätte. SCHRODERUS Liv. 230 (1626 ). För att utröna Hamplinors styrka, insattes uti . . Konung Fredriks spel (vid Stora Kopparberget) . . tvänne hamplinor, en tjärad och en otjärad af 180 famnars längd hvardera, 8 . . (verktum) svåra. JernkA 1819 , s. 82. Begif dig ut i staden för att skaffa några svåra jernspett. HEIDENSTAM End. 157 (1889 ). Svårare varpgods, som ej låter bekvämligen lägga sig i stek, hopbändslas på olika sätt. ÖHRVALL Knut. 63 (1908 ). Vilhelm lade en svår järnkätting i åtta om frambenen. NILSSON HistFärs 29 (1940 ). Kanoner indelas i svåra kanoner, med kaliber överstigande 20,3 cm, medelsvåra kanoner . . och lätta kanoner. UFlottMansk. 1945 , s. 167. -- jfr MEDEL-SVÅR. -- särsk. a) om artilleri (jfr b ) l. batteri o. d.: som består av pjäser med grov kaliber; särsk. (o. numera företrädesvis, mil. ) om fartygsartilleri med över 20,3 cm kaliber; förr särsk. i uttr. svårt skytt, tungt artilleri. Thenne skipzflotta . . Huilkin wij nu . . vtrustad haffue både med szwårt skyt, krut, Loed, Fettalie och all annen krigzgscheffte. G1R 10: 142 (1535 ). Till anskaffande af ett svårare artilleri, än genom forsling till lands . . kunde åvägabringas, erfordrades skepp, hvilka måste framskaffas ett betydligt stycke landväg. Bv BESKOW i 2SAH 40: 214 (1865 ). En del af . . (monitorerna) förde svårt artilleri af gröfsta slag (2 st. 38 cm. kanoner). 2NF 37: 589 (1925 ). Huvudbestyckningen (på slagskeppen) utgöres av svårt artilleri, vars kaliber numera varierar mellan 30,5 och 40,6 cm. VFl. 1933 , s. 20. Svåra batterier fördelas utmed sjöfronten. UnderbefIKustartill. 1945 , s. 116 . NE (1995 ). b) (†) om krigsmanskap: tungt beväpnad; särsk. i uttr. svårt artilleri (jfr a ), om artilleri (se d. o. 2 ) med grovt artilleri (se d. o. 1 ). Thenne tidzens legenheet gaff Her Götstaff ingen ringa åhåga och betenckiande . . om thet swåra krigxfolk . . han nu redo hade inne i Rijket, hure the skulle regeras Rijket till fordell. SVART G1 56 (1561 ). Swenska swåra artolleriet kom ifrån Stetin genom Pommern och Brandenburgerland. KKD 3: 89 ( c. 1740 ). c) (†) om klädesplagg o. d.: tung (o. pressande). LAGERBERG Dagb. 60 (1711 ). En ylleklädning är svår om sommaren. SCHULTZE Ordb. 5238 ( c. 1755 ). (Den italienske markisen G. R. Monaldesco) hade den dagen (dvs. då han lät avrättas av drottning Kristina) väntat sig detta, och derföre förset sig med en så svår skjorta (dvs. en pansarskjorta). BJÖRNSTÅHL Resa 1: 18 (1769 ). d) (numera knappast br.) om virke o. d., närmande sig l. övergående i bet.: kraftig, bastant, solid. Af alla Ekar, som . . bewiljas til utsyning . . böra alla Grenar, som äro så swåra, at de finnas tienlige til . . Skeppswirke, wara Cronan aldeles förbehållne. PH 3: 2257 (1746 ). EconA 1808 , apr. s. 15 ( om ektimmer ). Kyrkan . . var uppförd af svår kärnfuru. AntT 2: 139 (1869 ). HARLOCK (1944 ; om timmer ). e) (†) om dimension o. d.: grov, stor. CHAPMAN PVetA 1770 , s. 11. Artilleri-pjeser af svår kaliber. KrigVAH 1809 , s. 141. Murens svårare tjocklek bidrager till att säkrare erhålla nödig täthet. VetAH 1815 , s. 62. I allmänhet böra lagerskålar vara af så svåra dimensioner, att de icke genom axelns tryckning ändra form. FRYKHOLM Ångm. 183 (1881 ). -- särsk. om krut: vars korn är av stor dimension. (När bössgjutaren har gjutit några bössor skall han) Beskytte them mett trio skwdh hwartt Stwcke Epter Gamall Sidwane i forste Skwdtt mett halff lotth swar krwdh. HEDBERG Artill. 160 ( i handl. fr. 1549 ). Det är . . bäst öfwer alt fylla Carduserne med half kuhla swår krut till fullt godz. GRUNDELL AnlArtill. 1: 30 ( c. 1695 ). 3) 1 f; jfr motsv. anv. av t. schwer ] (†) tungt vägande, viktig, betydelsefull; jfr SVÄR, adj. 2. Vee idher scrifftlärdhe och phariseer skrymtare, ty j gören tijende aff mynto, dill, och kwmin, och låten bestå thet som swårare är j laghen, som är dome (n) och barmhertogheten och troona. Mat. 23: 23 ( NT 1526 ; NT 1981: det viktigaste ). Denna nys anförde Regel och slutsats är en af de swåraste Grund-Reglor uti Hydrostatiken. TRIEWALD Förel. 2: 47 (1729, 1736 ). SCHULTZE Ordb. 5239 ( c. 1755 ). 4) († utom i e ) i fråga om icke spatialt omfång; särsk. om mängd l. kvantitet l. om ngt som försiggår i stor skala l. har stor omfattning, betydande, omfattande, ansenlig, stor; jfr SVÄR, adj. 3. Konung Christiern haffuer en swår makt och welligt krigsfolk. G1R 8: 3 (1532 ). På thenne tijdh wid pass giorde . . (den tysk-romerske kejsaren) Carll sin mågh Konung Cristiern (II av Danmark) een ganska stoor vnsettning, medh en swår hoop skip, bössor, wärior . . och all krigxbehöör. SVART G1 164 (1561 ). (Efter kistan i ett kinesiskt liktåg) fördes . . i luften en svår mängd med pappersgrannlåt, af en myckenhet kineser. ( BLADH o.) HORNSTEDT 118 (1783 ). Briggen Snappopp har fått svår reparation af bottnen. SFS 1893 , Bih. nr 7, s. 16 . -- särsk. a) riklig, mycken; ss. adv.: rikligen, i stor mängd. G1R 25: 200 (1555 ; om spannmål ). Hagel föll så stoort och swårt aff Himmelen, at thet slogh sönder och förderffde, alt thet som wexte på Jordenne. PP GOTHUS Und. B 8 b (1590 ). b) om summa, belopp, pengar o. d.: ansenlig, betydande, stor o. d.; om ränta äv.: hög; om skatt (se d. o. 3 ) l. skuld o. d. äv. närmande sig bet.: dryg (se d. o. 4 ), tung. G1R 1: 111 (1523 ; om skatt ). Tw uest wäll sielff, atuj szå tiith och opta haffue lathet besökia them, både med Greffuer, Ridder och Suäner, och kostatt ther på swåra peninga. Därs. 8: 320 (1533 ). Tychte honom icke rodeligit eller godt . . att han war stadd vti swår gell. SVART G1 79 (1561 ). (Genom att sälja avlatsbrev) samblade berörde Påfweske Räntmästare en swår Peninge Summa vthur Tydskland. SCHRODERUS Os. III. 1: 29 (1635 ). Iag . . nödgades till mijn och mijn families nödtorfftige Vnderhåld på swårt Interesse vptaga 1 600 Rdl. STIERNHIELM (SVS) III. 1: 160 (1653 ). Tullen i Åbo ähr så svår, den för 5 Carol (ine) r har att tulla, skall 10 ö (re) Silf(ve) rm (yn) t Ehrläggia. HFinlÖ 447 (1730 ). Swåra skulder, skatter. NORDFORSS (1805 ). Svåra kostnader. JUNGBERG (1873 ). c) om bröllop: stor (se STOR, adj. I 3 a β) . RARP 3: 88 (1638 ). d) om drickande: omåttlig. Så bedrifs och mygin lösactughet både medt svår dryck, hor, mord och annet ondt. RA I. 1: 282 (1540 ). G1R 29: 158 (1559 ). e) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. finnas svårt med ngt, opers., ngt finns i stor l. riklig mängd. De ropte att det fanns svårt med sill längre väster ut. SIWERTZ Vatt. 11 (1925 ). 5) förstärkande huvudordets innebörd: som i hög grad är vad ifrågavarande huvudord anger, som innebär en hög grad av det som ifrågavarande huvudord anger; stundom utan klar avgränsning från 6. a) med sakligt huvudord; särsk. om tillstånd l. förhållanden l. verksamhet o. d.; ofta (särsk. om känsla l. sinnesstämning o. d.) liktydigt med dels: stark l. intensiv l. häftig l. djup l. väldig o. d., dels (särsk. om ngt moraliskt förkastligt): stor l. grov l. allvarlig l. grav o. d.; om straff övergående i 12: sträng, hård; om förföljelse: våldsam (ofta med inbegrepp av grymhet); förr äv. (med inbegrepp av 1 f ) om sömn: tung l. djup; äv. ss. adv. (se särsk. ν) . Ett svårt brott. En svår missgärning, förbrytelse, förseelse, beskyllning. Utsättas för en svår frestelse. Svåra motgångar. Förtyngd aff swår sömpn. Apg. 20: 9 ( NT 1526 ; NT 1981: djup sömn ). RA I. 3: 112 (1593 ; om synder ). En swår sorgh kan intet längie vthärdas. GRUBB 641 (1665 ). Swårt brott, straff. SAHLSTEDT (1773 ). (Sv.) Svår förföljelse . . (fr.) cruelle el. sanglante persécution, persécution violente. WESTE (1807 ). Domaren är icke uttsatt för denna svåra ovisshet (dvs. att behöva benåda en dömd person), ty han är blott lagens tolk. OSCAR I Straff 11 (1840 ). Han var mycket blek, men hon tillskrev detta den svåra brådskan vid kvartalsskiftet. SIWERTZ Tråd. 59 (1957 ). -- särsk. α) om värk l. hosta l. hunger o. d.: plågsam; häftig l. våldsam l. elakartad o. d.; svåruthärdlig; äv. i uttr. ha det svårt, plågas. Ha svår hosta. Plågas av svår törst. Svåra umbäranden. SUFinlH 2: 9 (1603 ; om hunger ). Swårt wärck är ondt at pågå. GRUBB 711 (1665 ). Han har en swår feber. ÖoL (1852 ). (Det) spordes öfver allt i socknen att nämndeman Stark var död. Han hade haft det svårt på slutet, sades det. HEDENSTIERNA FruW 176 (1890 ). Min tjänare ligger förlamad . . och har svåra plågor. Matt. 8: 6 ( NT 1981 ). β) om sjukdom, följd(er), olycka o. d.: allvarlig; farlig; om sjukdom äv.: plågsam l. svåruthärdlig o. d. Lida av l. ha svårt hjärtfel. Svåra(re) följder l. efterverkningar. Lagförsl. 555 (1604 ; om sjukdom ). Gud har varit så nådig, at af dem, som i farliga och svåra sjukdomar frågat hos mig efter hjelp . . knapt en eller två olyckligen blifvit döde. VetAH 1756 , s. 136. Då hon (dvs. Uppsala domkyrka) . . stod i det närmaste färdig, inträffade en svår olycka. Södra sidan af långhuset instörtade med hvalf och pelare år 1402. SCHÜCK o. LUNDAHL Lb. 1: 108 (1901 ). Särskilda insatser föreslås för ungdomar med svåra handikapp. PropRiksd. 1975 ⁄ 76, nr 211, s. 1 . -- särsk. (†) i uttr. svåra koppor o. d., om elakartad form av smittkoppor med talrikt sammanflytande utslag. Svåra koppar. MÖLLER (1790 ). SvTyHlex. (1872 ). γ) om fattigdom l. nöd o. d.: stor; ytterlig; djup. Swår hungersnöd. NORDFORSS (1805 ). En fattigdom som snart övergick i den svåraste misär. ENCKELL Estet. 157 (1949 ). Svår fattigdom. ÖSTERGREN (1951 ). δ) (numera bl. mera tillf.) om träta, fejd o. d.: våldsam l. häftig o. d. BOTVIDI 3Pred. 23 (1621, 1627 ). Een förljkning . . skeedde emellan Assessoren Påwel Rudbeck och Vice Præsidenten Falkenbergh, hwilke hade warit utj een swår träta sammanweefwade. SPEGEL Dagb. 3 (1680 ). ε) (†) om makt: stor. LejonkDr. 255 (1687 ). ζ) (†) om sensation: stor. Så Nådigt det var vid första apparation att skänka Bonde Ståndet 1 T (unn) a guld, så svår sensation skulle det nu värcka, om deras Hulde Konung nu skulle vilja af dem prässa tillökte pålagor. HT 1919, s. 29 (1789 ). η) närmande sig l. övergående i bet.: bitter l. kännbar l. smärtsam; hård. BRENNER Dikt. 1: 30 (1700, 1713 ). Lida svåra förluster. AUERBACH (1913 ). Transiteringen av en tysk division till Finland hade . . aldrig kommit till stånd om inte Finland tidigare varit utsatt för ett ryskt angrepp och tvingats till en svår fred. UNT(A) 1943 , nr 54, s. 5 . Några svårare bakslag kom inte, men affärernas omfattning gjorde alltjämt nya insatser nödvändiga. SIWERTZ Tråd. 41 (1957 ). Höge herre! svarade flickan. Du känner ej vårt svåra öde! MALMQVIST BerTräskmark. 1: 79 (1976 ). Det var svårt att se Sture. Inte bara hur han saknade Erik, men han var rädd för att mista mig, igen. ANTTI MyckJord. 71 (1987 ). ϑ) om naturkraft l. naturföreteelse: häftig l. våldsam o. d. Swår Eld och Swafwel migh förfära. ARVIDI 17 (1651 ). JUSLENIUS 23 (1745 ). -- särsk. α ' ) om storm l. oväder o. d.: häftig l. stark l. våldsam; om storm äv.: (i fackspr.) som har en vindhastighet av 28,5--32,6 meter per sekund; äv.: omfattande o. häftig osv.; om köld äv.: sträng l. bister; vanl. med inbegrepp l. bibet. av 6. WOLLIMHAUS i 2Saml. 1: 122 ( c. 1669 ; om köld ). Enär ordres gifwes och wäderleken är mycket swår, klåtsas Styckerne och med goda stiert- eller mynningståg förses. PH 5: 3450 (1752 ). De blefvo af svårt väder drefne til Norige. WIDEGREN (1788 ). Sommarhettan var svår på gatorna. STIERNSTEDT Liw. 128 (1925 ). 1841 anmäler rektor Berling (vid Lunds katedralskola) för domkapitlet, att hans brygghuslänga vid Södergatan är så förfallen, att den ej kan stå emot en svår storm. MinnSvLärov. 1: 20 (1926 ). Vintern har varit svårare än vanligt. ÖSTERGREN (1951 ). Svår storm. BraBöckLex. 2: 204 (1973 ). β' ) ] sjöt. om sjö(gång) o. d.: hög, grov. RÖDING 2: 535 (1796 ). Med svår sjö menas . . sådan hvars brott till kanske en meters djup består af yrande skum. BALCK Idr. 1: 376 (1886 ). I svår sjöhävning. ÖSTERGREN (1951 ). Det var svår sjö. SvHandordb. (1966 ). ι) (†) om ed. α ') motsv. ED, sbst. ¹ 1 b β: dyr, högtidlig o. (med anslutning till 12 ) vars brytande medför strängt straff. O PETRI Kr. 75 ( c. 1540 ). (Inför ett fredssamtal begärde kung Kristian II som gisslan) Götstaff Erichson, Doctor Hemming Gadd . . och Oloff Ryning, hwilke alle wore . . vnder swåre eeder tilsagt att the motte frij och vmbewarade komma till Konungen. SVART G1 4 (1561 ). Thetta alt . . loffuade och tilsadhe Konung Christiern the Swenske, och at alt thet honom . . emot giordt . . skulle wara förlatet och tilguiffit. Och thes til wisso . . Stadfästelse, gaff han them stoora Breeff, medh eghet Konungzlighit Secret försiglade, vnder swåra Eeder oc Förplichtelser, hwilcke han med thet högwärdige Sacramentets anam( m) else bekräfftade. TEGEL G1 1: 63 (1622 ). β ' ) motsv. ED, sbst. ¹ 2 slutet: kraftig, grov. G1R 16: 112 (1544 ). Altijdh . . moste predicaren förmana folckit . . till att bortleggia the suåra eeder . . som nu alment brukas. KOF I. 1: 192 (1575 ). Hr Jsrael . . vthi swåra Eder och diupa beplichtellser vthbrustit. VDAkt. 1663 , nr 400. Förbud . . emot swåra eder, mandråp, mord, lönskaläger, swalg och dryckenskap. STIERNMAN Com. 1: 155 (1747 ). κ) (†) om lukt o. d.: stark l. elakartad l. motbjudande; svåruthärdlig. EKBLAD 152 (1764 ). Gruf-Inspectoren . . steg . . ned (i gruvan), att se hwad . . (männen) gjorde, då han kände en swår lukt. WESTERDAHL Häls. 39 (1768 ). λ) (†) om samvete, närmande sig bet.: dålig. (Han) bad henne taga sådant i betänkiande och huru svårt samvet hon kunde få om hon liuger på nogon menniskia. VRP 1692 , s. 741. μ) om dröm, övergående i bet.: ond l. orolig l. elak o. d. Riccoboni Catesby 83 (1761 ). CAVALLIN (1876 ). ν) ss. adv. motsv. ( α– μ) ofta liktydigt med dels: i hög grad l. högeligen l. allvarligt l. grovt l. hårt, dels ] (med förbleknad bet.): väldigt l. mycket l. kolossalt o. d. Svårt sjuk, förkyld, skadad, handikappad. Man skal . . göra hela hwset wel luchtande ther then siwke ligger, ellies bliffuer han swårare befengd. LEMNIUS Pest. 18 (1572 ; uppl. 1917 ). Här är helt mager ort och svårt onda wägar. VDAkt. 1689 , nr 890. Swårt försynda sig. NORDFORSS (1805 ). Säj mej ärligt å rakt på saken, ä A’gust svårt begifven på brännvinet? JANSON Ön 190 (1908 ). Nu var han i St. Louis och svettades svårt, ty solen brände värre än någonsin på en Dakotaprärie. NYBLOM Golfstr. 133 (1911 ). Stupade och svårt sårade. SvHandordb. (1966 ). (Låset) gnisslade svårt. GYLLENSTEN Huvudsk. 139 (1981 ). Då vi var svårt ansatta av stormen, gjorde . . (fartygets besättning) sig nästa dag av med en del av lasten. Apg. 27: 18 ( NT 1981 ). Broadway är världens längsta gata. Jag kan ha fel, men den är svårt lång. GbgP 4 ⁄ 5 1997 , s. 31. -- särsk. α' ) (†) högt. Hwad ordningen belanger, som then reesende man aff Ridderschapet . . måste undergåå, när the . . om landet reese, tyckes dem hwad måltiden, milerne och nattfordret wedkommer aldeles wara för swårt och dyrt taxeret. RA II. 2: 245 (1617 ). β' ) (†) i uttr. ngt går ngn svårt till sinnes, ngt går ngn djupt till sinnes, ngn harmas l. ngn upptar ngt illa. Then Antiocheniske Församblingen gick thet så swårt til sinnes, thet theras Biskop war förjagat. SCHRODERUS Os. 1: 314 (1635 ). b) om person l. djur: som i hög grad gör skäl för ifrågavarande beteckning, verklig, stor; stundom närmande sig bet. dels: ivrig, dels: förhärdad l. omedgörlig o. d. Krigedt emot denne svåre fienden. OxBr. 1: 866 (1632 ). En svår roffisk. KOLTHOFF DjurL 636 (1901 ). Så gå dagar, veckor och månader, under vilka män, som stå på Europas högsta kulturnivå, behandlas på samma sätt som Rysslands svåraste förbrytare för c:a 70 år sedan. BRÄNDSTRÖM Krigsf. 61 (1921 ). Tydligen var . . (Hj. Branting) redan av dem, som stodo honom nära, känd som en svår rabulist. HÖGLUND Branting 1: 101 (1928 ). Svåra brottslingar. ÖSTERGREN (1951 ). 6) 1 f ] som vållar l. bereder l. medför l. innebär möda l. besvär l. omak l. svårighet(er) o. d., som vållar möda osv. att utföra l. klara av l. förstå; besvärlig; mödosam l. krånglig; komplicerad; kinkig; tröttsam l. ansträngande; särsk. dels i fråga om intellektuell möda l. ansträngning (t. ex. lösande av problem): som vållar mycket huvudbry (för att utföras l. begripas o. d.), som inses l. förstås med möda, svårbegriplig l. svårinlärd, dels i fråga om fysisk möda; äv. ss. adv., särsk.: med möda l. svårighet; äv. om person l. djur (se särsk. l ); ofta motsatt: lätt (se LÄTT, adj. ² 10 ). En svår fråga, uppgift, läxa. Ett svårt problem, val. Baskiska anses som ett svårt språk. Vara i en svår belägenhet. Treårsåldern kan vara en svår ålder. Gör det inte svårare än det är. Vara i, (för)sätta ngn i en svår klämma. Såå fölier ther effter, ath thet oss till förenne war swåårt, ia omöghelighit, thet warder nw lätt. O PETRI 1: 31 (1526 ). (Brytning med hammare och kil) går intet i wåra Orter gärna an, hwar Bergarten är ganska hård och brytningen swår. U HIÄRNE Berghl. 440 (1687 ). Dhe swåreste gambla Ord och deras Uttydning. SCHÜCK VittA 3: 30 ( i handl. fr. 1690 ). Saken är af en svår natur men dett angelägnaste är at hindra at tiden utsättes. HT 1919, s. 24 (1789 ). (Tomten) För sin hand genom skägg och hår, / skakar hufvud och hätta -- / ”nej, den gåtan är alltför svår, / nej, jag gissar ej detta”. RYDBERG Dikt. 1: 140 (1882 ). All vår början blifver svår. / Bättre går det år från år. PrinsABC 62 (1883 ). När Johan Skytte år 1615 sändes till Kristian IV i en ganska svår beskickning . . förhandlades det . . om broderskap mellan konungarna. NILSSON FestdVard. 44 (1925 ). (Akrobaterna) togo om sitt sista och svåraste nummer i mörker. RUIN Gyckl. 79 (1934 ). Den . . tvåbasiska syran, slemsyra, löses svårt i vatten och vrider ej polariserat ljus. SMITH OrgKemi 171 (1938 ). -- jfr MEDEL- , OF- , REKORD-SVÅR m. fl. -- särsk. a) i predikativ anv. i förb. med inf. för att beteckna att ngt l. ngn endast med möda l. svårighet låter sig l. kan göras resp. behandlas på det sätt som inf. anger; äv. i förb. med att- sats (se γ) . α) i opers. uttr. (jfr b, c ); särsk. i uttr. vara svårt (för ngn), förr äv. vara ngn svårt, att (i sht förr äv. utan att ) (göra) ngt , för att beteckna att det är besvärligt (för ngn) att (göra) ngt l. att ngn endast med möda l. svårighet kan (göra) ngt. Det är svårt att säga, ss. svar på en fråga som man ej med bestämdhet l. utförligare kan l. ogärna vill besvara. Sannerligha sägher iach idher Them rika är swårt gå j hi (m) melrikit. Mat. 19: 23 ( NT 1526 ). Om desse consilierne och deras fundament ähr svårtt att döma. A OXENSTIERNA 7: 523 (1632 ). Thet är swårt lära gamla hundar kura. KULLIN EngGr. 90 (1744 ). Det är svårt för mig at begripa. WIDEGREN (1788 ). Herr professorn skall tro, att i dag var det svårt att få släde. MoB 2: 61 (1792 ). Svårt är att säga, huru länge Vigg sutit så (vid spiselkanten) , då han hörde bjellerklang. RYDBERG Vigg 4 (1875 ). Det blir svårt att finna något bättre uttryck. AUERBACH (1913 ). En sommaruggla skrek utanför. Det var svårt att somna. LO - JOHANSSON Förf. 17 (1957 ). -- särsk. närmande sig l. övergående i bet.: förtretlig. The dåras taal är swårt til at höra, och mz theras löye är een wrong wellust. L PETRI Sir. 27: 13 (1561 ). β) med subj. betecknande person l. djur l. ngt sakligt. α') i uttr. ngn l. ngt är svår (svårt) att (förr äv. till att ) (förstå), det är svårt att (förstå) ngn l. ngt, ngn l. ngt är besvärlig(t) att (förstå). Han är svår att förstå, göra till viljes. (Paulus) talar (i sina brev) om sådana stycker, ibland hwilka är mykit som är swårt tillförstå. 2Petr. 3: 16 ( NT 1526 ). Dhen Kranckheet som man intet förstår, hon är och swår at curera. GRUBB 611 (1665 ). Et god skämt, säger Saadi, är svårare at finna, än tjugu stora Skällsord. KELLGREN (SVS) 5: 599 (1792 ). Större djup (än utanför Västindien) finnes nog flerestädes . . men äro svåra att uppmäta. SVENSÉN Jord. 11 (1884 ). Renarne (var) . . svåra att hålla samman, emedan de ville så fort som möjligt ge sig i väg nedåt kustlandet för att söka sig bättre bete. LD 1906 , nr 282, s. 2 . Jag minns att jag . . var mycket sömnig och svår att väcka om morgnarna. HEDBERG Bekänna 277 (1947 ). β') (†) i uttr. vara l. finnas svår att (o. efterföljande inf.) o. d., vara l. befinnas ovillig l. obenägen att osv. l. ha svårt att osv. Effter hann sig enn tidh long . . clager sig ware fasth tröth och swår till atth fulfölie E: K: Ma:tts gagnn och beste . . steller iach (osv.). BtFinlH 3: 347 (1556 ). Uti ofwanbemälte måhl, skola Biskopen och Capitlet icke finnas swåre, skilnaden (av en trolovning) at bewilia . Kyrkol. 16: 3 (1686 ). (Femte juli) hade jagh . . i sinnet, att giöra ett lijtet uthfall . . men som somblige Officerare woro så ganska swåra sådant att willia bejaka, läth iagh een Lieutnant (osv.). KKD 11: 250 (1704 ). γ) (†) opers., i förb. med att- sats, i uttr. vara svårt vid att (osv.), det är knappt att (osv.), det är med svårighet att (osv.). Då alla tjenstehjonen hade fullt upp att syssla . . så var det svårt vid att någon varseblef när krukan inkom. CF DAHLGREN 4: 249 (1831 ). b) i uttr. falla ngn l. ngt svår( t) l. falla sig svår(t) för ngn, opers. (jfr a ): vara l. förefalla svårt för ngn; vanl. med efterföljande inf.-bestämning; förr äv. i uttr. falla svårt, opers.: vara svårt. (Det) ähr . . migh . . alt förswåårt . . a dt taga på min halss tedt szåm heele Swerig(is) Rijke swårt nogk faller. HH XXXIII. 1: 189 (1561 ). Dhen som är behiertad, och medh Mandom grijper ett wärck an, så faller dhet honom intet så swårt. GRUBB 531 (1665 ). Dhet faller en part Qwinfolck något swårt at tijga dhet dhe weeta. DENS. 801. Det föll honom (dvs. Herodes) icke swårt at sälja sina guld- och silfwer-kärille, och kiöpa säd til den nödlidande almogen. BÆLTER JesuH 1: 52 (1755 ). Det faller sig svårt för mig just nu att komma ut med så mycket pengar. ÖSTERGREN (1951 ). c) (†) opers. (jfr a ), i uttr. komma ngn svårt före, vara l. falla sig svårt för ngn. SCHULTZE Ordb. 5238 ( c. 1755 ). d) (numera föga br.) i uttr. ngt har sig svårt, ngt är svårt l. besvärligt. CAVALLIN (1876 ). En pessimist -- det låter grymt och hårdt. / Jag får väl tro det, fast det har sig svårt. SCHIÖLER Mon. 5 (1913 ). e) i uttr. vara för svår för ngn (jfr 12 b δ) , särsk.: överträffa ngn; särsk. i fråga om styrka. (Sv.) Wara för swår för någon: (lat.) cujus vires superare; non esse ejus virium . LINDFORS (1824 ). f) om litteratur, stil, konst, musik, författare, konstnär o. d.: svår att förstå, svårbegriplig, svårfattlig; komplicerad; om teaterroll l. melodi: som är svår att lära in l. spela (i fråga om melodi äv. sjunga); äv. om musikinstrument: svår att lära sig l. traktera. Så skal . . förnuffteligha handlat warda medh eenfåldigt folck, om then helga treefåldigheet . . menniskones frij wilia, och andra höga och suåra articlar i skrifftenne. KOF I. 1: 192 (1575 ). Af den til antagande Musicus fordras, at förse Psalmerne med melodier, som . . hwarken äro månge eller konstige och svåre. WALLQUIST EcclSaml. 1--4: 221 (1763 ). En . . Öfversätning af Doct. S. J. Baumgartens Theologiska Sedolära, en . . i en mägta svår styl författad, bok. SvMerc. 1765 , s. 411. Svår aria. Svårt instrument. WESTE FörslSAOB ( c. 1817 ). Jag har gjort Desdemona en gång . . Tidningarna . . skrev att jag gav god illusion. Men Shakespeares kvinnor är svåra. MOBERG Rosell 179 (1932 ). Pindaros, en av antikens svåraste författare. ÖSTERGREN (1951 ). Man kan fråga sig om inte Elsa Graves lyrik . . är den svåraste poesin på svenska. BonnierLM 1954 , s. 67. g) om arbete o. d.: som vållar (fysisk l. psykisk) möda l. ansträngning, mödosam l. ansträngande; besvärlig, komplicerad; äv. (i sht i ä. språkprov) med mer l. mindre kvardröjande bet. av 1: tung o. besvärlig. The dårars arbete warder them swårt. Pred. 10: 15 ( Bib. 1541 ; Bib. 1917: tung ). När man blijr waan wedh ett swå rt wärck, så faller dhet intet så tungt, fast dhet elliest är beswärligit nogh. GRUBB 843 (1665 ). Af alt Bergs-arbete är detta det swårasta, för grufwornas stora djuphet skull. KÖNIG LärdÖfn. 5: 176 (1747 ). Ett svårt, men intressant arbete. ÖSTERGREN (1951 ). h) närmande sig l. övergående i bet.: svårarbetad. Svetsning av svåra material, som t ex aluminium. PiteåT 5 ⁄ 6 1986 , s. 20. i) om resa o. d.: besvärlig l. ansträngande l. mödosam; i fråga om sjöresa äv. med mer l. mindre klar bibet. av 5 a ϑ : stormig l. våldsam o. d. (Arvingarna) effther saliig Erick Johanson . . siig ther um nog besväre, att the månge svåre reijser til Noriiges rijke giortt haffve, opå svar kost, skade och täringh. G1R 25: 2 (1555 ). Thenna reesa tyckes wara något Swåår, / Migh hoppes doch, at alt wäl tilgåår. GEVALIENSIS Jos. 28 (1601 ). (Sv.) En svår resa å sjön, (eng.) a bad (rough) passage. WoH (1904 ). En svår och besvärlig resa. ÖSTERGREN (1951 ). j) om väg l. terrängförhållanden o. d.: som vållar möda l. ansträngning (att ta sig fram på l. i l. genom); mödosam, ansträngande; besvärlig; svårframkomlig; om backe vanl. med tanke på att den är brant. BtFinlH 2: 187 (1566 ; om is ). (För att prästen inte ska ge sig ut till gårdarna) måste the som sine Döde wilia låta begrafwa . . ther wägen är lång och swår, Dagen näst förr, hafwa Lijken til Kyrckian. Kyrkol. 18: 5 (1686 ). Af kunskaparne . . förspordes fienden hafwa satt sig . . baak ett swårt och 8 mijhls långt morast. KKD 6: 129 (1708 ). Vägen dit leder uppför en svår trappa. CASTRÉN Res. 2: 53 (1845 ). För en truppavdelnings förflyttning på skidor, särskilt genom svår terräng, är en omsorgsfullt utförd spårning av den allra största betydelse. SkidlöpnIArmén 60 (1917 ). Det här var en svår backe att ta sig upp för. SvHandordb. (1966 ). k) (†) om malm: svåråtkomlig. Wåre . . Brwkzförwaltare . . hafwe hoos osz . . låtit anholla, at wij . . willen handhafwa theras Bruuk, at the aff någre nye åwärcken . . icke måtte præjudicerat warda, hälst medan . . malmen på somblighe orter görs swårare. FörbudhBergzlWärck 20 ⁄ 11 1649 , A 1 b. l) om person (äv. djur) l. lynne l. sinne o. d.: besvärlig; obehaglig; vrång, vresig; odräglig l. påfrestande; om person äv.: som är besvärlig att ha att göra med l. umgås med l. komma överens med; om djur förr äv. närmande sig bet.: farlig l. grym o. d.; stundom med anslutning till l. övergående i 12. Iach weet thet ath sedhan iach skilies från idher, wardher kommande bland idher swåra vlffwar, the ther hyorden icke spara skola. Apg. 20: 29 ( NT 1526 ; äv. i Bib. 1917 ; NT 1981: farliga vargar ). (Knut Posse) hade i månge åhr haft till att göra med . . (bönderna), men allrig funnit them så slemme som nu. The måtte wist hafwa någon som opstudssade them och giorde them så swåre. RARP 6: 90 (1657 ). 2BorgP 8: 692 (1743 ; om sinnelag ). Är altså Geten et swårt kreatur at nappas med, så at en Herde ofta har mera beswär med 30. Getter än 300. Får. ORRELIUS Diurr. 54: 1 (1750 ). Genom en förståndig foglighet har mången gjort den kinkigaste och swåraste Maka god, mild, eftergifwen och öm. WIGELIUS ChristPräd. 15 (1797 ). Enligt . . kyrkorådsprotokoll synes att hustrun påtagit sig, att hon stundom haft ett stridigt och svårt lynne. STRINDBERG TrOtr. 4: 21 (1897 ). Johnn och Anna kommo överens om att Back-Kajsa var bra svår. LAGERLÖF Mårb. 17 (1922 ). LINDGREN OrmVäg 115 (1982 ). m) ss. adv. (jfr n ) i vissa numera obr. anv. α) i förb. med räkneord: knappt. Icke . . är troligit att en qwinna skulle kunna föda 100. Barn, ja swårt 50. RUDBECK Atl. 1: 46 (1679 ). β) svårligen. (Generalguvernören har) schrifvit . . (landshövdingen) till och fuller gifvit effter, att be:te borgare hafver förbrutit . . sin schuta, men lichvel (begärt) . . Landzhöfdingen . . ville låta honom få . . schutan igen. Derpå hafver han svarat, att det nu svårt kunde schie, effter confiscation allreda var skiedd. RP 16: 38 (1655 ). γ) i komp. (jfr n ), närmande sig bet.: mindre. När . . (barnmorskan) på sig tager at . . (vända barnet som ligger fel), befinner hon at Barnet utaff Werkarna . . är så ihop krystat at hon knafft kan föra et Finger, mycket swårare en Hand uti Modren . HOORN Jordg. 1: 234 (1697 ). δ) i komp. (jfr n ), i uttr. vara svårare däran, vara värre däran. Jag . . war mycket swårare ther an. HUMBLA Landcr. 26 (1740 ). n) (†) i komp. o. superl., ungefär liktydigt med: värre l. sämre resp. värst l. sämst; äv. ss. adv. (jfr m γ, δ) . Arffued Westgöte . . wille siälff med sidt selskap göre thz swåreste ther widh Stäkeborg. SVART G1 43 (1561 ). När en man aff stoort anseende begår ett feel, och råkar dheröfwer i decadence, är dhet så mycket swårare, som personen är stoor och högh til. GRUBB 366 (1665 ). (Ett för stort huvud på fostret) är gemenligen Orsak til sin egen Död . . och är den swårsta Casus och Händelsze som en Barnmorska kan förekomma. HOORN Jordg. 1: 169 (1697 ). Här tag värma kamrat! drick ut, var menska och skrik ej; / Svårare kunde du dö, än med brännvinsflaskan för munnen! RUNEBERG (SVS) 3: 253 (1841 ). En i ordets svåraste betydelse dålig menniska. WIKNER Lifsfr. 1: 177 (1866 ). o) ss. förled i ssgr med senare led bestående av ett adj. l. verb i p. pf.: som är svår att behandla på det sätt som efterleden anger; se t. ex.

– SVÅR-ADMINISTRERAD ,

– SVÅR-ANALYSERAD . 7) i fråga om förhållandet att ngn med (stor) möda l. svårighet l. (stort) besvär gör l. lär sig l. inhämtar ngt l. står ut med ngn l. ngt; särsk. i uttr. ha(va) svårt för ngt (jfr a ), endast med (stor) möda osv. kunna göra ngt l. lära sig l. förstå ngt, ngn har svårt att (förr äv. utan att ) l. för att, förr äv. före l. vid att göra ngt, ngn kan endast med (stor) möda osv. göra ngt, ngn kan knappast göra ngt; ngn har problem l. svårighet att göra ngt; äv.: ngn kan endast med (stor) självövervinnelse göra ngt, det tar emot l. bjuder ngn emot att göra ngt; jfr SVÄR, adj. 4. Jag har svårt att tro det. Hon brukar ha svårt att bli färdig i tid. Han hade svårt att slita ögonen från det vackra sceneriet. Han har svårt för att fatta, har klen fattningsförmåga. Ha svårt för att hålla sig för skratt. Ha svårt för att gå, höra, sova. BRASK Pufendorf Hist. 162 (1680 ). Och skrifver iagh så otydeligit, at iagh iblandh sielfv har svårt at läsa. CARL XII Bref 108 (1710 ). Har en Tacka swårt före at lamba, så tager man Krus-mynta eller Åker-mynta . . och gifwer henne uti starkt öhl, hwarefter hon ingen swårhet finna skal. SERENIUS EngÅkerm. 275 (1727 ). Ett litet snyggt hus . . hvilket förekom oss så förtjusande, att vi hade svårt vända ögonen därifrån. LANDELL Bligh 83 (1795 ). Sjelf tala med honom? . . . det har jag något svårt för . . . Ros är en figur, som jag inte gerna träffar på tu man hand. BLANCHE Våln. 669 (1847 ). HEDENSTIERNA Kaleid. 252 (1884 : vid ). Han har svårt för tyska. AUERBACH (1913 ). Mer än en kan ha svårt för att följa Elin Wägner i hennes egenskap av amatörhistoriker. H MARTINSON i 3SAH LX. 1: 30 (1949 ). Hon hade svårt att tala om sådant som ångmaskiner och annat. MYRDAL AnnanVärld 236 (1984 ). -- särsk. a) (vard.) i uttr. ha(va) svårt för det (jfr huvudmom.) l. ha svårt för sig, endast med (stor) möda osv. kunna inhämta kunskaper, ha klen fattningsförmåga. Den ene är rikt begåfvad, har lätt för att lära . . Den andre har svårare för sig. BESKOW Pred. 508 (1901 ). Föräldrarna till de barn, som hade ”svårt för det” i skolan, hade på sin tid skickat bunkar och knyten till gubben Mård. MOBERG Sedebetyg 210 (1935 ). (Malin) visste . . utmärkt väl att Stig hade svårt för sig i skolan. GUSTAF - JANSON Äng. 139 (1967 ). b) (†) opers., i uttr. ha sig svårt för ngn att göra ngt, ngn har (stor) möda osv. att göra ngt, det tar emot för ngn att göra ngt; äv.: ha sig svårt att göra ngt, ha möda att göra ngt. SCHULTHESS (1885 ). AUERBACH (1913 ). c) (†) i uttr. äga svårt före att göra ngt, ha svårt för att göra ngt. Tit: sade sig äga swårt före, att på sin ålderdom bortmista sin k (ära) Dotter. VLBibl. Brev 18 ⁄ 11 1774 . d) i uttr. ha svårt för (förr äv. av ) ngn, endast med svårighet stå ut med ngn, i hög grad ogilla ngn. Framför oss hade vi ett fruntimmer, som jag hade riktigt svårt af, så stygg tyckte jag att hon såg ut. AGRELL Sthm 168 (1892 ). e) ss. förled i ssgr med senare led bestående av ett adj. l. verb i p. pf.: som har svårt att göra l. åstadkomma l. bli det som efterleden anger; jfr

– SVÅR-LÄRD ,

– SVÅR-ROTAD , -SMÄLTBAR. 8) 6 ] besvärlig l. bekymmersam l. vansklig l. eländig; särsk. i fråga om levnadsvillkor o. d.; i fråga om ekonomiska omständigheter ofta liktydigt med: fattig, torftig (särsk. i uttr. ha det svårt, leva (inskränkt o.) fattigt); äv. om tid(s- period): som kännetecknas av besvärliga förhållanden l. av fattigdom l. av att det är högt pris på l. ont om (livs)förnödenheter. Anno 1598 kom en swår dyr tijdh. KulturbVg. 3: 202 (1598 ). Sorg giör swrt lefwerne . . (dvs.) Hon giör Liffztijden tung och swår. GRUBB 753 (1665 ). Vid de svåra dagarne bör man alltid komma ihåg de ännu svårare. CARLÉN Köpm. 2: 333 (1860 ). Lär mig gnola en visa, när lifvet blir svårt. WILAMOWITZ - MOELLENDORFF Dikt. 69 (1910 ). För modern som stod alldeles ensam och utan tillgångar blev det en svår tid. OLSSON Fröding 80 (1950 ). Hon var inte förmögen . . . hon hade det rent av en smula svårt. SJÖGREN TaStjärn. 88 (1957 ). -- särsk. om år: hård l. besvärlig o. d.; förr med särskild tanke på missväxt. Desse rötter (dvs. potatisen) äro af en hel tårr natur, så at man uti swåra Korn- eller sädz år, kan bruka dem til bröd. ALSTRÖM(ER) Får. 62 (1727 ). Folckets elände, som mästadels härrörer af svåra år och svårt pris på spannemål. HÖPKEN 2: 126 (1748 ). Sju svåra (l. hårda) år. HOLM BevO 218 (1939 ; i fråga om Josefs tolkning av Faraos dröm (1Mos. 41: 30 ( Bib. 1541 ) att efter sju goda år skulle följa sju hårda) ). Under de svåra åren på 1860-talet. ÖSTERGREN (1951 ). -- särsk. i jämförelser för att beteckna att ngn ser bedrövlig l. ömklig l. ynklig ut l. är ful som stryk; särsk. (o. numera bl.) 1939 ovan] i uttr. se ut som sju svåra år. Kommissarien . . som hade den der långa ”trantraran” till dotter, som såg ut som det svåra året. WETTERBERGH Selln. 57 (1853 ). Lång som det svåra året. MinnVg. 175 (1900 ). Se inte ut som sju svåra år i synen. Upp med huvet! ALVING Gilbreth DussFullt 55 (1950 ). 9) 6 ] (†) av dålig l. ringa kvalitet l. beskaffenhet, dålig, klen, ”usel”; svag. The stenhus, som i staden äre bygde, (har) warith tächte medh swåre och owarachtige tak, som meere haffwe röött och förderffwett husen änn them widh machtt hollitt. PrivSvStäd. 3: 148 (1570 ). Aff ordsaak han int (et) haf (fue) r kunnat sin christendoms stycker, eller någet wist om sin saligheet, och ganska beswärligen det lärer, för sit swåra min (n) e. VDAkt. 1675 , nr 294. Efter grufwan någre åhr bortåth warit swår, att bärgzlaget dherföre widh omliggiande järnbruuk heller söckt sig om födan der än hemma. JOHANSSON Noraskog 3: 407 ( i handl. fr. 1684 ). Gubbens affairer äro mycket svåra; Gud vet hur han skall reda sig. KELLGREN (SVS) 6: 145 ( c. 1785 ). -- särsk. om kost: enkel, tarvlig; jfr GROV 7 c. (Påven) bödh . . strengeligha at erchebispen och the andre bisperna skulle lysa her Steen i ban . . Doch banlyste bisperne honom icke, vtan han moste haffua sin bodh til Rom på swår kost och täring. O PETRI Kr. 281 ( c. 1540 ). Swåår förtäring. HH XXXIII. 1: 164 (1561 ). (Av ett stort saltmatsfat) åt man . . (i danska hem på 1600-t.) hela veckan, jämte annan svår spis, såsom stokfisk, salt sill, torra flundror m. m. SvMerc. 1765 , s. 229. 10) 1 f ] mörk l. hopplös l. dyster o. d.; stundom närmande sig l. övergående i bet.: svårmodig l. ömklig l. olycklig o. d. Håkon hade så swåra tankar om winteren, at han lades til sängs, och hade mycket wakande. PERINGSKIÖLD Hkr. 1: 199 (1697 ). Then, som klagar, anställer merendels sitt kiäromåhl på swåraste sätt. NEHRMAN PrCiv. 137 (1751 ). Orättfånget gods / Gör själen . . så svår till mods. RYDBERG Faust 77 (1876 ). Man vande sig vid hans stora, likbleka ansikte . . vid hela hans svåra uppsyn. KOCH GudVV 1: 335 (1916 ). Det värdefulla, som våra vänner skänka oss i våra svåra stunder, är ju inte råden utan tillgivenheten. HEDBERG Skära 186 (1931 ). -- särsk. a) (†) i uttr. svårt mod, dystert sinnelag, svårmod. Een ond quinna gör itt bedröffuadt hi erta, oblijdt ansichte, och itt swårt moodh. L PETRI Sir. 25: 23 (1561 ). Ängslan och swårt Mood fördärfwa mångens Miälte. DAHLSTIERNA (SVS) 141 (1698 ). b) (†) i uttr. anse ngt på svårare sidan, betrakta ngt från den mörkare sidan, se pessimistiskt på ngt. Så driftig Fadren var, litande på sit outösliga förråd af utvägar . . så varsam var Sonen och misstrogen om sig sjelf, samt ansåg altid saken på svårare sidan. WARGENTIN ÅmVetA 1775 , s. 22. 11) 6 ] (vard.) i uttr. det är (bli r) l. ngn har svårt med, äv. (i sht i vissa trakter) om, förr äv. efter l. för ngt, det är (blir) resp. ngn har ont om l. brist på l. ringa l. otillräcklig tillgång till ngt. A OXENSTIERNA 11: 183 (1634 : om ). Af . . (borgerskapet) berättes, huru dhe hafwa swårt effter godt legofolck för den contribution dhe skole betahla. BtÅboH I. 10: 184 (1689 ). Det lärer bli swårt efter goda Winer, ty en owanlig wäderlek har giort, at de icke blifwit mogna. STAGNELL Banquer. 1 (1753 ). Skada är at han (dvs. prästgården) ligger nog nära byen, och här är svårt för vatn. OSBECK Lah. 237 (1796 ). Det är svårt om, efter fisk. MEURMAN (1847 ). Ehuru . . (modern) öfver hufvud slog sig godt ut på Kudnäs . . hade hon ibland så svårt om reda penningar att sonen (osv.). VASENIUS Top. 2: 352 (1914 ). 1923 var . . ett besvärligt år för skogsarbetarna -- det var svårt med jobb. PiteåT 30 ⁄ 12 1986 , s. 12. 12) 6 l ] hård; sträng; elak; hårdhjärtad, ovänlig; obarmhärtig. a) om person: hård; sträng; elak; hårdhjärtad; äv.: fordrande l. omänsklig l. känslolös; stundom: avog; särsk. i uttr. vara svår (e)mot ngn l. ngt, förr äv. vara ngn svår, vara hård osv. mot ngn l. ngt. Vthi första Cap. synes . . (profeten Amos) swår och mörk, ther han om the tree och fyra synder talar. FörsprAm. ( Bib. 1541 ). Proff (essores) allesam (m) an klagade der öfwer, att häradzfougden altid wijsar sig så swår emot Acad (emien). UUKonsP 13: 131 (1678 ). Lagercrona har oförsvarligen handterat . . (kammarherren), sedan har ochså en annan man varit honom myket svår, den tiden han var hos Oss. BrinkmArch. 1: 148 (1712 ). Den unge husbonden var särdeles svår emot sitt folk. BLANCHE Bild. 1: 224 (1863 ). Fast han hade varit bra svår mot oss, kunde jag inte låta bli att tycka, att det var synd om honom. LAGERLÖF Holg. 2: 329 (1907 ). Det blev ett ganska ingående förhör på examensdagen, de äldre . . slapp lindrigt undan, men vi 4 som bara var 12 år blev han svår emot. ByggnArbMinn. 91 (1950 ). -- särsk. (numera föga br.) i uttr. de svåra, ss. benämning på de onda makterna. Oerhörda ord / yttrar du nu. / Må de svåra taga Gunnar, / Sigurds mördare! BRATE Edda 170 (1913 ). b) med sakligt huvudord; särsk.: som ger uttryck åt l. kännetecknas av l. vittnar om hårdhet l. stränghet l. elakhet l. ovänlighet; hård; särsk. dels om ord l. villkor o. d., dels om krig: som är svår att utstå, hänsynslös; grym l. brutal. Wij haffue . . stora nödh lidhit, och swårt örligh hafft medh the Konungar här om kring. 1Mack. 12: 13 ( Bib. 1541 ). Funne Borgerskapet dhen 4:de puncten (i riksdagens beslut) något swår, besynnerligen om dhen kårta tijdhen. 1BorgP 6 (1654 ). (Man skall) ingalunda . . fara vt med swår ord emot them, som intet kunna af enfaldighet icke giöra besked. SWEDBERG Lefw. 123 (1729 ). SERENIUS (1741 ; om villkor ). (Sv.) En svår verld, (Eng.) A hard world. WIDEGREN (1788 ). Jag undrar, hvad de sade hvarandra, då de . . samtalade med hvarandra! Det var bara få ord, men de måste varit svåra: det såg jag på lagmannens ansigte. RYDBERG Frib. 237 (1857 ). (Sv.) svårt krig . . (fr.) rude . . cruelle. SCHULTHESS (1885 ). Landet står nu åter inför ett svårt inbördeskrig. ÖSTERGREN (1951 ). -- särsk. α) (†) i uttr.: bruka en svår mun mot ngn, vara ovettig l. oförskämd mot ngn. När . . de sogo att de hade intet mera än en gängade präss ok en som intet dogde (i tryckeriet), ok Curio hade tre . . så brukade 2 temligh swår mun mot executorem, dät han i sin tid lärer ihogkomma. RUDBECK Bref 305 (1685 ). β) (†) om brev: hållen i skarp ton, myndig, sträng. Breffuen . . äro swår och starck. 2Kor. 10: 10 ( NT 1526 ; NT 1981: myndiga och kraftfulla ). Under warande Land-Dag . . hafwer Gen. Gouverneuren skrifwit Land-Råden . . til och beordrat dem, at . . förfoga sig til Stockholm, och där stå til swars för det af dem underskrefne swåra brefwet. HC11H 1: 117 (1694 ). γ) (förr) i uttr. svår arrest, benämning på militärt frihetsstraff bestående av fängsligt förvar av kortare varaktighet i mörkt enrum, sträng arrest (se STRÄNG, adj. 12 b ); jfr ARREST 4 b. Rehborg. Fått 2 dygns svår arrest för det han varit utur Logementet efter kl. 1 ⁄ 2 10 och promenerat med Flickor vid Sabatsberg. UtdrKrigsakadOrderStraffJurn. 50 (1803 ). δ) (†) i uttr. vara ngn för svår (jfr 6 e ), om lagen: vara för hård l. sträng mot ngn. (Anders) suarade . . nær ha (n) hørde at lagh (e) n waa (re) ho (nom) ffor swaar at han th (e) r inth (et) ont mente m (edh) wtan at th (et) war it fforflugit ordt. O PETRI Tb. 39 (1524 ). c) (†) ss. adv.: hårt l. illa l. ont. PERINGSKIÖLD Hkr. 1: 146 (1697 ). När Bencini begynte discourera med mig i theologicis, gifwandes mig tillstånd att tahla om Påfwen ehuru swårt och grymt jag behagade, tycktes mig wara tijd att skillias wid detta sällskap. O CELSIUS i SvBrIt. 1: 69 ( c. 1700 ). SCHULTHESS (1885 ). 13) 5 b (o. 6 )] i uttr. som betecknar att ngn är farlig för ngn l. ngt l. begiven på ngn l. ngt l. på att göra ngt. a) ] i uttr. svår mot l. vid ngn l. ngt, farlig för ngn l. ngt; ofta med bibegrepp av glupskhet. Särskildt svåra voro . . (påskkäringarna) vid boskapen, som de ofta förgjorde. LAMPA FolklÖfvertro 16 (1896 ). Marulven är ogrundalöst svår vid hästar. Landsm. VIII. 3: 261 ( c. 1900 ). Nybyggnad (av kungsfågelns bon) får ofta ske, då ekorre och nötskrika är ganska svåra mot just denna arts bon. FoFl. 1952 , s. 26. b) ] i uttr. vara svår på, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) efter l. med l. i ngn l. ngt, vara begiven på l. förtjust i ngn l. ngt, icke kunna avhålla sig från ngn l. ngt; stundom äv. ss. uttryck för att ngn är styv l. skicklig på ett visst område. Båtsman Rapp hade af pastorn inte blifvit framsläppt vid konfirmationen för att han varit svår efter flickorna. STRINDBERG Hems. 141 (1887 ). Det fans intet villebråd som den hunden inte gick på; han var lika svår på älg, hare och räf som på gräfling, lo och mård. FORSSLUND Djur 237 (1900 ). Luleå tycks sedan gammalt ha varit ledande (inom sälfisket), särskilt ha Möröborna varit svåra på sälisen. 2SvKulturb. 1--2: 237 (1934 ). Han var svår i maten, det syntes, men han var också stor och kraftig. JOHNSON Här 160 (1935 ). Far var svår med spriten. HEDBERG DockDans. 47 (1955 ). Underligare var det att han inte fick några utomäktenskapliga ungar, ty han var i själva verket svår på fruntimmer och hade en hel rad historier. SIWERTZ Tråd. 16 (1957 ). En hygglig själ som skulle kunna ge bort sin sista skjorta. Men illa svår på brännvinet. WIDDING 1812 134 (1970 ). c) i uttr. vara svår att l. på, äv. med l. till att göra ngt, vara begiven på att l. tycka om att göra ngt; äv.: ha lätt för att göra ngt, vara snar att göra ngt; stundom äv. närmande sig bet.: vara styv l. skicklig på att göra ngt. Karl Johan var så svår med att rifva sönder sig. GEIJERSTAM FattFolk 1: 122 (1884 ). Abborn är rasande svår i dag att nappa. REUTER NSång. 37 (1888 ). H an var så svår på att ljuga, blott han träffade tacksamma åhörare. JANSON Gast. 21 (1902 ). På den tiden var jag svår på att snärja gäddor med mässingssnara. ENGSTRÖM Lif 129 (1907 ). Han var svår till att klä ut sig redan som barn. SIWERTZ Fribilj. 14 (1943 ). Hennes far hade varit alkoholist, svår på att misshandla hustru och barn. FREDRIKSSON Anna 206 (1994 ). 14) 6 ; sv. dial. vara för svår ] (vard.) i uttr. vara för svår, vara (för) tokig l. vara (för) omöjlig o. d. Tant Chloe . . skrattade . . och sade honom, att han vore för tokig, för svår. CALLERHOLM Stowe 32 (1852 ). Du är då för svår med dina gubbar! HEDBERG Ridån 299 (1888 ). Flickorna bli då för svåra, / så snart det lider mot våra. KARLFELDT Vildm. 22 (1895 ). Han är för svår, när han sätter till! STRINDBERG TrOtr. 4: 69 (1897 ). SvHandordb. (1966 ).

Ssgr (i allm. till 6 o ):

– SVÅR-ADMINISTRERAD , p. adj. svår att administrera. DN 15 ⁄ 6 1977 , s. 3 . –

– SVÅR-AGAD . i sht om barn: hårdagad. SvTyHlex. (1851 ). Fru Stierna öppnade sin dumma mun och sade, att Gustaf alltid varit ett svåragat barn. HEDBERG Bekänna 220 (1947 ). –

– SVÅR-ANALYSERAD , p. adj. svår att analysera. Det är dessa svåranalyserade (goda) egenskaper hos massan, som kallas kamratskap. HEDBERG VackrTänd. 314 (1943 ). –

– SVÅR-ANALYSERBAR . svåranalyserad. BÖÖK 1Ess. 165 (1913 ). –

– SVÅR-ANGRIPBAR ^~ ⁰⁰², äv. ^~ ²⁰⁰. svår att angripa. LAHT 1931 , s. 306. --

– (2 ) SVÅR-ANKARE . stort o. tungt ankare; särsk. om vart o. ett av de fyra stora ankarna på äldre örlogsfartyg; motsatt: varpankare. EKBOHRN NautOrdb. (1840 ). CANNELIN (1921 ). –

– SVÅR-ANPASSAD ^~ ⁰²⁰, p. adj. svår att anpassa. SAOL (1950 ). –

– SVÅR-ANPASSBAR ^~ ⁰⁰², äv. ^~ ²⁰⁰. svåranpassad. SvD(A) 14 ⁄ 1 1959 , s. 4 . –

– SVÅR-ANSKAFFAD ^~ ⁰²⁰, p. adj. svår att anskaffa. Förbudet att bära vapen utan särskilt, svåranskaffat tillstånd gäller . . överallt på Korsika. ENCKELL Olivpar. 32 (1934 ). –

– SVÅR-ANSKAFFBAR ^~ ⁰⁰², äv. ^~ ²⁰⁰. svåranskaffad. ÅHLÉN Dansten BoksamlB 93 (1945 ; om bok ).