– sydlands-ländsk o.

– sydlands-land ] kvinna från sydligt land l. landområde; särsk. om kvinna från Sydeuropa. BÖRJESSON C12 86 (1858 ). –

– SYD-LÄNNING , förr äv.

– SYD-LÄNDING l.

– SYD-LÄNDNING .

– sydlands-land ] person som bor (längst) i söder (av ett land l. ett område l. dyl.); person som härstammar från ett sydligt l. sydligare land osv.; särsk. (o. numera företrädesvis) om person från Sydeuropa. THOLANDER Ordl. (1872 : Sydländning ) . Jemför en sydländing med en nordbo. FEILITZEN Mariakult. 93 (1874 ). Konstnären från Norden visste icke, att denne sydländing, som stod där, klädd i sin enkla arbetsblus . . var en välmående man. LUNDEGÅRD Prom. 2: 28 (1893 ). Det (finns) en mängd sydlänningar i Peking, som användas af presidenten själf och äro föremål för hans förtroende. NYSTRÖM NKina 2: 260 (1914 ). Pittoreskt klädda Tiranabor . . som . . på sydlänningars vis ligga och sova invid husväggarna. AURÉN EurOr. 60 (1936 ). särsk. i oeg. l. bildl. anv.; särsk. om person som (till utseende l. sinnelag o. d.) liknar en sydlänning, som för tanken till en sydlänning. (Nicander) var en sydländing i diktionens smältande behag. C DAF WIRSÉN i 3SAH VII: 64 (1892 ). särsk. (†) om sydväxt. (Mullfjället invid Åreskutan) riktas (genom sin högre lufttemperatur) på sydlänningar . . men deremot är det . . föga besökt af de egentliga fjällväxterna. VetAH 1814 , s. 113. –

– SYD-LÄNT , se

– sydlands-länd . –

– SYD-MAGNETISK . fys. motsatt: nord-magnetisk . Det ena af . . (två) fluida (hos magnetisk kropp) säges vara nord- och det andra sydmagnetiskt efter den pol, hvari det visar sig vara öfvervägande. FOCK 1Fys. 515 (1855 ). 2NF 17: 486 (1912 ). –

– SYD-MONSUN . AtlFinl. 5--7: 10 (1899 ). -- ( V 1 , 2 )

– SYD-MUR . mur som vetter mot söder. UpplFmT 43: Bil. 44 (1929 ). -- ( V 4 )

– SYD-NORDLIG . om riktning: som går från söder till norr. SVENSÉN Jord. 14 (1884 ). Den väldiga floden i dess här sydnordliga lopp. ANDERSSON Drak. 380 (1926 ). Fjorden, en breddgrad lång, har ju sydnordlig sträckning. LUNDSTRÖM Sjöfr. 124 (1929 ). –

– SYD-NÄKTERGAL ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. zool. (om den i Sydeuropa levande) fågeln Luscinia megarhynchos (Brehm). DjurVärld 10: 331 (1963 ). -- ( V 3 )

– SYD-OST ⁰⁴, adv., sbst., oböjl. adj. o. prep.; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)

– SYD-OSTEN ⁰⁴⁰, r. l. m.

– sydlands-osten är delvis (i sht i bet. II 2 ) sg. best. av

– sydlands-ost ] I. ss. adv.: i l. åt l. mot sydost (i bet. II 1 ); särsk. i uttr. sydost (förr äv. södost ) om l. (i)från ngt, åt sydost från ngt. Kexholmm ligger södost ifrå Ulä. TEITT Klag. 155 (1556 ). Åter en annan Bäck eller rännil . . faller sudost wid 3 ⁄ 16 mil. WETTERSTEN Forssa 18 ( c. 1750 ). Några kilometer sydost om staden. SvOrdb. (1986 ). jfr -sydost o. ost-sydost . II. ss. sbst. 1) (i sht i nautiskt fackspr.) om (kompasstrecket för) väderstrecket mitt emellan söder o. öster (betecknat SO); äv. (o. numera nästan bl. i ä. nautiskt fackspr.) i (ofta i adverbiell l. adjektivisk anv. övergående) benämningar på (kompasstrecken för) vissa närliggande väderstreck, särsk. i sådana uttr. som sydost (förr äv. södost ) till syd (förr äv. syden l. söder ) betecknat SOtS, sydost till ost (förr äv. östan l. osten ) betecknat SOtO. Styra åt sydost. Södost til östan från Eekholmen een mijl, är een Wijk som kallas Kasperwijk. MÅNSSON Siöb. D 1 a (1644 ). Til at löpa ifrån Swenska Sandehampn åt Rijga eller Pernaw, sätter man sin Koosa södost til söder åt Loferort. Därs. F 3 b. Sydost til Syden. ROSENFELDT Tourville 123 (1698 ). Sielfwa Soknen är wäl belägen, en half mijl vti Sudost ifrån Vpsala. PERINGSKIÖLD MonUpl. 287 (1710 ). (Kometen) hade wisat sig d. 16. och 20. Nov. med stierten åt söd-ost. DALIN Hist. III. 2: 91 (1762 ). BERNDTSON (1880 : Sydost till ost ) . Andre da’n var det full orkan av sydosten igen. HASSLÖF SvVästkustf. 55 (1949 ). Det blåste milt från sydost. GUSTAF - JANSON Myl. 239 (1965 ). jfr -sydost o. ost-sydost . 2) vind från sydost (i bet. 1 ). VocLib. avd. 4 ( c. 1580 ). Vädret var alt lika vackert och den bästa vind för at taga i alla seglen, neml. sudosten. FoU 15: 242 (1785 ). Sydosten har rensat sjön och vår vik ligger klargrön med vaggande tång på bottnen. ENGSTRÖM Hemsp. 8 (1921 ). jfr

– sydlands-sydost o. ost-sydost . 3) (numera föga br.) om sydostligt område l. land l. dyl. AUERBACH (1913 ). Så har då Europa, frånsett rubbningarna i det halvasiatiska sydost . . icke genomlevat en sådan fredsperiod. STEFFEN Krig 2: 236 (1915 ). III. ss. adj.: sydostlig; i sht om vind; numera nästan bl. ss. predikatsfyllnad. Sudost wäder. Linc. Oooo 7 d (1640 ). Sydost vind. WESTE (1807 ). Endast några lätta krusningar på ytan för en svag sydost bris. SD(L) 1902 , nr 186, s. 3 . Vinden är sydost. IllSvOrdb. (1955 ). jfr

– sydlands-sydost o. ost-sydost . IV. ss. prep. mil. sydost om. De tre officerarna stego till häst och travade för att uppsöka torpet 300 meter sydost första ”n” i Gransjön (på en karta) . BERG BlåDrag. 58 (1936 ).

– sydost-asiatisk . SvGeogrÅb. 1943 , s. 162.

– sydost-bris . bris från sydost. LUNDELL (1893 ).

– sydost-europeisk . FoFl. 1945 , s. 36.

– sydost-kust . BtRiksdP 1894 , I. 2: BerRikStyr. s. 21.

– sydost-monsun . VFl. 1922 , s. 94.

– sydost-passad(en) . om den i de lägre luftskikten inom det subtropiska bältet rådande, från sydost kommande passadvinden; äv. om motsv. passadregion. ( BLADH o.) HORNSTEDT 162 (1785 ). Rågången mellan nordost- och sydostpassaden utgöres af ekvatorns stilla bälte. HORNBORG Antip. 91 (1915 ).

– sydost-sida . F WULFF i Finn 1903 , s. 47. På öns sydostsida. NatLiv 2: 707 (1931 ).

– sydost-sluttning . SkogsvT 1912 , s. 162.

– sydost-svensk . FoFl. 1945 , s. 35 ( om kust ) .

– sydost-vart , förr äv.

– sydost-värts , adv. i sht sjöt. åt l. mot sydost. STIERNSTOLPE Wieland Ob. 133 (1816 : sydostvärts ) . Då eskadern kommit till sjös och ordnats på linie med stäfvarna sydostvart, gafs signal att börja forceringen. WRANGEL SvFlBok 323 (1898 ). De båda fiskekuttrarna tuffade sydostvart. SVENSON Mord 142 (1967 ).

– sydost-vind . vind från sydost, sydostlig vind. WILLMAN Resa 239 (1667 ).

– sydost-väder . (†) sydostvind. HOLM NSv. 48 (1702 ). Sunnan och Syd-ost wäder, Skadelige . . För all slags säd. BRUNO Gumm. 240 (1762 ). –

– SYD-OSTEN , se -ost . -- ( V 3 )

– SYD-OSTLIG ⁰³² l. ⁰⁴⁰.

– sydost-ost ] som vetter åt l. är riktad mot l. kommer från l. ligger i sydost. DA 1793 , nr 60, s. 1 ( om strand ) . De höll sydostlig kurs. ÖSTERGREN Ankare 99 (1988 ). jfr ost-sydost . -- ( V 1 , 2 )

– SYD-POL . 1) om jordaxelns ändpunkt i söder; äv. om himmelssfärens södra pol; i sht i sg. best.; jfr söder-pol 1 . NORDFORSS (1805 ). DALIN (1854 ; om himmelssfärens södra pol ) . Sydpolen, geografiska sydpolen, den punkt på södra halvklotet där jordens rotationsaxel skär jordytan. NE (1995 ). 2) i sht fys. om viss pol på magnetisk kropp; dels om den pol som en fritt rörlig magnet vänder mot en punkt i norr (den geografiska sydpolen), dels om den i motsatt riktning belägna polen på jordens magnetiska axel; stundom äv. om magnetens mot söder vända pol samt om jordens i norr belägna magnetiska pol; jfr söder-pol 2 . BERZELIUS ÅrsbVetA 1822 , s. 33. Den pol, som en . . upphängd magnet vänder åt norr, kallas dess sydpol, och den åt söder vända nordpol. FOCK 1Fys. 514 (1855 ). SCHULTHESS (1885 ; om den del av magnetnål som vänder sig åt söder ) . Den ändan af magnetnålen, som drages mot jordens norra magnetiska pol, kallas nålens nordända, och den andra dess sydända. Nordändan innesluter magnetnålens nordpol och sydändan dess sydpol. HÄGG PraktNav. 14 (1900 ). Av magnetnålens ställning och attraktionslagen kan man sluta, att ”jordmagneten” har sin sydpol i norr och nordpol i söder. BECKMAN o. WETTERBLAD Fysik 1: 75 (1935 ). Magnetiska sydpolen är belägen strax utanför Antarktis och fanns 1985 på ca 65Ŷ . . (sydlig bredd) och 140Ŷ (östlig längd). NE (1995 ).

– sydpols-drag . (i ä. bergsvetenskaplig terminologi) till

– sydpols-pol 2 , om ett malmfälts attraherande inverkan på en kompassnåls sydpol; äv. konkret, om område med dylik inverkan. WETTERDAL Grufbr. 96 (1878 ; konkret ) . De sedan gammalt brukliga . . uttrycken nordpolsdrag och sydpolsdrag anses sålunda ursprungligen hafva uppkommit af benämningen på den företrädesvis inverkande malmpolen vid mätning i dagen. JernkA 1884 , s. 41. Nordpols- och sydpolsdrag, magnetometerns konstruktion, den vertikala och den horisontala intensitetens bestämmande och deras värden inom ett kompassdrag. TT 1898 , K. s. 96.

– sydpols-expedition . jfr nordpols-expedition . om (i vetenskapligt syfte företagen) färd i avsikt att uppnå l. framtränga till sydpolen (l. att bedriva forskningar i området däromkring); äv. konkret, om deltagarna i färden. NF 12: 1457 (1888 ).

– sydpols-farare . SAOL (1900 ).

– sydpols-forskare . 2NF 24: 1369 (1916 ).

– sydpols-forskning . GHT 4 ⁄ 11 1895 , s. 2 .

– sydpols-färd . SAOL (1900 ).

– sydpols-magnetism . till

– sydpols-pol 2 . EDLUND ÅrsbVetA 1851 , s. 113. –

– SYD-POLAR . som är belägen vid l. nära l. är utmärkande för l. har avseende på sydpolen. NordT 1896 , s. 13 ( om hav ) .

– sydpolar-expedition . Antarctic 1: 1 (1904 ).

– sydpolar-forskning . NATHORST Polarforskn. 28 (1902 ).

– sydpolar-färd . Antarctic 1: XIX (1904 ).

– sydpolar-hav . Antarctic 1: 150 (1904 ).

– sydpolar-kontinent . 2NF 21: 1171 (1915 ).

– sydpolar-land . i sht i pl. sammanfattande, om de antarktiska områdena. KonvLex. (1861 ). –

– SYD-PORTAL . CORNELL Gotik. 122 (1935 ). –

– SYD-PRICK . i sht sjöt. jfr prick, sbst. ¹ II ; jfr

– sydpolar-remmare . Alla prickar . . på norra eller östra sidan af farleden, utmärkas med en toffs i öfra ändan, men syd- och west-prickar lemnas släta. SFS 1827 , s. 1189. –

– SYD-PUNKT . punkt på kompass l. horisont. LAVÉN Sjöv. 41 (1853 ). (Den punkt) som är närmast norra polen kallas nordpunkten och den andra sydpunkten. PETTERSSON Nav. 2 (1861 ). –

– SYD-PYNT . (numera mindre br.) jfr pynt, sbst. ¹ 2 . MONTAN Segl. 4 (1787 ). –

– SYD-PÅ ⁴~¹, adv. ( äv. särskrivet ) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) söderut, i söder . Efter rapport från Kapten Bille . . syntes . . stora truppmassor draga sydpå i betydligt afstånd wester för Aabenraa. Snällp. 5 ⁄ 6 1848 , s. 2. Staden (Åbenrå i Slesvig) är rätt kuriös genom sin gammaldags byggnadsstil . . en egendomlighet, som igenfinnes i de flesta städer längre sydpå. STURZEN- BECKER VSkr. 3: 376 (1857, 1882 ). Jarlen är Syd på . . i Lund? . . Sydligare! . . Vid Sundet? . . Ja! STRINDBERG Bjälb. 89 (1909 ). SAOL (1986 ; med uppgift om att ordet äv. särskrives ) . –

– SYD-REMMARE . (numera föga br.) sydprick; jfr remmare, sbst. ³ AtlFinl. 26: 11 (1899 ). Lang FinlSjör. 73 (1932 ). -- ( V 2 )

– SYD-RIKTNING . SAOL (1950 ). –

– SYD-RYSK . HJÄRNE Östanifrån 61 (1905 ). –

– SYD-RYSS . SD(L) 6 ⁄ 4 1904 , s. 5 . -- ( V 1 , 2 )

– SYD-SIDA . 1) ngts södra sida; den sida som vetter mot söder; särsk. motsv. sida , sbst. 6 (d ) o. 13 . CAVALLIN (1876 ). Hvarför lider trädens och buskarnes sydsida mera af vinterkylan än deras nordsida? LAHT 1890 , s. 242. Fruktträd, som behöfva mera värme, odlas med fördel intill sydsidan af väggar, murar eller plank, vid hvilka de utbredas och fästas. 2NF 9: 3 (1908 ). Från Tänndalen . . höjer sig fjällets sydsida i trappstegslikt öfver hvarandra liggande tvärbranta hamrar. ANDERSSON o. BIRGER 283 (1912 ). På sydsidan öppnades en vid rundbågsport med en ornamentik, som erinrar om dekorationen på dômen i Magdeburg. STENBERG KyrkSkrud 70 (1950 ). 2) i sht fys. om den sida av ett magnetiskt fält (kring en stavformig magnet) varifrån fältets kraftlinjer icke utgår; motsatt: nordsida. BonnierKL 7: 1060 (1925 ). –

– SYD-SKANDINAVISK . IllSvH 1: 77 (1875 ). –

– SYD-SKEN . polarsken som uppträder på södra halvklotet, södersken. DALIN (1854 ). Sydskenet, Antarktis motsvarighet till norrskenet. BYSTRÖM StillHavErövr. 111 (1933 ). –

– SYD-SKÅNSK . LdVbl. 20 ⁄ 1 1887 , s. 3 ( om kust ) . –

– SYD-SLAV . jfr slav, sbst. ¹; i sht i pl. LUNDELL (1893 ). –

– SYD-SLAVISK . som tillhör l. utmärker l. härstammar från sydslaver. LUNDELL (1893 ). Tillsammans med den slovenska språkgruppen . . bilda . . (den serbokroatiska och den bulgariska språkgruppen) den s. k. sydslaviska grenen av de slaviska folken. AGRELL SlavMyt. 10 (1929 ). –

– SYD-SLUTTNING . sluttning mot syd. HEDIN GmKhor. 183 (1892 ). –

– SYD-SLÄNT . jfr slänt, sbst. ² 2 , o.

– sydpolar-sluttning . MARTINSON BakSvenskv. 289 (1944 ). –

– SYD-SMÅLÄNDSK ~⁰² l. ~²⁰. FLODSTRÖM SvFolk 203 (1918 ). –

– SYD-SMÅLÄNNING ~⁰²⁰. Under 1800-talets senare del arbetade åtskilliga sydsmålänningar med tegelslagning vid de danska tegelbruken. SVEDENFORS Gränsb. 1: 272 (1949 ). HT 1953 , s. 202. –

– SYD-SMÖRBLOMMA ^~ ⁰²⁰. bot. växten Ranunculus sardous Crantz (som förekommer i Sydsverige). NATHORST SvVäxtn. 56 (1905 ). -- ( V 4 )

– SYD-SOL . södersol . LING As. 139 (1833 ). –

– SYD-SOMMAR . sommar i söder; särsk. om södra halvklotets o. Sydpolens sommar. NordT 1896 , s. 12. Någon start (för en geokronologisk expedition till Nya Zeeland o. Australien) torde emellertid inte bli av förrän till nästa höst, då sydsommaren börjar. SvD 8 ⁄ 12 1931 , s. 26. -- ( V 1 , 2 )

– SYD-SPETS . jfr spets, sbst. ² 1 b. NILSSON Ur. I. 1: 83 (1843 ). –

– SYD-STAT . stat belägen i södra delen av ett land o. d.; särsk. om var o. en av delstaterna i södra USA; i sht i pl. (särsk. ( hist. ) sammanfattande, om de stater som i nordamerikanska inbördeskriget 1861--65 besegrades av nordstaterna). BJÖRKMAN (1889 ). (Utvecklingen mot en ökad popularitet för krigspolitiken) har i Tyskland hittills nått sin höjdpunkt i Preussen, men många tecken tyda på att även sydstaterna komma att förpreussas i samma riktning. LIDFORSS UtrikVyer 97 (1909 ). Större delen av (de amerikanska) invandrarna (i Mexiko) kommo från sydstaterna, vilket förklarar deras rasfördomar. PALMGREN Beals Mex. 167 (1924 ). Johnson i ny valturné satsar på Sydstaterna. DN(A) 25 ⁄ 10 1964 , s. 16.

– sydpolar-bo . SCHULTHESS (1885 ).

– sydpolar-demokrat . SAOL (1986 ).

– sydpolar-dialekt . MACFIE Farväl 39 (1943 ).

– sydpolar-general . hist. 2NF 12: 1134 (1910 ).

– sydpolar-parti . 2NF 6: 131 (1907 ).

– sydpolar-soldat . hist. På M (oun) t Olivet-kyrkogården (i staden Nashville) står ett vackert monument öfver 2,000 där begrafna sydstadssoldater. 2NF 19: 482 (1913 ).

– SYD-STRAND . ESTLANDER 11Årt. 4: 200 (1927 ). -- ( V 2 )

– SYD-STRECK . streck l. linje (i sht på karta l. kompass) som utmärker (riktning mot) söder; äv. förbleknat: sydriktning, meridian. ROSENFELDT Nav. 17 (1693 ). En person, som har gradienten, här sydstrecket (på kompassen) , till venster, står . . med ryggen vänd mot öster. RUBENSON Meteor. 67 (1880 ). HÄGG PraktNav. 9 (1900 ; på kompass ) . Över den rödbruna berghällen med sitt djupt inhuggna nord- och sydstreck. SPARRE SkeppLärk. 40 (1918 ). -- ( V 2 )

– SYD-STUP . TurÅ 1910 , s. 334. –

– SYD-SVENSK , m. ⁄ ⁄ (ig.). Uppsvenskars ja klingar på ett helt annat sätt än sydsvenskens, och skiljer sig ändå mer från Köpenhamnarens ja. Verd. 1892 , s. 90. –

– SYD-SVENSK , adj. Det är med uppriktig glädje jag ser den stund kommen, då jag åter får möta ungdomen vid det sydsvenska universitetet. OSCAR II 6: 38 (1876, 1895 ). Medan det nordsvenska kornet väger endast 57 kg. pr hl., väger det sydsvenska nära 66 kg. LAHT 1895 , s. 319. Sydsvenska mål, dialekter inom ett område med centrum i Skåne, vartill målen i Blekinge, s (ödra) Halland och s (ödra) Småland ansluter. NE (1995 ). –

– SYD-SVENSKA , i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. 1) (numera föga br.) om person av kvinnligt kön; jfr

– sydpolar-svensk , sbst. HÖGBERG Frib. 47 (1910 ). 2) om den regionala variant av svenska språket som talas i Sydsverige. NYSTRÖM Talorg. 17 (1888 ). -- ( V 3 )

– SYD-SYDOST ³~², äv. ¹⁰⁴, förr äv. -

– SYD-SYDOSTEN , r. l. m.

– sydpolar-sydosten är delvis sg. best. av

– sydpolar-sydost ] ( i sht förr äv. skrivet syd syd ost l. syd sydost ) I. ss. adv.: i l. åt l. mot sydsydost (i bet. II 1 ). Södhsödost een mijl ifrån Medelsteen, liggia några skiär som kallas Gunnersteen. MÅNSSON Siöb. H 4 b (1644 ). Vi styrde således SSO. LANDELL Bligh 37 (1795 ). II. ss. sbst. 1) (i sht i nautiskt fackspr.) om (kompasstrecket för) väderstrecket mellan syd o. sydost (betecknat SSO). ROSENFELDT Tourville 123 (1698 ; om kompasstreck ) . Augö-Oarne . . belägne uti syd-sydosten 3: mihl ifrå Staden (Hudiksvall). BROMAN Glys. 1: 67 ( c. 1730 ). Vi (kom) upp emot remmarna på Vänta Litets grund, som ju ligger i sydsydost ungefär. SPARRE KaptKrus. 129 (1923 ). 2) vind från sydsydost (i bet. 1 ). Augustus . . 20--31 SudSudost. SCHWARTZ Alm. 1648 , s. 19. (Vädret) på then wenstra Sijdan (om sunnanvädret) , heter Euro notus, på Swenska Sudsudost. Bondepract. E 5 b (1662 ). III. ss. adj.; om vind: sydsydostlig; numera bl. ss. predikatsfyllnad. Vinden är sydsydost. BJÖRKMAN (1889 ). -- ( V 3 )

– SYD-SYDOSTLIG ³^~ ⁰²⁰, äv. ^~ ¹⁰⁴⁰.

– sydpolar-sydost ] som vetter åt l. ligger i l. kommer från sydost. SCHULTHESS (1885 ). -- ( V 3 )

– SYD-SYDVÄST , förr äv.

– SYD-SÖDVÄST ³^~ ², äv. ^~ ¹⁰⁴, adv., sbst. o. oböjl. adj.; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)

– SYD-SYDVÄSTEN , r. l. m. ( i sht förr äv. skrivet syd syd väst l. syd sydväst )

– sydpolar-sydvästen är delvis sg. best. av

– sydpolar-sydväst ] I. ss. adv.: i l. åt l. mot l. från sydsydväst (i bet. II 1 ). Mot afton blåste up süd-süd-wäst med en labber kulte. KKD 10: 184 (1711 ); möjl. till II 1 . Stäva . . samma väg sydsydväst. TAUBE Inte 132 (1918 ). II. ss. sbst. 1) om väderstrecket mellan syd o. sydväst; äv. (o. numera bl. i ä. nautiskt fackspr.) om kompasstrecket för väderstrecket (betecknat SSV). Stadius menar att thet skall blåsa af Sudsudwest. FORSIUS Phys. 137 (1611 ). Långs stränderne, alt ifrån Engelska Canalen till Madera, är dock strömmen merendels löpande åt SSW. LANDELL Bligh 33 (1795 ). Sydsydvest. MEURMAN (1847 ). Vinden var på sydsydvest och ganska laber. SKOGMAN Eug. 1: 7 (1854 ). HÄGG PraktNav. 19 (1900 ; om kompasstreck ) . Det blåste en laber blidvädersvind av sydsydväst. SPARRE Pikstav. 173 (1916 ). 2) vind från sydsydväst (i bet. 1 ). Syd-Sydwäst är en stormande och skadeligh Wind. PALMCHRON SundhSp. 17 (1642 ). Sydwäst, syd-sydwäst och wästan giör omslag i wäderleken. MENLÖS Alm. 1740 , s. 14. JUSLENIUS 211 (1745 ). III. ss. adj. sydsydvästlig; i sht om vind; numera bl. ss. predikatsfyllnad. Vinden är sydsydväst. Wil man åt Norre Vdden ifrån Landzort, är Koosan södhsödwäst. MÅNSSON Siöb. A 4 b (1644 ). (Sunnanvädret) . . haffuer på then högra Sijdan Africum eller Euro Austrum, thet är Südsudwest, som ganska är warmt. Bondepract. E 5 b (1662 ). BJÖRKMAN (1889 ). -- ( V 3 )

– SYD-SYDVÄSTLIG .

– sydpolar-sydväst ] särsk. om riktning l. vind. SKOGMAN Eug. 1: 92 (1854 ; om vind från sydsydväst ) . Med sydsydvästlig kurs. TAUBE Inte 132 (1918 ). -- ( V 3 )

– SYD-SYDÖST . särsk. =

– sydpolar-sydost II 1 . En kabel, som ligger på Östersjöns botten . . Den går i rak linje mot sydsydöst. HEDIN Pol 1: 19 (1911 ). -- ( V 3 )

– SYD-SYDÖSTLIG .

– sydpolar-sydöst ] jfr

– sydpolar-sydostlig . SAOL (1923 ). –

– SYD-SÖDOST , se -sydost . –

– SYD-SÖDVÄST , se -sydväst . –

– SYD-TYSK , adj. SvT 22 ⁄ 1 1852 , s. 2 . –

– SYD-TYSK , m. ⁄ ⁄ (ig.). WoH (1904 ). –

– SYD-TYSKA , i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. 1) om person; jfr

– sydpolar-svenska 1 . KRUSENSTJERNA Fatt. 2: 240 (1936 ). 2) om språk; jfr

– sydpolar-svenska 2 . Herman Lindquist höll fast vid att berlinskan var vackrare än sydtyskan. STRÖM UngdStrid 394 (1937 ). -- ( V 1 , 2 )

– SYD-UDDE . jfr

– sydpolar-spets . UpplFmT 9: 60 (1922 ). –

– SYD-VAL . (numera mindre br.) sydkapare. NF 14: 222 (1890 ). DjurVärld 13: 320 (1963 ). -- ( V 2 , 4 )

– SYD-VART ³^~ ² l. ⁴^~ ¹, förr äv.

– SYD-VARTS l.

– SYD-VÄRTS , adv. ( -vart (-dt) 1757 osv. -varts 1807 -- 1885 . -värts (-e-, -dt-, -z) c. 1700 -- 1889 ) nord-vart, bordvarts, lovvart ] i sht sjöt. åt l. mot söder, söder ut; äv.: söder (om l. från ngn l. ngt); äv. (numera mindre br.) övergående i substantivisk anv., i uttr. i l. från sydvart , i resp. från söder. T RUDEEN Vitt. 320 ( c. 1700 ). Vidare Sydvardt allt ned till Malmö är stranden i allmänhet låg. KLINT KustÖstersjön 3 (1815 ). Landet syntes sydvarts. WESTE FörslSAOB ( c. 1817 ). Redan vid soluppgången var den andra fälbåten endast några hundra famnar sydvart från oss. WETTERHOFF Skog 2: 85 (1887 ). Ombord på lustkuttern lågo vi lutade öfver kompass och sjökort och satte omsorgsfull kurs direkt på Bogskär, sydvart från Åland. TAVASTSTJERNA Marin 6 (1890 ). ENGSTRÖM 1Bok 129 (1906 : i sydvart ) . Lävattnet låg som en triangelformad spegel med spetsen sydvart. SPARRE SkeppLärk. 12 (1918 ). ANDERSSON Kipling 7Hav 4 (1918 : från sydvart ) . Sydöstbrotten, vidsträckta grund i Bottniska viken, omkr. 33 km. sydvart om inloppet till Umeå. 2NF 27: 1383 (1918 ). –

– SYD-VIETNAMES . SvD(A) 18 ⁄ 12 1965 , s. 6 . –

– SYD-VIETNAMESISK . SvD(A) 13 ⁄ 1 1962 , s. 6 . –

– SYD-VIN . (numera mindre br.) vin från sydliga landområden; särsk. om (sött) starkvin. STRINDBERG Brev 5: 341 (1886 ). Sydvinerna äro mycket alkoholstarka och i allmänhet söta. BERGSTRÖM Vinb. 62 (1926 ). ÖSTERGREN (1951 ). -- ( V 3 )

– SYD-VIND . (numera bl. tillf.) vind från söder, sydlig vind. PALMCHRON SundhSp. 14 (1642 ). –

– SYD-VINTER . (i sht i fackspr.) om vinterperioden i Antarktisområdet. Hygiea 1904 , s. 579. (Otto Nordenskjöld) tillbringade sydvintern 1902 med vetenskapliga undersökningar vid Falklandsöarna, Syd-Georgien och Eldslandet. HågkLivsintr. 9: 157 (1928 ). -- ( V 1 , 2 )

– SYD-VÄGG . vägg i söder, vägg som vetter mot söder. GRIPENBERG Gallen-Kallela 12 (1932 ). På korets sydvägg framställes en marialegend i höggotisk stil. Fornv. 1954 , s. 341. -- ( V 2 )

– SYD-VÄND , p. adj. vänd åt söder. NatDal. 302 (1949 ; om brinkar ) . –

– SYD-VÄRTS , se

– sydpolar-vart . –

– SYD-VÄST ⁰⁴, adv., sbst. ¹ (sbst. ² se sp. 15496), oböjl. adj. o. prep.; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)

– SYD-VÄSTEN ⁰⁴⁰, r. l. m.

– sydpolar-västen är delvis (i sht i bet. II 2 ) sg. best. av

– sydpolar-väst ] I. ss. adv.: i l. åt l. mot sydväst (i bet. II 1 ); särsk. i uttr. sydväst (förr äv. södväst ) om l. (i)från ngt, åt sydväst från ngt. Södwäst aff Halli een mijl ligger een Klippa som kallas Råni. MÅNSSON Siöb. D 4 a (1644 ). Ormängen, som terminerar skilnaden linie rätt Sidwäst till ett 5 steene Röör. TROLLE- BONDE Hesselby 57 ( i handl. fr. 1657 ). Södh wäst i kiörckian up uth med wäggen är en kåsteligh stool ther som konungerna i Swirige blifwa krönte. BOLINUS Dagb . 56 (1670 ). Gården ligger södwäst ifrån kyrkan. WESTERBERG Lefv. 1 (1734 ). Sydväst om Romeleåsen i Skåne. SELANDER LevLandsk. 19 (1955 ). II. ss. sbst. 1) (i sht i nautiskt fackspr.) om (kompasstrecket för) väderstrecket mitt emellan söder o. väster (betecknat SV); äv. (o. numera nästan bl. i ä. nautiskt fackspr.) i (ofta i adverbiell l. adjektivisk anv. övergående) benämningar på (kompasstrecken för) vissa närliggande väderstreck, särsk. i sådana uttr. som sydväst (förr äv. södväst ) till syd (förr äv. syden l. söder ) betecknat SVtS, sydväst till väst (förr äv. västan l. västen ) betecknat SVtV. Styra åt sydväst. I, förr äv. på sydväst. Egypten ligger på Sudhwest. FörsprJes. Aaa 2 a ( Bib. 1541 ). Enn stoor cometa haffver syntz her uti Findlandh en long tijdh, hvilcken haffver stått ifrå nordhosten och till sudvesten. G1R 26: 187 (1556 ). Man skal icke . . gerna öpna the Fönster, som wändas åth Södher eller Sudhwest. L. PAULINUS GOTHUS Pest. 68 a (1623 ). MÅNSSON Siöb. F 2 a (1644 : södwäst til söder ) . Därs. M 4 b ( : södhwäst til wästan ) . ROSENFELDT Tourville 123 (1698 : Syd-Wäst till Syden ) . Därs. 125 ( : Sydwäst til Wästen ) . Muhlbetet och nya fäbowallen är i Södwästen 1/4 mihl närmare Socknen. BROMAN Glys. 1: 162 ( c. 1730 ). HÄGG PraktNav. 18 (1900 ; om kompassstreck ) . I sydväst synes Bogaskärs lotsstuga. RUIN Rumm. 82 (1940 ). 2) vind från sydväst (i bet. 1 ). Then hampnen är vppå Cretam för Swdwäst och Nordhwäst. Apg. 27: 12 ( NT 1526 ). När sunnanwäder kom, . . eller sudwest eller westan, . . tå tendes siukdomen vp såsom en hefftig eld. SWEDBERG Dödst. 613 (1711 ). Sydvästen låg på ute från Kattegatt. GUSTAF - JANSON SommVind 78 (1970 ). 3) (numera föga br.) område i sydväst. AUERBACH (1913 ). Solen (har) gått ner i ett blodigt sydväst. WILHELM Jord 78 (1935 ). III. ss. adj.: sydvästlig; i sht om vind; numera nästan bl. ss. predikatsfyllnad. G1R 19: 177 (1548 ). Enär wij nu . . kommo så långt i siöön, att wij skulle mista Landzort uthur sichtett, kom een sådan hefftig sudwest storm och contrarie windh, att (osv.). DAHLBERG Dagb. 21 ( c. 1660 ; uppl. 1912 ) . (Den 13 nov.) war winden hela dagen syd-wäst til syden. KKD 10: 185 (1711 ). Man räknade ännu för en lycka, at winden war sud-wäst. NORDBERG C12 2: 646 (1740 ). Om wåren medförer nordost wind et liufligt och blidt wäder, i de östra Sweriges provincier; men sudwäst är mera kulit. GADD Landtsk. 1: 18 (1773 ). Vi segla ut från Sandhamn . . och jag sätter rak sydväst kurs. ENGSTRÖM Kryss 167 (1912 ). Den vida fjärden . . kunde vara svår nog med sydväst storm. LINDSTRÖM Blåst. 115 (1928 ). IV. mil. ss. prep.; sydväst om. Armén skall . . ordnas sydväst . . beredd att . . genombryta de fientliga verken. KFÅb. 1913 , s. 24. Sydväst Växjö. SmålP 13 ⁄ 1 1975 , s. 2 .

– sydväst-väst ):

– sydväst-afrikansk . VäxtLiv 3: 138 (1936 ).

– sydväst-arameiska . 2NF 13: 597 (1910 ).

– sydväst-australisk . SvUppslB 30: 330 (1937 ).

– sydväst-bris . SPARRE Fyrmäst. 133 (1920 ).

– sydväst-finsk . SErikÅb. 1958 , s. 110.

– sydväst-hörn . TurÅ 1958 , s. 202.

– sydväst-kant . SKOGMAN Eug. 1: 8 (1854 ).

– sydväst-läge . SvD(A) 23 ⁄ 9 1965 , s. 25.

– sydväst-monsun . HILDEBRANDSSON Buchan 171 (1874 ).

– sydväst-passad . LUNDELL (1893 ).

– sydväst-passage(n) . (förhållandet att färdas) sjövägen till resmål i sydväst; särsk. om sjövägen till Moluckerna från Europa. NORDENSKIÖLD Periplus 185 (1897 ).

– sydväst-prick . Balck Idr. 1: 55 (1886 ).

– sydväst-semitiska . 2NF 25: 59 (1917 ).

– sydväst-sida . Efter åtskilliga berättelser, skal uti några af dessa berg, på sudvest sidan af ön, stundom visa sig underjordiska eldslågor. BRELIN Resa 65 (1758 ); möjl. icke ssg. Skogvakt. 1893 , s. 231.

– sydväst-sluttning . FoFl. 1951 , s. 112.

– sydväst-storm . HSH 6: 92 (1658 ).

– sydväst-svensk . TT 1902 , K. s. 41.

– sydväst-ut , adv. i riktning sydväst; i sydväst; äv.: i sydvästlig riktning (från ngt). WETTERSTEN Forssa 16 ( c. 1750 ). Sydvästut träder fjället Fruhågna med sin fot ända ned mot Stora Fjällsjön. MODIN NorrlSkogVatt. 154 (1920 ).

– sydväst-vart , adv. åt sydväst, i sydvästlig riktning; äv.: sydväst (om ngt). Denna Combat tildrog sig en och en half mil Sydwest-wardt om Nannis-grundet, några mil utanför Helsingfors. GT 1788 , nr 94, s. 3 . Vi satte . . kurs sydvästvart för en frisk sydostlig kultje och gjorde under aftonen 11 knop. HÄGG Örl. 138 (1943 ).

– sydväst-vind . MÖLLER (1790 ).

– sydväst-väder . (†) = -väst-vind . HOLM NSv. 48 (1702 ). Lybs, sydwest-wädret, som alltid är starkt, rensar lufften. LINNÉ Diet. 2: 31 ( c. 1750 ). Ifrån Bartholomei tid til Micaelis war ett ständigt strängt Sunnan och Systwäst (felaktigt för : Sydwäst ), men ifrån Mickelsmässa dagel (igen) et kalt nordanwäder. TROLLE- BONDE Hesselby 171 ( i handl. fr. 1761 ); möjl. icke ssg. -- ( V 3 )

– SYD-VÄSTAN ⁰³², adv. o. sbst. I. (†) ss. adv.: i sydväst. BOLINUS Dagb. 55 (1670 ). II. sydvästlig vind. DALIN (1854 ).

– sydvästan-motväder . (†) sydvästlig motvind. OxBr. 10: 63 (1623 ).

– sydvästan-väder . (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat). Linc. L 4 b (1640 ). Jag minns en aprildag under islossningstiden. Ett stormigt sydvästanväder drog fram över sjön. NatVästerg. 300 (1951 ). -- ( V 3 )

– SYD-VÄSTARE .

– sydvästan-väst (o.

– sydvästan-västan )] (numera bl. tillf., vard.) sydvästvind. GHT 1905 , nr 227 B, s. 4. –

– SYD-VÄSTEN , se -väst . -- ( V 3 )

– SYD-VÄSTER ⁰⁴⁰, r. l. m. om den sydvästra delen av ett landområde; ofta i sg. best. Fäbodarne äro för 3 grannar i södwäster. BROMAN Glys. 1: 293 ( c. 1730 ). Det får inte glömmas att då jag talar om mexikanare, så menar jag alltid det halfblodspack man vanligen träffar på i sydvästern. ZILLIACUS Indiankr. 105 (1898 ). -- ( V 3 )

– SYD-VÄSTISK .

– sydvästan-väst ] (†) sydvästlig. MÅNSSON Siöb. G 2 a (1644 ). -- ( V 1 , 3 )

– SYD-VÄSTLIG ⁰³² l. ⁰⁴⁰.

– sydvästan-väst ] som vetter åt l. är riktad mot l. kommer från l. ligger i sydväst. GT 1788 , nr 52, s. 2 ( om storm ) . Vingårdar -- pryda sydvestliga sidan af Niederwald. NICANDER Minn. 1: 136 (1831 ). I sydvästligaste Frankrike. LÖNNBERG SvFåglFlyttn. 153 (1935 ). Vindbycellerna . . bildar . . de tätaste mönstren då det blåser sydvästliga till nordliga vindar. ANDBERT Fritidsväd. 75 (1977 ). -- ( V 3 )

– SYD-VÄSTRA ⁰³² l. ⁰⁴⁰. ss. attributiv bestämning: som är belägen i sydväst l. utgör sydvästlig del av område l. land l. dyl. Inuti muren i södwästra ändan är ett hwalf. BtVLand 4: 32 (1748 ). Sudvestra delen af Vestmanneland. JOHANSSON Noraskog 1: 17 ( i handl. fr. 1785 ). –

– SYD-VÄXT . växt med sydlig utbredning (särsk. med avs. på sv. förh.); utom i ssgn sydväxt-berg numera mindre br. BERGMAN VSmSkr. 40 (1855 ). Man öfverraskas här (dvs. i Kristianiatrakten) af en ovanlig blandning af nord- och sydväxter, af hvilka sednare många blott tillhöra Sverges sydligare delar. BotN 1855 , s. 1. Valnöt-, persiko-, vin- och mulbärsträd m. fl. dyl. sydvexter. ( AGARDH o.) LJUNGBERG III. 3: 157 (1859 ). SvNat. 1934 , s. 39.

– sydväxt-berg . bot. om berg med hög, brant, ofta sydvänd sida o. med inslag av sydliga växtarter i floran; jfr syd-berg . TNCPubl. 43: 67 (1969 ). -- ( V 2 )

– SYD-ÅT . (numera mindre br.) åt söder, mot söder. Landsm. XI. 2: 21 (1896 ). Fartyg, som kommo från Biscaya och gingo sydåt. MÖRNE Hamn 82 (1927 ). ÖSTERGREN (1951 ). –

– SYD-ÄNDA l.

– SYD-ÄNDE . 1) till V 1 , om den södra ändan av ngt. MONTAN Segl. 28 (1787 ). 2) fys. till V 3 , om den ända av en fritt rörlig magnet som drages mot söder. FOCK 1Fys. 611 (1855 ). Man har kommit överens om att ange ett magnetfälts riktning som riktningen från nordände till sydände. Denna riktning är densamma som kraften på en tänkt nordände i magnetfältet. GymnFys. 2: 53 (1984 ). -- ( V 3 )

– SYD-ÖST ⁰⁴, adv. o. sbst., äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)

– SYD-ÖSTEN ⁰⁴⁰, r l. m.

– sydväxt-östen är delvis (i sht i bet. II 2 ) sg. best. av

– sydväxt-öst ] Anm. I nautiskt fackspr. användes i stället för d. o. sydost . I. ss. adv.: i l. åt l. mot sydöst (i bet. II 1 ); jfr

– sydväxt-ost

– sydväxt-ost II 1 . LfF 1900 , s. 175. Vår väg leder mot sydöst. HEDIN Pol 1: 91 (1911 ). När jag vaknade den följande morgonen hade vinden gått på sydösten, och solen spred en ljuvlig värme. ALFVÉN 1Sats. 77 (1946 ). 2) vind från sydöst (i bet.

– sydväxt-ost II 1 . Vinden var god, en jämn sydöst, seglingens längd ungefär en mil. NYBLOM Minn. 2--3: 190 (1904 ). Högsommarens ljuvligaste vind var sydösten. ALFVÉN 1Sats. 38 (1946 ). 3) om sydöstligt land(område) o. d.; jfr

– sydväxt-ost II 3 . Händelsernas utveckling i sydöst. HJÄRNE K12 172 (1902 ). NFMånKr. 1938 , s. 528.

– sydöst-asiatisk . VäxtLiv 3: 93 (1936 ).

– sydöst-europeisk . NFMånKr. 1938 , s. 376.

– sydöst-monsun . I södra Indiska oceanen mellan eqvatorn och 8Ŷ eller 10Ŷ . . (sydlig bredd) blåser från midten af April till slutet af Sept. sydöstmonsunen. NF 11: 271 (1887 ).

– sydöst-passad(en) . jfr sydost-passad . NF (1891 ).

– sydöst-sluttning . NaturvForsknRådÅb. 1949 -- 50, s. 104.

– sydöst-svensk . NaturvForsknRådRed. 1947 -- 48, s. 87.

– sydöst-vind . SAOL (1950 ).

– sydöst-väder . (†) sydöstvind. LIND 2: 820 (1749 ). -- ( V 3 )

– SYD-ÖSTAN . (numera föga br.) sydöst; ss. enkelt ord anträffat bl. ss. sbst.: sydöstlig vind. Nordväst ses ock stundom drifva de högre skyar contrairt emot dem, som Sud-östan drifver. THUNBERG Resa 1: 255 (1788 ).

– sydöstan-vind . (numera föga br.) vind från sydöst, sydöstlig vind. THUNBERG Resa 1: 278 (1788 ).

– sydöstan-väder . (†) vind från sydöst; anträffat bl. i ssgn sydöstanväders-regn , regn som vind från sydöst medför. CELSIUS Alm. 1731 , A 4 a ( : Sud Östan- och Sunnan wäders rägn ) . -- ( V 1 , 3 )

– SYD-ÖSTER ⁰⁴⁰, adv. o. sbst. I. (†) ss. adv.: i sydöst; äv. i uttr. sydöster uppå, åt sydöst. På vägen sågom vi en Cometa, som stod sudwester ut och hade stjerten sydöster uppå. HSH 12: 216 (1577 ). Södöster i staden är Tavastehus Slott som 1249 af Riksföreståndaren Birger Jarl blef anlagt. BtVLand 2: 128 (1760 ). II. ss. sbst. (numera mindre br.) sydöst (se d. o. II 1 ). I hörnet til sydöster. BROMAN Glys. 1: 67 ( c. 1730 ). En stor flotta . . har stuckit upp i sydöster. HÖGBERG Vred. 3: 122 (1906 ). Vid synkretsen åt väster, syd och sydöster brunno röda moln. DENS . Baggböl. 1: 7 (1911 ). DENS. JesuBr. 1: 147 (1915 ). 2) om sydöstligt land(område); jfr

– sydöstan-öst II 3 . Jätteskogarna i den fuktiga sydvästern och sydöstern (i Australien) . Ymer 1914 , s. 314. -- ( V 1 , 3 )

– SYD-ÖSTLIG ⁰³² l. ⁰⁴⁰.

– sydöstan-öst ] som vetter åt l. är riktad mot l. ligger i sydöst; jfr

– sydöstan-ostlig . NICANDER Minn. 1: 258 (1831 ). Den sydöstliga landsdelen Siebenbürgen. LANGLET Ung. 410 (1934 ). Ett flygfoto från Åråsviken i Värmlands sydöstligaste hörn vid Vänern. SELANDER LevLandsk. Pl. 8 (1955 ). Anm. I nautiskt fackspr. används i stället för d. o. sydostlig . -- ( V 3 )

– SYD-ÖSTRA ⁰³² l. ⁰⁴⁰. ss. attributiv bestämning: som är belägen i sydöst. LINNÉ Sk. VIII (1751 ). Grafwen skal hafwa waret i södöstra hörnet på Kyrkogården. FERNOW Värmel. 329 (1773 ). Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidtaga för att förbättra sysselsättningsläget i sydöstra Skåne? RiksdP 1975 , nr 56, s. 228 . –

– SYD-ÖVER ( äv. särskrivet ) . 1) till V 1 : i söder; söderöver. I natt får dom inte en fena, om dom lägger (nät) , för då ä stimmet långt sydöver. SPARRE Alfåg. 31 (1916 ). I vissa distrikt sydöver lär det förekomma, att (osv.). MARTIN PampL 74 (1930 ). 2) till V 2 : mot söder, söderut, söderöver. Det dröjde ej länge förrän vi voro fast i isen och drefvo med den sydöfver. Ymer 1908 , s. 222. Landsm. 1911 , s. 403 ( : syd över ) . Vi (fortsatte) åter sydöver på den tilltrampade stigen. MACFIE Lägereld. 19 (1936 ).