SYN- ssgr (forts.): SYN-CYTIUM -sy ⁴
tsium , n.; best.
-iet ; pl.
-ier .
[ jfr t. synzytium , t., eng. o. fr. syncytium ; av nylat. syncytium , senare leden av gr. κύτος, behållare, kärl, ihålighet, cell av omstritt ursprung (sammanställt med lat. cutis, hud)
] biol. om cell l. massa av protoplasma som innehåller flera cellkärnor (o. bildats gm sammansmältning av flera celler). Det förekommer . . såväl hos växter som djur . . bildningar, som bestå af större protoplasmamassor med flere kärnor. Sådana bildningar kallas syncytier.
WIRÉN ZoolGr. 1: 22 (
1896 ).
Ett syncytium framgår av en grupp ursprungligen skilda celler, som sekundärt så intimt sammansmälta med varandra, att deras ursprungliga gränser försvinna. BROMAN Männ. 1: 44 (
1925 ). (
Broman o.)
HJORTSJÖ MännRör. 54 (
1952 ).