, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara syndfri.
). Påfven . . har . . förkunnat dogmen om . .
fullkomliga syndlöshet.
).
).
.
.
B (i sht i ä. religiöst spr. l. teol. l. arkaiserande): –
SYNDA-ART .
( synda- 1530 -- 1937 . synde- 1631 ) (†) syndfull natur l. karaktär l. dyl.; jfr art 3 a . Then synda arten som wij aff woro första föräldrar
(dvs. Adam o. Eva) fåt haffua, hon bliffuer j oss vdi dödhen.
O PETRI 3: 413 (
1530 ). Somblige . . äro tame hundar som sina hundska synda art medh stoor förskreckelse . . bekenna.
P ERICI Musæus 1: 207 a (
1582 ). Der blifver alltid någon jord och syndaart qvar inom . .
(människan) , som hindrar henne att
(osv.) .
THOMANDER 1: 23 (
1829 ).
jfr: För Gud vi vilja vandra, / Vår syndaart förandra / Och så till livet gå.
Ps. 1937 , 110: 5. – –
SYNDA-AVLÖSNING ~ ⁰²⁰.
[ fsv. synda aflösning
] (numera föga br.) avlösning (se d. o.
5 ), absolution. STRINNHOLM Hist. 4: 508 (
1852 ). Fast påfven länge hade utlofvat fyrtio dagars syndaaflösning åt den som besökte . .
(kyrkan) , infunno sig
(osv.) .
HEIDENSTAM Folkung. 2: 214 (
1907 ).
– –
SYNDA-BAND .
[ fsv. synda band
] bildl., band l. fjättrar som håller människan fången i synd. Herre . . förlossa oss aff wår syndaband.
Mess. 1557 , s. L 1 b. Har du . . med kraftig föresats slitit de omsnärjande syndabanden?
WALLIN Rel. 3: 95 (
1831 ).
– A
. –
–
SYNDA-BEKÄNNARE .
person som bekänner sin(a) synd(er); äv. förbleknat. EMPORAGRIUS Cat. S 5 a (
1669 ). Till syndabekännarnas skara har också nederlagets organisatör . . sällat sig.
PiteåT 12 ⁄ 12 1985 ,
s. 2 .
– –
SYNDA-BEKÄNNELSE .
bekännelse av synd(er); särsk. om sådan bekännelse som i rituell form ingår i den sv. kyrkans gudstjänst. Lärarena
(skall) . . hålla föräldrar . . dertill, att the sina barn . . strax af barndomen, ibland andra Christendomsstycken lära then wanliga syndabekennelsen.
KOF II. 2: 53
( c. 1655 ). Redan år 1673. giorde flere tillika sin syndabekännelse på en gång.
BÆLTER Cerem. 522 (
1760 ).
Med syndabekännelse börjades de första kristnas gudstjenst. SKL (
1850 ).
Olavus Petri ombildade prästens syndabekännelse, som förekommer i romerska mässan, till en syndabekännelse, i vilken församlingen deltog. HELLERSTRÖM Liturg. 112 (
1932 ).
Syndabekännelsen vidrörde henne aldrig med den minsta fläkt av ruelse. SPONG Sjövinkel 148 (
1949 ). I den efterreformatoriska svenska högmässans inledning förekom (till 1942 alltid) Olaus Petris syndabekännelse . . samt (till 1894) en syndabekännelse i anslutning till predikstolsaktens förbön.
NE (
1995 ).
I 1986 års kyrkohandbok har antalet alternativa syndabekännelser utökats. Därs. särsk. i förbleknad anv. Nu har jag för er aflagt min syndabekännelse.
ALTÉN Fästm. 69 (
1796 ). Då jag fick det . . fina betyget av . .
(läraren) , tänkte jag göra en syndabekännelse för honom.
Sågverksminn. 11 (
1948 ).
– –
SYNDA-BESMITTELSE .
(numera föga br.) jfr besmittelse 2 b .
EMANUELSSON Plut. 3: 201 (
1843 ).
– –
SYNDA-BESTRAFFARE .
(numera föga br.) bestraffare av synd. RYDBERG Myt. 2: 192 (
1889 ).
– –
SYNDA-BESTRAFFNING .
(numera föga br.) jfr bestraffning 2 .
HJÄRNE K12 9 (
1902 ).
– –
SYNDA-BETALNING .
(numera föga br.) jfr betalning 2 slutet .
P ERICI Musæus 2: 46 a (
1582 ).
Som Guds ord wisat osz det enda medlet til syndabetalning, så påminner det ock osz, at ej, med upsåt, widare öka syndaskulden. ALMQUIST InlHelSkr. 46 (
1775 ).
– –
SYNDA-BOCK .
( synd- 1862 -- 1872 . synda- 1749 osv. synde- 1683 ) [SYND 1]
1) [
sannol. efter t.
sündenbock , stor syndare, syndoffersbock, syndabock
] om judiska förh. under gammaltestamentlig tid: bock (se
bock , sbst. ¹
1 )
som enl. 3Mos. 16: 9
av översteprästen skulle offras som syndoffer för folkets synder, syndoffersbock. SP 1779 , s. 185
( i jämförelse ) . Du vet, att jag utsändes såsom syndabocken i öknen, bärande allas edra synder.
BV BESKOW (
1836 ) i
3SAH XLVII. 2: 31. Om offerslakten och riterna med syndabocken hafva ägt positiv betydelse för israeliternas fromhet och lifsuppgifter, lära vi knappast få förneka deras positiva värde för babylonisk och grekisk statskult.
SÖDERBLOM Gudstr. 192 (
1914 ).
SvBiblUppslV 2: 1291 (
1952 ).
[SYND 2]
2) i bildl. anv. av 1 .
a) (†) om person som borde skämmas för sina fel o. dumheter o. d., (stor) syndare (se d. o. 2 ), ”olycka”. Wtj mitt anförtrodda Pastorat en stinckande syndebock åther fun
(n) en är, huilken Satanas . . ifrån dhen ena fahrliga och wederstyggeliga gärningen till dhen andra så länge drifuit hafwer, till dhess han effter ett drååp, 3 hoor hafwer bedrefuit.
VDAkt .
1683 , nr 12. Jag tyckte han blifvit så vattenlagd och förstörd hos den syndabocken Grave, att han icke hade många krafter att slösa med.
CARLÉN Bull. 3: 20 (
1847 ).
Alltid fanns en gapande hop som stod omkring pekande och skrattande åt syndabockarne i stocken. ADELSKÖLD Dagsv. 1: 70 (
1899 ).
[SYND 2.b]
b) om person(er) l. djur som utan grund får uppbära skulden för ngn annans (andras) försyndelser (för att ge intryck av att rättvisa skipas); äv. om förhållande l. omständighet som med orätt bedöms vara upphov till oönskad situation l. negativt resultat o. d. LIND 1: 1509 (
1749 ).
Man vänder spejande blickar mot de lärdt bildade genierne, för att få fast en syndabock för sin billiga harm. WIESELGREN SvSkL 1: 387 (
1833 ). Det fulaste är när . .
(barn) skylla på andra . . Gäller att anskaffa syndabocken.
STRINDBERG TjqvS 1: 13 (
1886 ). Hvar och en måste . . medgifva, att det icke är rätt att göra folkhögskolan till syndabock för alla dessa läroanstalter
(dvs. där lärdomshögfärd härskar) .
Verd .
1892 , s. 263. En av . .
(cheferna för Anjalakåren i Finland) utsågs . . till syndabock och avrättades 1790.
CARLSSON (o.
ROSÉN )
SvH 2: 237 (
1961 ). Vår uppgift i . .
(konstitutionsutskottet) är inte att jaga syndabockar utan att se till att kvaliteten på regeringsutövandet blir bättre.
DN 20 ⁄ 6 1988 , s. 12.
– –
SYNDA-BOJA .
jfr boja , sbst. ¹
3 ,
o. -
band .
BERGGREN SupplPred . 222
( c. 1870 ).
– –
SYNDA-BOT .
( synda- 1527 osv. synde- 1558 ) [ fsv. synda bot
] [SYND 1]
1) bot (se d. o. 7 )
för synd(er); äv. (om förh. i den ä. kristna kyrkan o. de protestantiska kyrkorna under tiden närmast efter reformationen) motsv. bot 7 b ;
jfr –
syndoffers-plikt . The som vppenbarliga laster giorde emoot gudz bodh . . worde vtskotne aff forsamblingene såå länge the hade giordt then syndaboot som them war foresatt.
O PETRI 1: 203 (
1527 ).
Läta aff ath göra illa är een rätt syndaboot. DENS .
3: 34 (
1530 ).
(Sockenprästerna skall förmanas) att the . . theris sochnefolk til syndeboot och bättring genom Gudz ordz . . rätte grund och mening läre och undervijse skole.
G1R 28: 74 (
1558 ). Altsså förmantes borgerskapet . . att dhe sigh . . wähl bereda, så att hwar och een . . medh tillbörligh andacht giöra dheres Gud tienst och synda booth.
HalmstDomb. 3: 29 (
1685 ). Öfverträdelsen af Moses’ lag hade . . haft till påföljd, att en nyligen utkorad stamchef börjat fordra af vår Tatar hundra goda oxar i syndabot.
CASTRÉN Res. 2: 298 (
1847 ).
Jag tror, Gud är långmodig mot / den, som i tid gör syndabot. HILLBERG Hofmannsthal Envar 95 (
1916 ). Religionens handhavare på . .
(1700-talet) hade sin makt grundad på lärdom . . vilket hade till följd att understundom präster, som voro ökända som svärjare och drinkare, likväl på grund av sin homiletiska skicklighet kunde bringa människor fram till syndabot.
RisebergaB 296 (
1931 ).
[SYND 2]
2) (†) hjälp l. botemedel mot synd; äv. bildl. Det är en satans post -- som ni bör ta emot, / Så svarar jag er för att ni får syndabot. CVA STRANDBERG 2: 185 (
1865 ).
Nu önskar jag att bikta mig och taga emot syndabot. BÅÅTH WagnerS 1: 3 (
1903 ).
– –
SYNDA-BOTARE .
(†) person som gör bot för sin(a) l. andras synd(er); jfr -
bötare . Ingen kan wara en retter bidiare, medh mindre han först är en godh syndabootare.
KOF II. 1: 217 (
1659 ).
Syndabotarens blodswett i Örtegården. BROBERGEN 237 (
1707 ).
LIND 1: 1511 (
1749 ).
– –
SYNDA-BRIST .
(†) brist (se brist , sbst. ¹
2 )
bestående i synd, synd. Nådigh then sin syndabrist / Wil ångra och besinna.
Ps. 1695 , 17: 1. BORG Luther 2: 30 (
1753 ).
– –
SYNDA-BRÅNAD .
[ fsv. synda bruni, synda brone
] (†) starkt begär till synd; jfr
brånad 5 . I Vnge, styrer Eder Vngdoms Synda-brånna, föllier icke Eder onda Begärelser.
FERNANDER Theatr. 192 (
1695 ).
– –
SYNDA-BÄTTRING .
[ fsv. synda bätring
] (numera föga br.) jfr
bättring 5 ,
6 o. –
syndoffers-bot . Hadhe sådhana craffter warit giordha j Tyro och Sidon, som j idher giorde äro, the hadhe longo vthi hårclädhe och asko giordt synda bätring.
Mat. 11: 21
( NT 1526 ;
Bib. 1917 : bättring;
NT 1981 : omvänt sig
) . Penitentia eller syndabättring.
O PETRI 1: 375 (
1528 ).
Ingen hoorkona eller frilla skal tagas i Kyrkio, för än laga syndabättringh uthlofwat och företagen är. KOF II. 2: 48
( c. 1655 ).
SAOL (
1973 ).
– –
SYNDA-BÖLD .
(†) bildl., om synd betraktad som en böld. Ach, hur jag bekymrad är mina fel at konstigt dölja, / Oförskemd min syndaböld med förnekande at hölja.
KOLMODIN Rök .
46 (
1728 ).
HIORTZBERG YttDom .
42 (
1734 ).
– –
SYNDA-BÖRDA .
( synd- 1862 -- 1873 . synda- 1555 osv. synde- 1599 ) [ fsv. synda byrdhe
] börda som består av (många o. svåra) synder.
L PETRI 2Post. 109 a (
1555 ).
Hielp mig wara / Af din skara, / Och dig wörda, som bar all min syndabörda. Rutström SionNSång. 12 (
1778 ).
– –
SYNDA-BÖTARE .
( synda - c. 1618 . synde- 1571 ) (†) person som gör syndabot; jfr -
botare . Ingen kan wara en retter bidiare, medh mindre han först är en godh syndebötare.
L PETRI KO 40 a (
1571 ).
KOF 1: 457
( c. 1618 ).
– –
SYNDA-DAG .
( synda- 1799 . synde- 1685 -- 1808 ) dag för synd(ande). SPEGEL GW 282 (
1685 ).
Hwad är det att göra af söndagen en syndadag? När man brukar den dagens ledighet såsom ett tillfälle att få synda. SCHARTAU Und. 44 (
1799 ).
ÖDMANN PredUtk. 152 (
1808 ).
– –
SYNDA-DJUP .
djup (se djup , sbst.
9 )
av synd(er). Mit samwet mig . . et synda-diup förkunnar, / Af straffs oändlighet jag med min synd förskylt.
LYBECKER 59
( c. 1715 ). När . .
(människan) skådar in i sin själ, upptäcker hon ett syndadjup, ett förderf lika gränslöst som hennes straff.
RYDBERG Magi 12 (
1865 ).
– –
SYNDA-DRAGARE .
(†) om Kristus: bärare av synd(er); jfr dragare 2 a . Christus . . är wor syndadraghare, som alla synder wel förmå borttagha.
O PETRI 3: 572
( c. 1535 ).
– –
SYNDA-DRÄGG .
(†) drägg (se d. o. 4 a )
bestående av synd(er); särsk. i uttr. ligga på syndadräggen ,
befinna sig i ett konstant tillstånd av synd. Thet kära Korset må . . ljknas wjd een klocka / Som kan . . / Upwäckia them som ha på Synda-Dreggen legat / Och skynda them til Böön som länge hafwa tegat.
SPEGEL GW 278 (
1685 ).
(Greta) Talte jemt mot synd och kött / Och mot syndadräggen.
BRAUN Calle 67 (
1843 ).
– –
SYNDA-DVALA .
[ fsv. synda dvali
] (†) syndasömn; jfr
dvala , sbst.
7 . Jag hafwer kändt twenne . . som efter vtwärtes anseende . . woro opmuntrade ifrån sin Synda-dwala, men det warade icke länge, innan de åter . . föllo i sina förra synder och odygder.
LAGERSTRÖM Bunyan 3: 47 (
1744 ).
Jag vet så mycket säkrare, att min själ är helbregda, som jag känner timman och stunden, då jag blef uppväckt ur min syndadvala. ZEDRITZ 2: 218
( c. 1835 ). ÖoL (
1852 ).
– –
SYNDA-DY .
bildl., dy av synd(er). BILLING Betr. 312 (
1906 ).
– –
SYNDA-ELÄNDE ~ ⁰²⁰.
elände (se d. o. 2 )
förorsakat av synd. SionSång .
2: 7 (
1745 ).
Du har väl inget att gråta åt, du som snart kommer från det här syndaeländet. FRIDHOLM Espina Marifl. 76 (
1929 ).
– –
SYNDA-ERKÄNSLA .
(†) erkännande av synd(er); jfr erkänsla 1 .
BORG Luther 2: 774 (
1753 ).
(Prosten) hade en mästerlig förmåga att framlocka både syndaerkänsla och nådeförlägenhet.
JulbGbg 1931 , s. 65.
– –
SYNDA-EXEMPEL .
(†) syndastraff; jfr exempel 3 .
(Det allmänna skriftermålet) bör . . icke affskaffas, vtan mycket heldare brwkas vthi Församblingena . . Så . . at Förargelsen som vtaff syndaexempel förorsakes, motte afskaffas. L.
PAULINUS GOTHUS ThesCat. 364 (
1631 ).
– –
SYNDA-FALL .
( synd- c. 1655 -- 1836 . synda- 1555 osv. synde- 1689 ) [ fsv. synda fal
] om handlingen att falla i synd; i sg. best. särsk. (enl.
1Mos. 3 )
om (berättelsen om) Adams o. Evas olydnad mot Gud (som resulterade i att de fördrevs från Edens lustgård); äv. förbleknat (särsk. konkretare). L PETRI 1Post. c 5 b (
1555 ).
För onda diur och bofwar all / Fräls migh samt från alt syndafall. Ps. 1695 , 338: 3. Hvarje syndafall består däri, att man söker att få något från annat håll än från Gud allena. BILLING Betr. 299 (
1906 ).
Ett språkets syndafall. LARSSON Kunsk. 171 (
1909 ).
Under Gustaf III:s tid är det estetiska syndafallet onekligen djupt och oåterkalleligt. HJERTÉN Fabel 127 (
1910 ). Om än berättelsen om Syndafallet innehåller många svårlösta gåtor . . står . . det faktum kvar, att synden är en makt hos människan.
NYSTRÖM BiblOrdb. 418 (
1915 ).
Själens bundenhet vid kroppen uppfattas av pythagoreerna såsom ett syndafall. AHLBERG FilH 1: 55 (
1925 ).
På syndafallen följde våldsamma skuldkänslor och ett olidligt självförakt. H OLSSON i
3SAH LXIX. 1: 13 (
1960 ).
Ssgr:
–
syndafalls-berättelse . TEGNÉR Niniv. 99 (1875). -skildring. FEHRMAN DiktDöd. 39 (1952) .
– –
SYNDE-FLÄCK .
( synda- 1576 -- 1851 . synde- 1737 ) (†) om syndig handling l. syndigt leverne o. d.; ofta liktydigt med: synd; jfr fläck , sbst. ¹
2 a. Giff alzmechtighe Gudh, at ingen synda fleck och oreenligheet måtte j oss wara.
Liturg. 71 b (
1576 ). Om . .
(frälsarens) blod kunde rena hela werlden ifrån desz synda-fläckar, så wore denna Nådenes flod
(osv.) .
MÖRK Th. 3: 26 (
1758 ).
HAGBERG Shaksp. 11: 13 (
1851 ).
– A
. – –
SYNDE-FÖRDÄRV .
fördärv gm synd; äv.: syndighet. 2BorgP 5: 559 (
1734 ). När wårt medfödda synda-förderf wil göra osz slumrande och tröga på helgelsens wäg, bör Jesu röst . . altid liuda osz i öronen.
ALMQUIST InlHelSkr. 780 (
1775 ).
Hwad pläga Lärarne kalla den synden, som endast finnes i menniskans hjerta? De kalla den Arfsynden eller Syndaförderfwet. SCHARTAU UndBarn 14
( c. 1820 ).
Den för många frånstötande läran om det allmänna syndafördärvet får sin bekräftelse genom historien. BRILIOTH HerdabrÄrkest. 41 (
1950 ).
– –
SYNDE-FÖRGIFT .
(†) = -
gift .
E ELAI AOlofsdr B 2 b (
1652 ).
LAGERSTRÖM Bunyan 2: 49 (
1727 ).
– –
SYNDE-FÖRLÅTANDE , p. adj.
( synd- 1783 . synda- 1950 ) som ger syndaförlåtelse. Fem års aflat . . meddeltes åt dem, som på wissa högtidsdagar lemnade hjelp . . til Jungfru Mariæ Kyrka . . Desse syndförlåtande fester woro Christi födelse, omskärelse . . Kyrkmessodagarne och Allhelgonedag.
LAGERBRING 1Hist. 4: 305 (
1783 ). Till en början höll sig väckelsearbetet inom statskyrkans ram, och C. O. Rosenius’ lära om den syndaförlåtande nåden predikades också av många prästmän.
OLSSON Fröding 111 (
1950 ).
– –
SYNDE-FÖRLÅTARE .
[ fsv. synda forlatare
] person som ger syndaförlåtelse. Han troor Syndernas förlåtelse genom then retta Förlossaren och Synda förlåtaren then utlofwade Messiam.
LAURINUS KJohansdr C 2 a (
1638 ). Protestantismens . . kännemärke ifrån de gamla kyrkorna är, att han icke erkänner denna . . karakter hos presterskapet, hvarigenom presten . . skall stå emellan Gud och menniskan såsom . . syndaförlåtare.
GEIJER I. 5: 391 (
1847 ).
– –
SYNDE-FÖRLÅTELSE .
[ fsv. synda forlatilse
] jfr
förlåtelse 2 ;
eg.: förlåtelse för synd(er); (av Gud meddelad) eftergift l. efterskänkande av syndaskuld l. syndastraff (innebärande återupprättelse av det gm synden brutna förhållandet mellan Gud o. människan (människorna)), absolution, avlösning (se d. o. 5 ); förr äv. om avlat; jfr -
avlösning .
BÆLTER Christen 293
(1743, 1748 ). Syndaförlåtelser såldes för penningar
(under den första kristna tiden i Sv.) .
PH 15: 321 (
1792 ).
Ingen kan hoppas syndaförlåtelse hos Gud, som icke sjelf är benägen att förlåta sin felande Nästa. HAGBERG Pred. 6: 136 (
1820 ). Syndaförlåtelsen eller rättfärdiggörelsen . . sker hos Gud genom en för oss obegriplig förening emellan hans rättfärdighet och barmhertighet.
FRANZÉN Pred. 3: 271 (
1843 ).
(Påven Innocentius IV) lät . . mot . .
(de kringströvande frikompanierna) predika allmänt korståg, med full syndaförlåtelse och salighetsgaranti liksom vid korståg mot hedningar.
BENGTSSON Silv. 83 (
1931 ).
– –
SYNDE-FÖRSONARE .
(numera föga br.) person som åvägabringar l. utverkar förlåtelse för människornas synder; särsk. om Kristus; jfr försonare 2 o. –
syndafalls-sonare . Menniskian måste til ewigh tijdh vti . . förderff blifwa, så frampt en mächtigare syndaförsonare icke kom
(m) er.
MURÆUS Arndt 1: 379 (
1647 ). ÖoL (
1852 ).
– –
SYNDE-FÖRSONING .
(†) syndaförlåtelse. Johan Sverkersson gaf . . till Riseberga-Kloster Sveabod, för sina och sina Föräldrars syndaförsoning.
BOTIN Hem. 2: 52 (
1756 ).
Ju större brott och ströfverier föröfvades, dess flere botgörare infunno sig för att köpa syndaförsoning. BRUNIUS Metr. 39 (
1836 ).
– –
SYNDE-GARN .
jfr garn 2 c .
Ps. 1695 , 196: 2. Han fann mig, fattig, snärd i syndagarn. / Nu är jag fri, hans Faders rika barn. DAHLQUIST LivLängt. 15 (
1925 ).
– –
SYNDE-GIFT .
(†) om gift (se gift , sbst. ²
2 )
vållat av synd; jfr –
syndafalls-förgift .
BÆLTER Christen 27
(1743, 1748 ). Då . .
(människorna) ätit lifsens frukt . . lefver syndagiftet såsom blod i ådrorna.
THOMANDER 1: 347 (
1829 ).
– –
SYNDE-GÄLD .
[ fsv. synda giäld
] (†) syndaskuld; jfr
gäld , sbst. ¹
2 b. (Kristus) moste . . thetta lijda, at han sielffuer och alt thet han ågher warder bortsåldt och betalat syndageldet medh.
L PETRI 2Post. 299 a (
1555 ).
DENS. 4Post. 15 b.
– –
SYNDE-HOP .
[SYND 1]
1) (†) hop av synder. Then sin nästa älskar, han . . fördragher alt thet emoot honom brytes, thet heter här hölia hela synda hopen.
Gl1Petr. 4: 8
( NT 1526 ).
[SYND 2]
2) (i ä. religiöst spr.) syndig hop, hop av syndare; jfr syndar-hop .
SPEGEL Pass. 499
( c. 1680 ).
SNOILSKY 1: 181 (
1869 ).
– –
SYNDE-HUS .
( synda- 1582 --
1877 .
synde- 1683 ) (numera föga br.) hus fullt av synd, syndens hus, syndens näste; äv. motsv. hus 7 . Man skal ingen vppenbarligh syndahws, eller okyska personer lijdha.
P ERICI Musæus 3: 107 a (
1582 ).
Den pånyttfödande kraft, som omskapat ett hem från ett syndahus till ett Guds tempel. WIKNER Pred. 242 (
1877 ).
– –
SYNDE-JÄMMER .
(†) om tillstånd kännetecknat av synd; jfr jämmer 2 .
L PETRI Œc. 17 (
1559 ).
– –
SYNDE-KATALOG .
( synd- 1952 . synda- 1941 -- 1965 ) (förr) jfr katalog 1 o. -
lista , -
register . Vi ha i behåll på svenska avfattade utförliga, till dekalogen anslutna syndakataloger.
SvKyrkH 2: 748 (
1941 ).
SvD(A) 18 ⁄ 10 1965 , s. 14.
– –
SYNDE-KLIPPA .
ä. folklig benämning på klippliknande fästning uppförd på en ö; särsk. om Vaxholms fästning uppförd 1833--63. Ett sorl . . så vidrigt och hemskt, som när stormarna under djupa hösten, rytande, piska Waxholms syndaklippa.
CRUSENSTOLPE Mor. 4: 320 (
1841 ). Garnisonen både på kastellet och i staden
(Karlshamn) minskades, men jag med mina 50 man fick förtroendet att ligga qvar på syndaklippan.
HULTIN Minn. 34 (
1872 ).
– –
SYNDE-KONTO .
(vard.) bildl., om det konto på vilket ngns synder uppförs. HEMBERG JagtbDäggdj. 127 (
1897 ).
Ha ett hårt belastat syndakonto. IllSvOrdb. (
1955 ).
– –
SYNDE-KROPP .
[SYND 1]
1) om människans syndiga l. syndfulla kropp; särsk. om den gamla människans (se människa 4 )
syndiga osv. kropp. Rom. 6: 6
( NT 1526 ;
äv. i Bib. 1917 ;
NT 1981 : den syndiga kroppen
) . Döpelsen är jtt tekn til troonas rätfärdigheet, i huilko then gambla menniskian och syndakroppen . . reengiorder aff syndene . . warder.
O PETRI 1: 376 (
1528 ).
(Ni är) omskorne . . medh then omskärelse som skeer vthan hender, tå j afflagden syndakroppen j kötet nemligha medh Christi omskärelse.
Kol. 2: 11
( Bib. 1541 ; NT 1981 : den syndiga kroppen
) . När tu går och syndigt och förargeliga vtstofferar tin synda kropp öfwer stånd och höfwa; är thet fölia Jesum?
SWEDBERG SabbRo 352
(1690, 1710 ).
Hielp mig at syndakroppen döda, / Och gör mig från det oket qwitt. LYBECKER 49
( c. 1715 ).
Så länge wår själ bor i denna syndakroppen, är det osz icke tillåtet att lägga ned wåra förswars-wapen. HAGBERG Pred. 6: 45 (
1820 ). De
(kände) att Kristi kropp hade inflyttat i deras egna kroppar och drivit ut deras gamla människa, deras syndakropp.
MOBERG Utvandr. 178 (
1949 ).
[SYND 2]
2) (†) syndig människa; jfr kropp , sbst. ¹
2 . Denne arme döde synda kroppen . .
(har) legat hema hwarest hon död blef wäl en månadz tijd.
VDAkt. 1677 , nr 359. – –
SYNDE-KÄNNEDOM ~ ⁰⁰², äv.
~ ²⁰⁰.
kännedom (se d. o. 2 )
l. insikt om den egna synden l. syndigheten. När med en syndare . . är kommit så långt, at hans synda-kännedom . . hafwer en sådan beskaffenhet, såsom härtils är wordet förestäldt; så må han
(osv.) .
RÖNIGK Fresenius 45 (
1753 ).
– A
. – –
SYNDE-KÖTT .
(numera bl. i arkaiserande stil) jfr kött 5 . Syndakiöttet må wel bo ibland osz. Men intet må thet råda.
SWEDBERG SabbRo 1336
(1692, 1712 ).
Men hon ville så gärna hålla på sig ända till bröllopet för att visa honom att hon hade övervunnit sitt gamla syndakött. MOBERG Nybygg .
63 (
1956 ).
– –
SYNDE-LAND .
(†) syndigt land, land som är fullt av synd l. prisgivet åt synd. (Gud) sade til sin eenda son, / nw är tijd til forbarma, / faar nidh vti thet synda land, / och löös the fongar arma, / vtaff theres synd och stora nödh.
Ps. 1536 , s. 58. O arma Swea syndaland, / Nu har tu (genom pesten) all Gudz straff i hand!
SWEDBERG Dödst. Föret. c 8 b (
1711 ).
RHYZELIUS Ant. 137
( c. 1750 ).
jfr Ps. 1937 , 37: 4. – –
SYNDE-LARV .
(†) mask l. förklädnad av synd; jfr larv , sbst. ³
2 . Bårt synda-säng och synda-larf: / Bårt afgrunds eld mot Himlens wärma.
BELLMAN (BellmS) 13: 21 (
1760 ).
– –
SYNDE-LAST , sbst. ¹
(†) syndig handling l. syndigt beteende l. missgärning l. dyl., grov synd; jfr last , sbst. ¹
3 .
(Paracelsus) lofwar en gyllene tid, fri ifrån alla Syndalaster.
BLOCK Progn. 62 (
1708 ).
– –
SYNDE-LAST , sbst. ²
[ fsv. synda laster
] (†) syndabörda; jfr
last , sbst. ²
3 .
SCHULTZE Ordb. 2697
( c. 1755 ).
– –
SYNDE-LEVNAD .
(numera föga br.) syndig levnad l. syndigt levnadssätt (jfr levnad 2 ,
4 ).
NORDFORSS (
1805 ).
Din syndalefnad nu till slutet hunnit har. STIERNSTOLPE Wieland Ob. 42 (
1816 ).
MEURMAN (
1847 ).
– –
SYNDE-LISTA .
lista (se lista , sbst. ²)
över (begångna) synder; äv. i mer l. mindre förbleknad anv.; jfr -
katalog , -
register .
SionSång. 1: 20 (
1743 ). De åtal, för hvilka en stor mängd senatorer . . under . .
(kejsar Claudius) styrelsetid föll offer, äro samtliga att skrifva på . .
(omgivningens) syndalista.
RYDBERG RomD 49 (
1877 ). Tyvärr skulle det . . komma att räknas till mandschuernas . . vidlyftiga syndalista att . . hafva fördärfvat denna förhoppningsfulla soldatkår .
NYSTRÖM NKina 2: 105 (
1914 ). Munkordens förmodligen redan av Buddha delvis uppsatta syndalista eller biktformel . . begynner med en rad av fyra bud.
SÖDERBLOM UrRelH 47 (
1915 ).
– –
SYNDE-LIV .
liv (se d. o. I 3 )
i synd l. fyllt av synd, syndigt liv. Den starka brytningen med det otyglade syndalifvet i dess mångahanda skepnader.
RUNDGREN Minn. 2: 243
(1870, 1883 ). Dopet
(måste) försiggå i samma stund som människan lämnar sitt gamla syndaliv för att börja ett nytt i Gud!
MÅNSSON Rättf. 1: 223 (
1916 ).
JOHANSSON BroforsJärnarbF 11 (
1927 ).
– –
syndafalls-levnad ;
jfr lopp 1 f o. 4 d .
WARNMARK Sinn. 19 (
1687 ).
Den som rasar, såsom en grym häst, i syndaloppet, hastar ock med detsamma på sit förderf. ALMQUIST InlHelSkr. 369 (
1775 ).
Olydnad mot Gud är hela syndaloppet. WINGÅRD 2: 96 (
1841 ).
FRANZÉN Pred. 4: 45 (
1844 ).
jfr: Jag löfte gaf, jag hade vilja / Att bryta av mitt syndalopp.
Ps. 1937 , 263: 1. – –
SYNDE-LUSTA .
[ fsv. synda luste
] lust (se d. o.
1 (
d, e )) att begå synd, lust till synd; syndig lust; särsk. om sexuell åtrå l. sexuellt begär; äv. om syndigt nöje, syndig glädje (jfr lust 3 (
f )).
EKMAN Siönödzl. 5 (
1680 ). Hwi dränken j i wällust edra Siälar, / Och glädjens uti köttsens syndalust?
LYBECKER 89
( c. 1715 ). När . .
(människan) gått genom ungdomen och trädt in i hushållsståndet, då blandas syndalust och lefwernets omsorger tillsammans.
JOSEPHSSON Pred. 14 (
1790 ).
Detta syndiga nöjet, som följer med sjelfwa syndalustan, det förer djefwulen helt behändigt in i menniskans hjerta. SCHARTAU Und. 81 (
1799 ). Syndalust . .
(dvs.) Syndigt nöje, syndig glädje. I plur. Syndiga begär. Blott brukl. i kyrkostyl.
WESTE FörslSAOB ( c. 1817 ).
Ps. 1937 , 78: 1. – –
SYNDE-LÄKARE .
(†) bildl., särsk. om Kristus; jfr läkare 1 b. Christus sägher sielff at han är en syndaläkiare, och wil sigh ingenstedz finna låta, vthan när syndare.
L PETRI 4Post. 63 a (
1555 ). Thet tiockesta mörkrett, ther dieffuulen . . hade så förmörkrat . . Gudz lagh . . at ingen sina synder . . ther aff kenna kunde, och för then skul Christum syndaläkiaren icke heller sökia och begiära wille.
P ERICI Musæus 2: 181 b (
1582 ).
– –
SYNDE-LÖN .
[SYND 1]
1) lön (se lön , sbst. ¹
1 d )
som synd medför; särsk. syndastraff. I ERICI Colerus 1: 4
( c. 1645 ).
[SYND 2]
2) betalning för syndig handling; jfr lön , sbst. ¹
2 ,
o. –
syndafalls-penning 1 . Trettio silverpenningar, den syndalön som Judas erhöll, då han förrådde Mästaren.
ÖSTERGREN (
1951 ).
– A
. – –
SYNDE-MAKT .
(†) syndig makt (se d. o. 12 b ). Skulle nu ett Creatur och Syndamackt . . vphäffua sigh emoot Gudh, som synden hatar och straffar?
PHRYGIUS HimLif. 174 (
1615 ). Likasom Jesus Christus icke kunde utföra sin kallelse, utan derigenom att Han anfölls af de Honom utifrån omgifwande syndamakter; så kunna
(osv.) .
BRING Högm. 120 (
1862 ).
– –
SYNDE-MASK .
( synda- c. 1700 -- 1863 . synde- 1687 ) (†) [SYND 1]
1) om syndigt samvete o. d.; jfr mask , sbst. ¹
b γ.
WARNMARK Sinnew. 4 (
1687 ).
[SYND 2]
2) om syndig, usel människa; jfr mask , sbst. ¹
e. ISOGÆUS Segersk. 984
( c. 1700 ). Til . .
(Gud) kan en syndamatk träda fram utan räddhåga.
NOHRBORG 791
( c. 1765 ).
FAHLCRANTZ 1: 61
(1835, 1863 ).
– –
SYNDE-MEDVETANDE .
( synd- 1874 -- 1977 . synda- 1859 osv. ) jfr medvetande 2 c. Syndamedvetandet är . . medvetandet om ett brutet förhållande mellan menniskan och Gud. CLAËSON 2: 394 (1859 ). –
–
SYNDE-MEDVETEN ~ ⁰²⁰, p. adj.
( synd- 1888 -- 1949 . synda- 1920 osv. ) jfr medveten 1 a. ROSENIUS UngGubb. 60 (1888, 1909 ). Alla barnen satt syndamedvetna och fulla av ånger. MOBERG Sedebetyg 154 (1935 ). –
–
SYNDE-MEN .
(numera föga br.) jfr men , sbst. ¹
4 .
RENNER Klag. A 3 a (
1690 ). Kom, Frälsare, och gör mig fri / från skuld och syndamen!
SÖDERMAN FrämLyr. 110 (
1925 ).
ÖSTERGREN (
1951 ).
– –
SYNDE-MOD .
(†) syndigt sinnelag; jfr mod , sbst. ¹
1 d. Ps. 1695 , 179: 5. Om min salighet / Ej warit angelägen; / (Jag) Falskt tröstat mig ther wid, / At Gud han är ju god, / Och haft en faslig frid / Uti mit synda-mod.
SionSång. 2: 9 (
1745 ).
– –
SYNDE-MÅTT .
(numera mindre br.) bildl.: mått (se mått , sbst. ⁴
2 b )
varmed synd uppmätes; äv. med särskild tanke på att ett mått till randen fyllt av synd ej kan mottaga mer (särsk. i uttr. angivande att ngn begått så många synder att bestraffning ej längre är möjligt att undgå l. är omedelbart förestående, särsk. i uttr. ngns syndamått är fullt l. rågat o. d.). När . .
(staden Jerusalem) hade med oskyldigt blod vpfylt sitt syndamått, tå måste then ock straffat warda.
SWEDBERG SabbRo 315
(1689, 1710 ).
Har du stort et synda-mått? / Större är dock Jesu sweda. SionSång. 1: 23 (
1743 ). Och nu frågas oförgyldt: / Månn’ ej jordens kungar fyllt / Syndamåttet?
BRAUN Knut 71 (
1847 ). Hans syndamått är fullt,
(dvs.) han är mogen för straff.
DALIN (
1854 ).
Hvar dag föröks mitt syndamått, / I mig bor intet som är godt. RUNEBERG (SVS) IV. 1: 5 (
1857 ). Ditt syndamått är rågadt!
JENSEN BöhmDiktn. 99 (
1894 ).
Sitt syndamått rågade Johan genom ett illdåd av det mest upprörande slag. HT 1939 , s. 114.
ÖSTERGREN (
1951 ).
– –
SYNDE-MÄNNISKA .
människa full av l. präglad av synd; särsk. i uttr. den gamla syndamänniskan, den gamla människan (se människa 4 )
full av (nedärvd o. medfödd) synd; förr äv. mer l. mindre liktydigt med: syndakropp. EKMAN Siönödzl. 4 (
1680 ). Den menniskan hos hvilken synden bor, skall . . vilja att hennes syndamenniska varder om intet.
THOMANDER 1: 256 (
1862 ).
SthmArkivÅrsb. 1961 , s. 64. – –
SYNDE-MÖRKER .
[ fsv. synda myrk
] om det andliga mörker som synd(en) medför; jfr
mörker 4 h. Den Helige Ande vpwäkte mig af mitt syndamörker.
MURBECK CatArb. 2: 261
( c. 1750 ). Bönen . . är . . det kraftigaste medel att fördrifwa syndamörkret ur menniskosjälen.
HAGBERG Pred. 2: 13 (
1815 ).
EMANUELSSON 1PredHögm. 1: 135 (
1865 ).
– –
SYNDE-NÄSSLA .
(†) om nässla (se nässla , sbst.
1 d )
som ngn bär ss. huvudbonad på grund av begångna synder . Tu borde bära på titt silfwer-hufwud Gudfruchtighetenes gyllene Crona. . . Men thet är besatt med brännande synda-näszlor.
SCHERPING Cober 2: 450 (
1737 ).
– –
SYNDE-NÄSTE .
syndens näste (se näste , sbst. ⁴
2 b ); jfr –
syndafalls-hus .
WALLIN (SVS) 1: 128 (
1805 ).
New Yorks fängelser och ruskiga syndanästen. K JOHANSON (
1920 ) hos
BREMER Brev 4: 645. Han visste . . redan, att hon . . med sin kropp lockat . .
(många oförvitliga män) in i sitt syndanäste.
MOBERG Utvandr. 188 (
1949 ).
– –
SYNDE-NÖD .
om själsligt kval över (begången) synd; jfr nöd 1 f. Lät min synda-nödh förswinna, / Wercka i migh alwar boot.
Ps. 1695 , 139: 2. De kom . . ur en dal så syndigt förträlad och vriden att där inte ens fanns syndanöd.
SANDGREN Förklar. 9 (
1960 ).
– A
. – –
SYNDE-OK .
( synd- 1743 . synda- 1687 . synde- 1686 ) jfr ok, sbst.
1 b ,
o. -börda .
LILLIENSTEDT Christus 3 b (
1686 ).
Kom syndar’, du som ännu wilt / Med lust synd-oket draga, / Kom se och märk hwad du förskylt, / Se hwad för ångst och plåga. SionSång. 1: 60 (
1743 ).
– –
SYNDE-PALT .
(vard., skämts.) i förbleknad anv.: stackare l. olycksfågel l. syndare (se d. o. 2 ); förr äv. om syndabock. ÅgerupArk. Brev 23 ⁄ 6
1760 . Jag tror han piskat har hvar enda synda pallt.
CI HALLMAN 284 (
1778 ).
WESTE FörslSAOB ( c. 1817 ;
äv. om syndabock ) . ”Curro, curri, currum, currere” upprepade små paltarne. ”Cucurri, cursum, currere, era syndapaltar!” rättade Magistern.
BREMER FamH 2: 23 (
1831 ).
Hvad äro nutidens arkitekter för ena syndapaltar, som i sin ömkliga litenhet djärfvas stiga upp och döma hädangångna konstbröders arbeten. FW SCHOLANDER (
1843 ) i
3SAH 13: 137. Trefallt ve den syndapalt som bröt mot denna punkt i alla skutors oskrivna lag.
JACOBSSON BöljBlå 23 (
1932 ).
IllSvOrdb. (
1955 ).
– –
SYNDE-PALTA .
(†) i pl., eg.: kläder fläckade av synd, syndens kläder; anträffat bl. bildl., om ngt moraliskt förkastligt. En . . gammul klädning som bortleggias bör: nemliga . . wår gamla orettrådighet och obarmhertighet, och sådana flera gamla, stygga och fuhla syndapaltor.
SWEDBERG SabbRo 1340
(1692, 1712 ).
(De orena) draga och släpas heligt och sökn med then gamla Adams orena syndapaltor.
DENS. Cat. 554 (
1709 ).
– –
SYNDE-PENNING l. (utom i pl. numera föga br.)
–
SYNDE-PENG .
( synd- 1695 -- 1889 . synda- 1852 osv. synde- c. 1680 ) [ jfr t. sündengeld
] företrädesvis i pl.
[SYND 1]
1) ( numera i sht i formen
–
syndafalls-pengar ) pengar mottagna som betalning l. belöning för en syndig l. orättfärdig handling; äv.: pengar som anskaffats l. tjänats på ett ohederligt l. orättfärdigt sätt (utan att man gjort skäl för dem); ofta liktydigt med: oskälig vinst l. oskäligt pris; jfr penning I 5 n o. –
syndafalls-lön 2 . Men huru få äro the menniskior, som . . betänka, huru många synde-penningar äro i somliga hus, som aldrig blifwa tilbaka burne.
SPEGEL Pass. 209
( c. 1680 ). I Borgare . . i som äro så samwetslöse, och begära aff edor Nästa så många Synd-Penningar.
FERNANDER Theatr. 125 (
1695 ).
Jag tar ingen syndpenning, utan förtjenar ärligt hvad jag begär. WESTE FörslSAOB ( c. 1817 ). När . . Mössornas ombud kom för att erbjuda honom en . . kontant erkänsla, förklarade prosten Larsson . . att han ingalunda ville hafva några syndapenningar, emedan hans samvete bjöd honom att votera med Hattarne.
TOPELIUS Fält. 5: 179 (
1867 ). Kan man tänka sig . . att de rika patronerna ha samvete att taga en sådan syndapenning af fattigt folk?
SCHRÖDER 2Bruksb. 214 (
1903 ). Tjugufem öre för några droppar välluktande vatten . . var syndapengar.
THORÉN Herre 82 (
1942 ).
Jag antar, att han sålde mina aktier och stack syndapengarna i egen ficka. MUNSTERHJELM o.
APPELBERG Clemens Slit. 206 (
1948 ).
[SYND 2]
2) [
jfr motsv. anv. av t.
sündengeld ] (om ä. förh., arkaiserande) om avlatspengar. Bönderna sträckte sig över båtkanten och släppte syndapengarna i . .
(avlatskrämarens) offerstock.
HEIDENSTAM Svensk. 1: 299 (
1908 ).
jfr: Syndpenningar . .
(dvs.) utgift som man får vidkännas för sina synders skull.
THOLANDER Ordl. (
1872 ).
– –
SYNDE-PLIKT .
[ fsv. synda plikt
] (†) syndabot; jfr
plikt , sbst. ¹
7 .
O PETRI 3: 144 (
1530 ).
FALCK Und. 109 a (
1558 ).
– –
SYNDE-PLÅGA .
( synda- c. 1740 . synde- 1623 ) [ fsv. sy nda plagha
] (†) plåga l. straff för (begången) synd; äv. förbleknat, om ngt som uppfattas l. upplevs som synnerligen påfrestande. Gudz Syndeplågor äro Fyrahanda. L.
PAULINUS GOTHUS Pest. 2 a (
1623 ). Stygga kjortel, synda-plåga, / Skal då Cloris wara klädd, / Som en Flicka, späd och rädd?
DALIN Vitt. 4: 157
( c. 1740 ).
– –
SYNDE-REGISTER .
( synd- 1897 -- 1920 . synda- 1766 osv. ) [ jfr t. sündenregister
] (tänkt) register (se d. o.
I 1 f )
över synder; särsk. (o. urspr.) om sådant register dels tänkt ss. fört av Gud över människornas synder, dels använt av biktfader vid utfrågning av biktbarnen; äv. (o. numera vanl.) oeg., om ngns (l. ngts) samlade synder l. förseelser o. d. (äv. i uttr. ngns samlade syndaregister ); jfr –
syndafalls-räkning .
Ha ett långt syndaregister ,
ha mycket på samvetet. Många . . hafwa . . et stort . . syndaregister uti Guds Skuldbok.
RYDÉN Pontoppidan 561 (
1766 ).
Om man skulle sätta alla försummade eller vanskötta mål endast på deras räkning, som äro straffade för fel i tjensten, så blefve deras syndaregister mer än förfärligt. SC 1: 178 (
1820 ). Det gamla muskedundret, som sannolikt förut hade många menniskolif på sitt syndaregister, kunde . . nu äfven inskrifva ett älglif.
ADELSKÖLD Dagsv. 3: 184 (
1900 ). Om måndagarna . . genomgicks lärjungarnas syndaregister för den gångna veckan.
MinnSvLärov. 2: 42 (
1928 ). En av domstolens notarier . . läste med hög röst upp de dödsdömdas syndaregister.
GRIMBERG VärldH 7: 237 (
1936 ). Men innan en tar . .
(nattvarden) är det kanske bäst att plocka fram syndaregistret?
WIDDING Ryttmäst. 332 (
1968 ).
(Överkonstapeln) visade upp den dossier . . som innehöll Hasses samlade syndaregister.
GUSTAF- JANSON SommVind 237 (
1970 ).
– –
SYNDE-ROT .
eg.: syndens rot l. ursprung; i mer l. mindre tydligt utförd bild för att beteckna att synden får rotfäste l. börjar gro l. växa o. d. Så bliffuer . . then syndarothen, som . . wmtalatt är, quar i . .
(människan) så lenge hon leffuer.
KOF 1: 188 (
1575 ).
Syndaroten blomstrades och bar likasom idel roser, af hwilka han dageligen satte kranszar på sig, men sedan fölgde fruchten, helfwetes pina. MÜNCHENBERG Scriver Får. 90 (
1725 ). Så blifwe wi dock aldrig här i dödligheten . . så rena . . at synda-roten upryckes.
NOHRBORG 696
( c. 1765 ).
KyrkohÅ 1903 , s. 218.
– –
SYNDE-RUELSE .
(numera i sht i vitter stil) RYDBERG Varia 185
(1888, 1894 ).
– –
SYNDE-RUM .
(†) = plikte-rum ;
jfr rum , sbst. ³
4 e. KOF II. 1: 190 (
1659 ).
– –
SYNDE-RÄKNING .
(†) syndaregister. NOHRBORG 812
( c. 1765 ). Alla sjukdomar och andra olyckor, som timat folk . . i socknen, skrefvos på . .
(häxornas) syndaräkning.
RYDBERG Frib. 114 (
1877 ).
– –
SYNDE-SJUKA .
(†) syndabegär; jfr sjuka , sbst. ¹
3 .
L PETRI 2Post. 171 a (
1555 ).
BORG Luther 2: 783 (
1753 ).
– –
SYNDE-SJÄL .
(numera bl. i vitter stil) syndamänniska; jfr själ , sbst. ¹
3 .
KOLMODIN Rök. 112 (
1728 ). Han fortsatte . . att . . när . .
(ljuset) strålat ner över en syndasjäl ville den inte se det förmörkas och avlägsnas och bli allt mindre.
SANDGREN Förklar. 161 (
1960 ).
– –
SYNDE-SKAM .
skamkänsla över begångna synder. Hvem drabbar skulden här och hvem / bär största syndaskammen?
JENSEN BöhmDiktn. 33 (
1894 ).
I bitter syndaskam och djupaste förtvivlan. ÖSTERGREN (
1951 ).
– –
SYNDE-SKJUL .
(†) hägn l. täckelse för synd. Til alla andra tina synder, kommer ock thenna, at tu misbrukar Herrans Natward til itt synda skiul.
L PETRI 1Post. b 7 a (
1555 ).
LIND 1: 1511 (
1749 ).
– –
SYNDE-SKULD .
[ fsv. syndaskuld ; jfr t. sündenschuld
] teol. skuld man ådrager sig gm synd; särsk. om den skuld vari en människa gm sina synder anses stå till Gud; stundom närmande sig bet.: syndabörda; äv. (numera bl. mera tillf.) förbleknat o. allmännare, om missgärning(ar) l. förseelse(r) ngn har att svara för. Wi äre alle i stor syndaskuld hos Gud.
KOLMODIN QvSp. 1: 549 (
1732 ). Hela wår syndaskuld har . .
(Kristus) afplanat med sitt blod.
HAGBERG Pred. 2: 49 (
1815 ). Herr Lenström . . har . . gjort sig ett eget uttryck gallicism, för att beteckna höjden af denna styggelse
(dvs. den gustavianska perioden inom litteraturen) , ehuru man aldrig rätt får weta hwaruti gallicismens egenteliga syndaskuld består.
SKN 1843 , s. 172. Bära ngns syndaskuld.
MEURMAN (
1847 ).
Den tunga syndaskulden i min barm / Min kraft förtager. HAGBERG Shaksp. 6: 119 (
1849 ). Nu ha vi . . skilts från Magnus Eriksson med en vemodig tanke på hur all folkungarnas syndaskuld skall straffas på honom.
TurÅ 1947 , s. 207.
– –
SYNDE-SLAG .
(†) slag (se slag , sbst. ²
1 )
av synd. KOF 1: 241 (
1575 ).
SionSång. 1: 4 (
1743 ).
– –
SYNDE-SMITTA .
[ fsv. synda smitta
] (i högre stil) om den orenhet o. besmittelse som synd medför; jfr
smitta, sbst. ²
2 b. P ERICI Musæus 3: Cc 2 a (
1582 ).
MELIN Pred. 3: 129 (
1852 ).
– –
SYNDE-SNARA .
[ fsv. synda snara
] jfr
snara , sbst. ¹
2 ,
o. –
syndafalls-försonare . Troo detta, at tin rätta, / Synda-Sohnar’, / Jesus geer tigh Lijffzens Crona.
DALIUS Valet. D 3 b (
1681 ).
– –
SYNDE-SORG .
sorg över begången synd. SionSång. 1: 20 (
1743 ).
– –
SYNDE-SOT .
[ fsv. synda sot
] (†) =
–
syndafalls-sjuka ;
jfr sot , sbst. ²
2 .
LUCIDOR (SVS) 497
( c. 1670 ).
– –
SYNDE-SPEGEL .
[ jfr t. sündenspiegel
] (förr) om skrift l. regelsamling avsedd att utgöra ett rättesnöre för hur man undviker (att begå) synd(er); jfr
spegel 1 c (α
o.) β
o. syndar-spegel .
NORDFORSS (
1805 ).
(Barnen undervisades under medeltiden) af prästerna . . i sakramentläran och ”Guds bud”, i hvilken sistnämnda undervisningsgren, med förkärlek betraktad . . såsom en ”syndaspegel”, först mot slutet af medeltiden de tio budorden ur Mose lag kommo i allmännare bruk.
FEHR Und. 34 (
1894 ).
(De kortfattade dogmatiska utläggningar som gavs ut på 1500-talet) voro . . syndaspeglar, rättesnören, andaktsböcker.
KyrkohÅ 1919 ,
s. 2 .
– –
SYNDE-STRAFF .
( synd- 1547 -- 1920 . synda- c. 1535 osv. synde- 1572 -- 1711 ) straff för synd(er); särsk. (i sht förr) om hemsökelse l. prövning o. d. uppfattad ss. ett av Gud sänt straff; äv. (o. numera vanl., vard.) förbleknat, om person l. sak l. förhållande som vållar (stor) möda l. irritation l. (stort) besvär l. obehag o. d., ofta uppfattad (uppfattat) ss. ett straff, särsk. liktydigt med: (långvarig) pina l. plåga l. gissel. (Sjukdomar och lidande) är alt synda straff, som beredher menniskiona ther til, at hon som aff jordh kommen är skal åter komma til jordh j gen.
O PETRI 3: 546
( c. 1535 ). E. K. M:tz mandat och konglighe edicht om syndastraf.
RA II. 2: 306 (
1617 ).
Krig är et af the swåraste Synda-Straf, hwar med Gud Menniskian hemsökja plägar. BLOCK Progn. 82 (
1708 ).
En elak Mann är et syndastraff för en Hustru. NORDENSKJÖLD Oneir. 1: 142 (
1783 ). Om mina öron ej svika, ha vi vårt syndastraff i ögonblicket tillbaka. Jag känner igen hennes tunga gång på de höga klackarna.
CRUSENSTOLPE Tessin 5: 211 (
1849 ). Det . . måtte vara ett syndastraff att snickra ihop
(radio) programmen.
Radiolyssn. 1927 , nr 20, s. 3 . Som ett syndastraff över dem alla utbryter en snöstorm. A LUNDKVIST i
3SAH LXXXVIII. 2: 27 (
1980 ).
– –
SYNDE-STYGGELSE .
(†) styggelse (se d. o. 3 )
som utgörs av synd. BUREUS NordlL 16 (
1644 ).
De Helige Änglar äro witnen till dina hemliga syndastyggelser, och skrifwa up sina witnesmål i de böckerna, som skola öpnas på domsens dag. SCHARTAU UtkPred. 510 (
1823 ).
BRING Högm. 282 (
1862 ).
– –
SYNDE-STÅND .
[ jfr t. sündenstand
] (†) om tillståndet att leva i synd.
SWEDBERG Dödst. 9 (
1711 ).
Wil Fader, Son och Helge And / Uti mig bo och blifwa; / Så wil jag nögd mit synda-stand / Och werlden öfwergifwa. ÖSTERLING Lärops. 112 (
1724 ).
RYDÉN Pontoppidan 511 (
1766 ).
– (
1 d )
–
SYNDE-SVART .
(vard.) svart som synden. Nu känner ni er upplagd för syndasvart mocca.
VeckoJ 1953 ,
nr 6, s. 31 .
– –
SYNDE-SÅR .
( synda- 1634 -- 1937 . synde- 1606 -- 1691 ) [ fsv. synda sar
] sår som själen tillfogats av synd(er); förr möjl. äv. om sår som helgon tillfogat sig för att sona sina synder.
O MARTINI Pred. D 4 a (
1606 ). Tÿn helgon all medh sÿndha såår / woro . . hårdt bebunden.
WIVALLIUS Dikt. 91 (
1634 ). The menniskior äro . . förhärdade, som kunna intet känna the många syndasår, som the hafwa i sit hierta och samwete.
SPEGEL Pass. 43
( c. 1680 ). De menniskor, hvilka ligga i så grofva och råa laster, att . . deras andliga varelse är såsom ett enda öppet syndasår.
FLENSBURG KyrklT 104 (
1870 ).
jfr: Jag är all full med syndasår, / Ack, låt din hand mig hela.
Ps. 1937 , 191: 6. – –
SYNDE-SÄKERHET .
(†) (ss. bedräglig betraktad) säkerhet (hos människan) att hon icke är drabbad l. kommer att drabbas av utan är i säkerhet för synd. SAHLSTEDT Hoffart .
13 (
1720 ).
De flesta lefde i stor syndasäkerhet. HAGSTRÖM Herdam. 3: 532 (
1899 ).
Det är icke till en sömnens eller syndasäkerhetens ro som Jesus vill föra oss. BILLING Betr. 504 (
1907 ).
– –
SYNDE-SÖMN .
[ fsv. synda symn
] om tillstånd då människan helt o. fullt, omedvetet o. utan samvetskval l. ånger, överlåter sig åt synd; äv. förbleknat, om omedvetenhet (se d. o.
1 ).
SWEDBERG BetSwOlycko 3 (
1710 ). Hwad wil en gång blifwa af, / När du först bort wid din graf, / Blir af synda-sömnen waken, / Och får se at du är naken?
SionSång. 1: 3 (
1743 ). Icke mindre märkligt är, att . .
(G. III) kan sägas hafva uppskakat Europas politiska samvete ur den förnedrande syndasömn, i hvilken det invaggats.
BV BESKOW i
2SAH 37: 97 (
1863 ). Vi väcktes . . ur syndasömnen genom kongl. förordningen af den 26 Maj 1808, som kallade till vapen alla ynglingar.
HULTIN Minn. 9 (
1872 ).
– –
SYNDE-TECKEN .
( synd- 1667 . synda- 1582 ) (†) tecken på synd. (Vi) skole . . bruka wår bedröffuelse och anfechting för lagzens . . manande j wår skul, och rekna thet för synda tekn.
P ERICI Musæus 4: 39 a (
1582 ).
RUDBECKIUS Luther Cat. 44 (
1667 ).
– –
SYNDE-TJÄNARE .
(†) tjänare l. hjälpare åt synden. Skulle wij som söke warda retferdighe genom Christum, ock än nu sielffue finnas wara syndare, så wore Christus en syndatienare.
Gal. 2: 17
( Bib. 1541 ; äv. i Bib. 1917 ).
FLENSBURG KyrklT 18 (
1866 ).
– –
SYNDE-TRÄL .
( synda- 1710 osv. synde- c. 1674 ) slav under synden; person som ej kan avhålla sig från att synda; jfr
–
syndafalls-slav . Ah iag blinde Synde-Träl / Som så haer försat min Siäl.
LUCIDOR (SVS) 514
( c. 1674 ).
Jag är en uszel synda träl, / Men här månd frihet wanka. Rutström SionNSång. 13 (
1778 ).
– –
SYNDE-TUNG .
( synd- 1936 . synda- 1891 ) (i vitter stil) eg.: tung av synd; särsk. i bildl. anv. Ser du altaret, mitt barn, / där ditt blod . . / . . offras skall / åt den kalla syndatunga / världsförhärjande metall?
RYDBERG Dikt. 2: 77 (
1891 ). Nederst
(på en glasmålning) återgives dramats höjdpunkt, utdrivandet av de syndtunga människorna ur lustgården.
Rig 1936 , s. 252.
– –
SYNDE-TYNGD , r.
(i vitter stil) tung syndabörda. EKELUND Ag. 86 (
1913 ).
Far kunde glömma bort syndatyngderna, men inte mor. MOBERG Sedebetyg 427 (
1935 ).
– -TYNGD.p.adj , p. adj.
( synd- 1923 . synda- 1935 osv. ) En syndtyngd blick. FinlSvLyr. 412 (1923 ). När han spelat kort med bypojkarna en hel söndag blev han samvetsplågad och syndatyngd. MOBERG Sedebetyg 207 (1935 ). –
–
SYNDE-TÄCKE .
( synda- 1705 . synde- 1674 ) (†) = –
syndafalls-täckelse .
SYLVIUS Mornay 287 (
1674 ).
Fast then besmittade köts kiortel ändras tidt, / Fast håret yfwes högt, och släpen hänger sidt: / Så är altsamman doch ett vselt synda-täcke. SPEGEL ÖPar. 66 (
1705 ).
– –
SYNDE-TÄCKELSE .
(†) täckelse l. skydd för synd, ngt som täcker o. skyler över synd. FinKyrkohSP 4: 287 (
1741 ).
LIND 1: 1511 (
1749 ).
– -TÄLLNING .
(†) i samband med bikt: uppräkning av (begångna) synder. DIJKMAN AntEccl. 342
(1678, 1703 ).
– –
SYNDE-VANA .
( synd- 1816 . synda- 1680 -- 1895 ) [ fsv. synda vani
] (†) vana att synda; äv.: syndig vana.
EKMAN Siönödzl. 487 (
1680 ). O! skön är denna ålder
(dvs. barndomen) , att lemna sig åt intrycken af det himmelska, innan fördomar, syndvanor . . slutit omkring hjertat en för det goda svårvunnen ringborg.
WINGÅRD 2: 207 (
1816 ). Månn’ Christus ens, blott med sin sedolära, / Förmådde lösa syndavanans band?
FRANZÉN Skald .
6: 59 (
1842 ).
På en gång föll majoren åter in i ”syndavanan” -- om af trots eller tankspriddhet var svårt att säga. SUNDBLAD Off. 118 (
1894 ).
– -VÅNDA .
syndaångest. GEZELIUS AReichenbach F 1 a (
1668 ).
Skil osz från allan syndawånda. Ps. 1695 , 179: 11. – -VÄCKT , p. adj.
(i vitter stil, tillf.) väckt ur synden, väckt ur syndasömnen. Alltför äkta / ångerbittert syndaväckta / bikter från mitt lif i dyn.
FRÖDING Stänk 23 (
1896 ).
– –
SYNDE-VÄG .
[ fsv. synda vägher
] [SYND 1]
1) väg som leder till synd l. som präglas av synd, syndens väg, syndig väg; förr äv. bildl. När man achtar på . .
(de flestas) gerningar och id, skal man syndlöst sluta, at theras hiertan äro hårda syndawägar.
SWEDBERG SabbRo 829
(1689, 1710 ). Han vandrar . . på den breda syndavägen, som leder till fördärfvet.
HÖGLUND NilsI 53 (
1912 ).
[SYND 2]
2) (vard.) i uttr. i syndaväg ,
i fråga om synd, då det gäller synd. Och dansen, ja, något hemskare i syndaväg kunde ju inte tänkas.
BERGFORS Inland 99 (
1942 ).
– –
SYNDE-VÄLDE .
syndens välde o. makt. 2BorgP 7: 667 (
1740 ).
Der man älskar lasten, der är syndawäldet icke brutet. PH 13: 131 (
1784 ).
– –
SYNDE-VÄSENDE .
[SYND 1]
1) (†) = –
syndafalls-kropp . For then skul äre wij döpte, at wordt syndawesende skal med Christo wara dödt och begraffuet.
O PETRI 3: 171 (
1530 ).
[SYND 2]
2) syndens väsen; syndig(t) handling l. handlingssätt, synd. Dhett syndha wäsendhett som en långh tijdh emällan Per Person . . och Gertrudh Pedherss dotter . . öfwatt och skedh ähr.
VDAkt. 1660 , nr 99. (Omvändandet av hedningar) winner sin fortgång, när . . alle allestädes . . affhollas ifrån thet onda Syndawesendet.
EKMAN Siönödzl. Dedik. 5 (
1680 ). Gud sender . .
(syndarna) tidigt bod igenom sina tienare, the ther af Gudz ord förestella them theras syndawesende.
SWEDBERG Cat. 694 (
1709 ).
(Prästen) kände det som sin plikt att visa ifrån sig alla dem, som han tyckte ej uppriktigt vilja fly allt syndaväsende.
MinnGPrästh. 5: 57 (
1929 ).
– –
SYNDE-ÅNGER .
[ fsv. synda anger
] PJ GOTHUS Savonarola SyndSp. A2 b (
1593 ).
Med bästa vilja i världen kunde Barbro inte tänka sig sin far hängiven åt någon sorts ”syndaånger”. HEERBERGER Dag 285 (
1939 ).
– –
SYNDE-ÅNGEST .
SWEDBERG Schibb. 177 (
1716 ).
Upplyst moralism bryter sig mot gammalkristen syndaångest och romantisk hinsides längtan. IllSvLittH 3: 3 (
1956 ).
.
.
.
.
.
.
.