SYN- ssgr (forts.): SYN-KLIN -kli ⁴
n , sbst. o. adj., ss. sbst. r.; best.
-en ; pl.
-er , ss. adj. adv.
-t .
[ jfr t. synkline , sbst., eng. syncline , sbst., senare leden till gr. κλίνειν, luta, till den rot som äv. föreligger i lat. clinare , luta, böja (jfr
klinisk ). -- Jfr
-klinal ] geol. I
.
sbst.: synklinal (se d. o. I
), tråg. SvUppslB 1: 1229 (
1929 ).
II .
adj.: synklinal (se d. o. II ).
Ekbohrn (
1904 ).
Bergryggar, som uppbyggas av synklina lager. SvGeogrÅb. 1930 , s. 202. – -KLINAL -klin a⁴
l , sbst. o. adj., ss. sbst. r.; best.
-en ; pl.
-er ; ss. adj. adv.
-t .
[ jfr t. synklinale , sbst., synklinal , adj., eng. synclinal , sbst. o. adj.; senare leden till gr. κλίνειν, luta (se
-klin )
] geol. I
.
sbst., om den nedåtriktade delen av ett veckat geologiskt lager, tråg; motsatt: antiklinal; jfr -klin I
. Om . . vecket bildar en konvexitet nedåt, så att lagren på ömse sidor stupa mot hvarandra, så kallas det ett tråg eller synklinal.
NATHORST JordH 80 (
1888 ). De yngre sedimentära bergarterna
(visar) en trågformig lagring med . . breda synklinaler.
Ymer 1918 , s. 62.
LOBERG Geol. 62 (
1987 ).
II .
adj.: som består av en synklinal (i bet. I
).
Fennia VII. 2: 115 (
1892 ;
om dal ) .
SvGeogrÅb. 1949 , s. 76 ( om fält ) .
Ssgr (till
I
o. II ;
geol. ):
–
synklinal-axel .
jfr axel , sbst. ¹
II 6 .
RAMSAY GeolGr. 1: 59 (
1912 ).
–
synklinal-dal .
dal (se dal , sbst. ¹
1 )
som är en synklinal, synklinal dal. 2NF 2: 163 (
1904 ).
–
synklinal-skål .
jfr skål , sbst. ²
4 a γ.
RAMSAY GeolGr. 2: 191 (
1913 ).