SÅNING så ³ni ŋ², r. l. f. ( LIND (1749 ) osv.); best. -en ; pl. -ar . ( (†) m. SAHLSTEDT (1773 ), DÄHNERT (1784 )) . ( så- (-åå-) 1611 osv. såd- 1597 ( : Wtsådningh ) -- 1741 . sån- 1721 -- 1790 ( : sånnings-tiden ) ) ] motsv. SÅ , v. 1 : sådd (se SÅDD , sbst. ² 1 ), sående; äv. konkret(are), dels om enskild omgång av sådd, dels om resultatet av sådd, särsk.: (växande) gröda; äv. dels allmännare (se a ), dels övergående i utvidgad anv.: tid att så; utom ss. förled i vissa ssgr, numera bl. ålderdomligt l. bygdemålsfärgat. FORSIUS Phys. 195 (1611 ). STRIDSBERG Åkerbr. 20 (1727 ; om gröda ) . Såningen af Tall och Gran sker om våren, så snart fröen äro samlade. VetAH 1748 , s. 266. Twå och tre års gamla ärter äro bäst til sånings. BRAUNER Åker 78 (1752 ). En visa i såningen. LARSSON I BY ByBonde 43 (1907 ). Rotehållarna hade styrt om sitt eget vårbruk först och skjutit upp såningen på torpet till sist. MOBERG Rask. 96 (1927 ). SvOrdb. (1986 ; med uppgift om att ordet är ålderdomligt ) . -- jfr FRÖ- , HAND- , IN- , KLÖVER- , RAD- , RÅG- , SJÄLV- , SKOGS- , UT-SÅNING . -- särsk. a) i ä. vetenskapligt språk, dels i fråga om odling av bakterier, dels i fråga om insekts äggläggning. LINNÉ Vg. 155 (1747 ). Såning af tuberkelbaciller på glycerinbuljong. LAHT 1900 , s. 292. b) (numera föga br.) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. om vad en människa uträttar under sin livsgärning (l. viss period av sitt liv), i sht med tanke på resultatet. Tiden och hela det jordiska lifwet är ett utsäde för ewigheten och himmelen. Den menskliga lefnaden är en oupphörlig såning och skörd. ROGBERG Pred. 2: 423 (1828, 1835 ). Lagerskörd för femtiårig såning. CYGNÆUS 9: 14 (1840 ). RUNEBERG (SVS) IV. 1: 69 (1857 ).

Ssgr (utom i SÅNINGS-MAN, -TID numera mindre br.):

– SÅNINGS-APPARAT . såapparat, såddapparat. TTekn. 1861 , 1: 29. PT 1907 , nr 250 B, s. 1. –

– SÅNINGS-ARBETE ^~ ⁰²⁰. arbete med sådd; äv. bildl. HAGBERG Pred. 6: 16 (1820 ; bildl. ) . SocÅb. 1943 -- 44 , s. 86. –

– SÅNINGS-BÄDD . såbädd; jfr sådd-bädd . LAHT 1890 , s. 265. ÖSTERGREN (1952 ). –

– SÅNINGS-DAG . jfr dag I 3 o. -tid . LBÄ 17: 84 (1798 ). Urani dag är gammal såningsdag för (lin). JUHLIN - DANNFELT 246 (1886 ). FoF 1940 , s. 3 . –

– SÅNINGS-DJUP . sådjup, såddjup. MosskT 1892 , s. 268. SONESSON BöndB 104 (1955 ). –

– SÅNINGS-FLÄCK . såddfläck. BJÖRKMAN Skogssk. 138 (1868 ). SvSkog. 607 (1928 ). –

– SÅNINGS-FÖR . (†) om jord: som är i sådant skick att den kan besås med gott resultat; jfr för , adj. 2 . Förfarne åkermän . . pläga smaka och luckta på jorden och veta deraf at säija när hon är såningsför. VetAP 1: 23 (1739 ). –

– SÅNINGS-GROP . såddgrop. LUNDELL (1893 ). SAOL (1998 ). – -GÄNGE . gänge (se d. o. 3 ) i samband med sådd. NILSSON FestdVard. 65 (1925 ). –

– SÅNINGS-KARL . jfr -man o. så-karl . WALLERIUS Åkerbr. 315 (1778 ). VetAH 1779 , s. 8 . –

– SÅNINGS-KORG . = så-korg . LINDFORS (1824 ). HemslöjdsutstSthm 1880 , s. 153. –

– SÅNINGS-LÅDA . = så-låda . LUNDEQUIST Landtbr. 309 (1840 ). TT 1899 , M. s. 41. –

– SÅNINGS-MAN . (numera företrädesvis i högre stil, i sht om ä. förh.) man sysselsatt med sådd, särsk.: man som sår, i sht för hand; i sht mer l. mindre bildl.; jfr -karl . ADLERBETH Buc. 59 (1807 ). SKN 1841 , s. 4 ( bildl., om publicist ) . Och hvilken förträfflig figur inom den bukoliska poesien var inte såningsmannen, där han vandrade med såningsskäppan i sin breda läderrem hängande framför bröstet. AHLGREN Papir. 39 (1901 ). Såningsmän på Guds rikes åker. SILÉN Såningsm. (1915 ; boktitel ) . Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? -- Vad såningsmannen sår är ordet. Mark. 4: 14 ( Bib. 1917 ). –

– SÅNINGS-MASKIN . såmaskin. VetAP 1: 63 (1739 ). TT 1941 , K. s. 66 ( för utspridning av gödningsämne ) . SAOL (1998 ). jfr DRILL-, FRÖ-, RAD-såningsmaskin . –

– SÅNINGS-METOD . såmetod. QLm. 5: 39 (1835 ). AUERBACH (1913 ). –

– SÅNINGS-RAD . sårad. BJÖRKMAN Skogssk . 143 (1868 ). SONESSON BöndB 611 (1955 ). –

– SÅNINGS-REDSKAP ^~ ⁰² l. ^~ ²⁰. redskap att så med. CNATTINGIUS (1878, 1894 ). SvSkog. 560 (1928 ). –

– SÅNINGS-RUTA . såruta, såddruta. BJÖRKMAN Skogssk. 143 (1868 ). CNATTINGIUS 34 (1874, 1894 ). –

– SÅNINGS-SKÄPPA . = så-skäppa . BoupptRasbo 1750 . ÖSTERGREN (1952 ). –

– SÅNINGS-TID . såtid; äv. (o. numera nästan bl., i högre stil) mer l. mindre bildl.; jfr -timma . BROMAN Glys. 1: 419 (1728 ). (Unga män) hvilka nu utgå från läroverket och hvilka endast då med heder kunna bära den hvita mössan, om de . . kunna säga vid sig sjelfva, att deras barndom och ungdom varit en såningstid för framtiden. RUNDGREN Minn. 3: 156 (1883, 1889 ). –

– SÅNINGS-TIMMA . (†) = -tid . VetAH 1739 , s. 93. PALMBLAD SophSorg. 448 (1841 ).

Avledn.: