© Svenska Akademien. SAOB spalt: S16631; tryckår: 2002
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
SÖR r , äv. SÖREN ³ren ², adj. ( söhl- i ssg 1736 ( : söhlgran ) . söhlen 1736 . sör 1596 ( : sörtallen ) osv. sören 1685 osv. )
[ fsv. sör , sv. dial. sör, sören ; jfr d. dial. sør , nor. dial. søyr , mlt. soar , nl. zoor , feng. seaar , torr; till en rot med bet.: torr, som äv. föreligger i gr. αὖος, fkyrkoslav. such ъ, lit. sau 𐅩sas o. med annat avljudsstadium lat. sudus . -- Jfr
SUCKAT, SÖRNA ] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om träd l. stubbe o. d.: torr, förtorkad. PHRYGIUS MRosengren A 8 a (1608 ). Uthi dhenne sörne Ekestubbe. NVedboDomb. Vårt. 1729 , § 47. På båda sidor (om vägen) låg det gräsbevuxna kärret med söra martallar, odon- och videbuskar. LJUNGQUIST NDacke 312 (1927 ).
Ssgr
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat):
SÖR-TALL . Karll och Bencht i Röszmark woro i en fello och höggo nedh en gran, huilken föll neder på en tall, och then sörtallen slogh ihiäll en kar. ÄARäfst 91 (1596 ).
SÖR-VED . 4 lass söörweedh. NVedboDomb. Vårt. 1661 . Hela (jul) natten skulle det eldas med ved som ”smatrade”, torr sörved och gran. FoF 1933 , s. 187.