SÖRJA sœr ³
ja ², r. l. f.; best.
-an ; pl. (numera mindre br.)
-or (
SAHLSTEDT (
1773 ),
Expressen 3 ⁄ 1 2002 ,
s. 4); förr äv. SÖRJEN , m.? l. f.?
( syrg- (sij-) 1702 . söra 1708 -- 1712 . sörj- (-g- , -i-) 1556 osv. ) [ jfr nyisl.
syrja , f., avledn. av
sori , m., till ett ord som motsvaras av sv. dial.
sår , n., nor. dial.
sor , n., o. som utgör bildning till den rot som med annat avljudsstadium äv. föreligger i
SÖR , sbst. -- Jfr
SÖRPA , sbst.
[SÖRJA IV\.1]
1) om tjockflytande blandning av vatten o. halvsmält snö l. is, issörja, snösörja; jfr STÖP 6 .
(Ryssarna) ähre inthet kompne utöffver Ålandz haff, ty iss och sörgen haffver udi långh tijdh varidt och än nu ähr udi haffvedt.
G1R 26: 165 (
1556 ).
Der sörjan ej kommit at fästa sig och ligga qvar, blifva stora vakar, som svårligen sedan frysa. VetAH 1751 , s. 29. Nu hasade flyttlasset inåt stan, gnisslande i lös sörja och menföre.
SIWERTZ Sel. 1: 83 (
1920 ). Sjötugget kallas
(i Bottenhavet) den sönderkrossade sörja som stormen åstadkommer på vindsidan av en is.
2SvKulturb. 1--2: 251 (
1934 ).
[SÖRJA IV\.2]
2) om tjockflytande blandning av vatten o. jord l. smuts l. (ruttnande) växtdelar o. d.; äv. allmännare, om tjockflytande blandning av liknande slag. Åsen består endast af en ehopkastad sörja och grus på Hafsbottn. SWEDENBORG RebNat. 1: 11 (
1719 ). Den ständiga äckel och kräkning, som, hela sjukdomen igenom
(dvs. fläckfeber) . . förföljer den sjuka, visar ju tydeligen, at magen måtte retas af någon skadelig sörja.
VetAH 1767 , s. 331. Att det stank, vår Herre vet, / Men med större tacksamhet / Aldrig dryck jag tömt än denna sörjan.
TENGSTRÖM Kipling Sold. 14 (
1899 ).
Regnen har förvandlat vägbanan till ankeldjup sörja. PALM TropikLiv 81 (
1943 ). En tysk patrullbåt hade bordat
(danskarna) . . och de hade varit tvungna att gömma flyktingen i den oljiga sörjan under durkarna nere i kölsvinet.
SIWERTZ Pagoden 60 (
1954 ).
Jag tände min fimp igen och drack upp den söta sörjan i botten på kaffekoppen. BECKMAN DamRödHatt 31 (
1966 ). -- jfr
GAT-SÖRJA .
-- särsk. (†) om seg, järnblandad slagg (se SLAGG , sbst. ³
a ). Wankar och j Sulbruk dhet som Sörria kallas, som ett järnbinde wara skall och sigh ner under skiärstenen lägger när ett särdeles slagz blöth mallm brukas som järn j är.
BlBergshV 18: 132
( i handl. fr. 1687 ). – jfr
DALKAR- ,
JÄRN-SÖRJA .
[SÖRJA IV\.3]
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2 ;
särsk. om ngt i moraliskt avseende orent l. stinkande l. tvivelaktigt. Vid diskussionen . . hade Geijer . . sagt: ”Heurlin är just en sörja.”
LILJECRONA RiksdKul. 395 (
1840 ). Lifvet, menskorna, allt, är en sörja som drifs, drifs fram på vattnet, tills den sjunker, sjunker!
STRINDBERG Julie 21 (
1888 ).
Tillsammans med virriga KU-förhör, justitieminister Anna-Greta Leijons lagöverträdelser och avgång skapas en sörja av ”affärer”. GbgP 27 ⁄ 8 1988 ,
s. 2 .
Ssg
:
SÖRJ- , i sht förr äv.
–
SÖRJE-IS .
( sörj- 1929 osv. sörje- 1948 ) issörja. BARTHEL Sill 16 (
1929 ).
Avledn. :
–
SÖRJIG ,
adj. till 1 ,
2 ,
om snö l. is o. d.: som är l. har konsistens som sörja; äv.: täckt av sörja; äv. i överförd anv., särsk. om tidsperiod som kännetecknas av sörjiga vägar l. sjöar o. d. Isen är bländande vit och börjar bli porös och sörjig på ytan.
FORSSLUND Djur 164 (
1900 ).
Efter strida höstregn, blöttes gatorna upp och blefvo så sörjiga, att man hade svårt att komma fram. NORLIND Hell 2: 94 (
1913 ).
Den förr så fina stadsrocken var nersölad och sörjig ända upp till kragen. VÄRING Vint. 268 (
1927 ).
Vi kan sannerligen snart behöva litet vår ovanpå denna slaskiga och sörjiga vinter. THULIN Heinesen Gryn. 431 (
1935 ).
De gick i den smältande, sörjiga snön. JOHNSON Slutsp. 336 (
1937 ).