SÖRPA sœr ³
pa ², r. l. f.; best.
-an ; pl. (numera mindre br.)
-or (
KEMPE Graanen 110 (
1675 ),
FörslSAOB ( c. 1817 ) ); äv. (o. i bet.
3 uteslutande)
SÖRP sœr ⁴
p , n. (
BELLMAN (BellmS) 19: 166 (
1793 ) osv.)
( (†) r. l. m.
ALMQVIST Grimst. 20 (
1839 ),
STRINDBERG Hems. 90 (
1887 )
) ; best.
-et (i vissa språkprov äv. att hänföra till sg.
sörpe )
( ss. r. l. m. -en ) ; äv. (numera mindre br.)
SÖRPE sœr ³
pe ², n.; best.
-et (jfr
sörp ).
( syrpa 1813 -- 1898 . sörp 1776 osv. sörpa c. 1645 osv. sörpe 1712 -- 1948 ) [ fsv.
syrpa (anträffat bl. i ssgn
syrpolöpher , kärl för tillredning av sörpa?, ss. tillnamn); sv. dial.
syrpa, sörp(e) ; jfr nor. nn.
sørpe ; sannol. till roten i
SÖRJA , sbst.; formen
dock snarast vbalsbst. till
SÖRPA , v. -- Jfr
SORP, SORPA , sbst.,
SORPE, SÖRPA , v.
] [SÖRPA IV\.1]
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) kreatursfoder bestående av hackelse l. agnar l. kli l. bark o. d. (samt gröpe l. kraftfoder av rovor l. potatis o. d.) utrört i (varmt) vatten l. annan vätska. Jag kan egenteligen icke skrifwa eller föreskrifwa någon, huruledes thenna föreskreffna Sörpa eller Blandfoder uthi alla sina Delar skal beredas. I ERICI Colerus 2: 72
( c. 1645 ).
Af Häggebark, i watn kokad, finna sig kreaturen wäl, när Sörpe ther med blandas. BROMAN Glys. 3: 855 (
1747 ).
Halm blötes i watn och öfwerströs med mjöl, som kallas sörpa, hwilken, i brist af hö, gifwes både åt hästar och hornboskapen. SörmlH 3: 16 (
1761 ). Dess emellan bör . .
(kon) 2:ne gånger om dagen hafva en sörpa af hackelse, blandadt med något salt, klier, korngröpning, drank, rofvor, potates, afskräde ur köket o. d.
NILSSON Fauna 1: 579 (
1847 ).
För att korna skulle få varm sörpa. LAGERLÖF Mårb. 201 (
1922 ). Det har i äldre tid förekommit, att djuren efter kvällsmjölkningen utfodrats med sörpa, d. v. s. varmt vatten, tillsatt med repade löv, sådor, gröpe eller mjöl.
TurÅ 1965 , s. 207.
SAOL (
1986 ).
[SÖRPA IV\.2]
2) (numera mindre br.) issörja bildad i rinnande vatten, kravis, sväll (se SVÄLL , sbst. ²
2 ).
TT 1943 , V. s. 8.
SAOL (
1986 ).
[SÖRPA IV\.3]
3) ( i formen sörp )
2 ] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om enskild omgång av ”sörpande”, sörpling. Hon hade sin
(kaffe) kopp på bordskanten och gjorde nåt mellan varje sörp.
LIDMAN Tjärd. 9 (
1953 ).
Ssgr, se sörpa , v. ssgr .