SÖM söm ⁴, sbst. ², n. (
I ERICI Colerus 1: 294
( c. 1645 ) osv.), äv. (numera bl. i sg., koll.) r. l. m. (
FORSIUS Fosz 324 (
1621 : sömar,
pl. ) ,
LUNDELL (
1893 ),
SAOL (
1900 ;
i sg., koll. ) osv.); best.
sömmet resp.
sömmen ; pl. = (
G1R 25: 338 (
1555 ) osv.)
( †, ss. r. l. m. sömmar ( FORSIUS Fosz 324 (1621 ), WoJ (1891 ))) ( söm (ss- , z-) 1523 osv. sömar , pl. 1621 -- c. 1730 . sömb 1677 -- 1746 ( : hästsko-Sömb ) . sömen , pl. best. 1707 . sömm 1555 -- 1889 . sömmen , sg. best. 1655 osv. sööm (-öh-) 1538 ( : hestskosööm ) -- 1687 ( : Hästskoo Söhm ) ) [ fsv.
söm , n.,
sömber , m., spik, nubb; jfr fd.
søm (best.
-en o.
-et ), spik (d.
søm(e) , nor. bm.
søm , n.), fvn.
saumr , m., koll. (nor. dial.
saum , m., nyisl.
saumur , koll.); etymologiskt identiskt med
SÖM , sbst. ¹; det neutrala genus torde bero på att den kollektiva singularformen uppfattats ss. n. pl.
spik; numera bl. i
a – c. VocLib. avd. 38
( c. 1580 ). Sömm . .
(dvs.) Spik el. nagel hwarmed något fästes tilsamman.
SCHULTZE Ordb. 4686
( c. 1755 ). -- jfr
PUMP- ,
SKEPP- ,
SPÅN-SÖM o. BÅT-SÖM (
SkeppsgR 1541 ,
Därs. 1546 ), LÅS-SÖM (ÖoL 677 (
1852 )
). -- särsk. [SÖM IV\.5.a]
a) (numera bl. tillf.) skospik l. skostift; ss. senare led i ssgn SKO-SÖM , sbst. ²
[SÖM IV\.5.b]
b) (i fackspr., i sht hovsl. )
(platt, med huvud försedd) spik som drivs in i hästs (l. oxes) hov o. därvid fäster en sko. G1R 1: 153 (
1523 ). Till Pijpor i skiutgewähr . . Hästeskoor, Söm är Pärssbärgz järnet j wärmelandh af dhe gamble grufworne deth allra tienligast.
BlBergshV 18: 43 (
1687 ). Vi såge . . huru de sko sina oxar
(i Bordeaux) . . De göra en särskild flat sko till hvardera klöfven . . och spika den fast med sömm . . Sömmen voro 6 på hvar yttre sida.
FERRNER ResEur. 477 (
1761 ). Sömtryck är svårare att igenkänna
(än sömstick) , emedan sömmet då tyckes gå rätt.
BILLING Hipp. 256 (
1852 ).
Långbrodden bör alltid sättas in i samma hål som det uttagna sömmet. SoldIHäst. 1942 , s. 16. Skon fästes med 6--8 söm. SvHandordb. (
1966 ). – jfr
HUGG- ,
HÄSTSKO- ,
KLIPPARE- ,
OX- ,
SOMMAR-SÖM .
[SÖM IV\.5.c]
c) (numera föga br.) bildl., om sup; jfr drag-nagel 2 . Nog fick jag några söm i mej i Dalarö!
ENGSTRÖM Äfv. 46 (
1908 ).
Ssgr
:
–
SÖM-DRAGA .
(†) göra (klinkbyggd båt) tätare genom att dra (åt; se draga I 15 )
sömmen; jfr -föra . Jttem xxx Maij kom til tuå gårdz Jullar, som the sömdrogos m
(edh) , Båtzöm.
SkeppsgR 1544 . Jttem xvij Martij kom til slotz sumpe
(n) som hand sömdrogs m
(edh) , Båtzöm.
Därs. 1546 . -- ( b )
–
SÖM-FABRIK .
(numera bl. tillf.) fabrik som tillverkar söm. Jernk A
1886 , s. 539.
– –
SÖM-FARA .
(†) undersöka en båt för att se om spikarna sitter fast; jfr nagel-fara . En Julla . . sömfors mz Båtzöm.
SkeppsgR 1544 , s. 33 b. Jttem xiiij dagen Maij kom til den Lille wernemynderen, som hand sömfoors medh Trij öre Spick.
Därs. 1547 . – –
SÖM-FÖRA .
(†) = -draga ? Jttem xxvij Martij kom til Båtzma
(n) s sumpe
(n) , och til tuå gårdz Jullar, som the sömföras medh, Båtzöm.
SkeppsgR 1546 .
-- ( b )
–
SÖM-HUVUD .
huvud på söm. Herrn är smed . . det kan jag se på märkena efter sömhufvuna i förskinnet.
BLANCHE Tafl. 2: 105 (
1856 ).
-- ( b )
–
SÖM-HÅL .
(i fackspr., i sht hovsl .)
[SÖM IV\.1]
1) hål l. öppning i hästsko, genom vilket (vilken) sömmet slås in. WESTE FörslSAOB ( c. 1817 ).
Sömhålens antal rättar sig efter skons storlek och beskaffenheten af hästens arbete. WRANGEL HbHästv. 820 (
1886 ).
[SÖM IV\.2]
2) (†) hål i hov uppkommet när söm slagits in. BURE Häst. 68 (
1801 ).
WRANGEL HbHästv. 894 (
1886 ).
Ssg (till -hål 1 ): sömhåls- , äv. sömhål-stans . stans (se stans , sbst. ³) som används för att justera o. slå sömhål. SCHMIDT HbVeterFält. 107 (1920 ). –
–
SÖM-JÄRN .
(förr) järn (se d. o. 4 )
för framställning av spik. JernkA 1837 , s. 93.
-- ( b )
–
SÖM-KLINGA .
hovsl .
om den mellersta, ngt tillplattade o. tilljämnade delen av ett hästskosöm. BILLING Hipp. 238 (
1852 ).
-- ( b )
–
SÖM-NIT .
hovsl. sömspets som är nitad l. tillplattad. BILLING Hipp. 242 (
1852 ).
(Hästskon) tages bort genom att omsorgsfullt böja upp eller hugga av sömnitarna med nitklinga och hammare.
SoldIHäst. 1942 , s. 15. -- ( b )
–
SÖM-RAND .
hovsl .
vita linjen (se linje 1 e [SÖM IV\.2.c.β]
β) .
FLORMAN Hushållsdj. 170 (
1834 ).
-- ( b )
–
SÖM-SMED .
(förr) smed som tillverkade söm. WoJ (
1891 ).
– –
SÖM-STAMP .
(†) stämpel med vilket sömsmedens märke avtryckes på sömmet; äv. om märket. BoupptToftnäs 1768 .
-- ( b )
–
SÖM-STICK .
veter. (smärtande) stick (se stick , sbst. ¹
II 1 )
som åstadkommes av att sömmet (vid skoning av häst l. oxe) går in snett o. tränger in i hovens mjukdelar; jfr
-sjuka, -tryck . Uti bak-hofvarne
(på en häst) finner man sällan andra fel, än dem, som kunna härröra af sömstick eller af glas och spik, som legat på vägarne.
KrigsmSH 1797 , s. 171. Vid sömstick befinnes efter skons aftagande motsvarande sömhål ligga inom hvita linjen.
BOHM Husdj. 243 (
1902 ).
-- ( b )
–
SÖM-STICKA .
[ retrograd bildning till
-stucken ] (numera bl. tillf.) (av misstag) ge (häst l. oxe) sömstick; äv. utan obj.
LIND (
1738 ). För att få hem kalksten . . skulle en kyrksmed sko hästarna, men i fyllan sömstack han den ena.
MUNCKTELL Dagb. 2: 390 (
1820 ).
Hofslagaren torde i flesta fall genast märka, att han sömstuckit, emedan hästen rycker till med benet. BERGMAN Hofbesl. 129 (
1905 ).
SoldIHäst. 1942 , s. 16. -- ( b )
–
SÖM-STUCKEN , p. adj.
(numera bl. tillf.) om häst (l. oxe): som fått sömstick; äv. i jämförelse. I ERICI Colerus 1: 294
( c. 1645 ). Ehuru de ej wille . . uppehålla sig i den orten; så war dock en häst sömstucken, så at de således emot sin wilja måste unna djuret desz ro.
Weise 1: 131 (
1769 ). Hvad nu, hvad är det för en, som kommer och linkar som en gammal sömstucken hästkrake? Skoskaf; åh strunt, får jag se?
QUENNERSTEDT IndSold. 79 (
1887 ).
-- ( b )
–
SÖM-TAG .
(i sht i fackspr.) om spetsen på sömmet som slås ut på hornväggen för att nitas. BOHM Husdj. 259 (
1902 ).
SONESSON BöndB 667 (
1955 ).
– –
SÖM-TEN .
(numera knappast br.) ten avsedd att smida söm av. RINMAN Jernförädl. 222 (
1772 ).
CANNELIN (
1921 ).
-- ( b )
–
SÖM-TORN .
(†) nål l. spets på söm; jfr -
spets .
HSH 37: 4 (
1529 );
jfr LandsmFrågel. 23: 13 (
1929 ).
-- ( b )
–
SÖM-TRYCK .
veter. ömmande tryck som uppstår när sömmet trycker på hovens mjukare delar; jfr -stick . Sömtryck är svårare att igenkänna
(än sömstick) , emedan sömmet då tyckes gå rätt.
BILLING Hipp. 256 (
1852 ).
– –
SÖM-ÄMNE .
ämne för söm; numera bl. till b . Sätt att framställa sömämnen ur profileradt ämnesjern.
PT 1892 , nr 111 A, s. 1.