TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160 ): TILL-DIKTA , -ning ; -are (numera bl. tillf., Vi 1947 , nr 31-32, s. 8, Vi 1957 , nr 48, s. 12). 1) till II 5 : gm (osann l. vilseledande) uppdiktning tillskriva (ngn ngt). Han har tilldiktat henne de mest avskyvärda egenskaper. DÄHNERT 42 (1746 ). Svärdet var deras bästa och trognaste vän - hvarför skulle de då ej tilldikta det en själ? BÅÅTH NordmMyst. 191 (1898 ). 2) (numera bl. tillf.) till II 8 b β: uppdikta (ngt); ofta svårt att skilja från 3 . SCHRODERUS Os. 1: 552 (1635 ). De är . . alla tecknade efter levande modell och intet är tilldiktat. HEDIN VärmlännBerätt. 9 (1949 ). 3) till II 11 a α α' : (upp)dikta (ngt) ss. tillägg; särsk. med avs. på delinnehåll i (folkligt traderat) diktverk; jfr 2 . FRYXELL Ber. 10: 312 (1842 ). Att den mytiska inledningen till Sigurdssagan . . sannolikt är en nordisk tilldiktning. SCHÜCK SvLitH 52 (1885 ). Stora partier har han tilldiktat, där han fann något motiv som särskildt tilltalade honom. BJÖRKMAN Chaucer 80 (1906 ).