TILLIT tili ⁴
t , sbst. ², r.; best.
-en ; pl.
-er .
[ av eng. tillite , av till , morän, av ovisst urspr., o. det i mineral- o. bergartsnamn vanliga suffixet
-it ] geol. om sedimentär bergart bildad av morän. 2NF 36: 703 (
1924 ). I östra delen av den skandinaviska fjällkedjan vittnar flerstädes tilliter och varvskiffrar . . om den äldsta istiden.
SELANDER LevLandsk. 30 (
1955 ).