TILLITA til ³~li ²ta , v. -ade (se för övr. LITA , v.). vbalsbst. -AN (†, VDAkt. 1675 , nr 5, WESTHIUS Vitt. 25 (1676 )), -ANDE (†, SCHRODERUS Os. 1: 261 (1635 ), LUNDELL (1893 )), -ELSE (†, Rig 1934 , s. 184 (1673 : Tillitellse Register ) , -NING (†, SWEDBERG Ordab. (1725 ), SCHENBERG (1739, 1747 )); jfr TILLIT .

[ motsv. d. tillid e; ssg av TILL o. LITA . -- Jfr TILLIT , sbst. ¹, TILLITLIG

] (numera mindre br.) jfr LITA TILL .

[TILLITA 1]

1) med avs. på person l. institution o. d.: vända sig till (ngn med begäran om ngt, i sht hjälp); äv.: taga till hjälp l. i anspråk; anlita (se d. o.

); särsk. i uttr. (

inte ) ha ngn att tillita , (inte)

ha ngn att vända sig till l. anlita,

tillita ngn att göra ngt , anlita l. anmoda ngn att göra ngt; äv.: vara hänvisad till för sitt uppehälle o. dyl. l. för att få hjälp. RA I. 3: 86 (1593 ). (Eftersom) han ährnadhe tillijtha Lorentz i dhet italienska språåket. SCHÜCK BibliogrAnt. 33 (

i handl. fr.

1669 ). Fattiga och siukliga Föräldrar som . . mig . . them, tillijta. VDAkt. 1710 , nr 281. Derföre har Kongl. Vetenskaps Academien tillitat . . Herr Olof Dalin, at . . hålla et allmänneligit Tal. DALIN ÅmVetA 1743 , s. 5. Hwar och en som tillitar apotheket. DARELLI Sockenapot. 7 (1760 ). Erik XIV hade inga härförare att tillita. SvH 4: 38 (1904 ). SAOL (1923 ).

[TILLITA 2]

ta (ngt) till hjälp; begagna (sig av) l. utnyttja; äv.: (ss. enda utväg) ta till l. tillgripa; jfr

ANLITA 3 . G1R 29: 281 (1559 ). Skogen . . tillites ock ansenligt genom kolning. HÜLPHERS Dal. 108 (1762 ). Är icke trosläran den ständigt ånyo tillitade näringen för hela det andeliga lifvet? THOMANDER 2: 186 (1839 ). Sedan måltiden var slutad och bondens öl starkt tillitadt (osv.) . MELLIN Nov. 2: 28 (1846, 1867 ). Alla de medel, som lofligen kunde tillitas. BL 18: 132 (1850 ). ÖSTERGREN (1957 ).

[TILLITA 3]

3) vara viss om l. känna sig säker på (ngns trovärdighet l. hjälp(vilja) o. d.); lita på (ngn l. ngt); förlita sig på; räkna med. G1R 20: 205 (1549 ). Så will iag djg O Gud, i Himmels Sal tilljta. WARNMARK Sinnew. 24 (1687 ). Sverige skulle kunna . . spehla en långt ansenligare . . role, om det . . icke behöfde tillita någon annan än sig sjelf. HÖPKEN 2: 432 (1757 ). Wi finne näpligen en adelsman, som wi tryggeligen kunne tillita. DALIN Hist. III. 2: 385 (1762 ). Derföre är det endast naturen, de tillita och nästan tillbedja. FRANZÉN Pred. 4: 262 (1844 ). Tillita människors hjälpsamhet. CANNELIN (1939 ).