© Svenska Akademien. SAOB spalt: T1288; tryckår: 2005
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
TILLITLIG , äv. TILLITELIG , adj. -are . ( -elig 1715-1786 . -lig 1773-1807 . -- n. sg. -ligit 1731 )
[ avledn. av TILLIT , sbst. ¹, o. TILLITA (l. LITA TILL l. uttr. lita (sig ) till )
] (†) som man kan lita på l. ha förtroende för; tillförlitlig, pålitlig, i sht dels om person: hederlig l. rättskaffens, dels om meddelande l. dokument o. d.: på vars sanningsenlighet l. riktighet man kan lita. Att man wid Regementet ingen tilliteligare effterrättelse hafwer huru wida denna Ryttare (osv.) . VDAkt. 1715 , nr 293. Tilliteligit manskap. 2RA 3: 506 (1731 ; läst i orig. ) . I brist af tilliteliga documenter måste de förtigas. WETTERSTEN Forssa 103 ( c. 1750 ). BOËTHIUS Sedel. 213 (1807 ).