TING ti ŋ⁴, sbst. ¹, n.; best. -et ; pl. =. ( tiing (-ij- , -h) 1538 ( : Heras tiingh )-1645 ( : tijngplassar, pl. ) . ting (th-, -nn- , -h) 1523 ( : Landz tingh ) osv. tinge (-nn-) 1553 ( ss. obj. ) -c. 1700 ( efter prep. ) ) TINGA, TINGTA ] sammankomst för behandling av gemensamma angelägenheter (av judiciell l. ekonomisk l. administrativ art); utom i d, e, g numera bl. om ä. (i sht nordiska) förh.; särsk. i förb. med verb som betecknar kallelse till l. utlysande l. öppnande l. hållande o. d. av sådan sammankomst (se särsk. e ); äv. sammanfattande, om deltagare i sådan sammankomst (se särsk. b, e ); förr äv. dels om plats där sådan sammankomst äger rum, dels om område för förvaltning l. rättskipning (se h, i ). a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. Draga fastande ifrån byn, ährelöös ifrån ting och Gudhlöös ifrån Kyrckia är skadeligt. TÖRNING 30 (1677 ). Tiga stämmer ingen för ting. GRANLUND Ordspr. ( c. 1880 ). Jag drar ej åsnan till tings, fastän hon mig trampar. GRANLUND Ordspr. ( c. 1880 ). b) (numera bl. i skildring av ä. nordiska förh.) om allmän sammankomst l. allmänt möte med (del av) befolkning inom visst område för behandling av gemensamma angelägenheter (ofta förbundet med marknad l. köpstämma l. högtid o. d.); särsk. dels om sådan allmän sammankomst osv. huvudsakligen omfattande ting (i bet. e ), dels i förb. med till (se TILL I 1 g ); äv. dels om sammanfattningen av deltagarna i sådan allmän sammankomst osv., dels oeg. (jfr g ) l. bildl.; jfr ALLTING , sbst. a . Om . . (orm) Steen är mångom witterlighit, at han fins i Ringen, ther Ormar hålla Ting, och man medh macht kan drijfwa them ther ifrån. FORSIUS Min . 186 ( c. 1613 ). Mången Sälier godz och vpbiuder dem på neste ting vthj Småland och Westergötland. RARP 3: 47 (1638 ). Till Tings! Till Tings! Budkaflen går / kring berg och dal. TEGNÉR (WB) 5: 141 (1821 ). I skydd af . . (offer) frid höllos offren med sina måltider, rådslogos, dömdes, köpslogs; hvarföre Ting . . på en gång betydde offer, gästabud, riksdag, rättegångsdag och marknad. SvFolkH 1: 112 (1832 ). Landen liksom härad och hundaren hade sina särskilda folkförsamlingar, ting, men med olika betydelse och makt. HILDEBRAND Statsförf. 13 (1896 ). (I Uppsala) skulle samtidigt vara alla svears ting samt marknad och köpstämma. SvH 1: 252 (1903 ). Den vid . . (1000-talet) gängse ordningen var . . att kungen eller tinget utnämnde biskop varefter vigning skedde. KyrkohÅ 1959 , s. 140. -- jfr DIS- , FOLK- , LANDS- , LANDSKAPS- , RIKS- , SAM-TING m. fl. c) om av överhet sammankallat möte. särsk. α) (†) om sådant möte (med särskilt utvalda personer) för förhandling l. överläggning l. rådslag. G1R 11: 16 (1536 ). Så snart the hafve tinget ett tingh eller tu medt almogen och höret theris grund och mening, måge the (osv.) . RA I. 1: 312 (1543 ). HOLMBERG Nordb. 450 (1854 ; om ä. förh. ) . β) om av husfader l. hövding l. arbetsledare o. d. sammankallat möte med husfolk l. underlydande för rådslag l. kontroll o. d.; särsk. ss. senare led i ssgr. BÅÅTH Grette 280 (1901 ; om väringars vapenting ) . Tingen höllos . . en gång årligen för varje hyttelag . . på gruvstugan . . dit bergmästaren kallat bergsmän (m. fl.) . LINDROTH Gruvbrytn. 2: 240 (1955 ). jfr HUS- , SMÄLTAR- , VAPEN-TING m. fl. d) (utom i ssgr numera mindre br.) om (sammankomst med) folkvald representation (se d. o. 5 ); särsk. dels om det norska stortinget (se STOR-TING 1 ), dels ss. senare led i ssgr. (Att konungen) i trontalet till det förestående stortinget . . (ämnade förklara) att om tinget bifölle det . . hvilande grundlagsförslaget . . så ville konungen sanktionera det. DE GEER Minn. 1: 188 (1892 ). -- jfr LAG- , LANDS- , STOR-TING m. fl. e) ] om sammankomst för rättskipning; särsk. om domstols sammanträde för handläggning av l. förhandling l. prövning l. avgörande i rättsärende, särsk. dels i fråga om förh. i Sv. efter rättegångsbalkens ikraftträdande 1948, om sammanträde för huvudförhandling i allmän underrätt, dels i fråga om förh. i Sv. före 1948 o. i Finl. före 1993, om sammankomst i underrätt på landsbygden (i Finl. mellan 1959 o. 1993 äv. om sådan sammankomst i stad med häradsrätt), dels (om ä. förh.) om serie av sammankomster omfattande en l. flera sessionsdagar; äv. sammanfattande, om deltagarna i sådan sammankomst; jfr f . Jt (e) m Måns Nielszon i Ååby i Lagga sock (e) n sack till 3 öre fför suaralösz fförsta tingh. UpplDomb. 7: 4 (1545 ). Thesse tolff såtthe ij nämdh och ähre faste ått samme kiöp att thet ähr så lagligen på tinge giortt som för skreffuedh ståer. RÄÄF Ydre 1: 337 ( i handl. fr. 1588 ). (Äktenskapsförord skall) inteknas å nästa Ting, och i staden strax efter wigslen. GB 8: 1 ( Lag 1734 ). Den följande dagen lät Christjern sam (m) ankalla et Ting, hwars alle ledamöter woro honom tilgifne, och Gustaf Trolle skulle der sielf både föra klubban samt anklaga. CELSIUS G1 1: 68 (1746 ). Benämningen Ting användes . . ej såsom i 1872 års förordning för en serie af sammanträden (vår- och hösteting), omfattande flera eller färre sessionsdagar, utan för hvarje sådant, enkelt eller kollektivt, sammanträde. NordT 1885 , s. 153. I tingslag skola för huvudförhandling med nämnd å tingställe årligen å bestämda tider hållas allmänna ting. SFS 1942 , s. 1720. Sammanträde för huvudförhandling, vilket kallas ting, skall hållas på tingsställe, om ej särskilda skäl talar för att sammanträdet hålls på annan ort. NorstedtJurHb. 788 (1987 ). -- jfr BERGS- , HÄRADS- , HÖST- , LAGMANS- , RÅDSTUGU- , SKATTE- , SKÄR- , SLUT-TING m. fl. -- särsk. i vissa uttr. o. förb. α') (†) ( på ) ting och stämma (jfr STÄMMA , sbst. ² 2 ). (Godsen) skulle arffuinganer haffua . . tilbaka igen. Doch så at the skulle först haffua breff och bewiss giffne på ting och stemne, att the wore rette arffwingar. SVART G1 133 (1561 ). RA I. 3: 107 (1593 ). β') i sht i ä. juridiskt fackspr., i fråga om dels på ordinarie l. i lag bestämd tid hållet ting i uttr. lagtima ting (jfr LAGTIMA , adj. ), förr äv. laga ting (jfr LAGA , adj. c ), dels icke ordinarie ting i uttr. urtima ting . 3SthmTb. 5: 33 (1603 : lagha tingh ) . Är . . Saken så widlyftig, at then ej kan å laga Ting slitas . . utsättje tå Häradshöfding urtima Ting. LandtmFörordn. 195 (1762 ). FLIESBERG HbKöpm . I. 2: 211 (1898 : lagtima ting ) . jfr AVKÄNNO- , EXTRA-TING . γ') i uttr. som anger att ting utlyses l. öppnas l. avslutas; särsk. dels (ngt ålderdomligt) i uttr. sätta ting , se SÄTTA , v. ³ I 45 , lysa ting , se LYSA , v. ² 8 a β, förr äv. stämma ting l. börja tinget , dels (om ä. förh.) i uttr. sluta tinget . Kongl. Maj:t . . (har) förordnat, at Häradshöfdingarne . . måge och skole uti högmåls och andra grofwa Criminal-saker och ärender Extraordinarie Ting stämma och upbjuda. HC11H 15: 138 (1697 ). Sedan . . tingz allmogen sig samblat och tinget wederbörligen uthlyst war, uplästes (osv.) . UpplDomb. 9: 3 (1736 ). Tinget är börjadt. WESTE (1807 ). LINDFORS (1824 : sluta ) . δ') ] (†) i uttr. utan ting , då ting ej hålles; äv.: utan tingsförhandling. Komme tessa effterschreffuene och tingade för deras broder wttan ting. UpplDomb. 5: 13 (1553 ). UpplDomb. 5: 17 (1554 ). ε') hålla ting (förr äv. lag och ting ), förrätta ting; särsk. (om ä. förh.) om lagman l. häradshövding: föra ordet l. fungera ss. domare vid tingsförhandling, särsk. i uttr. hålla ting med ngn , leda tingsförhandling med ngn. Vij (avser) haffue medt oss . . flere lagmän och häredzhöffdinger til att sithia för rättha och hålla ting och samtal medt edher. G1R 5: 41 (1528 ). Bleff hon aff Lendzmahn och Nempden strax insatt i fengslet till dess Lagh och tingh Hållass skulle. ÅngermDomb. 1629 , s. 4. Att häradshövdingen och icke vikarier för denne höll tingen bidrog naturligen att skapa stadga åt de former under vilka häradsrätten arbetade. SvJuristT 1939 , s. 266. (Efter utbildningen) följde tjänstgöring vid Västernärkes häradsrätt . . (då lagmannen) höll ting i Hallsberg, Fjugesta och Askersund. DN 28 ⁄ 10 1997 , s. B6. ζ') sitta ting, förr äv. sitta lag och ting för ngn , se SITTA , v. 6 j ζ. η') (numera föga br.) sitta i ting l. till tings , se SITTA , v. 6 h γ. ϑ') i uttr. som betecknar att ngn vänder sig till domstol l. dömande myndighet för rättsligt avgörande; särsk. gå till tings , förr äv. söka ting (och stämma ); jfr SÖKA 6 i . O PETRI Tb. 183 (1527 : sökia ting och stemne ) . Finnes Ekeskog på oskiffte ägor, och äganderne ej sämjas, sökes Tinget och begäres Syn. LandtmFörordn . 38 (1765 ). Säteriet har . . gått till tings med ärendet för att få veta vad kungens löften var värda. DN 28 ⁄ 10 1993 , s. A17. ι') (numera bl. tillf.) i uttr. som betecknar att ngn låter ställa ngn inför rätta (ss. part i rättegång) l. åtalar l. stämmer (se STÄMMA, v. ² 4 a ) ngn; särsk. i sådana uttr. som (in)stämma ngn till tinget , förr äv. stämma ngn för tinget l. till ting( s) l. komma ngn till tings . Jagh stemde ho (n) om tiil tingx ffor . . tyuerii. UpplDomb. 7: 19 (1547 ). Måns i Brotorp en argh förtuiflet skalck. Vthi 6 åhr hafuer honom ingen kom (m) it till tingz. ÄARäfst 168 (1596 ). Om du stämde käringkonan för tinget? MOBERG Utvandr. 76 (1949 ). κ') i uttr. som betecknar att ngn inställer sig inför rätta (ss. part i rättegång); särsk. i uttr. inställa sig vid l. till tinget , förr äv. komma till tings . Först om hösten kommo de till tings. ConsAcAboP 12: 376 (1729 ). Inställa sig vid tinget. SvHandordb. (1966 ). Expressen 18 ⁄ 1 1995 , s. 18 ( : inställa sig till ) . λ') i uttr. som betecknar att ngn uppträder inför rätta ss. part i rättegång, särsk. ss. svarande; särsk. i uttr. stå inför tinget , förr äv. vara för tings l. för (lag och ) ting . Änw haffua thee ickie waridh för lagh och tingh. UppsDP 29 ⁄ 8 1593 . Såsom den märkvärdige skälmen ej längesedan varit för tings vid Rotebro, så hade (osv.). ALMQVIST Skälln. 73 (1838 ). Nu stod han inför tinget, var mycket ångerfull och bad om villkorlig dom. DN(A) 29 ⁄ 10 1957 , s. 12. f) (förr) ss. senare led i ssgr, om sammankomst för handläggning av beskattningsärende, vanl. i anslutning till ting (i bet. e ). -- jfr AVKORTNINGS-, LANDSJÄMNADS-, PROST-, REST-, RÄKNINGS-TING m. fl. g) i oeg. anv. (jfr b ), om allmän sammankomst l. allmänt möte l. läger o. d. med deltagande av medlemmar i l. representanter för (riksomfattande) organisation l. rörelse l. verksamhet o. d. Beslutet, att dessa allsvenska konferenser hädanefter skola bliva årliga under namn av ”allsvenska ting”. SvD(A) 12 ⁄ 12 1921 , s. 4. Det utmärkta Skärgårdsförbundet har hållit ting och ätit middagar i sexton år, och ännu har man inte hunnit mycket längre än man bestämt sig för att byta kajplats för några båtar. ZETTERSTRÖM Dag 74 (1946 ). -- jfr RIKS- , SOMMAR- , SÅNGAR-TING m. fl. h) (†) tingsplats. UpplDomb. 2: 40 (1579 ). Wägar imellan Städerna böra til det minsta wara 10. alnar (breda) , de öfrige imellan Soknar och Härader, til Tings, Kyrka, Qwarn, Marknadsplats . . samt andre kännbare orter sex alnar. LandtmFörordn. 88 (1765 ). i) (i fråga om ä. nordiska (i sht isländska o. gotländska) förh.) om område för förvaltning l. rättskipning; äv. med inbegrepp av inbyggare i sådant område. HSH 29: 365 ( c. 1652 ). Tingsindelningen (på Gotl.) , d. v. s. den administrativa enhet, som är äldre än socknen och är dess överavdelning. Sålunda äro . . vissa fiskeplatser . . upplåtna åt vissa ting, och de stora strandåkrarna ha . . andelsägare från hela tinget. Ymer 1939 , s. 293.

Ssgr (i allm. till e ):

A

:

– TING-BACKE ,

– TING-BOD , se

D

. --

– TING-BOK . ( ting- 1655, 1819 osv. tings- 1676 )

[ jfr d. tingbog

] (numera bl. i skildring av ä. (i sht danska) förh.) bok (se bok , sbst. ²1 b ) för införing av (protokolls)anteckningar av judiciell l. kameral art från ting; jfr dom-bok . HSH 30: 151 (1655 ). Föruthan . . (det som) om Justitien . . rördt är, skall Gen (eral) Gouverneuren (över Skåne, Hall. o. Blekinge) . . i acht taga . . at Tings- och Skiffteböckerne å landet äro effter lagen mäd sin inscription och försegling försedde. LReg . 274 (1676 ). –

– TING-BREV ,

– TING-BUD ,

– TING-DAG ,

– TING-FALL ,

– TING-FOGDE ,

– TING-FOLK ,

– TING-FRID ,

– TING-FÄRD , se

D

. --

– TING-FÖR . ( ting- 1909-1958 . tings- 1590-1593 ) (†) behörig (se d. o. 4 a ) att föra talan l. uppträda ss. vittne vid ting; jfr -gill o. tings-bär . TbLödöse 195 (1590 ). ÖSTERGREN (1958 ; angivet ss. ålderdomligt ) . –

– TING-FÖRA , -ing . ( ting- 1552 osv. tinge- 1646 . tings- c. 1606-1926 )

[ fsv. þingfyra, thingföra

]

[TING.sbst1 1]

1) (numera föga br.) med avs. på person: instämma (se instämma , v. ¹ 2 ) l. ställa till svars inför ting l. annan dömande myndighet; jfr -ställa, -stämma , v. 1 , o. tings-söka 2 . SörmlH 16: 98 (1597 ). En man . . som varit lösaktig i sin ungdom och därefter en vild sälle, och som också därför två gånger varit tingsförd och en gång ”setat inne”. NordT 1884 , s. 406. SAOL (1998 ).

[TING.sbst1 2]

2) (numera föga br.) med avs. på ärende: hänskjuta l. överlämna till rättslig prövning, anhängiggöra; jfr -stämma , v. 2 . BtFinlH 4: 120 (1563 ). Saaken är tinghförd examinerat och af dömbd. VDAkt. 1680 , nr 10. Lychnos 1996 , s. 270.

[TING.sbst1 3]

3) (†) registrera l. stadfästa (ngt) vid ting; särsk. i fråga om fast egendom: gm uppbud offentliggöra. Om thet är Eders Kong. M:ttz villia . . vill jag . . tingföra samma godz under Eders Kong. M:ttz arffvegodz. G1R 23: 431 (1552 ). Kronofogden tingförde i sinom tid den hållna bouppteckningen. GÖTH Mojök. 171 (1927 ). ÖSTERGREN (1958 ).

Avledn.:

– tingförelse , r. l. f. (†) till -föra 1, om instämning till ting. MURENIUS AV 464 (1660) . –

– TING-GILL . ( ting- 1896 . tings- c. 1755 )

[ fsv. þinggilder

] (†) = -för . SCHULTZE Ordb. 1481 ( c. 1755 ). HILDEBRAND Statsförf. 24 (1896 ). –

– TING-GÅNG , se

D

. --

– TING-HAVA . (†) föra (ngn) till tinget för rannsakning; jfr hava , v. 8 b . Ingeborgh Oluffs dottor j Rya böör först Tinghaffvas, förr änn Ministerium anntager henne till absolution. VDAkt. 1677 , nr 227. VDAkt. 1682 , nr 73. –

– TING-HUS ,

– TING-HÄST ,

– TING-KOST , se

D

. --

– TING-LADA . ( ting- c. 1600-1868 . tings- 1857 ) (†) lada som används vid ting; jfr tings-hus . BUREUS Suml. 79 ( c. 1600 ). HYLTÉN- CAVALLIUS Vär. 2: 324 (1868 ). –

– TING-LAG , se

D

. --

– TING-LJUD . ( ting- 1549-1551 . tings- 1690 ) (†) tystnad vid ting; äv. om störande av sådan (påbjuden) tystnad; jfr ljud , sbst. ¹ 1 , o. kyrko-ljud . Dömdes . . Lasse Nilsson . . (o.) Clemetth Hermansson, the både ffor tiingliud. BtFinlH 2: 76 (1549 ). Lÿstes laga Ting, Tingzfrijd och Tingz Liud. NÅngermHäradsr. 30 ⁄ 8 1690 , §1. –

– TING-LOV , se

D

. --

– TING-LYSA , -ning . ( ting- 1840 osv. tings- 1693-1910 )

[ fsv. thinglysa

] (numera bl. om utländska, i sht danska, förh.) kungöra l. fastställa l. bokföra l. (gm uppläsning) tillkännage (ngt) vid domstol (jfr lysa , v. ² 8 ); förr äv.: legitimera (se d. o. 2 a ). FörarbSvLag 7: 493 (1693 ). Tinglyste oäkta barn. NORDSTRÖM Samh. 2: 205 (1840 ). Inträffar här i riket konkurs . . bör konkursdomaren . . föranstalta, att . . konkursen varder . . inskriven i fastighetsbok eller domstolsprotokoll (tinglyst). SFS 1934 , s. 95. Meddelas . . (att) konkurser . . i Danmark . . (skall) tinglysas vid den underrätt, inom vars område fast egendom som ingår i konkursboet är belägen. SFS 1983 , s. 367. –

– TING-MAN . ( ting- 1769 osv. tinga- 1915 . tings- c. 1600-1948 )

[ fsv . þingmän , þingsmän , pl.

] (om ä. nordiska förh.)

[TING.sbst1 1]

1) till b, e : deltagare i ting; i sht i pl. BUREUS Suml. 79 ( c. 1600 ). I de ena så väl som i de andra (målen) togs i hög grad tingmännens medverkan i anspråk vid rättegången. 3SAH 4: 206 (1889 ). Konung Håkon föreskrev . . att ingenting finge beseglas med (jämtlands) sigillet, som icke efter samfällt råd beslutats på allmänt ting och att brevet först skulle ha upplästs för tingsmännen. JämtlHärjedH 1: 19 (1948 ). På själva tingsplatsen fanns en fyrkant av grova stockar vilka tjänade som bänkar åt domaren och tingmännen. Kulturen 1990 , s. 101.

[TING.sbst1 2]

2) till i : man som tillhörde visst ting; äv. i fråga om förh. på Island under forntiden, om man som anslöt sig till viss hövding l. gode; i sht i pl. LAGERBRING 1Hist . 1: 205 (1769 ). Det troliga förloppet är väl att strandåkern (på Gotl.) från början upptagits på allmänningsmark av tingsmännen men sedan genom hävd övergått till att bli enskild egendom. Ymer 1939 , s. 293. En godes makt berodde på hur många tingmän som följde honom. HT 1980 , s. 516. –

– TING-MÅL ,

– TING-PENNINGAR ,

– TING-PLATS , -RESA , se

D

. --

– TING-RIVARE . (†) jfr rivare 18 . PJ ANGERMANNUS PMagni D 4 b (1605 ). P. O. dhe kallade Tingrijfware för dess trätosamhet. NVedboDomb. Vårt. 1727 , § 19. –

– TING-SAK ,

– TING-SAL ,

– TING-SITTNING ,

– TING-SKRIVARE ,

– TING-SKÖTA ,

– TING-SKÖTNING ,

– TING-STAD ,

– TING-STEN , se

D

. --

– TING-STOCK . ( ting- 1599, 1868 osv. tings- 1874 osv. ) (förr) om var o. en av de stockar (se stock , sbst. ¹ 2 ) som omgav tingsplats; vanl. i pl. Hugget drabbadhe vthi Tinngståckenn såsom thet ännu står tilseennde. 3SthmTb. 2: 319 (1599 ). Den rättsliga skådebanan, där domstolen satt och dit parterna trädde, var omgärdad med tingsstockar. Minnesskr1734Lag 1: 26 (1934 ). –

– TING-STUGA , se

D

. --

– TING-STUT . (†) nedsättande benämning på i sht lagman l. präst som verkar vid l. deltar i ting; jfr stut , sbst. ¹ 2 . MÖLLER 1: 303 (1745 ). CAVALLIN Herdam. 4: 44 (1857 ). –

– TING-STÄLLA . (†) = -föra 1 ; jfr ställa , v. ¹ I 4 a. GullbgDomb. 10 ⁄ 5 1613 . GullbgDomb. 14 ⁄ 1 1623 . –

– TING-STÄLLE ,

– TING-STÄMMA , sbst., se

D

. --

– TING-STÄMMA , v. ( ting- 1574-1896 . tings- 1790 )

[ fsv. þingstämna

] (†)

[TING.sbst1 1]

1) med avs. på person: stämma (se stämma , v. ² 4 ) inför ting; jfr -föra 1 . (Han) är tingstempd och doch icke kommen. UpplDomb. 5: 62 (1574 ). HULTIN BergshFinl. 78 (1896 ).

[TING.sbst1 2]

2) med avs. på ärende: överlämna till rättslig prövning; jfr -föra 2 . Saken är Tingstämd och hoos dommaren angifwen. VDAkt. 1722 , nr 2. SCHULZENHEIM PVetA 1799 , s. 51. –

– TING-STÄMNING . ( ting- 1553 . tings- 1630 )

[ fsv. þingstämning

] (†) anmodan att inställa sig vid ting ss. part l. vittne; jfr stämning , sbst. ³ 3 . UpplDomb. 7: 70 (1553 ). Desse Efft (erskrivna) skolle bötha för tingz stempningh och icke komne till stedes. ÅngermDomb. 8 ⁄ 11 1630 , fol. 35. –

– TING-SÄTE ,

– TING-SÖKA ,

– TING-SÖKANDE ,

– TING-TIMME , se

D

. -- ( b, e )

– TING-VALL . ( ting- 1883 osv. tings- c. 1645-1918 ) (om ä. förh. i Norden) (avgränsad) plats där ting hölls; jfr tings-plats . 3SAH 23: 251 ( c. 1645 ). Tingsvall . . (dvs.) Plats, der i forntiden folket samlades till ting. DALIN (1854 ). ÖSTERGREN (1958 ). –

– TING-VITTNE ,

– TING-VÄG , se

D

.

B

(†):

– TINGA-MAN , se

A

.

C

(†):

– TINGE-FÖRA , se

A

. --

– TINGE-LAG , se

D

.

D

:

– TINGS-AKT . (†) akt (se akt , sbst. ¹ II a ) från tingsförhandling. ÅngermDomb. 1648 , s. 16. GullbgDomb. 25 ⁄ 6 1653 . -- ( b, e )

– TINGS-ALLMOGE . (†) = allmoge 2 a ; jfr -menighet . VgFmT II. 8-9: 185 (1612 ). När tings- och marknadsallmogen . . öfwergifwit (tingsplatserna) . . stodo de för det mesta öde. REUTERDAHL SKH II. 1: 73 (1843 ). –

– TINGS-ATTEST . (förr) attest l. intyg från ting. STIERNMAN Com. 3: 318 (1665 ). Ingen från landet kommande . . måtte . . till utrikes resor förpassas, med mindre densamma med tingzattest . . årkar bewisa nödwändigheten till dess resa. 2BorgP 3: 490 (1726 ). SVEDENFORS Gränsb. 1: 90 (1949 ). -- ( b, e )

– TINGS-AVSLUTNING ^~ ⁰²⁰. (förr) avslutning (se d. o. 2 ) av ting. 1NJA 1899 , s. 236. Namnet (dvs. vapentag) lefver kvar i Grågås, som använder det för att beteckna tingsafslutning (tingsmännen återupptaga då sina vapen). 2NF 31: 631 (1920 ). ÖSTERGREN (1958 ). -- ( b, e )

– TINGS-BACKE . ( ting- 1868 . tings- 1652 osv. ) (förr) backe där ting ägde rum; jfr -plats o. ting-vall . GullbgDomb. 14 ⁄ 6 1652 . Rundtom från de kringliggande skogarne syntes folk strömma till tingsbacken. LÖNNBERG Ragnf. 144 (1873 ). 3Saml. 30: 80 (1949 ). –

– TINGS-BAR , se -bär . –

– TINGS-BETJÄNT . (†) (lägre) ämbets- l. tjänsteman vid ting; jfr betjänt , sbst. 2 . RARP 12: 341 (1678 ). –

– TINGS-BEVIS . (förr) bevis (se d. o. 3 ) l. intyg utfärdat vid ting; jfr -brev . Tingz beuijss, att han war frijkendh för beskylningen om enfalt hoor mz sin pia på wägen från tingett. ConsEcclAboP 48 (1657 ). Igenom Tings bewis bestyrckt misswäxt. Socknemag. 1757 , § 10. –

– TINGS-BITRÄDE ^~ ⁰²⁰. (numera bl. i skildring av ä. förh.) tingsnotarie; jfr biträde 5 . Frey 1846 , s. 28. Personer, som aflagt juridisk examen och . . därefter . . tjänstgöra hos häradshöfding. Dessa unga jurister, som gemenligen gå under benämningen tingsbiträden, ha blifvit en stadig . . institution. KALLENBERG CivPr. 1: 189 (1917 ). -- ( b, e )

– TINGS-BOD . ( ting- 1883-1938 . tings- 1873 osv. ) (om ä. förh. på Island) bod (se bod , sbst. ¹ 1 ) som nyttjades ss. logi vid ting. I en vemodig stämning vandrade han bort ifrån tingsbodarna. LÖNNBERG Ragnf. 156 (1873 ). 2SvKulturb. 11-12: 78 (1938 ). –

– TINGS-BOK , se

A

. --

– TINGS-BORD . bord (se bord , sbst. ¹ 5 b ) (i rättssal (där lagboken ligger o.)) vid vilket domare (med nämndemän o. bisittare (förr äv. parter)) har sin plats; förr äv. mer l. mindre klart metonymiskt för: (verksamhet vid) tingsrätt; jfr -skiva o. dom-bord . Kom för rätten och ladhes på tingzbordett för the 12 danemän som i nämpdhen såtho itt breff belangandis (osv.) . BtFinlH 2: 172 (1564 ). Våra kort bli sämre och sämre, gudnås, och inom några år komma vi till tingsbordet med bara hackor. RUNEBERG (SVS) 7: 100 (1836 ). (Den anklagade) infann sig vid tingsbordet och svor sig fri. ÅBERG ProstE 37 (1938 ). –

– TINGS-BREV . ( ting- 1552-1637 . tings- 1596-1668, 1863 ) (†) vid ting utfärdat rättsligt bindande dokument; särsk.: skriftligt avfattad dom; jfr brev 2 o. -bevis o. dom-brev . G1R 23: 431 (1552 ). H. Erich . . öfuergaf i Capittelett Tingzbref ifrå Wermdönn, att Sakenn waar förlicktt. UppsDP 4 ⁄ 7 1596 . Anno 1637 in Majo wiste Nils i Hyttinge i Stenbrohult sochn sitt Tingbref at han för hoor bött hade. VDBötB 1637 , s. 326. REUTERDAHL SKH III. 1: 86 (1863 ). -- ( b, e )

– TINGS-BUD , äv.

– TINGS-BÅD .

[ fsv. þingbu þ

] ( ting- 1834 ( : Tingbudskaflan ) . tings- 1538-1828 ) (†) kallelse (se d. o. 2 ) till ting; möjl. äv. om tingskavel. Dömdes Lasse . . för han lagde inth tingx kaffwelen eller tingx bood. BtFinlH 2: 20 (1538 ). Erich Jörensson i Fÿschia, samt Elisabet Erichzdotter ibidem . . huilche haffue willet Tingzbådh, och ähre derföre tilhopa saachfältte. ÅngermDomb. 1648 , s. 18. Tingsbuden skedde på Island, i stället för vanliga budkaflar, medelst thorshamrar eller så kallade åskviggar. 2VittAH 14: 136 (1828, 1838 ). –

– TINGS-BYGGNAD . (numera bl. tillf.) till e : tingshus; förr äv. till h , om byggande av tingshus. PH 5: 3461 (1752 ; konkret ) . Tingsbyggnad . . (dvs.) Byggande af tingshus. DALIN (1854 ). Expressen 24 ⁄ 3 1990 , s. 7 . –

– TINGS-BYGGNING . (†) tingshus; jfr byggning 4 . PH 1: 683 (1727 ). En Tingzbygning borde bestå af en sal och fyra camrar. 2RARP 6: 254 (1731 ). REUTERSKIÖLD Grundlag. 849 (1926 ). –

– TINGS-BÄR , äv.

– TINGS-BAR . ( -bar 1662 . -bår 1593 ( sannol. felaktigt för -bär ) . -bär 1618 -c. 1755 )

[ fsv. þingbär , þingsbär

] (†) = ting-för ; jfr -bar (se sp. B 290), -bär (se sp. B 4785). VadstÄTb. 182 (1593 ). SCHULTZE Ordb. 1481 ( c. 1755 ). –

– TINGS-DAG . ( ting- 1668 . tings- 1558 osv. )

[ fsv. þings dagher

] (numera bl. i skildring av ä. förh.) dag för ting; särsk. i uttr. på rättan tingsdag , betecknande viss ss. rättegångsdag i förväg avtalad l. fastställd (vecko)dag; jfr rådstugu-dag 1 . Thetta wårt ijpna breff, scriffuidt i Swndh på retthan tinxstadh och tinxdagh. RÄÄF Ydre 1: 315 ( i handl. fr. 1558 ). Borgenärer, som . . kunna taga anledning at sidsta tingsdagen söka inteckning. 2RARP 7: 302 (1734 ). För lagmännen äro tingsdagarne färre (än för häradshövdingarna) . REUTERDAHL SKH II. 2: 285 (1850 ). I domsaga skall för varje år anslag med uppgift om de dagar, då ting skall hållas i domsagan, uppsättas . . Tingsdag skall angivas med veckodag och datum. SFS 1947 , s. 1655. –

– TINGS-DOM .

[ fsv. þings domber

] (numera bl. i skildring av ä. förh.) dom avkunnad vid ting (jfr rådstugu-dom ); äv. konkret, om dokument innehållande sådan dom. MURENIUS AV 372 (1658 ). SynodA 419 (1755 ; konkret ) . –

– TINGS-DOMARE .

[TING.sbst1 1]

1) (utom i Finl. numera i sht i skildring av ä. förh.) till e : domare i underrätt; särsk. om biträdande domare i (större) domsaga. BANÉR GenGuvBer. 61 (1668 ). I domsaga skall, om göromålen kräva det, som biträdande domare finnas en eller flera tingsdomare. Häradshövding och tingsdomare skola vara lagfarna. SFS 1942 , s. 1719. Hufvudstadsbl. 24 ⁄ 10 2002 , s. 3 .

[TING.sbst1 2]

2) (förr) till i : ledare med avseende på rättskipning, förvaltning o. d. inom ett ting. GotlArk. 1932 , s. 47 (1683 ). Genom arv från dansktiden kallas åklagare och stämningsmän i de särskilda tingen (på Gotl.) för tingsdomare eller blott domare ett stycke in på 1690-talet då denna titel försvinner för att dyka upp år 1721 då den äldste i nämnden tilldelas titeln. SvJuristT 1939 , s. 271. -- ( h )

– TINGS-DÖRR . (†) dörr till tingshus (särsk. använd ss. anslagstavla o. d.). FörarbSvLag 4: 427 (1696 ). AdP 1800 , s. 189. –

– TINGS-FALL . ( ting- 1919-1936 . tings- 1681 osv. )

[ fsv. þingfal , þings fal

] (förr) om inställande av (utlyst) ting på grund av bristande antal deltagare (i förhållande till stadgat antal); jfr fall VIII . VERELIUS 263 (1681 ). Uppkommo tre tingsfall efter hvarandra, bötades 40 marker. NORDSTRÖM Samh. 2: 513 (1840 ). SvUppslB 27: 1091 (1936 ). –

– TINGS-FISK . (†) i fisk utgående skatt erlagd ss. tingsgästning? HH XI. 1: 14 (1530 ). Tingzfisk, szom heradit uttgör, löper iiij skepund. HFinlKamF 2: 4 (1537 ). –

– TINGS-FISKAL . ( jur. ) icke ordinarie biträdande lagfaren domare vid tingsrätt. Ingångstjänster i domarkarriären har tingsfiskal och hovrättsfiskal. SvYrkeslex. 2: 109 (1973 ). –

– TINGS-FODRING . (†) särsk. om skatt l. avgift erlagd ss. ersättning för befrielse från skyldighet till fodring (se fodring , sbst. ¹ 2 ) under period då ting hålls; jfr sommar-fodring 2 . HH XIII. 1: 179 (1565 ). –

– TINGS-FOGDE . ( ting- 1665-1680 . tings- 1664-1676, 1855 osv. )

[ jfr d. tingfoged

] (numera bl. i skildring av ä. förh. i Danmark l. de forna danska landskapen) om ordförande i häradsrätt. Af dee gode Herrer uhr Skåne påminnes, att såssom Landzhöfdingen thersammastädes har att ordinera tingzfogdar, thet han och må ther till förordna skickelige och i häradet bofaste män. RARP 9: 105 (1664 ). SvJuristT 1937 , s. 6 . – (b, e )

– TINGS-FOLK . ( ting- 1730 . tings- 1652 ) (†) koll., om deltagare i ting; jfr folk 5 a o. -menighet . HSH 39: 325 (1652 ). VDAkt. 1731, nr 635 (1730 ). -- ( b, e )

– TINGS-FRID , förr äv.

– TINGS-FRED . ( ting- 1790 ( : Tingfridslag ) . tings- 1594 osv. )

[ fsv. þingfri þer , þings fri þer

] lagstadgad fred (se d. o. 4 c ) o. säkerhet för deltagare i (l. på väg till l. från) ting (jfr riksdags-, rådstugu-, rättegångs-frid ); särsk. i uttr. lysa tingsfrid ; utom rättshist . numera bl. allmännare, om frid som skall råda l. iakttagas vid rättegång. STIERNMAN Riksd. 407 (1594 ). Tingzfredh är ett stort tingh i lagen, och den, som bryter densamma, finner hårdt straff. RARP 10: 41 (1668 ). (Efter gudstjänsten) lyse Häradshöfding Ting och tingsfrid. RB 2: 3 ( Lag 1734 ). Det kan komma folk (till rättegången) som har sympatier åt olika håll och det är viktigt att tingsfriden upprätthålls. GbgP 4 ⁄ 12 1996 , s. 8 .

Ssgr:

– tingsfrids-brott . (numera bl. tillf.) 2BorgP 3: 621 (1727 ). DALIN (1854 ).

– tingsfrids-lag . (†) BOTIN Utk. 337 (1761 ). MÖLLER 3: 432 (1790 ). -- ( b, e )

– TINGS-FÄRD . ( ting- 1681 . tings- c. 1755 osv. ) (förr) färd till ting; särsk. om av domare l. domares medarbetare inom eget tingslag genomförd tjänsteresa; jfr

– tingsfrids-resa . VERELIUS 263 (1681 ). Då min Broder Olof och jag, efter slutade Tingsfärder . . begåfvo oss till Stockholm (osv.) . G MYHRMAN hos WRANGEL TegnKärlekss . 263 ( c . 1847 ). –

– TINGS-FÖR ,

– TINGS-FÖRA , se

A

. --

– TINGS-FÖRBUD . (†) förbud som utfärdas av l. fastställs i l. meddelas vid ting. SynodA 1: 421 (1755 ). Ofoget har minskats sedan strängt tingsförbud utfärdats . . mot oloflig jagt. BERGMAN GotlSkildr. 316 (1882 ). –

– TINGS-FÖRHANDLING .

[TING.sbst1 1]

1) (förr) till b : förhandling (se d. o. 2 ) vid ting. Då tingsförhandlingarna började, strömmade . . allt folket till tingsbacken. LÖNNBERG Ragnf. 145 (1873 ).

[TING.sbst1 2]

2) till e : förhandling i allmän underrätt. SAOL (1950 ). –

– TINGS-FÖRRÄTTARE . (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som (innehade domarämbete o.) handlade (se hand-lägga 2 ) o. dömde i underrätt. ALMQVIST TreFr. 2: 178 (1842 ). KyrkohÅ 1960 , s. 34. -- ( b, d, e )

– TINGS-FÖRSAMLING . särsk. (numera i sht i skildring av ä. förh.) om församling (se d. o. 2 a ) av personer samlade till l. utgörande ting. Deras tid . . (räcker) långt mindre att sorgfälligt förbereda ärendena till kommande tingsförsamlingar. OSCAR II Mem . 2: 17 (1881 ). På Island sammanträdde en tingsförsamling år 1000 och bestämde, att ön från och med då skulle vara kristen. SvFolket 1: 337 (1938 ). –

– TINGS-GILL , se

A

. --

– TINGS-GÅNG . ( ting- 1695 . tings- 1764-1768 ) (†) rättegång; äv. om handlingen att dra ngn l. ngt inför rätta. VDAkt. 1695 , s. 392. (Präster) som . . utmärka sig med tingsgång och advocerande för bönder och allehanda folk, skola til Consistorium inkallas och näpsas. SvMerc. 1764 , s. 941. VDAkt. 1768 , nr 231. –

– TINGS-GÅRD .

[ fsv. things gardher

] (förr) gård (se gård , sbst. ¹ 5 ) i anslutning till tingshus; äv. om gård (se gård , sbst. ¹ 6 ) som inrymde l. utgjorde tingslokal. Myn tyenste kui (n) ne hon stod oc hörde i tingx gården. UpplDomb. 7: 161 (1569 ). Om tingsgårdar i Västergöthlandh blef afslagit. RP 9: 130 (1642 ). Tingsgården var fullpackad med kärror och betande hästar. CARLÉN Köpm. 2: 139 (1860 ). –

– TINGS-GÄLD . (†) gäld (se gäld , sbst. ¹ 2 ) l. böter som utdöms vid ting. Tings-gäld, (dvs.) Sakören eller böter fallna vid Tinget. SCHULTZE Ordb. 1484 ( c. 1755 ). HEINRICH (1828 ). –

– TINGS-GÄRD . (†) gärd (se gärd , sbst. ¹ 2 ) uttaxerad för bestridande av domares l. hans medhjälpares kostnader i samband med ting. RP 9: 130 (1642 ). Vore och önskeligit tingzbetiente motte giöra räckenskap för tingzgiärden. RARP 12: 341 (1678 ). –

– TINGS-GÄSTGIVARE . (†) gästgivare (se d. o. 2 ) med myndighets uppdrag att mot betalning tillhandahålla utspisning o. inkvartering i samband med ting. FörarbSvLag 7: 576 (1709 ). –

– TINGS-GÄSTNING . (förr) om gästning (se d. o. 1 ) i samband med ting; äv. om (årlig) skatt l. avgift (in natura) erlagd ss. ersättning för sådan gästning (jfr bergstings-gästning ); äv. om verksamheten att bedriva gästgiveri i anslutning till ting. G1R 22: 419 (1551 ). Dhet faller och honom rijkedomar till aff Krogerjet och Tingz giästningh som han håller. VDAkt. 1699 , nr 266. Tingsgästning . . (dvs.) Folkets skyldighet att underhålla lagman och häradshöfding. DALIN (1854 ). ERKELIUS SåsomEld 88 (1989 ).

Ssgr (om ä. förh., i sht i Finl.):

– tingsgästnings-kappe . kappe spannmål (l. ersättning i pengar därför) utgörande (del av) tingsgästning; anträffat bl. i pl.; jfr kappe , sbst. ³ 2 slutet, o.

– tingsgästnings-kappe o. domar-kappe . 2BorgP 6: 193 (1738 ). CANNELIN (1939 ).

– tingsgästnings-spannmål . tingsgästning utgående i spannmål (se d. o. 2 ). SPF 1808 , s. 7 . FFS 1919 , nr 42, s. 16 . –

– TINGS-GÄSTNINGS-PENNINGAR l.

– TINGS-PENGAR , pl. (förr) ss. tingsgästning i pengar erlagd skatt l. avgift; jfr gästnings-penningar 1 o.

– tingsgästnings-gästpenningar o. bergstings-gästnings-penningar . SCHMEDEMAN Just. 643 (1672 ). SvJuristT 1939 , s. 271. –

– TINGS-GÄSTPENNINGAR , pl. (†) tingsgästningspenningar; jfr gäst-penningar 3 . RARP 15: 32 (1686 ). –

– TINGS-HOV . (†) koll., om deltagare i ting; jfr hov , sbst. ⁴ 1 f , o.

– tingsgästnings-menighet . Niels Grabbe . . Öffuerföll them offta i Länsmandzgårdar, ther hela tingzhoffuet tilhopa wore. SVART G1 48 (1561 ). –

– TINGS-HUS . ( ting- 1745, 1755 . tings- 1727 osv. ) hus (se d. o. 7 ) avsett l. använt för ting; särsk. (o. numera nästan bl.) om hus inrymmande mötes- o. kanslilokaler för tingsrätt; jfr -byggnad, -byggning, -lokal, -stuga o. ting-lada . PH 1: 683 (1727 ). Tingshuset i Malungs tingslag . . innehåller i den undre våningen tingssal samt rum för domare och hans biträden. 1NJA 1910 , s. 52. Strax intill kyrkan låg tingshuset samt sockenstugan. Järnbruksminn. 133 (1952 ).

Ssgr:

– tingshus-byggnad . (numera bl. tillf.) dels abstr.: byggande av tingshus, dels konkret: tingshus. KBrevPresident 18 ⁄ 4 1738 , s. 9. Häradshöfdingen . . (hade) under en längre följd af år förskingrat en för tingshusbyggnad uppburen extra afgift. ODHNER G3 1: 311 (1885 ). Tingshusbyggnaden i Trollhättan. SFS 1894 , Bih. nr 96, s. 2 . -byggnads-skyldig . i pl., substantiverat, om före tingsrättsreformen 1971 existerande självständig skatteuppbärande kommunal menighet (se d. o. 2 ). SFS 1882 , Bih. nr 3, s. 5 . Kostnaderna för häradsrätternas verksamhet delades mellan staten och en särskild kommunal menighet, tingshusbyggnadsskyldige, med beskattningsrätt. NorstedtJurHb. 788 (1987 ). -hyre-kappe . (numera bl. i skildring av ä. förh. i Finl.) avgift l. skatt som täckte hyra av tingslokal i domkrets som saknade eget tingshus; anträffat bl. i pl.; jfr kappe , sbst. ³ 2 slutet. GADD SvarVetA 17 (1765 ). BONSDORFF Kam. 755 (1833 ). - medel . (numera mindre br.) i pl.: skattemedel (se d. o. 2 ) som anslås till byggande l. underhåll av tingshus. UNT 8 ⁄ 7 1918 , s. 5 . SFS 1967 , s. 1424. –

– TINGS-HÅLLANDE . (†) hållande av tingsförhandling; jfr hålla , v. ¹ 29 . At I . . hafwen noga inseende, icke tillåtandes någon Under-Domare utan laga förfall och rättmätig ändskyllan sig ifrån Tingshållandet undandraga. SCHMEDEMAN Just. 737 (1681 ). HEINRICH (1814 ). –

– TINGS-HÅLLNING . (†) hållande av tingsförhandling; jfr hållning 1 b . SCHULTZE Ordb. 1774 ( c. 1755 ). NordT 1885 , s. 152. –

– TINGS-HÄKTE . (numera föga br.) häkte (se d. o. I 3 ) vid tingsställe; jfr

– tingshus-kista . AFZELIUS Sag. VIII. 1: 66 (1856 ). ÖSTERGREN (1958 ). -- - HÄST . ( ting- 1535 . tings- 1542 osv. )

[TING.sbst1 1]

1) (förr) till b, e : häst använd i samband med ting; särsk. om häst som ställdes till tingsförrättares förfogande under period då ting pågick. G1R 10: 204 (1535 ). Rig 1931 , s. 67.

[TING.sbst1 2]

2) (numera mindre br.) till e : oeg. l. bildl., skämts. l. nedsättande, om (yngre) jurist vars meritering (till högre befattning) sker l. skett gm (tillfälliga) tjänstgöringar i olika domsagor, domsagoaspirant. SoS 1907 , s. 183. Fadern var obefordrad jurist . . s. k. tingshäst . . och väl förtrogen med vad vi . . kunde kalla hovrättens skjutskärra. LYSANDER BortgMinne 92 (1919 ). ÖSTERGREN (1958 ). -- ( b, e )

– TINGS-HÖG . (förr) om gravhög som enl. ä. föreställning använts ss. tingsplats. VERELIUS 150 (1681 ). När Jesus håller sin bergspredikan, föreställde . . (germanerna) sig honom som konungen, hvilken sitter på tingshögen, omgifven af det till tinget samlade folket. RYDBERG KultFörel. 4: 61 (1887 ). Tingshögen i Gamla Uppsala. ÖSTERGREN (1958 ). –

– TINGS-INTECKNING . särsk. (†) konkret: löst blad l. papperslapp med utdrag ur tingsprotokoll; jfr inteckna 2 a ε. VDAkt. 1735 , nr 238. –

– TINGS-KAPPE .

[ sannol. elliptiskt för

tingsgästningskappe ] (om ä. förh., i sht i Finl.) tingsgästningskappe; anträffat bl. i pl. 2RARP 14: 433 (1743 ). 2NF 29: 103 (1919 ). – (b, e )

– TINGS-KAVEL . (†) kavel (se kavle 1 i ) som innebär kallelse till ting. BtFinlH 2: 20 (1538 ). –

– TINGS-KISTA . (†) =

– tingshus-häkte . SCHMEDEMAN Just. 1520 (1706 ). FörarbSvLag 7: 576 (1712 ). –

– TINGS-KLOCKA . (numera mindre br.) klocka på l. vid tingshus (som ger tecken till öppnande av ting); jfr doms-klocka . Klockan half 11 satte häradstjenaren tingsklockan i rörelse. CARLÉN Köpm. 2: 152 (1860 ). –

– TINGS-KOST .

[ fsv. thingskoster

] särsk. (om ä. förh., i sht i Finl.): (in natura) uttaxerad skatt l. avgift utgörande ersättning till domare l. hans medhjälpare; jfr kost , sbst. ³ 2 . ConsAcAboP 1: 300 (1647 ). FoF 1932 , s. 11. –

– TINGS-KRETS .

[TING.sbst1 1]

1) (†) till b, e : krets (se krets , sbst. ¹ 8 b ) av stenar som enl. ä. föreställning utgjorde sittplats åt deltagare i ting, domarring; jfr

– tingshus-rundel . Iduna 10: 302 (1824 ). RYDBERG Gudas. 183 (1887 ).

[TING.sbst1 2]

2) (numera bl. tillf.) till e : område l. distrikt för underrätts jurisdiktion (jfr

– tingshus-lag ); äv.: domsaga; jfr krets , sbst. ¹ 6 a . LINDROTH BohHärNamn 9 (1918 ). I äldre tider . . blev det ett ofantligt mycket viktigare krav än senare, att tingsplatsen låg mitt i häradet, lika lätt tillgänglig för samtliga tingskretsens innebyggare. Rig 1946 , s. 100. –

– TINGS-KURS . (†)

[TING.sbst1 1]

1) =

– tingshus-tur ; jfr kurs 2 , 4 (c ) o.

– tingshus-resa . (Tinget beslöt behandla häxerimålet) efter absolveradhe tings cursen j dhe andre soknar. BtFinlH 2: 259 (1666 ).

[TING.sbst1 2]

2) om (praktisk) utbildning vid underrätt för (yngre) jurist med grundutbildning; jfr kurs 7 . Tingskursen hos . . (lagmannen) var treårig. LEIJONHUFVUD Minnesant. 56 (1837 ). DE GEER Minn. 1: 60 (1892 ). –

– TINGS-LADA , se

A

. --

– TINGS-LAG . ( ting- 1565-1930 . tinge- 1528-1773 . tings- 1571 osv. )

[ fsv. þinglagh, things lagh

] (numera bl. om förh. i Sv. före 1971 o. i Finl. före 1993) område som (med utgångspunkt från häradsindelningen (i Finl. kommunindelningen)) i judiciellt avseende bildade en enhet; förr äv. dels koll., om personer som ingick i sådan enhet (jfr lag , sbst. ³ 14 c ), dels om enskild (domstols)sammankomst inom sådant område. G1R 5: 63 (1528 ). Bleff . . desse ord talade både till lagmennen och hela tingzlagett. HammarkDomb. 25 ⁄ 11 1602 . (På södra Öland) hålles . . ej mer än et Tingslag, hwilket alla tre årstiderna sker uti Färjestaden. Åhstrand Öl. 189 (1768 ). Med tingslag förstås sådan del af domsaga, som utgör egen domkrets. SFS 1909 , nr 41, s. 27 .

Ssgr (numera mindre br.):

– tingslag-bo , äv. tingslags-bo . invånare i tingslag. BONSDORFF Kam. 755 (1833 ). ÖSTERGREN (1958 ).

– tingslag-indelning . BtRiksdP 1875 , I. 1: nr 1, Bil. nr 1, s. 12 . HT 1951 , s. 292. –

– TINGS-LAGSKIPNING . (†) lagskipning vid ting. Landslagarne innehålla föreskrifter om en mängd särskiltheter, som vid tingslagskipningen woro att iakttaga. REUTERDAHL SKH III. 1: 447 (1863 ). –

– TINGS-LAMA , äv. - LAME .

[ fsv. þinglami ; med avseende på senare leden se

ledungs-lama ] (numera bl. i skildring av ä. förh.) gärd (se gärd , sbst. ¹ 2 ) till domares l. häradshövdings underhåll; urspr. om sådan gärd utgående (de år då ledung utgick o.) då ting ej hölls. Tingslama war en Gärd till Dommarens underhållande. BOTIN Hem. 2: 98 (1756 ). BonnierLex. (1966 ). –

– TINGS-LJUD , se

A

. --

– TINGS-LOKAL . (numera mindre br.) lokal avsedd för tingsförhandlingar; särsk.: (lokal i) tingshus; jfr

– tingslag-sal . Styrelsen (hade) låtit uppgöra ritningar för uppförande af kronohäkte och tingslokal. BtRiksdP 1874 , I. 1: nr 1, Bil. nr 1, s. 46 . Att tingssammanträdena . . kunna hållas i den nya tingslokalen. SFS 1894 , Bih. nr 96, s. 2 . SAOL (1973 ). –

– TINGS-LOV . ( ting- 1551-1645 . tings- 1597-1668 ) (†) tillåtelse (för deltagare l. part l. vittne) att bryta upp från l. lämna ting; särsk. i uttr. ge l. tillåta tingslov ; jfr lov , sbst. ⁴ 3 . Sacffeltt (es) Lasse Hans (son) . . fför detth han gik oloffuend (es) iffrå tinget ffor en tingloff gaffz. UpplDomb. 7: 53 (1551 ). HSH 31: 92 (1662 : tillåta ) . BtFinlH 2: 312 (1668 ). –

– TINGS-LYSA ,

– TINGS-MAN , se

A

. -- ( b, e )

– TINGS-MENIGHET ^~ ⁰⁰², äv. ^~ ²⁰⁰. (numera mindre br.) den för deltagande i ting samlade menigheten; jfr -allmoge, -folk, -hov . OLIVECRONA LagbGift. 88 (1851 ). Hans öga . . skådade åt alla sidor, spanande efter tingsmenigheten, som samlades på slätten. LÖNNBERG Ragnf. 140 (1873 ). SAOL (1973 ). –

– TINGS-MERIT . (numera bl. tillf.) merit (se d. o. 2 b ) förvärvad gm praktisk utbildning vid underrätt; vanl. i pl. Domarbiträdenas verksamhet omfattar . . den förberedande kanslitjänstgöringen och tingssittningen. Aflöningen består väsentligen i . . tingsmeriter. Upsala 29 ⁄ 11 1916 , s. 5 . –

– TINGS-MERITERA . refl., om person som avlagt juridisk grundexamen: gm praktisk utbildning vid underrätt meritera sig för (högre) tjänst inom statsförvaltning l. ss. domare l. dyl.; särsk. dels i p. pf. i adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ing (jfr

– tingslag-sittning ). Hos länsstyrelsen i Västmanlands län finnes för tingsmeriterad jurist tillfälle till stadigvarande förordnande såsom kanslibiträde. PT 1909 , nr 217 A, s. 1. SvD(A) 19 ⁄ 6 1948 , s. 3 ( : tingsmeritering ) . Under tiden efter kriget avstod många jurister från att tingsmeritera sig. TSvLärov. 1952 , s. 54. –

– TINGS-MOGE , m.; anträffat bl. i sg. best. oblik form

– tingslag-moghan .

[ senare leden fsv. moghe, mogher , folkhop, folk, menighet; jfr sv. dial. moge , mängd

] (†) =

– tingslag-allmoge . Her Byrge Niilsson . . forfrågade (på häradstinget) med nempdhene oc med meniga tingz moghan, om (osv.). VgFmT II. 1: 39 (1555 ). –

– TINGS-MYNDIG .

[TING.sbst1 1]

1) (förr) till b , om självägande bonde (under tidig medeltid): som äger beslutanderätt vid ting (jfr myndig 1 ). NF 2: 856 (1877 ).

[TING.sbst1 2]

2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till e , om jurist: som uppnått lagstadgad ålder för att sitta ordförande i häradsrätt (jfr myndig 4 ). Tingsmyndig jurist erhåller förmånlig anställning å domarkansli i Skåne. SvD(A) 1913 , nr 26, s. 11 . SAOL (1973 ). –

– TINGS-MÅL . ( ting- 1597 ( : tingmåla balkenn )-1920 ( :Tingmålabalk ) . tings- 1563 ( : Tingzmåle balkenom ) osv. )

[ fsv. thinga mal, thingmal, things mal

] (numera bl. i skildring av ä. förh.) mål som behandlades vid ting; äv. i utvidgad anv., om tingsförhandling (se d. o. 2 ). SPEGEL 291 (1712 ). Med spjälkat ben far han till ett tingsmål i Bullaren. KvinnLittH 1: 110 (1981 ).

Ssg (numera bl. i skildring av ä. förh.):

– tingmåla-balk , äv. tingmåle-balk . i lagar före 1734 års lag: balk som behandlade domstols organisation o. rättegångsförfarande; jfr rättegångs-balk . HH XIII. 1: 82 (1563 ). Tingmåla- och Rådstugubalkerne blijfwa dommarne till rättelse. FörarbSvLag 7: 497 (1694 ). –

– TINGS-NOTARIE . juridiskt utbildat biträde vid domsaga; särsk. (o. numera bl.) om (l. ss. titel för) (i sht yngre) jurist, som vid underrätt fullgör tidsbegränsad utbildningstjänst för att meritera sig för (högre) tjänst inom statsförvaltning l. ss. domare l. dyl.; jfr notarie , sbst. ¹ 1 , o.

– tingmåla-biträde . ARNELL Stadsl. 51 ( 1730 ; efter handl. fr. 1698 ). Tingsnotarie förordnas av hovrätten. SFS 1943 , s. 494. –

– TINGS-NÄMND . (förr) nämnd (se d. o. 2 a ) av lekmän med uppgift att ss. bisittare till domare handlägga l. döma i tingsmål. RA I. 2: 220 (1568 ). JämtlHärjedH 1: 336 (1948 ). –

– TINGS-OLJUD . (†) oljud som stör ting; jfr

– tingmåla-oljudan . GullbgDomb. 2 ⁄ 11 1641 . –

– TINGS-OLJUDAN . (†) =

– tingmåla-oljud . BtFinlH 2: 51 (1546 ). –

– TINGS-OMAK . (†) omak till följd av uppdrag i tingsnämnd. UpplDomb. 7: 142 (1565 ). –

– TINGS-ORDNING . (numera mindre br.) lag l. förordning som innehåller reglemente för hållande av rättegång l. tingsförhandling; särsk. om ordningsstadga för enskild rättegång l. tingsförhandling; jfr ordning 3 b . Den aktade häradshöfdingen . . helgade tinget och framsade tingsordningen. LÖNNBERG Ragnf. 90 (1873 ). SAOL (1973 ). -- ( b, e )

– TINGS-ORT . tingsplats. I det egentliga Södermannalandet synes Strenga hafwa warit en gammal offer-, tings- och marknadsort wid Mälaren. REUTERDAHL SKH 1: 27 (1838 ). –

– TINGS-PENNINGAR , pl. ( ting- 1687 . tings- 1733 ) (†) särsk.: bergstingspenningar; jfr penning 5 n . BlBergshV 18: 143 (1687 ). (Det är känt att Filipstads invånare) icke betala någre Tingspenningar och likwäl öfwerhopa Tingsrätten til Almogens hinder och uppehåll. Bergv. 1: 855 (1733 ). -- ( b, e )

– TINGS-PLATS . ( ting- 1593-1645 . tings- 1620 osv. ) (förr) plats där ting hölls; jfr -backe, -ort, -stad, -ställe o. ting-vall . RA I. 3: 109 (1593 ). HT 1931 , s. 506. –

– TINGS-PREDIKAN . jur. predikan (i samband med rättegångsgudstjänst) för personal vid ting (förr äv. för menigheten), numera bl. om sådan predikan före första sammanträdet för året; jfr

– tingmåla-predikning . PH 1: 380 (1723 ). Kungl. Maj:t har . . funnit gott förordna, att tingspredikan vid häradsrätt må . . förrättas i tingshuset. SFS 1941 , s. 1831. Tingspredikan i Västra Sallerups kyrka. SDS 8 ⁄ 1 1975 , s. 11. –

– TINGS-PREDIKNING . (numera bl. tillf.) tingspredikan. SvLantmät. 1: 598 (1693 ). SmålP 10 ⁄ 1 1975 , s. 15. –

– TINGS-PROTOKOLL . (numera bl. tillf.) protokoll från tingsförhandling. RARP 10: 541 (1668 ). Öden, grymma som om de vore tagna ur gamla tingsprotokoll. BonnierLM 1954 , s. 747. Som källmaterial till gångna tiders folkliv kunna tingsprotokoll ej skattas högt nog. Rig 1957 , s. 62. –

– TINGS-PUBLIKATION . (†) tillkännagivande av sammanträdestider o. d. för ting; jfr publikation 1 . VDAkt. 1736 , nr 145 (1734 ). –

– TINGS-RANNSAKNING . (†) rannsakning (se d. o. 3 ) vid ting; äv. konkret, om protokoll fört vid sådan rannsakning. Saken war beka (n) t uthan tingzransakning. VDBötB 1623 , s. 551. LReg. 422 (1662 ; konkret ) . Öfwer . . (den omkomne) blef . . Tings ransakning hållen. GRUBB Ber. 59 (1721 ). –

– TINGS-RESA . ( ting- 1551 . tings- 1613 osv. ) jur. resa (se resa , sbst. 2 ) till ting; särsk. om sådan (rund)resa företagen av domare (l. domares medarbetare) för hållande av (l. medverkan vid) ting på tingsställen som saknar eget kansli; jfr -färd, -tur . UpplDomb. 7: 55 (1551 ). ÖSTERGREN (1958 ). –

– TINGS-RESOLUTION . (†) konkret, om resolution (se d. o. 4 a ) som avfattas vid l. i anslutning till tingsförhandling. Copia af tingz resolution widh Wadbo Sochn dat (erad) d (en) 4 Maij 1667. BoupptSthm 1680 , s. 788 a, Bil. –

– TINGS-RULLA . (†) rulla (se rulla , sbst. ¹ 1 ) som förs i samband med ting. HSH 29: 383 (1654 ). -- ( b, e )

– TINGS-RUNDEL . (†) rundel (se d. o. 1 a ) av stenar enl. ä. föreställning utgörande tingsplats, domarring; jfr

– tingmåla-krets . ALLVIN Mo 168 (1857 ). –

– TINGS-RÄTT .

[TING.sbst1 1]

1) (†) för landsbygden gällande rätt (se rätt , sbst. ² 2 ), motsatt: stadsrätt (se d. o. 1 ); jfr lands-rätt 1 . SynodA 2: 31 (1585 ). SynodA 1: 167 (1688 ).

[TING.sbst1 2]

2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om allmän underdomstol på landsbygden, särsk. om underrätt i skeppslag (se skepps-lag , sbst. ² 3 ) o. d., ofta liktydigt med: häradsrätt (se d. o. 2 ). HELSINGIUS Ii 3 a (1587 ). Alle Högmåls-saker böre och måste . . wid Tings-Rätten afgöras. LMil. 2: 26 (1686 ). Som förre Handlanden . . är med döden afgången; så gifwes härmed . . tilkänna, at bemälte Testamente blifwit wid Norra Wedbo Härads Tings-Rätt behörigen upwist. IT 1791 , nr 1, s. 4 . ÖSTERGREN (1958 ). särsk. a) koll., om rättens medlemmar. SCHMEDEMAN Just. 644 (1672 ). Ej blott som en ledamot av tingsrätten eller tingsmenigheten utan även som ättemedlem och som laglydig medborgare deltog häradsbon på flera sätt i rättsvården. Minnesskr1734Lag 1: 37 (1934 ).

[TING.sbst1 2.b]

b) om tingslokal l. tingsbyggnad. Jo fick du lång Näsa sa Per Hanson kom uth i från Tingsrätten. CELSIUS Ordspr. 5: 653 (1718 ). Anslag på Tings-Rättens dörr åsyftar bördemans säkra uplysning om bördfallen jords försäljning. AdP 1800 , s. 323.

[TING.sbst1 3]

3) i Sv. fr. o. m. 1971 o. i Finl. fr. o. m. 1993: allmän domstol i första instans. Genom lagändringar . . vilka träder i kraft den 1 januari 1971, har meddelats . . att häradsrätter och rådhusrätter ersättes med tingsrätter. SvD 23 ⁄ 6 1969 , s. 5 . –

– TINGS-SAK . ( ting- 1658 . tings- 1596 osv. ) angelägenhet l. ärende som blir föremål för behandling vid ting; jfr sak 1 o. -träta, -ärende . ÄARäfst 31 (1596 ). Uti Landskapslagarne äro äreförnärmelser . . tingssak. NORDSTRÖM Samh. 2: 293 (1840 ). Någon tingssak blir det inte, för det finns ju inga vittnen. TEGENGREN RasmT 102 (1920 ). –

– TINGS-SAKFÖRARE . (†) sakförare vid ting. HALLSTRÖM El. 124 (1906 ). –

– TINGS-SAL . ( ting- 1907-1942 . tings- 1741 osv. ) sal (se sal , sbst. ² 2 ) avsedd för l. använd vid tingsförhandling; jfr

– tingmåla-lokal . SERENIUS (1741 ). Nu samlades domare och allmoge där uppe på gården i den stora tingsalen. RÖNNBERG Bredbolstad 12 (1907 ). –

– TINGS-SAMMANTRÄDE . (numera mindre br.) sammanträde i underrätt. RiksdP 1881 , 1 K nr 20, s. 37 . ÖSTERGREN (1958 ). –

– TINGS-SEDEL . (†) skriftlig kallelse l. stämning till ting; jfr sedel 1 e ζ. ÅngermDomb. 23 ⁄ 11 1629 , fol. 12. HYLTÉN- CAVALLIUS Vär. 2: 431 (1868 ). –

– TINGS-SEKRETERARE . (utom i Finl. numera bl. i skildring av ä. förh.) (titel för) biträdande domare i underrätt, domaraspirant; äv. (i Finl.) om vid tingsrätts kansli anställd sekreterare. Tingssekreterare förordnas av hovrätten. SFS 1943 , s. 494. FFS 1993 , s. 1345 ( i Finl. ) . –

– TINGS-SITTNING . ( ting- 1948 . tings- 1907 osv. ) om tjänstgöring (i utbildningssyfte) ss. (tillförordnad) domare vid tingsrätt, tingsmeritering. SoS 1907 , s. 183. DN 13 ⁄ 5 1997 , s. B6. –

– TINGS-SKIVA . (†) tingsbord; jfr skiva , sbst. ² 2 . RARP 10: 410 (1668 ). –

– TINGS-SKJUTSNING . (†) (skyldighet att utföra) transport till l. från ting (enl. skjutsväsendets regler); särsk. i uttr. löpa i tingsskjutsning , vara skjutsskyldig l. fullgöra skjutsskyldighet till l. från ting; jfr skjutsa , v. ¹ 2 b , o. skjutsfärd c γ. ConsAcAboP 1: 300 (1647 ). –

– TINGS-SKRIVARE . ( ting- 1668-1892 . tings- 1789 osv. ) (numera bl. i skildring av ä. förh.) skrivare (se d. o. 2 a ) vid ting. BANÉR GenGuvBer. 61 (1668 ). Det ålåg en tingsskrivare att föra protokoll och nedskriva domarna. Kulturen 1990 , s. 100. –

– TINGS-SKÖTA . ( ting- 1588-1868 . tings- 1957 osv. )

[ fsv. thingsköta

] rättshist. med avs. på (jord)egendom: sköta (se sköta , v. ⁵) vid ting. RÄÄF Ydre 1: 337 ( i handl. fr. 1588 ). År 1614 tingsköttes halfva östra Walie gård i Wierstad socken för ”200 lod sölf”. HYLTÉN- CAVALLIUS Vär. 2: 144 (1868 ). –

– TINGS-SKÖTE . (†) bekräftelse l. stadfästelse av överlåtelse av (jord)egendom gm skötning vid ting; jfr sköte , sbst. ⁵ VDAkt. 1690 , nr 116. –

– TINGS-SKÖTNING . ( ting- 1590-1733 . tings- 1638 osv. ) rättshist . jfr skötning , sbst. ³ RÄÄF Ydre 1: 342 ( i handl. fr. 1590 ). Kom för Rätten Kyrckjoherden . . i Blachstad begjärandes Tingskötning och confirmation på hemmanet Haghetorp i Wassbro Sochn. HALLMAN Blacksta 15 ( i handl. fr. 1682 ). KyrkohÅ 1958 , s. 174. –

– TINGS-SOCKEN . (förr) socken (se d. o. 4 c ) utgörande en domkrets. 2VittAH XXIX. 2: 140 (1880, 1884 ). –

– TINGS-STAD . ( ting- 1588-1958 . tings- 1545 osv. )

[ runsv. þingsta ðr , fsv. þingssta þer , þingsta þer

] (numera bl. i skildring av ä. förh.) tingsplats; särsk. i förb. med rätt

[ jfr fsv. rätter þingsta þer

], om gm sedvänja l. beslut fastställd plats för ting; jfr stad , sbst. ¹ 3 . UpplDomb. 7: 5 (1545 ). Peder Erichsson (dömdes) at . . bötha 9 [markland] för läppe gäldh och slå sigh sielf för munnen och gå backlänges af tingzstaden och seija thet sigh hafua lugitt. NorrlS 10: 117 (1615 ). FörslStadgUnderdomstol. 1868 , s. 26. –

– TINGS-STEN . ( ting- 1828 ( :Tingstensbanor )-1958 . tings- 1768 osv. ) (förr) sten som enl. ä. föreställning utgjorde säte för domare på tingsplats; i sht i pl., om domarring. Åhstrand Öl. 160 (1768 ). Tingsten . . (dvs.) Domarsäte av sten på forntida ”tingstad”. ÖSTERGREN (1958 ). –

– TINGS-STOCK , se

A

. --

– TINGS-STUGA . ( ting- 1596-1854 . tings- 1554 osv. )

[ fsv. things stuva

] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om byggnad (innehållande lokal) avsedd för ting; jfr stuga 3 o.

– tingmåla-hus . Felttis Mons . . fför oliud han giörde i tingxstuffun. BtFinlH 2: 125 (1554 ). Fornv. 1972 , s. 229. – (b, e )

– TINGS-STÄLLE . ( ting- 1662-1924 . tings- 1647 osv. ) tingsplats; särsk. (o. utom i skildring av ä. förh. numera bl.) om plats där tingsrätt (se tings-rätt 3 ) håller huvudförhandling. ConsAcAboP 1: 301 (1647 ). Jokkmokks kyrkby är tingsställe och marknadsplats för orten. IllSv. 2: 134 (1882 ). NE (1995 ). –

– TINGS-STÄMMA , r. l. f. ( ting- 1681-1762 . tings- 1553 osv. )

[ fsv. þings stämna , þingstämna

] (förr) jfr stämma , sbst. ² 2 . UpplDomb. 5: 11 (1553 ). LÖNNBERG FnordSag. 1: 14 (1870 ). –

– TINGS-STÄMMA , v.,

– TINGS-STÄMNING , se

A

. --

– TINGS-SVARLÖSA . (†) uteblivande från ting ss. svarande; jfr svar-lösa . Feltes Jöns j Tislinge til 3 [markland] för tingzswarlösa. UpplDomb. 5: 107 (1583 ). –

– TINGS-SÄTE . ( ting- 1833 . tings- c. 1655-1830 ) (†) säte (se säte , sbst. ¹ 5 ) för ting; äv. bildl. KOF II. 2: 151 ( c. 1655 ). LING As. 284 (1833 ; bildl. ) . –

– TINGS-SÖKA ,

– tingmåla-ning . ( ting- 1618-1790 . tings- 1735 ) (†)

[TING.sbst1 1]

1)

[

jfr fsv. things sökning, thingsökning ] inställa sig vid ting. Alle som tingsöcht hadhe och tilstädess wåro. HYLTÉN - CAVALLIUS Vär. 1: 454 ( i handl. fr. 1618 ).

[TING.sbst1 2]

2) = ting-föra 1 . GullbgDomb. 12 ⁄ 7 1627 . Då jag blef föranlåten at Tingsöka Herr Magistern. VDAkt. 1790 , nr 523. –

– TINGS-SÖKANDE , p. adj. ( ting- 1769 . tings- 1845 ) (†) i substantivisk anv., om person som besöker ting. LAGERBRING 1Hist. 1: 384 (1769 ). (På landsvägen) der den döda kroppen omkring kl. 11 på natten af hemresande . . tingssökande blef funnen. AB 1845 , nr 221, s. 3 . –

– TINGS-TERMIN . (i sht i ä. juridiskt spr.) jfr termin 3 a o. -tid, -timme . HSH 31: 466 (1662 ). Tingz terminerne äro utsatte Siöbo den 21. Februarii och Hörby den 7. Martii nästkom (m) ande. ÅgerupArk. Brev 14 ⁄ 1 1743 . SAOL (1973 ). –

– TINGS-TID . (numera föga br.) tingstermin. Att ridfogtherne . . skole haffve theris tilhold och vistes her effter vid slottedt . . och icke hoss bönderne emellen tingztiiderne. G1R 25: 131 (1555 ). ÖSTERGREN (1958 ). –

– TINGS-TIMME , äv.

– TINGS-TIMMA . ( ting- c. 1550 . tings- 1607-1904 )

[ fsv. þinga timar, pl., þings time , þingtime

] (†) tingstermin; äv. om tid på dagen under vilken tingsförhandling pågår; stundom övergående i bet.: tingssammanträde. DYBECK Runa 1842-1843 , 3: 17 ( i handl. fr. c. 1550 ). Tingstimma . . (dvs.) Tid på dagen, hvarunder tingsrätt sitter. DALIN (1854 ). Nämndemän, som försummat tingstimmarna. SvH 6: 160 (1904 ). –

– TINGS-TJÄNSTGÖRING ^~ ⁰²⁰. tjänstgöring vid underrätt som ingår i praktisk utbildning för person som avlagt juridisk grundexamen. 3SAH LVI. 1: 37 (1945 ). –

– TINGS-TOLK . särsk. (numera i sht i skildring av ä. förh. i Norrl.) om (i tingslag l. domsaga tjänstgörande) person som tolkade från finska l. samiska till svenska l. omvänt. LÆSTADIUS 2Journ. 233 (1833 ). Allenast för vissa tingslag i Norrbottens län, hvilkas invånare till större antal betjena sig af finska eller lappska språket, hafva meddelats föreskrifter om anställande af tingstolkar. BtRiksdP 1902 , I. 2: nr 14, s. 5 .

Ssg (†):

– tingstolk-näst , äv. tingstolks-näst . näst (se näst , sbst. ¹ 4 ) till tingstolk. PropRiksd. 1859-60 , nr 7, s. 28 . SFS 1876 , Sakreg. s. 145. -- ( b, e )

– TINGS-TRÄTA .

[ fsv. thinga thrätta

] (numera föga br.) om tvist l. träta vid ting. Emedan . . (komministern) förnam att (tings) saken var af ringa . . värde, så, att afstyra en onödig tingsträta, hafver han . . förlikt dem. NoraskogArk. 5: 238 (1672 ). ALVING IslSag. 4: 365 (1943 ). –

– TINGS-TUR . (†) om av domare (l. domares medarbetare) enl. tjänstgöringsplan företagen (rund)resa för hållande av ting på tingsorter inom domsaga (se d. o. 2 ); jfr -kurs, -resa . MennanderBr. 2: 163 (1768 ). Efter Riksdagens upphörande i Mars 1830, förordnades H (jerta) att förrätta Bergsdomhafvande-sysslan i Vestmanland och Dalarne för då pågående tingstur. BL 6: 149 (1840 ). Uppl. 2: 632 (1908 ). –

– TINGS-UTBILDNING ^~ ⁰²⁰. (numera bl. tillf.) praktisk utbildning vid underrätt för person som avlagt juridisk grundexamen. SAOL (1950 ). Efter tingsutbildning övergår den unge juristen till praktisk verksamhet utanför domaryrket. SvD(B) 16 ⁄ 4 1955 , s. 9. SAOL (1973 ). –

– TINGS-VALL , se

A

. --

– TINGS-VED . (†) om (av befolkningen inom viss domkrets anskaffad) ved för uppvärmning av tingslokal. UGGLAS SamlKBr. 3: 136 (1778 ). Allmogen . . förklarade . . det den . . ville efter vanlig tur och ordning framskaffa nödig tingsved. NoraskogArk. 5: 365 (1779 ). –

– TINGS-VITTNE . ( ting- 1836 . tings- c. 1609 osv. )

[ fsv. þings vitne , þingvitne

] (förr) person som (enl. landskapslagarna) hade som uppgift att närvara vid ting för att kunna vittna om vad som avhandlats l. beslutats samt intyga att förhandling skett i enlighet med gällande lag; äv. om (urkund innehållande) av tingsvittne avgivet vittnesmål. Lagförsl. 173 ( c. 1609 ). (Det händer, att) dee fattighe klagha vtöfwer lanstingsskrifwarens procedere, i det han skall förmedelst oskiälighe affordringar, för citationer, tingswitne, domar och annat slickt, vppehålla allmoghen vthi sielfwe rettegångs processen. HSH 30: 151 (1655 ). I Landslagen förekomma . . Tingsvittnen . . Tingsvittnens utsago var fullt bevis. NORDSTRÖM Samh. 2: 706 (1840 ). THULIN Mant. 2: 28 (1935 ; om urkund ) . Fornv. 1938 , s. 291. –

– TINGS-VÄG . ( ting- 1596 . tings- 1542 osv. )

[ fsv. þings vägher , þingvägher

] (förr) väg till tingsplats; äv. om färd till l. från sådan plats. Att . . (Nils Dacke har) skotid och mört Dannemän hem hoos theris egit och på theris kyrckie och tingzwäger, like som hwarcken Lag eller rett her j Rigit warit hade. G1R 14: 263 (1542 ). (Birger Jarl) förböd . . all våldsamhet mot dem, som voro stadde på tingsväg eller vid sjelfva tinget. FRYXELL Ber. 2: 52 (1826 ). Landsväg och tingsväg, ”där allmogen skall fram fara”, skall vara tio alnar bred. Minnesskr1734Lag 2: 375 (1934 ). –

– TINGS-ÄRENDE . (numera bl. mera tillf.) tingssak. RA I. 3: 105 (1593 ). Öfuer samtliga tingsärenderna föres protokoll eller dombok. PALMÉN JurHb. 228 (1859 ). –

– TINGS-ÖVERVÅLD . (†) övervåld som begås vid ting. LösingDomb. 1603 .