TJÄNST ̌ɟän ⁴st , förr äv. TJÄNEST , r. l. f. (l. m.); best. -en ; pl. -er , möjl. äv. att hänföra till sg. tjänesta l. tjänsta ; förr äv. TJÄNESTA l. TJÄNSTA , r. l. f.; best. -an ; med avs. på pl. se ovan. ( tienest (th-, tii-, tj-, -nn- , -th) 1526-1677 . tienesta- (-th-) i ssgr 1559 ( : tienestadrengher )-1619 ( : tienestapiga ) . tieneste (tii-) 1526 ( : hofftieneste )-1537 . tieneste- (-th-) i ssgr 1524 ( : tienesthelöse )-1616 ( : tienestedrengh ) . tienesto- i ssg 1559 ( : tienestofolke ) . tienist (th-, -nn-, -iist , -th) 1521-1650 ( : tienistweligen ) . tienista- i ssgr 1536 ( : tienistaquinna )-1550 ( : tienista pighon ) . tieniste (th-) 1526 -c. 1585 . tieniste- (th-, -nn-, -ssth-) i ssgr 1538 ( : tieniste pighe )-1725 ( : Tienistehion ) . tiens- i avledn. 1623 ( : tiensligen )-1631 ( : tiensligen ) . tiensta c. 1645 ( : tienstone, sg. best. ) . tiensta- i ssgr 1541 ( : tienstaquinnona )-1711 ( : tienstahion ) . tienste (-nn-) 1542 -c. 1585 . tiänest (-æ- , -th) 1523-1622 . tiäneste 1540-1617 . tiänista- (-æ-) i ssgr 1540 ( : tiænista qwinna )-1664 ( : tiänistahion ) . tiäniste- (th-, -æ-, -th-) i ssgr 1524 ( : tiæniste swen )-1679 ( : tiäniste folk ) . tiänsta 1658 . tjenst (th-, ti-, -nn- , -th) 1523-1900 . tjenste- (th-, ti-, -th-) i ssgr 1526 ( : tienstefolck )-1909 ( : tjensterevolver ) . tjänist (th-, ti-, tij-, ty-, -æ- , -th) 1522-1652 . tjäniste (ti-, tij- , ty-) 1529-1540 . tjänst (th-, ti-, -nn- , -th) 1530 ( : tiänstlöuss ) osv. tjänsta- (ti-) i ssgr 1587 ( : Tiänsta pigha ) -c. 1741 ( : tjänstaår ) . tjänste- (th-, ti-) i ssgr 1530 ( : tiänstelöss ) osv. ) HYLLEST, YNNEST ); den enstaviga formen i sv. sannol. (åtm. delvis) efter motsv. mlt. form. -- Jfr FÖRTJÄNST ] . motsv. TJÄNA , v. 1 o. i anv. närmast utvecklade därur. 1) gm avtal l. överenskommelse l. pliktförhållande o. d. upprättat förhållande som innebär åtagande l. åliggande att (mot regelbunden ersättning) tjäna (ngn); anställning; plats, post; syssla, arbete; äv. med huvudsaklig tanke på de arbetsuppgifter som tjänsten innefattar (se d ); särsk. dels (i sht om ä. förh.) om tydligt underordnat sådant förhållande, särsk. anställning ss. dräng l. piga l. betjänt o. d., dels om stadigvarande o. med hänsyn till lön l. förmåner l. innehåll l. omfattning mer l. mindre välreglerad (statlig l. kommunal) anställning; särsk. med adj.-attribut som (i procent) anger tjänstens omfattning i förhållande till heltid; äv. bildl., i fråga om djur l. sak (se särsk. a α); jfr 2 a, b o. BESTÄLLNING 1 a β. Vara i l. ha tjänst hos ngn. Ha en välavlönad tjänst. Sin förra tjänst hade hon inte innehaft så länge. Han stannade kvar på tjänsten i över 30 år. Hur många tjänster finns det på institutionen? Har du fast tjänst där? Sa (m) ma dag kom matt (es) iwte ffor rætti (n) och bød sich j tiænist ffor en mest (er) man. O PETRI Tb. 12 (1524 ). Doch behölt Her Göstaff i tienstenne vti sijn betzolning, meste parten aff alla vnga och ogiffta karlar. SVART G1 56 (1561 ). Hon war till tiänst hoss Tommas i drömme. ÅngermDomb. 6 ⁄ 2 1632 , fol. 53. Och är det et beklageligit kiännetekn af elakt tilstånd uti et borgerligit samhälle, när alt för månge, i hopp af tienster, winlägga sig om bokwett. ANNERSTEDT UUH Bih. 3: 309 ( i handl. fr. 1744 ). Har hon en god tjenst der på Vernanäs? tjenar hon hos majorskan Mannerskantz? ALMQVIST Kap. 45 (1838 ). Om Susanna en gång gifter sig, så måste det vara med en man, som har ordentlig tjänst och fast lön, och ingen vindböjtel till målare. CEDERSCHIÖLD Riehl 2: 97 (1878 ). En kväll några dagar senare kom Onni hem från sin nya tjänst i staden. HEMMER Kokko 17 (1920 ). Reportern, som har en 10-procentig tjänst på kulturredaktionen, har fått en reprimand och vet vad som gäller. DN 26 ⁄ 8 2004 , s. A21. -- jfr ARVODES- , ENROLLERINGS- , FÖRTROENDE- , HERRE- , KALLELSE- , PROV- , REGEMENTS- , RIKS- , SLUT- , STAT-TJÄNST m. fl. -- särsk. a) i förb. med framförställt attribut som anger arbetsgivare o. dyl. l. slag av tjänst o. d.; särsk. i förb. med prep. (ut)i , förr äv. under l. vid (se särsk. α); äv. i anv. som motsvarar b l. c . α) i förb. med gen.- l. poss.-attribut som anger den l. det ngn är i tjänst hos, särsk. konungen l. statsmakten; förr särsk. i uttr. i ngns ed och tjänst (se ED , sbst. ¹ 1 f slutet), i ngns bröd och tjänst (jfr BRÖD 3 b ); äv. bildl., i fråga om djur l. sak, särsk. (i anv. som motsvarar b ) i uttr. ta ngt i sin tjänst , ta i bruk o. (långsiktigt) använda sig av ngt; jfr 5 . I konungens, kronans, kyrkans, min tjänst. För nit och redlighet i rikets tjänst. En häst i kavalleriets tjänst. Polisen har framgångsrikt tagit ny teknik i sin tjänst. G1R 1: 118 (1523 ). Dogh giorde pigann sin edtt påå lagbokenn, att hun jcke war wtij för:de Jörenns tiänesth, när grytan kom bortt. TbLödöse 16 (1587 ). Så skal ingen Huuszbonde . . antagha någhon Embetzman, Mästare eller Dräng . . vthi sin tiänst och brödh, förra än then sam (m) e . . först wijsat sitt förloffzpasz hoos wederbörande Bärgmästare. PrivBergsbr . 1649 , F 4 a. Förbudet warder them allom, som folck hafwa under sijn tiänst och wårdnat, medh reesor och werldzliga sysslor them . . förhindra (att gå i kyrkan). KOF II. 2: 475 ( c. 1655 ). Dess första arbete wedh be:te Collegii tienst. SCHÜCK VittA 3: 144 ( i handl. fr. c. 1673 ). Herrn har ett vackert studentbetyg; men glöm inte bort, att ärlighet och flit är och förblir det förnämsta i statens tjänst. SÖDERBERG MBirck 123 (1901 ). β) i förb. med adj.-attribut som anger av vilket slag tjänsten är med hänsyn till vem l. vad man tjänar, särsk. nationalitetsbetecknande attribut som anger vilket rike man tjänar. I privat och offentlig tjänst. I kunglig, statlig, kyrklig tjänst . D. 18 Novemb. Reeste de swenska ifrån Tumjn åth Kasaan som hade tagit Ryska tiensten. KKD 7: 234 (1718 ). Bremen rensades från de Danska soldaterna, som antogo Swensk tjenst. EKELUND 1FädH II. 2: 6 (1831 ). Den som är anställd i allmän tjänst, eller har allmänt uppdrag. NorstedtJurHb. 764 (1987 ). b) i fråga om inledande av anställning, i förb. med verb(-förb.) som anger ngns tillträdande o. d. av tjänst l. ngns antagande o. d. av annan i sin tjänst; förr särsk. i uttr. sätta (ngn ) tjänst , se SÄTTA , v. ³ I 38 b β (äv. i anv. som motsvarar e (slutet)); jfr a . Ta tjänst ngnstädes l. hos ngn. Jte (m) skall jngen gulszmed anama någen gulszmedz läriwnga j tyäniste th (e) n frå sijn husbonda med omy (n) ne gångin är. Skråordn. 170 (1529 ). At gifua sigh i ti

[e]

nst hoss hammermesterna. OxBr. 11: 142 (1625 ). (Vi vill) alfwarligen påminna . . i synnerhet Pijgorne här i Staden, at de . . innan nästkommande Påskehögtid städia sig wisz tienst hos ährligit Husbondefolck. PH 1: 344 (1722 ; rättat efter orig. ) . Straff för Swenska Undersåtare, hwilka utan Konungens tilstånd söka eller antaga tjenst hos främmande Herrskap. AdP 1812 , 1: 640. Att en man får en tjenst betyder att han får ett embete i staten, att en qvinna får en tjenst betyder att hon blir ett legohjon i ett enskilt hus. AGARDH o. LJUNGBERG II. 1: 285 (1854 ). Efter juridiska studier i huvudstaden fick jag tjänst på pappas advokatbyrå här i stan. Hufvudstadsbl. 12 ⁄ 4 1983 , s. 6 . c) i fråga om anställnings upphörande, i förb. med prep. från , i sht förr äv. ur , l. verb(-förb.) som anger ngns lämnande l. uppsägande o. d. av tjänst l. ngns avskedande o. d. av annan; jfr a . Lämna, förlora, ta avsked från sin tjänst. Säga upp ngn från tjänsten. Prästen miste sin tjänst i församlingen, men inte sitt ämbete . Prästen skildes från både tjänst och ämbete. Tw . . haffuer dogh alla tina wælfærdth hafth her wdi worth riche Swerighe Ther fföre ære wij begærande aff tiigh At tw gifwer tiig plath ffraa then tiænsth tw wdi ær Oc giff ind tiil oss. G1R 1: 105 (1523 ). Och effter Pigan Vthan någon gifwin orsaak hade Ryggiadt sin tienst, derföre skall (osv.) . GullbgDomb . 12 ⁄ 5 1644 . Att han ej kunnat upptaga målet mot sagde jaktkarl, emedan denne då redan var skild ur Rudbecks tjänst. ANNERSTEDT Rudbeck Bref LXXVIII (1899 ). d) med huvudsaklig tanke på de (mer l. mindre preciserade l. välavgränsade) arbetsuppgifter l. den verksamhet som tjänsten innefattar (l. den ställning (se d. o. II 7 ) som den innebär); ofta (ungefär) liktydigt med: befattning l. ämbete. Fem lediga tjänster som lokalvårdare utlystes. Vad har din tjänst för benämning? Tjänsten måste snarast tillsättas. När någon person lagligen till någon tienst kallat är. RA I. 3: 108 (1593 ). Till Cantzeliet höre och dessa officia och Tiänster, som aff Cantzlären på wåre wägnar order taga skole, som ähre Ambassadorer, Residenter, Commissarier, Agenter hoos främmande Herrer och Städher. CivInstr. 308 (1626 ). Alle Rijksens Högheeter, Stånd, Embeten och Tienster, uthdeelar Konungen. Schouten Siam 8 (1675 ). Upplysningar infordrades äfven angående de ecklesiastika tjensterna. ODHNER G3 1: 367 (1885 ). Blott 623 t (imma) r (hölls) av ordinarie lärare med geografi i tjänsten, 266 t (imma) r av . . vik. lärare med geografi i provåret. SvGeogrÅb. 1929 , s. 234. -- jfr ADJUTANTS- , ARKIV- , ASSESSORS- , BARNMORSKE- , BESÖKAR- , BÅTSMANS- , DIREKTORS- , DRÄNG- , EXPEDITÖRS- , FOLKSKOLLÄRAR(E)- , FÖRSTELANTMÄTAR(E)- , INTENDENTUR- , KAMERALBITRÄDES- , KANSLIST- , KAPELL- , KASSÖRSKE- , KLOCKAR(E)- , KRIGS- , KRONOJÄGAR(E)- , LABORATORS- , LÄNSMANS- , MAJORS- , NOTARIE- , OFFICERS- , PENITENTIARIE- , POLIS- , POST- , PROFESSORS- , PRÄST- , RADIOTELEGRAFIST- , REGEMENTSLÄKAR(E)- , REKTORS- , REVISORS- , RÅDMANS- , RÄNTMÄSTAR(E)- , SACELLANI- , SEMINARIELÄRAR(E)- , SILVERPOST- , SKATTMÄSTAR(E)- , SKRIVAR(E)- , SKÖTERSKE- , SOCIAL- , SPECIAL- , STADSINGENJÖRS- , STALL- , STATIONSKARLS- , STRANDRIDAR(E)- , STYRMANS- , SVENNE-TJÄNST m. fl. -- särsk. α) i fråga om inrättande av ny tjänst. Så är han Grijpenhielm vthi anseende af samme Kongl. förordning, och här till giorde merkelige tiänster, nu försedder med chargen af een StatsSecreterare. CivInstr. 342 (1661 ). Tjänst inrättas och tillsättes av vederbörande myndighet, om annat ej följer av beslut eller bestämmelse som Kungl. Maj:t meddelar. SFS 1966 , nr 39, s. 89 . β) i fråga om relativ erfarenhet av (typ av) tjänst, i jämförelse mellan flera (i övrigt jämställda) tjänsteinnehavare, särsk. i uttr. äldre l. äldst i tjänsten , som har innehaft tjänsten längre (än annan med jämförbar tjänst) resp. längst (av alla med jämförbara tjänster). M. Georg, som hafr altid hafft förtred och äldre i tiänstan. ConsEcclAboP 188 (1658 ). Den äldste i tjensten, af dem, som tjena vid samma corps, verk. DALIN (1854 ). γ)

[

jfr lat. ex officio , å ämbetets vägnar ] i fråga om att ngn gör l. gjort ngt inom ramen för l. under utövande av sin tjänst (l. under frihet från (o. i uttrycklig motsats till) sådant utövande) l. i kraft av sin tjänsteställning, i prep.-förb.; i sht i sg. best., särsk. (o. i sht) dels i uttr. i l. utom tjänsten (ofta mer l. mindre utan bestämd avgränsning från 2 (d )), dels i uttr. å (l. på ) tjänstens vägnar . Hon reser mycket i tjänsten. I tjänsten bärs alltid uniform, men utom tjänsten går det bra att vara civilklädd. I Helsingfors har jag bara varit å tjänstens vägnar. (Målaren) Haffuer intet warit bruket i tiensten sedan Kon. M: drog till Påland anno 94. SthmSlH 1: 146 (1594 ). Hvarje befallning i tjensten skall med yttersta noggrannhet skyndsamt verkställas. TjReglArm. 1858 , 1: 17. (Chefen hade) på tio år aldrig växlat ett ord med honom utom tjänsten. DE GEER Minn. 1: 138 (1892 ). I tjänsten var han en exercisdjävul, i sällskapslivet var han känd för sina stora fordringar på snabb uppfattning och intelligens. SPONG Sjövinkel 17 (1949 ). -- särsk. i avslutning på framställning från myndighet o. d., föregående vederbörande myndighetspersons namn(underskrift), i uttr. i tjänsten l. å (l. på ) tjänstens vägnar . ”Å tjänstens vägnar. G. Karlsson”, stod det avmätt längst ned i brevet. I tjänsten: Josef Fröberg. PT 1913 , nr 139 A, s. 1. δ) ss. förled i ssgr, betecknande offentligt l. privat anställd tjänstemans arbete i (uttrycklig) motsats till arbetares (se ARBETARE 2 ) arbete, särsk. i ssgn TJÄNSTE-KOLLEKTIVAVTAL . e) i oeg. l. utvidgad anv. l. motsv. TJÄNA , v. 1 f (jfr 2 g ), om sådant åtagande som inte grundar sig på (formell) anställning l. tvingande pliktförhållande o. d. (i förhållande till den l. det man tjänar) utan endast på mer l. mindre frivilligt (o. troget l. osjälviskt) ställande av sina krafter l. insatser till ngns l. ngts (gagneliga) förfogande; särsk. med gen.-attribut angivande den l. det man tjänar, särsk. ngt abstrakt. För edr’ trogna tienst, Enckior och karske Möör / Som i här till haf’ giort och änn städz göra böör. CupVen. A 4 a (1669 ). Den kärlek och tjenst, hwartil natursens lag förbinder hwar ärligt sinnad undersåte, at hysa mot sin Öfwerhet, Fädernesland och Landsmän. A CREL Sår 5 (1745 ). Sanningens och skönhetens tjenst är ej blott fri; den gör fri. 2SAH 12 : 4 (1826 ). Fyra halvsekeljubilarer i Thalias tjänst. SvD 7 ⁄ 10 1927 , s. 3. Jag har bara aldrig tänkt mig, att en gudom som hon skulle nedlåta sig till att gå i reklamens tjänst. BOYE Ast. 8 (1931 ). Den nya människa, som ingenjör Werstand ville skapa, var en människa i den stora krigsmaskinens tjänst. R UIN SjunknH 64 (1956 ). -- jfr SYNDA-TJÄNST . -- särsk. (motsv. TJÄNA , v. 1 f α) i fråga om att tjäna gudom l. avgud o. d., särsk. bibelns Gud; särsk. med gen.- l. poss.-attribut angivande ifrågavarande gudom osv.; ss. senare led i ssgr närmande sig l. övergående i bet.: dyrkan l. kult; jfr b . (P. g. a. deras godhet) haffvær Jach . . them anammat oc tagiid med . . (allt) som the tiilförende tiil Gudz tiænist skicket oc utgiffvit haffve . . i miit . . beskærm. G1R 1: 34 (1522 ). Somliga haffuer . . (Gud) welsignat, vphögt, och helgat, och til sina tienist kallat, Men somliga haffuer han förbannat, och förnedhrat. Syr. 33: 12 ( öv. 1536 ). Hwad äre wij Gud för . . (alla) Wälgerningar skyldige? Låff och Tacksäijelse! Lydno och Tiänst. S WEBILIUS Cat . 2 : 38 (1689 ). Bredvid Molochs gräsliga offer uppstår (hos semiterna) Mylittas skändliga tjenst. S VENSÉN Jord . 156 (1885 ). jfr AVGUDA- , BELÄTE- , GUDS- , SATANS-TJÄNST m. fl. 2) i sg. (jfr dock g ), verksamhet att utföra med tjänst (i bet. 1 ) förenade arbetsuppgifter l. -insatser l. göromål; tjänsteutövning, tjänstgöring; arbete (se d. o. 6 ), sysslor; särsk. dels (numera bl. i högre stil) i förb. med förrätta , dels (om ä. förh., i sht hist. ) i uttr. län på tjänst , tjänstelän; ss. senare ssgsled äv. dels med särskild tanke på ålagd skyldighet att fullgöra (sådan l. sådan) tjänst (särsk. i ssgrna FRÄLSE-, RUST-, RYTTAR(E)- o. SKEPPS-TJÄNST ), dels koll., om manskap som gör (sådan l. sådan) tjänst, särsk. i ssgn RUST-TJÄNST (förr äv. om enskild enhet som fullgör sådan tjänst); förr äv. övergående i allmännare anv.: arbete (se d. o. ( 1 , 4 ,) 5 ), sysselsättning (se d. o. 1 ); äv. bildl., i fråga om ngt sakligt (särsk. dels ss. senare led i ssgr, dels i a slutet, d slutet). Varje dag innehöll sitt mått av tung och krävande tjänst. Hon orkar inte med sin vanliga tjänst längre utan måste få enklare arbetsuppgifter. Han vantrivdes med tjänsten. Wtan al affgiiffth eller tiænesth. G1R 1: 210 (1524 ). Den som uthståår tiensten, moste åtniuta lönen. VDAkt. 1677 , nr 367. På det alle må lära des tjensts förrättande; så böra Ryttmästarne . . roulera i Regementerna. ReglSwArmeen 1710 , s. 11. Ett fruktsamt folk får lof att använda en tredjedel af sin tjenst på barn, som ännu intet annat göra än förtära. C HYDENIUS 14 (1765 ). Thestrup, är docens här, men har aldrig gjort en veckas tjenst hvarken som prest eller som akademikus. THOMANDER TankLöj . 93 (1828 ). (Fogdetiteln) sjönk efter hand i anseende och utträngdes åter i slutet af medeltiden åtminstone i de större länen på tjänst af titeln höfvitsman. H ILDEBRAND Statsförf . 129 (1896 ). (Bisittarna trädde i åldermannens) ställe, då han tillfälligtvis ej kunde förrätta sin tjänst. A MBROSIANI SvSkråämb . 40 (1920 ). Värre var att inrikesministeriet beslöt avhålla polismästaren från tjänst. HangöT 14 ⁄ 7 1979 , s. 3. -- jfr ALTAR-, BARNMORSKE-, BLOCKAD-, DRÄNG-, HANTLANGAR(E)-, HUND-, JÄRNVÄGS-, KOR-, LOTSNINGS-, NATT-, PROFESSORS-, REPARATIONS-, SAMARIT-, SAMHÄLLS-, SJUKHUS-, SJÖRÄDDNINGS-, SLUM-, SPANN-, SPION-, STATSRÅDS-TJÄNST m. fl. -- särsk. a) i förb. med göra (jfr 5 b , 8 ); särsk. (o. numera företrädesvis) i sg. obest. utan attribut (jfr e ), särsk. i förb. med adverbial, särsk. angivande befintlighet l. tid; i sht förr äv. med indirekt personobj. angivande den man tjänstgör åt (i ä. språkprov stundom svårt l. omöjligt att skilja från 1 ); äv. i anv. som motsvarar b ; jfr g . Anszeende thenn hulle tro tieniste, szom för:ne Axell Erichson oss . . giortt och bewijst haffwer. RÄÄF Ydre 1: 293 ( i handl. fr. 1544 ); möjl. ssg. Thenn som tager foder, höö, haffre, eller kornn på någ (o) n klippere, thenn hann icke kann göre Kong (lige) M (ajestä) tt tienist med . . haffwe förwärcket samme hest eller klippere. SCHMEDEMAN Just. 41 (1560 ; rättat efter orig. ) . Then tiänist, som ministranter göre till messen. RA I. 3: 92 (1593 ). Så hafver och v. her Måns varit nu så starker, at han uthi capitularium närvarelse giorde församblingen tienst, effter thet mått som hans svaghet kunne medgifva. OxBr. 12: 377 (1618 ). Alla Betiente wid Postwäsendet . . tillhållas att giöra deras tienst och plickt. CivInstr. 480 (1704 ). Och som Lazarettet är en practisk Schola, hwarest . . alla Medici och Chirurgi til det minsta sex Månader (skall) göra tienst, innan de . . upföras på förslag til någon syszla. PH 8: 5820 (1774 ). (Z.) Franzén var . . så mycket lättare öfvertalad (att välja den lärda banan) , som gossen de få gånger, då han tillfälligtvis skulle göra tjenst i handelsboden, redan visat sig opraktisk. 3SAH 2: 147 (1887 ). -- särsk. bildl. (jfr d slutet), i fråga om att ngt sakligt är l. varit i (fungerande) bruk; särsk. med bestämning som anger vad det fungerar ss., särsk. (o. numera företrädesvis) i fråga om ngts mer l. mindre tillfälligt tillgripna (o. eg. ej avsedda) användning i angiven funktion (jfr TJÄNA , v. 3 d slutet); i ä. språkprov utan bestämd avgränsning från 8 . Sopsäcken fick göra tjänst som regnrock. En plåtburk gjorde tjänst som ljuddämpare. Och lika som händerna skole giöra tieniste och hielp emellan hufvudet och lederna. RA I. 1: 358 (1544 ). Magen wil intet gjöra sin Tjenst, om man intet dageligen får en Sup om Morgonen, en Appetits-Sup förr Middagen, en på Maten, en Aftonvards. AKEN Reseap. 145 (1746 ). Än skrattade Fru R., än såg hon interesserad ut, och hennes vackra tänder och temligen lifliga ögon gjorde här vid tourvis tjenst. KNORRING Cous . 2: 27 (1834 ). (Likheten) mellan baskiskan och de amerikanska språken . . har framkallat . . gissningar om urtida förbindelser dem emellan, hvarvid äfven det sjunkna Atlantis fått göra tjenst som brygga. SVENSÉN Jord. 116 (1884 ). Att äggvitan i växterna gör samma tjänst för de växtätande djuren som köttets äggvita för köttätarna. BOLIN VFöda 10 (1933 ). b) i förb. med attribut som anger ngns trohet l. villighet o. d. i tjänstgöringen l. (utan bestämd avgränsning från 1 ) tjänstgöringens varighet; jfr a, g . Lång och trogen tjänst. Anders Olofsson för wilige tro tienst han Oss och Rijket bewijst hafwer. G1R 1: 175 (1523 ); möjl. ssg. God tiänest. GlTer. 4 ( c. 1550 ). Menn för hans förre långlige tiennist skuldt hos cronenn, blef honom lifuett förskontt. 3SthmTb. 5: 58 (1603 ). Sällskapet Pro Patria har utdelat . . den större medaljen i guld: åt . . förre kyrkovärden Carl Gustaf Olsson för 28 års tjänst åt Brunflo församling. PT 1917 , nr 218, s. 2 . c) mil. (l. om ä. militära förh.) i förb. med bestämning (l. ssgsförled) som anger deltyp av tjänst inom militär tjänstgöring. Andra Afdelningen, Tjensten på Roten, skall innehålla de föreskrifter, hvilka, såsom undantag från normal-förhållanden, upkomma i följd af Indelningsverket. KrigVAT 1835 , s. 194. Olika uppställningsplatser vid uppställning till tjenst till häst eller till fots få utses. TjReglArm . 1889 , s. 333. Dagoff. åligger . . att svara för den inre tjänsten vid staben. ArtillRegl. 1940 , 2: 212. -- jfr BIVACK- , FRONT- , FÄLT- , GAS- , KAPTENS- , KASERN- , KOK- , KRIGSFÖRPLÄGNADS- , LUFTSKYDDS- , MINSVEPNINGS- , PATRULL- , RAPPORT- , SAMBANDS- , SJÖMÄTNINGS- , SKIDLÖPAR(E)- , SPRÄNG- , STABS- , STRIDSVAGN(S)- , STRÅLKASTAR(E)-TJÄNST m. fl. d) med särskild tanke på den verksamma tid under vilken (tjänste)man tjänstgör i motsats till ledighet från arbetet för stunden l. dagen l. för längre tid; särsk. i förb. med prep. i (jfr 1 d γ) . Har du tjänst i kväll? Han är inte i tjänst just nu. Inte en enda i tjänst varande polis fanns det att få tag i. HOLMBERG 2: 768 (1795 ). Den kamrat han nu hade med sig hade efter tjänstens slut tagit med honom i det ganska tydliga syftet att följa honom till hans rum. HEDBERG VackrTänd. 7 (1943 ). (Läkaren) säger att hon under inga omständigheter får återinträda i tjänst denna termin. LANGE FarlFörtära 27 (1950 ). Personalen var ganska stor . . och även om inte alla var i tjänst samtidigt så var dom tillräckligt många för att kunna hålla kontroll över anstalten. S TRÖMSTEDT MittLiv 1: 164 (1981 ). -- särsk. (numera bl. mera tillf.) bildl. (jfr a slutet), i fråga om sak som är l. varit l. ta(git)s i verksamt bruk; särsk. i uttr. i tjänst , när det l. det är i bruk, under gång. Maskinen som ett ögonblick vägrat sin tjänst, synes nu åter vara i gång. GHT 1895 , nr 244 A, s. 2. När en ångpanna i tjänst visar en betydande läcka. TT 1898 , M. s. 82. e) (vard., i vissa kretsar) i sg. obest. utan attribut (jfr a ), med tanke på de specifika arbetsuppgifter l. förhållanden l. skeenden som tjänstgöringen innebär, i uttr. tala o. d. tjänst , tala o. d. om ting som rör tjänsten. Middagarna voro i regel angenämare tillställningar än frukostarna, eftersom dagens arbete var över och det var förbjudet att tala tjänst. BERG BlåDrag. 81 (1936 ). f)

[

jfr liknande, urspr. ironisk anv. av t. einem auf den dienst warten o. d., (lur)passa på ngn (för att skada) ] (†) speciellare, i fråga om tjänstgöring i krig, i uttr. akta l. vara ngn på tjänsten , lurpassa på l. (ta tillfälle(n) i akt att) söka strid med ngn. Sedan the hade någre Mijl framsträckt, achtade them åter någre Ryssar på tiensten. S CHRODERUS Os . III. 2 : 73 (1635 ). (Matförrådet var) långt ifrån Slottet . . Therföre achtade the Swenske ther at förblifwa, at wara Sapiea thet bästa the kunde på tiensten. W IDEKINDI KrijgH 148 (1671 ). g) (i sht i högre stil) i oeg. l. utvidgad anv. l. motsv. TJÄNA , v. 1 f (jfr 1 e ), om mer l. mindre frivilligt (o. troget l. osjälviskt) utförande av arbetsinsatser l. göromål o. d. som hör till tjänst (i bet. 1 e ); äv. dels i anv. som motsvarar a l. b , dels i individuell anv., i ssgrna GUDSTJÄNST o. KYRKO-TJÄNST ; jfr 5 d . (Och människan var för djuren) en nyttog och gagnelighen herre, görandes them tienist, j thy, ath hon brukadhe them rätt ther till the scapat woro. OP ETRI 1: 7 (1526 ). Oden. Förtrutit haar iagh swåra ting / Swergie haar mijn tienst hållet ring. P RYTZ OS C 4 a (1620 ). Leva av tro, av Guds nåd, som är varje morgon ny. Leva för människorna. I glad tjänst. Så känner alltid den benådade syndaren det. B OLANDER HerrKr. 31 (1946 ). -- jfr MÄN(NI)SKO- , SKALDE-TJÄNST m. fl. 3)

[

utvecklat ur 2 , i vissa ssgr (i sht sådana betecknande verksamhet ägnad att betjäna allmänheten) åtm. delvis äv. med anslutning till 5 , med särskild tanke på betjäning l. erbjudande av tjänster o. d. ] ss. senare led i ssgr: i form av särskild inrättning l. avdelning o. d. varaktigt organiserad verksamhetsgren av i förleden angivet l. antytt slag; äv. om sådan inrättning osv. (äv. mer l. mindre konkret). jfr KUND-, PRESS-, RÄDDNINGS-, SKOLRESE-, SOCIAL-, SÄKERHETS-, UNDERRÄTTELSE-TJÄNST m. fl. 4)

[

eg. individuell anv. av 2 g l. elliptiskt för GUDSTJÄNST l. KYRKO-TJÄNST ] (numera föga br.) gudstjänst; jfr 5 e . Käril til Herrans Hws, käril til tienisten och til brenneoffer. 2Krön. 24: 14 ( Bib. 1541 ; Bib. 1917 : gudstjänsten ) . I kyrckian, när tiänst skeer, skola . . (skolbarnen) tijdheligen, och ordentligen sammankomma. ÅbSvUndH 32 : 3 ( c. 1660 ). (Prästerskapet hade) givit tillkänna, det de icke utan fruktan för olycka vågade sig vidare . . hålla de . . (i det icke renoverade kapellet) vanliga tjänster på Marie Bebådelse-, Kristi Himmelsfärds-, Midsommar- och Mikaelisdagarna. KyrkohÅ 1933 , s. 130 (1779 ). Och kyrkrådet smög sig med ryggen i kut / vid tjänstens slut / efter prosten ut. FRÖDING Guit. 30 (1891 ). ÖSTERGREN (1958 ). -- jfr JORDAFÄRDS- , MORGON-TJÄNST m. fl. . motsv. TJÄNA , v. 2 o. i anv. närmast utvecklade därur. 5) (enskild) insats av arbete l. åtgörande (som avses l. avsågs vara l. är l. var till gagn l. nytta l. hjälp (för ngn)); enskild omgång av hjälp l. handräckning l. betjäning o. d.; i pl. med gen.-attribut angivande den man tjänar förr äv. ungefär liktydigt med: tjänst (i bet. 1 a α); förr äv. konkret (se g ). Be någon om en tjänst. Tjänster och gentjänster. Hon utför ideligen både små och stora tjänster åt honom. Den tjänsten kunde jag varit förutan. Edhers retta skatt, skull, fodringar och andre plictige tienster, e hvad nampn the helst hafve kunne. RA I. 1: 395 (1544 ). Så länge han är i Chronones tienster. RP 8: 270 (1640 ). Den lägre skal tiena dän högre: / Torftiger afla bröd af rijkom, med tienster och slögder. S TIERNHIELM Herc . 460 ( c. 1654, 1668 ). Emedan man . . höll för Gudz egit werk och försyn, alt thet man företog och företaga skulle, alt thet man fick i sinnet, lika som skedde Gudi en tienst thär med. B LOCK Progn . Dedik. 7 (1708 ). Konungen äger at uphöja til Adeligt stånd och wärde Män, som genom trohet, . . lärdom och nitiske tjenster gjort sig af Konungen och Riket synnerligen förtjente. RF 1809 , § 37. Se, vänskapen i tjenst och återtjenst består. REMMER Theat . 1 : 29 (1814 ). Det kan lätt bli så att de som ska dela . . (sekreterarens) tjänster överträffar varandra i att lassa på henne jobb eller i att hävda, att just deras papper är de som först behöver bli klara. U DDENBERG Rätt 231 (1985 ). -- jfr GEN-, HEDERS-, KÄRLIGHETS-, RYTTAR(E)-, SMÅ-TJÄNST m. fl. -- särsk. a) i ordspr. l. ordspråksliknande uttr.; äv. i anv. som motsvarar c . Frambudin tienst är altidh försmådh. SvOrds. A 6 b (1604 ). Gjord tjenst, snart glömd. R HODIN Ordspr . 55 (1807 ). Den ena tjänsten är den andra värd. H OLM Ordspr. 334 (1964 ). b) i förb. med göra (jfr 2 a , 8 ) l. (numera bl. i högre stil) bevisa l. visa (se särsk. β) o. indirekt personobj. som anger den som åtnjuter tjänsten (äv. (numera bl. mera tillf.) utan sådant obj.); jfr d, e . Vill du göra mig en liten tjänst? Gör mig en tjänst och sluta upp med det där! Han har gjort företaget ovärderliga tjänster. Man gör knappast henne någon tjänst genom att befordra henne. Tu haffuer giordt oss alla thenna tienistena, Hwadh skal iagh göra tigh? 2Kon. 4: 13 ( Bib. 1541 ). Han har bevisat mig mycken vänskap och de reelesta tjenster, här i London. JJ BJÖRNSTÅHL hos LINNÉ Bref I. 3: 264 (1775 ). Om de, som sitta inne med en större kännedom . . (om de gamla byalagen) blott ville ge en skiss, skulle de göra en stor och värdefull tjänst. NILSSON FestdVard. 61 (1925 ). Jag ger honom två (morfin) sprutor i stället för en. Det kanske blir slut då, men det vore ju bara att göra stackaren en tjänst. STIERNSTEDT Bank. 263 (1947 ). Så är det: gör man någon en stor tjänst är man bunden till vederbörande för alltid. DN 24 ⁄ 7 1990 , s. B1. -- särsk. α) (†) i sg. obest. i koll. anv. Nw faar iach hädhan til Hierusalem til ath göra helgomen tienest. Rom. 15: 25 ( NT 1526 ). Wänja the sigh ther til i Vngdomen, at the gärna och medh Lust bewijsa them Åldrigom Tiänst, så länder thet them i framtijden til en härligh Prydnat. S CHRODERUS Modersch . I 2 a (1642 ). Hender åffta, att soldaterne . . marchera (under fanan) till att giöra en officerare tienst vijdh hans begrafningh. RP 16: 202 (1655 ); jfr e . Han . . har gjort mig god tjenst. LINDFORS (1824 ); möjl. till 8 . β) i sg. best. med attributiv inf.-förb. l. att -sats. Visa mig den tjensten att (osv.) . DALIN (1854 ). Nu när de ändå tänker hoppa av riksdagen så kan de väl göra oss den tjänsten att de polisanmäler männen ifråga. DN 3 ⁄ 12 1997 , s. C6. Som tur var gjorde bägge hans föräldrar honom den tjänsten att leva länge. DN 4 ⁄ 8 2002 , s. B6. c) i förb. med verb som anger erbjudande o. d. (jfr d ), särsk. erbjuda , förr äv. tillbjuda ; särsk. i uttr. erbjuda sina tjänster , särsk. i fråga om att ngn ställer sig till förfogande för anställning o. d.; jfr a, f . Warghen kom til een Soo, som j samma stundh skulle grijsa, och tilbödh henne sijn tiänst, och gaff sigh vth för een Jordgumma. B ALCK Es. 121 (1603 ). Sedan Jonas väl lyckats övertyga sig själv . . gick han . . upp till Mellquist och erbjöd sina tjänster. Resultatet blev en fast anställning i Nya Morgonbladet. S IWERTZ JoDr . 150 (1928 ). d) i förb. med till , i fråga om att ngn erbjuder sig (jfr c ) att göra ngn en tjänst l. att ngns handlande avser att vara l. innebär en tjänst för ngn o. d.; särsk. dels med indirekt personobj. till det överordnade verbet (särsk. vara , förr äv. göra (jfr b )), dels i uttr. till ngns tjänst (se särsk. α, β); särsk. i förb. med adverbial angivande sätt på vilket man kan vara till tjänst, särsk. inlett av prep. med ; äv. oeg. l. bildl. (se särsk. α); stundom utan bestämd avgränsning från 2 g ; jfr 8 . Kan jag vara er till tjänst med något särskilt? Ther före haffwer han och all creatwr såå scapat, ath thet ena skal wara thet andra till wilia och tienist. O PETRI 1: 6 (1526 ). Sissella hade brackth samma Elssa thil honom, thil tieniist, och på th (et) han skulle hielpa honnom aff sinn siychdom. TbLödöse 336 (1594 ). Ja, så mycket kan jag wäl giöra Er til tienst. MODÉE HåkSmulgr . 93 (1738 ). -- särsk. α) i förb. med verbet stå ; särsk. oeg. l. bildl., i fråga om att ngt sakligt står till ngns förfogande. Varmed kan jag stå till tjänst? Min boksamling står helt och hållet till din tjänst. Thesse med samt min Son, Her Ruus, thera sam-qweda Broder / Tig til tienst skole stå, från Morgon, alt in-uti Morgon. S TIERNHIELM Herc . 120 (1648, 1668 ). All ting står eder til tienst. E HRENADLER Tel . 125 (1723 ). En flaska vin, / Som gömt sig i min väska, står till tjenst. / Skål! A TTERBOM LÖ 1: 12 (1854 ). Det är alltid angenämt att kunna stå folk till tjänst med upplysningar. L INDGREN MästBlomkv . 70 (1946 ). β) självständigt, utan utsatt verb; i sht förr särsk. i hövlighetsformel avslutande brev o. d. Här har ni mig. Till er tjänst! Eders Härlighet altijdh til tienst och vilie. OxBr. 12: 507 (1613 ). Rudolf. Det är fru värdinnan, förmodar jag? Sara. Till herr kaptens tjenst. JOLIN Barnhus. 41 (1849 ). e) (i sht i vitter l. högre stil) i uttr. den sista l. yttersta tjänst(e n) , om hedrande av ngn gm närvaro vid dennes jordfästning; förr äv. (möjl. med anslutning till 4 ) om ngns jordfästning; äv. (o. i sht) i anv. som motsvarar b ; jfr b α. Och vill jag . . förhåppas, ath min K. Broder han giör sin syster den sista thienst, om mögeligt er. OxBr. 11: 38 (1621 ). At han effter hennes dödh . . skulle den ÿttersta tienst medh predikande och mehra förrätta. VDAkt. 1677 , nr 320. (Man hade kommit) inte bara för att bevisa henne den sista tjänsten utan också för att . . se, hur den nye änklingen betedde sig. H ELLSTRÖM Storm 158 (1935 ). jfr: Käre Wenner, j gått Christet Swenskt folck . . här nu vthi then Hederlighe Samqwem, process och begängelse församblade, til att bewijsa thenne wår käre Herre och LandzFadher . . then yttersta tienst som wij kunnom åstadhkomma. S VART Ähr . 41 (1560 ). f) i sht nat.-ekon. om tjänst (som man tar betalt för) betraktad ss. nationalekonomisk nyttighet (särsk. i pl., särsk. i uttr. varor och tjänster , sammanfattande om alla sådana nyttigheter) l. ss. (välavgränsad o.) av näringsidkare l. myndighet l. organisation o. d. återkommande tillhandahållen enskild sådan nyttighet; äv. i anv. som motsvarar c. Den tjänsten kan vårt företag inte erbjuda. En sådan tjänst skulle bli rätt dyr. EkonS 1: 11 (1891 ). Tjänster (till skillnad från förbrukningsvaror) lämnas dels av personer, dels av varaktiga nyttigheter och äro alltså dels personliga prestationer, dels varaktiga nyttigheters användningar. C ASSEL TeorSocEkon . 37 (1934 ). Nu måste det satsas mer för att öka produktiviteten, d. v. s. öka produktionen av varor och tjänster - till sist är det ju av detta som all välståndsutveckling beror. SmålP 5 ⁄ 12 1970 , s. 8. Skärpningarna (av sanktionerna mot Sydafrika) omfattar bl a handel med tjänster. SDS 23 ⁄ 2 1990 , 1: 2. Snart kan den du ringer till från din vanliga telefon se i ett textfönster på sin telefon varifrån samtalet kommer. På GSM-linjerna finns tjänsten redan. GbgP 14 ⁄ 8 1998 , s. 6 . g) (†) närmande sig l. övergående i konkret anv. (jfr 3 ), om materiellt bistånd l. understöd o. d. (Församlingen har givit) effter allo theres mact . . och öffuer theras mact, bedhia (n) des oss medh mykin förmaning, ath wij ana (m) ma wille welgerningen, och tienistens deelactugheet som skikkat war till helghone (n) . 2Kor. 8: 4 ( NT 1526 ). 6)

[

utvecklat ur anv. av 5 i satssammanhang som uttrycker erbjudande om l. villighet till tjänst o. d. (jfr särsk. 5 d β) ] (†) (betygande av) villighet att vara (ngn) till tjänst (i bet. 5 ); särsk. i förb. med hälsa l. i icke satsformad mening (äv. med indirekt personobj. utsatt), särsk. i hälsnings- l. (avslutande) hövlighetsformel o. d., särsk. i uttr. ( med ) sin (särsk. min ) tjänst ; äv. i förb. med bedja , närmande sig adverbiell anv.: med betygande av osv. Min ödmiuche vnderdånighe förplichtighe hulle och tro tienist. HH XXXIII. 1: 109 (1561 ). Min ödmjuke hälsning och välvillige tjenst Eders stränghet alltid tillförende. HSH 4: 219 (1569 ). Helsa din broor medh min tienst emedan de säja att han är i mastricht. S TENBOCK o. O XENSTIERNA Brefv . 1: 29 (1690 ). Den här warande Masson, som jämwäl sin dehl till detta arbetet bijdrager, helsar med sin tienst. Lychnos 1950-51 , s. 153 (1713 ). Altså beder iag tienst til förlåtel:n. 2RARP I. 1: 136 (1719 ). Collin. Ödmjukste tjenare! Ulla Winblad. Ödmjuksta tjenarinna! Gåse . Min tjenst. Ulla Winblad. Herr Canzlerns skål! Planberg . Jag tackar tusenfalt. BELLMAN (BellmS) 4: 309 ( c. 1773 ). 7)

[

i sht efter mönster av motsv. t. ssgr med dienst- ] i mer l. mindre förbleknad anv. av 5 l. 6 , ss. förstärkande förled i adjektiviska (l. adverbiella) ssgr betecknande att ngn är tjänstvilligt l. välvilligt l. underdånigt sådan l. sådan (gentemot den tilltalade l. -skrivna); särsk. i sådant adj. dels i överförd anv., om (resultat av) talat l. skrivet yttrande o. d., särsk. brev l. bön o. dyl., o. med bet.: som utföres l. framställes med (vederbörligt l. vördsamt) betygande av tjänstvilligt osv. (sådant l. sådant) förhållningssätt, dels i adverbiell anv., bestämmande verb som anger talat l. skrivet yttrande o. d.; särsk. i (inledande l. avslutande) hövlighetsformel i brev o. d. . 8) (utom i slutet o. i ssgn O-TJÄNST numera föga br.) motsv. TJÄNA , v. 3 (l. möjl. utvidgad anv. av 5 ), i sg. obest.: gagn, nytta; fördel; särsk. dels i det opersonliga uttr. det blir någon tjänst till ngt , det är ngn nytta med ngt, det lönar sig (att), dels i förb. med till (dels i vissa språkprov svårt att skilja från 5 d , dels förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: behag, belåtenhet); förr äv. i förb. med göra (jfr 2 a , 5 b ), särsk. i uttr. ( inte ) göra tjänst, (inte) duga; jfr 2 a slutet, 5 b α. Herran alsuoldig gud styre sig til thienisth oc then helge kirkio . . til hugnath. G1R 1: 33 (1521 ). Ett collegium eller universitet, ther ungdomen udi frye boklige konster oss . . till ähre och tiensth mhå rätteligen institueret och uptuchtedt blifwe. ANNERSTEDT UUH Bih. 1: 9 ( i handl. fr. 1566 ). Så wäpnat . . att H. K. M:t tienst och wij ähra ther uthaf hafwa scholom. RA II. 2: 263 (1617 ). Förordning, Angående den Lydno, som de nedrigare Betiente äro deras Förmän skyldige i Saker, som lända till Kongl. May:tz Tienst eller Otienst. SCHMEDEMAN Just . 1443 (1696 ; rättat efter orig. ) . Är något til hans tienst, min Herre? LAGERSTRÖM Holberg Westph . 57 (1737 ). Det gör ej tjenst, (dvs.) duger ej. DALIN (1854 ). En stor sillevad kan man inte kasta på måfå, utan man får se efter att komma på ett så pass stort stim, så det blir någon tjänst till att ge sig på det. HASSLÖF SvVästkustf. 174 (1949 ; om förh. på 1800-talet ) . -- jfr O-TJÄNST . -- särsk. 5 d ] (fullt br.) i fråga om (framställandet av) varaktigt föremål l. alster, särsk. skrift o. d., vars bruk är avsett att vara ngn till hjälp l. nytta o. d., i uttr. till ngns (i sht förr äv. till sådan l. sådan ) tjänst l. till tjänst för ngn . På det ingen måtte troo, at de Inventioner, som uti denne Beskrifningen blifwit nämbde och ännu intet til allmän Tienst kommit i dagsliuset, äro . . på skryt af mig anförde. POLHEM Invent. 77 (1729 ). (J. Messenius ville på ett teatraliskt sätt) öfva den Akademiska ungdomen, och fick, som flitig fornforskare, det infall, att till dess tjenst och nytta författa hela Svenska Historien i 50 Comedier och Tragedier. BROOCMAN SvSpr. 92 (1810 ). Ellendt-Seyfferts latinska grammatik, till tjänst och pina för tusentals svenska skolpojkar. NärGickSkol . 367 (1934 ). . 9) (†) motsv. TJÄNA , v. 5 (b ), i ssgn O-TJÄNST 3 .

Ssgr

: (Anm. Förledsformen tjänst- hänför sig numera nästan bl. till 2 l. 5 ; i sistnämnda bet. är den dessutom numera allenarådande, utom i bet. 5 f . I bet. 1 torde den däremot numera endast komma i fråga i (numera bl. (mera) tillfälliga) ssgr som avser avsaknad l. eftersträvande o. d. av tjänst (särsk. . --