r. l. f. (l. m.);
Anl.
)); förr äv.
).
).
).
).
).
).
). jfr
m. fl. o.
– särsk.
).
).
); förr särsk. om geometrisk yta l. plan figur o. d.
).
).
). –
, om hav l. havsyta; jfr
adj.
wattnens slätter). Då tackar Frithiof sin värd, och sätter / å nyo ut öfver böljans slätter.
).
).
).
, om himlavalvet.
).
på himlens slätt).
).
). – särsk.
[efter fr. la plaine]
).
).
Ssgr (Anm.
1:o i ssgrna
slätt-bygd, -land,
-mark förekommer (i sht i ä. tid) formen
slät-bygd osv. vid sidan av
slätt-bygd osv. utan att beträffande ä. språkprov visshet kan nås om
slät- avser
slät, adj., l.
slätt, sbst.³ I sådana fall har formen
slät- alltid hänförts till
slät, adj.
2:o Vissa av nedanstående ssgr kan äv. hänföras till
slät, adj. (i formen
slätt)):
A
:
–
SLÄTT-ALM.
[almen växer vild på slätter]
(
numera föga br.)
trädg. almen Ulmus carpinifolia Gleditsch, lundalm. NYMAN VäxtNatH 2: 208 (
1868).
LfF 1896,
s. 180.
–
SLÄTT-BEBYGGELSE.
bebyggelse (se bebygga 4) av slätt(er) l. slättmark; äv. konkret(are), övergående till att beteckna den gm odlingen skapade bygden. Flodström SvFolk 44 (1918; konkretare). 2NF 33: 317 (
1921).
–
SLÄTT-BEFOLKNING.
jfr -bo. LAHT 1901,
s. 267.
–
SLÄTT-BO.
inbyggare på slätt. ÅgerupArk. Brev 28/10 1742 (:
slätboarne,
pl.best.). särsk.
[jfr gr. πεδιακοί, πεδάσιοι, πεδιεῖς, pl.]
hist. i pl., om medlemmarna av ett c. 590 f. Kr. i Atén bildat parti, vars kärna utgjordes av godsägare från slätten kring Atén; jfr
-parti 2. WÄGNER Hellas 134 (
1864).
Anm. I vissa trakter användes (
vard.) äv. formen
släbo (äv.
släbbo) [sv. dial. släbo,- assimilerat av slätt-bo]
(FORSELL o.) GRAFSTRÖM 110 (1832: Slä-bon,
sg. best.; från Skåne). ALMQVIST AmH 1: 37 (1840: "släbbo";
från Skåne). FJELNER SkMannLd 21 (
1935).
SSgr:
–
slättbo-dräkt.
använd av l. kännetecknande för slättbo. SVENSSON SkånFolkdr. 306 (
i handl. fr.
1769: Slätbo drägt).
–
slättbo-häst häst ägd l. använd av slättbo l. typisk för l. vanlig i slättbygd. PALMSTEDT Res. 11 (
1778).
–
slättbo-lynne.
lynne hos l. kännetecknande för slättbo. ÖSTERGREN (
1941).
–
slättbo-mål mål (se mål, sbst.¹ ⁴ [slättbo-mål.ssg .a]
a) talat av slättbor. CAVALLIN Herdam. 3: 151 (cit. fr.
1729: slätbomål;
från Skåne). –
slättbo-oxe.
jfr -bo-häst. TIBURTIUS PVetA 1761,
s. 7.
–
slättbo-pojke.
jfr slätt-pojke. 2MoB 1: 52 (
1813).
–
SLÄTT-BONDE.
bonde bosatt på slätt l.i slättbygd;jfr -bo. SvMerc. 1: 536 (1756: slätbonden,
sg. best.; om förh. i Skåne). FRIDEGÅRD Somm. 6 (
1954;
om förh. i Uppl.).
–
SLÄTT-BY.
jfr -socken. Hallsta, en västmanländsk slättby. VästmFmÅ 18: 29 (
1930).
:
–
slättby-historia.
historia om l. från en slättby (l. slättbyar). Slättbyhistorier. HANSSON (
1927;
boktitel).
–
slättby-liv.
liv (se d. o. I 3) i en slättby l. slättbyar. GHT 1922,
nr 29 B, s. l.
–
SLÄTT-BYGD.
( slätt- 1644 osv. slätte- 1612) bygd (se d. o. I (1 o.) 2) bestående av l. belägen på en slätt l. slättmark, slättområde l. slättland l. slätt o. d.; jfr slät-bygd o. anm. 1:o ovan. AOXENSTIERNA 2: 37 (1612: slättebygden;
om förh. i Väster- götl.). NYSTRÖM SvGeogr. 49 (
1895).
De mellansvenska slättbygderna. SELANDER LevLandsk. Plansch
11 (
1955).
:
–
slättbygds-hemman.
jfr hemman, sbst. 2. SvSaml. 3–6: 144 (i handl. fr.
1690).
–
slättbygds-socken.
jfr slättsocken. SvGeogrÅb. 1939,
s. 212.
–
slättbygds-stad.
jfr slätt-soc- ken. SvGeogrÅb. 1928, s.
180.
–
SLÄTT-FÅGEL.
zool. fågel som (huvudsakligen) håller till på slätter. HEDBERG Grim 45 (
1897).
–
SLÄTT-GRÄNS.
gräns utgörande skiljelinje mellan slätt o. angransande mark. Fennia XIII. 2: 20 (
1896).
SvGeogrÅb. 1945,
s. 139.
–
SLÄTT-GÅRD.
gård belägen på en slätt. TurÅ 1936, s. 64
(om förh. i Dalsl.). –
SLÄTT-HARE. (
mera tillf.)
(den på södra o. mellersta SV.:s slätter förekommande) haren Lepus europæus Pall., tysk hare, fälthare. Fatab. 1937, s. 210.
–
SLÄTT-JORD.
på en slätt belägen (åker)jord. SvGeogrÅb. 1945,
s. 137.
Ssg:
–
SLÄTT-JORDBRUK ~1⁰² l. ~²⁰. jordbruk (se d. o. 3) beläget på en slätt. SONESSON BöndB 829 (
1955).
–
SLÄTT-KARAKTÄR.
karaktär (se d. o. 3 c) av slätt. ERIXON Skultuna I. 1: 36 (
1921).
–
SLÄTT-LAND.
land (se d. o. 1 c) som präglas l. domineras av en slätt l. slätter, slättområde l. slättbygd l. slätt o. d. (numera i sht i sg.); äv. bildl.; jfr -landskap o. slät-land samt anm. 1:Op. 7364. (Sveal.) är merendels bergagtigt .. . Dock finnas här även Slättländer, som bära Spanmål til tämeligt överflöd. DJURBERG GeogrUngd. 194 (
1781).
Danmarks litteratur, der den uppenbarat sig nationelt, bär hela tycket af ett rikt och bördigt slättland. RYDQVIST i 2SAH 12: 517 (
1827).
Getterna trifwas icke så wäl på slättlandet, utan föredraga bergstrakterna. BERLIN Lsb. 50 (
1852).
KRUSENSTJERNA Pahlen 7: 431 (
1935;
bildl.).
Det halländska slättlandet. SELANDER LevLandsk. 18 (
1955).
:
–
slättlands-djur jfr -lands-ras. BOHEMAN ÅrsbvetA 1847–48,
s. 69 –
slättlands-häst.
häst(ras) som är vanlig på l. karakteristisk för slättland; jfr -bo-häst. HALLENBORG HusdjSköts. 27 (
1889).
–
slättlands-karaktär.
jfr slätt-karaktär. PedT
1897, s. 364
(i fråga om förh. i Pom- mern). –
slättlands-ras.
djurras som lever på l. föredrar slättland. SJÖSTEDT Husdj. 1: 263 (
1860;
i fråga om nötkreatur).
–
slättlands-region. jfr
region l. BotN 1841,
s. 9.
–
SLÄTT-LANDSKAP ~⁰² l. ~²⁰. landskap (se d. o. 1 c, 5) som präglas l. domineras av en slätt l. slätter; jfr -bygds-landskap, -land. AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: 273 (
1857).
NYBLOM i
3SAH 8: 279 (
1893).
–
SLÄTT-LERA.
lera på l. från slätt. TurÅ 1946,
s. 93.
–
SLÄTT-LIKNANDE,
p. adj. som liknar en slätt, slättlik. OLZON Buck FjärrL 36 (
1937;
om dal).
–
SLÄTT-LÄNDIG. (
numera föga br.)
är beskaffad ss. l. har formen l. karaktären av ett slättland. Södra delen (av Gävleborgs län) är något slättländig, men den Norra är bergagtig. DJURBERG GeogrUngd. 202 (
1781).
VLS 169 (
1887).
–
SLÄTT-MARK.
( slätt- 1541 osv. slätte- 1554) mark (se mark, sbst.¹ 3 [SLÄTT-MARK.ssg .c]
c) som består l. präglas l. domineras av en slätt l. slätter, slät mark, slätt; äv. bildl.; jfr -bygd, -land, -landskap samt slät-mark o. anm. 1:0 sp. 7364. 2Sam. 2: 29 (Bib. 1541).
Een mächta wijdh, härligh och blomsterbärande Slättmarck. SYLVIUS EOlai 2 (
1678).
Så länge .. (herden) är med .. (fåren) på slättmarcken, men besynnerligen när wid Skogarna, bör han (osv.). ALSTRÖMER Får. 57 (
1727).
FinBiogrHb. 682 (
1897;
bildl.). SagSed 1932–34,
s. 39 –
SLÄTT-MOSSE. (
numera bl. mera tillf.)
(torv)mosse bildad på slätt som tidvis översvämmas av vatten l. bildad på slätt gm att vatten från angränsande mark inträngt. ALLVIN Mo 24 (
1857).
–
SLÄTT-NATUR.
natur (se d. o. 10) som präglas av slätt(er); äv. om ngts natur (se d. o. 2) av slätt(land); särsk. i uttr. (ngt är) av slättnatur, betecknande att ngt har slättkaraktär (jfr natur 2 c). Tunis och Tripoli synas .. vara af omvexlande berg- och slättnatur. SVEDELIUS Statsk. 3: 186 (
1869).
Skånsk slättnatur. SvNat. 1914,
s. 106.
–
SLÄTT-OMRÅDE ~⁰². jfr
område 2 o.
-mark. LbTopogr. 13 (
1907).
Pusztorna, några av Europas största, sammanhängande slättområden. LO-JOHANSSON Zig. 96 (
1929).
(Hämplingen) Häckar allmänt både i skogs- och slättområdet (i Ryda socken i Västergötl.). FoFl. 1952,
s. 13.
–
SLÄTT-PARTI.
[SLÄTT-PARTI.ssg 1]
1) parti (se d. o. 1) av terräng, bestående av slätt(bygd). SvGeogrÅb. 1947,
s. 186.
[SLÄTT-PARTI.ssg 2]
2) hist. om det politiska parti som bildades av slättborna (se -bo slutet). Almquist VärldH II. 1: 104 (
1931).
–
SLÄTT-POESI.
poesi med slättlandskapet l. livet på slätten o. d. ss. ämne. Lundagård 1921,
nr 3, s. 13.
–
SLÄTT-POJKE.
pojke bosatt på l. från en slätt. TurÅ 1951.
s. 200.
–
SLÄTT-REGION.
jfr region 1 o. -mark. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1838,
s. 380.
–
slättsjö-strand.
FoFl. 1944,
s. 69.
–
SLÄTT-SKOG.
SvNat. 1923,
s. 76.
–
SLÄTT-SKÅNING.
skåning som är slättbo. 14Bäst- StudNov. 35 (
1929).
–
SLÄTT-STATION. särsk. (
i sht i fackspr.)
på slättbygd belägen station för registrering av temperatur o. nederbörd. SkogsvT 1908, Fackupps.
s. 178.
–
SLÄTT-VALL. (
numera bl. ngn gg,
arkaiserande)
(betes)vall belägen på en slätt l. bestående av slättmark. VERELIUS 235 (
1681).
En fager slättwall. FRYXELL Ber. 1: 37 (
1823;
fvn. orig.: völlr slèttr ok fagr).
–
SLÄTT-VIDD.
vidd (vidsträckt yta) som en slätt l. slätter bildar l. utgör. HÖRNER ResLop 96 (
1936).
–
SLÄTT-VIND.
vind (sådan) som blåser på en slätt l. slätter. Den vanliga lundensiska slättvinden. BÅÅTH-HOLMBERG Sekl. 1: 3 (
1897).
–
SLÄTT-YTA.
yta som utgöres l. bildas av en slätt l. slättmark. Ymer 1942, 3–4: 15.
–
SLÄTT-Å.
Ymer 1930,
s. 270.
–
SLÄTT-ÄNG.
äng på slätt l. äng som har form av en slätt. HANSSON NVis. 9 (
1907).
–
SLÄTT-ÖKEN.
öken som har form av en slätt. Ymer 1912,
s. 489.
B
(
†)
: .
–
SLÄTTE-BYGGARE.
slättbonde. (
1663).