TRO (numera bl. ss. förled i ssgr o. i avledn. tr ω³~), adj.; sg. best. o. pl. = ( SvTr. 4: 4 (1521 ; pl. ) , AFZELIUS Sag. 6: 116 (1851 ; pl. ) ) l. troe ( G1R 2: 160 (1525 ; pl. ) , G1R 3: 362 (1526 ; pl. ) ); n. o. adv. =. ( tro (th- , -oo) 1521 osv. trog- i avledn. 1597 ( : trogheett )-1639 ( : trogheet ) . tru 1526 ( : til truer hand ) . trå (-åå) 1544-1560 ( : tråskap ) ) TROHET, TROLIG, TROLIGEN ] 1) (†) motsv. TRO , sbst. ¹ 1 , l. TRO , v. 1 : tillitsfull (jfr TROGEN 1 ); säkert anträffat bl. i avledn. TROHET . 2) († utom ss. förled i vissa ssgr o. i avledn.) motsv. TRO , sbst. ¹ 2 : trogen (se d. o. 2 ); särsk. med vanl. framförställt (person)obj., särsk. samordnat med huld (jfr HULD , adj. 1 a ); äv. närmande sig l. övergående i bet.: som man (till följd av ådagalagd trohet) har förtroende för, (högt) betrodd, särsk. i förb. med sbst. betecknande person i ngns tjänst (se särsk. b ). At iak skal vara vor nadoge herre . . hull oc troo epter min yttersta makt med liiff oc godz. G1R 1: 1 (1521 ). Then som ickie är gudhi troo, han är ickie heller sin verdzligh öffuerheet troo. KyrkohÅ 1902 , MoA. s. 39 ( c. 1595 ). Min kierasten hafuer Migh sin troo wänskap låfuat. Visb. 3: 224 (1655 ). Ibland wänner, som utan flärd och swek honom tro och hulde woro. AFZELIUS Sag. 6: 116 (1851 ). BJÖRKMAN (1889 ). -- jfr FULL- , O-TRO . -- särsk. a) ] i uttr. till troer hand , i säkert förvar l. taka händer. Th (e) r sade h (e) r La (re) ns ney til at . . (pengarna) ey wore hono (m) lånta vta (n) the woro jnsatta til truer hand nær hono (m) . O PETRI Tb. 137 (1526 ). b) utgörande adj.-attribut till sbst. som betecknar underlydande o. d. (särsk. i förb. med gen. l. poss. pron. betecknande den överordnade); jfr TROGEN 2 a . Som thro Sweriges men tiillforendhe giort haffua. SvTr. 4: 4 (1521 ). I anseende af den flijt och arbete, som dess tro vndersåte, Ehrligh och förståndigh Johan Jacobson Eremijt, widh dhet wärket nu någon tijdh wist hafuer. Civ- Instr. 471 (1673 ). Troman . . el. Tro man. WESTE (1807 ). Jag vill vara dig en tro och lydig undersåte! PAUL KarinMånsd. 127 (1899 ).

Ssgr (till 2 (jfr 2 b ); fullt br., numera med anslutning till tro , sbst. ¹):

A

:

– TRO-HJÄRTAD . som har ett troget hjärta, (till sin natur) trogen; äv. (o. numera bl.): (trofast l. redligt) uppriktig l. (o. numera i sht) (uppriktig o.) tillitsfull (äv. med inbegrepp av troskyldighet l. godtrogenhet o. d.); äv. i överförd anv., om ngt som vittnar om sådan egenskap; jfr -hjärtig, -hjärtlig . Vij skicke edher hermedh enn orationn tilhande, hvilkenn enn rätsinnig trohiärtedh svensk man, benempd doctor Henningh Gadh . . utsatt haffver. G1R 28: 71 (1558 ). (Adeln) wele och skole K: M:t göra en underdånig och trohiärtat tacksäijelsse. RARP 4: 236 (1649 ). Den trohjertade Luther trodde påfven om allt godt. GEIJER I. 1: 301 (1845 ). Bror Johan säger helt trohjertadt, att du är vriden i hufvudet af en kärleksdryck. RYDBERG Frib. 208 (1877 ). Hunden . . mötte dem med sin . . trohjärtade djurblick. HALLSTRÖM Händ. 89 (1927 ). –

– TRO-HJÄRTENHET ^~ ⁰⁰², äv. ^~ ²⁰⁰. (numera mindre br.) egenskapen att ha ett troget hjärta l. (o. numera bl.) vara trohjärtad. LIND 1: 1553 (1749 ). Men i ingens ansigte läste . . (han) spår af annat än ädelhet, trohjertenhet och . . pålitlighet. ALMQVIST AmH 1: 149 (1840 ) . Man kommer bara ihåg sina landsmäns frikostighet, enkelhet och trohjärtenhet. KREY - LANGE Melba Liv 189 (1927 ). –

– TRO-HJÄRTIG . (†) = -hjärtad . (Konungen) haffwer vthaff en tro hiertiig och gode menningh tesse trenne riiger tiil . . bestondt jngått . . eth wenligit Forbund. G1R 11: 188 (1536 ). Nest all begierlig wellmågos trohiertige önskande. VDAkt. 1652 , nr 81. (Han sade:) ”Kan du säga mig något vackrare?” och dervid såg han så oförgätligt trohjertigt på mig med sina innerliga ögon. HELLBERG Samtida 6: 123 (1871 ). –

– TRO-HJÄRTLIG l.

– TRO-HJÄRTELIG , adj. (†) = -hjärtad ; särsk. i överförd anv.; äv. ss. adv. -t (jfr tro-hjärteligen ). Sigh i ett trohiertelighit äcktenskap förbinda. 2Saml. 35: 214 (1662 ). Göran (tryckte) ganska varmt och trohjertligt torparflickans hand. ALMQVIST TreFr. 2: 24 (1842 ). Hans bottenärliga, trohjertliga sinnesart, hans blygsamhet i all sjelfbedömning och hans nit för vitterheten. 2SAH 49: 256 (1873 ). särsk.

[ sannol. snarast att hänföra till

tro , sbst. ¹ 2 c ] i (avslutande) hövlighetsformel o. d. KyrkohÅ 1901 , s. 221 (1633 ). Med trohjärtelig önskan. BRUNO Gumm. Föret. 1 (1762 ). –

– TRO-MAN . ( tro- 1521 osv. troe- 1526 )

[ fsv. troman

]

[TRO.adj 1]

1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) trogen l. (högt) betrodd (manlig) underlydande; äv. (o. i sht) speciellare, om (l. ss. titel för) högt uppsatt kunglig ämbetsman (ss. förtroendeämbetsman), särsk. sådan med förr gällande rang enl. ämbetsrangen från o. med överstelöjtnants till o. med generalmajors. Jach Gostaff Eriichson . . gör allom wetherlighet, thet Jach . . haffwer taghit . . Thromæn och vndersata, Borgomestare, Byfogitte, Raadmæn och menigheten ij Jöneköpung . . vdii mijn och Rijchesens heghen. G1R 1: 6 (1521 ). At 2:dra Classen (på Riddarhuset) må uppfyllas af Generalerne, Landshöfdingarne och de som kallas Tromän, eller ock af de främste och äldste familierne i 3:die Classen. 2RARP I. 1: 16 (1719 ). Så att numera sitta flera högvälborenheter och mången pensionerad militär med tromans rang vid postluckan. LEIJONHUFVUD Minnesant. 365 (1843 ).

[TRO.adj 2]

2) (numera bl. i Finl., mindre br.) (vald) förtroendeman. Högsta ansvaret bland kamraterna på hemmet har en ”troman”, som efter förslag af vederbörande hemföreståndare utnämnes af rektor. 2NF 37: 326 (1925 ). Ingen av staden tillsatt troman bevakar längre abonnenternas intressen. Hufvudstadsbl. 19 ⁄ 12 2001 , s. 13. –

– TRO-TJÄNARE .

[ fsv. trothiänare

] (mans)person som troget tjänat ngn (l. ngt) under många år; äv. dels om djur l. sak, dels (om ä. förh.) om l. ss. titel för lägre kunglig ämbetsman med rang under troman. Han är en verklig trotjänare inom svensk handboll. O PETRI 1: 105 (1526 ). Jag nämndes till kopist i justitiestatsexpeditionen med 400 r:dr. b:ko i lön och rang af konungens trotjänare. DE GEER Minn. 1: 80 (1892 ). Så gick han ned i stallet, klappade en gnäggande trotjänare på länden och steg till häst. KFÅb. 1912 , s. 198. Det finns kvar en grupp ”trotjänare”, äldre hembiträden som ofta varit mycket länge i samma familjer. SvD(A) 1966 , nr 41, s. 14 . Den gamla trotjänaren gevär m/96, outslitlig och med tidlös design. AGRELL VälorgNederl. 125 (1990 ). –

– TRO-TJÄNARINNA . kvinnlig trotjänare; särsk. (o. i sht, företrädesvis om ä. förh.) inskränktare, om sådan person tillhörande (ngns) tjänstefolk. Protokollssekreteraren vände sitt hufvud med en vänlig nick åt trotjenarinnan. JOLIN Ber. 1: 88 (1872 ). Vår kära Trotjänarinna Anna Hansson . . har i dag stilla insomnat. SDS 7 ⁄ 11 1957 , s. 2 . –

– TRO-TJÄNST .

[ fsv. trothiänist(a)

] (†) trogen tjänst (se d. o. 2 ). (Uria) som . . bewijste honom sin trootienist. O PETRI 1: 105 (1526 ). LAGERBRING 1Hist. 4: 377 (1783 ). –

– TRO-UNDERSÅTE l.

– TRO-UNDERSÅTARE . (†) trogen l. (högt) betrodd undersåte. Elskelige wår tråwndersote Jon Wesgöte till Mycklegres. BtFinlH 4: 118 (1563 ). NF 16: 778 (1892 ).

B

(†):

– TROE-MAN , se

A

.

Avledn. (fullt br.):

– TROHET , se d. o. –

– TROSKAP , r. l. m. ( G1R 1: 107 (1523 ) osv.) ( (†) n. (?) G1R 1: 55 (1523 : tet hulskap manskap ok troskap ) , BOTIN SvSpr. 61 (1777 )) .

[ fsv. troskaper

] (i vitter l. högre stil) till 2 : trohet (se d. o. 2 ); särsk. i förb. med till bet. närstående ord, förr särsk. huldskap l. manskap (jfr huldskap 2 , manskap II ); förr äv. övergående i bet.: trohetslöfte. Eder naade (har) . . twingiid oss tiil at opsege eder hulscap, troscap och mandscap, wii eder loffuade och tiilsagde. SvTr. 4: 31 (1522 ). Nu föregif:r bem:t Johan Suänsson at hoon schall hafua hafft samlagh medh en annan ben:d Abraham i Strinne och will hafua Orssach at Opsseija hänne trooschapen. ÅngermDomb. 2 ⁄ 5 1644 , fol. 30. Ej kan ljufware ge’s, än Troskap Wänner imellan. NICANDER Syr. 6 (1759 ). Med ed och troskap bekräftades, att denna fred skulle hållas. STRINNHOLM Hist. 1: 247 (1834 ). Att Sigismund i en rad för finska städer . . utfärdade privilegiebrev . . i värmande ordalag betonar deras troskap mot dynastien. HT 1947 , s. 101. jfr o-troskap .