TRÖG tr ø⁴g , adj. -are . adv. -T . ( trög (-öö- , -gh) 1526 osv. trögger , m. nom. 1712 ) ] 1) som är l. visar sig vara motvillig l. motsträvig (o. svår att få att göra ngt); i sht förr särsk. i uttr. vara trög att göra ngt , endast motvilligt göra ngt. Men thet i skulle göre oss, och Cronon, ther någen tilbörlig tijäniste före, eller lathe eder bruke ther man eder haffua will, Ther till äre i ganske tröge och vuillige. G1R 13: 62 (1540 ). Iagh älendigh Möö, / Haffuer loffuat leffua och döö, / Medh min Junckar och Fästeman, / Trögt från honom iagh skilias kan. PRYTZ OS D 2 a (1620 ). Man sade mig det . . (min fader) ärnat förkorta mina lefnads dagar: Men jag war trög at tro det. MÖRK Ad. 1: 22 (1742 ). Et ynkeligt underhåld, som hennes Son, ehuru rik han war, betalte ganska trögt. SÄFSTRÖM Banquer. I 3 b (1753 ). En rivalitet mellan . . statsråden skulle . . hafva legat så mycket närmare till hands, som . . ministern var trög till att öfvergifva inrotade meningar. 3SAH 3: 104 (1888 ). (Unga mellan 19 o. 24 år) är tröga betalare och har dåligt med tillgångar när det kommer så långt som till utmätning av skulden. DN 2 ⁄ 1 1988 , s. 24. -- jfr O- , SVÄRM- , SVÄRMNINGS-TRÖG . 2) som är långsam (l. oförmögen) till handling o. d.; äv.: utan (större) entusiasm, håglös l. liknöjd; i sht förr särsk. i fråga om brevskrivning; äv. i överförd anv., särsk. om ngns sinnelag l. kynne l. temperament o. d.: som vittnar om l. är uttryck för långsamhet osv. Warer icke tröghe vthi thet j haffuen för hender, warer brinnande j andanom. Rom. 12: 11 ( NT 1526 ). Så skal och een Moder hafwa sijne vthwärtes Åthäfwor i Acht, at hon icke är sömnachtigh, trögh och fåfäng: Vthan frisk, wakande. SCHRODERUS Modersch. 47 (1642 ). Du måste förlåta mig att jag ännu varit något trög i min correspondance. KELLGREN (SVS) 6: 95 (1780 ). Latdjuret (Bradypus) (är) . . så trögt att det under sjelfva parningen insomnar. SvLitTidn. 1818 , sp. 563. Tröge och försoffade gossen kan som yngling och man utveckla . . kraft och . . allvar. BerRevElLärov. 1843 , Bil. S, s. 6. Bildas . . för litet tyroxin, avtar aptiten . . huden blir blek, kall och torr, temperamentet blir trögt och slött. BOLIN KemVerkst. 85 (1942 ). -- jfr TAL-TRÖG . -- särsk. om person, i fråga om intellekt l. tankeförmåga: som behöver lång tid för att förstå l. som svårligen l. med möda kan tillgodogöra sig ngt; äv. i överförd anv. om hjärna l. minne o. d.; i sht förr särsk. i förb. med inf. PALMCHRON SundhSp. 120 (1642 ). Der någon funnes, som . . hafwer fådt itt så . . trögt minne, at han samma stycker icke wäl och fullkomligen fatta och behålla kan, .. och doch (osv.) . KOF II. 2: 73 ( c. 1655 ). Wår Elvius war trög, at lära Greska. DALIN Vitt. I. 3: 179 (1750 ). (Instruktionen stadgar) att vanartige och lättjefulle elever, samt de som hafva allt för trög fattningsgåfva, anmälas hos Tygmästaren till bestraffning. GYNTHER Förf. 1: 434 (1851 ). Börjar det ljusna nu i era tröga hjärnor? HULTMAN Vamp. 157 (1911 ). Britt verkar mindre klipsk, inte lat som Ulf utan trög. HEDBERG DockDans. 237 (1955 ). Athenarna ansåg sina grannar bondska, tröga och obildade. Kulturen 1989 , s. 30. -- jfr SINNES- , TANKE-TRÖG . 3) som rör sig mycket långsamt; äv.: som endast med svårighet l. kraft kan rubbas l. sättas i rörelse; äv.: som ger motstånd l. som håller emot l. stoppar upp en rörelse l. handling o. d., nästintill orörlig l. orubblig; särsk. om materia: hård l. styv l. seg o. d., äv. med särskild tanke på ytan: matt l. kärv; äv. om person: tung o. långsam. Dörren, grinden är trög. Det går trögare uppför än utför. Tröga steg. Båten är trög i vändningarna. Holof. 24 ( c. 1580 ). Befälhafwaren öfwer Flotten . . måge ej sätta flera segel til, än behof göres, utan ackta derpå, at de trögaste och minst beseglade Skeppen kunna följa med. PH 6: 3727 (1755 ). Gud nåde den, som var trög på fot, / Såsnart löjtnanten ropat: / Hurra, mina män, framåt! RUNEBERG (SVS) 5: 38 (1848 ). Nalkas icke ett trögt skott förr än minst 10 minuter efter den tid, då skottet enligt regel bör hafva brunnit af. TT 1886 , s. 175. Trög, glanslös, brungrå flinta. SCHNITTGER FörhistFlintgr. 30 (1910 ). Ett lås, så stort och trögt, att söta mor själv knappast kunde vrida om nyckeln. LAGERLÖF Liljecr. 231 (1911 ). -- särsk. a) i fråga om avföring, särsk. i sådana uttr. som trög mage (förr äv. trögt liv ); jfr HÅRD 1 k . Var lifvet siukdomen igenom trögt, så applicerades et Clistir hvar annan dag. VetAH 1744 , s. 94. Är stolgången trög böra öppnande lavemanger af hafresoppa, salt och olja användas. LOVÉN Anv. 72 (1838 ). Trög mage är vanligen en kombination av felaktig kost, låg fysisk aktivitet och felaktiga toalettvanor. PatFass 1990-91 , s. 35. b) om vätska l. vätskeblandat ämne: mer l. mindre tjock l. kompakt l. grumlig; särsk. om flod o. d., med tanke på vattenflöde: som har långsamt förlopp; äv. om luft: tät l. kvalmig. TRANÆUS Medewij 20 (1690 ). En . . vild . . trakt, genomfluten af tröga sumpiga canaler. ATTERBOM Minn. 432 (1818 ). Tung eller trög kallas mjölk, i hvilken fettet äfven vid normal behandling svårare afskiljes i grädden. LB 3: 51 (1902 ). Det var en blidväderskväll med giftig dimma och trög luft. CLEVE Locknät 31 (1981 ). Den tröga ån Megel . . meandrade sig makligt genom samhället och bort över slättlandskapet åt nordväst. NESSER FallG 28 (2003 ). c) fys. i fråga om egenskap hos materia l. massa; särsk. i uttr. den tröga massan , om den egenskap hos massan som innebär motstånd mot rörelse. När delarne af en kropp äro så tröge, att de ej kunna sättas i någon skakning, så är samma kropp svarrt. DE ROGIER Euler 1: 116 (1786 ). För att uttrycka denna materiens fullkomliga oförmåga, att sjelf frambringa någon förändring i sitt tillstånd af hvila eller rörelse, säger man, att hon är trög. FOCK 1Fys. 26 (1853 ). Einstein insåg att den Newtonska mekaniken . . innehåller två helt olika massbegrepp, nämligen den tröga massan, som definieras i Newtons andra lag, tröghetslagen, och den tunga massan, som definieras i Newtons allmänna gravitationslag. GERHOLM NatFilFys. 108 (1971 ). d) (i sht i fackspr.) i fråga om (kemisk) process o. d.: mycket långsam; särsk. ss. adv. En klar massa, som i luften deliquiscerar, samt på kol detonerar som nitrum, men trögare och mattare. SCHEFFER ChemFörel. 102 ( c. 1750 ). Trippeln . . löses trögt af Borax, och ännu trögare af Sale fusibili. CRONSTEDT Min. 82 (1758 ). Fältspat, som smälter på kanterna ytterst trögt. HISINGER Ant. 4: 112 (1828 ). TNCPubl. 47: 95 (1971 ; om jäsning ) . e) i överförd anv., om terräng l. vatten(yta) o. d.: som (gm sin beskaffenhet) försvårar rörelse l. hindrar framkomlighet (för ngn l. ngt). De sprang i ganska trög terräng. På Kylte watns rygg, dher hwarken knaglat Steen / Ey heller tröger Sand, gör slädans meder meen. SKOGEKÄR BERGBO Wen. 141 ( c. 1650, 1680 ; uppl. 1993 ) . Haffwet aff des gyttiuga watn är segt och trögt at fara igenom. RUDBECK D. Ä. Atl. 2: 47 (1689 ). Han uppsprang genast . . uppför den branta, tröga tegelstenstrappan, för att höra, om (osv.) . KNORRING Cous. 2: 11 (1834 ). Banan (för skidtävlingarna) var ovanligt kuperad med flera backar och som nämdes, trög. SD(L) 18 ⁄ 2 1895 , s. 8. Nästan töväder rådde, snön var packad och trög. SD(A) 1898 , nr 108, s. 5 . 4) i bildl. l. oeg. anv. av 3 : mycket långsam; äv. närmande sig l. övergående i bet.: långtråkig; särsk. i fråga om utförande l. igångsättande av ngt; särsk. ss. adv., särsk. i uttr. det går trögt , förr äv. det går trögt till . Eftermiddagen såg ut att bli förfärligt trög . (Jesus) uppenbarade sigh och giorde tekn för them, och kunde än tå medh platz komma them til at troo sijn vpståndelse, så swåra trögt gick thet til. L PETRI 2Post. 3 b (1555 ). Hafwe wij . . förnummet, huru trögt medh Fridzhandelen hijt inn til är tilgångit, och at thet alt ännu . . på Fiendens sijda sökes allehanda uthflychter och uthwägar. STIERNMAN Riksd. 967 (1640 ). En nogare förfarenhet (har) vist huru trög framgången varit i anseende till många omständigheter. HÖPKEN 1: 385 (1740 ). Vill du icke glädja din gamla farbror med din närvaro . . Ulfsborg är trögt och ledsamt, jag vet det; men din farbror är gammal och ber dig kanske aldrig mer om en dylik uppoffring. KNORRING Cous. 2: 72 (1834 ). Några kommer på konstiga, ovana tankar som trögt rör sig i deras själar. JOHNSON Se 104 (1936 ). Sedan . . Historisk-Filosofiska sektionens i Uppsala Dekanus kritiserat den tröga genomströmningen vid min kurs i ”Skapande Svenska”, har jag (osv.) . DELBLANC Gunn. 7 (1978 ). -- särsk. a) om konversation l. stil l. prosa o. d.: som ej flyter l. som flyter dåligt (o. som därför är svår att förstå l. tillägna sig); äv. närmande sig l. övergående i bet.: tråkig; äv. i överförd anv. om verk l. pjäs o. d. SERENIUS Q 1 a (1734 ). Godt sällskap och det täcka Könet . . gifwa åt wåra tankar de lätta och fagra färgor, utom hwilka all wältalighet är tung och trög. TESSIN Bref 1: 58 (1751 ). Det är underligt, at då hans verser äro så flytande, prosan skal vara så trög, mörk, tvungen . . til stylen. PORTHAN BrCalonius 109 (1794 ). (Franzéns) ”Emilie eller en vinter i Lappland” är ett trögt, didaktiskt opus. STURZEN - BECKER 1: 65 (1845, 1861 ). Sondén . . öfversatte på tröga hexametrar synnerligen noggrant Daphne-episoden i ovidius metamorfoser. FREDLUND Dahlgren 43 (1903 ). Far och son hade i regel fört en långsam konversation, ett mycket vänligt men trögt samtal. HEDBERG VackrTänd. 154 (1943 ). b) om marknad l. börs o. d. med särskild tanke på tillväxt l. avsättning. At denne afgift (dvs. lanttullen) . . hwarken kan blifwa känbar eller tryckande, ej eller göra waru afsättningen trög och beswärlig. PH 11: 38 (1777 ). På stora torget i stånden var afsättningen ännu trög. LUNDQUIST Profil. 1: 3 (1884 ). På fredagens fondbörs var det minskad omsättning och delvis trög marknad. DN(A) 20 ⁄ 5 1933 , s. 19. Londonbörsen har varit trög och Financial Times index sänkts 2,2 enheter. GHT 8 ⁄ 6 1965 , s. 12. c) (†) om lycka (se LYCKA , sbst. ³ 3 ): som låter vänta på sig; särsk. i uttr. ha en trög lycka , inte ha framgång (i livet). Ty hur en Flikka rik, ell hög / Ell dygdig, wara kan, / Hon finner Lykkan blid ell trög / Alt som hon råkar Man. BRENNER Dikt. 1: 65 (1702, 1713 ). Min Informator war då redan ledsen af mångårigt informerande och en trög lycka, at iag nog sparsamt profiterade af honom. GEIJERSTAM Lev. 32 (1753 ). (Sv.) ha . . en trög lycka: ( fr.) avoir beaucoup de peine, la fortune contraire, la vie dure. SCHULTHESS (1885 ). d) (numera mindre br.) om växt (l. frö): som växer (l. gror) långsamt. BRENNER Dikt. 1: 213 (1703, 1713 ). Den fina men tröga Täckt-tåtelen (Aira cespitosa). FISCHERSTRÖM Mäl. 290 (1785 ). Nu äro persilja och dill mycket tröga växter, och derför stöper jag fröet i vatten och några droppar saltsyra. STRINDBERG Blomst. 126 (1888 ).

Ssgr : ( 1 )

– TRÖG-BEDD , p. adj. (vard.) som svårligen l. motsträvigt låter sig övertalas, svårbedd. ÖDMAN UngdM 2: 87 (1876, 1881 ). Därpå bad han om vatten. Sven var inte trögbedd utan for iväg efter en bräddad bytta och fyllde dopskålen. LINDSTRÖM Österhus 127 (1952 ). --

– (2 ) TRÖG-BOCK . (vard.) trög person; särsk.: dumbom. Att de skickligaste läxläsarne ingalunda ute i lifvet blifva de mest framstående. Linné fick ju en gång betyg på att han var en trögbock. SvLärT 1893 , s. 571. --

– (2 ) TRÖG-DANSARE . (†) särsk. oeg., förklenande: trög person. (Prostens ögon) strålade af snillrikhet eller ljungade af harm mot politiska vedersakare och trögdansare i sockenrådet. GHT 1897 , nr 264 B, s. 1. -- (2 , 3 )

– TRÖG-DJUR . djur med (jämförelsevis) långsamt rörelsemönster; i sht ( zool. ) om däggdjur av ordningen Xenarthra, omfattande dels (i uttr. håriga trögdjur ) ordningen Pilosa (i sht underordningarna Vermilingua, myrslokar, o. Folivora, sengångare), dels (ngn gg i uttr. pansrade trögdjur ) ordningen Cingulata, bältdjur; förr äv. liktydigt med: sengångare; äv. bildl. HOLMSTRÖM Ström NatLb. 1: 38 (1851 ). Uråldriga sydamerikanska däggdjur äro en stor mängd edentater, hvilka derstädes numera endast utgöras af trögdjur, bältdjur och myrslokar. NATHORST JordH 984 (1894 ). Trögdjur, Xenarthra, ordning däggdjur med fyra nutida familjer: bältor, myrslokar, samt tretåiga och tvåtåiga sengångare. NE (1995 ). I här behandlade rapport framstår de svenska småföretagarna som en sällsynt samling trögdjur utan initiativ och ambitioner. SvD 19 ⁄ 2 1998 , s. 2 . jfr jätte-trögdjur . -- (2 slutet)

– TRÖG-FATTAD , p. adj. som fattar trögt; jfr -sint b . Men först när Göran Sonnevi . . läste sin redan klassiska dikt Om kriget i Vietnam . . insåg jag vad upprepningen betyder för oss trögfattade lyriklyssnare. GbgP 12 ⁄ 5 1976 , s. 18. -- (3 , 4 (a ))

– TRÖG-FLUTEN , p. adj. jfr -flytande . Att man, vid beredande af hårdt järn eller stål, ofrivilligt tillika stundom erhöll något smält, om ock mer eller mindre trögflutet tackjärn. NordT 1896 , s. 342. Pipröken tätnar ombord, men konversationen är trögfluten så här dags. GbgP 27 ⁄ 4 1957 , Bil. s. 1.

Avledn.:

– trögflutenhet , r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara trögfluten. JernkA 1861 , s. 377. -- (3 , 4 (a ))

– TRÖG-FLYTANDE , p. adj. som flyter trögt. (Galmeja av typen) Brenigerberg . . (gör) mäsingen alltför styv och trögflytande. Dædalus 1952 , s. 110 (1746-47) . Den lite trögflytande inledningen (av musikstycket) går strax över i ett lätt och melodiöst andante, som i all anspråklöshet är mycket tilltalande. GbgP 9 ⁄ 11 1989 , s. 44. --

– (3 ) TRÖG-FOTAD . som rör sig trögt (till fots); äv. mer l. mindre bildl. Nu tyckte jag just att jag hade fått tiden fatt i vingarna . . när är väl den fogeln för vanligt folk mera spak, och mera trögfotad, än en Söndag? TÖRNEROS (SVS) 1: 272 (1825 ). Jag skrattade mig alldeles fördärvad vid panathenaioi-festen, då en trögfotad en deltog i löpningen. ANDERSSON GrDram. 304 (1890, 1910 ). --

– (4 ) TRÖG-GRODD , p. adj. om frö: som gror långsamt. HbTrädg. 6: 5 (1876 ). Då fröet (av bladpersilja) är tröggrott, vattnas i fårorna. SONESSON BöndB 615 (1955 ). --

– (3 ) TRÖG-KÖRD , p. adj. särsk. om dragdjur l. fordon l. maskin: trög att köra; äv. (till 3 e ) om väg: besvärlig att köra på; äv. (med anslutning till 4 ) oeg. l. bildl. Et trög-kjördt sto eller mär. LIND 1: 1543 (1749 ). (Sv.) En trögkörd lycka . . (t.) ein Glück, das lange dauert ehe es kommt. MÖLLER (1790 ). Stora landsvägen var ofantligen smutsig och trögkörd. BERGMAN VSmSkr. 22 (1820 ). Jag fick en gammal symaskin av Lisa, den var trögkörd och hängde ständigt upp sig. FREDRIKSSON Anna 241 (1994 ). -- (2 slutet)

– TRÖG-LÄRD , p. adj. som endast med möda kan lära sig l. inhämta kunskap. Det är skada, at mit femtioåriga hufvud är nog tröglärdt. LEVIN Schiller Cab. 32 (1800 ). Den storvuxna, godmodiga och efter vad Ann-Lovis tyckt sig märka mycket tröglärda Oskara Berg. SPONG Tavl. 39 (1946 ). --

– (4 ) TRÖG-LÄST , p. adj. som med möda l. inte utan svårighet kan läsas. NORDFORSS (1805 ). Denna bok kan kallas trögläst, men inte på grund av tråkighet eller dunkelhet, tvärtom, . . men den öppnar så ovanliga och betydelsefulla perspektiv, att de tvinga läsaren att göra halt. OoB 1936 , s. 549. -- (3 d )

– TRÖG-LÖST , p. adj. (numera bl. mera tillf.) särsk. om kemiskt ämne: som svårligen löses upp. BERZELIUS Kemi 1: 468 (1808 ). Tröglösta oxider kan ofta fås att reagera endast vid hög temperatur i extremt sura eller basiska miljöer. KemiGymn. 2: 368 (1967 ). --

– (2 ) TRÖG-MÅNS . (vard.) trög person; äv.: tråkmåns; jfr måns 1 . CEDERSCHIÖLD Skriftspr. 165 (1897 ). Nej, ta den tråkige, fåordige och ointressante trögmånsen! Han kommer att sitta där han sitter, han springer inte ifrån er på kvällarna. DN(A) 1932 , nr 26, s. 9 . -- (1 , 3 )

– TRÖG-RÖRLIG . som motsträvigt l. med svårighet rör på sig l. ändras; äv. (o. i sht) i mer l. mindre oeg. anv.: som ogärna byter åsikt l. låter sig påverkas. De saktmodige, allvarlige och trögrörlige Odensvi-männen. DYBECK Runa 1850 , s. 30. Erfarenheten visar, att penninglönerna för vissa yrkesgrupper är mera trögrörliga än för andra. ÖSTLIND Nationalek. 130 (1948 ). (De socialdemokratiska väljarna) är avsevärt mycket trögrörligare än väljarskarorna inom oppositionen. GHT 31 ⁄ 3 1970 , s. 4. Arbetskraften är geografiskt trögrörlig och flyttar inte i första taget för att få jobb. GbgP 22 ⁄ 3 1979 , s. 3 .

Avledn.: trögrörlighet , r. egenskapen l. förhållandet att vara trögrörlig. VetenskIDag 233 (1940 ). Trögrörligheten på bostadsmarknaden stärks av obenägenheten hos äldre människor att söka sig nya bostäder trots att bostadsbidrag finns. SvD 16 ⁄ 4 1969 , s. 15. --

– (3 ) TRÖG-SEGLANDE , p. adj. Utan att afvakta de mer trögseglande skeppen, styrde han rakt mot fienden. FRYXELL Ber. 15: 85 (1848 ). –

– TRÖG-SINT . som har trögt sinnelag. a) till 1 : långsam, motsträvig; äv.: tungsint, allvarlig. RYDÉN Pontoppidan 502 (1766 ). Ett öfvermått af lif och en blixtrande qvickhet, som inom vårt trögsinta folk torde höra till de sällsyntaste undantagen. STRÖMBORG Runebg 2: 58 (1881 ).

[TRÖG 4.b]

b) (†) till 2 slutet: som är trög till förståndet, trögfattad. De (stora naturbegåvningarna) samtycka, de fatta strax alt hwad i början faller dem trögsintom nytt och obegripeligt. DALIN Vitt. I. 3: 163 (1744 ). En Brutus trögsint är, har trångt begrep och minne. SvMerc. 1764 , s. 165. --

– (3 ) TRÖG-SMÄLT , p. adj. som smälter trögt; särsk. om malm l. metall; äv. om födoämne: som tar tid att smälta, svårsmält. Hufvud Bergarten . . håller mer och mindre Jern; men är icke dess mindre i gemen tämligen trögsmält. VetAH 1745 , s. 121. Köttet förlorar i närande förmåga genom insaltning, blir hårdt och trögsmält. Alm(Sthm) 1838 , s. 40. --

– (3 ) TRÖG-SÅLD , p. adj. som går trögt att sälja, svårsåld. Bränwin är högst trögsålt till 1 R:dr 4 sk. R (iks) g (äl) d kannan. VexiöBl. 1835 , nr 29, s. 1 . -- (2 slutet)

– TRÖG-TÄNKT , p. adj. som tänker trögt l. med möda. MÖLLER (1807 ). Om lärjungen är trögtänkt, skall han erhålla tid till eftertanke och genom hjälpfrågor få sitt tankearbete underlättadt. ARCADIUS Folksk. 114 (1903 ).

Avledn.:

– trögtänkthet , r. l. f. LINDQVIST Dagsl. 2: 136 (1900 ). -- (2 , 4 )

– TRÖG-VULEN , p. adj. (†) trög. SAHLSTEDT (1773 ). Allestädes på gatorna var det stilla och trögvulet: det enda som någongång lifvade sinnena var klämtningen med våd-klockan. LoF 1873 , s. 34. Jag är af jorden, jag är sval och tung, / trögvulen, gammalstämd fast ganska ung. KARLFELDT FridLustg. 29 (1901 ). --

– (4 ) TRÖG-VUXEN , p. adj. trögväxande. Svea 1847 , s. 47. Varje jordfyllt klyft . . kan oftast föda endast ett stort träd och det blir då i allmänhet en trögvuxen tall. BokNat. Liv. 169 (1951 ). --

– (4 ) TRÖG-VÄXANDE , p. adj. som växer trögt l. långsamt; jfr -vuxen, -växt . Efter landstigandet (lämnar man) den trögväxande, outvecklade staden Borgholm till venster om sig. KULLBERG Portf. 185 (1847 ). I den mån den glesställda gamla, trögväxande skogen kommer att efterträdas av yngre skogar . . uppnås helt andra tillväxtsiffror. LAHT 1927 , s. 805. --

– (4 ) TRÖG-VÄXT , p. adj. trögväxande . En trögväxt ört på jordens yta / Var Visdom förr; så är den nu. KELLGREN (SVS) 1: 261 (1778 ). Att en fiskart förekommer i stor mängd men är mager och trögväxt, är ett i många sjöar ytterst vanligt förhållande. HAMMARSTRÖM Sportfiske 276 (1925 ).

Avledn. :

– TRÖGA , v. (vard.) till 3 : vara l. bli trög (jfr trögna ); i sht opers., särsk. i förb. tröga till sig ¹⁰ ⁴⁰, bli l. gå trögt. Motorn gick som en klocka . . Men när jag kopplade till propellern, trögade det och var stopp. HASSLÖF SvVästkustf. 234 (1949 ). Sen började det emellertid tröga till sig för den duktiga tösen. RöstRadioTV 1973 , nr 33, s. 3 . 300-400 personer högg i alla fall . . (på erbjudandet) . Det där med pionjäranda i all ära men det är en pina när det trögar till sig. SvD 16 ⁄ 9 1997 , s. 40. jfr för-tröga . –

– TRÖGELIGEN l.

– TRÖGELIGA l.

– TRÖGLIGA , adv. ( -eliga 1528-1582 . -eligen 1584 . -liga 1559-1572 ) (†) till 3 , 4 : trögt l. svårligen l. sakteliga. At thet gick ganska tröögheliga til medh thet förbodhet, så ath thet stoodh j mong hundradhe åår j fråå thet först begynte påbiwdhas och til tess thet wardt hållet offuer alt. O PETRI 1: 461 (1528 ). (Moses) förgrymmadhe sigh så hårdt . . at han . . vpbrende kalffuen . . och lät dräpa widh 3000. affgudadyrkare, Och kunde likwäl med alt thetta trögeligha affbidia thet Gudhi, at han icke förgiorde them allesammans. P ERICI Musæus 5: 165 a (1582 ). Haffue vi i så måtte (ändoch trögeligen) ansedt her Nielses stora trång i echte hielp och omgienge, at (osv.) . SynodA 2: 8 (1584 ). –

– TRÖGHET , r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara trög. a) till 1 : ovillighet l. motsträvighet. PJ GOTHUS Post. 4 (1597 ). Magn. Rector beswärar sigh öfwer dee studenters trögheet att afläggia böterna, som denna tid bort åt saakfälte äro. ConsAcAboP 2: 122 (1658 ). Hans tröghet att lyssna till Montalemberts råd gjorde honom än vidare besvärlig. MALMSTRÖM Hist. 4: 321 (1874 ). b) till 2 (slutet): slöhet l. lathet; äv. dels: liknöjdhet l. oföretagsamhet, dels: tankemässig långsamhet. Lätingar . . och godagz karar, som haa slagit sigh på lätia . . trögheet, och försummelse, hålla altidh Heligzmål. SCHRODERUS Comenius 887 (1639 ). Hwilka Regementer eller Compagnier, ey fort wilja när man emot Fienden drabba eller storma skal . . utan stå stilla af motwilja, skräck eller tröghet . . straffes som om Fältflychtige sagt är. SCHMEDEMAN Just. 815 (1683 ). Tröghet, som yttrar sig i sömnighet, gäspningar, själsfrånvaro, stillatigande eller förvända svar vid uppfordringar . . kan vara följd af kroppslig svaghet. DAHM Skolm. 175 (1846 ). Hjärnhinneinflammationen . . sätter vanligen in plötsligt, med hög feber, huvudvärk, en viss psykisk tröghet. HOLMGREN ÖronSj. 61 (1925 ). c) till 3 : motstånd (mot rörelse); orubblighet; obenägenhet till förändring. SCHRODERUS Dict. 150 ( c. 1635 ). För att häfva tarmkanalens tröghet och återställa uttömningarne gifves . . Kalomel. TLäk. 1832 , s. 77. Trots sin tröghet och långsamhet annars är grävlingen snabb som en vessla i hugget, och han bits otäckt. PETRE HbJäg. 101 (1931 ). särsk. fys . till 3 c , om egenskap hos materia l. massa: förmåga att göra motstånd mot rörelseförändring; jfr inertsi 1 . Ibland en kropps egenskaper, hafwe wi ock räknat Trögheten (inertia), som gör, at en kropp swårligen låter sig rubba utur sitt tilstånd. KLINGENSTIERNA Musschenbroek 34 (1747 ). GERHOLM NatFilFys. 79 (1971 ).

[TRÖG 4.d]

d) till 4 : långsamhet; äv. till 4 a , i fråga om stil l. prosa: svårtillgänglighet. SCHRODERUS Dict. 150 ( c. 1635 ). Öfversättningen är i det mesta god och skriftens tröghet för läsaren, synes ej böra tilskrifvas Öfversättaren. JournSvL 1801 , s. 459. De dagar, som förflöto, innan Adolf Skytte tillfrisknat, skredo för honom med pinsam tröghet. RYDBERG Frib. 208 (1857 ). jfr reproduktions-tröghet .

Ssgr (i allm. till c slutet, i sht fys .):

– tröghets-axel . axel (se axel , sbst. ¹ II 1 , 7 ) varpå (kropps) tröghet beräknas (o. varikring solid kropp roterar). GHT 1896 , nr 296 C, s. 4. Enligt kinetiska gasteorien . . roterar molekylen . . kring de tröghetsaxlar, som bestämmas af atomkärnornas inbördes lägen i densamma. 2NF 37: 581 (1925 ).

– tröghets-kraft . (kropps) kraft att motstå l. motverka acceleration (i viss riktning). TRIEWALD Förel. 1: 69 (1728, 1735 ). Den kraft varmed en kropp gör motstånd mot acceleration, tröghetskraften, är proportionell mot vikten och mot accelerationens storlek. GERHOLM NatFilFys. 64 (1971 ).

– tröghets-lag . lag (se lag , sbst. ¹ 5 a ) som uttrycker (kropps) tröghet l. obenägenhet till förändring i hastighet. WULF Köppen 2: 1024 (1800 ). Tröghetslagen säger oss, att alla kroppar i naturen äro oförmögna att af sig själfva förändra sitt tillstånd af hvila eller rörelse. LfF 1911 , s. 213.

– tröghets-moment .

[TRÖG 1]

1) till a, b : moment av tröghet. OSCAR II Mem. 3: 53 (1863 ). Ett starkt tröghetsmoment gör sig . . gällande vid genomförandet av den organisationsförnyelse, cirkulärbrevet till landshövdingarne anbefallde. Ymer 1936 , s. 113.

[TRÖG 2]

2) fys. till c slutet: summa l. produkt av (kropps) massa i förhållande till (kropps) tröghetsaxel; jfr moment 1 b . VetAH 1818 , s. 174. (Att skridskoprinsessan) börjar snurra som en skenande karusell när hon minskar sitt tröghetsmoment genom att t. ex. lägga armarna i kors efter att förut ha haft dem horisontellt utsträckta. SvD(A) 9 ⁄ 6 1965 , s. 5 .

– tröghets-motstånd . särsk. (numera bl. tillf.) (motstånd som beror på (kropps)) tröghet. LUNDELL (1893 ). Sträfvan att så mycket som möjligt förminska . . gaffelns tröghetsmotstånd, har fört till en förminskning af sjelfva gaffeln. ERICSSON Ur. 261 (1897 ).

– tröghets-navigering . (i fackspr.) navigering gm mätning (baserad på uppmätt tröghet hos gyro samt matematiska beräkningar) av (fartygs l. flygplans o. d.) accelerationer från en i förväg bestämd position. SvD(A) 29 ⁄ 9 1958 , s. 3 .

– tröghets-radie . om (från tröghetsaxel beräknad) radie av (kropps) massa för att uppnå visst tröghetsmoment (se d. o. 2 ). HOLMBERG Artill. 3: 31 (1883 ). – TRÖGLIGA , se trögeligen . – TRÖGNA , v.

– tröghets-ning . (numera bl. mera tillf., vard.) till 3 , 4 : bli trög(are); förr särsk. i förb. trögna av , bli allt trögare; jfr tröga , v. Enär jag trögnar af, tu som ei sofwa kan, / All sömn och säkerhet ifrån mig stadigt drif. ÖSTERLING Lärops. 341 (1727 ). Jag ångrar ej mitt nit i vårens stund, / och har ej trögnat under höstens skyar. AG SILVERSTOLPE Skald. 2: 6 (1801 ). Till och med om oljan trögnar i löpverket . . så går uret fortfarande rätt. ERICSSON Ur. 317 (1897 ). Hans påhittighet trögnade icke. Och långvarigt blev inte hans grubbel. LINDSTRÖM Österhus 136 (1952 ). Nordanstormen förde med sig en kyla som . . kom blodet i kroppens ådror att trögna och stelna. MOBERG Invandr. 443 (1952 ). När samtalen med vännerna trögnat tar man fram ett citat och läser högt. GbgP 17 ⁄ 9 1990 , s. 4 .