© Svenska Akademien. SAOB spalt: T2893; tryckår: 2005
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
TRÄD träd , sbst. ³, n.; best. -et (PolitVis . 190 (1581 ) osv.), äv. (numera bl. vard.) trät trät (i ä. språkprov äv. att hänföra till sg. trä , GRUBB 415 (1665 ) osv.); pl. = ( SvOrds. C 4 b (1604 ) osv.) l. (numera bl. vard.) trän trän (i ä. språkprov äv. att hänföra till sg. trä , G1R 27: 63 (1557 ) osv.) ( (†) -er HJELT Medicinalv. 2: 93 ( i handl. fr. 1755 )) ; äv. (numera bl. ss. förled i vissa ssgr o. i avledn. TRÄA ) TRÄ trä ¹-, sbst. ³, n.; best. -et (Ps . 1695 , 309: 12, LIND (1749 )) l. -t (se ovan); pl. = ( O PETRI 1: 5 (1526 ), ÖMAN Milton 202 (1862 )) l. -en ( LUCIDOR (SVS) 448 ( c . 1670 ; uppl. 1997 ) , BRAUNER Bosk . 107 (1756 )) l. -er (Bondepract . A 6 b (1662 ), MennanderBr . 2: 538 (1740 )) l. -n (se ovan) l. -r ( UUKonsP 18: 27 (1686 )) l. -s ( ARVIDI 16 (1651 )). ( tredh 1573 . trä (-ae, -æ, -äh , -ää) 1525-1883 . trä- i ssgr 1600 ( : Träfall ) osv. träd (-ae-, -ää- , -dh) 1526 osv. träd , sg. best. 1526-1665 . trädt , sg. best. 1561-1665 . trätt , sg. best. 1672 )
[ fsv. trädh , best. form av trä (se TRÄ , sbst. ¹); obest. form är vanligast om materialet o. sannol. orsaken till att formen
trä bevarats i den bet. -- Jfr TRÄDGÅRD ]
[TRÄD.sbst3 1]
1) (flera meter hög) förvedad växt vanl. med en huvudstam varifrån grenar o. kvistar utgår (bärande löv l. barr o. ofta utgörande en krona); särsk. dels i uttr. fruktbärande träd , se FRUKTBÄRANDE 3 , dels i uttr. bärande träd, se BÄRA , v. 12 a β (β'); äv. i oeg. (se b ) l. i mer l. mindre bildl. anv. (se e ). Hon klättrade högt upp i trädet . Stormen fällde alla träden . Vi satt i skuggan under ett träd . Saven stiger i träden . Barnen planterade 100 träd . Träden dignade av frukt . Om han haffde saa handlet som Albrict handlade waa (re) han werd hengie j th (et) høxte træ ma (n) fi (n) ne ku (n) de. O PETRI Tb. 55 (1525 ). Träden, som uphöja sina rötter til en stam öfver jorden, skygga henne för den brännande sommarhettan och de kalla höstnätter, samt gifva jordenes inbyggare et behageligt lugn emot luftens våldsamheter. LINNÉ MusReg. V (1754 ). Om . . Baalskult erinra s. k. heliga träd, som finnas på de jordhögar, hvilka innehålla bronsvapen. NILSSON Ur. 2: 21 (1862 ). Har du icke sett de unges förvåning, om en gubbe sätter ett träd hvars frukter han har ingen utsikt att själf få njuta? RYDBERG Dikt. 2: 55 (1891 ). En rysk forskare . . har nyligen hävdat, att denna vattenavdunstning om vintern kan vara bestämmande för trädens nord- och höjdgränser. SvSkog. 149 (1928 ). Tar träden skada av att löven inte gulnar som de brukar så här års utan bara fortsätter att grönska? SDS 28 ⁄ 9 2006 , s. C7. -- jfr APEL- , BARR- , BJÖRK- , BLOMSTER- , BOK- , CITRON- , DVÄRG- , FLUG- , FRUKT- , GIFT- , GUDA- , HON- , HÄNG- , JÄTTE- , KAFFE- , KARAKTÄRS- , KLYK- , KRON- , KÄRN- , KÖRSBÄRS- , LIND- , LJUS- , LÖV- , MAGNOLIA- , MANDEL- , MAR- , MODER- , NÖDFALLS- , OLIV- , PRAKT- , PÄRON- , RIS- , RÖNN- , SKUGG- , SLOK- , SMÅ- , SPEL- , STAM- , STINK- , TALL- , TE- , TEAK- , TEREBINT- , TORR- , TULPAN- , ÄPPEL-TRÄ(D) m. fl. -- särsk.
[TRÄD.sbst3 1.a]
a) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt; särsk. i uttr. ( inte l. ej ) växa på träd , (inte) vara vanlig l. lätt att få l. träffa på. Man ser inte skogen för bara träd . Pengar växer inte på träd . Aff fructenne kenner man träädh. Mat. 12: 33 ( NT 1526 ). Dygden wäxer intet på Trää. GRUBB 164 (1665 ). Äpplet faller intet långt frå Träät. GRUBB 415 (1665 ). Lijten qwist blijr högt trää. GRUBB 461 (1665 ). Gammalt trä är ondt at flytta. RHODIN Ordspr. 54 (1807 ). Brudar växa / I våra tider ju på alla trän, / Och skakar man, så falla de i klasar. ATTERBOM 1: 26 (1824 ). I ingen tid hafva snillet och den moraliska storheten växt på träd. Samtiden 1874 , s. 792. Jätterekryter växer inte på trän. DELBLANC Prästk. 158 (1963 ).
[TRÄD.sbst3 1.b]
b) i oeg. anv., om trädartad ört l. buske o. d., dels ss. förled i ssgr, dels ss. senare led i ssgr (t. ex. BLÅS-, LAKRITS-, LET-, ORMBUNKS-, PARADIS-, SKABB-TRÄD ).
[TRÄD.sbst3 1.c]
c) ss. senare led i ssgr betecknade dels träd avsett för l. med viss växtplats (i ssgrna ALLÉ-, HÄCK-, KRUK-, ORANGERI-, RAND-, SKOGS-, STRAND-, TEMPEL-TRÄ(D) m. fl.), dels för speciellt ändamål avsett l. använt träd (i ssgrna BO-, DEKORATIONS-, FERNISS-, FRANSOSEN-, FRÖ-, FÅNG-, HARTS-, JUL-, LUGN-, LÄ-, MAJ-, MAST-, NATT-, OFFER-, PROV-, SJUKDOMS-, SKYDDS-, SPALJÉ-, STORM-, TERPENTIN-, TIMMER-, VÅRD-TRÄ(D) m. fl.).
[TRÄD.sbst3 1.d]
d) (i sht i bibeln o. därav påverkat spr.) om (frukt)träd i Edens lustgård; särsk. i uttr. dels kunskapens träd på gott och ont, se KUNSKAP 1 c γ slutet, dels det förbjudna trädet , se FÖRBJUDA 1 d δ , dels livets (förr äv. livsens ) träd , se LIV I 1 f ; äv. oeg. l. bildl. Aff fruchten aff thet trädh som är mitt j Lustgårdenom, haffuer Gudh sagt, äter icke ther aff. 1Mos. 3: 3 ( Bib. 1541 ). Hwarmed bedrog han henne? Med den inbillningen, att hon skulle bli likså wis som Gud, om hon åt af Trädet. SCHARTAU Und. 9 (1799 ). (Industrialismen) har, som mycket annat, varit ett träd ”på godt och ondt”. 3SAH 14: 193 (1899 ). (Träden) blir vårdträd för släkter, förenar generationer och spelar betydelsefulla roller i myternas värld, från kunskapens träd till Yggdrasil och Ovidius ”metamorfoser”. DN 12 ⁄ 12 1996 , s. B2. -- jfr DÖDS- , KUNSKAPS- , PARADIS-TRÄD .
[TRÄD.sbst3 1.e]
e) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr d ). Är thetta skeedt på thet ferska träädh, hwadh wardher thå skeendhe påå thet torra? Luk. 23: 31 ( NT 1526 ). Att lika som man . . aff små telningher beredher sigh sköna trää, så mosthe man och aff barnom och ÿnglinghom vpfödha forstondigha och häffua männ. L PETRI Œc. 44 (1559 ). I dagh ett rutit Trä, i morgon grönt ok rått: / Mäst när man tänker minst, dy huem kan timen weeta? LUCIDOR (SVS) 354 (1673 ; uppl. 1997 ) . Såsom en mogen frukt hafva . . (lärjungarna) fallit bort från skolans månggrenade träd. RUNDGREN Minn. 3: 35 (1865, 1888 ). Vem är jag? Ett ensamt träd. BERGMAN Patr. 9 (1928 ). -- jfr FRIHETS- , SAMHÄLLS-TRÄD .
[TRÄD.sbst3 2]
2) i utvidgad anv., om ngt som liknar l. påminner om l. (grafiskt) framställ(t)s i form av ett träd; särsk. i förb. Dianas träd, se DIANA , sbst. ¹ 2 . Frendskaps Trä. Comenius OrbPict . 246 (1682 ). Hr Grefve Bielkes Genealogiska Träd. BJÖRNSTÅHL Resa 1: 526 (1772 ). Otaliga äro de grenar på ätternas trän, som förtorkats och dött ut (gm celibat) . FAHLBECK Ad. 1: 362 (1898 ). Transformationen opererar . . på symboler i den underliggande strukturen och är oberoende av hur dessa symboler sedan utvecklas (vad som hänger under dem i (det uppochnedpåvända) trädet). SIGURD Språkstrukt. 76 (1967 ). Träd . . (dvs.) En datastruktur i vilken varje element kan innehålla pekare till flera andra element. KARLQVIST ADBOrdb. 30 (1973 ). -- jfr AN- , RESPIRATIONS- , SJÖ- , SLÄKT- , STAM-TRÄD .
Ssgr (i allm. till 1 ):
A
(Anm . Formen trä- förekommer numera bl. i vissa ssgr som betydelsemässigt associerats med trä , sbst. ¹):
TRÄ-BARK , se
B
. --
TRÄ-BAST . ( trä- 1897 osv. träd- 1786 osv. )
[ jfr t. baumbast
] jfr bast , sbst. ¹ I 1 , o. träd-sav 2 . Utaf en wisz trädbast förfärdiga de hwitt tyg, hwarmed de kläda sig. Oldendorp 1: 265 (1786 ). Mattor af träbast. KatalIndUtstSthm 1897 , s. 46.
TRÄ-BEVUXEN ,
TRÄ-BEVÄXT ,
TRÄ-BRÅTE , sbst. ² (sbst. ¹ se trä , sbst. ¹ ssgr ),
TRÄ-FALK ,
TRÄ-FALL ,
TRÄ-FRUKT ,
TRÄ-FRÖ , se
B
. --
TRÄ-FÄLLE . (†) trädfällning; jfr fälle , sbst. ¹ 1 . Huggare-löhn för trä-fälle i Skogen. MÖLLER 1: 8 (1745, 1755 ).
TRÄ-FÄLLNING ,
TRÄ-GREN ,
TRÄ-GÅNG , se
B
. --
TRÄ-GÅRD , sbst. ² (sbst. ¹ se trä , sbst. ¹ ssgr ), se trädgård .
TRÄ-KNOPP ,
TRÄ-KRYPARE ,
TRÄ-KUPA , sbst. ² (sbst. ¹ se trä , sbst. ¹ ssgr ),
TRÄ-LAV ,
TRÄ-LIK , adj.,
TRÄ-LUS ,
TRÄ-MOSSA ,
TRÄ-PICKA ,
TRÄ-PLANTA ,
TRÄ-PLANTERING , se
B
. --
TRÄ-PLÅSTER . ( trä- 1547-1550 . träs- 1749 )
[ fsv. träplaster
] (†) = plåster 1 e . GripshR 1547-48 . (T .) Baum-Pflaster . . (sv .) träs-wax eller plåster. LIND 1: 306 (1749 ).
TRÄ-RING , sbst. ² (sbst. ¹ se trä , sbst. ¹ ssgr ),
TRÄ-ROT ,
TRÄ-RUSKA ,
TRÄ-SAFT ,
TRÄ-SALVA ,
TRÄ-SKOLA ,
TRÄ-SKOTT ,
TRÄ-SKÄGG ,
TRÄ-SKÖTSEL ,
TRÄ-SLAG , sbst. ² (sbst. ¹ se trä , sbst. ¹ ssgr ),
TRÄ-SLÄKTE , se
B
. --
TRÄ-SMÖRJA . ( trä- c . 1755-1762 . träs- 1722 ) (†) trädsalva; jfr smörja , sbst. 1 a , o. träd-vax . AHLICH 182 (1722 ). Trä-smörja . . (dvs .) Salfva, hvarmed siuka trän bestrykas. SCHULTZE Ordb . 4621 ( c . 1755 ).
TRÄ-SPETS , sbst. ² (sbst. ¹ se trä , sbst. ¹ ssgr ). (tillf.) trädtopp; jfr spets , sbst. ² 1 c β. SCHULTZE Ordb. 4778 ( c. 1755 ).
TRÄ-STAM ,
TRÄ-STUBBE ,
TRÄ-SVALA ,
TRÄ-SVAMP , sbst. ² (sbst. ¹ se trä , sbst. ¹ ssgr ),
TRÄ-TOPP ,
TRÄ-VAX , se
B
. --
TRÄ-VEVLA . (numera bl. i skildring av ä. förh.) växten Hedera helix Lin., murgröna; jfr bom-snärja . Träweflan, som sig slänger kring / Et gammalt Trä med mången Ring / Taer det i Famn, sig fäster fast / Lijksom med Lust, men är till Last. LUCIDOR (SVS) 441 (1674 ; uppl. 1997 ) . Trävefla är ett av de äldsta namnen på den dekorativa lian, som vi idag kallar murgröna. VBostad 1991 , nr 10, s. 130 .
TRÄ-VÄXT , se
B
.
B
:
TRÄD-ALLÉ . allé (se d. o. a ); äv.: rad av planterade träd; jfr -gång, -rad . Som man sett at påkommande stormar, til en stor skada, rifwa sädesaxet . . så må icke fela at ju desza träd-alleer skola deremot gagna. SamlRönLandtbr. 4: 27 (1783 ). Hufvudstadsbl. 15 ⁄ 1 1980 , s. 9 . -- (1 b )
TRÄD-ALOE . växten Aloë arborescens Mill. HYLANDER PrydnV 30 (1948 ). Trädaloe, från Sydafrika, bildar höga plantor med runda stammar och rosetter av 30-40 cm långa, spiralställda, köttiga blad, försedda med vita, broskartade taggar i kanterna. EKBRANT VVRumsväxt. 70 (1955 ).
TRÄD-AND . zool . andfågel som ofta sätter sig (o. bygger bo) i träd; i sht i pl., om släktet Dendrocygna i familjen Anatidae. 1Brehm 2: 517 (1875 ). Den brungula trädanden . . har den egendomliga vanan, att stundom flera honor lägga sina ägg i samma bale. FoFl. 1940 , s. 250.
TRÄD-ANDE . jfr ande IV g . Ett särskildt slag af heliga träd äro boträden, hvari träd-anden bor såsom själen i kroppen. VgFmT II. 1: 5 (1901 ).
TRÄD-APA . (tillf.) apa som lever i träd. QUENNERSTEDT Agnost. 31 (1888 ).
TRÄD-ART , sbst. ² (sbst. ¹ se trä , sbst. ¹ ssgr ). jfr art 8 a α o. -ras, -slag . Baobab . . torde wara det största af alla träd-arter. GT 1788 , nr 73, s. 3 .
TRÄD-ARTAD , p. adj. ² (p. adj. ¹ se trä , sbst. ¹ ssgr ) jfr arta , v. V 3 . Oldendorp 1: 166 (1786 ). Trädartade ormbunkar. Ymer 1940 , s. 5 .
TRÄD-BANGE . (†) grövre trädgren; jfr bange , sbst. ¹ (Hägrarna ville) gömma sina långa halsar och dumma, rädda hufvud . . under mörka trädbangar. OoB 1893 , s. 61.
TRÄD-BANK . (i fackspr.) anläggning för odling av träd för framtida behov; jfr -skola . En nyhet är . . att parkförvaltningen skall få en ”trädbank” på fälten. Förvaltningen skulle alltså driva upp träd och ta till kommunens övriga alléer och planteringar. SvD 27 ⁄ 2 1975 , s. 10.
TRÄD-BARK .
[ fsv. träbarker
] ( trä- 1897 osv. träd- 1799 osv. träds- 1776 ) bark på l. från träd. FRÉVILLE Söderh. 1: 307 (1776 ). Nötwäckan brukar sin spetsiga, kantiga näbb till att uthacka insekter och deras larver ur trädbarken. HOLMSTRÖM Ström NatLb. 2: 43 (1852 ).
TRÄD-BAST , se
A
. --
TRÄD-BESKUGGAD , p. adj. som är skuggad av träd. Trädbeskuggade gator. ATTERBOM Minn. 41 ( i senare bearbetat brev fr. 1817 ).
TRÄD-BESKÄRNING . beskärning av träd. LUNDSTRÖM Trädg. 158 (1852 ).
TRÄD-BESTÅND . (i sht i fackspr.) jfr bestånd , sbst. ¹ 11 (a ). (Asken) förtjenar att ingå i trädbeståndet i våra löfskogar och hagmarker. JUHLIN - DANNFELT 22 (1886 ). En . . angenäm orrmark . . beväxt med ljung och utan täta trädbestånd. Jäg. 1897 , 2: 74. Av den gamla botaniska trädgårdens trädbestånd kvarstå fortfarande enstaka exemplar. ÖRTENGREN LUByggn. 92 (1951 ).
TRÄD-BEVUXEN , p. adj. ( trä- 1888 . träd- 1811 osv. ) bevuxen med träd; jfr -beväxt . En hög, trädbevuxen klippa. Lyceum 2: 173 (1811 ).
TRÄD-BEVÄXT , p. adj. ( trä- 1674 . träd- c . 1785 osv. ) trädbevuxen. COLUMBUS (SVS) 2: 170 (1674 ).
TRÄD-BRÅTE , sbst. ² (sbst. ¹ se trä , sbst. ¹ ssgr ), förr äv.
TRÄD-BRÅTA . ( trä- 1899-1905 . träd- 1897 osv. ) (numera bl. tillf.) jfr bråte , sbst. ² 3 . När . . (mården) vexlar genom täta snår, eller vindfälda trädbråtor . . nödgas han . . inslå i gång. HEMBERG JagtbDäggdj. 257 (1897 ). Trädbråte och stubbar träffas ofta under hvitmosstorfven. HELLSTRÖM NorrlJordbr. 57 (1917 ).
TRÄD-BRÄNSLE . (i sht i fackspr.) bränsle med (delar av) träd som utgångsmaterial; jfr trä-bränsle . ÄgaSmåh. 13 (1988 ). Trädbränsle (dvs.) biobränsle från trädråvara som inte genomgått kemisk process. TNCPubl. 96: 359 (1994 ). --
– (2 ) TRÄD-DIAGRAM . (i sht i fackspr.) diagram vars delar förhåller sig till varandra som grenar på träd. SIGURD Språkstrukt. 96 (1967 ). En alternativ metod att beräkna sannolikheten . . är att rita ett träddiagram och ange sannolikheten för varje val av blandare. Gamma Fördjupn. 2: 44 (1975 ).
TRÄD-DIMENSION . (i fackspr., i sht skogsv .) dimension som kännetecknar träd; äv.: träd av viss dimension; jfr dimension 2 a β. Enen, som . . ej sällan uppnår träddimensioner. Uppl. 2: 112 (1903 ). Den avverkningsform, som helt var inriktad på utdrivning av grova träddimensioner. NELLBECK Skogsv. 17 (1961 ).
TRÄD-DJUR . djur som (huvudsakligen) lever l. uppehåller sig i träd. Ett af de mest utpräglade träddjur är sengångaren. WIRÉN ZoolGr. 1: 215 (1897 ).
TRÄD-DRAGA , -ning . folklor . i syfte att bota sjukdom dra (den sjuke) genom öppning i växande träd; jfr smöja I 2 a . JmtFmT 3: 5 (1906 ). ”Träddragning” för ris (dvs . engelska sjukan) skedde i Ångermanland genom att klyva stammen på en växande ungbjörk, kila isär den och så föra barnet igenom den tre torsdagskvällar å rad. EtnolStHammarstedt 172 (1921 ).
TRÄD-DUNGE . jfr dunge 2 . SCHULTHESS (1885 ). En del träddungar gjorde landskapet mindre öppet. ANDERSON Brev. 273 (2004 ).
TRÄD-DYRKAN . relig . jfr dyrkan II 1 o. -kult . Den träddyrkan, hvilken ursprungligen ingående i Druidismen, ännu qvarlefver uti folkvidskepelsen, nemligen uti fördomarne om den magiska kraften hos flygrönnen . . idegranen, hagtornen m. fl. HOLMBERG Nordb. 48 (1852 ). Vår julgran är en kvarleva av en sydtysk träddyrkan. IllRelH 19 (1924 ).
TRÄD-DÖDARE . bot. växt tillhörande släktet Celastrus Lin. (som är mycket starkväxande); särsk. i uttr. dels japansk träddödare , C. orbiculatus Thunb., dels amerikansk träddödare , C. scandens Lin. TÄRNLUND TropUrskog. 92 (1927 ). Amerikansk träddödare. VåraKulturvN 63 (1977 ). Den japanska träddödaren kallas så därför att den kan växa upp i andra växter och döda dem genom att slingra sig runt dem. KVANT o. PALMSTIERNA VTrädgB 177 (2004 ).
TRÄD-EN . bot . trädet Juniperus communis f. suecica (Mill.) Beissn. HYLANDER PrydnV 51 (1948 ).
TRÄD-FALK . ( trä- c . 1645 . träd- 1795-1807 ) (†) om rovfågel, dels om lärkfalk, dels om hök. I ERICI Colerus 1: 287 ( c. 1645 ; om hök ) . WESTE (1807 ).
TRÄD-FALL . ( trä- 1600-1640 . träd- 1912 osv. ) träds fallande. Många strömlösa efter trädfall. Träfall på Bureheden. 2Saml. 4: 17 (1600 ).
TRÄD-FATTIG . fattig (se d. o. 2 ) på träd. Slätten (vid Mälaren) är . . icke enformig och trädfattig utan rik på lundar af ek, hassel och lind. LbFolksk. 253 (1890 ).
TRÄD-FORM , sbst. ² (sbst. ¹ se trä , sbst. ¹ ssgr ). form (se d. o. I 1 ) hos l. utmärkande för träd. (Brakved) vexer i skogsängar och lundar i busk- eller trädform. AGARDH o. LJUNGBERG III. 1: 250 (1857 ). Hemligheten med trädformen är . . att träden lyckats göra sina ovanjordiska stamdelar så härdiga, att de icke behöva bygga helt nytt för varje år, utan kunna bygga på det gamla. SvSkog. 141 (1928 ).
TRÄD-FORMAD , p. adj. Både rönn, oxel och hägg bli trädformade. GEETE o. GRINNDAL 58 (1923 ).
TRÄD-FORMIG . De trädformiga Ormbunkarne. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1827 , s. 161.
TRÄD-FRUKT . ( trä- 1671-1780 . träd- 1717 osv. träds- 1746-1807 . träs- 1722-1749 )
[ fsv. träfrukt
] (numera bl. mera tillf.) frukt på l. från träd. Til Träfruchternes Förwahring, tilredning och ingörning (hör) ett egenteligit Trägårdzhuus medh Källare torre och icke fuchtige Kamrar. RISINGH LandB 50 (1671 ). Och Gud sade: ”Se jag gifver eder alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt.” 1Mos. 1: 29 ( öv. 1893 ).
TRÄD-FRÖ . ( trä- 1758-1814 . träd- 1773 osv. ) i sht skogsv . frö av träd. På et lägligit tort ställe wid gården inhägnas en träskola, hwari de träfrön sättas, som mäst nyttige äro. SALANDER Gårdsf. 363 (1758 ). Nu händer det emellertid ibland, att ett trädfrö faller in i en fördjupning uti ett berg under en öfverhängande klippa. WIKNER Vitt. 204 (1880 ).
TRÄD-FÄLLARE . särsk.: person som (yrkesmässigt) fäller träd. En gammal van trädfällare. GELLERSTEDT Hult 72 (1906 ). Bland skogsarbetarna framträder särskilt ”drivarna”, de som skriver kontrakt på en viss avverkning och genomför den med anställda trädfällare och framforslare. 3SAH LXXXVIII. 2: 65 (1980 ).
TRÄD-FÄLLNING . ( trä- 1805-1929 . träd- 1784 osv. ) fällning (se d. o. 3 ) av träd (jfr trä-fälle ); äv. dels mer l. mindre konkret, om plats där träd fällts, dels om stormfällning av träd. BJÖRKEGREN 3 (1784 ). Vi sågo på stränderna först trädfällningar och bjelkhyddor. BREMER NVerld. 2: 399 (1853 ). Trädfällningen har haft en enastående omfattning och enbart i ett par socknar . . beräknar man, att över 50,000 träd fällts av stormen. UNT 9 ⁄ 9 1937 , s. 6. Trädfällning är Sveriges livsfarligaste arbetsmoment, särskilt om man arbetar ensam i skogen. Arbetarskydd 1989 , nr 5, s. 10 .
Ssg:
trädfällnings-maskin . TT 1886 , s. 59.
TRÄD-GENERATION . generation (se d. o. 2 a
[TRÄD.sbst3 2.e.α]
α) av träd. HbTrädg. 2: 4 (1872 ).
TRÄD-GREN . ( trä- 1868 . träd- 1854 osv. träds- 1776 )
[ fsv. trägren
] gren på l. från träd. Fréville Söderh. 1: 11 (1776 ). Nattskärrorna är utpräglade . . nattfåglar. Om dagen sitter de mest stilla på marken eller på någon trädgren. Arv 1945 , s. 27.
TRÄD-GRODA . grodan Hyla arborea Lin., lövgroda; i pl. äv. om grodor av familjen Rhacophoridae Hoffm. Trädgrodan är . . (liksom den gröna grodan) grön, men liten och uppehåller sig på haszelbuskar i Skåne, der hon hoppar mellan qwistarna. HARTMAN Naturk. 218 (1836 ). Den tropiska zonen av Gamla världen, i vilken lövgrodor saknas, intas . . av de ekologiskt likartade trädgrodorna. DjurVärld 7: 217 (1962 ).
TRÄD-GRUPP . jfr grupp , sbst. ¹ 1 , o. -rund, -samhälle . Lundar, Träd-groupper eller Buskaschen gåfvo tillika lugn och täckhet. LINNERHIELM 1Br. 36 (1787, 1797 ).
TRÄD-GRÄNS . gräns (se d. o. 1 c ) för trädvegetation; särsk. om sådan klimatisk gräns. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1830 , s. 129. Om nederbördsmängden ökas, men temperaturen är oförändrad, så kommer snögränsen att sänkas, medan trädgränsen blir ungefär densamma som förr. NATHORST JordH 990 (1894 ). I Sverige går . . björken 50-70 m. högre än granen och bildar trädgräns. ELANDER JordLiv 116 (1921 ).
TRÄD-GÅNG . ( trä- 1769 . träd- 1814 osv. ) gång (se d. o. III 1 a ) kantad av träd, allé. (Parken är) behaglig genom långe trä-gångar och gräfne dammar. WALLENBERG (SVS) 1: 119 (1769 ).
TRÄD-GÅRD , se d. o.
TRÄD-HASSEL . trädet Corylis colurna Lin.,turkisk hassel. PriskurBergTrädg. 1891-92 s. 6.
TRÄD-HÖJD . träds höjd. SkogsvT 1911 , Fackupps. s. 211.
TRÄD-INDIVID . skogsv . om enskilt träd. Åtgärd som befordrar trädindividens trefnad. SvSkog. 589 (1897 ).
TRÄD-JÄTTE . mycket stort l. högt l. jättelikt träd. SVENSÉN Jord. 182 (1885 ). Skogen har skattats och endast vid Fulltofta och Bosjökloster har trädjättarna ännu sitt tillhåll. TurÅ 1961 , s. 268. --
TRÄD-KALEBASS . (†) (kärl gjort av) frukt av trädet Crescentia cujete Lin.; jfr kalebass 1 , 2 . Oldendorp 1: 179 (1786 ). Lämpligast torde . . vara, att införa termen ”trädkalebass”, för att beteckna sådana kärl, som tillverkats af Crescentia-trädets fruktskal. VetAÅb. 1911 , s. 265.
TRÄD-KLYKA , sbst. ² (sbst. ¹ se trä , sbst. ¹ ssgr ). jfr klyka 1 . Bofinken bygger högt upp i någon säker trädklyka sitt konstnärligt sammansatta bo. ERICSON Fågelkås. 1: 72 (1906 ).
TRÄD-KLÄTTRANDE , p. adj. särsk. om djur: som klättrar i träd. FoFl. 1910 , s. 59.
TRÄD-KNOPP . ( trä- 1680 . träd- 1820 osv. ) jfr knopp 4 . (I mars torde) Trääknopparna . . för Köld skull vthi Födzlen förderfwas och bortdöö. VOIGT Alm. 1680 , s. 34.
TRÄD-KRAMARE .
[ jfr eng. tree hugger
] person som med sin kropp försöker förhindra (l. förhindrar) fällning av träd. HbgD 29 ⁄ 3 1981 , s. 25. Ett tiotal trädkramare grupperade sig kring och på grävmaskinen i gryningen. DN 29 ⁄ 10 1987 , s. 8 .
Ssg:
trädkramar-rörelse . Byborna har på eget initiativ skapat en effektiv icke-våldsmetod för försvar av Himalayas träd: när skogshuggarna närmar sig bildar byborna ring kring träden - de omfamnar dem. Så har rörelsen fått sitt namn: Chipko Andolan - trädkramarrörelsen. Sval. 1979 , nr 3, s. 10 .
TRÄD-KRONA . jfr krona 4 d . Blåsten sliter i trädkronorna . (Mårdar) hoppa ur den ena trädkronan i den andra och förfölja foglar och ekorrar. NILSSON Fauna 1: 167 (1847 ).
TRÄD-KRYPARE . ( trä- 1740 . träd- 1827 osv. ) fågeln Certhia familiaris Lin., hörande till ordningen tättingar (jfr
trädkramar-rännare ); i pl. äv. om familjen Certhiidae. LINNÉ SystNat. 45 (1740 ). En trädkrypare (sågs) under 20 graders köld den 25 febr. sysselsatt med att leta efter larver m. m. på en björkstam. FoFl. 1922 , s. 135. DjurVärld 10: 354 (1963 ; i pl., om familjen ) .
TRÄD-KULT . (i sht om ä. förh.) jfr kult , sbst. ², o.
trädkramar-dyrkan . SANTESSON Sv. 258 (1887 ; i fråga om julgranen ) . Fornv. 1934 , s. 92.
TRÄD-KUPA . ( trä- 1754 . träd- 1773 osv. ) trädg . om jordkupa (se d. o. 2 ) runt träd; jfr kupa , sbst. 13 a . LUNDBERG Träg. 106 (1754 ).
TRÄD-KÄNGURU . trädboende känguru hörande till släktet Dendrolagus Müll.; i sht i pl., om släktet. Fotot visade en trädkänguru . 2NF 15: 565 (1911 ). NE (1995 ; om släktet ) .
TRÄD-LAV . ( trä- 1873 . träd- 1806 osv. ) på träd växande lav. RETZIUS FlOec. 411 (1806 ). Renens huvudföda under vintern är renlav och olika arter av trädlav. Västerbotten 1981 , nr 3, s. 30 .
TRÄD-LIK , n. (†) dött träd (använt ss. stötta). Om en månad skulle de svarta hemska uppgillrade trädliken klädas med friskt vinlöf. STRINDBERG Utop. 157 (1885 ). ÖSTERGREN (1962 ).
TRÄD-LIK , adj. ( trä- 1685 . träd- 1807 osv. ) som liknar ett träd. RUDBECK D. Ä. HortBot. 2 (1685 ). (Växtbålen) är trädlik (arboreus), då den på roten formerar stam. HARTMAN Fl. VIII (1820 ).
TRÄD-LIMSVAMP . (†) limsvamp. Trädlimsvamp . . utbryter om hösten i massa ur fälda bokstammar. FRIES Ordb. 71 ( c. 1870 ). SCHULTHESS (1885 ).
TRÄD-LUS . ( trä- 1714-1852 . träd- 1786-1939 ) (†) insekt tillhörande ordningen Hemiptera (i vilken bl. a. bladlössen ingår); äv. om insekten Pentatoma rufipes Lin., bärfis. LINDESTOLPE Matk. 47 (1714 ). HOLMSTRÖM Ström NatLb. 4: 16 (1852 ; om bärfis ) . Trädlöss Lachnus. Gul- eller rödbruna arter, svagt vaxpudrade, av vilka flera finnas på barrträden, där de suga antingen på barken av skotten eller på barren. TRÄGÅRDH Skogsins. 224 (1914 ). CANNELIN (1939 ).
TRÄD-LÅGA . skogsv . kullfallet träd; jfr låga , sbst. ² At skogsmarken hos osz . . almänt är fyld af windfällen, trädlågor . . och allehanda sumpiga gölar. GADD Landtsk. 2: 132 (1775 ).
TRÄD-LÄRKA . lärkan Lullula arborea Lin.; jfr skogs-lärka 2 . Utaf detta slägte hafva vi i Sverige Åkerlärkan, Ängslärkan, Trädlärkan eller Skogslärkan (m. fl.) . GRAVANDER Buffon 4: 69 (1807 ).
TRÄD-LÖS . som saknar träd. Trakten omkring Breslau är flack, dock icke alldeles trädlös. ATTERBOM Minn. 587 (1819 ).
Avledn.:
trädlöshet , r. Verd. 1892, s. 276. – -MASK , sbst. ² (sbst. ¹ se trä , sbst. ¹ ssgr ). om larv som lever på träd. Träd-maskar, hwilka ofta skada . . (fikonträdet) , kunna fördrifwas, när man bestryker hålen, som the ätit sig uti, med osläckt Kalck eller Swafwel. LUNDBERG Träg. 150 (1754 ). (Hackspettens) Födoämnen: Insekter, larver, puppor, trädmaskar, frön af tall och gran. NILSSON Fauna II. 1: 150 (1858 ). SCHRÖDER Fiske 71 (1900 ; ss. agn ) .
TRÄD-MJÖLK . särsk. (†): mjölkliknande saft från trädet Brosium utile (Humb. et al.) Pittier (i ä. systematik: B. galactodendron D. Don ex Sweet); jfr mjölk , sbst. ¹ 2 a . Trädmjölken kan nyttjas till the och kaffe i stället för vanlig mjölk. BotN 1852 , s. 160.
TRÄD-MOSSA , förr äv.
TRÄD-MOSSE . ( trä- 1683-1814 . träd- 1851 osv. ) (numera mindre br.) på träd växande mossa. (Lat.) Muscus arboreus . . (sv.) Trämåssa. TILLANDZ C 8 b (1683 ). SAOL (1950 ).
TRÄD-NYMF . i den grekiska mytologien: dryad. JOHANSSON HomOd. Upplysn. 31 (1844 ).
TRÄD-ORM . i träd levande orm; särsk. ( zool .) i uttr. grå trädorm , ormen Thelotornis kirtlandi Hallowell. Trädormar i tropiska länder. LÖNNBERG AnfDjurr. 20 (1901 ). DjurVärld 7: 555 (1962 ). jfr prakt-trädorm . -- (1 b )
TRÄD-ORMBUNKE ~ ⁰²⁰. trädlik ormbunke hörande till familjen Dicksoniaceae (l. Cyatheaceae); i pl. äv. om familjen. BotN 1863 , s. 55. 2SvUppslB (1954 ; i pl., om familjen ) .
TRÄD-PICKA . ( trä- 1785-1807 . träd- 1827 ) (†) mindre hackspett. FISCHERSTRÖM Mäl. 160 (1785 ). LEIJONFLYCHT (1827 ).
TRÄD-PIGGSVIN ~ ⁰² l. ~ ²⁰. särsk. i pl.: gnagarfamiljen Erethizontidae (som klättrar i träd). NATHORST JordH 983 (1894 ). -- (1 b )
TRÄD-PION . pionen Paeonia suffruticosa Haw., buskpion. HantvB I. 3. 1: 168 (1935 ).
TRÄD-PIPLÄRKA ~ ⁰²⁰. fågeln Anthus trivialis Lin. (som vanl. förekommer i gles skogsterräng). NILSSON ÅrsbVetA 1830 , s. 114. Ett bo med fem ägg av trädpiplärka . . vid nordväständan av Luossajärvi. Det är nog den nordligaste plats för denna art i Sverige. FoFl. 1937 , s. 211.
TRÄD-PLANTA . ( trä- 1722 . träd- 1741 osv. ) jfr planta , sbst. ¹ 1 a . AHLICH 157 (1722 ). Träd- och buskplantor på kalljord plägar man utskola från frösängen, då de äro ett år gamla. HbTrädg. 1: 34 (1872 ).
TRÄD-PLANTERA . plantera träd på (område o. d.); i sht i p. pf. En vacker träd-planterad kyrkgård. AGRELL Maroco 2: 143 (1797, 1807 ). Området har ännu ej helt trädplanterats. SvTrädgK 1: 40 (1930 ). Knappast någon svensk stad undgick vid 1800-talets slut att i sina nybebyggda delar erhålla . . breda och trädplanterade gator, oftast kallade esplanader. SvGeogrÅb. 1961 , s. 59.
TRÄD-PLANTERING . ( trä- 1762-1792 . träd- 1709 osv. ) plantering av träd; äv. konkret: område o. d. med planterade träd. LOENBOM Stenbock 2: 257 ( i handl. fr. 1709 ). En sträcka af sköna Italienska byggnader, här och der omgifna af små trädplanteringar. 3SAH LIX. 3: 105 (1836 ).
TRÄD-POLLEN . pollen på l. från träd. SydsvGeogrSÅb. 1926 , s. 89.
TRÄD-RAD . rad av träd; jfr
trädkramar-allé . LUNDSTRÖM Trädg. 153 (1852 ). Karaktären av en verklig boulevard med trädrader [file:T2901] och breda trottoarer. SErikÅb. 1959 , s. 174.
TRÄD-RAS . (†) trädart. BtRiksdP 1905 , 9Hufvudtit. s. 140.
TRÄD-REGION . jfr region 1 . PALMBLAD HbGeogr. 1: 45 (1826 ).
TRÄD-RIDÅ . om träd(plantering) som tjänar ss. avskärmning l. skydd l. hinder o. d.; jfr ridå 5 . BESKOW Bruksherrg. 187 (1954 ). En tät trädridå (skymmer) utsikten mot havet. TurÅ 1961 , s. 74. En plantering, en trädridå, ger bättre vindskydd än byggnader och plank. GbgP 7 ⁄ 3 1989 , s. 56.
TRÄD-RING , sbst. ² (sbst. ¹ se trä , sbst. ¹ ssgr ). ( trä- 1766-1834 . träd- 1791-1846 ) särsk. (†): träds årsring. En ny träring tillkommer för hvart år. BERGMAN Jordkl. 388 (1766 ). STRÖM Skogsh. 26 (1846 ).
TRÄD-ROT . ( trä- 1885-1939 . träd- 1732 osv. träs- 1749 ) rot på l. från träd. LINNÉ Bref I. 1: 317 (1732 ). Kåsorna, hvilka voro gjorda af knotiga trädrötter. LUNDIN o. STRINDBERG GSthm 10 (1880 ). Den vita slöjskivlingen växer helst kring gamla stubbar och trädrötter. CORTIN SvampHb. 173 (1951 ).
TRÄD-RUND . (†) grupp av träd bildande en rund form; jfr rund , sbst. ¹ 5 , o.
trädkramar-grupp . I bakgrunden på taflan synes Strömsborgs gröna trädrund. AB 3 ⁄ 5 1897 , s. 3 .
TRÄD-RUSKA . ( trä- 1890 . träd- 1834 osv. ) jfr ruska , sbst. ² 1 . BREMER Pres. 136 (1834 ). Isvägen uppstakades med trädruskor. Man körde med häst och släde över isarna direkt till Borgå. 2SvKulturb. 7-8: 100 (1937 ).
TRÄD-RÄKNING . (i fackspr.) räkning av träd. Sedan skiftesläggningen utförts, har trädräkningen eller skogstaxering- en verkställts. LAHT 1910 , s. 290.
TRÄD-RÄNNARE . särsk. (†): trädkrypare; jfr rännare 6 c . (Sv.) trädrännare, (fr.) grimpereau. SCHULTHESS (1885 ). AUERBACH (1915 ).
TRÄD-RÖTA . röta i träd; jfr skogs-röta . 2SvUppslB (1954 ).
TRÄD-SAFT . ( trä- 1872-1896 . träd- 1792 osv. ) vätska i l. från träd; jfr
trädkramar-sav 1 . (Termiternas byggnadsmaterial kan bl. a. bestå av) trädpartiklar, sammanfogade med gummiga och sega trädsafter. VetAH 1792 , s. 232. Ställ aldrig vagnen sommartiden . . direkt under ett träd, emedan trädsaften stundom droppar ned på lackeringen och efterlämnar fula märken. Motorför. 1929 , nr 5, s. 9 .
TRÄD-SALVA . ( trä- 1690 -c . 1755 . träd- 1754 osv. ) (numera mindre br.) salva för behandling av sår på träd; jfr
trädkramar-vax o. trä-smörja . När Trät stötes och skadas att Barcken kan låszna, wäxer där små Maskar uthi, då måste man barcka och Masken bårt skrapa in till det friska, och förbinda sedan medh Trä-salfwa. RÅLAMB 14: 42 (1690 ). Trädsalfva . . (bereds) genom blandning af lera, färsk kogödsel och tjära, stundom med tillsats af aska och kalk. 2NF 38: 960 (1926 ).
TRÄD-SAMHÄLLE ~ ⁰²⁰. (mera tillf.) jfr samhälle 6 o.
trädkramar-grupp . Sammanslutning till trädsamhällen - skogar - af större täthet och utsträckning. KJELLMAN NordTrädArkit. 30 (1902 ).
TRÄD-SAV , förr äv.
TRÄD-SAVE . ( träd- 1872 osv. träs- 1749 )
[TRÄD.sbst3 1]
1) sav; jfr
trädkramar-saft . (Sv.) Trädsafve . . (t.) Baumsaft. SvTyHlex. (1872 ). Människans bekantskap med alkoholen går tillbaka till förhistorisk tid. Den förmedlades genom självjästa drycker av sockerhaltiga vätskor, såsom fruktsafter, trädsav och honung. Dædalus 1954 , s. 48.
[TRÄD.sbst3 2]
2) ( träs- ) (†) savbark; jfr sav 2 o. trä-bast . (T .) Spint . . (sv .) träs-safwe, bast. LIND 1: 1444 (1749 ).
TRÄD-SAVANN . (i fackspr.) Trädsavann kan användas som ett sammanfattande namn på många vegetationstyper, där träd förekommer utan att bilda skog. SvGeogrÅb. 1975 , s. 25.
TRÄD-SAVE , se -sav .
TRÄD-SAX , sbst. ² (sbst. ¹ se trä , sbst. ¹ ssgr ). jfr sax , sbst. ¹ II 1 . HEINRICH (1814 ).
TRÄD-SEGLARE . zool . i pl., om fåglar hörande till familjen Hemiprocnidae av ordningen Apodiformes (som fångar insekter bl. a. gm att kasta sig ut från trädgren o. d.); jfr seglare 5 a . 1Brehm 2: 197 (1875 ). Trädseglarna vistas i skogsbryn, längs flodstränder. Boet placeras uppe på en trädgren. DjurVärld 10: 110 (1963 ).
TRÄD-SJUKDOM ~ ⁰² l. ~ ²⁰. sjukdom hos träd. Trädsjukdomar, förorsakade af svampar och insekter. BtRiksdP 1892 , 7Hufvudtit. s. 56.
TRÄD-SKELETT . jfr skelett 2 c . HANNIKAINEN (1893 ). Området blev ett grått ångande fält, där blott enstaka glödande trädskelett höjde sig. Ymer 1931 , s. 226. De höga trädskeletten i Berzelii park förlorade sig uppe i ett dovt mörker. SIWERTZ Tråd. 11 (1957 ).
TRÄD-SKIKT . (i fackspr.) av träd bildat l. bestående vegetationsskikt; jfr skikt 3 b . SvRike I. 2: 59 (1900 ). Skogskärr . . (dvs.) Kärr med trädskikt och ofta äfven buskskikt. HELLSTRÖM NorrlJordbr. 56 (1917 ). De växter i skogen vilka måste ha ett visst mått av skugga . . är direkt beroende av den miljö, som trädskiktet skapar. BokNat. Liv. 14 (1951 ).
TRÄD-SKOLA , förr äv.
TRÄD-SKOLE . ( trä- 1651-1796 . träd- 1727 osv. trädes- 1770 . träs- 1722-1770 ) plantskola för träd (o. buskar) (jfr skola , sbst. ² 2 h α); förr äv. om trädplantering ss. läroämne; äv. bildl. Trääscholan, vthi hwilken vnderwijses huru man . . Trää aff allehanda art och slagh sättia och plantera skal. Mollet Lustg. B 2 a (1651 ). STRINDBERG Ensam 7 (1903 ; bildl .) . Ett träd bör . . köpas från en trädskola, som själf äger goda och pålitliga moderträd. ABELIN MTr. 67 (1903 ).
Ssgr (numera mindre br.):
trädskole-alster . produkt från trädskola. LAHT 1888 , s. 65. SAOL (1950 ).
trädskole-skötsel . odling i trädskola (jfr skötsel 1 c α); äv. ss. läroämne. HbTrädg. 1: 109 (1872 ). Trädskoleskötsel: uppdragning av olika former av frukträd och bärbuskar samt prydnadsträd och prydnadsbuskar. SFS 1924 , s. 946. SAOL (1950 ).
TRÄD-SKOTT . ( trä- c . 1755 . träd- 1764 osv. ) jfr skott , sbst. ² 23 a β. SCHULTZE Ordb. 4300 ( c. 1755 ). Några Insekter förstöra rötterna, andre bladen . . andra blott trädskotten. NORDENSKJÖLD Oneir. 2: 22 (1783 ).
TRÄD-SKRÄCKA . (†) fågeln Mergus merganser Lin., storskrake. VetAH 1785 , s. 312. ROSENIUS SvFågl. 5: 154 (1939 ; om ä. förh. ) .
TRÄD-SKUGGA . träds skugga. JOHANSSON RödaHuv. 1: 53 (1917 ).
TRÄD-SKUGGAD , p. adj. jfr
trädskole-beskuggad . HANSSON NVis. 62 (1907 ).
TRÄD-SKÄGG . ( trä- 1894 . träd- 1884 osv. ) (numera föga br.) skäggliknande trädlav av släktet Usnea Adans. l. Alectoria Link. (jfr skägg 4 ); äv. om fiber från epityfen Tillandsia usneoides Lin., spansk mossa (använd till stoppning o. d.) (jfr gammalmans-skägg ). Tofsar, hvilka nedhänga från grenarne i våra barrskogar och som pläga benämnas ”trädskägg”. FRIES Växtr. 281 (1884 ). Trädskägg . . (dvs.) tillandsiafiber. EKBOHRN (1936 ).
TRÄD-SKÄLLARE . jäg . jakthund som (efter uppdrivande) med skall markerar o. (i väntan på skott) distraherar vilt som tar sin tillflykt till träd; jfr skällare 1 slutet. DN 5 ⁄ 12 1892 , s. 6. De typer av jakthundar som används i Sverige är: drivande hundar, grythundar, älghundar, rovdjursställande hundar, trädskällare, stående fågelhundar, stötande hundar, apportörer och viltspårhundar. Land 1984 , nr 14, s. 29 .
TRÄD-SKÖTARE . (i sht förr) person som (yrkesmässigt) sysslar med skötsel o. d. av (frukt)träd; jfr
trädskole-vårdare . LAHT 1906 , s. 81.
TRÄD-SKÖTSEL . ( trä- 1769-1771 . träd- 1814 ) jfr skötsel 1 c α o.
trädskole-vård . WALLENBERG (SVS) 1: 174 (1769 ; uppl. 1998 ) .
TRÄD-SKÖVLING . jfr skövling 2 a ; särsk. konkretare. Tidigare trädskövlingar har inte hunnit sätta varaktiga fläckar efter sig. TurÅ 1957 , s. 86.
TRÄD-SLAG , sbst. ² (sbst. ¹ se trä , sbst. ¹ ssgr ). ( trä- 1630-1934 . träd- 1747 osv. trädes- 1790 ) slag av träd; jfr -art, -sort . SCHÜCK VittA 1: 143 ( i handl. fr. 1630 ). Idegranen lär blifva äldre än hvarje annat europeiskt trädslag, enligt uppgift stundom mer än 2.000 år. SvNat. 1914 , s. 86.
TRÄD-SLINGA . bot . om (individ l. art av) växtsläktet Periploca Lin.; särsk. i uttr. dels europeisk trädslinga , P. graeca Lin., dels kinesisk trädslinga , P. sepium Bunge; jfr slinga , sbst. 7 a γ. PrisförtAlnarpsTrädg. 1892 , s. 36. Europeisk trädslinga. HYLANDER PrydnV 59 (1948 ). Kinesisk trädslinga. HYLANDER PrydnV 59 (1948 ).
TRÄD-SLÄKTE . ( trä- 1746 . träd- 1857 osv. ) jfr släkte , sbst. ² 4 . ROMAN Holbg 62 (1746 ).
TRÄD-SORT , sbst. ² (sbst. ¹ se trä , sbst. ¹ ssgr ). jfr -art, -slag . SockenbeskrHäls. 30 (1790 ).
TRÄD-SOVARE . zool . om den bl. a. i södra o. mellersta Europa i träd levande gnagaren Dryomys nitedula Pall., hörande till familjen sovmöss. FoFl. 1939 , s. 83.
TRÄD-SPARV . (†) fågeln Passer montanus Lin., pilfink (jfr skogs-sparv ); äv. om annan fågel av samma släkte. Ringsparfven . . trifves helst i skogarne, hvilket gjort att några kallat honom Trädsparfven. GRAVANDER Buffon 4: 27 (1807 ). ROSENIUS SvFågl. 2: 128 (1922 ).
TRÄD-SPILLRA , sbst. ² (sbst. ¹ se trä , sbst. ¹ ssgr ). (numera bl. tillf.) spillra från träd. Somliga (termiter) göra sina bon af sammanlimmade trädspillror rundtomkring en gren. HOLMSTRÖM Ström NatLb. 4: 116 (1852 ).
TRÄD-STAM . ( trä- 1723 osv. träd- 1773 osv. ) jfr stam , sbst. ³ I 1 . När det skarpa Nordanwädret, som återkallar Winteren, hwiner uti gamla trästammarna och skakar alla deras grenar. EHRENADLER Tel. 690 (1723 ).
TRÄD-STUBBE . ( trä- 1702 osv. träd- 1773 osv. ) stubbe. HOLM NSv. 126 (1702 ). Munken slog sig ned på en trästubbe. SvD(B) 29 ⁄ 6 1957 , s. 7 .
TRÄD-STÄPP . (numera mindre br.) stäpp bevuxen med träd o. buskar. Vårtsvinen föredraga . . öppen terräng, helst sådan, där spridda träd och buskager uppskjuta ur gräset bildande så kallad träd- och buskstepp. FoFl. 1907 , s. 265. BonnierLex. (1966 ).
TRÄD-SUS . sus från träd. EKELUND Hemkomst. 70 (1917 ).
TRÄD-SVALA . ( trä- 1903 . träd- 1858 osv. ) fågeln Ficedula hypoleuca Pall., svartvit flugsnappare; äv. (o. numera bl., zool. )
[ efter eng. tree-swallow
]: den i Nordamerika förekommande fågeln Tachycineta bicolor Veillot. (Flugsnapparna) kallas också, i somliga trakter, trädsvalor. NILSSON Fauna II. 1: 265 (1858 ). DjurVärld 10: 241 (1963 ).
TRÄD-SVAMP , sbst. ² (sbst. ¹ se trä , sbst. ¹ ssgr ). ( trä- c . 1755 osv. träd- 1786 osv. träs- 1749 ) på träd växande svamp; jfr ticka , sbst. ² LIND 1: 306 (1749 ). jfr pil-trädsvamp .
TRÄD-TELNING . (numera mindre br.) jfr telning , sbst. ² 1 . Huru de unga träd-telningarne upskjuta. LANDELL Bligh 15 (1795 ). ÖSTERGREN (1962 ).
TRÄD-TOPP . ( trä- 1789 osv. träd- 1792 osv. träs- 1749 ) jfr topp , sbst. ¹ 2 a , o. trä-spets , sbst. ² LIND 1: 542 (1749 ). Halfmånen, som stod likt en skära öfver trädtopparne . . upplyste vägen. ROOS Strejk. 49 (1892 ).
TRÄD-TYP . typ av växtlighet som utgörs av träd. Så vore . . trädtypen upphäfd och en växt af busktyp bildad. KJELLMAN NordTrädArkit. 8 (1902 ).
TRÄD-VAX . ( trä- 1722-1837 . träd- 1903 osv. träs- 1749 ) vax varmed träd bestryks; jfr
trädskole-salva o. trä-smörja . (Man skall) bestryka med träwax och förbinda med bast at wädret och watnet icke må komma däråt. AHLICH 150 (1722 ).
TRÄD-VEGETATION . av träd bestående vegetation; jfr
trädskole-växtlighet . Långsamt skred karavanen uppföre ”Barfjellet”. Småningom försvann all trädvegetation, marken var naken eller endast betäckt af ett slags svartaktigt ris. BREMER Strid 184 (1840 ).
TRÄD-VÅRD . vård av träd; i sht ss. läroämne; jfr
trädskole-skötsel . Specialist på beskärning och trädvård . LAHT 1906 , s. 85. Han har genomgått en grundlig treårig utbildning i trädvård, vilket inte finns att få i Sverige. DN 14 ⁄ 9 1996 , s. D4.
TRÄD-VÅRDARE . person som (yrkesmässigt) sysslar med trädvård, arborist; jfr
trädskole-skötare . LAHT 1906 , s. 91. I flera länder går det att ta examen som diplomerad trädvårdare . . Det handlar om att veta vilka grenar som ska plockas bort, hur du beskär en trädkrona utan att ställa till skada. GbgP 14 ⁄ 9 1998 , s. 10.
TRÄD-VÄXT . ( trä- c . 1645-1813 . träd- 1769 osv. )
[TRÄD.sbst3 1]
1) förhållandet att träd växer (l. kan växa), träds växt l. växande; äv. konkret(are), dels om växande träd (jfr
trädskole-vegetation ), dels om (l. med särskild tanke på) avkastningen l. resultatet av trädväxt (i ovan anförd bet.), dels om art av träd (i sht i motsats till ört). Bekomma stora Rötter, Löff och Träwäxt. I ERICI Colerus 1: 51 ( c. 1645 ). Vid nära 1300 fot öfver Åresjön uphör all trädväxt. HISINGER Ant. 1: 88 (1819 ). I rena tillståndet är sanden för trädväxten alldeles otjenlig. STRÖM Skogsh. 144 (1846 ). Smultronen synas . . hafva blifvit oskadade på högre backar eller der de skyddades af trädväxt. Fennia X. 3: 11 (1894 ). Cordaites var en trädväxt, som kunde nå en höjd af 30-40 meter. VetAÅb. 1912 , s. 313. Trädväxten var inte särskilt imponerande. LO - JOHANSSON Gen. 13 (1947 ).
[TRÄD.sbst3 2]
2) (†) utväxt på l. från träd. STRÅLENHIELM Ymp. 59 (1751 ).
TRÄD-VÄXTLIGHET ~ ⁰⁰², äv. ~ ²⁰⁰. jfr
trädskole-vegetation . Utan nämnvärd trädväxtlighet. MosskT 1893 , s. 532.
TRÄD-ÅLDER . Sambandet mellan trädålder och kärnvedsprocent. HbSkogstekn. 23 (1922 ).
TRÄD-ÖDARE . entomol . fjärilen Cossus cossus Lin., träfjäril. DAHLBOM Insekt. 184 (1837 ).
C
(†):
TRÄDES-SKOLA ,
TRÄDES-SLAG , se
B
.
D
(†):
TRÄDS-BARK ,
TRÄDS-FRUKT ,
TRÄDS-GREN , se
B
.
E
(†):
TRÄS-FRUKT , se
B
. --
TRÄS-PLÅSTER , se
A
. --
TRÄS-ROT ,
TRÄS-SAV ,
TRÄS-SKOLA , se
B
. --
TRÄS-SMÖRJA , se
A
. --
TRÄS-SVAMP ,
TRÄS-TOPP ,
TRÄS-VAX , se
B
.
Avled n . (till 1 ):
TRÄA , v.² , förr äv. TRÄDA , v.² i sht jäg .
[TRÄD.sbst3 1]
1) om däggdjur l. fågel: ta sin tillflykt till l. flyga upp l. slå ner i träd. Då Djuret eller Fågeln intagit träd, säges det hafwa träat. LEIJONFLYCHT (1827 ). Loen uppgifves vanligen träa när han ansättes af hundar. HEMBERG JagtbDäggdj. 112 (1897 ). Till sist såg man honom (dvs. jordugglan) träa i en fura och där uppäta det rov han fångat. ROSENIUS SvFågl. 3: 62 (1927 ).
[TRÄD.sbst3 2]
2) om hund: skrämma l. jaga upp (däggdjur l. fågel) i träd; förr äv. dels med obj. ersatt av bestämning styrd av , dels utan obj.: markera var träande djur finns. Man låter . . hunden uppstöta och träa på ungarna, och skjuter dem på detta sätt, utan att låcka. TJäg . 1833 , s. 593. Träa . . säges . . om en hund, då han tager reda på trädet, hvarest fågeln sitter, och skäller på honom. Gör han det riktigt, säges han träa säkert, annars falskt. KÄLLSTRÖM Jagt 209 (1850 ). Fastän bara en åtta månaders valp blev han till sist riktigt duktig att träa fågel. Otter Officer 34 (1930 ). Kan man dressera sina hundar till att ta an och följa kattspåret tyst, och sedan de väl träat katten ge skall, så är det en god hjälp. PETRE KonstJakt 42 (1935 ).
TRÄDAKTIG , adj.² (numera bl. mera tillf.) som liknar l. erinrar om träd. Buskar kallas wanligen de trädaktige wäxter, som ifrån en rot updrifwa en myckenhet greniga stammar eller stielkar. FISCHERSTRÖM 4: 5 (1792 ).