–
TUMMARE , m. ⁄ ⁄ ig.
(numera bl. i skildring av ä. förh.) person som yrkesmässigt ägnar sig åt virkesmätning, virkesmätare. WoJ (
1891 ). Indragare föra timret till tummarna . .
(Dessa) tumma, mäta, stockarnas grovlek med tumklove och märka dem med stämpelyxa.
SvYrkeslex. nr 261 a, s. 1 (
1952 ). Efter barkningen förs stockarna vidare på transportband förbi tummare som . . på kontrollbord trycker in uppgifter om träslag, kvalitet och dimension.
SvYrkeslex. 2: 333 (
1973 ).
SAOL (
2006 ).
jfr distrikts-, såg-, timmer-tummare .
Ssg (numera bl. i skildring av ä. förh.):
tummar- l.
tummare-lag .
SkogsvT 1916 , s. 601. Tumning utföres av s. k. mätare- eller tummarelag som äro sammansatta av tre personer. Dessa äro ledaren eller förtummaren, hjälptummaren och skrivaren.
EDBERG TräB 10 (
1929 ).