TVEDRÄKT tve ³~dräk ²t , r. l. f.; best. -en ; pl. -er . ( tve- (tu- , tw-) 1524 osv. tvi- (tw-) 1555-1558 . tvä- (tu-, tw-, -æ-) 1524-1862 . -dracht 1526-1540 . -drächt (-e-) 1526-1755 ( : Twedrächtig ) . -drägt (-e-, -æ-, -gh-, -th , -tt) 1526-1897 ( : tvedrägtsandarne ) . -dräkt (-eckt, -ect, -ecth, -ekt, -äckt , -äct) 1524 osv. )

[ fsv. tvädräkt ; jfr ä. d. tvedrægt (d. tvedragt ); av mlt. twedracht (jfr t. zwietracht ), avledn. till twedragen , vara oense, eg.: dra åt två håll, av twe- (se TVE- ) o. dragen (se DRAGA , v.); jfr äv. ENDRÄKT

] oenighet l. osämja; split, söndring; förr särsk. i sådana uttr. som göra

uppväcka tvedräkt , åstadkomma oenighet osv., söndra; ofta samordnat med liktydigt ord; förr äv. om inre själslig splittring; äv. syftande på gudinnan Eris i uttr. tvedräktens gudinna

(jfr

TVEDRÄKTS-ÄPPLE ). G1R 1: 221 (1524 ). Så bruka doch . . (kung Kristians) anhengiare . . theris besta med . . budh her in j riikit til ath göra her twist och twedrect emellan oss jnbyrdis. G1R 7: 428 (1531 ). (Kungen gav) tillkenne . . huru . . (den polske kungen) hadhe moth det oprättade stilleståndet sendt sine löghneskrijfter hiit inn i Rijket, der medh till att opwäckie twedrecht och oenighet. RA II. 2: 39 (1617 ). Den ilskna Tvedrägtens Gudinna / . . En dag et äple kastade / Med påskrift: ”til den vackraste”. TEGNÉR (TegnS) 1: 27 (1801 ). Lasterna rasade, tvedrägten röt . . och förtrycktas klagorop stego till höjden. WALLIN 1Pred. 3: 392 (

1830 ). Hela den tragiska tvedräkten inom honom mellan outplånligt tvifvel och längtan ifrån detta tvifvel. SÖDERHJELM Tavaststj . 165 (1900 ). Konst är till för att berika människan, inte för att skapa tvedräkt. KvällsP 12 ⁄ 10 2000 , s. 3 .

Ssgr

(†)

– TVEDRÄKT-STIFTARE , se

(numera föga br.)

– TVEDRÄKTS-ANDE , äv.

– TVEDRÄKTS-ANDA . tvedräkten ss. mer l. mindre personifierad (jfr ande

); förr äv.: tänkesätt präglat av tvedräkt (jfr

ande

VIII 5

b ). När tvedräcktsanden allt har tändt i lust att strijda. T RUDEEN Vitt . 314 (1700 ). Vid . . (brudparets) tröskel i lust och nöd / Din ängel väktare blive / Och tvedräktsanden fördrifve! NPs. 1921 , 571: 1. SAOL (1950 ). –

– TVEDRÄKTS-FACKLA . jfr fackla

b δ o. -gnista, -låga . (Den ä. reformationen i Tyskl.) företer en tafla af icke mindre inre splittring och strid, än den, som tvedrägtsfacklan nu upptändt inom Tysklands katholska kyrka. Frey 1845 , s. 527. 2NF 5: 1097 (1906 ). –

– TVEDRÄKTS-FRÖ . frö (se frö , sbst. ¹ 3 ) utsått för att skapa tvedräkt. MÖRK Ad. 1: 271 (1743 ). Han bar sqvaller mellan familjer, sådde ett litet tvedrägtsfrö här och der, för att sedan få den tacksamma rolen af medlare. STRINDBERG RödaR 56 (1879 ). Statsministerns försök i sista stund att utså ett tvedräktsfrö mellan de borgerliga partierna. SvD(A) 1 ⁄ 6 1922 , s. 3 . –

– TVEDRÄKTS-GNISTA . gnista (se gnista , sbst. 2 ) åstadkommande tvedräkt; jfr -fackla . KLINCKOWSTRÖM BlVulk. 2: 10 (1911 ). –

– TVEDRÄKTS-LÅGA . jfr låga , sbst. ¹ 2 f , o. -fackla, -gnista . (G. III uppmanade) riksstånden . . om enighet, under det han, genom sina utskickade, i hemlighet underblåste tvedrägtslågan allt hvad de förmådde. CRUSENSTOLPE Mor . 1: 251 (1840 ). SAOL (1950 ). –

– TVEDRÄKTS-STIFTARE . ( tvedräkt- 1889 . tvedräkts- 1617 osv. ) person som anstiftar tvedräkt. Kommer och någon in i Rijked, som hemligen söker att bedraga och förföra ungdomen medh falsk Jesuvitisch . . lähra, han skall sosom en . . twedrechts stifftare tillbörligen straffued wardha. RA II. 2: 145 (1617 ). RYDBERG Myt . 2: 129 (1889 ). –

– TVEDRÄKTS-TID . tid (se tid , sbst. 5 ) varunder tvedräkt råder l. rådde. Hvad våra tvedrägtstider gjort många olyckliga! GUSTAF III 2: 192 (1788 ). ODHNER G3 1: 165 (1885 ). –

– TVEDRÄKTS-ÄPPLE .

[ beträffande ordets ursprung se

erisäpple ] bildl.: stridsäpple. DALIN Vitt . II. 5: 46 (1742, 1755 ). Sellén, som . . frestades att visa sina vänner i deras glans och om möjligt få en drabbning till stånd. Han fann snart sitt tvedrägtsäpple, måttade, kastade och träffade. STRINDBERG RödaR 37 (1879 ).

Avled

n .:

– TVEDRÄKTIG , adj. ( -ig 1526 osv. -ug 1541 )

[ fsv. tvädräktogher ; jfr mlt. twedrachtich

] (numera mindre br.) som är oenig l. oense; om ngt sakligt: som är splittrad l. vittnar om l. innebär oenighet l. splittring l. varom tvedräkt råder. Mat. 12: 25 (

1526 ). Att fast mindre splijt

[skulle]

wara . . ibland kyrkiones lärare . . än nw är . . ther man läte alla tuedrecktiga saker . . förhandlade bliffua. KOF 1: 202 (1575 ). Tider skulle komma, då tvedrägtens och hatets onda andar skulle . . splittra . . (församlingens) medlemmar och göra dem tvedrägtiga . . med afseende på sådana heliga ting och föremål, som . . borde förena dem i gemensam tro ock kärlek. FLENSBURG KyrklT 350 (1881 ). CANNELIN (1939 ).

Avledn. (†):

– tvedräktighet , r. l. f. oenighet l. splittring. Vppå thet . . genom oordentligh twedrecht och oeenheet i thetta Konungerijke ingen ny twedrächtigheet . . vppkomma . . måge. STIERNMAN Riksd. 178 (1544 ). En Menniskia har offta tilfälle at bilägga Partiers twedräcktigheter. SedolärMercur. 1: nr 2, s. 5 (1730 ).