TVÄNG , sbst. ¹, r. l. m. l. f.; pl.
-ar (
J MESSENIUS i
HB 1: 87 (
1629 ));
-er (
G1R 14: 16 (
1542 ),
2VittAH 3: 323
(1788, 1793 )).
( tveng (-w-) 1542-1629 . tväng (-u- , -w-) 1538-1561 ) [ jfr ä. t.
zwänger ; av mlt.
dwenger , befästningstorn, till
dwengen , sidoform till
dwingen (se
TVINGA , v.)
(†) bålverk (se
BÅLVERK , sbst. ²
1 (
a )) l. blockhus (se d. o. 1 ); jfr TVINGARE , sbst. ²
VarRerV 36 (
1538 ).
(Du bör) th
(e) n ortt wäll befeste medtt godhe starcke twänger heller blockhuss.
E14R 1561 , 1: 162 a. Inne om the twengar i ro / hade och lust kiöpmän att bo.
J MESSENIUS i
HB 1: 87 (
1629 ).