).
.
).
).
).
).
).
).
smyga dit). jfr
m. fl. – särsk.
).
[jfr motsv. anv. av t. schleichen]
).
på fogel).
lärde mig grönländarnas sätt att smyga på säl, att locka ejder och trutar.
).
).
).
anv.
, s. 13 β) (
).
).
).
).
för).
).
). – särsk.
).
).
).
).
).
). – särsk.
).
).
).
); möjl. särsk. förb. smyger gyllne bojan / Ej behagligt kring din vackra hals?
).
[i 2fråga om rem). Tätt vid murarne, försigtig, / Smyger spenslig murgrönsranka / Öfver hål der ekebjelkar / Stolta burit bonad planka.
).
). – jfr
.
.
(äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.); företrädesvis om steg l. gång l. rörelse o. d.: som kännetecknas av att den som rör sig smyger; ngn gg äv. om färd: som företas i smyg l. så tyst som möjligt o. d.; förr äv. om rot o. d.: som löper tämligen långt under jordytan.
).
).
anfalla sitt byte med smygande rörelser.
).
).
). – särsk.
.
).
).
).
). Den mest smygande och förhärjande af alla sjukdomar, lungsoten.
, III. 1: 105.
åtföljas stundom af frossbrytningar och smygande feber.
).
).
).
).
).
).
).
. jfr
. – särsk.
).
).
).
.
). Jag hade smugit mig genom livet förtröstande på Gud.
). – särsk.
).
).
).
).
).
).
.
).
).
).
).
. vi smög oss fara).
smyger sig at se).
).
).
).
).
Men ändå föreföll lektionen / den dagen mer än vanligt lång, / och klockorna smögos gång på gång / ur fickorna.
). jfr
. – särsk.
, s. 13
Som spelkort är ..
)hajen med förtrytelse.
.
, om spjutkast: utfört i smyg.
).
).
).
Har kättingen lagt sig i törn om stocken, hugges katten i röringen, i balansringen eller i en om läggen smygd stropp.
).
). jfr
.
).
).
).
).
). – särsk.
).
).
, betecknande att ngt smugit sig in i (o. angripit) ngt.
Särsk. förb.
–
SMYGA BORT ¹⁰ ⁴. jfr
bortsmyga; jfr äv.
smyga undan. 1) till
1, =
2. SPEGEL TPar. 147 (
1705).
SJÖBERG Kvart. 7 (
1924;
om år).
[SMYGA BORT.fb 2]
2) till 2, refl., i uttr. smyga sig bort, smygande bege sig bort; äv. motsv. smyga, v.¹ ² b. DÄHNERT 276 (
1746). En liten stig, som smög sig bort längs gula dikesrenar och under grå bergbranter
SIWERTZ Fribilj. 82 (
1943).
[SMYGA BORT.fb 3]
3) till 3: smygande l. i smyg föra l. ta bort (ngt). Smyga bort ett kort ur leken. WESTE FörslSAOB (
c. 1815).
–
SMYGA EFTER ¹⁰ ³² äv. ⁴⁰ [SMYGA EFTER.fb 1]
1) till 1: smygande följa efter (ngn); äv. till 1 b, i uttr. smyga efter ngt, se smyga, v. 1 b. AUERBACH (
1913).
THORÉN Herre 64 (
1942).
jfr eftersmyga. 2) till
2, refl., i uttr. smyga sig
efter, smygande bege sig efter (ngn l. ngt); äv. utan obj.
WESTE (
1807).
Jag har nog försökt att smyga mig efter, men då har alltid dörren varit stängd inifrån. HEIDENSTAM Folkung. 1: 128 (
1905).
–
SMYGA EMELLAN ¹⁰ ⁰³². särsk. ¹) till 2, refl., i uttr. smyga sig emellan, smygande gå emellan (ngra l. olika saker).
WESTE (
1807).
[SMYGA EMELLAN.fb 2]
2) till 3 f, bildl.: inskjuta l. inflicka (yttrande). "Getryggen! låter inte så bra," smög Brigitta emellan. BREMER Dal. 148 (
1845).
–
SMYGA FRAM ¹⁰ ⁴. jfr
fram- smyga. ¹) till
1 (särsk.
1 c γ slutet): smygande l. i smyg l. oförmärkt (l. så småningom) gå l. komma fram; äv. motsv.
smyga, v.¹
1 d, särsk. i uttr. smyga
fram med ngt, i smyg komma fram med l. lägga fram ngt o. d.
SPEGEL 414 (
1712).
Ingen Prelat wågade sig at smyga fram hwarken med interdict eller bannlysning. LAGERBRING 1Hist. 2: 650 (
1773).
En sedel på 50 riksdaler banko smög fram ur plånboken CRUSENSTOLPE CJ 2: 235 (
1845).
Min hvita stam / Stod helt allvarsam, / Och så smög det fram / Hvad de båda (älskande) skrifvit (i barken). TOPELIUS Ljungbl. 98 (
1853,
1860).
Blott ett ord eller uttryck kan skorra (i C V. A. Strandbergs öv. av Bruden från Abydos), i synnerhet i personernas tal, där en vulgär eller vårdslös ton kan smyga fram. HALLSTRÖM i 3SAH 24: 371 (
1910).
[SMYGA FRAM.fb 2]
2) till 2, refl., i uttr. smyga sig fram, smyga fram (se 1] ); äv. motsv. smyga, v.¹ ² b, om båt o. d.: mjukt o. tyst glida l. fara fram. JRUDHELIUS (1662) i 2Saml 35: 221. Roende båtar med skönheter smögo sig fram emellan boxerade skepp. BELLMAN Lev. (BellmS) 45 (
1794).
Höstdagarna smögo sig långsamt fram. TAVASTSTJERNA Inföd. 128 (
1887).
KRUSENSTJERNA Pahlen 2: 168 (
1930;
om skymning).
[SMYGA FRAM.fb 3]
3) till 3: i smyg l. oförmärkt l. tyst (i stillhet) ta l. få fram l. framföra (ngt) o. d.; äv. motsv. smyga, v.¹ ³ f. CHYDENIUS 159 (
1765;
med avs. på sanningen). Smyg
(vid kortspel) fram en samrådsblick, till den du spelar mot.
LEOPOLD 2: 470 (
1802,
1815).
Smyga fram prästbetyget utan att morsan märker det. FOGELSTRÖM Vakna 97 (
1949).
–
SMYGA FÖRBI ¹⁰ ⁰⁴. [SMYGA FÖRBI.fb 1]
1) till 1: smygande ta sig förbi (ngn l. ngt); äv. motsv. smyga, v.¹ ¹ d. HLILLJEBJÖRN Hågk. 2: 125 (
1867).
RYDBERG Varia 83 (
1894;
bildl.).
Hon smög forbi mig. KLINT (
1906). 2) till
2, refl., i uttr. smyga sig förbi, smyga förbi (se
1); av. motsv.
smyga, v.¹
² b. CAEHRENSVÄRD Brev 1: 137 (
1788).
NYBLÆUS Forskn. I. 2: 368 (
1875;
bildl ).
[SMYGA FÖRBI.fb 3]
3) till 3; smygande l. i smyg föra (ngt) förbi (ngn); äv. motsv. smyga, v.¹ 3 f, särsk.: hemlighålla (ngt) för (ngn). HÖGBERG vred. 3: 36 (
1906).
–
SMYGA GENOM ,
se smyga igenom. –
SMYGA I ¹⁰ ⁴, förr äv. UTI . 1) till
1; smygande ta sig in i (ngt); äv. motsv.
smyga, v.¹
¹ d. Bilan smög åter i sitt foderal.
CRUSENSTOLPE Tess. 2: 255 (
1847).
BÖRJESSON Solen 19 (
1856;
bildl.).
2) till
2, 2 b, refl., i uttr.
smyga sig i ngt, smyga i ngt (se
1). Uppenbara fiender inkräcktade sig
(på K. XII.-s tid) rikets förmurar med vapen, de hembliga smygde sig uti näringar och handel igenom förlager.
HÖPKEN 2: 83 (
1747).
SÖDERHJELM Runebg 2: 429 (
1906;
bildl.).
[SMYGA I.fb 3]
3) till 3; särsk. bildl. (jfr smyga, v.¹ 3 f): omärkligt l. i smyg "sätta i" l. inbilla (ngn ngt). Polyfem V. 47: 4 (
1812). särsk. i uttr. smyga i sig ngt, i smyg förtära ngt.
BELL MAN (BellmS) 11: 137 (
1792;
med avs på sup).
–
SMYGA IFRÅN ¹⁰ ⁰⁴ [SMYGA IFRÅN.fb 1]
1) till 1: smyga bort (se smyga bort 1). HALLSTRÖM Sagodr. 58 (
1910). 2) till
2, refl., i uttr.
smyga sig ifrån (ngn l. en plats o. d.), smygande bege sig bort ifrån (ngn osv.); äv. motsv.
smyga, v.¹
2 b, särsk.: slingra sig ifrån (ett svar o. d.). Han smygde sig ifrån Eremiternes bönstunder.
HEINRICH (
1814).
HEDBERG Dagt. 10 (
1876;
med avs. på svar).
AUERBACH (1913: ngn). jfr
L. PAULINUS GOTHUS Pest. 101 b (1623: Smygde sigh .. ther ifrå).
–
SMYGA IGENOM ¹⁰ ⁰⁴⁰ l. ⁰³², äv. GENOM ⁴⁰ l. ³². [SMYGA IGENOM.fb 1]
1) till 1; särsk. utan obj.: smygande ta sig igenom; äv. bildl. (jfr smyga, v.¹ 1 d), särsk.: klara sig, undkomma en fara. SCHULTZE Ordb. 4627 (c. 1755,
utan obj.). FAHLCRANTZ Schiller Fiesko 108 (
1821;
bildl.).
[SMYGA IGENOM.fb 2]
2) till 2, refl., i uttr. smyga sig igenom ngt, smygande ta sig igenom ngt; äv. utan obj. Musen, i thet hon smyger sigh genom wisthuset, så förråder hon sigh sielff vthaff sin egen träck. SCHRODERUS Comenius 211 (
1639); möjl. icke särsk. förb. Nordmännerne .. smugo sig om natten igenom Franska lägret
DALIN Hist. 1: 552 (
1747).
ANDERSSON Plautus 64 (
1901;
utan obj.).
–
SMYGA IN ¹⁰ ⁴. jfr
insmyga. 1) till
1: smyga sig in (se
2). Odygd smyger offta in vnder dygdemantel.
GRUBB 606 (
1665 Jag tål inte kräk, som smyga in i springor
JOLIN Barnhsb. 89 (
1849).
När han tyst som en tjuv skulle smyga in till sig, såg han (osv ). SIWERTZ JoDr. 179 (
1928).
[SMYGA IN.fb 2]
2) till
2, refl., i uttr.
smyga sig in (förr äv.
in sig), smygande ta sig in (ngnstädes). Löhntiwfwar, som .. smygha sigh in till at göre skadha
L. PAULINUS GOTHUS ThesCat. 84 (
1631).
Ibland smyger jag in mig på Willhelms Caffe-Hus. KLING Spect. A 2 b (
1734).
HEDBERG VackrTänd. 256 (
1943).
Särsk. [SMYGA IN.fb 2.a]
a) (
numera föga br.)
i det bildl. uttr. smyga sig in i ngns förtroende l. gunst o. d., så småningom o. på ett oförmärkt o. fintligt sätt förvärva sig ngns förtroende l. gunst osv.; jfr insmy- ga, v. 1 a β. Grönstedt . . hade smygit sig in i den unge, redlige Gustafs förtroende. ZEIPEL Set. 1–
2: 317 (
1847).
ÖoL (1852: gunst). Hon skulle vara tjänare, men smög / Sig in uti mitt tycke mer och mer.
HALLSTRÖM GrAntw. 56 (
1899).
AUERBACH (
1913).
[SMYGA IN.fb 2.b]
b) bildl. (jfr a o. smyga, v.¹ 2 b); i sht om ngt sakligt; insmyga sig (se insmyga, v. 1 b, särsk. b β, γ); äv. motsv. smyga, v.¹ 2 b α (jfr insmyga, v.1 a α). Detta är en osed som smugit sig in vid våra skolor. Huru listelig the Caluinister tala, när the först begynna smygha sigh inn vthi itt landh gifwer .. månge historier. . tilkenna. OMARTINI Pred. D 1 a (
1606).
l de Gudinnors spår, som helgedomen nått. / Har Afund smygt sig in och Högmod dristigt gått. GYLLENBORG Bält 273 (
1785).
Han hade sökt smyga sig in på officersbanan. HEDENSTIERNA Svenssons 33 (
1903); möjl. icke särsk. förb. Det är ett fel som smög sej in när dom telefonerade och frågade mej
JOHNSON Här 128 (
1935).
[SMYGA IN.fb 3]
3) till 3: smygande l. i smyg föra in (ngn l. ngt), insmyga (se in- smyga, v. 2) l. smussla in; äv. i fråga om smuggling; stundom betecknande att ngt på ett skickligt l. fintligt sätt införes (lirkas in) i ett trångt utrymme; äv. bildl. (jfr smyga, v.¹ 3 f). WIDEKINDI KrijgH 943 (
1671;
med avs. på formulering i traktat). HT 1918, s.
188 (
1809;
i fråga om smuggling).
Den fräcka och ärelösa Leonela .. hade den djerfheten att smyga sin älskare in i huset och gömma honom der. STIERNSTOLPE DQ 2: 242 (
1818).
Har .. (författaren) snille, kan han nog smyga in sin grundåskådning i den mäst idealistiska literaturform. Verd. 1887, s. 102.
2SvKulturb. 1–2: 79 (
1934;
i fråga om att lirka in rågkärvar i hässja).
Nu smyger novemberdagen en trevande solglimt in i rummet. SIWERTZ Tråd. 70 (
1957).
–
SMYGA KRING ,
se smygsa omkring.
–
SMYGA MED ¹⁰ ⁴. [SMYGA MED.fb 1]
1) till 1; smygande l. i smyg följa med; särsk. motsv. smyga, v.¹ ¹ d. NordT 1883,
s. 623.
[SMYGA MED.fb 2]
2) till 2, refl., i uttr. smyga sig med ngn, smygande komma med ngn; äv. utan obj. KELLGREN (SVS) 4: 97 (
1779;
utan obj.).
LÖNNBERG Sigtr. 153 (
1892).
–
SMYGA NED ¹⁰ ⁴ NER ⁴. [SMYGA NED.fb 1]
1) till 1: smygande l. i smyg bege sig ned; äv. motsv. smyga, v.¹ ¹ d. WESTE (
1807).
En tår smög ned ur hennes öga. CGNORDFORSS i 2SAH 6: 133 (
1810).
jfr nedsmyga. 2) till
2, refl., i uttr. smyga sig
ned, smyga ned (se
1); äv. motsv.
smyga, v.¹
² b. NORDFORSS (
1805).
Förstulna tårar .. smögo sig ned öfver grånade kämpars kinder. SANDER i 3SAH 6: 4 (
1891).
[SMYGA NED.fb 3]
3) till 3: smygande l. i smyg föra ned (ngn l. ngt ngnstädes). HÖGBERG Vred. 3: 394 (
1906).
jfr nedsmyga.
–
SMYGA OMKRING ¹⁰ ⁰⁴ oj, äv. KRING ⁴. till ¹; smygande gå omkring (ngnstädes); äv. motsv. smyga, v.¹ ¹ d. EHRENADLER Tel. 113 (1723). Hviskningar, som smyga kring i staden . JOLIN UHansDr 11 (
1860).
jfr kringsmyga. –
SMYGA OPP ,
se smyga upp.
–
SMYGA PÅ ¹⁰ ⁴. jfr
påsmyga.
[SMYGA PÅ.fb 1]
1) till 1, = 2; äv. till 1 b, i uttr. smyga på ngt, se smyga, v.¹ ¹ b. LINDFORS (
1824).
Djup natt har smugit på osz. HAGBERG Shaksp. 12: 95 (
1851).
[SMYGA PÅ.fb 2]
2) till 2, refl., i uttr. smyga sig på ngn l. ngt, smygande ge sig på l. anfalla ngn l. ngt; ofta motsv. smyga, v.¹ 2 b; äv. utan obj. LIND (
1749).
Forut smög sig den tanken emellanåt på mig. att (osv.). DE GEER Minn 1: 93 (
1847,
1892). Då grubblet och de sargande tankarna smögo sig på, var det
(osv.) LINDQVIST Herr. 67 (
1917).
(Gösen) trivs bara i lergrumligt vatten, där han osedd kan smyga sig på sitt byte. SELANDER LevLandsk. 174 (
1955). 3) (mera tillf.) till
3, i uttr. smyga på sig (klädesplagg), oförmärkt l. i smyg ta på sig (klädesplagg).
JOHANSSON RödaHuv. 2–
3: 264 (
1917).
[SMYGA PÅ.fb 4]
4) till 3, i uttr. smyga på ngn ngt (äv. ngt på ngn), oförmärkt l. i smyg (l. på ett fintligt sätt) placera ngt hos ngn o. d.; äv. bildl., motsv. smyga, v.¹ ³ f: oförmärkt l. i smyg (l. pä ett fintligt sätt) påföra (se d. o. 2 b) ngn ngt l. tillskynda ngn ngt (förr äv.: antydningsvis beskylla ngn för ngt l. påbörda ngn ngt). 2RARP 6: 602 (
1731).
Det majestätsbrott, som anmärkaren velat smyga på mig. JÄRTA 2: 301 (
1824).
Jag är läkare. Och du vill att jag skall smyga döden pä en gammal man som kommer till mig för att söka min hjälp; SÖDERBERG Glas 155 (
1905).
–
SMYGA TILL ¹⁰ ⁴. [SMYGA TILL.fb 1]
1) till 2, refl., i uttr. smyga sig till ngn, smygande bege sig till ngn; äv. utan obj.: smyga sig fram. DÄHNERT 276 (
1746;
utan obj.). (I sina drömmar kunde han) smyga sig till henne med längtande läppar och händerna fulla av smekningar.
SIWERTZ JoDr 83 (
1928).
[SMYGA TILL.fb 2]
2) till 2 b, refl., i uttr., smyga sig till att göra ngt, oförmärkt l. i smyg skaffa sig möjlighet att göra ngt, lista sig till att göra ngt; jfr smyga, v.¹ 2 b δ. Icke ens den minsta lilla stjerna kan smyga sig till att gå på annat sätt, än (astronomen föreskriver). RYDBERG Ath. 103 (
1859).
3) till
2 b α, refl., i uttr. smyga sig till ngt, tyst o. sakta l. oförmärkt (o. medelst list l. finter l. på smygvägar) tillägna sig l. förskaffa sig l. "lägga sig till med" (ngt ifr
5). Alt ifrån år
1752 kunde ..
(ögonläkaren Taylor) icke mera smyga sig til några patenter af något Hof.
SvMerc. IV. 2: 196 (
1758).
Han har smygt sig till en god syssla. WESTE FörslSAOB (
c. 1815).
Smyga sig till en titt. HAMMAR (
1936).
[SMYGA TILL.fb 4]
4) till 2 b γ, refl., i uttr. smy- ga sig till ngt, mjukt o. nära ansluta sig till ngt l. följa efter ngt o. d.; äv. utan obj., om kläder: smyga sig intill. HALLSTÉN o. LILIUS (
1896;
om kläder,
utan obj.). SÖDERRJELM Runebg 2: 251 (
1906).
[SMYGA TILL.fb 5]
5) till 3: omärkligt l. i smyg förskaffa (ngn ngt); äv. i uttr. smyga till sig ngt (jfr 3). Hygiea 1842,
s. 566.
Smyga till sig ngt. SUNDÉN (
1891.
–
SMYGA TILLBAKA ¹⁰ ⁰⁴⁰, äv. ⁰³², äv. (vard.)
TILLBAKS ⁰⁴. oförmärkt l. i smyg bege sig tillbaka. [SMYGA TILLBAKA.fb 1]
1) till 1; äv. motsv. smyga, v.¹ ¹ d. Vattnet .. smög tillbaka i jordens sköte. CRUSENSTOLPE Tess. 1: 258 (
1847).
Så smög han tillbaks samma väg, han kommit. HALLSTRÖM Händ. 165 (
1927).
2) till
2, refl., i uttr.
smyga sig tillbaka. STIERNMAN Riksd. 2689 (
1727).
–
SMYGA UNDAN ¹⁰ ³² äv. ⁴⁰ . jfr undansmyga. ¹) till
1, = smyga bort
1. Cellarius (
1729). 2) till
2, refl., i uttr.
smyga sig undan, =
smyga bort 2; äv.: gm att smyga dra sig undan (ngn l. ngt); äv. motsv.
smyga, v.¹
² b. WIDEKINDI G2A 98 (
c. 1676).
Det alldagliga, som under vanans insegel nästan smyger sig undan vår uppmärksamhet, är just det mäktigaste här i verlden. GENBERG VSkr. 1: 1 (
1859).
[SMYGA UNDAN.fb 3]
3) till 3, = smyga bort 3; äv. i uttr. smyga ngt undan ngt, oförmärkt l. i smyg undandra ngt ngt; äv. motsv. smyga, v.¹ ³ f. Rossbeef hade sedt sig slugare före an jag, och smugit undan et ansenligt Capital. SAFSTRÖM Banquer. Bb 3 b (
1754).
WETTERBERGH Penning. 612 (1847: smyga en del arbete undan det hela)
–
SMYGA UNDER ¹⁰ ⁴⁰. ¹) till 2 refl., i uttr. stnyga sig under ngt, smyga sig in under ngt (för att gömma sig l. undkomma).
PERINGSKIÖLD MonUpl. 154 (
1710).
[SMYGA UNDER.fb 2]
2) till 3; i smyg placera l. gömma (ngt) under (ngt); särsk. bildl. ARFWIDSSON Oisian 1: 53 (
1842).
–
SMYGA UPP ¹⁰ ⁴, äv. opp⁴. ¹) till 1: smygande ta sig l. bege sig upp (ngnstädes); äv. om ngt sakligt (särsk. om ngt som mjukt anslutande sig till ngts konturer reser sig l. sträcker sig upp; jfr
smyga, v.¹ 1 d γ). En outsäglig, oändlig tjusning .. / .. smyger upp genom alla lemmar / och når till hjertat.
TAVASTSTJERNA NVers 15 (
1885); möjl. icke särsk. förb.
HEIDENSTAM End. 223 (
1889).
Sädesärlan har smugit upp till boet. MARTINSON BakSvenskv. 150 (
1944).
En trappa smyger upp i bergets skugga. FOGELSTRÖM Vakna 108 (
1949).
jfr uppsmyga. 2) till
2, refl., i uttr.
smyga sig upp, smyga upp (se
1); äv. i fråga om att oförmärkt l. på fintligt sätt avancera (jfr
smyga, v.¹
2 b α). Emedan List och Våld äro, vanligen, alla Partiers Vett och Styrka, hvarmed de antingen smyga sig up, eller bryta sig fram, til Högsta Magten; så
(osv.).
THORILD (SVS) 3: 361 (
1793).
Ett hemligt vemod smög sig upp i Montmorencys bröst. ALMQVIST GMim. 3: 218 (
1842).
Han smög sig upp till gården, ingen såg honom i skymningen. KOCH AntHav. 8 (
1909,
1918). 3) (
numera bl. tillf.)
till 3; oförmärkt l. i smyg få upp (ngn l. ngt ngnstädes). FRANZÉN Skald. 5: 256 (
1836).
–
SMYGA UR ¹⁰ ⁴, förr äv. UTUR .
[SMYGA UR.fb 1]
1) till 2, refl., i uttr. smyga sig ur (förr äv. utur) ngt, smygande ta sig ur ngt; äv. bildl. Han smygde sig utur huset. WIDEGREN (
1788); mojl. icke särsk. förb.
BLANCK GeijerEngl. 25 (
1914;
bildl.).
[SMYGA UR.fb 2]
2) till 3; i smyg föra (ngt) ur (ngt); särsk. i fråga om smuggling. Några tillfällen (torde icke) kunna gifvas, för Skilje-mynt, att smygas ur Landet. BLIX SvFinance 54 (
1797); möjl. icke särsk. förb.
–
SMYGA UT ¹⁰ ⁴. [SMYGA UT.fb 1]
1) till 1: smyga sig ut (se 2). WESTE (
1807).
LAGERLÖF Holg. 2: 177 (
1907).
[SMYGA UT.fb 2]
2) till 2, refl., i uttr. smyga sig ut smygande l. i smyg ta sig ut (ur l. till ngt o. d.); äv. motsv. smyga, v.! 1 2 b. Med det samma smygde de sig ut på dören. COLUMBUS MålRoo 61 (
c. 1678).
EkonS 2: 53 (
1894;
bildl.).
Ängsligt som en liten missdådare smög han sig ut ur huset. MALMBERG StyckVäg 65 (
1950).
[SMYGA UT.fb 3]
3) till 3; oförmärkt l. i smyg föra ut (ngt ur ngt o. d.); äv. motsv. smyga, v.¹ 3 f, särsk. med avs. på blick. PORTHAN BrCalonius 569 (
1799).
(Krämaren) smög sin blick i skogen ut på spaning. FRANZÉN Skald. 3: 112 (
1829).
–
SMYGA UTI ,
se smyga i.
–
SMYGA UTUR ,
se smyga ur.
–
SMYGA ÅT .
¹⁰ ⁴ [SMYGA ÅT.fb 1]
1) (
numera föga br.)
till 2 b γ, refl., i uttr. stnyga sig åt ngt, sluta sig tätt kring ngt. Hon drog snodden (på morgonrocken) åt om lifvet; ty det var mjukt hvitt tyg, som smög sig åt växten. BENEDICTSSON Folkl. 147 (
1887).
[SMYGA ÅT.fb 2]
2) till 3; i smyg sticka åt (ngn ngt). SedolärMercur. 3: nr 10, s.
4 (
1731).
Jag har sjelf sett huru han smög åt gamla Stina Schulz en fjerding potatis. BACKMAN Reuter Lifv. 2: 317 (
1870).
–
SMYGA ÖVER ¹⁰ ⁴⁰. [SMYGA ÖVER.fb 1]
1) till 1; smyga sig över (till en plats o. d.; se 2). MELIN VikSaga 71 (
1910).
2) till
2, refl., i uttr. smyga
sig över, smygande l. i smyg ta sig över (ett område l. ett hinder l. en plats o. d.); äv.: smygande l. i smyg kasta sig över l. överrumpla l. anfalla l. komma över (ngn l. ngt); ofta motsv.
smyga, v.¹
2 b, om ngt sakligt, i sht känsla l. själstillstånd o. d. Han smygde sig öfver bryggan
WIDEGREN (
1788); möjl. icke särsk. förb.
WETTERBERGH Penning. 110 (
1847).
En behaglig känsla af hvila och trygghet smyger sig öfver den resande då han inträder inom (klostrets) murar. BESKOW Res. 111 (
1861).
(Rävarna) smyger sig över oss (dvs. fåren) om natten, nar vi sover inne i grottorna. LAGERLÖF Holg. 1: 147 (
1906).
Vilan inte sömnen men vilan smyger sig över dem. JOHNSON Nu 68 (
1934).
[SMYGA ÖVER.fb 3]
3) till 3: i smyg föra över (ngt till ngn o. d.). ANDERSSON GrDram. 240 (
1885,
1910).
Avledn.:
–
smyg-brännare ,
m.||ig. person som smygbränner, lönnbrännare. KKD 7: 26 1912) BRÄNNERI¹⁰⁰⁴ l. ⁰¹⁰⁴ äv. ³~⁰⁰²
[jfr -bränna]
smygbränning, lönnbränneri (se d. o. 1). KulturbVg. 1: 80 (
1795).
–
SMYG-DRICKA,
-ning. i smyg dricka (alkoholhaltig dryck); äv. utan obj.; jfr -supa. MELIN AmazUrskog. 83 (1929).
–
(1 b) SMYG-DRÄKT. (
i sht förr)
dräkt l., i utvidgad anv., maskering för användning då man vill smyga på djur. SVEDERUS Jagt 358 (
1831).
–
SMYG-DÖPA. (
numera bl. tillf.)
döpa (ngn) i smyg. STRINDBERG Brev 1O: 175 (
1894).
–
SMYG-FIS. (
vard.)
ljudlös fis (se fis, sbst.² ¹); jfr lönn-fjärt. HOLMBERG 2: 377 (
1795).
–
SMYG-FYRK.
( †) om liten (otillåten) biförtjänst gjord i smyg; äv. i uttr. göra stg en smygfyrk l. smygfyrkar, skaffa sig sådan(a) biförtjänst(er); jfr -penning, -sportler. NORDFORSS (
1805.
äv.: Göra sig).
SCHULTHESS (
1885 smygfyrkar).
AUERBACH (
1913).
–
SMYG-FÄRD.
i smyg gjord färd, smygande färd. Ofta nog dyka .. (sparvhökarna) helt oförmodat upp från sina smygfärder mellan smätallarna. ROSENIUS SvFågl. 3: 129 (
1928).
–
SMYG-FÖRSÄLJARE.
jfr -handlare 1. SvD(A) 1926,
nr 343, s2 5.
–
SMYG-FÖRSÄLJNING.
jfr -handel. SvD 19/2 –
1928, Söndagsbil.s. 6.
–
SMYG-GRANSKA,
-ning. i smyg granska (ngn l. ngt). ESSÉN HExc. 17 (1916).
–
SMYG-GÅNG.
[SMYG-GÅNG.ssg 1]
1) till 1; smygande sätt att gå, smygande gång (se d. o. I 1 d, 3 b) l. gångart. HEMBERG JagtbDäggdj. 233 (
1897;
i fråga om lodjur).
DENS Kola 237 (
1902; i
fråga om person,
vid jakt); jfr
smyga, v.¹ 1 b.
[SMYG-GÅNG.ssg 2]
2) (
†)
till 1 d: smygande förfaringssätt l. tillvägagångssätt l. metod o. d.; jfr gång I 4. BrinkmArch. 2: 252 (
1815).
– (
1)
SMYG-HAMN.
[sannol. efter t. schlupfhafen (se slipphamn)]
(
†)
slipp- hamn. GbgMag. 1759,
s. 260.
JUNGBERG (
1873).
–
SMYG-HAN-DEL [jfr dan. o.nor. smughandel, t. schleichhandel]
handel (se handel, sbst.² 11 b) som sker i smyg; i sht om otillåten (illegal) sådan handel (med för införsel l. försäljning förbjudna l. med ransonerade varor); företrädesvis i fråga om smuggling; äv. bildl.; jfr -försäljning, -köp, -trafik o. lönn-handel. BERGMAN Jordkl. 1: 51 (
1773).
Smyghandel med bränvin drifves .. i (finska) skärgården en gros TOPELIUS Dagb .4: 155 (1839). I Rasks uppmärksamhet och Nettas förstulna blickar sågo de .. en liten smyghandel i kärleksväg, som foreföll dem innerligt treflig. RIDDERSTAD Samv. 2: 263 (
1851).
De nu avslöjade (har) omsatt mycket kaffe i smyghandeln, den s. k. svarta börsen. SvD(A) 1941,
nr 124, s. 3.
För de hungrande smederna (i Värml. pä 1830- o. 1840-talen) återstod nästan ingenting annat än att driva smyghandel med järn. OLSSON Fröding 22 (
1950).
SSg:
–
smyghandels-system.
BVBESKOW Lefn. 154 (
1857).
–
SMYG-HANDLA.
[jfr t schleichhandeln; jfr äv. -handel]
bedriva smyghandel; jfr -sälja. STIERNSTOLPE Arndt 2: 103 (
1807; i
fråga om smuggling). SocÅb. 1940,
s. 151.
Avledn.:
–
smyghandlare ,
i bet. 1 m.|| (ig.), i bet. 2 r. l. m. [jfr dan 0. nor. smughandler, t. schleichhändler (alla i bet. 1)]
[smyghandlare.avl 1]
1) person (man) som smyghandlar; i sht om smugglare; jfr -försäljare BJÖRKEGREN 1: 607 (
1784).
SvD(A) 1942,
nr 83, s. 3.
[smyghandlare.avl 2]
2) (
numera bl. tillf.)
smuggelfartyg. MÖLLER (
1790 1807).
–
SMYG-HANDLERSKA.
[till smyghandlare; jfr t. schleichhändlerin]
(
numera bl. tillf.)
kvinnlig smyghandlare. NORDFORSS (
1805).
–
SMYG-HOTELL.
jfr -kontor. DN 1970,
nr 335, s.41.
–
SMYG-HOTELLISERING,
r. (senare leden till hotell i analogi med kontor: kontorisera (se -kontorise- ra)] jfr -kontorisera. DN 1970,
nr 335, s. 41.
– (
1)
SMYG-HÅL.
[SMYG-HÅL.ssg 1]
1) hål (se häl, sbst. [SMYG-HÅL.ssg 4]
4) avsett l. använt att smyga igenom; vanl.: hål (se hål, sbst. 1) l., allmännare, trångt l. litet utrymme (vrå l. skrubb o. d.) avsett l. använt att smyga in (o. gömma Sig) i, gömställe l. (hemligt) tillhåll l. smyg (se smyg, sbst.²
[SMYG-HÅL.ssg 1]
1) o. d.; jfr
-ställe,
-vrå o.
kryp-hål 1, lönn-hål. Cellarius 99 (
1729).
Om dagen ligger .. (stenmården) gömd i något smyghål, och skyr ljuset än mer än Skogsmården. NILSSON Fauna 1: 39 (
1820).
Anarkisteenas smyghål bevakades naturligtvis noga. Ashton-Wolfe Storstadsförbr. 180 (
1928).
[SMYG-HÅL.ssg 2]
2) mer l. mindre bildl.; särsk. = kryp-hål 2; jfr -vrå. AdP 1789,
s. 110.
Embetsmännen bli allt mer och mer skuggradda för att uttala sin mening; man kryper i alla möjliga smyghål för att undandraga sig en kinkig fråga. UrKorrCronholm 26 (
1859).
Under prästerlig medverkan underkastades .. (utkastet till Sigismunds konungaförsäkran) en genomgripande omarbetning, som ej längre medgav minsta smyghål (för att ge katolikerna förmåner). SvRiksd. 3: 28 (1933). Kungen styrde om att inte ens ironiens smyghål i längden blev författarna förunnade. HOLMBERG Leopold 1: 140 (
1953).
–
SMYG-JAGA.
bedriva smygjakt. [SMYG-JAGA.ssg 1]
1) till 1 b, motsv. -jakt 1, om person l. rovdjur. HEMBERG JagtbDaggdj. 221 (
1897;
om lo).
Jakten 39 (
1951).
2) till
1 c γ slutet, motsv.
-jakt 2, om person: tjuvjaga.
IllSvOrdb. (
1955).
–
SMYG-JAKT.
[SMYG-JAKT.ssg 1]
1) jäg. till 1 b: pyrschjakt; äv. om en på liknande sätt av rovdjur bedriven jakt; äv. oeg. l. bildl.; jfr -skytte. TIdr. 1882. s. 28
(i fråga om rävs jakt). TurÅ 1954, s. 164
(om pyrschjakt). Fågelskådaren på smygjakt med kikare.
SDS 1978,
nr 7, s. 8.
[SMYG-JAKT.ssg 2]
2) till 1 c γ slutet: i smyg bedriven (olovlig) jakt; tjuvskytte. TIdr. 1882, s. 28.
3NF 12: 204(
1930).
–
SMYG-KNÄPPA,
-ning. (i sht i fackspr.)
knäppa (klädesplagg l. del av klädesplagg) osynligt (utan att knappen l. knapparna syns); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are): osynlig knäppning. SvD 23/4
1922, Söndagsbil.
s. 5.
Ny jacklängd mod smygknäppning. AB 1963,
nr 231, s. 14.
–
SMYG-KONST. (
†)
i smyg utfört knep l. skälmstycke o. d.; jfr konst 7. LAGERBRING 1Hist. 3:409 (
1776).
–
SMYG-KONTOR.
[jfr -kontorisera]
om kontor (se d. o. 6) inrättat i smyg i lokal l. stadsdel avsedd för andra ändamål (i sht för bostadsändamål). SvD 1972, nr 28, s 28.
–
SMYG-KONTORISERA,
v. -ing. [senare leden är avledn. av kontor]
med avs. på lokal l. stadsdel l. stad: fövandla till resp. fylla med smygkontor; äv. utan obj.; i sht ss. vbalsbst. -ing. DN 1968, nr 282, s. 1 (med avs. på Sthm). HSB smygkontoriserar i Stockholm. Därs. 1970,
nr 12, s. 3.
TurÅ 1973, s. 101 (:
smygkontorisering).
– (
1)
SMYG-KUND. (
numera mindre br.)
kund som (tillfälligt) smyger l. slinker in (ngnstädes). GHT 1897,
nr 252 B, s. 2.
–
SMYG-KÖP.
i smyg gjort (otillåtet) köp (t. ex. av ransonerad vara); jfr -handel. UNT 1941,
nr 285, s. 4.
–
SMYG-KÖPA.
1 smyg köpa (ngt, särsk. ngt som är underkastat statlig reglering). JAROSZYNSKA MinnÅr 82 (
1925;
med avs. på ved).
–
SMYG-LAGER.
i smyg upplagt lager (se lager, sbst.³ 2); särsk. i fråga om otilläten lagring av ransonerade varor. ÖSTERGREN (cit.fr. 1916).
–
SMYG-LYSSNA.
lyssna i smyg. BonnierLM 1954, s.397.
–
SMYG-LÅN - i smyg gjort lån (se d. o. 2); äv. bildl. ATTERBOM PhiIH 146 (
1835;
bildl.). DN(A) 1965,
nr 164,s. 2.
–
SMYG-LÄSA,
-ning. i smyg läsa (ngt, t. ex. förbjuden bok); äv. utan obj.; jfr tjuv-läsa. BÅÅTH-HOLMBERG Sekl. 1: 114 (1897; utan obj.). Medan gymnasister som vanligt smygläste sina läxor på de nedersta bänkarna (under mor- gonbönen).HågkLivsintr. 13: 158 (1932).
Avledn.:
–
smygläsare ,
m.||ig. person som smygläser; jfr tjuv-läsare. BENZON Lundag. 51 (
1888).
–
SMYG-MALA,
-ning. mala (spannmål) i smyg (illegalt). SvD(A) 1918, nr 321 A, s. 3
–
SMYG-MAN. (
numera föga br.)
=- smyger; jfr -skälm. SvD 1898,
nr 322 A,
s. 1 HEIDENSTAM StGör. 8 (
1900).
–
SMYG-PASSAGERARE.
fripassagerare, gratispassagerare; i sht i fråga om båtresa. SvD(A) 1937,
nr 43, s. 4.
– (
3)
SMYG-PATIENS.
kortsp. patiens kännetecknad av att vissa kort läggs (smygs) undan omvända för att på nytt i viss ordning läggas upp. IllPatienceb. 15 (
1880).
– (
1)
SMYG-PATRULL.
[jfr t. schleichpatrouille]
(
numera bl. i skildring av ä. förh.)
om spaningspatrull som uppträder dolt. KrigVAT 1845,
s. 422.
–
SMYG-PENNING. (
numera bl. i pl. i formen -pengar)
(numera bl. tillf.) penning förtjänad i smyg, särsk. (
förr)
om smygsportler; äv. i uttr. göra sig smygpen(nin)gar, tjäna pengar i smyg; förr äv. (i sg.), om penningsumma hopsamlad i smyg; jfr -fyrk. HOLMBERG 1: 987 (1795: Göra).
Hon hade samlat en liten smygpenning. WESTE Försl- SAOB (
c. 1815).
BJÖRKMAN (
1889).
–
SMYG-PRAT.
förstulet prat, prat i smyg; jfr -ord o. skvaller, sbst.³ NorrkpgT 1915,
nr 235, s. 5.
–
SMYG-PREMIÄR.
[efter eng sneak preview]
om icke annonserad visning av film före den egentliga premiären (i avsikt att avläsa publikreaktionen). Expressen 1955,
nr 199, s .15.
–
SMYG-PRIS.
pris gällande vid smygförsäljning. WÄGNER KvartO 151 (
1919).
–
SMYG-PROFESSIONALISM.
i sht sport. om förhållandet att idrottsutövning i smyg sker professionellt (mot betalning i smyg). IdrBl. 1935,
nr 10, s. 7.
–
SMYG-PROFFS.
(vard., sport.) idrottsman som i smyg är professionell (tar betalt i smyg). IdrBl. 1935,
nr 130, s. 6.
–
SMYG-PROPAGANDA.
i smyg skeende (förtäckt) propaganda. SvD(A) 1966,
nr 82 7.
–
SMYG-PROSTITU-TION. (
i sht om ä. l. utländska förh.)
i smyg förekommande (okontrollerad l. illegal) prostitution (se d. o. 1). SVLäkT 1935,
s. 870.
–
SMYG-RABATT.
i smyg given l. erbjuden rabatt. DN(A) 1963,
nr 267, s 15.
– (
1)
SMYG-REKOGNOSERING. (
numera bl. i skildring av ä. förh.)
rekognosering utförd med smygpatrull. LEFRÉN Förel. 2: 155 (
1817).
–
SMYG-RYKTE. (
mindre br.)
i smyg utspritt rykte l. smygande rykte (se smyga, v.1 d ε α' ). HÖGBERG Utböl. 1: 71 (
1912).
–
SMYG-RÖKA,
-ning. i smyg röka (cigarett o. d.); äv. utan obj.; äv. i uttr. smygröka på ngt. Herrar sutto här och hvar och smygrökte på cigarrstumpar. STRINDBERG Utop. 27 (1885). Utanför gick en vakt och smygrökte en cigarrett. ESSÉN KessGen. 219 (1915). Smygrökande pojkar vållade den brand i Barkåkra, då 20 ton spannmål förstördes. SDS 1942, nr 283, s. 7. DN(A) 1964, nr 22, s.2 (: Smygrökningen; i fråga om skolelevers otillåtna rökning i skolan).
Avledn.:
–
smygrökare ,
m||ig. person som smygrÖker. SvD(A) 1930,
nr 233, s. 5.
– (
1)
SMYG-RÖR-KRYP. (
†)
om polypen Perigonimus repens Lam., vars medusaform föres fritt omkring i vattnet. VetAH 1798,
s. 123.
–
SMYG-SE.
i uttr. smygse på ngn l. ngt, smygtitta på ngn l. ngt. MARTINSON Nässl. 128 (
1935).
–
SMYG-SKJU-TA.
[SMYG-SKJU-TA.ssg 1]
1) (
mera tillf.)
till 1; i fråga om gerillakrigföring o. d.; skjuta från gömställe(n) l. bakhåll o. d.; jfr -skytt 1 o. lönn-skjuta. SvD(A) 1916,
nr 116, s. 3.
2) till
1 b,
1 c γ slutet; idka smygjakt (se d. o. (
1 o.)
2); jfr
tjuv-skjuta.
IllSvOrdb. (
1955).
–
SMYG-SKOLA. (
numera bl. tillf.) i smyg driven skola.
MÖLLER 2: 1404 (
1785).
–
SMYG-SKRATTA.
skratta i smyg; jfr -flina. GHT 1898,
nr 90, s. 4.
–
SMYG-SKRIFT.
i smyg distribuerad (anonym) skrift. FRYXELL Ber. 11: 132 (
1843).
–
SMYG-SKRIVARE. (
numera föga br.)
person som skriver l. skrivit smygskrifter (jr -författare); äv.: spökskrivare. VDAkt. 1709,
nr 274 (om spökskrivare). VRP 21/10, 1775, Bil.
2VittAH 22: 146 (
1858,
1861).
–
SMYG-SKROCKA. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
höna som i smyg ruvar på ägg. NILSSON HistFärs 127 (
1940).
–
SMYG-SKYTT.
[SMYG-SKYTT.ssg 1]
1) till 1; i fråga om (gerilla)krigföring: person som skjuter från gömställe(n) l. bakhåll o. d., krypskytt; jfr -skjuta. l. SvD(A) 1916,
nr 116, s. 3 (om förh. vrd påskupproret). [SMYG-SKYTT.ssg 2]
2) i sht jäg. till 1 b, c γ slutet: person som bedriver smygjakt (se d. o. 1, 2), smygjägare resp. tjuvskytt. GREIFF Jagt 75 (
1828;
om tjuvskytt). TJäg. 1833, s. 596
(om smygjägare). –
(1 b, c γ slutet) SMYG-SKYTTE.
i sht jäg. pyrschjakt l. smygjakt (se d. o. 1, 2). Balck Idr. 2: 78 (
1887).
–
SMYG-SOCIALISERA,
-ing. i smyg socialisera (ngt); äv: i smyg göra (en institution) socialistisk; äv. utan obj. MorgT 1948, nr 313, s. 4 (utan obj.). Det förslag som jag framfört .. bottnar inte i någon önskan om att smygsocialisera Lunds studentkår. Lundagård 1956, nr 9, s. 6. Högern anser .. att fonduppbyggnaden (av den s. k. ATP-fonden) ar ett försök att smygsocialisera det svenska näringslivet. AB 1964, nr 230, s. 5. SvD 1971, nr 84, s. 4 (: smygsocialisering).
–
SMYG-SPORTLER,
pl. (förr)
i smyg erhållna (otillåtna) sportler; jfr -fyrk, -pen- ning. HOLMBERG 1: 987 (
1795).
–
(3 c) SMYG-STROPP.
sjöt. stropp använd att smyga omkring ngt, smygd stropp. EKBOHRN NautOrdb. 197 (
1840).
– (
1)
SMYG-STÄLLE. (
numera bl. tillf.)
ställe dit man smyger undan, gömställe; jfr -hål 1 o. lönn-ställe. KKD 2: 12 (
1704).
–
smygsupare ,
m.||ig. person som smygsuper, skåpsupare. ÖSTERGREN (
1942).
–
SMYG-SUPERI ¹⁰⁰⁴ l. ⁰¹⁰⁴, äv. ³~⁰⁰². [jfr -supa]
smygsupning, skåpsupning. GHT 1897,
nr 272, s. 2.
–
SMYG-SY,
-ning (tillf., Form). sömn. sy l. fästa (ngt) med osynlig söm, sy smygsöm. Form 1932, s. 282 (: smygsyning). Varulex. Beklädn.321 (1945).
–
SMYG-SÄLJA,
-ning. sälja (ngt) i smyg; jfr -försäljning, -handla. FISCHERSTRÖM 3: 350 (1787: smyg-säljningens; i fråga om brännvin).
–
SMYG-SÄNDA,
-ning. i smyg sända (ngt); äv. i fråga om utsändning av radio- l. teveprogram: göra provsändning för att avläsa publikreaktionen ifr -premiär). Smygsändning av livsmedel. SvD(A) 1942, nr 123 s.5. Nybörjarkurs smygsänds i lokalradion. GHT 1970, nr 285, s. l.
–
SMYG-SÖM.
sömn. dold söm, osynlig söm (t. ex. under vikning pä fåll); jfr -sy. BERG Handarb. 34 (
1873).
–
SMYG-TILLVERKAD,
~⁰²⁰ p. adj. tillverkad i smyg. KOCH GudVV 2: 158 (
1916).
–
SMYG-TITT.
[jfr -titta]
titt i smyg, tjuvtitt. VHem 1921,
nr 31, s. 14.
–
SMYG-TITTA.
titta i smyg: tjuvtitta; jfr -glo. -se. DN 1900,
nr 11033 B, s. 2
Avledn.:
–
smygtittare ,
m||ig. person som smygtittar. LIDMAN Gossen 60 (
1952).
–
SMYG-TRAFIK.
om trafik med smygpassagerare; äv. om smyghandel. Almquist VärldH 9: 115 (
1934; i
fråga om ransonerade varor). GHT 1949,
nr 177, s. 1.
–
SMYG-TRAPPA. (
numera bl. tillf.)
hemlig trappa, lönntrappa. WESTE (
1807).
– (
1)
SMYG-TROLL. (
numera bl. tillf.)
smygande troll; särsk. oeg.: smygare (se d. o. 1). DALIN Arg. 2:405 (
1734,
1754).
–
SMYG-UNDAN ~⁰³² . i uttr. i smygundan, i skymundan. BERGMAN Hancken 162 (
1920).
–
SMYG-UTFODRA ~⁰²⁰ -ing. utfodra (djur) i smyg (mot förbud). SvD(A) 1917,
nr 321, s. 6 (:
Smygutfodring).
–
SMYG-VINKEL,
sbst.² (sbst.¹ se sp. ⁷653). [jfr t schlupfwinkel]
smygvrå, smyg (se smyg, sbst.² 1); äv. bildl. GT 1786,
nr 99, s. 1.
I vidskepelsens smygvinklar. LEOPOLD 4: 266 (
c. 1820).
SPARRE Frisegl. 3: 136 (
1832).
–
SMYG-VINST. (
numera bl. tillf.)
i smyg gjord (ohederlig) vinst. DALIN FrSvLex. 1: 528 (
1842).
– (
1)
SMYG-VRÅ.
vrå där man kan smyga in (o. gömma sig), smyg (se smyg, sbst.² 1; äv. bildl.; jfr -hål 1, 2, -vinke1 o. lönn-vrå. MÖLLER (
1790).
Andersson Brevväxl. 1: 338 (
1836;
bildl.).
(Trakten) är med sina okontrollerbara smygvrår och gömställen högkvarteret för alla smugglare och övriga obskyra individer.
REINIUS Hagenbeck Sydas. 210 (
1927).
– (
1)
SMYG-VÄG.
[SMYG-VÄG.ssg 1]
1) väg (l. led l. bana o. d.) som ngn l. ngt smyger l. som man kan smyga sig fram på; hemlig väg, lönnväg. BtVLand 3: 91 (
c. 1795).
Trenne .. ångslupar, som söka sig smygvägar bland bränningar och gryndor. VFl. 1906,
s. 111.
Underground Railroad var (i USA) ett namn på de smygvägar, efter vilka utsmugglingen till .. (nordstaterna) av förrymda negerslavar försiggick. Ymer 1935,
s. 244.
2) mer l. mindre bildl.; särsk.: (ut)väg l. medel l. sätt som kännetecknas av att man handlar i smyg l. går omvägar l. bakvägar för att nå sitt syfte, hemlig utväg l. hemligt medel o. d. (ofta med bibet. av oärlighet l. lömskhet o. d.); i sht i uttr. på
smygvägar; jfr
-vis.
Gå smygvägar (äv.
smygvä-gen) för att nå sitt mål. WULF Köppen 2: XLVI (
1799- på).
Gå smygwägen till befordran. WESTE FörslSAOB (c. 1815). En eländig usling, som vandrar längs lifvets mörka smygvägar. LINDBERG FinNov. 92 (
1894).
Den moderna ungdomen.. har inte behövt gå krok- och smygvägar för att tillfredsställa sina vaknande livsbehov. HELLSTRÖM Malmros 136 (
1931).
DN(A) 1964,
nr 342, s. 8 (:
på).
–
SMYG-ÅKA,
-ning. åka i smyg (i sht ss. gratispassagerare; jfr -passagerare). Upsala 1941, nr 77, s. 3.
–
SMYG-ÄLSKARE. (
numera bl. tillf.)
om man som i smyg är en kvinnas älskare. HOLMBERG 1: 981 (
1795).
–
SMYG-ÖVA,
-ning. öva i smyg; äv. refl. Saken var den, att de smygövat sig på att göra överslag samtidigt på plinten. LIEBERATH Pojkh. 56 (
1919).
IllSvOrdb. (
1955).
B
(
†)
: (1) –
SMYGE-KAPPA.
kappa använd då man smyger; anträffat bl. bildl., i uttr. gömma sig i smygekappan, fördölja vad man gjort. (
1750).
Avledn.
–
SMYGARE ,
om person m.||ig., om djur m. l. r., om sak r. l. m. [SMYGARE.avl 1]
1) [jfr t. schmieger, lismare o. d.; jfr äv. t. schleicher]
till 1: person som smyger (särsk.: kunskapare, (polis)spion); äv. bildl. (jfr smyger). De svärmare, rävar, villoandar, löpare och smygare som till ett stort antal skola finnas här å orten och utsprida sitt pietistiska och kätterska förgift. SvKyrkH 5: 282 (
i handl. fr.
1723). Vårt land har många slags spioner – spritspioner, byggspioner o. slaktgodemän.
En god smygare är värd sin vikt i guld. ArbP 1948,
nr 19, s. 1.
WASSING GropSkog. 54 (
1965).
jfr: Insmygade. SCHRODERUS Os. 2: 721 (
1635;
sannol. felaktigt för Insmygare;
lat. orig.:subintratores).
[SMYGARE.avl 2]
2) till 1, om djur som har smygande rörelser l. gömmer sig o. d.; i ssgn skogs-smygare. 3) (numera bl. mera tillf.) i overförd l. bildl. anv. (motsv.
smyga, v.¹
¹ d, om ngt sakligt som förflyttar sig smygande l. som i smyg åstadkommer ngt (särsk. om ring ss. tecken på hemlig förlovning).
VFl. 1916, s. 3
(om ubåtar). LAGERLÖF Top. 190 (
1920;
om ring).
–
SMYGBAR ,
adj. (
numera föga br.)
till 3 e, om kitt: som går att få att smidigt o. nära ansluta sig till sitt underlag. TT 1872,
s. 241.
–
SMYGERI ¹⁰⁴, n. [jfr t. schleicherei]
(
numera bl. mera tillf.)
till 1, om handlingen att smyga, smygande, smygning; vanl. i överförd l. bildl. anv. (motsv. smyga, v.¹ 1 c γ slutet), om handlande som sker i smyg (se smyg, sbst.³ 2) l. på smygvägar (se smyg-väg 2), smussel o. d. LIND (
1749).
Det var alltid bättre att kunna tala med någon om en ledsam sak, än att ha den alldeles för sig själf, och det föreföll henne, som om smygeriet inte vore så stort då. WAHLENBERG StorM 277 (
1894).
HÖGBERG JesuBr. 1: 170 (
1915).
–
SMYGLIG l.
SMYGELIG ,
adj. (
-elig c. 1755.
-lig c. 1755) (
†)
till 1: smygande. SCHULTZE Ordb. 4624 (c. 1755).
–
SMYGSAM ,
adj. [jfr t. schmiegsam, böjlig, foglig, medgörlig]
(
i sht i vitter stil)
till 1 d, om steg o. d.: smygande (se smyga, v.¹ 1 d ε); äv. (o. vanl.) till 1 d γ: som mjukt o. smidigt o. följsamt ansluter sig till ngts konturer o. d.; äv. bildl., särsk. i fråga om att mer l. mindre följsamt l. ödmjukt l. undergivet underordna sig ngt. Hur säll var slöjan, som i smygsam trånad / Sin purpursky kring hals och skullra slog! ATTERBOM LÖ 1: 236 (
1824).
UNDÉN Maj 13 (
1900;
om steg). I stället
(för att påminna varandra om våra fel) borde vi väl kunna sluta en smygsam fred med världens fel och brister.
MARTINSON VägUt 99 (
1936).
Avledn. (mera tillf.):