SMÅSTAD små³~sta²d, vard. äv. ~sta²; best. -staden, vard äv. -stan; pl. -städer. (-stad 1734 osv. -stan, sg. best. 1947 osv. -städer, pl. 1541 osv.)

[ fsv. smastadher; av SMÅ, adj., o. STAD, större tättbebyggt samhälle]

liten stad, i sht om stad som icke tillhör de i riket största städerna (o. icke är huvudstad); ofta (o. i sht ss. förled i ssgr) ironiskt l. förklenande, med tanken särskilt riktad på den andliga begränsning l. trånghet l. den skvalleraktighet o. skandallystnad som ofta tänkes känneteckna (invånarna i) en sådan stad;

[SMÅSTAD 0]

motsatt dels: storstad, dels (i fråga om ä. förh.) : köping; äv. oeg. l. bildl.; jfr PROVINS-STAD. Alle thenne städher (i landet Basan) woro faste medh högha murar, portar och bomar, föruthan andra ganska monga småstädher som ingen mwr hadhe. 5Mos. 3: 5 (Bib. 1541). Stoore tuls och lille tuls upbörderne i alle småstäderne syntes mycket vähl kunna ståå under een persons förvaltningh heller inseende. RARP 15: 166 (1686). Man ägde (i Arboga) ett fritt och behageligt umgängessätt, och som aldeles intet smakade småstad. KELLGREN (SVS) 6: 90 (1779). Motala Köping, redan jemngod med mången Svensk småstad, anlades (1823). THOMÉE IllSv. 240 (1866). Danmark är en småstad. Men den missunsamhet och småaktighet och dumhet, som kan trifvas i en småstad, kan naturligtvis icke tåla, att (osv.). RUDIN Kierkegaard 145 (1880). Franska småstäder hafva i regeln 60.-80,000 bebyggare, ehuru de anses fasligt landtliga af dem som bo i Bordeaux, Lyon eller Marseille. LEWENHAUPTPyren. 74 (1914). I småstäder . .vet alla allt om alla. HEDBERG VKind. 141 (1954).

Ssgr:

– SMÅSTADS-ADONIS. (skämts.) adonis som förekommer l. kunde tänkas förekomma i en småstad. SAOB A 64 (1898).

– SMÅSTADS-ANDA. anda (se ande VIII 1 b, 5 a) som kännetecknar l. anses känneteckna (invånare i) småstad. PedT 1949, s. 47.

– SMÅSTADS-ARBETE ~⁰²⁰. särsk. konkret, om arbete (se d. o. 11) som anstår l. kännetecknar hantverkare i en småstad. BACKMAN Dickens Pickw. 1: 151 (1871).

– SMÅSTADS-ARTAD, p. adj. som har karaktär av l. liknar en småstad; särsk. ss. adv.: på sätt som utmärker l. har karaktär av l. för tanken till en småstad osv. AGRELL Bunin MitjKärl. 27 (1931).

– SMÅSTADS-ATMOSFÄR. jfr atmosfär 5 o. -anda. TurÅ 1951, s. 276 .

– SMÅSTADS-AVUND ~²⁰ , äv. ~⁰²-. jfr avund¹ o. -anda. STRINDBERG TjqvS 3:24 (1887).

– SMÅSTADS-BO. invånare i småstad; äv. mer l. mindre bildl.; i sht i pl. FISCHERSTRÖM Mäl. 53 (1785). Ibsen har möjligen något kvar av haugianen och småstadsbon. FRÖDING Fftersk. 2: 153 (1898, 1910).

– SMÅSTADS-BORGARE. jfr borgare, sbst.¹ 2, o. -bo; i sht i pl. BrefNSkolH 316 (1811).

– småstadsborgare-anda. jfr småstads-anda. LIVIJN 2: 364 (c. 1840).

– SMÅSTADS-BORGERLIG. som anstår l. kännetecknar l. kännetecknas av smästadsborgare. JournLTh. 1812, nr 259, s. 3.

– SMÅSTADS-DAM. jfr -bo. HEDBERG DockDans. 166 (1955).

– SMÅSTADS-EGENDOM ~¹⁰², äv. ~²⁰⁰. om egendom (se d. o.I ³ b) i småstad. SAOB E 322 (1920).

– SMÅSTADS-ELEGANS. (skämts.) jfr elegans 1 o. -anda. SAOB E 445 (1921).

– SMÅSTADS-ELEGANT. jfr elegant II o. -bo. ENGSTRÖM Lif 75 (1907).

– SMÅSTADS-FASON. i pl., om fasoner (se fason 6) som anstår l. kännetecknar (invånare i) smästad. DALIN FrSvLex. 2: 343 (1843).

– SMÅSTADS-FOLK. jfr folk 3 o. -bo. ATTERBOM Minn. 492 (1818).

– SMÅSTADS-GATA. VALERIUS 2: 125 (1811). En intressant gammal stad, full av lustiga motsatser, med småstadsgator bredvid storstadspaläer. CARLSSON HelaSthm 1 (1911).

– SMÅSTADS-GENI. ironiskt l. förklenande, om person med viss, men begränsad l. måttlig l. icke helt övertygande begåvning. LAGERLÖF Top. 107 (1920).

– SMÅSTADS-HOV. om småstadsmässigt hov (se hov, sbst.⁴ ¹); äv. bildl. AHNFELT KröntRiv. 1: 309 (1887). KRUSENSTJERNA Fatt. 2: 414 (1936; bildl.).

– SMÅSTADS-HYGGLIGHET ~¹⁰².,. äv.~²⁰⁰ .(numera bl. ngt vard.) om hygglighet (se d. o. ²) som tänkes känneteckna invånare i småstad. ATTERBOM Minn 192 (1817).

– SMÅSTADS-HÅL. (numera bl. ngt vard.) jfr hål, sbst. 2 b, o. -håla. ATTERBOM Minn. 573 (1819).

– SMÅSTADS-HÅLA. (numera bl. ngt vard.) om småstad som är l. uppfattas ss. en håla (se håla, sbst. 2 b). HULTIN Minn. 92 (1872).

– SMÅSTADS-HÖRN. jfr hörn 1 g o. -håla- FRÖDINGNDikt. 25 (1894).

– SMÅSTADS-IDYLL. om småstad som är l. uppfattas ss. en idyll (se d. o. 2) l. om idyll i småstad. SÖDERBERG Förvill. 84 (1895).

– SMÅSTADS-INVÅNARE ~⁰²⁰⁰. jfr -bo..1 MARTINSON VägUt 202 (1936).

– SMÅSTADS-KRYPIN. (i sht vard., tillf.) krypin i småstad. DIKTONIUS Onnela 31 (1925).

– SMÅSTADS-LIK. lik småstad l. kännetecknande för en sådan, småstadsaktig. WESTE (1807).

– SMÅSTADS-LIV. om liv (se d. o. I 3) i småstad l. småstadsmässigt liv. LEIJONHUFVUD Minnesant. 117 (1836).

– SMÅSTADS-LUFT. jfr luft, sbst.² 3 e, o. -anda. BENEDICTSSON Dagb. 1: 338 (1885).

– SMÅSTADS-MAMSELL. (numera bl. om ä. förh.) jfr mamsell 1 (c slutet) o. -bo. HEDENSTIERNA FruW 185 (1890).

– SMÅSTADS-MANER. ironiskt l. förklenande, om maner (se maner, sbst.¹ 2) som kännetecknar l. antas känneteckna invånare i småstad. TOPELIUS Dagb. 4: 371 (1840).

– SMÅSTADS-MARK-NAD. särsk. om marknad (se d. o. 1) i småstad. ALMQVIST TreFr. 3: 134 (1843).

– SMÅSTADS-MATADOR. (skämts.) jfr matador 3 o. -pamp. FAHLCRANTZ Kyrkoh. 135 (1907).

– SMÅSTADS-MENTALITET. jfr -anda. TSvLärov. 1940, s .31.

– SMÅSTADS-MIN. (numera föga br.) min som kännetecknar l. anses känneteckna invånare i småstad. DALIN FrSvLex. 2: 343 (1843). DENS FrSvOrdb. 767 (1872).

– SMÅSTADS-MÅLARE. jfr -bo; särsk. motsv. målare, sbst.² ³. RYDBERG Vap. 140 (1891).

– SMÅSTADS-MÄSSIG. som liknar l. erinrar om l. anstår l. kännetecknar (invånare i) småstad. NordT 1881, s. 431 (om uppfattning). LUNDSTRÖM MTvål 167 (1891; om föräld- rar).

Avledn.:

– smästadsmässighet , r. l. f. WIESELGREN Bild. 245 (1883, 1889). IllsvOrdb. (1955)-

– SMÅSTADS-PAMP. (ngt vard.) pamp (se pamp, sbst.²) i småstad. CEDERSCHIÖLD Ordlek. 4 (1910).

– SMÅSTADS-PATOIS. jfr -språk. SvLitTidn. 1816, sp. 7O1

– SMÅSTADS-POESI.

[SMÅSTADS-POESI.ssg 1]

1) litt.-vet. poesi(se d. o. 3) kännetecknad av l. med motiv hämtat ur småstadens miljö. TurÅ 1956, s. 97.

[SMÅSTADS-POESI.ssg 2]

2) (tillf.) om poesi (se d. o. 5) som vidlåder l. förknippas med småstad l. -städer. TurÅ 1962, s. 251.

– SMÅSTADS-POET. litt.-vet. person som skriver småstadspoesi (se d. o. 1). SMALMSTRÖM i 3SAH LXXV. 3: 209 (1967).

– SMÅSTADS-PRAT. jfr prat, sbst.!1 d, e, o. -skvaller. BERNDTSON (1880).

– SMÅSTADS-PRÄGEL. jfr prägel, sbst.² 3. Med en stark småstadsprägel över sig. ÖSTERGREN (1942).

– SMÅSTADS-RÅDMAN ~²⁰. äv. ~⁰². jfr -bo. SNELLMAN Tyskl. 309 (1842).

– SMÅSTADS-SED. jfr sed 2 f o. -maner; i sht i pl. WIKFORSS (1804; under kleinstädtelei).

– SMÅSTADS-SKVALLER. skvaller som förekommer i småstad l. kännetecknar l. anses känneteckna livet i en småstad. BERNDTSON (1880).

– SMÅSTADS-SKÖNHET ~⁰² l. ~²⁰ särsk. (skämts.) ironiskt l. förklenande, om kvinna l. ung flicka som är bosatt i småstad l. vars utseende anstår l. anses anstå en småstad. TOPELIUS Vint. II. 1: 71 (1850, 1881).

– SMÅSTADS-SPRÅK. (numera bl. tillf.) om talspråk som kännetecknar småstad l. småstäder. NORDFORSS (1805).

– SMÅSTADS-SPRÄTT. jfr -skönhet. HEIDENSTAM End. 85 (1889).

– SMÅSTADS-TON. (†) småstadsanda; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. RADEMINE Knigge 1: 92 (1804). Må . . småstads-tonen i wettenskaperna engång tystna. SvLitTidn. 1814, sp. 468. TÖRNEROSBrev 1: 219 (1825; uppl. 1925).

– SMÅSTADS-TREVNAD. om trevnad som kännetecknar l. anses känneteckna en småstad. JOHNSSON UtGuide 228 (1938).

– SMÅSTADS-TYP.

[SMÅSTADS-TYP.ssg 1]

1) om den typ av samhälle som en småstad representerar. WEIBULL (o. TEGNÉR) LUH 1: 295 (1876). 2) (vard.) nedsättande, om manlig individ som uppfattas ss. småskuren o. bigott o. d., småborgare. EDLUND Chandler Syst. 18 (1950).

– SMÅSTADS-VRÅ. bildl.; jfr -håla. Poet i en småstadsvrä. FRÖDINGE Skr. 1: 54 (1893).

Avledn.

– SMÅSTADSAKTIG . som liknar l. erinrar om l. anstår l. kännetecknar l. anses likna osv. (invånare i) småstad. Det är en odräglig vana, at ta af sig hatten; altför småstadsaktigt i en .. stor stad! ALTÉN Schachm. 12 (1798). Belgrad, den mest småstadsaktiga av Europas alla huvudstäder. CLAËSON Lockhart Farväl 115 (1934).

Avledn.

– småstadsaktighet , r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara småstadsaktig. WALLIN Bref 215 (1849). WRANGEL Forskn. 280 (1917).

– SMÅSTADSLIG . (tillf.) som är l. erinrar om en småstad. HÄGGQVIST Ferlin 118 (1942) (: den småstadsliga ankdammen).