SMÄCK- smäk³~ l. (emfatiskt) smäk⁴ (smä'ck fét .. smä'ck fúll DALIN), ssgsförled. ( smeck- (-kk-) c. 1635 – c. 1755- smäck- (-kk-) 1749 osv.) [SMÄCK- 0]
med förstärkande innebörd: alltigenom, fullständigt, mycket.
Ssgr (vard.; ofta i emfatisk anv. o. därvid äv. skrivna o. uttalade ss. två ord);
–
SMÄCK-FET.
mycket fet, smällfet; i sht om djur.
ALHAMILTON (
1845) i
Solnedg. 2: 245 (i pl., om grisar). Prins Henrik
(till Falstaff. Tig, din smäck-feta skurk!
HAGBERG Shaksp. 3: 148 (
1848).
–
SMÄCK-FULL.
[SMÄCK-FULL.ssg 1]
1) mycket l. alldeles full l. överfull, smockfull, proppfull; äv. bildl., i fråga om kunskaper o. d.
SCHRODERUS Dict. 173 (
c. 1635).
Salen, som ..var smäckfull af långdansande. TÖRNEROS (SVS) 1: 242 (
1824).
Sivert sitter smäckfull av bättre vetande, men säger inte ett ord mer. HULTENBERG Hamsun MarkGröd 2: 116 (
1918). 2) mycket berusad.
AUERBACH (
1913).
–
SMÄCK-NY.
alldeles ny, splitt ny. CARLSSON HelaSthm 111 (
1911;
i pl., om byggnader).